9

Motion

1983/84:2595

Jan-Erik Wikström m. fl.

Forskning (prop. 1983/84:107)

Inledning

Regeringens forskningsproposition vittnar om att socialdemokratin har
lämnat den skeptiska inställning som partiet intog till forskning under
slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. I stället fullföljer nu regeringen
den forskningspolitik som formades under det icke-socialistiska regeringsinnehavet
med folkpartiet som främst ansvarigt. Folkpartiet är berett
att i allt väsentlig ställa sig bakom propositionen.

Regeringens praktiska forskningspolitik

Vi konstaterar dock att det föreligger en skillnad mellan regeringens
positiva forskningssyn så som den kommer till uttryck i forskningspropositionen
och de förslag som regeringen för fram i andra propositioner.

Helt nyligen beslöt sålunda riksdagens socialistiska majoritet att avskaffa
det extra avdrag för forskning och utvecklingsarbete som företagen haft
möjlighet att göra vid sin beskattning. Genom detta beslut tillgodoräknade
sig regeringen 200 milj. kr. per år, vilket skall jämföras med det nytillskott
på 150 milj. kr. per år som föreslås i forskningspropositionen.

Vidare har socialdemokraterna i riksdagens utbildningsutskott tillsammans
med företrädarna för moderata samlingspartiet föreslagit en total
nedläggning av tandläkarhögskolan i Malmö och barnomsorgsutbildningarna
i Uppsala. Om detta förslag vinner majoritet i riksdagen innebär det
att pågående värdefull forskning kommer att upphöra.

Forskning — grundutbildning

Den högre utbildningen är självfallet nära kopplad till forskningspolitiken.
Det är därför med förvåning som vi konstaterar att socialdemokraterna
under sin tid i regeringsställning i en rad frågor har presenterat illa
genomtänkta propositioner som skapat konfrontation och i flera fall lett
till nederlag i riksdagen. Vi har i skilda sammanhang föreslagit åtgärder
vilka vi menar vore ägnade att höja kvaliteten på grundutbildningen.
Sådana åtgärder är av stor betydelse också för forskningen, då de påverkar
forskarrekryteringen. Det är vidare angeläget att hålla en balans mellan
anslagen till forskning och anslagen till högskolans grundutbildning. Det
förhållandet att regeringen nu undantagit forskningen från besparingar får
inte innebära att besparingar i stället görs inom grundutbildningen. Tvärt

1* Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 2591 —2600

Mot. 1983/84:2595

10

om finns det under kommande budgetår behov av kvalitetsförstärkningar
inom högskolan. Utan sådana åtgärder kommer de forskningssatsningar
som föreslås inom högskolan att bli verkningslösa.

FoU-avdraget och industrins bidrag till forskning

Som vi inledningsvis nämnde avskaffades nyligen möjligheten för företag
att göra avdrag för sin FoU-verksamhet. Därigenom minskade man
kraftigt företagens reella möjligheter att satsa på FoU. Detta kommer att
direkt gå ut över sådan marknadsnära forskning som har varit av stor
betydelse för företagens utveckling. Folkpartiet anser att avdraget för
företagens FoU-verksamhet skall återinföras. Vi beräknar att detta kommer
att belasta statsbudgeten i form av minskade intäkter med 200 milj. kr.
Denna ökade utgift har vi till fullo finansierat, vilket framgår av vår
motion med anledning av propositionen om industriell förnyelse och
utveckling (prop. 1983/84:135).

En förutsättning för att fri forskning skall kunna bedrivas är att forskarna
har full integritet. Med integritet avser vi den enskilde forskarens
möjligheter att kunna genomföra sin forskning från strikt vetenskapliga
utgångspunkter utan att utsättas för påtryckningar av olika slag om forskningsresultaten
blir annorlunda är de förväntade. Till integritet hör också
att likaså från vetenskapliga utgångspunkter kunna angripa ett nytt forskningsproblem,
även om det inte helt ryms inom etablerade vetenskapliga
skolor eller ens det fack som ursprungligen fört forskaren eller forskargruppen
till den situation i vilken problemet valts och formulerats.

