6

Motion

1983/84:1820

Arne Andersson i Ljung m. fl.

Förslag till ädellövskogslag, m. m. (prop. 1983/84:94)

I propositionen föreslås en ny lag som avses ge skydd åt ädellövskog och
som samtidigt skall ersätta nuvarande lag om bevarande av bokskog.

Ädellövskogen är en viktig naturresurs och ett omistligt inslag i det svenska
landskapet. Grundläggande för ett bevarande av denna tillgång är ett aktivt
ädellövskogsbruk. För detta krävs en god efterfrågan på virke från de ädla
lövträden, en acceptabel lönsamhet och goda kunskaper i lövskogsskötsel.

Det finns vägande skäl för att samhället ger ekonomiskt stöd för vissa
åtgärder vid ädellövskogsskötsel, t. ex. beståndsanläggning och röjning samt
för en aktiv skötselrådgivning.

Något behov av den i propositionen föreslagna speciallagen finns
emellertid inte. Vi vill bestämt ta avstånd från den övertro på
detaljreglerande lagstiftning som det aktuella förslaget är ett exempel på. Vi
vill också peka på de negativa erfarenheterna från tillämpningen av
bokskogslagen. Två myndigheter (skogsvårdsorganisationen resp. naturvårdsmyndigheten)
och två lagar (bokskogslag resp. skogsvårdslag) reglerar
bokskogsskötseln. Resultatet har blivit en stelbent och byråkratisk
handläggning samt ett minskat ansvar för markägaren, vilket i sin tur leder till
minskad motivation för en aktiv skogsskötsel.

Enligt vår mening kommer den nu föreslagna lagen att leda till liknande
resultat för hela ädellövskogsbruket.

Det kan finnas motiv för samhället, att genom en ändamålsenlig
utformning av lagstiftningen, skapa möjligheter till ingripande om
uppenbara naturvärden står på spel. Beträffande bevarande av ädellövskog
är det emellertid fullt tillräckligt med en komplettering av skogsvårdslagen
och en tillämpning av samrådsförfarandet enligt naturvårdslagen i vissa fall.
Det bör understrykas att skogsstyrelsen, den skogliga fackmyndigheten,
bestämt har förordat denna lösning.

För att undvika onödig byråkrati är det viktigt att ansvaret läggs på en
myndighet. I detta fall bör skogsvårdsorganisationen vara den självskrivna
tillsynsmyndigheten då den säkraste garantin för ett bevarande utgörs av ett
aktivt ädellövskogsbruk.

Slutligen vänder vi oss med skärpa mot vad som anförs i propositionen
beträffande markägares rätt till ersättning. Det är oacceptabelt att
markägare, utan ersättning från samhället, skall kunna hindras att välja en
lönsammare driftsinriktning i sitt skogsbruk. Det finns inga rimliga motiv
varför en viss kategori företagare tvångsvis och utan ersättning skall åläggas
betydande inskränkningar i sin näringsutövning för att tillgodose andra

Mot. 1983/84:1820

7

intressen. Förslag härom bör framtas av regeringen.

Det ankommer på vederbörande utskott att utarbeta erforderlig lagtext.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1983/84:94 angående
förslag till ädellövskogslag,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om bevarande av bokskog,

3. att riksdagen beslutar komplettera skogsvårdslagen med regler
som syftar till förbättrat skydd av ädellövskog,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen i övrigt anförts om bevarande av ädellövskog.

Stockholm den 24 januari 1984

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

HANS WACHTMEISTER (m) SVEN ERIK LORENTZON (m)

BO ARVIDSON (m)
BERTIL DANIELSSON (m)
INGVAR ERIKSSON (m)
JENS ERIKSSON (m)
GÖTHE KNUTSON (m)

SVEN MUNKE (m)

MONA SAINT CYR (m)
ARNE SVENSSON (m)
IVAR VIRGIN (m)

JAN-ERIC VIRGIN (m)