7

Motion
1983/84:1809
Ulla Tillander m. fl.

Färjeförbindelserna mellan Malmö och Köpenhamn

De utredningar om en fast förbindelse över Öresund som sett dagens ljus
under senare år har verksamt bidragit till att göra åtskillnad mellan vision och
realism när det gäller förbindelserna över Öresund. Det gäller i hög grad den
”uppdatering” av Öresundsdelegationens material från 1978 som nyligen
genomförts på uppdrag av kommunikationsdepartementet.

Den nya utredningen lägger till de argument mot en bro mellan Malmö och
Köpenhamn som förts fram under årens lopp, främst trafikpolitiska och
miljömässiga, också ekonomiska. 1970-talets trafikprognoser måste
nämligen revideras. Persontrafiken och därmed trafikunderlaget för en
broförbindelse avsedd för biltrafik kommer inte att utvecklas på det sätt som
man under 1970-talet tänkte sig. Agumenten för en bro utgör numera ett
dåligt fundament för planerna på ett brobygge. Det gör inte frågan om
förbindelserna mellan Malmö och Köpenhamn mindre angelägen. Tvärtom
är det hög tid att de livsviktiga förbindelserna över Sundet får den realistiska
prägel som äntligen leder fram till konkreta planer, möjliga att förverkliga
inom en snar framtid.

Det finns starka skäl att stå fast vid övertygelsen att Malmö och hela
regionen är bäst betjänt av en kraftfull satsning på färjeförbindelserna mellan
Malmö och Köpenhamn - en satsning som har saknats så länge till följd av det
ensidiga intresset för bron. En sådan satsning skulle också förhindra att
Malmö blev en återvändsgränd och skapa alla de väsentliga fördelar som en
bro påstås kunna ge.

Broplanerna har länge kastat sin skugga framför sig och helt naturligt
skapat ointresse för investeringar i täta, regelbundna och pålitliga
färjeförbindelser. Broplanerna har i årtionde efter årtionde gett
färjeförbindelserna karaktär av en tillfällig provisorisk lösning som efter
hand har försämrat dem till en nivå som tidvis måste betraktas som extremt
dålig med tanke på att det rör sig om de vitala förbindelserna mellan två av
Nordens största städer, Malmö och Köpenhamn.

Vår förhoppning är därför att broplanerna förpassas så långt in i framtiden
att de inte längre överskuggar och distraherar planerna på investeringar i
täta, bekväma och snabba färjeförbindelser mellan Malmö och Köpenhamn.

Den fråga som nu pockar på att snabbt utredas är hur snabba, bekväma och
regelbundna färjeförbindelser skall åstadkommas. Den stagnation som
drabbat Malmö och skapat stora problem inom näringsliv och arbetsmarknad
understryker kravet på att åtgärder vidtas av vilka förbindelser med
Danmark är en.

Mot. 1983/84:1809

8

Genomförandet av en snabbutredning om fär jeförbindelser med Danmark
bör underlättas av den tillgång på utredningsförfaren personal som blivit
ledig sedan utredningarna om de fasta förbindelserna över Öresund
åtminstone tillfälligt upphört.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en satsning på täta, bekväma och
snabba färjeförbindelser mellan Malmö och Köpenhamn.

Stockholm den 25 januari 1984

ULLA TILLANDER (c)
STIG JOSEFSON (c)
SIGVARD PERSSON (c)

BERTIL FISKESJÖ (c)