Mot. 1983/84

2567-2569

Motion

1983/84:2567

Margareta Persson och Ingrid Andersson
Ändring i brottsbalken m. m. (sexualbrotten) (prop. 1983/84:105)

Prostitution är det yttersta tecknet på kvinnoförnedring och på en
patriarkalisk syn på sexualitet. I ett jämställt samhälle frodas inte prostitution.
Och i ett samhälle där kvinnors sexualitet erkänns och respekteras
frodas inte heller synen på kvinnan som en hora. Ett samhälle som är positivt
till mäns och kvinnors sexualitet, som erkänner den sexuella drivkraften och
som vill främja varma, hänsynsfulla och ömsesidiga sexuella relationer - i ett
sådant samhälle kan knappast prostitutionen finnas kvar. Prostitutionens
flertusenåriga historia är historien om männens makt över samhällenas olika
institutioner. Det är också historien om kvinnornas underkastelse. Det är
historien om männens erkända sexualitet och kvinnornas förnekade sexualitet.
Det är historien om att männen delat in kvinnorna i två sorter - båda
behövliga för deras behov. Den vanliga, normala kvinnan var hustrun/
modern. Hon var den ärbara, anständiga, hon fick till vai;je pris inte
förknippas med skamliga laster, såsom sexuella behov. Men för mannens
sexuella tillfredsställelse behövdes också den andra typen av kvinnor horan.
Horan blev representant för den kvinnliga sexualiteten - alla kvinnor
som visade det minsta sexuella intresse var skamliga och därmed ansåg sig
männen ha fri tillgång till deras kroppar. Många kvinnor har blivit kallade för
horor - utan att de någonsin tagit betalt för sin kropp. En del kvinnor har
under oket av detta kvinnoförtryck tvingats att sälja sin kropp under
århundrandenas lopp.

I modern tid har många kommittéer och utredningar grubblat över
psotitutionen. Men nästan hela tiden är det kvinnorna som utgjort problemet,
kunderna - de som efterfrågar kvinnorna - har bara nämnts i
parenteser. Under tidsepoker då man önskat kväva prostitutionen, så har
lagstiftningen inriktats mot kvinnorna. Männen har gått fria.

Prostitutionens bekämpare under senare år har egentligen varit av två slag:
de som av strängt moraliska skäl tyckt illa om sexualitet och velat bekämpa
allt som har med detta ”skamliga” att göra - och de som sett prostitutionen
som en förnekelse av den sanna och riktiga sexualiteten. I debatten blandas
ofta dessa grupper ihop - fast de egentligen har helt olika utgångspunkter för
sin kritik. Den ena gruppen är negativ till sexualitet, den andra gruppen är
positiv och vill främja en öppen och varm sexualitet.

Prostitutionen anses som ”världens äldsta yrke” i den patriarkaliska
världen. Ändå har prositutionen bytt ansikte, ökat och minskat i omfattning
- alltefter den ekonomiska och sociala situationen i resp. samhälle. Det som
varit gemensamt hela tiden är mannens herravälde över kvinnor och

1 Riksdagen 1983184.3 sami. Nr2567-2569

Mot. 1983/84:2567

2

förnekandet av den kvinnliga sexualiteten. Men behovet - efterfrågan - har
skiftat mellan olika samhälleliga kulturer. De ekonomiska och sociala
villkoren har tillsammans med den andliga, moraliska synen i samhället
påverkat efterfrågan. Det är alltså samhällets utformning i social, ekonomisk
och moralisk bemärkelse som avgör hur stor eller liten prostitutionen skall
vara.

Det finns få saker som är så mytomsusat som prostitutionen. Nu har
omfattande utredningar och socialt fältarbete krossat de flesta myter. Myten
om att det är kvinnor med särskilda sexuella behov som blir prostituerade är
totalt krossad - det är ofta tvärtom. Många av de här kvinnorna har från
början fått en mycket negativ syn på sexualitet genom bl. a. våld och
övergrepp under barndomen och ungdomen. Myten om att prostitutionen
behövs för ensamma och handikappade män är också totalt krossad. Det är
vanliga, gifta män i alla yrkeskategorier som går till prostituerade. Man
räknar med att var femte man någon gång under sitt liv besökt en
prositituerad. Tvärtemot vad som sägs, blir i själva verket ofta ”avvikande”
män avvisade av de prostituerade.

