3

Motion

1983/84:195

Erik Hovhammar m. fl.

Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84 (1983/84:25)

Södra Skogsägarna AB

Regeringen föreslår i proposition 1983/84:25 att ett kapitaltillskott på
100 milj. kr. skall tillföras Södra Skogsägarna AB.

Förslaget har sin grund i ett år 1979 mellan staten och Södra Skogsägarna
ekonomisk förening ingånget konsortialavtal som innebar att staten
med ett kapitaltillskott på 500 milj. kr. förvärvade 40 % av aktierna i Södra
Skogsägarna AB. 1 nämnda avtal fastslås att om soliditeten går ner till
15 %, skall ägarna överväga att lämna bolaget kapitaltillskott i proportion
till sina andelar av aktiekapitalet. Som framgår av propositionen var med
1982 års utgång delar av koncernens redovisade reserver förbrukade och
soliditeten nere i nämnda 15 %. Överläggningar mellan aktieägarna om
tillskott av nytt kapital togs därmed upp under våren 1983.

Den svenska skogsindustrin har sedan hösten 1982 kunnat förmärka en
påtagligt ökad efterfrågan på sina produkter. Såväl priser som kvantiteter
har varit betydligt högre än tidigare år. Företagen har bl. a. genom högre
kapacitetsutnyttjande kunnat förbättra sin lönsamhet.

Södra Skogsägarna AB bedömer att vinsten för hela året 1983 kommer
att uppgå till 300 milj. kr. Den kraftiga resultatförbättringen är resultatet
dels av ett kraftfullt genomfört rationaliseringsprogram, som lett till en
förbättrad industristruktur, dels av ett starkare marknadsläge, främst för
cellulosa och sågade trävaror. Företagets låga soliditet kommer därför
redan för år 1983 att väsentligen höjas.

Utsikterna för svensk skogsindustri bedöms för 1984 och för första
hälften av 1985 vara fortsatt goda. Södra Skogsägarna AB kan därför
under nuvarande konjunkturcykel av egen kraft väsentligt förbättra relationen
mellan skulder och eget kapital och därmed få ett gynnsammare
räntenetto.

Vi anser därför att Södra Skogsägarna AB med hänsyn till sin starkt
förbättrade ekonomi ej är i behov av det i propositionen föreslagna kapitaltillskottet.
Statens finanser är i dag betydligt sämre och kräver yttersta
försiktighet vid beviljande av nya anslag. Snarare bör regeringen vidta
åtgärder för att avveckla statens ägarengagemang i företaget. Följaktligen
avstyrker vi propositionens förslag i denna del.

Regioninvestgruppen

Industriministern föreslår att 230 milj. kr. bör ställas till Statsföretags
förfogande för marknads- och produktutveckling samt rekonstruktion för

Mot. 1983/84:195

4

enheter inom Regioninvestgruppen. Bolaget, som numera heter Regioninvest
i Norr AB, är ett helägt dotterbolag till Statsföretag AB.

I propositionen anför industriministern att omstruktureringen kan komma
att innebära att bolag som nu ingår i gruppen flyttas över till annat
bolag inom Statsföretagsgruppen. Statsföretag bör därför enligt regeringens
mening ha rätt att överföra delar av de nu aktuella medlen också till
andra dotterbolag än Regioninvest i Norr AB för att användas för bolag
som tidigare har ingått i Regioninvestgruppen.

Från moderat sida har vi vid upprepade tillfällen framhållit att verksamheten
vid Regioninvest i Norr AB — med några få undantag — inte varit
framgångsrik. Det finns från många utgångspunkter skäl att rikta kritik
mot sättet att sköta denna verksamhetsgren inom Statsföretag. Även från
näringslivets sida har berättigad kritik riktats mot företagets skötsel. Vår
bedömning kvarstår.

Det är icke tillfredsställande med fortsatta rekvisitioner av förlusttäckningsbidrag.
Vi har dessutom konstaterat att en förstärkning av regionalpolitiskt
betingade medelsinsatser till Norrbotten har skett genom en serie
av riksdagsbeslut under senare år. Detta förhållande har troligen medverkat
till den attitydförändring till problemsituationen vid Regioninvestgruppen
som nu kan utläsas ur regeringspropositionen (s. 71): ”Några
ytterligare anslag för verksamheten kan enligt min mening inte under eller
efter rekonstruktionsperioden komma i fråga. I den mån kostnadena överstigit
230 milj. kr. under eller efter planperioden skall dessa kostnader
täckas av Statsföretag. Företagen inom Regioninvestgruppen skall sålunda
betraktas på samma sätt som andra företag i Statsföretagsgruppen.”

