Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1983/84:2568
Lars Werner m.fl.

Ändring i brottsbalken m. m. (sexualbrotten) (prop. 1983/84:105)

Regeringens förslag om ändring av lagen då det gäller sexualbrott innebär
tveklöst ett stort steg framåt. Den diskriminering av kvinnorna som tidigare
funnits i lagstiftrningen har till stor del undanröjts till följd av inte minst
kvinnoorganisationernas målmedvetna kamp. Samtidigt är emellertid propositionen
ett steg tillbaka i förhållande till sexualbrottskommitténs, i
huvudsak, enhälliga förslag.

En avgörande punkt härvidlag är den undantagsregel som införs vad gäller
våldtäkt. Enligt sexualbrottskommitténs förslag avskaffas begreppet våldförande;
våldtäktsbegreppet utvidgas att omfatta också andra övergrepp som
är jämförliga med samlag. Regeringen instämmer i detta. Med hänvisning till
denna utvidgning av våldtäktsbegreppet föreslog dock kommittén att
minimistraffet skulle sänkas till ett år. Samtidigt betonades dock att detta inte
får uppfattas som att den generellt vill se mildare på våldtäktsbrotten än
enligt gällande rätt, snarare tvärtom. I propositionen föreslås ett minimistraff
om två år. Samtidigt införs emellertid denna undantagsregel, som kan
innebära att våldtäkt föranleder 14 dagars fängelse, dvs. i praktiken böter. I
propositionen förs vidare ett resonemang om omständigheterna kring brottet
som sådant som är motsägelsefullt. Också om sexualbrottskommitténs
förslag om en sänkning av minimistraffet kan kritiseras, liksom att våldtäktsbegreppet
blir alltför vidsträckt, något som på sikt kan urholka lagen och
därmed undergräva rättssäkerheten, så är det ändock bättre än regeringens
förslag. Propositionens förslag kan nämligen innebära en synnerligen mild
straffpåföljd med nuvarande praxis om kvinnans beteende o. d. före brottet
bedöms som ”otillbörligt”.

Också kommitténs förslag vad gäller sexuellt utnyttjande av underårig är
bra. Det skapar ett gott skydd för unga människor och det tar även hänsyn till
andra former av familjebildning än den traditionella kärnfamiljen, eftersom
man tagit upp även adoptiv-, styv- och fosterföräldrar. Med en sådan
bestämmelse markerar samhället att det tar avstånd från sexuella relationer
mellan vuxna och barn, där någon form av beroendeställning föreligger. I
själva verket utgör kommittéförslaget en kraftig skärpning av så kallade
incestuösa förhållanden. Däremot föreslås en avkriminalisering av ”blodskamslagen”.
Vuxna människor, i praktiken syskon, skall inte förföljas av
samhället i de fall de inleder ett förhållande. Antalet sådana fall är få.
Regeringen har dock härvidlag i propositionen fallit undan för en ålderdomlig
syn ovärdig ett upplyst samhälle. Detsamma gäller ”blottande”. Sexualbrottskommittén
föreslog en avkriminalisering av blottande mot vuxna, då

Mot. 1983/84:1568

detta ändå faller under andra paragrafer typ förargelseväckande beteende. I
propositionen hävdas att detta fortfarande skall falla under sexualbrottslagen.
Också om ”blottande” självfallet kan vara störande, så torde det
knappast vara tillräckligt motiv för att bibehålla en kriminalisering.

En omdiskuterad fråga gäller om detta skall finnas ett juridiskt biträde som
bistår den utsatta när denna gör sin anmälan. Biträdet skall alltså finnas vid
offrets sida under hela förundersökningen liksom vid rättegången. Regeringen
föreslår genom en ändring av rättegångsbalken att utrymme skapas för att
till offret knyta kontaktperson inom ramen för socialtjänstlagen. Vpk stödjer
detta förslag. Ett juridiskt biträde är inte nödvändigtvis den bästa lösningen.
Med den nya lagen, bättre kunskaper och utbildning och nya rutiner bör
åklagaren kunna fylla den funktion han/hon inte fyller i dag. I så fall borde
det juridiska biträdet inte behövas - däremot, som också sägs i propositionen,
en socialt och psykologiskt utbildad person. Denna kan betyda mer för
att stödja offret än en advokat, hur juridiskt utbildad han/hon än är. Skulle
det visa sig att de nya rutinerna inte är till fyllest, bör frågan om juridiskt
biträde årligen aktualiseras.

Mot bakgrund av ovanstående hemställs

att riksdagen med ändring i proposition 1983/84:105 antar följande
som Motionärernas förslag betecknade

Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

6 kap.

Om sexualbrott

Den som tvingar annan till samlag
eller därmed jämförligt sexuellt umgänge
genom våld eller genom hot
som innebär eller för den hotade
framgår som trängande fara, döms
för våldtäkt till fängelse, lägst två
och högst sex år. Lika med våld
anses att försätta någon i vanmakt
eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets
eller hotets art och omständigheterna
i övrigt att anse som mindre allvarligt,
döms till fängelse i högst fyra år.

Är brottet grovt, döms för grov
våldtäkt till fängelse, lägst fyra och
högst tio år. Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om våldet var livsfarligt eller om

Om sexualbrott

Den som tvingar annan till samlag
eller därmed jämförligt sexuellt umgänge
med våld eller genom hot som
innebär eller för den hotade framstår
som trängande fara, döms för våldtäkt
till fängelse, lägst ett och högst
sex år. Lika med våld anses att
försätta någon i vanmakt eller annat
sådant tillstånd.

Är brottet grovt, döms för grov
våldtäkt till fängelse, lägst fyra och
högst tio år. Vid bedömande av om
brottet är grovt skall särskilt beaktas,
om våldet var livsfarligt eller om

Mot. 1983/84:1568

Om sexualbrott

den som begått gärningen tillfogat
allvarlig skada eller allvarlig sjukdom
eller annars visat särskild råhet.

Om sexualbrott

den som begått gärningen tillfogat
allvarlig skada eller allvarlig sjukdom
eller annars visat särskild råhet.

5 §

Har någon, i annat fall än som
avses i 4 §, samlag med eget barn
eller dess avkomling, döms för sexuellt
umgänge med avkomling till
fängelse i högst två år.

Den som har samlag med sitt helsyskon,
döms för sexuellt umgänge
med syskon till fängelse i högst ett år.

Har någon, i annat fall än som
avses i 4 §, samlag med eget barn
eller dess avkomling, döms för sexuellt
umgänge med avkomling till
fängelse i högst två år.

Vad i denna

annat otillbörligt sätt.

7 §

Den som, i annat fall än som avses
förut i detta kapitel, sexuellt berör
barn under femton år eller förmår
barnet att företa eller medverka i
någon handling med sexuell innebörd,
döms för sexuellt ofredande
till böter eller fängelse i högst ett år.

Detsamma skall gälla, om någon
blottar sig för annan pä sätt som är
ägnat att väcka anstöt eller eljest
genom ord eller handling på ett uppenbart
sedlighetssårande sätt uppträder
anstötligt mot annan.

Stockholm den 5 mars 1984

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)