Synen på sexualitet har totalt förändrats under bara några decennier.
Kvinnors sexualitet har äntligen erkänts. Preventivmedel och abort har blivit
tillåtna. Kunskaperna om sexualitet har ökat. Mycket av smussel och skam är
borta. ”Att hålla på sig” till man gift sig är ett minne blott. Sexuell otrohet är
inte lika omstörtande som för ett antal år sedan. Man talar inte längre om att
det är mannens ”rätt” att inom äktenskapet ha tillgång till kvinnans kropp
och hennes skyldighet att ”ställa upp”. Nu handlar det om att både mannens
och kvinnans sexuella behov behöver tillfredsställas. I slutet av förra seklet
och i början av det här seklet tog en del kvinnor både sina egna och fostrets
eller barnets liv inför skammen att bli ogift mor. Eller också - om hon hade
ekonomiska möjligheter - reste hon bort och lämnade barnet hos en
”änglamakerska”. I kyrkoböckerna stod det ”okänd mor”. Männen gick
fria.

Det var hon som lockat, förfört - mannen kunde inte ställas till ansvar för
sina sexuella behov, när hon en gång väckt dem. Det var hennes fel. Allt det
där är i vårt land borta nu. De sista tjugo åren har inneburit en revolution för
kvinnorna. Parallellt med denna sexualitetens frihetsrevolution borde prostitutionen
drastiskt ha sjunkit. Men så blev det inte. Den gamla, moraliskt/
religiöst färgade synen på sexualitet som något förkastligt byttes hastigt ut
mot något annat: kommersialismens förtinglingande av sexuella relationer.
Under de tider då sexualiteten omgärdats med förbud och skam, där män
under långa tider hållits avskilda från kvinnor, där giftasåldern varit hög - är
det mer begripligt att männens sexuella behov kanaliserats till prostituerade
-eftersom de var de enda kvinnor som var ”tillåtna”. Men när så sexualsynen
ändrades, kvinnors sexuella behov erkändes, preventivmedel kom, föräktenskapliga
förbindelser blev inte bara accepterade utan också det normala - så
ökade ju uppenbart möjligheterna till normala sexuella kontakter, baserade

Mot. 1983/84:2567

3

på ömsesidiga relationer mellan män och kvinnor. ”Behovet” av prostitutionen
borde därför drastiskt ha minskat.

I stället ersatte Mammon Gud och den gamla moralen, snabbare än någon
förstod. Det är under de sista tjugo åren vi överösts av reklam, mode, musik,
film som hela tiden speglat på våra sexuella behov. Porren släpptes samtidigt
fri. Den nya, ”fria” sexualiteten kunde köpas för pengar, precis som vilken
vara som helst. Vi skulle bli förföriska, superkvinnliga, supermanliga.
Kanske drömprinsen/prinsessan kunde fångas med en ny doft, ett nytt
läppstift, en ny slips... Undermedvetet har vi itutats att vi skall inte vara
nöjda, kanske något/någon bättre finns runt nästa hörn - men då gäller det att
vara attraktiv. Vi har köpt sexuella skal, sexiga förpackningar - för att det
motsatta könet ska tända på oss. Om vi inuti varit någorlunda sexuellt fria
och kunnat ha glädje av sexualiteten har inte skalet talat om. Under dessa år
har också samhället över huvud taget kommersialiserats. Köp-slit-släng blev
refrängen när ekonomin gick framåt och alla fick det bättre. Samtidigt
skedde stora befolkningsomflyttningar. Många ryktes upp med rötterna,
förlorade sitt sociala fäste i tillvaron. Lyckan kunde köpas för pengar, det
gällde allt från möbler till sexualitet. Sexklubbarna ökade snabbt. Prostitutionen
frodades. Kärleken blev en vara, en kropp - några djupare känslor
behövde man inte besvära sig med att ha, kroppen behövdes bara för
stundens snabba, kroppsliga utlösning.

