Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

10

Motion

1983/84:243

Tommy Franzén

Vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m. (prop.
1983/84:68)

Regeringen föreslår i proposition 1983/84:68 en ändring i bestämmelserna
om avdrag för ökade levnadsomkostnader. Förändringen gäller dem
som har anställning i företag inom byggnads- och anläggningsbranschen
och som har sin verksamhetsort på annan plats än bostadsorten.

Hittills gällande regler har godkänt avdrag för ökade levnadsomkostnader
upp till två år för samma arbetsort. Det är dock ett gammalt krav från
bl. a. fackliga företrädare inom dessa områden att anställda inom byggoch
anläggningsbranschen måste äga rätt till avdrag för ökade levnadsomkostnader
i längre tid än två år. Ett krav som nu tillgodoses av regeringen,
dock provisoriskt i avvaktan på förmånsbeskattningskommitténs betänkande.

Utgångspunkten för regeringens ställningstagande att medge avdrag
även efter två år för dessa grupper är riktig. Dock är inte propositionens
förslag entydigt. Begreppet ”företag inom byggnads- och anläggningsbranschen”
är ett något svepande begrepp. Risken finns att anställda i
företag som normalt inte räknas in i denna grupp men har samma arbetsplats
eller arbetsförhållanden kan hamna utanför denna utvidgade rätt. En
effekt som säkerligen inte varit avsiktlig.

Vid större byggnads- eller anläggningsarbeten finns anställda som arbetar
på entreprenad eller liknande, men som normalt inte har någon
anknytning till byggnads- och anläggningsbranschen. Som exempel kan
anföras anställda inom en metallindustri, som skall leverera och montera
viss utrustning i exempelvis kraftverk, annan större anläggning eller byggnad.
För dessa anställda skulle då risk finnas att de inte skulle komma i
åtnjutande av möjlighet till avdrag för ökade levnadskostnader efter två år.
Detsamma är förhållandet med vissa arbetare inom elektriska verksamheter.
Dessa är inte heller normalt att anse som anställda i ”företag inom
byggnads- och anläggningsbranschen”, men har sin arbetsplats jämsides
med byggnads- och anläggningsanställda.

För att inte de nu föreslagna skattereglerna skall riskera att skapa
orättvisor mellan anställda på samma arbetsplats bör riksdagen uttala att
denna utvidgade rätt till avdrag också skall tillfalla alla som är sysselsatta
på arbetsplatser inom byggnads- och anläggningsbranschen, även om
företaget de är anställda av inte normalt räknas in i denna kategori.

Mot. 1983/84:243

II

Med hänvisning till det anförda föreslås

att riksdagen beslutar att uttala sig för vad som i motionen anförs
beträffande tillämpningen av de utvidgade reglerna om rätt till
avdrag för ökade levnadsomkostnader.

Stockholm den 25 november 1983

TOMMY FRANZÉN (vpk)

LiberTryck Stockholm 1983