12

Motion
1983/84:2566
Margareta Gard m. fl.
Ändring i brottsbalken m. m. (sexualbrotten) (prop. 1983/84:105)

Kvinnor som utsätts för sexuella övergrepp får mestadels kvardröjande
psykiska skador. De upplever många gånger sin situation som ytterst svår.
De har på grund av sina upplevelser i samband med brottet fått störningar i
förhållande till arbetskamrater, egna barn, föräldrar och andra i deras
närhet.

Än värre kan situationen utvecklas för kvinnan i samband med att hon gör
polisanmälan om brottet.

Det är alltför vanligt att polismän, som leder förhör med kvinnor, som
utsatts för sexualbrott, inte förstår den psykologiska situation som kvinnan
kommit att hamna i. Många gånger får kvinnan uppfattningen att
förhörsledare lägger moralisk skuld på henne. Förhören kommer inte sällan
att uppta en lång serie frågeställningar vars besvarnade uppfattas som
kränkande för kvinnan. Genom deltagandet i polisförhöret upplever kvinnan
sin situation alltmer ångestfylld och svår än tidigare.

Många förundersökningsprotokoll innehåller långa målsägandeförhör
med kvinnor som brottsoffer, utvisande att förhörsledaren inte förstått ta
hänsyn till kvinnans utsatta och svårbemästrade situation. Det är inte
ovanligt att kvinnor uppfattat polisförhöret som ytterst förnedrande.

Vi anser att det finns starka skäl för att kvinnan under förundersökningen
skall biträdas av en jurist. Det torde vara särskilt bra om hon vid sin sida kan
ha en kvinnlig jurist som kan stödja sin klient både som jurist och som socialt
stöd.

Även rättegången kan vara en svår påfrestning för den utsatta kvinnan.
Hon tvingas på nytt träffa den man som förgripit sig på henne. Situationen
kan lätt bli mycket laddad.

Rättegången, vare sig den gäller ett sexuellt övergrepp eller annat brott, är
mestadels mycket främmande för vanliga människor. Domare, åklagare och
försvarare använder många gånger ett språk som är svårt att förstå för den
som inte är juridiskt bevandrad. Domstolens ledamöter befinner sig framför
och på avstånd från parterna. Åhörare och pressfolk finns bakom.

Rättegången kan oavsett hur den leds och genomförs, kännas dramatisk
för en kvinna som utsatts för ett sexbrott.

Än värre kan situationen bli om ogärningsmannen förnekar brottet och
kvinnan därför utsätts för utdragna och närgångna förhör från domare,
åklagare och försvarare.

Situationen för kvinnan blir många gånger så svår att hon löper risk att
under förundersökning och rättegång ådra sig ytterligare psykiska skador.

Mot. 1983/84:2566

13

Många kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp har säkerligen
underlåtit att anmäla brottet enbart på grund av stark rädsla för utredningsoch
domstolsförfarande. Det är givetvis inte acceptabelt.

Förslaget att ge den utsatta kvinnan bistånd genom en kontaktperson
kommer att medföra en förbättring i så måtto att kvinnan, brottsoffret, har
en stödjande hjälp under förundersökning och rättegång.

Det är dock inte tillräckligt. Departementschefen har inte förstått att den
våldtagna eller på annat sätt sexuellt utnyttjade kvinnan befinner sig i ett
särskilt utsatt läge inför och under just det rättsliga förfarandet.

Reglerna i rättegångsbalken, som pekar på att parterna, inkl.
gärningsmannens försvarare, inte får dra in något som saknar betydelse, är
inte tillräckliga.

Reglerna i rättegångsbalken som möjliggör för målsäganden, kvinnan, att
höras inför rätten i den tilltalades frånvarao är inte heller tillräckliga.

Det är angeläget att kvinnan fortlöpande stöds under det rättsliga
förfarandet. Det kan inte bara ske genom en kontaktperson.

Den kvinna som utsatts för ett sexuellt övergrepp har behov av juridiskt
biträde under förundersökning och rättegång. Till sådant biträde bör utses en
erfaren jurist, vanligen advokat. Många kvinnor önskar sannolikt hjälp av en
kvinnlig advokat. Med hänsyn till detta och då det under utredningar rörande
sexualbrott vanligen uppstår frågor för målsäganden som erfordrar juridiskt
biträde finns det skäl att redan i ett inledande skede av förundersökningen
låta det kvinnliga brottsoffret få juristhjälp.

Sådan hjälp som lämnas i samband med förundersökning och rättegång
och inte avser andra frågor bör vara kostnadsfri. Reglerna i rättshjälpslagen
är därför inte tillräckliga.

Det bör ankomma på utskottet att utarbeta erforderliga författningsändringar.

Åberopande det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att den som enligt 6 kap. 1-8 §§ i förslaget till
lag om ändring i brottsbalken är att anse som målsägande skall vara
berättigad till ersättning för juridiskt biträde vid förundersökning
och rättegång.

Stockholm den 5 mars 1984

MARGARETA GARD (m)

ANN CATHRINE HAGLUND (m) BIRGITTA RYDLE (m)

■

ii:'

I'-: ■ - ■>,' % 1 f ^J tm-'. : _> .=■: 4

■

r. - •• • • >

'

.

i' - ■ fe ' 1

r%:

■M.,*

."fe

■

: , ■■ :',

i

,;‘V 5;
■	^fe-fefefe'

_ -- V ' ■

minab/gotab 78023 Stockholm 1984