Så just i den tidsperiod när sexualiteten äntligen befriades från sina bojor
och kvinnorna började resa sig efter sekler av förtryck, så slog det
kapitalistiska samhällets motor obarmhärtigt till. ”Här fanns nya marknader,
här kunde göras pengar.” Och sexualiteten som underliggande budskap i
nästan all reklam blev ett faktum. Den sexuella kärleken som förut varit
instängd i sängkammarens mörkaste hörn, blev plötsligt en lockande vara
som kunde köpas på kapitalets marknadstorg.

Så blev sexualiteten ändå inte befriad. Den blev belagd med nya bojor. I
det kommersiella utbudet förlorade sexualiteten all kontakt med mänskliga
känslor, med ömhet, värme, ömsesidig respekt, kropparnas och själarnas
totala förening - för att uttrycka sig lite poetiskt. Sexualiteten blev blott och
bart den fysiska utlösningen. Och en sådan kan man ju köpa - om man är
man. Dessutom slipper man trassla in sig i ansträngande mänskliga relationer.
Ungefär så har undertonen varit i våra herrtidningar, som pumpats ut i
hundratusentals exemplar varje vecka det senaste decenniet.

Så kunde prostitutionen leva vidare, trots att de egentliga grundvalarna
förändrades. Parallellt med den jämställda könsrollsdebatten i dagspressen,
fördes den råa, manliga sexualitetens syn på kvinnan som kropp fram i
enorma upplagor av herrtidningarna.

Samhället började ingripa mot sexklubbsverksamheten. Prostitutionen
som nådde sin topp 1976 sjönk därefter till nästan hälften. De politiska och
polisiära ingripandena mot sexklubbarna gav snabbt resultat. Prostitutionen
sjönk.

Mot. 1983/84:2567

4

Så står vi nu mitt uppe i 1980-talet. Bakom oss har vi uppbrottet från den
förtryckta sexualiteten, vi har kvinnornas ökade frihet. Vi har den ökade
jämställdheten mellan män och kvinnor, men vi har också det ökade
kommersiella trycket i samhället. Vi har erfarenhet av hur människors
känslor utnyttjas krasst i ekonomiska syften och hur denna exploatering
ständigt försvårar och trycker tillbaka mäns och kvinnors jämställdhet som vi
uppnått på andra områden.

Vi har också fått kunskap om prostitutionen. Vi vet i dag att det är
”vanliga” gifta män som går till prostituerade. Vi vet också att merparten av
de kvinnor som dras in i prostitutionen inte är missbrukare, de dras in i
prostitutionen därför att det är lättförtjänta pengar. Många av dem som nu mer
eller mindre tillfälligt - börjat på gatan har inte varit "tvingade” av
sociala skäl. Däremot har de en känslomässig bakgrund som gjort att de
utsatts hårdare än andra av det kommersiella samhällets sexuella exploatering
och drömmen om att lyckan köpas för pengar.

Men vi vet att den som fastnar i prostitutionen snabbt tar steget från att
tillhöra det normala samhället till en subkultur, där våld och förnedring är så
vardagligt, att det helt enkelt är en ”normal” del av livet.

Men vad som händer med de hundratals ”tillfällighetsprostituerade" som
finns varje år, vet vi mindre om. Vi kan bara ana att tiden som prostituerad
sätter sina outplånliga spår, även om den sociala fasaden utåt kan verka
trygg. Mansföraktet och självföraktet riskerar att leva kvar för evigt.

Vi har alltså äntligen fått ett samhälle där prosititutionen inte ”behövs” av
sexuella skäl. Vi vet att sexualitet som är förknippad med ömsesidiga
känslor, både andliga och kroppsliga, är vida överlägsen den patriarkaliska
sexualiteten - även för männen. Samtidigt kräver en sådan sexualitet mycket
mer av den manliga partnern än vad han är van vid.

