Mot. 1983/84
16-20
Motion
1983/84:16
Nils Carlshamre m. fl.
Statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp (prop. 1983/84:9)
Ett av de fyra prioriterade socialdemokratiska vallöftena var att systemet
för statsbidrag till kommunernas barnomsorg skulle återföras till tidigare
gällande regler. Löftet infriades så till vida att 1981 års riksdagsbeslut om
förenklade statsbidragsregler fr. o. m. 1983 för ett år sedan revs upp av den
socialistiska riksdagsmajoriteten i samband med den s. k. löftespropositionen
(prop. 1982/83:55). Socialministern meddelade i denna att arbetet med
ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen då redan påbörjats inom
socialdepartementet. I anslutning till budgetförslaget i januari förutskickades
att förslag om nya regler skulle föreläggas riksdagen under innevarande
kalenderår.
Vi förutsatte förvisso att - i den mån de nya reglerna skulle avse 1984 års
verksamhet - förslaget skulle läggas till riksdagen i sådan tid att kommunerna
skulle hinna anpassa sin planering och budgetering. Vi vill erinra om att den
av 1981 års riksdag beslutade regeländringen skulle ha trätt i kraft först ett
drygt år efter riksdagsbeslutet, trots att propositionen förelädes vårriksdagen.
Den omständigheten att den socialdemokratiska regeringen sätter sig över
varje anspråk på framförhållning är inte en tillräcklig orsak att avvisa
förslagen annat än vad gäller tidpunkten för ikraftträdandet. Däremot talar
flera andra skäl för att förslagen över huvud taget aldrig förtjänar att
genomföras, allra helst inte de som avser barnomsorgen.
Barnomsorgen
Propositionen visar att regeringens kollektivistiska ambitioner ännu en
gång fått väga tyngre än kraven på rättvisa, mångfald och effektivitet.
Förslaget innebar i korthet att varje barn som vistas på daghem 7 timmar eller
mer skulle berättiga till ett statsbidrag på 22 000 kr. om året, barn med en
vistelsetid på mellan 4 och 7 timmar till 11 000 kr. Till detta kommer för
kommunla dag- och fritidshem ett schablontillägg på 60 kr. per inskrivet barn
(för barn ”med särskilda behov”) samt ett bidrag på 30 000 kr. per
årsarbetare. Privata daghem skulle däremot endast kunna få platsbidraget.
Familjedaghemmen föreslås slutligen få ett statsbidrag på 15 000 kr. för barn
med en vistelsetid på mer än 7 timmar och för övriga barn på 7 500 kr.,
däremot inga lånebidrag.
Trots önskvärdheten i att söka minska barnens ”arbetstid” på daghemmen
får kommunerna således dubbelt så höga fasta bidrag för de barn som vistas
1 Riksdagen 1983184. 3sami Nr 16-20
Mot. 1983/84:16
2
där 7 timmar eller mer. Propositionen talar f. ö. om att barnen inte bara skall
ha en överenskommen utan också ”dokumenterad” vistelsetid av i genomsnitt
7 timmar, eller mer, för att bidrag skall utbetalas. Hur denna
dokumentation skall ske framgår inte av propositionen.
Familjedaghemmen, som inte bara kostar mindre än institutionsplatserna
utan också har stora fördelar för dem som bor i glesbygd eller arbetar på
obekväm arbetstid eller för de barn som behöver en lugnare mijö, skulle
enligt förslaget diskrimineras ytterligare. I allmänhet skulle de endast få
hälften så stort statsbidrag per plats som motsvarande institutionsplatser. En
daghemsplats för en 3-6-åring som i bästa fall kostar ca 40 000 kr. om året
skulle endast kosta hälften så mycket för kommunen som en familjedaghemsplats
som totat kostar ca 31 000 kr. Med en föräldraavgift på 6 000 kr. skulle
kommunens nettokostnad i detta fall bli ca 5 000 kr. för daghemsplatsen mot
10 000 kr. för den billigare familjedaghemsplatsen.
De allt fler alternativa daghem som börjar arbeta sig fram - rörelsedrivna,
föräldrakooperativa eller personaldrivna - har ofta inneburit en välkommen
komplettering till de kommunala samtidigt som de av olika skäl ställt sig
betydligt billigare. Har de förts upp på kommunernas barnomsorgsplaner har
de också fått samma statsbidrag som de kommunala. Denna vällovliga
utveckling får nu ett tvärt slut. Trots att de i allmänhet måste klara sig utan
kommunala bidrag skall de nu dessutom klara sig utan det personalbidrag
som de kommunala institutionerna får.
