4

Motion

1983/84:144

Lars Werner m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposition 1983/84:40 föreslås vissa utgiftsbegränsande åtgärder
inom pensions- och sjukförsäkringsområdet.

Vid beräkningen av basbeloppet för 1984 föreslås att devalveringseffekten
på prisutvecklingen, vilken beräknas till 4% vid slutet av 1983, skall
avräknas från den allmänna prisutvecklingen. Vidare föreslås att det särskilda
tilläggsbeloppet omvandlas fr. o. m. 1984. Folkpensionens grundnivå
bör enligt förslaget höjas från 95 till 96 % av basbeloppet för en ensam
ålders-, förtids- eller änkepensionär och från 77,5 till 78,5 % av basbeloppet
för var och en av två pensionsberättigade makar. För ålderspensionärer
och änkor föreslås pensionstillskottet höjas från 47 till 48 % av basbeloppet,
och för förtidspensionärer föreslås en höjning från 92 till 96 % av
basbeloppet.

Inom sjukförsäkringsområdet föreslås bl. a. åtgärder för att begränsa
läkemedelskostnaderna och en höjning av patientavgiften vid läkemedelsköp
med 10 kr. till 50 kr. fr. o m. den 1 januari 1984. Vidare föreslås att
patienten och inte försäkringen skall betala telefonexpedierade recept med
5 kr. Enligt förslaget skall avgifterna för besök hos privatpraktiserande
läkare och sjukgymnast anpassas efter avgiftsnivån för läkemedelsinköp.
Statsrådet förutsätter därefter att avgifterna inom den offentliga sjukvården
skall anpassas till den som kommer att gälla på den privata sidan.

Reglerna för sjukpenning under utlandsvistelse föreslås ändras så att
sjukpenning endast utbetalas för de personer som insjuknar medan de
vistas utomlands för arbete som utsända av svenska arbetsgivare och är
sjukpenningförsäkrade i Sverige.

Ersättningen till landstingen för barn- och ungdomstandvård föreslås
minska med 200 milj. kr. per år räknat fr.o.m. den 1 juli 1984.1 det senare
ärendet avser statsrådet återkomma till regeringen.

Vpk kräver att regeringen står fast vid sitt tidigare löfte att återställa
pensionernas värdebeständighet

Urholkningen av pensionerna inleddes 1980. Då beslutade den borgerliga
regeringen att man inte skulle räkna in vissa slag av prishöjningar i
konsumentprisindex. Nästa steg blev att basbeloppet endast skulle räknas
upp en gång per år, oavsett hur hög inflationen blev under året. Social

Mot. 1983/84:144

5

demokraterna lovade inför 1982 års val att återställa den fulla värdesäkringen
av pensionerna. Efter regeringsskiftet ändrades så beslutet om att
vissa prishöjningar inte skulle räknas in i konsumentprisindex. Det tidigare
beslutet om att basbeloppet inte skulle höjas varje gång konsumentprisindex
visade att priserna höjts med 3 % kvarstod dock. I stället användes
det s. k. tilläggsbeloppet om 300 kr. för första gången under 1983.

Tilläggsbeloppet har varit otillräckligt och har inte täckt prishöjningarna
under året. En förtidspensionär kommer under 1983 att förlora ca 1 000
kr. i köpkraft jämfört med de regler som gällde före 1981.

Ålderspensionärer och förtidspensionärer har genom åtstramningspolitiken
verkligen hamnat i strykklass. De har drabbats av försämrade pensioner,
höjda levnadsomkostnader, och som en följd av besparingarna i
kommuner och landsting får de betala högre avgifter för den vård och
omsorg de behöver.

Statsrådet inleder besparingsförslaget med att framhålla vikten av att
krisens bördor blir rättvist fördelade och att svaga och utsatta grupper
skyddas. Det är därför enligt vpk:s mening ett oeftergivligt krav att vid
beräkning av basbeloppet skall full uppräkning ske utan, att undanta
devalveringseffekten, och treprocentsregeln återinföras.

Sjukförsäkringar

Vpk anser det angeläget att läkemedelsanvändningen begränsas. Detta
kan ske på flera sätt än vad som nu föreslås. Det är läkarna som förskriver
läkemedlen, och den huvudsakliga informationen om läkemedel ges till
läkarna av läkemedelskonsulenter anställda av läkemedelsföretagen. Den
angelägnaste omedelbara uppgiften är att sjukvårdshuvudmännen åläggs
att svara för sjukvårdspersonalens utbildning om läkemedel. Det är nödvändigt
att de kommersiella intressena inom läkemedelsområdet får minskat
inflytande och att de ej påverkar utbildningen om läkemedel. Vi
avvisar förslaget om att höja patientavgiften vid läkemedelsinköp med 10
kr. till 50 kr. samt att patienterna själva skall betala avgiften vid telefonexpedierade
recept. En överföring av kostnaderna från försäkringen till
patienterna medför endast en begränsning av de totala läkemedelskostnaderna
i de fall då patienterna av kostnadsskäl avstår från att köpa ut
förskrivna läkemedel.