Vi lever just nu i en brytningstid där den gamla kvinnorollen håller på att
förändras. Mansrollen är fortfarande låst i gamla tiders uppfattning- det som
hänt är fortfarande krusningar på ytan. Det är kvinnorollen som mest
förändrats. Därmed har också kraven på mannen ökat. Kvinnorna kräver att
han ska ta sin del av ansvaret för hemmet och omsorgen. Kvinnorna kräver
att få sin sexualitet tillgodosedd. Kvinnorna kräver ett ömsesidigt förhållande,
som bygger på jämställdhet och inte underkastelse från deras sida. För
många män är det här svårt. De är inte uppfostrade till att leva med
jämställda kvinnor. Och kvinnorna vet inte hur de ska hävda sin rätt, vet inte
vilka krav de kan ställa, sliter i sina dubbla roller och möts hela tiden av
motstridande uppfattningar (en god mor är hemma hos sina barn, en modern
kvinna måste yrkesarbeta, en god hustru är inte för utmanande, men en riktig
brud är utmanande, en aktiv tjej går på möten, en riktig husmor ser till att
hemmet är fint).

Självklart knakar många äktenskap och förhållanden i denna uppbrottstid.
En del män tar uppenbarligen sin tillflykt från det här till en manlig värld, en
herrtidningars värld, till videovåldets kvinnoförtryck, till prostituerade
kvinnor.

Mot. 1983/84:2567

5

Kvinnovåldet, såväl inom hemmet som det som drabbar prostituerade, har
ökat markant. Prostituerade vågar allt mindre arbeta ensamma. En del
tolkar den ökade manliga aggressiviteten som ett tecken på att man inte
klarat av den nya kvinnorollen, man har inte klarat av att anpassa sin egen
roll för att möta kvinnan på ett jämställt plan. Den prostituerade kvinnan blir
därmed en flyktväg, man slipper ta itu med jobbiga relationer hemma.
Prostitutionsutredningen beskriver många prostituerade som berättar om
sina kunder: ”De talar ständigt om de djävla kärringarna de har hemma.”
Den prostituerade står därmed emellan möjligheterna för män och kvinnor
att bygga upp ömsesidiga och respektfulla relationer. Så länge mannen kan
fly undan, så länge kan jämställdhet inte uppnås.

Prostitutionsutredningen har gjort en mycket omfattande och fin analys
över prostitutionens historia och faktiska innebor. Men den, liksom sexualbrottskommittén
och den nu framlagda propositionen, föreslår ingen kriminalisering
av kunden eller kvinnan. De argument som framförs verkar dock
mycket tunna och står inte alls i paritet med de tunga och djupt kunniga
analyser som man i övrigt presenterat.

En kriminalisering av kvinnorna avvisar vi. Det är alltid mot kvinnor
lagstiftning satts in under tidigare skeenden, aldrig mot kunden. De som är
mest utsatta - kvinnorna - ska självfallet i det här läget inte straffbeläggas.

Ett argument mot kriminalisering i någon form är att det är det totala
samhälleliga mönstret som måste ändras och att en sådan förändring tar tid.

Ett förbud skulle därför vara meningslöst. Det samhälleliga mönstret har
totalt förändrats på det sexuella området under de senaste decennierna.
Prostitutionen försvann inte alls, trots den totalt förändrade samhällsbilden.
De som kunde tjäna pengar på den nya sexualsynen slog raskt till. Det är ett
argument som talar för en kriminalisering i dagens läge. Det är inte primärt
den sexuella nöden som nu är grogrund, utan den kommersiella könsexploateringen
av män och kvinnor.

Dessutom skulle en kriminalisering verka moraliskt förebyggande och
påskynda en förändring av den totala samhällsstrukturen.

Ett annat argument är omtanken om de prostituerade. Man menar att om
prostitutionen blir mer dold har man färre möjligheter att stödja de
prostituerade.

