12

Motion

1983/84:120

Alf Wennerfors m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

Regeringen har i sin proposition 1983/84:40 inte föreslagit några reella
besparingar på det arbetsmarknadspolitiska området. Det är nödvändigt att
ta ett samlat grepp på arbetsmarknadspolitiken. Därvid måste man undersöka
om existerande struktur gagnar målsättningarna att nedbringa arbetslösheten.
Trots att regeringen enligt egna beräkningar för innevarande budgetår
anslagit ca 30 miljarder kronor till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder i
syfte att främja sysselsättningen visar utvecklingen på arbetsmarknaden att
dessa åtgärder inte fungerar.

Detta visar att att traditionell arbetsmarknadspolitik inte har avsedda
effekter i dagens ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska läge. Konsekvenserna
av de växande offentliga utgifterna, bl. a. för arbetsmarknadspolitiken,
är högre skatter och hög räntenivå som bidrar till att förvärra situationen
på arbetsmarknaden. Vi har i andra sammanhang föreslagit genomgripande
åtgärder i syfte att förändra arbetsmarknadspolitiken på ett sätt som gagnar
den ekonomiska utvecklingen och den omstrukturering av näringslivet som
är absolut nödvändig. Vi har bl. a. föreslagit en annan inriktning av
beredskapsarbetena med en större andel enskilda beredskapsarbeten, förändringar
av arbetsmarknadsutbildningen, en effektivisering av arbetsförmedlingarnas
verksamhet och avskaffande av statens arbetsförmedlingsmonopol,
förändring av arbetslöshetsförsäkringens utformning etc. En genomgripande
förändring av hela arbetsmarknadspolitiken är nödvändig. Vi
ämnar i samband med budgetbehandlingen lägga konkreta yrkanden i syfte
att minska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken, att effektivisera och
förändra arbetsmarknadspolitiken samt att förbättra arbetsmarknadsfunktionen.

Regeringen föreslår att de enskilda beredskapsarbetena dras in och ersätts
med rekryteringsbidrag. De enskilda beredskapsarbetena har visat sig vara
ett mycket värdefullt sätt att hjälpa arbetslösa till en fast anställning. Upp till
70 % av de enskilda beredskapsarbetena har resulterat i fast anställning. Ett
system med rekryteringsstöd innebär i praktiken att all sysselsättningsökning
kommer att komma i åtnjutning av lönesubventioner upp till 6 månader.
Detta innebär en oacceptabel ökning av bidragen till företagen.

De enskilda beredskapsarbetena har nyttjats för att hjälpa svårplacerad
arbetskraft att inträda på arbetsmarknaden. Trots de i propositionen
uttryckta intentionerna fruktar vi att rekryteringsstödets konstruktion kommer
att medföra att rekryteringsplatserna huvudsakligen kommer att fyllas
av mindre svårplacerad arbetskraft, som i alla fall skulle fått arbete, något

Mot. 1983/84:120

13

som kommer att drabba de svagaste grupperna på arbetsmarknaden.

Enligt vår mening bör de enskilda beredskapsarbetena behållas. Regeringen
har i proposition 1983/84:26 föreslagit att riksdagen beviljar ett anslag om
500 milj. kr. för rekryteringsstödet för innevarande budgetår. Den besparing
på 100 milj. kr. som upptagits i föreliggande proposition 1983/84:40 är
således ingen egentlig besparing utan en effekt av ökningar av utgifterna på
detta område på inte mindre än 500 milj. kr.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
att de enskilda beredskapsarbetena bör bibehållas.

Stockholm den 15 november 1983
ALF WENNERFORS (m)

ANDERS G. HÖGMARK (m) HÅKAN STJERNLÖF (m)

INGRID HEMMINGSSON (m) GULLAN LINDBLAD (m)

BARBRO NILSSON (m)
i Visby

BENGT WITTBOM (m)
SONJA REMBO (m)

STEN SVENSSON (m)
GÖREL BOHLIN (m)

77211