Mot. 1983/84

111-113

Motion

1983/84:111

Lars-Erik Lövdén m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)
Sammanfattning

I motionen föreslås att regeringens förslag om nedläggning av den kliniska
läkarutbildningen vid Malmö Allmänna sjukhus avslås. I stället förordas att
riksdagen hemställer att regeringen återkommer med nytt förslag om
neddragning av läkarutbildningen med bibehållande av den kliniska läkarutbildningen
vid Malmö Allmänna sjukhus.

Verksamheten vid Malmö Allmänna sjukhus

Forskning

Klinisk undervisning etablerades i Malmö 1948. Malmö Allmänna sjukhus
(MAS) har sedan dess gjort sig känt som en mycket forskningsaktiv enhet.
MAS anses t. ex. allmänt gälla som ett av de internationellt sett mest
respekterade svenska sjukhusen. Som grund för dessa påståenden kan
anföras:

Sedan 1974 har 143 doktorsavhandlingar framgångsrikt försvarats i
Malmö. Enbart de tre senaste åren har 66 avhandlingar ventilerats. Volymen
avhandlingar måste anses hög, då MAS saknar teoretiska institutioner, och
avhandlingarna således enbart avser kliniska ämnen.

Antalet forskarstuderanden i förhållande till antalet intagna läkarstudenter
är 2,1, vilket överstiger genomsnittet för övriga undervisningssjukhus.

Institutionerna vid MAS beviljades under 1982 forskningsanslag med
totalt ca 13,5 milj. kr., varav från medicinska forskningsrådet ca 4 milj. kr.

Forskningen i Malmö har internationellt sett uppmärksammats i anslutning
till bl. a. proteinkemi och koagulationssjukdomar.

Med utgångspunkt i institutionen för klinisk kemi har en internationellt
ledande forskargrupp inom tillämpad proteinkemi byggts upp under 20 års
tid. Den nationella betydelsen av denna forskning kan inte överskattas och
har givit ett flertal direkta resultat, vilka kommit sjukvården till del i form av
förbättrade metoder och inblick i tidigare okända biologiska mekanismer.
Parallellt härmed har koagulationslaboratoriet bedrivit en verksamhet som
är internationellt ledande inom området.

Aven inom andra forskningsområden har MAS hävdat sig i internationella
sammanhang. Således utgör Malmö som geografisk, befolknings- och
industriell enhet ett unikt studieobjekt för den epidemiologiska forskningen.
Med epidemiologi avses kartläggning av sjukdomars naturalhistoria och

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 111-113

Mot. 1983/84:111

2

förlopp i en given miljö. Den epidemiologiska forskningen har av flera skäl
även internationellt sett kommit att koncentreras till Malmö. Anledningarna
till detta är att Malmö har en tillräckligt stor population inom ett avgränsat
geografiskt område. Populationen är väl kartlagd och har endast haft tillgång
till ett sjukhus. Samtliga journaler och röntgenfilmer finns bevarade. I detta
avseende är MAS unikt.

Malmös särställning ur epidemiologisk synpunkt har uppmärksammats
internationellt. Exempelvis har WHO valt att i Malmö genomföra en stor
undersökning rörande åderförkalkning. Vidare har en mycket omfattande
undersökning om sambandet mellan kost och cancer startat i Malmö under
hösten 1983 initierad av det internationella cancerforskningsinstitutet i Lyon.

Ett annat område där Malmö sedan lång tid är ledande är frakturepidemiologi.
Ca 70 % av samtliga data om s. k. fragilitetsfrakturers epidemiologi har
insamlats i Malmö. Den viktigaste av dessa är den åldersbetingade lårbenshalsfrakturen,
som vållar ett stort humanitärt lidande och kräver en stor
andel av sjukvårdens resurser.

En professur i långvårdsmedicin och en professur i socialmedicin har också
nyligen inrättats i Malmö.

Den höga forskningsaktiviteten är dock inte koncentrerad till de nämnda
linjerna. Den föreligger över hela fältet och även vid kliniker där statsmakterna
ännu ej inrättat professur.

Således utgick från medicinska kliniken under 1981 mer än 100 publikationer.
Öronkliniken har sedan 1971 presenterat 20 avhandlingar, varav inte
mindre än 11 de tre senaste åren. Infektionsklinikens vetenskapliga kompetens
har medfört att den driver en skandinavisk kursverksamhet för alla de
nordiska länderna, och utgör nationellt centrum för tropiklaboratoriell
verksamhet. Så sent som i oktober 1983 har regeringen utsett innehavare på
en nyinrättad professur i anestesiologi.

