Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1983/84:15

Lars Werner m. fl.

Statsbidrag till barnomsorg och social hemhjälp (prop. 1983/84:9)

I proposition 1983/84:9 föreslås förändringar i statsbidragsreglerna beträffande
barnomsorgen och den sociala hemhjälpen. För båda verksamheterna
föreslås att bidraget bestäms utifrån antalet årsarbetare. Dessutom föreslås
för barnomsorgen att ett bidrag per inskrivet barn skall utgå och för den
sociala hemhjälpen ett bidrag per ålders- och förtidspensionär.

Det påstås i propositionen att omsorgerna om barn, äldre och handikappade
sedan länge är prioriterade samhällsområden. Vidare sägs att omsorgerna
för dessa grupper fortsättningsvis skall prioriteras även om också högt
prioriterade områden måste anpassas till de ramar som samhällsekonomin
ger. Efter denna honungslena och direkt vilseledande inledning utsätts både
barnomsorgen och äldreomsorgen för ett grovt angrepp, i vad gäller både
utbyggnad och kvalitet.

Vpk avvisar propositionens förslag när det gäller statsbidragens utformning
och omfattning för barnomsorgen och den sociala hemhjälpen. Vpk vill i
stället ha statsbidrag som både tryggar en utbyggnad av dessa verksamheter
och garanterar en bra och jämn kvalitet inom dem.

Barnomsorgen

Grundprincipen i regeringens förslag är: ju fler inskrivna barn och
anställda - desto mer statsbidrag. Propositionens förslag torde ligga väl i linje
med strävandena efter ett s. k. ökat resursutnyttjande, dvs. överinskrivning
och flexibilitet i verksamheten. För att ytterligare öka inskrivningen föreslår
regeringen att ytnormen slopas. Eftersom årsbidraget per årsarbetare inte är
differentierat efter personalens utbildning finns det stor risk att kommunerna
frestas att ”spara”, genom att anställda barnskötare och outbildad personal i
stället för förskollärare och fritidspedagoger.

Tidigare räknades statsbidraget till barnomsorgen upp i takt med kostnadsindex.
I regeringens förslag föreslås en höjning med 4 % och att
indexregleringen upphör.

Regeringens förslag innebär en reell sänkning av statsbidragen i relation
till den förväntade kostnadutvecklingen. Man öppnar dörren för överinskrivning
och bromsar utbyggnadstakten inom barnomsorgen.

Löftena om en snabb utbyggnad av barnomsorgen har inte infriats. Inte
ens utbyggnadsmålet i femårsplanen om 100 000 nya daghemsplatser och
50 000 nya fritidshemsplatser har kunnat uppnås. Det fattas 32 900 platser i
daghem och 24 100 fritidshemsplatser för måluppfyllelse. Femårsplanen har

Mot. 1983/84:15

”missat” med en tredjedel av platsantalet. Dessutom ingick i överenskommelsen
att s. k. full behovstäckning skulle vara uppnådd 1985.

Kommunernas vilja och möjlighet att bygga ut förskole- och fritidsverksamheten
är i mycket beroende på de statsbidrag som utgår. I överenskommelsen
om femårsplanen ingick också att statens andel av kostnadstäckningen
för förskole- och fritidshemsverksamheten successivt skulle öka under
perioden. Den faktiska utvecklingen har i stället blivit att statens andel hela
tiden sjunkit.

Kortsiktigt innebär nu propositionens förslag en ökning av statsbidragen
på ungefär 1-3 % för daghem och fritidshem. Staten kommer att svara för ca
50 % av de totala kostnaderna för barnomsorgen, kommunerna får svara för
40 % och föräldraavgifterna för ca 10 %. Men eftersom indexregleringen av
statsbidragen föreslås upphöra kommer kommunerna att få vidkännas
minskning av statsbidragets storlek inom bara något år. Kommunerna
kommer alltså att få ta ett än större ekonomiskt ansvar för barnomsorgen.

Enligt vpk:s mening borde statsbidragen utformas så att de blir en verkligt
stimulans för kommunerna att bygga ut verksamheten. Bidragskonstruktionen
bör dessutom vara sådan att den gynnar en kvalitativt bra barnomsorg.
Därför måste statsbidragen kopplas ihop med bindande miniminormer för
personaltäthet, ytnormer och barngruppsstorlekar.

Vpk:s förslag i dessa delar finns närmare beskrivna i motion 1982/83:743.
Denna motion kommer att behandlas samtidigt med regeringspropositionen.

För att säkra både den kvantitativa och den kvalitativa utbyggnaden av
barnomsorgen föreslår vpk dels ett driftbidrag, dels ett anordningsbidrag.
Driftbidraget föreslås utgå med 75 % av de faktiska driftkostnaderna och
täcker på så sätt personalkostnaderna. Det betyder en ungefärlig kostnad av
9 550 milj. kr. För att åtminstone infria utbyggnadslöftet från femårsplanen
föreslår vpk ett temporärt anordningsbidrag. Detta bör utgå med 20 % av
kommunernas investeringskostnader för de ca 60 000 platser i daghem och
fritidshem som återstår i femårsplanen. Det betyder en ungefärlig kostnad av
1 200 milj. kr.

F. n. finansieras statsbidragen till förskola och fritidshem med en avgift,
barnomsorgsavgiften, som ingår i socialförsäkringsavgiften. Denna barnomsorgsavgift,
som betalas av alla arbetsgivare och egenföretagare, uppgår till
2,2 % av löneunderlaget. Budgetåret 1982/83 fick staten in 6 576 milj. kr.
men betalade bara ut 5 515 milj. kr. till förskole- och fritidsverksamheten.
Det innebär att det finns en dryg miljard kronor att finansiera en utbyggd
barnomsorg med. Genom att ytterligare höja barnomsorgsavgiften med
0,75 % kan det ovan nämnda driftbidraget finansieras.

