18
Motion
1983/84:232
Knut Wachtmeister m. fl.
Vissa avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande, m. m.
(prop. 1983/84:68)
I proposition 1983/84:68 föreslås bl. a. förtydligande av de krav som
skall gälla för att avdrag skall medges för kostnader för resor med bil
mellan bostad och arbetsplats när bil används i tjänsten. Sådant avdrag
föreslås medges om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under
minst 60 dagar per år för de dagar som bilen används i tjänsten samt för
alla dagar om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar. Det är bra
att ett klarläggande kommer till stånd. Enligt vår mening är dock ”minst
60 dagar” ett alltför högt ställt krav. Vi föreslår att det i stället skall gälla
om den skattskyldige använder bilen i tjänsten minst 10 dagar och användningen
i tjänsten uppgår till i genomsnitt minst 5 mil per dag.
I propositionen föreslås också en urholkning av beräkningsgrunden för
avdraget för bilkostnader vid resor mellan bostad och arbetsplats, att
tillämpas fr. o. m. 1985 års taxering. Förslaget innebär att man vid beräkning
av avdraget för bilresor endast skall beakta rörliga kostnader. Övergången
föreslås ske successivt genom att avdraget 10:20 kr./mil som gäller
vid 1984 års taxering låses tills dess de rörliga kostnaderna överstiger detta
belopp.
Orsaken till förslaget är att ”enskilda personer normalt torde anskaffa
bil för i huvudsak privat bruk”. Även i de fall så är fallet finns ingen
anledning att inte medge avdrag för värdeminskning eller försäkring, som
båda blir högre ju fler mil som körs. I många familjer måste dessutom
makarna ha tillgång till var sin bil för att komma till och från sina resp.
arbeten.
Förslaget skulle dessutom ha klara regionalpolitiska nackdelar genom att
slå hårdast mot de hushåll, som inte har tillgång till kollektiva trafikmedel.
Förslaget att skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp
använder bilen för resor mellan bostad och arbetsplats även fortsättningsvis
skulle medges avdrag för den del av de faktiska, totala bilkostnaderna
som belöper på körningar till och från arbetsplatsen, skulle dessutom göra
reglerna ännu mer svårhanterliga från administrativ synpunkt. Vi yrkar
därför avslag på förslaget till urholkning av reseavdraget.
Liksom i tidigare motioner från vårt håll anser vi att tidsåtgången för att
köra barn till och från dagmamma eller daghem skall medräknas, när
tidsvinst till följd av bilanvändningen skall fastställas.
Slutligen föreslås att skattskyldiga som är anställda vid företag inom
byggnads- och anläggningsbranschen även efter gängse tvåårsperiod skall
Mot. 1983/84:232
19
medges avdrag för ökade levnadskostnader vid 1984 och 1985 års taxeringar
med ett belopp motsvarande den del av normalbeloppet som avser kost
vid långtidsförrättning ökat med faktisk kostnad för logi på arbetsorten.
En ovillkorlig förutsättning för att förslaget skall bifallas är enligt vår
mening att det görs tillämpligt på alla jämförbara grupper. Regeringen bör
därför skyndsamt återkomma med nytt förslag som inte diskriminerar
vissa grupper med likartade arbetsförhållanden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avdrag för resor till och från arbetet
även skall medges för de dagar som bilen används i tjänsten om
den anställde använder bilen i tjänsten minst 10 dagar per år och
denna användning uppgår till i genomsnitt minst 5 mil per dag
eller sammanlagt minst 300 mil per år,
2. att riksdagen beslutar att i tidsvinsten för bilresor till och från
arbetet också skall medräknas resor för att hämta och lämna
småbarn,
3. att riksdagen avslår förslaget till begränsning av bilreseavdraget,
4. att riksdagen med avslag på förslaget till utsträckta avdrag för
ökade levnadskostnader för anläggningsarbetare hos regeringen
begär nytt förslag i enlighet med vad som i motionen anförts.
Stockholm den 24 november 1983
KNUT WACHTMEISTER (m)
KARL BJÖRZÉN (m) HUGO HEGELAND (m)
GUNNAR HÖKMARK (m) BO LUNDGREN (m)
EWY MÖLLER (m) GÖRAN RIEGNELL (m)
INGEGERD TROEDSSON (m) BENGT WITTBOM (m)
LiberTryck Stockholm 1983