Om patientavgiften vid läkemedelsinköp höjs samtidigt som avgifterna
inom den offentliga sjukvården höjs kan det få negativa följder för vårdbehövandes
hälsa. Då läkarbesök och eventuell medicin kommer att kosta
patienten 100 kr. är det risk för att de avstår från att söka läkare i tid, och
därmed förvärras sjukdomen och samhällets vårdkostnader ökar på sikt.
Vpk anser att mot den bakgrunden bör riksdagen uttala att avgifterna inom
den offentliga sjukvården inte bör höjas.

Ändringsförslaget om reglerna för utbetalning av sjukpenning under

Mot. 1983/84:144

6

utlandsvistelse kommer främst att drabba dem som semestrar i Jugoslavien,
Grekland och Turkiet, vilka är de länder som Sverige saknar konventioner
med och som är betydande ur invandringssynpunkt. Det torde
främst beröra de invandrare som åker hem på semester. Rätten till ersättning
för sjukvårdskostnader utomlands upphävdes 1982 av den tidigare
regeringen. Sjukvårdskostnaderna i de länder Sverige saknar konventioner
med är betydande, och sjukdom som drabbar semestrande i dessa
länder kan komma att innebära oöverstigliga kostnader för den enskilde
om även rätten till sjukpenning försvinner. Då konsekvenserna för olika
invandrare inte är utredda yrkar vi avslag på förslaget om ändring av
3 kap. 15 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Landstingen har fått avsevärt minskade inkomster de två sista åren
genom åtstramningspolitiken. Det kan därför inte anses tillrådligt att
minska statsbidragen till landstingen ytterligare. I propositionen framhålls
att landstingen nu byggt ut barn- och ungdomstandvården tillräckligt och
därför föreslås att statsbidragen till denna verksamhet skall minska med
200 milj. kr. per år.

Visserligen har landstingens tandvård för barn kraftigt förbättrats sedan
1973 års beslut om vårdansvar för alla barn och ungdomar upp till 19 års
ålder. Men om landstingens resurser ytterligare försämras är det stor risk
för att detta direkt kommer att urholka den utbyggda barn- och ungdomstandvården.
Riksdagen bör därför även uttala att ingen neddragning av
försäkringens ersättning för barn- och ungdomstandvården skall ske.

Hemställan

Under hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen med avslag på proposition 1983/84:40 i denna del
beslutar att vid beräkning av basbeloppet skall full uppräkning
ske utan att devalveringseffekten undantas och antar följande
som motionärernas betecknade förslag till Lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring:

Regeringens förslag Motionärernas förslag

1 kap.

6 §

Inom den allmänna till ett basbelopp.

Basbeloppet fastställs av rege- Basbeloppet fastställs av regeringen
för varje år och utgör 19 400 ringen för varje år och utgör 19 400

kronor multiplicerat med det tal kronor multiplicerat med det tal

(jämförelsetal) som anger förhål- (jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prislä- landet mellan det allmänna prisläget
i november året före det som get i november året före det som

basbeloppet avser och prisläget i basbeloppet avser och prisläget i

Mot. 1983/84:144

7

november 1982. Därvid skall bortses november 1982. Basbeloppet avfrån
de prisförändringar som intill rundas till närmaste hundratal kroutgången
av dr 1983följer av deval- nor.
veringen av den svenska kronan i oktober
1982. Basbeloppet avrundas
till närmaste hundratal kronor.

2. att riksdagen uttalar att den så kallade 3-procentsregeln för
justering av basbeloppet bör återinföras,

3. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:40 vad avser
förslag till ändring av lagen om allmän försäkring (1962:381) 3
kap. 15 §,

4. att riksdagen beslutar avslå proposition 1983/84:40 vad avser
förslag till Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m. m.,

5. att riksdagen uttalar att någon höjning av patientavgifterna
inom den offentliga sjukvården ej bör ske,

6. att riksdagen uttalar att någon neddragning av försäkringens
ersättning till landstingen för barn- och ungdomstandvård ej bör
ske.

Stockholm den 15 november 1983
LARS WERNER (vpk)

BERTIL MÅBRINK (vpk) NILS BERNDTSON (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk) EVA HJELMSTRÖM (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) MARGO INGVARDSSON (vpk)