Enligt vår mening måste omstruktureringen åstadkommas med de resurser
som Statsföretag AB förfogar över. 1 dagens statsfinansiella läge är det
uteslutet med ytterligare statsanslag. Det får ankomma på Statsföretag att
dra de nödvändiga konsekvenserna av detta förhållande och anpassa
Regioninvestgruppen till den policy som präglade verksamheten från början,
nämligen att Regioninvest främst skall gå in som minoritetsägare i
företag.

Med hänvisning härtill upprepar vi tidigare framförda krav på att verksamhetens
framtida inriktning omprövas i särskild ordning. När resultatet
av denna utvärdering föreligger får regeringen återkomma med rapport
härom till riksdagen. I avvaktan härpå föreslår vi att riksdagen avslår
propositionens förslag i motsvarande del.

Eiser AB

Regeringen har infordrat offert från Statsföretag AB beträffande kostnaderna
för att upprätthålla driften vid strumpfabriken i Borås t. o. m. den
30 juni 1986. Statsföretag har anfört att bolaget under angivna förutsättningar
kan förlänga drifttiden vid Boråsfabriken. Kostnaden härför beräk

Mot. 1983/84:195

5

nas till 38 milj. kr., och regeringen begär nu att riksdagen skall anvisa ett
reservationsanslag av motsvarande belopp.

Genom att dessa medel ställs till förfogande undanröjs ett tidigare
strukturellt betingat beslut, som styrelsen för AB Eiser fattat, av innebörd
att all tillverkning av tunna damstrumpor skall koncentreras till Eisers
enhet i Malmö.

Som vi från moderat sida flera gånger tidigare framhållit är statens
insatser i Eiser typexempel på resultatet av selektiva stödinsatser. Gång på
gång har mångmiljonbelopp pumpats in utan att de långsiktiga överlevnadsmöjligheterna
har förbättrats. Nya stödmiljoner insatta efter dessa
kommer att försvinna på samma sätt.

Selektiva åtgärder leder dessutom till snedvridningar av konkurrensen
och ofta till att de ekonomiskt svagaste företagen får de största statsbidragen.
Den framtida och mer lönsamma sysselsättningen hotas av de selektiva
branschstöden som konserverar en föråldrad företagsstruktur. De
statliga insatserna på tekoområdet måste utformas så att en konkurrens på
likvärdiga villkor kan upprätthållas mellan alla branschföretag. Så är inte
förhållandet i dag, och därför tenderar stödinsatser i vissa företag innebära
att arbetslöshet uppstår på andra orter än där stödinsatserna har gjorts. Det
statliga Eiser får under inga förhållanden ges konkurrensfördelar framför
enskilt ägda företag.

Det ligger nära till hands att ännu en gång ställa frågan: När kommer
regeringen att ompröva åtgärderna om det visar sig att utvecklingen fortsätter
åt samma negativa håll? Den 10 maj 1983 besvarade statsrådet Roine
Carlsson en fråga i riksdagen om vilka slutsatser regeringen drar av Statsföretags
vid den tidpunkten gjorda analys av situationen för den statliga
tekokoncernen Eiser. Statsrådet Carlsson anförde bl. a. följande i sitt svar:

Enligt vad jag erfarit har Statsföretags styrelse inför ett beslut om finansiell
rekonstruktion av Eiserkoncernen låtit genomföra en grundlig utredning
om företagets framtida möjligheter. Med denna utredning som grund
har Statsföretags styrelse beslutat att Eiserkoncernen under vissa villkor
skall tillföras kapital under den kommande tvåårsperioden. Hur stort detta
tillskott behöver bli beror på utvecklingen inom Eiserkoncernen. Målet är
enligt Statsföretags styrelse att de olika dotterbolagen inom Eiserkoncernen
skall vara lönsamma senast efter denna tidsperiod. Om förutsättningar
för att nå detta mål inte föreligger avses dotterbolagen avvecklas från Eiser
genom försäljning eller i sista hand genom nedläggning. Försäljning av
bolagen kan också ske om detta kan innebära en gynnsammare utveckling
för företaget.

