Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

6

Motion

1983/84:228

Thorbjörn Fälldin m. fl.

Förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60)

Det svenska kärnkraftsprogrammet har under det senaste decenniet
varit föremål för en intensiv debatt. Dess omfattning har successivt begränsats
i förhållande till de ursprungliga planerna, och kärnkraften är nu en
parentes i energipolitiken. Enligt centerpartiets mening borde det vara
möjligt att med en målmedveten politik avveckla kärnkraften under en
tioårsperiod innan beroendet blev alltför stort. Av miljö- och säkerhetsskäl
borde politiken ha inriktats på detta. Kärnteknisk verksamhet innebär
sådana risker för människor och miljö att de krav som ställs i lagstiftningen
måste vara synnerligen stränga och rigorösa. Många av de problem som vi
nu står inför att lagstifta om borde ha varit lösta innan man bestämde sig
för att utnyttja kärnkraft för energiproduktion och inte — som kärnkraftspartierna
gör — förutsätta att lösningar kan komma att presenteras någon
gång i en oviss framtid. I likhet med alla andra partier har centerpartiet
förklarat sig berett att respektera det utslag folkomröstningen om kärnkraften
i mars 1980 gav — dvs. att kärnkraftsprogrammet skall omfatta
tolv reaktorer och vara avvecklat senast år 2010.

Centerpartiet har länge med kraft drivit kravet på en skärpt lagstiftning
på kärnenergiområdet i syfte att förbättra säkerheten i alla led av kärnbränslecykeln,
och de energipolitiska beslut som togs under centerns ledning
efter regimskiftet 1976 innebar att ett omfattande arbete igångsattes
kring kärnkraftens säkerhetsfrågor.

Den nu föreliggande propositionen med förslag till lag om kärnteknisk
verksamhet innebär bl. a. att atomenergilagen och villkorslagen sammanförs
till en ny lag. Den föreslagna lagen har karaktären av en säkerhetslag
och är inriktad på att reglera säkerheten vid verksamhet på kärnenergiområdet
samt saknas tillsyn över och insyn i sådan verksamhet. Frågor om
skydd mot strålning regleras även i fortsättningen i strålskyddslagen.

Enligt vår uppfattning måste en ny lagstiftning på kärnenergiområdet
innehålla stränga krav och regler för alla led i kärnbränslecykeln. Lagstiftningen
måste också reglera verksamheter som inte är ett direkt led i denna
utan mera en konsekvens av att kärnkraft utnyttjas för energiproduktion.
Utformningen av lagstiftningen måste stå i överensstämmelse med innebörden
av folkomröstningens resultat. Lagstiftningen måste vidare utgå
från sambandet mellan civil och militär användning av kärnenergi och de
särskilda risker för miljö och människor som hanteringen av kärnkraften
och dess avfall innebär.

Med dessa utgångspunkter har förslaget till en ny lagstiftning klara

Mot. 1983/84:228

7

brister och är dessutom enligt vår uppfattning ofullständigt. Enligt folkomröstningens
utslag och riksdagens beslut skall i den nya lagstiftningen
uttryckligen anges att högst tolv reaktorer får byggas och användas. Detta
innebär bl. a. förbud mot att bygga kärnvärme, t. ex. Secure och bridreaktorer.
Det alltmer uppenbara sambandet mellan civilt och militärt utnyttjande
av kärnkraft kräver enligt vår mening att någon inhemsk uranbrytning
inte skall tillåtas och slutförvaring av det utbrända kärnbränslet sker
utan föregående upparbetning. Vidare att export av kärnreaktorer och
reaktorkomponenter, kärnteknisk utrustning och kärnkraftsteknologi förbjuds.
Vi förutsätter att regeringen med beaktande av redan ingångna
upparbetningsavtal utarbetar övergångsbestämmelser och upprättar en
plan för återtagande av redan utskeppat, ej upparbetat avfall.

Lagstiftningen måste vidare innehålla mycket starka krav på reaktorinnehavarna
att bedriva forskningsverksamhet i syfte att presentera en helt
säker metod för slutförvaring av det utbrända kärnbränslet. Reaktorinnehavarna
måste vidare åläggas att visa att föreslagna lösningar faktiskt
fungerar. En förutsättning för att drifttillstånd inte skall återkallas är att
reaktorinnehavaren bedriver nödvändig forsknings- och utvecklingsverksamhet
och avsätter tillräckliga medel för kärnkraftens avveckling. Paragraf
15, moment 2 och 3 bör därför utformas enligt atomlagstiftningskommitténs
förslag till skäl för återkallelse av tillstånd. Forskningsprogrammen
skall vara rullande och omprövas av regeringen med täta intervaller.

De lokala säkerhetsnämnderna måste ges en stark ställning och omfatta
samtliga kärntekniska anläggningar. Detta innebär att nämnder även bör
inrättas i Västerås och Nyköping.

Vi vill även i detta sammanhang understryka att den kommunala vetorätten
mot lokalisering av anläggningar avsedda för verksamheter i kärnbränslecykeln
med dess olika led måste finnas kvar.

Föreliggande förslag till ny lagstiftning på kärnsäkerhetsområdet uppfyller
inte de krav som enligt vår mening måste ställas på en ny lag och bör
därför omarbetas, i enlighet med de riktlinjer som ovan redovisats.

Vi förutsätter att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring och komplettering
av den i proposition 1983/84:60 föreslagna lagstiftningen
på kärnenergiområdet avseende

a) antal reaktorer och tidpunkt när kärnkraftsprogrammet skall
vara avvecklat — dvs. att tolv reaktorer får byggas och användas
och en successiv avveckling sker med syftet att samtliga reaktorer
skall vara tagna ur drift senast år 2010,

b) uranbrytning,

c) slutförvaring av det utbrända kärnbränslet,

d) export av kärnkraftsreaktorer, reaktorkomponenter, kärnteknisk
utrustning och kärnkraftsteknologi,

Mot. 1983/84:228

8

e) forsknings- och utvecklingsverksamhet kring slutförvaringen
av det utbrända kärnbränslet, finansiering av avveckling m. m.,
0 de lokala säkerhetsnämnderna,

2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag till övergångsbestämmelser
för hanteringen av redan ingångna upparbetningsavtal
och en plan för återtagande av redan utskeppat, ej upparbetat
avfall, upprättas,

3. att riksdagen som sin mening uttalar att den kommunala vetorätten
skall gälla hela kärnbränslecykeln med dess olika led i
enlighet med vad som anförts i motionen.

BRITTA HAMMARBACKEN (c) TAGE SUNDKVIST (c)

Stockholm den 24 november 1983

THORBJÖRN FÄLLDIN (c)
GUNNEL JONÄNG (c)
GUNILLA ANDRÉ (c)

OLOF JOHANSSON (c)
BERTIL JONASSON (c)

KJELL A. MATTSSON (c)
RUNE GUSTAVSSON (c)
GUNNAR BJÖRK (c)
i Gävle

CLAES ELMSTEDT (c)
ARNE FRANSSON (c)