5
Motion
1983/84:166
Lars Werner m. fl.
Förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1983/84
(prop. 1983/84:25)
Försvarsdepartementet
Förslagen i tilläggsbudgeten på försvarsdepartementets område rör i
huvudsak förstärkningarna inom marinen när det gäller ubåtsjakt. Föredragande
statsrådet hänvisar till ubåtsskyddskommissionens rapport och dess
förslag till åtgärder för förbättringar av ubåtsskyddet. Det innebär, utöver en
hel del omplaneringar och överförande av resurser från andra områden,
också en direkt anslagsökning till det militära försvaret med 250 milj. kr.
under innevarande försvarsbeslutsperiod. Försvarsministern biträder detta
och det är därmed också regeringens förslag.
Vpk:s uppfattning
Vpk har alltid hävdat att Sveriges säkerhetspolitik inte enkelt försämras
eller förbättras genom några miljoner mindre eller mera till det militära
försvaret. Men det är så den säkerhetspolitiska och därmed den försvarspolitiska
debatten ofta förs i vårt land. Genom ubåtskränkningar under de
senaste åren, har den typen av debatt fått än större genomslagskraft, och vi
kan nu på fullt allvar få höra uttalanden och läsa utsagor, som vill göra
Sveriges nationella oberoende avhängigt av om marinen får de miljoner
ubåtsskyddskommissionen föreslagit. Det är naturligtvis inte på det sättet.
Det internationella läget har skärpts. USA och Sovjet står i ökande
konfrontation med varandra. Det innebär att trycket i gränsområdena
mellan dessa båda stormakter ökar. Det gäller inte minst det nordiska
området och därmed Sverige. Den militära uppladdningen på båda sidor om
vårt land leder till ökade aktiviteter, spaning, underrättelseverksamhet och
därmed ökat tryck på svenskt territorium i form av gränskränkningar och
andra aktioner. Sverige kan aldrig militärt upptäcka, avvisa och stoppa alla
sådana företag. En skärpning av den alliansfria linjen, ökad trovärdighet
inför båda stormakterna när det gäller Sveriges vilja att förbli neutralt i
händelse av konflikter, en självständig, nationell försvarsmakt och en
vapenanskaffning till den utan bindningar åt något håll är viktigare
komponenter än några miljoner hit eller dit i militära anslag. Tyvärr finns det
mycket i de senaste årens svenska säkerhets- och försvarspolitik, som arbetat
Mot. 1983/84:166
6
i direkt motsatt riktning. De borgerliga regeringsåren innehöll flera
uppseendeväckande uttalanden, militära kontakter med NATO och ökat
samarbete på det militärindustriella området. Det har fått sitt hittills klaraste
uttryck i JAS-projektet, där Sverige gått in i en direkt samproduktion med de
ledande NATO-statema med USA som viktigaste partner. Den socialdemokratiska
regeringen har inte på ett avgörande sätt markerat någon ny
inriktning av denna politik.
De svenska farvattnen har upprepade gånger kränkts av främmande
ubåtar. I ett fall, Gåsöfjärden, har det klart avslöjats att det var en sovjetisk
ubåt. I Hårsfjärden, ett år senare, pekar alla indikationer på att det också här
rörde sig om sovjetiska ubåtar. Vpk har i båda dessa fall ställt sig bakom
resp. regeringars protester och slutsatser. I fallet Hårsfjärden finns det
frågetecken som inte på ett tillfredsställande sätt har förklarats i ubåtskommissionens
rapport. ÖB:s rapport om kränkningar under 1983 är vag
och har trots framstötar från moderata samlingspartiet inte gått så långt som
till att utpeka Sovjet som kränkande makt.
Klart är emellertid att den svenska marinen trots inte föraktliga anslag,
aktuella summor framgår i den här föreliggande propositionen, inte varit i
stånd att vare sig upptäcka, lokalisera eller bekämpa kränkande ubåtar.
Detta är ett klart underbetyg som inte enbart kan förklaras med att anslagen
inte varit tillräckliga. Det är vpk:s uppfattning att det behövs en skärpning
och en förbättring av de resurser och den organisation som skall svara för
övervakning och kontroll av våra skärgårdar så att främmande makters
marina enheter inte kan uppträda på det sätt som nu varit fallet. Men det är
också partiets uppfattning att detta väl låter sig göra inom den vida ram som
de stora militära anslagen ger. Vpk går därför emot de extra anslag till
marinen som ubåtsskyddskommissionen föreslagit och regeringen godkänt.
Det är utan tvivel så att marinen under senare år fått minskade anslag,
framför allt beroende på de stora kostnader som flygvapnet dragit på det
svenska försvaret. Detta bör och kan rättas till genom att minska på
flygvapnet. Men det räcker inte med enbart militära åtgärder. Vpk har på ett
tidigt stadium i ubåtsaffären dragit fram vikten av att bibehålla en levande
skärgård i Sverige. Den svenska kustlinjen är omkring 270 mil, de stora öarna
inräknade. Det finns inga som helst ekonomiska eller mänskliga resurser att
täcka den med militär övervakning. Men en bofast skärgårdsbefolkning, en
upprustning av tullens, lotsväsendets och sjöfartsverkets resurser, i stället för
som nu en nedrustnings- och indragningspolitik, skulle på ett avgörande sätt
förbättra övervakningen och förkorta insatstiden för militära förband. Det är
en bättre väg att gå än att pytsa ut ytterligare miljoner till marinen, som inte
visat att de använt vad de hittills fått på ett effektivt sätt. ÖB:s förslag om ett
marint hemvärn, som framförts i andra sammanhang, ligger väl i linje med
vpk:s idéer om levande skärgårdar. Riksdagen bör i detta sammanhang
uttala sig för en översyn av bevakningen i skärgårdarna i enlighet med vpk:s
förslag.
Mot. 1983/84:166
7
Hemställan
Med hänvisning till det framförda yrkas
1. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:25, Bilaga 2,
beslutar att avslå förslaget att till Marinförband: Ledning och
förbandsverksamhet på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 20 000 000
kr.,
2. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:25, Bilaga 2,
beslutar att avslå förslaget att till Marinförband: Materielanskaffning
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1983/84 anvisa ett förslagsanslag av 230 000 000 kr.,
3. att riksdagen med ändring av proposition 1983/84:25, Bilaga 2,
beslutar att uttala att en levande skärgård, i enlighet med vad
som framförs i motionen, är den största resursen när det gäller
att skärpa övervakningen av de svenska farvattnen.
Stockholm den 22 november 1983
LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)
C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk) OSWALD SÖDERQVIST (vpk)