7

Motion

1983/84:218

Erik Hovhammar m. fl.

Löntagarfonder (prop. 1983/84:50)

Historien om Sveriges industrialisering är i hög grad också historien om
våra småföretagare. Under några generationer har hundratusentals företag
startats inom handel, industri och hantverk. Flertalet har svarat för försörjning
av företagaren och ett fåtal anställda och därvid fört yrkeskunnandet
vidare till nya generationer. Många har gett arbete och trygghet till ett stort
antal anställda i hembygden. Andra åter har växt upp till storföretag. Två
tredjedelar av dagens börsföretag har en gång startat som småföretag.

En förutsättning för denna utveckling har varit att Sverige till allra
största delen använt sig av det marknadsekonomiska systemet. Företag har
fått startas fritt och konsumenterna har genom sina inköp i princip beslutat
om vilka företag som skall leva vidare. Detta system har lett till att vi här
i landet i dag har en av världens högsta levnadsstandarder.

För de mindre företagen är det av avgörande betydelse att upphandlande
företag och institutioner inte använder sig av andra ”måttstockar” än
pris och kvalitet.

Genom en ökande kommunal egenregi och genom de statliga affärsdrivande
verkens expansion på traditionella småföretagsområden har emellertid
marknaden krympt för företag som arbetar utan offentliga subventioner
och andra offentliga konkurrensfördelar.

I regeringens proposition 1983/84:50 föreslås inrättandet av kollektiva
löntagarfonder. Fonderna skall byggas upp med höjd löneskatt och en
skatt på vinst. 1 första hand är det meningen att fonderna skall få tillförsel
av kapital till 1990. Sammantaget beräknas fonderna år 1990 ha ett kapital
av ca 20 miljarder kronor, medel som främst skall placeras i börsnoterade
aktier.

1 ledningen för de fem löntagarfonderna skall stå en styrelse med nio
personer varav en majoritet skall representera löntagarna, dvs. utses av de
stora fackliga organisationerna.

Att på detta sätt koncentrera delar av makten i de större företagen till
företrädare för de fackliga organisationerna hotar att allvarligt rubba de
mindre företagens möjligheter att konkurrera samt riskerar på ett allvarligt
sätt att avsevärt försvåra nyetableringen av småföretag.

Det finns uppenbara risker att ”de nya kapitalägarna” (löntagarfonderna)
blandar in rent fackliga krav i beslutsprocessen vilket drabbar småföretagen.
1 dag kräver elva av LO:s förbund etableringskontroll. I dag finns
exempel på hur facket använder sin makt till att utestänga enmansföretag
från arbete bara av den anledningen att de saknar anställda. I dag ser vi

Mot. 1983/84:218

också exempel på hur småföretag utan anställda sätts i blockad bara därför
att de inte skriver kollektivavtal med villkor som måste betraktas som
oskäliga.

Den enda garanten för att småföretagen skall kunna konkurrera på
likvärdiga villkor är att marknaden är fri. Redan i dag finns ett antal
offentliga konkurrenshinder som försvårar småföretagens villkor. Med
den inställning till fri företagsamhet som visats från stora delar av den
fackliga rörelsen finns det all anledning att tro att kollektiva löntagarfonder
kommer att förstärka dessa konkurrenshinder. Bl. a. därför säger vi nej
till kollektiva löntagarfonder.

Med stöd av det ovan anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:50.

Stockholm den 24 november 1983

ERIK HOVHAMMAR (m)
KENTH SKÄRVIK (fp)
KJELL JOHANSSON (fp)
STEN SVENSSON (m)

MARIANNE KARLSSON (c)
SIGVARD PERSSON (c)