4

Motion

1983/84:227

Lennart Blom och Per Unckel

Förslag till ny lagstiftning på kärnenergiområdet (prop. 1983/84:60)

Enligt sina direktiv hade atomlagstiftningskommittén — vars betänkande
SOU 1983:9 i väsentliga hänseenden utgör grunden för proposition
1983/84:60 — att utreda och lämna förslag till hur frågan om ersättning i
samband med återkallelse eller väsentlig ändring av tillstånd bör handläggas.
Därvid borde enligt direktiven särskilt beaktas det berättigade intresse
som tillståndsinnehavaren har av att tillståndet inte utan vidare omprövas
på grund av värdeförändringar i samhället utan att staten ersätter den
skada som uppstår för tillståndsinnehavaren.

I en till utredningen fogad reservation berörs denna speciella fråga. I
reservationen framhålls vikten av att en lagfäst rätt till ersättning för
koncessionsinnehavare vid en återkallelse införs i lagtexten. Särskilt bör
detta kunna anses motiverat om tillstånd återkallas utan att koncessionsinnehavare
åsidosatt föreskrift eller villkor i koncessionen. Vidare talar
även allmänna rättsprinciper härför.

I avsaknad av en uttrycklig lagregel om rätt till ersättning torde visserligen
i och för sig en möjlighet föreligga att föra talan vid allmän domstol;
åtskilligt talar dock för att ersättningsfrågan i praktiken blir föremål endast
för skälighetsöverväganden från regeringens sida.

Reservanten anför bl. a. vidare:

Mot bakgrund av regeringens bedömningsnormer beträffande de sedan
länge aktuella frågorna om ersättning för förseningskostnader för dels
reaktorn F 3, dels reaktorn O 111, är knappast en hänvisning till skälighetsöverväganden
tillräcklig. I detta fall har nämligen likartade förseningskostnader
kommit att bedömas och behandlas olika, något som inte enbart
för berörda parter framstår som klart otillfredsställande.

Kommittén anser sålunda, att det inte bör föreligga någon rätt till
ersättning om tillsynsmyndigheterna bedömer att det föreligger synnerliga
skäl att stoppa driften vid ett kärnkraftverk i avvaktan på utredning av
säkerhetsfrågorna med anledning av en inträffad allvarlig olyckshändelse
vid ett liknande kraftverk i Sverige eller utomlands. Detta synsätt kan
enligt min mening leda till en oacceptabel rättsosäkerhet för anläggningsinnehavaren.
Speciellt allvarlig är naturligtvis situationen om flera eller
alla reaktorer hos en ägare stoppas för en längre tid utan att det finns något
allvarligt säkerhetsfel vid de egna anläggningarna. I praktiken kan säkerligen
för övrigt fall uppkomma, då s. k. värdeförändringar i samhället
föranleder restriktioner, vilka primärt ingalunda beror på renodlade säkerhetsbedömningar.

Mot. 1983/84:227

5

I propositionen fullföljs den av atomlagstiftningskommitténs majoritet
valda linjen att inte lagfästa någon ersättningsrätt. Föredragande statsrådet
anför (s. 62.):

Till grund för den av mig föreslagna lagen ligger att säkerheten i verksamheten
skall tillvaratas. Ett åsidosättande av detta krav kan inte föranleda
en ersättningsrätt. Av detta skäl förordar jag att en särskild regel om
ersättning inte tas upp i lagen.

Propositionen redovisar sålunda icke något motiverat ställningstagande
till den betydelsefulla ersättningsfråga, som närmare berörs i den refererade
reservationen inom atomlagstiftningskommittén. Det är, som tydligt
torde framgå, ej fråga om ersättning då vissa säkerhetskrav eventuellt
skulle ha åsidosatts, utan tvärtom gäller det den situation som uppstår, då
tillståndsinnehavaren icke åsidosatt uppställda villkor och föreskrifter
men tillståndet ändå återkallats.

Enligt vår mening bör sålunda, på de grunder som anförts i ovannämnda
reservation, 15 § i det föreliggande lagförslaget kompletteras med ett
nytt sista stycke av följande lydelse:

”Om ett tillstånd återkallas utan att tillståndsinnehavaren åsidosatt uppställda
villkor och föreskrifter, är han berättigad erhålla ersättning av
staten för förlust till följd av åtgärd som han vidtagit med anledning av
tillståndet.”

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar att komplettera 15 § i den föreslagna lagen
om kärnteknisk verksamhet på sätt som anges i motionen.

Stockholm den 17 november 1983

LENNART BLOM (m)

PER UNCK.EL (m)