7

Motion

1983/84:18

Jan-Erik Wikström m. fl.

Statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp (prop. 1983/84:9)

Statsbidrag till barnomsorgen

I proposition 1983/84:9 föreslås ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen.

En reform av statsbidragssystemet för barnomsorgen har länge varit
angelägen. Center/folkpartiregeringen föreläde redan våren 1981 ett förslag
till reformering. Riksdagen antog förslaget. Det revs emellertid upp efter
valet förra hösten av riksdagens nuvarande socialistiska majoritet. Trots alla
dess svagheter återinfördes samtidigt det gamla statsbidragssystemet.

Enligt folkpartiets mening är det angeläget att en god barnomsorg ges
prioritet även i besparingstider. Det är emellertid nödvändigt att noga pröva
hur de offentliga utgifterna inom familjepolitiken bäst kommer till användning
för att ge föräldrarna möjlighet att välja den form av tillsyn som de
finner bäst för sina barn.

Det finns ett klart samband mellan det ekonomiska stödet till barnfamiljer,
föräldraförsäkringens omfattning och statsbidragen till barnomsorgen. Då
regeringen har aviserat förslag också beträffande det ekonomiska stödet till
barnfamiljerna, hade det varit ändamålsenligt att få behandla dessa förslag
sammantagna. Föräldrarnas möjlighet att klara egenavgifterna för daghem
eller fritidshem kan t. ex. inte ses isolerat från utformningen och nivån av
barnbidragen.

En översyn pågår också av det kommunala skatteutjämningssystemet
inom en parlamentarisk utredning. Kommande förslag till förändringar i
detta system kommer att påverka kommunernas ekonomiska situation. I ett
sådant sammanhang borde även statsbidragen till barnomsorgen och den
sociala hemhjälpen beaktas.

Det förslag till nytt system som riksdagen nu har att ta ställning till innebär
att det nuvarande bidraget per plats i daghem och fritidshem slopas. I stället
föreslås bidrag utgå dels som grundbidrag per inskrivet barn, dels med visst
belopp per årsarbetare för kommunalanställd personal inom barnomsorgen.

Bidraget per inskrivet barn syftar till att stimulera till effektivare användning
av platserna inom barnomsorgen. Bidraget som baseras på personalkostnader
har på sätt och vis det motsatta syftet, nämligen att stimulera
personaltätheten. Det är oklart vad den sammanvägda effekten av dessa
båda olika principer för statsbidragen blir.

Det finns flera skäl till kritik mot det nuvarande statsbidragssystemet. Det
är krångligt, och staten detaljstyr kommunerna i alltför hög grad. För att

Mot. 1983/84:18

8

minska byråkratin i barnomsorgen initierade den förra regeringen förenklingar
i socialstyrelsens och arbetsmarknadsstyrelsens regelsystem av betydelse
för daghem och fritidshem. Nu avvecklas ytterligare styrande normer.
Det är bra. I övrigt uppfyller det nya förslaget till statsbidragssystem
knappast kraven på förenklingar.

Statens samlade bidrag till kommunerna för barnomsorgen uppgår för
närvarande budgetår till ca 6,3 miljarder kronor. Huruvida detta belopp ökar
eller minskar som en föjd av det föreslagna systemet redovisas inte. Det är
naturligtvis ytterligt anmärkningsvärt att förelägga riksdagen ett förslag till
ändrat statsbidrag vars ekonomiska konsekvenser för statsbudgeten inte kan
redovisas.

Det är svårt att säga vad orsaken till denna brist i propositionen är. Endera
är det så att stödet till barnomsorgen minskas som en följd av förslaget och att
regeringen inte vill redovisa det öppet, eller är det så att man faktiskt inte
lyckats räkna ut vilka statsfinansiella effekter det får. Vilken av förklaringsgrunderna
som än är den riktiga, är det under all kritik att förelägga
riksdagen en så bristfällig proposition.

Den nuvarande regeringen har försatt kommunerna i en mycket svårbemästrad
situation i den här frågan. Den reform av statsbidragssystemet som
mittenregeringen lade fram och riksdagen antog kom i god tid före
kommunernas beslut om nästa budget. Genom beslutet sent förra hösten att
riva upp den reformen förorsakades kommunerna åtskilligt merarbete med
att räkna om sina budgetförutsättningar i all hast. Barnomsorgen är en tung
post i kommunernas ekonomi. Ändrade regler för statsbidragen får därför
stor betydelse för kommunernas samlade ekonomi. För andra året i rad
försätter nu regeringen de kommunala instanserna i denna svårighet genom
ett sent förslag och bristfälligt underlag.

Regeringen presenterar sitt förslag till nytt statsbidragssystem först sedan
kommunernas budgetarbete är långt framskridet. Riksdagens beslut i frågan
kommer att tas först sedan många kommuner tagit beslut om nästa års
budget. Även om kommunerna skulle kunna utgå från att riksdagen beslutar
i enlighet med regeringens förslag, är det mycket svårt att exakt räkna ut hur
det nya statsbidragssystemet slår i förhållande till det nuvarande. Det är
otillständigt att försätta de kommunala beslutande församlingarna i denna
situation.

Regeringen är uppenbarligen medveten om att effekterna också på resp.
kommuns ekonomi är svåra att beräkna. Därför införs en spärregel som
innebär att differensen mellan det nya och gamla systemet (inkl. motsvarande
differens som följd av ändringen av statsbidraget för social hemhjälp) inte
får bli större än vad som motsvarar 10 öre på utdebiteringen. Tydligare kan
det inte sägas att regeringen inte själv kunnat räkna hur det nya systemet slår.

