Mot. 1983/84
187-193

Motion

1983/84:187

Kurt Ove Johansson m. fl.

Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84 (prop. 1983/84:25)

Malmöregionen har i dag en situation på arbetsmarknaden som är fullt
jämförbar med de svårt drabbade regionerna i norra Sverige. Utvecklingen
under det senaste decenniet och prognoserna för de närmaste åren ger vid
handen att problemen kommer att förvärras ytterligare om inte kraftfulla
åtgärder sätts in.

Under 1970-talet har Malmös industri minskat sin andel av den totala
industrisysselsättningen i landet. Bortemot 7 000 arbetstillfällen har försvunnit,
varav 2 500 inom verkstadsindustrin och drygt 2 000 inom tekoindustrin.
Under perioden 1977 t. o. m. 1982 mer än fördubblades arbetslösheten
i Malmö. Enligt den senaste sökandestatistiken från AMS var
antalet arbetslösa i Malmö i förhållande till skattat antal personer i arbetskraften
mellan 16—64 år 7 %.

Tekoindustrin har haft den klart sämsta utvecklingen. Antalet anställda
inom denna bransch har under 1970-talet minskat med inte mindre än
56 %. Sedan 1950 har över 10 000 sysselsättningstillfällen försvunnit. I dag
sysselsätter tekoindustrin i Malmö knappt 1 500 personer. Kommunen har
endast kvar en tiondel av den sysselsättning som branschen hade på
1950-talet. Denna negativa utveckling tenderar att fortsätta och drabbar då
främst kvinnorna.

Nedläggningen av Eiser Trikå AB 1982 fick till följd att ytterligare 130
sysselsättningstillfällen gick förlorade. Trots det besvärliga arbetsmarknadsläget
kände vi oss nödsakade att acceptera detta beslut, eftersom det
i Eisers strukturplan klart markerades att tillverkningen av tunna strumpor
skulle koncentreras till Malmö.

Styrelsen i Eiser beslutade i augusti 1983 att under 1984 koncentrera
koncernens tillverkning i Sverige av tunna damstrumpor till fabriken i
Malmö. Detta beslut stod helt i överenstämmelse med ovan nämnd strukturplan.
Genom åtgärden skulle Eiser få möjligheter att skapa en långsiktigt
lönsam strumptillverkning trots en hårdnande konkurrens på marknaden.

I september 1983 beslutade regeringen att driften vid strumpfabriken i
Borås skulle upprätthållas fram t. o. m. den 30 juni 1986. Motivet för
regeringens ställningstagande synes uteslutande ha varit sysselsättningsskäl.
Vi som representerar en region med hög arbetslöshet har naturligtvis
förståelse för detta. Men regeringens beslut har emellertid också negativa
effekter. Det har skapat planeringsproblem och oro vid strumpfabriken i

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 187—193

Mot. 1983/84:187

2

Malmö. Beslutet omintetgjorde även möjligheterna att flytta över dem som
blir övertaliga på Ciwilko AB i Malmö, som också ingår i Eiserkoncernen,
till strumptillverkning. Ciwilko som tillverkar damkappor skall minska sin
produktion med 50 % och därmed försvinner 60 arbetstillfällen.

På sikt är konsekvenserna av regeringens beslut svåra att överblicka.
Regeringens syfte tycks emellertid vara, genom att godta Statsföretags
offert för fortsatt drift i Borås till den 30 juni 1986, att medverka till att
verksamheten vid Malmö Strumpfabrik skall drivas så att de problem som
uppstår genom tidsförskjutningen i görligaste mån skall minimeras. Den
av Eiser beslutade koncentrationen av administrationen till Malmö måste
därför genomföras.

Med tanke på den redan besvärliga arbetsmarknadssituationen är en
fortsatt reducering av arbetstillfällena inom tekobranschen i Malmö oacceptabel.
Malmö har redan fått ta på sig en orimligt stor del av de sysselsättningsmässiga
konsekvenserna av strukturomvandlingen inom tekoindustrin.
Vi förutsätter därför att Eisers strukturplan, syftande till att koncentrera
den tunna strumptillverkningen till Malmö, genomförs med beslutsamhet
och konsekvens.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts beträffande koncentration av Eisers tunna
strumptillverkning till Malmö.

Stockholm den 23 november 1983

KURT OVE JOHANSSON (s)
LARS-ERIK LÖVDÉN (s)
NILS T. SVENSSON (s)

ERIC JÖNSSON (s)
BIRTHE SÖRESTEDT (s)