Motion

1983/84:2545
Nic Grönvall m. fl.
Avtalsvillkor mellan näringsidkare (prop. 1983/84:92)

Den nu framlagda propositionen om avtalsvillkor mellan näringsidkare
vilar på ett betänkande med samma rubrik som avgivits av konsumentköpsutredningen.
Man kan redan inledningsvis ställa sig frågan till varför
överväganden om villkor mellan näringsidkare lades under en utredning vars
huvuduppdrag varit att undersöka konsumenternas ställning i samhället.
Möjligen finns i denna egendomlighet förklaringen till varför utredningen
uppenbarligen på mycket dåliga grunder framlagt förslag om lag om
avtalsvillkor mellan näringsidkare.

Konsumentköpsutredningens delbetänkande innehåller ett relativt litet
avsnitt som redovisar utredningens överväganden. Det samlade intrycket av
dessa överväganden är utan tvivel att utredningen icke funnit bärande skäl
för en lagstiftning. Det oaktat och av skäl som är svåra att förstå framlägger
utredningen förslag om en näringsrättslig lagstiftning.

Utredningens och regeringens förslag beaktar icke de rättsförhållanden
som uppkommer vid upphandling av företag eller myndighet inom den
offentliga sektorn. Den föreslagna lagen gäller enbart rättsförhållanden
mellan näringsidkare.

I den föreslagna lagen har såsom korrektion mot vad som kunde uppfattas
vara ”oskäliga affärsvillkor” införts möjligheten av en prövning i
marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen skulle i den mån tillämpade
affärsvillkor anses vara oskäliga ha rätt att utfärda förbud mot sådana
affärsvillkor.

I umgänget parter emellan inom affärslivet är villkoren så gott som alltid
unika för varje särskilt avtal. Även om standardavtal tillämpas i mycket stor
utsträckning kan dessa sällan tillämpas efter dess bokstav. Standardavtalens
innehåll måste ständigt ses mot bakgrunden av och tillämpas efter den
enskilda affärens innehåll, storlek och särskilda förhållanden. En
förbudsdom i marknadsdomstolen mot framtida bruk av vad, som i ett enskilt
fall, uppfattats som ”oskäliga villkor” måste därför få mycket begränsad
betydelse generellt inom näringslivet.

De olika branschorganisationerna inom näringslivet har i stor utsträckning
löst avtalsfrågorna genom interna förhandlingar om avtalsvillkor. Denna
ordning har fungerat tillfredsställande. Utredningen har, sorn tidigare
påpekats, inte kunnat belägga förekomsten av tvister eller svårigheter till
följd av förekommande ”oskäliga” affärsvillkor. Några bärande skäl för den
lagstiftning som föreslås finns alltså ej.

Offentliga myndigheter och företag tillämpar mycket ofta s. k.

Mot. 1983/84:2545

7

inköpsbestämmelser för offentlig upphandling. Det är givet att om en
samhällsreglering skall ske av ”oskäliga affärsvillkor” skall en sådan
reglering också omfatta hela marknaden och inte blott en del därav.
Utskottet förutsätts utforma erforderlig lagtext.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår propositionen i sin helhet,

2. att riksdagen - för det fall riksdagen bifaller regeringens förslag om
lag om förbud mot oskäliga villkor i avtal mellan näringsidkare beslutar
att lagen jämväl skall omfatta sådana affärsvillkor som
tillämpas vid offentlig upphandling.

Stockholm den 14 februari 1984
NIC GRÖNVALL (m)

ALLAN EKSTRÖM (m) PER-OLOF STRINDBERG (m)

STEN ANDERSSON (m)
i Malmö