I prostitutionsutredningen menar man att sådana stödjande insatser
betyder mycket för att minska och förhindra en nyrekrytering. Verkligheten
talar ju delvis ett annat språk. För precis som propositionen konstaterar är
det sannolikt att en minskning av prostitutionen skulle ske vid ett kriminaliserande
av kunden. Nyrekryteringen skulle alltså minska. Jämställdhetsombudsmannen
säger i sitt remissyttrande över sexualbrottskommittén att man
ska akta sig för det till synes vackra omsorgstänkandet. Hon menar att många
män hävdar det argumentet, för att egentligen dölja det man egentligen
tycker: nämligen att prostitutionen mycket väl kan finnas kvar. (En stor
andel ”vanliga” män besöker ju också prostituerade då och då.) Vanliga gifta

Mot. 1983/84:2567

6

män skulle knappast riskera sin sociala position, om prostitutionens kunder
kriminaliserades.

Eftersom de prostituerade inte kriminaliseras, så är det inget som hindrar
dem från att söka eller ta emot hjälp från sociala instanser. Vi är naturligtvis
medvetna om att det kan bli något svårare att nå de prostituerade än det är i
dag, men det är vår fasta övertygelse att en kriminalisering på sikt kommer
att få till följd en kraftig minskning av antalet prostituerade.

Prostitutionsutredningen säger att det finns en fara i att kriminalisera, då
man kan slå sig till ro och tro att man har gjort vad man har kunnat. Det är ett
alltför teoretiskt argument. Tvärtom är det väl så att om samhället mycket
starkt markerar att det är fel att köpa kvinnokroppar, som man utför
onanihandlingar i (för något annat är det ju inte), så skulle attityderna till
detta förändras. Så länge det är tillåtet - så är det en någorlunda accepterad
handling av män. I vissa kretsar bevisar man sin manlighet genom detta. Ett
förbud skulle alltså helt klart förändra värderingarna. Lagstiftningen skulle
skynda på detta. Det är exakt samma sak med barnagan. Alla vet att ingen
kan veta vad som sker bakom hemmens dörrar. Ändå lagstiftades mot detta.
Man gjorde det därför att man med lagstiftningens hjälp ville tala om att det
är ett icke accepterat beteende att slå barn - lagen har blivit ett effektivt
påtryckningsmedel när det gäller att ändra attityder.

Vi har en lagstiftning om att använda säkerhetsbälte i bilar. Inte heller
detta kan fullständigt kontrolleras. Syftet med den lagen är att påskynda
bältesanvändningen, därför att vi vet att det är ett effektivt skydd vid olyckor.

Lagstiftaren har alltså menat att medborgarna behöver hjälp att förstå sitt
eget bästa, alltså har man lagstiftat kring barnaga och t. ex. säkerhetsbälten.
- Men köpa kvinnorkroppar - det är lagligt. Att kriminalisera just den
handlingen är tydligen svårare än allting annat. Varför? Antagligen ligger det
mycket i vad jämställdhetsombudsmannen har sagt. Bakom prostitutionen
döljer sig kunderna, de vanliga svenska männen. Varför skulle de vilja
lagstifta bort något som funnits till hands för män i århundraden?

Prostitutionsutredningen anför också ett skäl: risken för utpressning från
den prostituerades sida gentemot kunderna skulle öka. Inför det argumentet
måste man fråga sig: Skulle inte den risken egentligen vara ett effektivt hot
mot prositutionen? Skulle det inte innebära att kundkretsen faktiskt
minskar?

Om män som köpt en sexuell handling eventuellt skulle drabbas av
utpressning måste det bekämpas. Men hur många kvinnor genom århundrandens
lopp har inte förskjutits, begått självmord, dödat sina nyfödda därför att
de blivit offer för det manliga herraväldet på sexualitetens område?

Riskerna med att förbjuda det största kvinnoförtrycket - att män köper
kvinnokroppar - torde vara små i jämförelse med alla de offer som följt och
följer i prostitutionens spår.