Kravet på forskningens frihet motsäger inte att näringslivet och högskolan
skall samarbeta inom den tillämpade forskningen. Det har skett en
glädjande utveckling inom detta område, bl. a. i form av ”forskningsbyar”
som nu växer upp. Sådan samverkan innebär att näringslivet kan komma
att bekosta högskolans forskning och därigenom självfallet också vara
med och påverka den. Att denna påverkan skulle bli otillbörlig i den
bemärkelsen att högskolan skulle låta sig ”styras” av näringslivsintressen
ser vi inte som en konkret risk. Vi konstaterar med tillfredsställelse att
denna syn nu har anammats också av socialdemokraterna.

Rekryteringen av forskare

En uppfattning som inte sällan framförs från aktiva forskare är att den
forskning som bedrivs vid högskolorna och i forskningsrådets regi i allt
väsentligt tillförs de resurser som är nödvändiga för den aktuella forskningen.
Ett problem är dock svårigheten att rekrytera kompetenta forskare
och forskarstuderande. Detta gäller särskilt de tekniska och naturvetenskapliga
forskningsområden som konkurrerar med näringslivet om kvalificerade
personer. Inom andra discipliner beror rekryteringsproblemen

Mot. 1983/84:2595

11

inte på konkurrensen från näringslivet utan på att basen av studerande
lämpade för att påbörja forskarstudier är alltför smal.

Oavsett anledning till svårigheterna att rekrytera framstående forskare
och för forskarstudier lämpade studerande är en del av lösningen på
rekryteringsproblemet att finna i en alltför låg lönenivå resp. otillräckligt
studiestöd. Vi förslår i det följande att högskolorna skall ges större frihet
att själva differentiera lön och studiestöd. Vi tror att det vore en väga att
lösa rekryteringsproblemen.

Forskarlönen

Regeringen omtalar i propositionen att den beslutat att tillkalla en
särskild utredare för att se över beskattningen av utländska forskare i
Sverige. Vi fäster förhoppningar vid resultatet av denna utredning. Som vi
har påpekat i andra sammanhang utgör det svenska skattetrycket ett hinder
mot att förmå utländska forskare att forska i Sverige.

i dag är löneskillnaderna mellan svenska forskare relativt obetydliga.
Oavsett forskningsaktivitet eller andra skillnader i arbetsbörda är lönen
för exempelvis olika professorer i huvudsak densamma. Därtill kommer
att forskarlönerna såväl internationellt som jämfört med likvärdiga arbetsuppgifter
inom näringslivet är låga. Dessa förhållanden, som under lång
tid varit föremål för uppmärksamhet och debatt, innebär att det många
gånger är svårt för högskolan att rekrytera kvalificerade personer till högre
forskartjänster. Särskilt påtagligt är detta som vi anförde ovan inom s. k.
konkurrensutsatta områden, exempelvis elektronik.

Vi är medvetna om svårigheterna att finna någon enhetlig lösning på
dessa rekryteringsproblem. Lönen är bara en av flera faktorer som en
forskare har att ta ställning till när han väljer om och var han skall bedriva
forskning. Vi tror emellertid att det vore värdefullt om högskolorna hade
möjlighet att inom vissa ramar differentiera lönen också för högre forskningstjänster.
Vi vill att regeringen studerar förutsättningarna för en sådan
differentiering och därefter återkommer till riksdagen med förslag.

Studiefinansieringen för forskarstuderande

Föredraganden aviserar att han ämnar ta initiativ till en översyn av det
nuvarande systemet med doktorandtjänster och möjligheter till ett mer
flexibelt utnyttjande av dessa tjänsters innehåll. Vi finner en sådan översyn
värdefull.

Studiefinansieringen för de forskarstuderande förbättrades avsevärt genom
de förslag som lades i den tidigare forskningspolitiska propositionen.
Vid detta tillfälle infördes också möjligheten att omvandla utbildningsbidrag
till doktorandtjänster. Enligt vår uppfattning är det nu dags att gå
vidare på den inslagna vägen och ytterligare öka möjligheterna att på lokal

Mot. 1983/84:2595

12

nivå avgöra hur tillgängliga resurser för studiefinansiering skall utnyttjas.
Det bör därvid vara möjligt att tillskapa doktorandtjänster med viss skyldighet
att tjänstgöra vid institution. Det bör i samband med den aviserade
översynen också övervägas huruvida det inte nu är dags att, i likhet med
vad vi ovan anförde beträffande de högre forskartjänsterna, också tillåta
en något differentierad lönesättning på doktorandtjänsterna, alternativt
differentierade utbildningsbidrag. En sådan möjlighet skulle enligt många
forskarföreträdares uppfattning innebära att det skulle bli bättre förutsättningar
att i konkurrens med näringslivet rekrytera duktiga forskarstuderande.
En konsekvens av en sådan differentiering kan komma att bli att
antalet forskarstuderande vilka kan erbjudas försörjningsrum minskar.
Detta är något som vi inom vissa gränser är beredda att acceptera.