Som framgått av vad ovan sagts innehåller propositionen så stora svagheter
att den inte bör antas av riksdagen. Riksdagen bör i stället besluta i enlighet
med proposition 1980/81:205. Detta innebär att bidrag bör utgå med 40 % av

Mot. 1983/84:18

9

kommunernas bruttokostnader för barnomsorgen exkl. administrationsutgifter.
I bidragsunderlaget ingår kostnader för daghem, fritidshem och
familjedaghem. Bidrag utgår då också för barnomsorg i deltidsförskolor och i
öppna förskolor samt för en schablonmässigt beräknad kostnad för pedagogisk
ledning.

På längre sikt kan det i en diskussion av de samlade statsbidragen till
kommunerna finnas anledning att överväga en avsevärt enklare konstruktion
av statsbidraget till barnomsorgen, nämligen ett som baseras på antalet barn i
vissa åldersgrupper. Ett sådant system skulle vara mindre krångligt och
innebära mindre statlig styrning i fråga om kommunernas insatser. Konsekvenserna
för barnomsorgens utveckling och kommunernas ekonomi måste
dock först studeras närmare.

Stimulans till barnomsorg i enskild regi

Folkpartiet anser som framgått ovan att regeringens förslag bör avvisas av
riksdagen. Skulle emellertid riksdagens beslut bli det omvända bör åtminstone
en brist rättas till. Det gäller villkoren för daghem och fritidshem som drivs
i ideell regi.

F. n. kan daghem och fritidshem i enskild regi få statsbidrag under
förutsättning att de finns upptagna i kommunens daghemsplan. Den
bestämmelsen flyttas över i nya förslaget, men statsbidraget blir sämre.

Enligt regeringsförslaget utgår bidraget för pesonalkostnader endast för
kommunalt anställd personal inom barnomsorgen. De förskolor som inte
drivs i kommunal regi har självfallet ingen kommunalanställd personal.

Det är svårt att veta om det är regeringens avsikt att de ekonomiska
villkoren för daghem och fritidshem i ideell regi skall försämras eller om det
är ett förbiseende. Naturligtvis bör enskilda daghem få samma villkor som
kommunalt drivna. Det skulle annars få mycket svåra ekonmomska effekter
för föreningar, kyrkor och föräldrakooperativ som i dag driver förskolor och
det skulle omintetgöra alla tankar på nya i enskild regi. Det skulle också driva
upp föräldraavgifterna i dessa daghem till en oacceptabel nivå. I stället för att
införa försämringar för ideella frivilliga initiativ bör dessa enligt folkpartiets
mening uppmuntras. Även om regeringsförslaget i övrigt skulle godtas av
riksdagen bör det därför enligt vår mening åtminstone ändras på denna
punkt. Bidrag för anställd personal i daghem m. m. med annan huvudman än
kommunen bör således utgå på samma sätt och med samma belopp som inom
kommunal barnomsorg.

Statsbidraget till social hemhjälp

I propositionen föreslås även en förändring av statsbidraget till social
hemhjälp.

Kommunernas sociala hemhjälp fyller en stor funktion när det gäller att

Mot. 1983/84:18

10

underlätta för äldre och handikappade människor att bo kvar i den egna
bostaden så länge som möjligt. Detta är enligt folkpartiets uppfattning
mycket angeläget inte bara för att det minskar behovet av vård inom olika
institutioner utan framför allt därför att det överensstämmer med de enskilda
människornas önskemål. Även för barnfamiljerna är verksamheten viktig,
framför allt i samband med tillfällig sjukdom, även om omfattningen har
minskat i takt med föräldraförsäkringens utbyggnad.

Bidrag till social hemhjälp utgår f. n. med 35 % av kommunernas
bruttokostnader för verksamheten.

I propositionen föreslås att statsbidraget utgår med ett visst belopp per
årsarbetare inom den sociala hemhjälpen beräknat enligt en schablon.
Resten av den summa som utgör det totala statsbidraget föreslås fördelas i
förhållande till antalet ålders- och förtidspensionärer.

Propositionen saknar emellertid helt uppgifter om vilka totala belopp det
rör sig om, såväl för den sociala hemhjälpen som för barnomsorgen, vilket
påpekats ovan. F. n. är det totala statsbidraget till social hemhjälp ca 1,7
miljarder kronor. Eftersom det totala statsbidraget för nästa år inte finns
angivet går det inte att beräkna hur stor del av detta som går åt för bidraget
per årsarbetare och således inte heller hur mycket som återstår att fördela per
pensionär. I propositionen ges ett intervall mellan 250 kr. och 350 kr.

Denna oklahet är ytterst otillfredsställande. Den innebär enligt folkpartiets
uppfattning att riksdagen inte nu kan ta ställning till det framlagda
förslaget. Vi hyser en viss sympati för den föreslagna metoden för fördelning
av statsbidraget baserat på resp. kommuns åldersstruktur, men beslut i
riksdagen kan enligt vår mening inte baseras på ett så bristfälligt underlag.
Propositionen bör därför även i denna del f. n. avslås.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår proposition 1983/84:9,

2. att riksdagen beslutar om statsbidrag till barnomsorgen i

enlighet med förslagen i proposition 1980/81:205,

3. att riksdagen, om proposition 1983/84:9 ändå skulle bifallas,

beslutar om sådana regelförändringar att barnomsorg i privat
regi stimuleras enligt vad som anförs i motionen.

Stockholm den 21 oktober 1983

JAN-ERIK WIKSTRÖM (fp)

JÖRGEN ULLENHAG (fp) KERSTIN EKMAN (fp)

KARL ERIK ERIKSSON (fp) INGEMAR ELIASSON (fp)