Enligt propositionens förslag skall ett speciellt bidrag utgå för barn med
särskilda behov, schablonberäknat till 6 000 kr. för vart tionde inskrivet
barn. Vpk anser inte att detta stöd är tillräckligt. Det ekonomiska stödet till
barn med särskilda behov bör ovillkorligen utgå till varje barn som behöver
det. Det betyder att så fort ett daghem eller fritidshem får barn med särskilda

Mot. 1983/84:15

behov av extra stöd och stimulans skall det utgå statsbidrag för detta.
Statsbidraget skall kunna begäras i efterskott för den faktiska kostnad varje
kommun haft.

Regeringens förslag till nya statsbidrag betyder kraftiga försämringar för
privata och föräldrakooperativa daghem. När det gäller de föräldrakooperativt
drivna daghemmen anser vpk att dessa daghem bör övergå i kommunal
regi med kommunalt ekonomiskt ansvar på samma sätt som för övrig
kommunal daghemsverksamhet. Övertagandet bör gälla de föräldrakooperativ
som är i drift den 1 oktober 1983. Därefter bör inga nya sådana
åtaganden ske. Med de statsbidragsregler som vpk föreslår kommer detta
inte att bli särskilt ekonomiskt betungande för kommunerna.

För att åstadkomma en verklig föräldramedverkan inom barnomsorgen
måste denna organiseras och lagstadgas. Förslagsvis bör föräldrarna garanteras
möjlighet att tillbringa en vecka varje år inom barnomsorgen. Ekonomisk
ersättning bör utgå via föräldraförsäkringen. Vpk föreslår att frågan om hur
föräldramedverkan praktiskt skall kunna förverkligas, ekonomiskt och
organisatoriskt, utreds.

Den sociala hemtjänsten

Den sociala hemtjänsten eller hemhjälpen som den också kallas är en
verksamhet som tillsammans med andra stöd- och hjälpinsatser syftar till att
bl. a. möjliggöra för äldre och handikappade människor att kunna bo kvar
hemma. Socialtjänstlagen ålägger kommunerna att bedriva social hemtjänst.
Den sociala hemtjänsten omfattar i huvudsak följande: hjälp med hushållsgöromål,
boendeservice åt handikappade, hårvård, fotvård, matdistribution
och snöröjning.

Kommunerna tvingas att avgiftsfinansiera den sociala hemtjänsten, trots
att den till stora delar borde vara helt avgiftsfri, t. ex. i vad gäller fotvård.

I propositionen påstås att kommunerna byggt upp en effektiv social service
för äldre och handikappade. Tyvärr är detta inte sant. På senare tid har det
skett betydande inskränkningar, och den sociala servicen måste byggas ut
både kvantitativt och kvalitativt.

Befolkningen över 65 år kommer under den närmaste 30-årsperioden att
öka och närma sig 2 miljoner från nuvarande 1,4 miljoner. Det är de äldsta
grupperna som kommer att öka mest. Enligt tillgängliga demografiska
prognoser kommer antalet människor över 80 år att fördubblas. En sådan
åldersförskjutning aktualiserar behovet av ökade insatser för att förbättra de
äldres situation.

F. n. får kommunerna ett statsbidrag på 35 % på bruttokostnaderna. Nu
föreslås i propositionen ett statsbidrag per årsarbetare och ett bidrag per
ålders- och förtidspensionär på mellan 250 och 350 kr. Detta blir i förhållande
till nuvarande bidrag ett försämrat statsbidrag för kommunerna. I själva

Mot. 1983/84:15

verket betyder detta en attack mot verkligt resurssvaga gruppers möjlighet
att leva ett anständigt liv.

Det nu föreslagna statsbidraget ligger också under vad man senast
beviljade i budgetsammanhang. Dessutom kommer bidraget inte att stå i
relation till kommunernas kostnader för denna verksamhet.

Vpk föreslår att nuvarande 35-procentiga statsbidrag som beräknas på
kommunernas bruttokostnader skall utgå även i fortsättningen. Vpk föreslår
också att statsbidraget indexregleras och därmed följer de kostnadsstegringar
som kommunerna kommer att få för varor och tjänster i denna
verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda och med anledning av proposition
1983/84:9 föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till nytt statsbidragssystem
för barnomsorgen och den sociala hemtjänsten,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att avindexera
statsbidragen till barnomsorgen och den sociala hemtjänsten,

3. att riksdagen beslutar att nuvarande statsbidragssystem för
barnomsorgen skall ersättas av ett driftsbidrag motsvarande
75 % av kommunens nettokostnader för driften,

4. att riksdagen beslutar att t. v. inrätta ett anordningsbidrag för
heltidsförskola och fritidshem motsvarande 20 000 kr. per plats
i syfte att förverkliga 1976 års beslut om utbyggnad av
barnomsorgen,

5. att riksdagen uttalar att föräldrakooperativa daghem som
driver verksamhet den 1 oktober 1983 bör överföras i kommunal
regi,

6. att riksdagen uttalar sig för en höjning av barnomsorgsavgiften
till 2,95 % och hemställer hos regeringen om förslag härom i
anslutning till statsbudget för budgetåret 1984/85.

Stockholm den 21 oktober 1983

LARS WERNER (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)
JÖRN SVENSSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)
INGA LANTZ (vpk)

minab/gotab Stockholm 1983 77036