För kommande budgetår vill vi öka högskolornas möjligheter att inrätta
doktorandtjänster. Vi föreslår därför att medel motsvarande 100 doktorandtjänster
tillförs högskolan utöver regeringens förslag. Vi har beräknat
detta förslag till 12 milj. kr. Det bör ankomma på UHÄ att närmare fördela
dessa medel, varvid verket särskilt bör beakta de ur rekryteringshänseende
konkurrensutsatta sektorerna.

Betygsnämndernas sammansättning

Med anledning av den tidigare forskningspolitiska propositionen beslöt
riksdagen att fasta ledamöter borde ingå i betygsnämnderna. Regeringen
har av för oss obekanta skäl försummat att efterkomma detta beslut. I
stället återkommer föredraganden till riksdagen med frågan och föreslår
att riksdagen med ändring av sitt tidigare ställningstagande skall bekräfta
nu gällande ordning.

Vi anser att regeringens handläggning av riksdagens tidigare beslut i
denna fråga är synnerligen anmärkningsvärd. Sedan riksdagen fattade
detta beslut har det enligt vår uppfattning tillkommit ytterligare skäl till
varför betygsnämnderna bör kompletteras med fasta ledamöter. Vi syftar
då på den debatt som ett par uppmärksammade avhandlingar i Lund
orsakade. Riksdagen bör därför vidhålla att betygsnämnderna skall tillföras
fasta ledamöter.

Återbesättande av professurer

UHÄ har föreslagit att beslut rörande återbesättande av ledigbliven professur
skall fattas av UHÄ. Föredraganden föreslår i stället att dessa beslut
skall ligga hos regeringen.

Enligt vår uppfattning bör det inte ankomma på regeringen att pröva
ämnesinnehållet i professurer i samband med att dessa är aktuella för
återbesättande. Denna prövning skall ske så att riksintressen kan tillgodoses
och samtidigt med hänsyn tagen till eventuella fakultetsprogram och

Mot. 1983/84:2595

13

övrig forskningsplanering. Vi menar att UHÄ väl fyller dessa krav varför
det enligt vår uppfattning bör ankomma på verket att göra den aktuella
prövningen.

övergången från forskarstudier

En forskarstuderade mister f. n. sin försörjning i och med att han disputerar.
Detta kan fresta några att dra ut på tiden innan en i och för sig färdig
avhandling läggs fram. Tiden efter disputationen måste många ägna åt att
på skilda sätt sprida kunskap om sin avhandling och om då ordinarie
försörjningsmöjlighet har försvunnit blir självfallet den ekonomiska och
sociala situationen lätt ohållbar.

Vi förordar därför att det skall finnas en möjlighet att förlänga den tid
under vilken studiefinansieringen utgår till att också gälla maximalt tre
månader efter disputationen. Denna möjlighet skall självfallet utnyttjas
endast när annan försörjningsmöjlighet saknas.

Meritvärdet

Ett annat sätt att höga attraktionskraften på forskarstudier är att förbättra
studiernas meritvärde. Föredraganden tar nu ställning till denna fråga
och föreslår att fullgjord forskarutbildning skall få tillgodoräknas med
fyra år.

Vi är övertygade om att tillgodoräknande som tjänsteår av den tid man
ägnat forskarstudier är ett bra sätt att förbättra forskarrekryteringen. Vi
tillstyrker därför förslaget att fullgjord forskarutbildning skall få tillgodoräknas
med fyra år när det gäller att pröva meriterna vid tjänstetillsättning.

Vi är däremot inte beredda att acceptera föredragandens förklaring till
varför inte regeringen i förordning skall fastställa att fullgjord forskarutbildning
skall vara merit vid tillsättandet av offentliga tjänster. För vissa
tjänster anser vi att fullgjord forskarutbildning skall vara behörighetskrav.
Sådana tjänster är t. ex. vissa tjänster vid de ”lärda verken” och lektorer
inom skolväsendet. Endast genom att i förordning reglera ett sådant krav
kan man garantera en kvalificerad rekrytering till sådana tjänster.