MAS har sålunda med hänsyn till avståndet till de teoretiska institutionerna,
vilka är belägna i Lund, på ett naturligt sätt framför allt kommit att ägna
sig åt klinisk och tillämpad forskning. Resultaten av denna forskning har varit
mycket goda. Detta har självskriven betydelse för hela landet, men även
internationellt.

Utbildning

Läkarutbildning

Vid MAS sker ett årligt intag av läkarstuderanden med 90 platser av
landets totalt 1 026, dvs. knappa 9 %. Totalt sker vid Lunds universitet ett
årligt intag om 190 platser. Sydsveriges dryga 2 miljoner invånare har således
årligen tillgång till 9,5 utbildningsplatser per 100 000 invånare.

Utgångspunkten vid en bedömning av den kliniska utbildningens kvalitet
måste vara det patientantal som varje studerande har som underlag i den
praktiska, kliniska utbildningen.

Mot. 1983/84:111

3

De läkarstuderande vid MAS har det i landet, utan någon som helst
konkurrens med övriga undervisningssjukhus, ojämförligt bredaste undervisningsunderlaget
i praktisk-klinisk tillämpning inom såväl öppen som
sluten vård.

Det skall därvid ytterligare framhållas, att MAS genom Malmö kommuns
struktur utgör basen för sjukvården i Malmö, och att vid undervisningssjukhuset
MAS även handhas all den vård som ges vid länssjukhus och
länsdelssjukhus i ett sjukvårdsområde. Härigenom erhåller de studerande ur
såväl diagnostisk som terapeutisk synvinkel ett mycket brett patientunderlag.
MAS utgör därigenom en utomordentligt värdefull rekryteringskälla av
specialistkompetenta läkare för sjukhus inom hela den södra sjukvårdsregionen.

Malmö har vidare påtagit sig en stor andel av den kursbundna vidareutbildningen
av läkare. Bakgrunden härtill är dels MAS-läkarnas stora engagemang,
dels MAS speciella lämplighet för denna typ av utbildning. MAS
särställning som både akutsjukhus inom ett stort upptagningsområde och
med ett heltäckande spektrum av patientklientel och sjukdomar har gjort
förutsättningarna särskilt goda.

Inom södra sjukvårdsregionen har efter hand utvecklats former för ett
stort antal läkares kompletterande utbildning efter specialistutbildning, s. k.
lasarettsläkarutbildning.

Övrig utbildning

I Malmö bedrivs en omfattande utbildning och handledning av flera
yrkeskategorier som sjuksköterskor, assistenter för olika laboratorier,
röntgen, operation m. m. I denna utbildning medverkar i betydande
utsträckning läkare med akademiska meriter, vilket borgar för utbildningens
kvalitet.

Personal

Sammanlagt 80 kombinationstjänster finns i dag för läkare vid MAS.
Dessa är delvis avlönade av Malmö kommun för sina sjukvårdsmässiga
insatser. Samtliga ca 550 läkare inom Malmö kommun har emellertid
skyldighet att delta i undervisning och forskning.

Antalet övriga inrättade universitetst jänster t. ex. sjuksköterskor, laboratorieassistenter,
ingenjörer och sekreterare uppgår till ca 250.

Totalt antal universitetsanställda heltidstjänster (årsarbetare) vid MAS
uppgår således till 330. Omräknat i deltidstjänster torde antalet universitetsanställda
med renodlade undervisnings- och forskningsuppgifter uppgå till
drygt 400 personer.

Mot. 1983/84:111

4

Verksamhetens ekonomiska omfattning

Totala statliga anslag

Totalt uppgår de statliga anslagen till läkarutbildning och forskning i
Malmö till drygt 100 milj. kr. fördelade på följande sätt:

Universitetsanslag Grundutbildning 16 638 000

Forskning, forskarutb. 17 889 000

Statsbidrag till Malmö kommun

(LUA) Grundutbildning ca 12 921 000

Forskning 41 599 000

Forskningsanslag

(huvudsakligen statliga) Malmö totalt 13 466 500

102 413 500

Malmö kommuns ekonomiska åtaganden

Driftkostnaderna för grundutbildning och forskning vid MAS har av
Landstingsförbundet beräknats till 118,8 milj. kr. 1982, varav 97,2 milj. kr.
avseende forskning.

