Motion

1983/84:136

Rune Rydén m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m.
(prop. 1983/84:40)

I proposition 1983/84:40 angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder
föreslås i bilaga 6 bl. a. att antalet nybörjarplatser på läkarlinjen vid
universitetet i Lund minskas med 90 platser - från 190 till 100 - fr. o. m.
läsåret 1984/85. Minskningen bör enligt propositionen i princip genomföras
så att den kliniska utbildningen vid Malmö allmänna sjukhus läggs ner. Detta
skulle enligt propositionens beräkningar ge en besparing på 55 milj. kr. per
år när ersättning enligt läkarutbildning och medicinsk forskning vid Malmö
allmänna sjukhus inte längre utgår samt ytterligare 20 milj. kr. under
utbildningsdepartementets huvudtitel, avseende grundutbildning.

Dessa beräkningar måste enligt vår uppfattning med nödvändighet vara
mycket approximativa. Nedskärningen vid Malmö allmänna sjukhus skulle
enligt propositionstexten medföra en besparing av 20 milj. kr. på grundutbildningsanslaget,
men försök till beräkningar som gjorts vid Lunds universitet
visar på en lägre besparing. Vidare är avvecklingskostnaderna inte
tillfredsställande belysta, och det framtida tillvaratagandet av de nuvarande
forskningsresurserna är vagt och motsägelsefullt formulerat. Bl. a. innebär
detta att resurserna inte kan garanteras komma medicinsk forskning till
godo, vare sig i Malmö-Lund-området eller i någon annan högskoleregion.
Tvärtom. Ett beslut om en total nedläggning av forskningen vid Malmö
allmänna sjukhus kommer av arbetsrättsliga skäl att medföra omfattande
avvecklingskostnader, som inte på något sätt är medräknade i de hittills
redovisade besparingskalkylerna. Framtida utbetalning av löner och basresurser
till kvarvarande professorer med fullmaktsställning kan komma att
under en 25-årig period uppgå till 100 milj. kr. Dessa kostnader har inte till
någon del medräknats i besparingarna. Aven om man på olika sätt kan flytta
folk, kan man inte lösa detta genom tillfälligheternas spel utan att kostnader
kommer att uppstå.

Trots att vi motionärer anser att behovet av att spara pengar är mycket
stort, betydligt större än vad regeringen i propositionen föreslår, och att
antalet antagningsplatser på läkarlinjen måste minskas-vilket vi moderater
motionerat om under flera år - anser vi att det måste finnas ett mer
genomarbetat beslutsunderlag än vad som framgår av propositionstexten.
Speciellt förvånande är det att regeringen förbigår UHÄ:s fleråriga förslag
om att minska läkarutbildningen i Stockholm med 90 platser.

Det har både från de olika lärosätena och studerandeorganisationerna
klagats på att det bedrivs medicinsk undervisning utan forskningsverksam

1 Riksdagen 1983/84.3 sami. Nr 136-140

Mot. 1983/84:136

2

het. Forskning och undervisning hör samman och är beroende av varandra.
Undervisning utan forskning tenderar till att få lägre kvalitet. En nedläggning
av undervisningen vid de undervisningssjukhus i landet som saknar egen
forskningsorganisation - Danderyds sjukhus, Södersjukhuset i Stockholm
och Östra sjukhuset i Göteborg - borde därför ske före någon annan enhet,
och det borde enligt vår uppfattning ske redan nu med 180 platser i
Stockholm

Men detta räcker inte. Med en fortsatt intagning på den nivå som i dag sker
kommer antalet läkare att öka från 19 000 år 1980 till 33 000 vid sekelskiftet,
och inom vissa specialiteter kommer man att ha ett överskott redan inom de
närmaste åren.

För att kunna hålla en rimlig balans mellan behov och utbildning i
framtiden måste antagningen till läkarlinjen minskas med uppåt 300 platser.
Eftersom man oftast arbetar med grupper om 45 elever i läkarutbildningen
torde en minskning om 270 platser vara en rimlig målsättning. Det borde
ankomma på UHÄ att i samråd med socialdepartementets sjukvårdsdelegation
fastställa det exakta antalet antagningsplatser, varefter UHÄ bör få i
uppdrag att utöver den minskningen om 180 platser i Stockholm komma med
förslag till hur en minskning av antalet antagningsplatser till läkarlinjen och
resurserna till denna skall ske. Detta borde kunna ske skyndsamt så att beslut
kan fattas i god tid före antagningarna till läsåret 1985/86.

Vi motionärer delar alltså regeringens uppfattning att läkarlinjen måste
minskas, men vi anser att den föreslagna nedskärningen på 90 platser är för
liten och att den vad det gäller valet av plats inte är tillfredsställande utredd.
Förslaget att avveckla den kliniska utbildningen vid MAS har väckt
berättigad kritik på grund av det bristfälliga utredningsmaterialet och att
regeringen förbigått UHÄ:s alternativ men framför allt på grund av att
nedskärningen drabbar direkt eller indirekt den forskning som bedrivs vid
MAS och som är på många områden av mycket hög internationell klass.
Vissa delar av den kliniska forskningen är unika för regionen eller för hela
landet. Det gäller handkirurgi, plastikkirurgi, transplantationskirurgi, experimentalkirurgi,
endokrinologi och koagulationssjukdomar.