Forskning vid mindre högskoleenheter

Vi har alltsedan den nya högskolestrukturen skapades hävdat uppfattningen
att fasta forskningsresurser inte skall inrättas vid de mindre högskoleenheterna.

Däremot har de mindre högskoleenheterna en betydelsefull uppgift i att
förmedla kontakter mellan skilda intressenter utanför högskolorna och de
högskolor som har fasta forskningsenheter. Därtill är det viktigt att de
mindre enhterna särskilt uppmärksammar forskningsanknytningen i för

Mot. 1983/84:2595

14

hållande till grundutbildningen. Detta innebär att högskolor utan forskningsresurser
noga måste följa den forskning som framför allt bedrivs på
närmaste enhet med sådana resurser. Detta kan t. ex. ske genom att lärarna
får generösa möjligheter att bedriva forskning. Den möjlighet som hittills
har funnits med universitetslektorers forskning har möjliggjort detta. Under
förutsättning att en ny tjänsteorganisation av det slag som lärartjänstutredningen
föreslog förverkligas, kommer möjligheterna för lärarna att
delta i forskningen att ytterligare förbättras.

Mellantjänster

Föredraganden anslår medel för att öka antalet nya forskartjänster på
mellannivå. Vi hälsar detta med tillfredsställelse. Behovet av fler tjänster
på mellannivå har länge varit dokumenterat.

Vi vill i detta sammanhang erinra om att det inom vissa delar av högskolan,
främst ekonomiämnena, också Finns behov av ytterligare topptjänster.
Detta som en följd av att statsmakterna under en följd av år har ökat
antalet platser på grundutbildningen. Därigenom har också antalet forskarstuderande
ökat, vilket kommit att kraftigt belasta institutionernas
forskningsorganisation. Förhållandena på de ekonomiska institutionerna
är i dag så hårt ansträngda att det finns skäl att ifrågasätta om forskningens
kvalitet kan upprätthållas. Vi vill därför att regeringen i samband med
kommande budgetproposition återkommer till riksdagen med förslag till
lämplig förstärkning av forskningen inom de ekonomiska ämnena.

Sektorsforskning kontra grundforskning

I propositionens inledning uppehåller sig föredraganden kring vikten av
att grundforskningen stärks i relation till sektorsforskningen. Vad föredraganden
där skriver överensstämmer med vår uppfattning. Vi menar dock
att regeringen inte i tillräcklig utsträckning drar konsekvenserna av detta
resonemang. Tvärtom visar propositionens uppläggning med särskilda
föredragande för i princip varje sektorsområde att det fortfarande saknas
nödvändig samordning mellan olika forskningsområden och att revirtänkandet
alltjämt är utbrett.

Vi menar att det i dag Finns skäl att ifrågasätta en del av den forskning
som finansieras och administreras via sektorsorganen utanför högskolorna
och forskningsråden. En mer kritisk utvärdering av denna forskning än
som f. n. sker skulle förmodligen ge vid handen att en del av den ”forskning”
som sektorsorganen Finansierar i andra sammanhang utförs som
kvalificerat utredningsarbete.

Det finns också skäl att ifrågasätta om inte sektorsforskningen genom
sin nuvarande organisatoriska uppslittring orsakar oproportionerligt stora
administrativa kostnader.

Mot. 1983/84:2595

15

Vi är inte beredda att nu lämna konkreta förslag för att i större omfattning
överföra resurser från sektorsforskning till motsvarande forskning
inom högskola och råd. Vi är medvetna om att en sådan överföring måste
ske successivt och med beaktande av bl. a. den särskilda finansiering som
är knuten till viss sektorsforskning.

Vi vill därför att riksdagen nu ger regeringen i uppdrag att upprätta en
plan över hur sektorsforskningsmedel successivt skall överföras till högskolans
och forskningsrådens verksamhet. Vi vill understryka att en sådan
överföring inte syftar till att den forskning som sektorsorganen i dag utför
skall upphöra. Vi tror tvärtom att den skulle få större förutsättningar inom
ramen för ordinarie forskningsorganisation.