För finansiering tillskjuts av kommunala medel inte mindre än 34,3 milj.
kr. Detta visar att den statliga ersättningen endast täcker 65 % av kostnaderna.
Malmö kommun är därmed den sjukvårdshuvudman i landet som
tillskjuter mest kommunala skattepengar till forskning och utbildning.
Ackumulerat har kommunen de senaste tio åren tillskjutit kommunala
skattemedel i storleksordningen 300 milj. kr.

Malmö kommuns åtaganden inom regionsjukvården

Vid MAS bedrivs i dag exklusiv regionsjukvård i form av endokrinologi,
handkirurgi, koagulationsvård och plastikkirurgi. Regionsjukvård bedrivs
även i mindre omfattning vid ett stort antal kliniker, t. ex. vad gäller
lungcancerpatienter och njurtransplantationer. Regionsjukvården vid MAS
motsvarar ca 100 vårdplatser och sysselsätter ungefärligen 250 heltidstjänster
(årsarbetare) eller ca 400 personer.

Utbildningens och forskningens betydelse för regionsjukvården, liksom
för sjukvårdens kvalitet i stort, torde vara självklar.

Regeringens förslag

Regeringen har nu i proposition 1983/84:40 bl. a. föreslagit att planeringsramen
för läkarlinjen minskas med 90 platser för budgetåret 1984/85.
Minskningen avses i princip genomföras så att den kliniska utbildningen vid

Mot. 1983/84:111

5

MAS helt läggs ned. Förslaget sägs syfta till att enligt gällande LUA-avtal
utgående ersättning till Malmö kommun om ca 55 milj. kr. inte längre skall
utgå. Vidare föreslås den medicinska forskningen vid MAS successivt
avvecklad. Avvecklingen antas ta sex å sju budgetår och beräknas medföra
besparingar under utbildningsdepartementets huvudtitel med ca 20 milj. kr.
för hela avvecklingsperioden.

Förslaget medför således omfattande budgetmässiga besparingar men
innehåller ej några analyser av konsekvenserna för den medicinska utbildningen
och forskningen i södra Sverige eller för regionsjukvården. Hänsyn
har ej heller tagits till rådande prekära arbetsmarknadssituation i sydvästra
Skåne. MAS viktiga ställning i många avseenden, liksom dess internationellt
mycket goda renommé, synes också ha varit okänd kunskap för förslagsställaren.

Det bör också särskilt noteras att det i budgetpropositionen inför
budgetåret 1982/83 visserligen föreslogs att planeringsramen för läkarlinjen
skulle minska med 90 platser, men att minskningen avsågs ske vid Karolinska
institutet enligt förslag från såväl UHÄ som institutet självt, och efter samråd
med de studerande vid institutet.

Riksdagen ansåg sig emellertid inte då ha tillräckligt underlag för ett
sådant beslut.

I 1983 års budgetproposition anfördes också att en samlad prövning av
läkarlinjens dimensionering fick anstå till nästa, dvs. innevarande års,
riksmöte. Som skäl härför angavs att regeringen önskade avvakta väntade
prognoser angående den långsiktiga efterfrågan på läkararbetskraft.

Sådana prognoser föreligger emellertid fortfarande inte. Regeringen har
ej heller samrått med Landstingsförbundet. Det skall erinras om att
Landstingsförbundet hittills motsatt sig en nedskärning av antalet läkarutbildningsplatser.

Det är mot denna bakgrund förvånande att regeringen redan nu, utan att
avvakta nämnda prognoser och samråd med Landstingsförbundet, anser att
åtgärder måste vidtas för att ”minska riskerna för ett läkaröverskott” (prop.
s. 14).

Den föreslagna minskningen avses dessutom ske i Malmö vilken ort över
huvud tidigare icke förekommit i diskussionen om en eventuell minskning av
läkarlinjens studerandeantal. UHÄ har som första alternativ angett en
minskning vid Karolinska institutet med 90 platser. Regeringens förslag
strider mot såväl vad den tidigare själv uttalat som mot UHÄ:s förord i
frågan.

Mot. 1983/84:111

6

Konsekvenserna vid en avveckling av utbildning och forskning vid MAS

Sysselsättning

Förslaget har vittgående konsekvenser för Malmö och sydvästra Skåne
som sysselsättningsregion. I Malmö uppgår arbetslösheten f. n. till 8 500
personer eller 7,2 % av arbetskraften. Motsvarande siffror för Malmöhus län
är 20 000 personer resp. 5,2 %.