Kvalitetskraven i kommunala dag- och fritidshem skulle i någon mån
tillgodoses genom det föreslagna personalbidraget. Familjedaghemmen
däremot skulle lika litet som de icke-kommunala barnstugorna få något
motsvarande stöd - stick i stäv med vad som i dag gäller. (Familjedaghemmen
får i dag 2 000 resp. 4 000 kr. för halv- resp. heltidsplats jämte det
statsbidrag på 35 % av kommunens bruttokostnad.) Kommuner som betalar
extra timersättning till familjedaghem som tar emot t. ex. handikappade
barn skulle således inte längre få något extra statsbidrag för detta.
Lekskolorna - eller deltidsförskolorna som termen lyder - omfattar i
allmänhet 3 timmar per barn fem dagar i veckan. Något statsbidrag avses
fortfarande inte komma dem till del i motsats till det borgerliga förslaget som
förra hösten revs upp av socialdemokraterna. Däremot skulle både platsbidrag
- 11 600 kr. per plats - och pesonalbidrag utgå om barnet i stället
vistades på ett 4-timmarsdaghem. Trots att sådana korttidsdaghem naturligtvis
kostar betydligt mer per barn än lekskolorna skulle de kunna ställa sig
väsentligt billigare för kommunerna med den föreslagna statsbidragskonstruktionen.
Av finansdepartementets stencil Ds Fi 1983:26, Generellt statsbidrag till
kommuner - rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi,
framgår att statsbidraget till barnomsorgen varierar mellan som minst under
2 000 kr. per barn 0-6 år till som mest över 12 000 kr. De högsta statsbidragen
går normalt till mer tätortsbetonade kommuner med betydande skatteunder
Mot. 1983/84:16
3
lag. De föreslagna reglerna torde ytterligare komma att diskriminera
glesbygden, som har förhållandevis fler lekskole- och familjedaghemsplatser.
För att sammanfatta: Tvärtemot strävandena efter ökad mångfald och
bästa möjliga hushållning med knappa resurser skulle propositionens förslag
på punkt efter punkt stimulera till dyrare lösningar, sämre lösningar och färre
alternativ.
Detta skulle inte bara vara till nackdel för barnen och deras föräldrar. Det
skulle också leda till att vi för samma totalkostnad för skattebetalarna får
färre barnomsorgsplatser eller till att det bli mindre över för andra viktiga
uppgifter som äldreomsorger, insatser för de handikappade eller rättvisa åt
de barnfamiljer som inte vill eller inte kan använda sig av den kommunala
barnomsorgen.
Att spärrar föreslås för hur mycket en kommun högst får vinna eller förlora
nästa år på de nya reglerna förbättrar inte det hela.
Social hemhjälp
Vad statsbidragen till social hemhjälp beträffar kan det i och för sig finnas
skäl för en statsbidragskonstruktion liknande den som föreslås med dels ett
statsbidrag per årsarbetande inom den sociala hemhjälpen, dels ett statsbidrag
per ålders- och förtidspensionär, för att ge ett friare stöd till verksamheten.
Detta förutsätter dock att det som förut kallades ålderdomshem inte
missgynnas, liksom ej heller verksamhet vid servicehus eller åldersdomshem
som drivs av annan huvudman än kommunen.
Trots att ett enigt socialutskott vid mer än ett tillfälle med skärpa krävt
förslag om likvärdig behandling från statsbidragssynpunkt för ålderdomshem
och servicehus, framläggs inget förslag i det avseendet. Servicehus och
ålderdomshem med annan huvudman än kommunen får över huvud taget
inget statsbidrag. Uppfyller de gängse krav bör också dessa få samma
statsbidrag som motsvarande kommunala verksamhet.
Kostnaderna
Både vad gäller statsbidragen till barnomsorgen och statsbidragen till den
sociala hemhjälpen saknas helt kostnadsberäkningar. Propositionen innehåller
inte ens klart besked om vilket bidrag som skulle utgå per ålders- och
förtidspensionär år 1984. Redovisningen av regler och metoder är över
huvud taget så knapphändig att inte ens regeringen tycks veta den verkliga
innebörden av förslaget.
Vad avses t. ex. med utjämningsreglerna? Föredragande departementschef
anför i propositionen: ”Enligt min mening bör de kommuner som år
1984 vid en jämförelse mellan tillämpningen av nu gällande och de föreslagna
bidragssystemen kommer att få en sammanlagd minskning av statsbidragen
Mot. 1983/84:16
4
för barnomsorg och social hemhjälp som överstiger 10 ören per skattekrona
på en kompensation härför. På motsvarande sätt bör en ökning av
statsbidraget innehållas till den del ökningen överstiger 10 ören per
skattekrona.”