Risken att många forskare vid en nedläggning lämnar inte bara Malmö
utan också Sverige kan leda till en förlust för hela vårt land.

Att både Sverige som helhet och regionen skulle drabbas hårt av en
nedläggning av läkarutbildningen framgår av brev från Sjukhusläkarföreningen.
Man framhåller bl. a. att kännemärke för undervisningen i Malmö är
den goda tillgången på lämpliga patienter. Denna praktiska inriktning,
menar man, ”värderas högt av studerande och skapar goda och ansvarskännande
läkare”.

Utomordentligt framstående forskning bedrivs i dag vid olika institutioner
på MAS. Mest ryktbara är Kemiska centrallaboratoriet och Koagulationslaboratoriet.
Båda har tilldelats internationella pris för framstående forsk

Mot. 1983/84:136

3

ningsinsatser. Den epidemiologiska forskningen, som bedrivs vid samtliga
institutioner, är också välkänd.

I detta sammanhang vill vi understryka Malmös fördel av att ha ett
gemensamt sjukhus. Genom en sällsynt hög obduktionsfrekvens har sjukdomsförlopp
kunnat studeras på ett mer avancerat sätt än på flertalet andra
håll. Bland mycket annat har detta lett till att WHO har valt Malmö för att
genomföra en stor undersökning om åderförkalkning. I samarbete med
International Agency For Cancer Research utförs en omfattande undersökning
av samband mellan kost och cancer.

Även ett antal företag inom läkemedelsindustrin skulle drabbas hårt av en
nedläggning av forskningen vid MAS. I Malmöhus län finns ett flertal företag
med biomedicinsk eller medicinsk-teknisk inriktning. De har alla en
utpräglad forskningsprofil. Mest uppmärksamhet har riktats mot Gambro
med även läkemedelsföretagen Drago, Ferring, Ferrosan och Leo visar en
stark expansion. Under 1982 omsatte dessa Skåneindustrier mer än 2 200
miljarder kronor. Tillsammans har de utvecklingsmöjligheter i mångmiljardklassen,
vilket skulle ge hundratals nya arbetstillfällen.

Ett ytterligare mått på forskningens höga klass vid MAS utgör det stora
antalet doktorsavhandlingar. Under den senaste tioårsperioden har ca 160
avhandlingar ventilerats vid de kliniska institutionerna. Disputationsfrekvensen
i Malmö ligger därmed högre än i både Linköping och Umeå.

Även för läkarnas vidareutbildning får nedläggningen av läkarutbildningen
och forskningen vid MAS stor betydelse. F. n. ges närmare 30 % av
landets alla NLV-kurser i Lund eller Malmö. Enligt riksdagens beslut skall
NLV-kurserna läggas ut på de nya regionala samverkansnämnderna. Regeringen
har uppdragit åt socialstyrelsen att successivt genomföra en sådan
decentralisering. En nedläggning av MAS som undervisningssjukhus skulle
försvåra en sådan decentralisering.

Om läkarutbildningen vid MAS läggs ned så innebär det att ca 1,8 miljoner
sydsvenskar endast får tillgång till 100 läkarutbildningsplatser. Detta kan
jämföras med att Stockholmsregionen med något mindre befolkning har
tillgång till 370 platser.

Den geografiska snedfördelningen av den medicinska utbildningen skulle
bli bättre om 189 ej forskningsanknutna utbildningsplatser lades ned vid
Danderyds sjukhus och Södersjukhuset, samtidigt som den medicinska
forskningen behåller sin regionala fördelning.

I det sammanhanget bör det övervägas om det är rimligt att bygga ut den
medicinska fakulteten i Linköping med de teoretiska ämnena, vilket bör ske
om den skall vara kvar eller om de medicinska forskningsresurserna skall
koncentreras.

Enligt vår uppfattning får inte Linköping undantas när diskussionen om ett
minskat antal läkarutbildningsplatser förs.

Det är säkerligen oundvikligt att även den medicinska forskningen måste
minskas i samband med att antalet platser på läkarlinjen reduceras utöver de

Mot. 1983/84:136

4

180 vi förespråkar skall ske vid nästa läsår, men det måste först utredas av
UHÄ. Kanske bör en del av dessa resurser användas till att förlänga
medicinarutbildningen med en termin.

Med hänvisning till ovanstående yrkar vi

1. att riksdagen avslår förslaget om en minskning av antalet
nybörjarplatser på läkarlinjen vid universitetet i Lund/Malmö,

2. att riksdagen beslutar att antagningen till läkarutbildningen
skall vara 846 fr. o. m. läsåret 1984/85 enligt de riktlinjer som
anges i motionen,

3. att riksdagen i likhet med UHÄ beslutar att minskningen
genomförs vid Karolinska institutet på så sätt att undervisningen
vid Danderyds sjukhus och/eller Södersjukhuset läggs ned i
första hand,

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att låta UHÄ i samråd
med socialdepartementets sjukvårdsdelegation utreda det
framtida behovet av utbildningsplatser på läkarlinjen och de
konsekvenser det får för den medicinska forskningen,

5. att riksdagen uttalar att besparingsförslag inom utbildningsområdet
skall innehålla en plan över effekterna på utbildningsoch
forskningsområdet.

Stockholm den 15 november 1983

RUNE RYDÉN (m)
OLLE AULIN (m)
BO ARVIDSON (m)

KNUT WACHTMEISTER (m)
PER STENMARCK (m)