Malmö kommun är med sina 230 000 invånare lika stort som ett
genomsnittslän i landet. Betraktar man Malmö kommun som ett eget län
ligger Malmö på andra plats vad gäller hög arbetslöshet.

Enligt länsarbetsnämndens bedömningar kommer arbetsmarknadsläget i
länet och i Malmö kommun att försämras ytterligare. Inom den offentliga
sektorn leder besparingsåtgärder och rationaliseringar till stagnerande och i
vissa fall minskande arbetskraftsefterfrågan. Industrin fortsätter att minska
sitt behov av arbetskraft. Exempelvis är kraftiga nedskärningar, ca 900
arbetstillfällen, beslutade vid Kockums varv.

Vid en konsekvent avveckling på det sätt regeringen nu föreslagit kommer
sydvästra Skåne att mista ytterligare minst 800 arbetstillfällen, varav 400
universitetsanställda och 400 anställda av Malmö kommun i regionsjukvården.
Mot bakgrund av Malmö kommuns stora satsning på forskningsverksamhet
är det emellertid sannolikt att än fler personer kan komma att beröras
av en avveckling.

Förslaget får dessutom långtgående verkningar för medicinsk-teknisk,
farmacevtisk och annan industri i södra Sverige med anknytning till
utbildning, forskning och sjukvård.

I västra Skåne finns ett stort antal företag med bio-medicinsk eller
medicinsk teknisk inriktning. De är ofta utpräglat forskningsintensiva
företag och i stark expansion. Som exempel kan nämnas Gambro, Draco,
Ferring, Ferrosan, alla i Malmö/Lund-regionen och Leo i Helsingborg.
Under 1982 omsatte dessa företag mer än 2,2 miljarder kronor. Tillsammans
har de en utvecklingspotential i mångmiljardklassen, vilket också motsvarar
många hundratals arbetstillfällen.

För läkemedelsindustrin är den direkta närheten till ett framstående
forskningssjukhus av vital betydelse. Nya läkemedel kan inte utvecklas utan
ett intimt samarbete med kliniska forskare. Malmö Allmänna sjukhus har
sedan det blev undervisningssjukhus spelat en viktig roll i dessa sammanhang.
Många av sjukhusets kliniker och läkare har på ett avgörande sätt
medverkat vid utvecklingen av nya läkemedel som används över hela
världen.

Högteknologisk och forskningsintensiv industri samarbetar i alla industriländer
med universitets- och högskoleforskningen. Läkemedelsföretagen i
Malmöregionen är som ovan redovisats starkt beroende av forskningsresurserna
vid Malmö Allmänna sjukhus. Den föreslagna nedläggningen av
läkarutbildningen och forskningen vid MAS försvagar därför starkt livskraf

Mot. 1983/84:111

7

ten och expensionsmöjligheterna för väsentliga industrigrenar i Malmöregionen.
Malmö berövas således en betydande möjlighet att av egen kraft lösa
sina svåra arbetsmarknadsproblem. Vidare försvagas allvarligt Malmös
möjligheter att hävda sig som storstad och därmed förutsättningarna att bidra
till en positiv ekonomisk utveckling för landet som helhet.

Regionalpolitiskt

Som ovan konstaterats har de ca 2 miljonerna invånare i Sydsverige f. n.
tillgång till 9,5 läkarutbildningsplatser per 100 000 invånare. Andelen
sjunker nu till 5,0 per 100 000 invånare. Som jämförelse kan andras att
Stockholms andel av det totala antalet läkarutbildningsplatser - 370 t.
o. m. ökar från nu 36 % till 40 %! På lång sikt finns det farhågor för
betydande rekryteringsproblem av läkare till södra regionen vid nedläggning
i Malmö.

En sådan snedfördelning av antalet utbildningsplatser kan enligt vår
mening inte anses som ett rimligt uttryck för regionpolitiska hänsyn. Vad
regeringen i propositionen anfört, att den lägger fram ett förslag som ”bidrar
till en mindre väl avvägd geografisk fördelning” och att därför ”eventuella

fortsatta minskningar bör koncentreras till mellan-Sverige” (prop. s.

15), förtjänar mot denna bakgrund ingen kommentar.

Det bör dock särskilt noteras att Södersjukhuset och Danderyds sjukhus,
vilka erhåller statlig ersättning för utbildning med 12 resp. 15 milj. kr., till
skillnad från MAS ej är forskningssjukhus och saknar akademiska tjänster.
Konsekvenserna vid en neddragning i Stockholm måste därför te sig
marginella i jämförelse med de stora peroblem förslagets genomförande
skapar i södra sjukvårdsregionen. En neddragning i Stockholm skulle ur
såväl forsknings- som regionalpolitisk synpunkt vara mera rimlig.