Statsföretags styrelses beslut beträffande Eiser ligger enligt min mening
väl i linje med de uttalanden som tidigare gjorts av regeringen i fråga om
såväl industristödet som tekopolitiken. I fråga om tillskotten till Statsföretagsgruppen
har betonats att det av riksdagen i mars beslutade tillskottet
skall utgöra en engångsinsats för att gruppen med undantag av Regioninvest
hädanefter skall klara sig utan fortsatta löpande tillskott. Rekonstruktionen
av Eiserkoncernen följer också denna linje. Lönsamhetskraven på

Mot. 1983/84:195

6

i gruppen ingående företag skärps, vilket medför att stöd lämnas till
utvecklingsbara företag och avveckling från gruppen sker av företag som
inte bedöms motsvara dessa krav.

Den omläggning som regeringen föreslagit beträffande tekostödet får
naturligtvis också konsekvenser för Eiserkoncernen. Jag bedömer att Eiser
skall ha goda möjligheter att tillgodogöra sig satsningen på ökade effektivitetshöjande
åtgärder. Den samlade effekten av beslutade ekonomisktpolitiska
åtgärder, rekonstruktionen av Statsföretagsgruppen och förslaget
till ny tekopolitik ger Eiser betydligt bättre förutsättningar än tidigare.

När man mot bl. a. den här bakgrunden tar del av regeringens aktuella
förslag, förstärks intrycket av att regeringen saknar en genomtänkt och
konsekvent tekopolitik.

Vid behandlingen av propositionen om rekonstruktion av Statsföretagsgruppen
framhöll vi att rekonstruktionsarbetet främst bör baseras på en
försäljning av företag inom gruppen till icke-statliga intressenter. Denna
princip måste gälla även vid rekonstruktionen av Eiser. Så länge dylika
företag bibehåller sin status som samhällsägda företag, som inte kan avvecklas,
kommer de att utgöra en alltför betungande belastning för skattebetalarna.
Statsägda företag är i många fall oförmögna att arbeta lika
effektivt som privatägda företag och samtidigt bibehålla sin speciella status
som ”samhällsägda enheter”. Regeringen borde i stället för propositionsförslaget
ha uppmanat Statsföretag att överlåta AB Eiser till privat
drift för att företaget skall kunna motsvara kraven från det snabbt förändrade
samhället och samtidigt påskynda AB Eisers eget finansiella tillfrisknande.

Den fortsatta omstruktureringen av AB Eiser måste sålunda ske efter de
principer som vi angett i denna motion. Några ytterligare medelstillskott
från statliga anslagsmedel kan det inte längre bli fråga om. Vi avstyrker
därför propositionens förslag i motsvarande del.

Hemställan

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen avslår förslaget att till Kapitaltillskott till Södra
Skogsägarna AB på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 100 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår förslaget om bemyndigande för regeringen
att ikläda staten de ekonomiska förpliktelser i övrigt som följer
av avtalet mellan staten och Södra Skogsägarna ek. för.,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten
bör avveckla sitt ägarintresse i Södra Skogsägarna AB,

4. att riksdagen avslår förslaget att till Ersättning till Statsföretag
A B för kostnaderför marknads- och produktutveckling m. m. inom
Regioninvestgruppen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 anvisa ett reservationsanslag av 230 000 000
kr.,

Mot. 1983/84:195

7

att riksdagen avslår förslaget att till Ersättning till Statsföretag
AB för förlängd drifttid vid Eiserkoncernens strumpfabrik i Borås
m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1983/
84 anvisa ett reservationsanslag av 38 000 000 kr.

Stockholm den 24 november 1983

ERIK HOVHAMMAR (m)
STEN SVENSSON (m)

PER WESTERBERG (m)
PER-RICHARD MOLÉN (m)
LENA LUNDBLAD (m)

LARS AHLSTRÖM (m)

NIC GRÖNVALL (m)

ULLA VOSS-SCHRADER (m)
MARGARETHA af UGGLAS (m)