Ett vanligt argument är: Vad är prositution? ”Om jag som är man bjuder

Mot. 1983/84:2567

7

dig på middag, säger mannen, och sedan följer du med mig hem och vi ligger
med varandra - är det prostitution?” ”Nej, naturligtvis inte - om jag som
kvinna vill äta middag med dig och älska med dig, därför att jag själv får
glädje av det.”

Prostitution är ett ganska väl avgränsat område. Det är när män mot
betalning koper en kvinnas kropp. Hon har inget som helst utbyte - hon
ställer upp med sin kropp efter att först ha gjort upp om priset. Antagligen är
det en gammal manlig fördom när man hävdar att ”om jag bjuder dig på
det...” Bakom det döljer sig tron att i varje kvinna finns en liten hora, som
mot en förmån kan sälja sig. Att kvinnan själv skulle ha lust att äta middag
och ha en tillfällig förbindelse, tror man tydligen inte. I stället tror man att en
flott middag är det samma som kontant betalning - kvinnan säljer sig alltså,
vad hon än väljer. Så är det nu inte i praktiken! Prostitutionen föreligger när
kvinnan mot i förväg uppgjord ersättning ställer sin kropp till förfogande,
utan att själv ha minsta utbyte - och det har prostituerade inte. På
motsvarande sätt kan den homosexuella prostitutionen betraktas.

Propositionen föreslår nu en mycket skärpt lagstiftning mot allt som kan
betraktas som koppleri. Är det verkligen rimligt att straffbelägga en
fastighetsägare, som hyrt ut en lägenhet där en prostitution förekommer fast
han inte visste det från början och fast han inte tjänat några pengar på
det? Om han fått vetskap om att det förekommer prostitution så skall han
göra allt för att hyresgästen skall avhysas - om han inte gör det blir han
straffad. Trots att han inte fått mer i hyra än av någon annan hyresgäst.

Om man kriminaliserar kunderna vid prostitutionen, så är det självfallet
att man också skall kriminalisera allt som kan kallas koppleri. Men är det
verkligen korrekt att fastighetsägaren skall bli straffad för något han inte
tjänat egna pengar på och det dessutom är en verksamhet som är laglig, som
förekommit i lägenheten? Han blir alltså straffad för att ha främjat en
verksamhet som är laglig. Den som upplyser - utan egen ekonomisk vinningom
var det finns prostituerade, han har uppenbarligen gjort sig skyldig till
främjande av prostitution och kan med den nya lagen betraktas som
kopplare. Är han verkligen en större skurk än en man som köper kvinnans
kropp? Och främjar inte en sådan lagstiftning pengar under bordet?

Fastighetsägare eller taxichaufförer kan alltså anmälas för koppleri av den
prostituerades kund, eftersom han själv inte gör sig skyldig till någon
straffbelagd handling. Då måste det vara bättre för fastighetsägaren eller
taxichauffören att ta betalt, då gör sig kunden skyldig till muta och blir
mindre benägen att anmäla dem.

Vad är det för dubbelmoral att kriminalisera upplysaren men låta den som
utför handlingen gå fri?

Sammanfattningsvis: Vi har under de senaste decennierna nått en sådan
sexuell befrielse i samhället att något ”behov” av prostitution i gammal
bemärkelse inte längre föreligger. De orsaker som nu ligger bakom
prostitutionen består i ett fortsatt kvinnoförtryck och ett kommersialiserande

Mot. 1983/84:2567

,8

av sexualiteten och reducerande av den till en vara. Ett fortsatt accepterande
av att män får köpa kvinnors kroppar hindrar den pågående jämställdheten
mellan könen och förhindrar att män och kvinnor ska kunna mötas som
jämlikar i ett ömsesidigt sexuellt förhållande, som ger större utbyte även åt
männen.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om ett lagförslag som
kriminaliserar kunden i ett prostitutionsförhållande.

Stockholm den 5 mars 1984

MARGARETA PERSSON (s)

INGRID ANDERSSON (s)