Tjänsteorganisationen

Det är mycket beklagligt att regeringen ännu inte presenterat något
förslag till en ny tjänsteorganisation för högskolan. Innan denna fråga får
sin lösning är det omöjligt att effektivt utnyttja tillgängliga lärarresurser.
Som vi tidigare har framhållit är frågan om den framtida tjänsteorganisationen
också knuten till möjligheterna att hålla en högkvalitativ forskningsanknytning
vid de mindre högskolorna.

Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning

Det är naturligt att mycket stora resurser f. n. satsas på teknisk naturvetenskaplig
forskning. Sådana satsningar utgör en del av förutsättningarna
för Sverige att hävda sig i den internationella konkurrensen

Samtidigt är det viktigt att erinra sig betydelsen av humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning. Enligt vår uppfattning ger inte propositionen
dessa områden nödvändiga förstärkningar. Just i tider av ekonomisk
åtstramning och snabb teknisk utveckling är det särskilt angeläget att
forskningen följer och analyserar samhällets reaktioner. Förenklat uttryckt
är det människornas livskvalitet och framtidsförhoppningar som
den humanistiska och samhällsvetenskapliga forskningen berör. Vi föreslår
att Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall tillföras
15 milj. kr. utöver föredragandens förslag.

Vetenskapliga bibliotek

Kostnadsutvecklingen för litteratur och tidskrifter har under en följd av
år överstigit de anslag som har tilldelats de vetenskapliga biblioteken.
Denna utveckling har nödvändiggjort en översyn av litteraturförsörjningen
på längre sikt. Föredraganden redovisar nu en rapport från delegationen
för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DF1) om en
successiv uppbyggnad av ahsvarsbibliotek.

Mot. 1983/84:2595

16

Vi ställer oss bakom föredragandens förslag och överväganden med
anledning av DFI:s rapport. DFI:s fortsatta arbete med frågan om ansvarsbibliotek
och utvärdering av den föreslagna verksamheten får utvisa
vilka möjligheter och i vilken takt ytterligare ämnesområden skall omfattas
av ansvarsbibliotek.

Som en tillfällig förstärkning föreslår regeringen att ett belopp om 4 milj.
kr. tillförs anslaget förstärkning av biblioteksresurser inom högskolan.
Detta belopp är enligt vår uppfattning och mot bakgrund av den alarmerande
situation som litteraturförsörjningen f. n. befinner sig i otillräckligt.
Vi föreslår därför att anslaget utöver regeringens förslag tillförs 6 milj. kr.

Flemställan

Med anledning av ovanstående hemställer vi

1. att riksdagen beslutar återinföra möjligheten för företagen att
göra avdrag för forsknings- och utvecklingsarbete enligt nu
gällande regler (det s. k. FoU-avdraget),

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för
högskolorna att differentiera lönen till högre forskningstjänster,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för
högskolorna att inom ramen för forskarstuderandes studiefinansiering
differentiera lönen till doktorandstuderande samt
nivån på utbildningsbidragen,

4. att riksdagen med ändring av regeringens förslag ger regeringen
till känna vad vi ovan anfört om fullgjord forskarutbildning
som behörighetskrav för vissa tjänster,

5. att riksdagen beslutar att anslå 12 milj. kr. till UHÄ över ett
särskilt anslag för att av UHÄ fördelas till nya doktorandtjänster
inom särskilt konkurrensutsatt forskning,

6. att riksdagen med ändring av regeringens förslag ger regeringen
till känna vad vi ovan anfört angående fasta ledamöter i
betygsnämnderna,

7. att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för
högskolorna att förlänga studiefinansieringen med tre månader
efter avlagd doktorsexamen,

8. att riksdagen med ändring av regeringens förslag ger regeringen
till känna vad vi ovan anfört angående prövningen av tjänsteinnehållet
vid återbesättandet av professurer,

9. att riksdagen hos regeringen begär förslag i samband med
budgetpropositionen som innebär en förstärkning av forskningsorganisationen
inom nationalekonomi och företagsekonomi,

Mot. 1983/84:2595

17

10. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en plan för att
successivt överföra forskningsmedel från sektorsforskningen
till högskolan och forskningsråden,

11. att riksdagen beslutar att anslå 15 milj. kr. utöver regeringens
förslag till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,

12. att riksdagen beslutar att anslå 6 milj. kr utöver regeringens
förslag som förstärkning av biblioteksresurser inom högskolan.

Stockholm den 20 mars 1984
JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KARL ERIK ERIKSSON (fp)

KERSTIN EKMAN (fp)