Innebär detta att de föreslagna bidragssystemen skall jämföras med de
lönekostnadsuppräknade statsbidrag som eljest skulle ha gällt för år 1984 på
det ökade statsbidragsunderlag som bl. a. utbyggnaden av barnomsorgen
skulle ha fört med sig? Om så är fallet skulle kommunerna för år 1984 behöva
hålla sig med dubbel bokföring på hela barnomsorgsområdet, eftersom
bidragsunderlaget måste beräknas på helt olika sätt enligt de gamla och de
nya reglerna. Eller innebär propositionen en ansats till beparingar genom att
jämförelsen i stället skulle ske med de statsbidrag som utgår för innevarande
år, eventuellt uppräknade med en procentsats understigande löne- och
prisutvecklingen? Av socialdepartementets pressmeddelande av den 30
augusti i år att döma har detta i varje fall då varit avsikten. Propositionen
skulle enligt pressmeddelandet innehålla ”förslag till nya avindexerade
statsbidrag till kommunal barnomsorg och social hemhjälp. Statens kostnad
för bidraget ökar med 4 % för år 1984”.
Det sätt på vilket beräkningen av minskningen eller ökningen på 10 öre per
skattekrona skall ske är därför av avgörande betydelse för om någon
beparing totalt kommer att ske eller inte. Det är häpnadsväckande att
riksdagen eller kommunerna inte ges erforderlig information om detta.
Vårt förslag
Propositionen bör avslås och nytt förslag snarast föreläggas riksdagen.
Förslaget bör ange klara besparingsmål och betraktas som ett led i den enligt
vår mening nödvändiga strävan att efter hand avveckla de specialdestinerade
statsbidragen, dvs. statsbidrag till särskilt angiven kommunal verksamhet.
Förslaget bör vidare, vad gäller barnomsorgen, utformas så att mångfald
befrämjas, liksom valfrihet, kvalitet och god hushållning.
Deltidsförskolan får inte diskrimineras i förhållande till 4-timmarsdaghem,
och familjedaghem inte i förhållande till daghem.
Alternativ barnomsorg bör ur statsbidragssynpunkt jämställas med kommunal
barnomsorg. Väljer man ett procentuellt statsbidrag till den kommunala
barnomsorgen måste bidraget till alternativa barnomsorgsformer beräknas
på genomsnittskostnaden för motsvarande kommunal verksamhet.
Statsbidraget till barnomsorgen bör inte utformas så att det blir lönsamt för
kommunerna att hålla kvar barnen längre tid per dag än vad som är absolut
nödvändigt.
Såsom i den familjepolitiska motionen 1982/83:384 av Ulf Adelsohn m. fl.
bör medel inom anslagsramen avsättas för vårdnadsersättning till småbarnsfamiljer
i syfte att minska klyftan i stöd mellan kommunal barnomsorg och
andra omsorgsformer. Ersättningen bör vara skattefri och utgå med 6 000 kr.
Mot. 1983/84:16
5
om året för varje barn mellan 1 och 3 års ålder samt föranleda motsvarande
avgiftshöjning för de bidragsberättigade barn som har plats i den kommunala
barnomsorgen. Nettokostnaden för en sådan vårdnadsersättning kan beräknas
till ca 700 milj. kr. eller omkring 6 % av det allmännas totala stöd till
kommunal barnomsorg.
Då det gäller statsbidraget till social hemhjälp bör detta inkludera också
kommunala ålderdomshem (hem för vård eller boende). Motsvarande
bidragsrätt bör tillerkännas även ålderdomshem och servicehus med annan
än kommunal huvudman.
I avvaktan på det nya förslag från regeringen som vi efterlyser bör nu
gällande statsbidragssystem fortsätta att gälla under 1984. Erforderlig
besparing bör kunna uppnås genom viss procentuell nedskrivning av
statsbidraget.
Hemställan
Med stöd av det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1983/84:9,
2. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära nytt förslag till
statsbidragsregler för barnomsorg och social hemhjälp i enlighet
med de riktlinjer som anvisats i motionen.
Stockholm den 21 oktober 1983
NILS CARLSHAMRE (m)
BO ARVIDSON (m)
GÖREL BOHLIN (m)
GOTE JONSSON (m)
ALLAN ÅKERLIND (m)
GÖRAN ERICSSON (m)
ANN-CATHRINE HAGLUND (m)
SIRI HÄGGMARK (m)
BLENDA LITTMARCK (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
BARBRO NILSSON (m)
i Visby
INGVAR ERIKSSON (m)
HUGO HEGELAND (m)
GULLAN LINDBLAD (m)
EWY MÖLLER (m)
SONJA REMBO (m)
GUNNAR BIÖRCK (m)
i Värmdö