Motion
1983/84:1751
Per Unckel m. fl.
Fristående skolor
Riksdagen fastställde 1982 nya regler för statligt stöd till fristående
skolor på grundskolenivå. De nya stödreglerna innebar förbättringar gentemot
tidigare stödsystem. Ändå är de behäftade med allvarliga brister från
principiella utgångspunkter.
Den allvarligaste svagheten gäller regeln om att det statliga stödet till
fristående skolor skall bero på vilken nytta regeringen bedömer att de
tillför det allmänna, inte vilken nytta elever och föräldrar tillgodogör sig i
form av engagemang, kunskaper och pedagogik.
Vi accepterar för vår del inte de nuvarande reglernas utgångspunkt för
statens förhållande till fristående skolor. Enligt vår uppfattning är sådana
skolor ett omistligt inslag i ett fritt samhälle. Alla de skolor som elever och
föräldrar anser uppfylla deras krav skall också erhålla statligt stöd, förutsatt
att skolorna i fråga följer de grundläggande riktlinjerna i läroplanen
och kan uppvisa tillräcklig stabilitet.
I motion 1983/84:2016 har moderata samlingspartiet krävt nya regler för
fristående skolor baserade på dessa utgångspunkter. Stödet skall dessutom
enligt detta förslag höjas till i princip samma nivå som de statliga bidragen
till den offentliga skolan. Kommunerna skall åläggas att stödja fristående
skolor med den rörliga elevkostnaden.
Med ett stödsystem av denna karaktär får de fristående skolorna en
verklig möjlighet att erbjuda det alternativ som många människor i dag
efterfrågar. Valfrihet i skolan kan därmed bli en realitet för alla, inte bara
för barn till välsituerade föräldrar.
Att förändra statsbidragssystemet tar emellertid tid. Intill dess att nya
regler kan träda i kraft bör det nuvarande regelsystemets värsta avigsidor
avlägsnas. Den prövning som 1983 gjordes av skolor som då ansökt om
stöd enligt de nya reglerna visar hur lätt de uppenbarligen kan brukas i
annan riktning än vad som faktiskt avsetts.
Såvitt vi kan förstå strider den behandling som de ansökande skolorna
förra året utsattes för mot riksdagsbeslutet 1982 i åtminstone två hänseenden:
dels avskars i realiteten skolor med färre elever än 25 från en seriös
prövning,
dels drog regeringen in möjligheten att få bli prövad igen 1984 och 1985 i
avvaktan på ett utvärderingsuppdrag som samtidigt gavs till skolöverstyrelsen
avseende de bifallna skolornas samhällsnytta.
I Riksdagen 1983/84. 3 sand. Nr 1751-1754
Mot. 1983/84:1751
2
1 fråga om skolstorleken utgick regeringen vid sin prövning uppenbarligen
från vad den utredning som ursprungligen föreslog nya statsbidragsregler
en gång hävdade. I den proposition som sedermera förelädes riksdagen
förklaras det emellertid uttryckligen att någon undre elevgräns av det
slag utredningen föreslog inte var nödvändig. Riksdagen följde i detta
hänseende regeringen.
När det gäller indragningen av nyprövning 1984 och 1985 är det uppenbart
att riksdagen förutsatt att regeringen har att pröva inkommande ansökningar
varje år. Det vittnar om nonchalans såväl mot det arbete skolorna
utför som mot riksdagens beslut att undanhålla varje möjlighet att
erhålla det om än knappa så ändå välkomna stöd, som de nuvarande
statsbidragsreglerna innebär. Genom att regeringen redan tidigare fastställt
att den behöver hela 16 månader på sig för prövningen av en ansökan kan
den nu iscensatta fördröjningen leda till att nytillkommande skolor i bästa
fall kan påräkna stöd från läsåret 1988/89!
Riksdagen bör enligt vår mening ge regeringen till känna att stödet till
fristående skolor skall prövas varje år liksom att någon undre elevgräns
inte skall hävdas. Ett sådant uttalande skulle vara ett värdefullt stöd inte
minst för de kristna skolor som 1983 rönte en så styvmoderlig behandling
vid regeringens prövning.
Med hänvisning till vad som ovan framhållits hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om prövning av fristående skolor.
Stockholm den 25 januari 1984
PER UNCKEL(m)
LARS AHLMARK (m)
GÖRAN ALLMÉR (m)
OLLE AULIN (m)
BIRGER HAGARD (m)
GUNNAR HÖKMARK (m)
RUNE RYDÉN (m)
ANN CATHRINE HAGLUND (m) BIRGITTA RYDLE (m)