7

Motion

1983/84:123

Lena Öhrsvik m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

Regeringen har i proposition 1983/84:40 föreslagit att studiemedlen i sin
helhet blir återbetalningspliktiga fr. o. m. den 1 juli 1984. Borttagandet av
den s. k. bidragsdelen skulle enligt förslaget bidra till att finansiera ett höjt
totalbelopp.

Att studiemedlens totalbelopp höjs är motiverat. Flera undersökningar
under en följd av år har visat på ett sådant behov.

Enligt vår uppfattning borde dock studiebidragets effekter noga analyseras
innan man diskuterar ett eventuellt borttagande. Vi kommer därför i det
följande att föreslå att denna del av förslaget avslås, att en analys av
studiebidragets effekter sker och att de merutgifter i förhållande till
regeringens förslag som då uppkommer finansieras genom en snabbare
reduktionstakt av studiemedlen vid prövning mot egen inkomst.

Målen för studiemedelssystemet som de formulerades 1964 är bl. a.
att studiemedlen skall vara en stimulans för studier,

att avvägningen mellan bidrag och lån är en rättvisefråga och en statsfinansiell
fråga,

att studiemedlen skall ge full kostnadstäckning för studier i nio månader per

år,

att återbetalningsbördan blir rimlig.

Skuldsättningen är i dag ett stort problem. Lånebeloppen har på grund av
inflationen ökat dramatiskt de senaste åren. En låntagare, som läst i fyra år,
har nu en skuld på 83 000 kr. men skall efter uppräkning betala tillbaka totalt
150 000 kr. Detta innebär en återbetalning första året på 5 000 kr. och det
20:e året på ca 11 000 kr. Samma låntagare skulle, om två barntillägg
beviljats, ha haft en skuld på 115 000 kr. som efter uppräkning blir 210 000
kr. Återbetalningen blir då första året 7 000 kr. och det 20:e året 15 000 kr.

Centrala studiestödsnämnden (CSN) har i sin anslagsframställning framhållit
att det är angeläget att man snarast vidtar åtgärder för att minska
studieskulden. Det finns enligt CSN starka skäl för en höjning av bidragsdelen.
Detta borde inte bli särskilt kostsamt för samhället eftersom det ju också
kostar pengar att tillhandahålla kredit under lång tid. Man hänvisar också till
diskussionen om den sociala snedrekryteringen till högskolan.

Även om möjligheterna att påverka utbildningsvalen är beroende av
insatser redan inför och i gymnasieskolan, är det inte uteslutet, menar CSN,
att ett ökat studiebidrag och därmed ett minskat kreditbehov för de

Mot. 1983/84:123

8

studerande skulle medverka till en utjämning av de nuvarande klyftorna.

Den SIFO-undersökning som gjordes i våras (Vuxenstuderandes ekonomi,
studier och arbete) pekar på att många studerande inte utnyttjar
studiemedel under hela studietiden. Tendensen är alltså att man försöker
finansiera viss del av studietiden på annat sätt. CSN utgår ifrån att orsaken är
en önskan att undvika hög skuldsättning.

I den senaste rapporten från den studiesociala forskningen vid pedagogiska
institutionen i Göteborg (1983:02 Studiemedlens relativa betydelse för
framgång i högskolan) framhåller man att studiemedlen i minskad omfattning
kommit att gynna rekryteringen från de ekonomiskt svaga grupperna i
samhället. Man borde därför återgå till en stödform där lån spelar en mindre
framträdande roll.

Studiebidraget utgör i dag 7,8 % av de totala studiemedlen. Från början
var bidraget 25 %. I våra grannländer i Norden är bidragsandelen betydligt
högre. Den verkliga subventionsgraden är emellertid också beroende av
återbetalningssystemets uppbyggnad.

Många tycker kanske att vår lilla bidragsdel inte har någon speciell
rekryteringseffekt. Enligt vår mening bör man dock inte utan ingående
analyser avhända sig ett instrument som skulle kunna bli rekryteringsfrämjande
och dessutom skulle kunna användas i arbetet på att minska
skuldsättningen.

Ett bibehållande av bidragsdelen medför nästa budgetår ett ökat medelsbehov
av ca 15 milj. kr. Det kan finansieras genom en skärpt reduktionstakt
av studiemedlen vid prövning mot egen inkomst. Ett sådant förslag finns i
CSN:s anslagsframställan från föregående år. Det medför ett minskat utflöde
av studiemedel med ca 25 milj. kr.

Det är alltså först på lång sikt som ett borttagande av bidragsdelen ger
några större besparingseffekter för staten. Det finns därför enligt vår mening
skäl att avvakta en analys av bidragets effekter och konsekvenserna av en
indragning. Åtgärder för att minska skuldsättningen måste under alla
förhållanden övervägas.

Det finns då flera vägar att gå. Man kan exempelvis göra förändringar i
reglerna för återbetalning, ge möjlighet till viss avskrivning efter avslutade
studier eller höja bidragsdelen. Kombinationer av olika instrument är också
möjliga.

Med hänvisning till vad som anförts i motionen hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av en analys av studiebidragets

Mot. 1983/84:123

9

effekter samt behovet av åtgärder för att minska skuldsättningen
innan bidragsdelen avskaffas ur studiemedelssystemet.

Stockholm den 15 november 1983
LENA ÖHRSVIK (s)

ANNA LINDH (s) GRETHE LUNDBLAD (s)

HANS GÖRAN FRANCK (s) BENGT KRONBLAD (s)