Samhällsekonomiskt

De totala kostnaderna för utbildning och forskning i Malmö har angetts till
drygt 118 milj. kr. Regeringens förslag synes ta sikte på en besparing om 75
milj. kr. Under förutsättning av att regeringen avser att bibehålla landets
samlade medicinska forskningsvolym vid oförändrad nivå, måste regeringen
finna en annan sjukvårdshuvudman som är beredd att med kommunala
medel täcka forskningsaktiviteter motsvarande ca 35 milj. kr., då det inte är
vare sig skäligt eller troligt att kommunen hädanefter skall tillskjuta dessa
medel. Vidare måste forskningsverksamhet nyetableras eller sammanföras
med redan existerande verksamhet på annan ort. Kostnaderna för flyttning
av forskningspersonalen vid de 21 universitetsinstitutionerna torde tillsammans
med behovet av investeringar i nya lokaler och utrustning vida
överstiga (118—75=)43 milj. kr.

Lunds universitet och Malmöhus läns landsting torde sakna såväl ekono

Mot. 1983/84:111

miska som lokalmässiga resurser att ta över verksamheten som i dag bedrivs
vid MAS. Det skall vidare i sammanhanget noteras att professorerna vid
MAS innehar sådana fullmakter att de ej kan bli föremål för omplacering,
varför statens kostnader för MAS-professorerna kommer att kvarstå.

Om regeringen däremot avser att även totalt minska den medicinska
forskningsvolymen är det enligt vår mening ett övergivande av ett hittills av
regeringen prioriterat område.

Regeringen har under alla förhållanden ej angett den samhällsekonomiska
totaleffekten av förslaget. Någon besparing i samhällsekonomisk mening
torde enligt vår mening inte uppstå genom förslaget.

Regionsjukvården

Om regeringen önskar flytta forskningen till annat sjukhus, kommer
kompetens och kvalitet inte att kunna upprätthållas vid MAS, varför
sannolikt regionsjukvården måste avvecklas. Specialiteter som är beroende
av regionvårdsklientelet måste flyttas. Sådana finns i Malmö i form av
endokrinologi, handkirurgi, koagulationsvård och plastikkirurgi. Specialiteter
som regionvård helt är beroende av. Även inom flertalet andra
verksamheter tas regionsjukvårdspatienter emot.

En avveckling av regionsjukvården har av oss ovan angetts beröra ca 100
vårdplatser och ca 400 anställda vid MAS.

Regeringen har nu visserligen angett att ”regionsjukvårdens speciella krav
bör beaktas” i ”särskilda överläggningar mellan universitetet och de båda
sjukvårdshuvudmännen” (prop. s. 15).

Som vi redan närmare utvecklat, kan en forskningsverksamhet enligt vår
mening inte bedrivas fristående från utbildningen och utan medel, varför ej
heller bedrivandet av regionsjukvård blir möjlig.

Forskning

Vi har ovan utförligt redogjort för den omfattande forskningsverksamhet
som bedrivs vid MAS. En avveckling av MAS som undervisningssjukhus
medför att i princip samtliga forskningsaktiviteter drabbas, t. ex. den
forskning i samhälls- och miljömedicin som i samklang med hälso- och
sjukvårdslagens anda nyss inletts i Malmö. Denna forskning, som är av
utomordentligt stor betydelse för framtida insatser mot hälsorisker i miljö
och samhälle, kan inte bedrivas utan statligt stöd.

Förebyggande forskning har lång tradition i Malmö, bl. a. genom avdelningen
för förebyggande medicin. Malmö kommun tillskjuter 1983 till denna
verksamhet 6 milj. kr. Malmö har vidare som ensam huvudman gett aktiva
forskare stöd inom ramen för ett unikt ersättningssystem, de s. k. NHLledigheterna.
I den totalbemanningsplan för läkare som sjukvårdsstyrelsen i
Malmö nyligen antagit har ett utrymme motsvarande 15-20 tjänster för

Mot. 1983/84:111

9

forskningsändamål tillskapats. Detta utrymme kommer att dras in vid den
avveckling av statens åtaganden som nu föreslås.

Utbildning

Konsekvenserna för läkarutbildningen är i princip självklara. Den avvecklas
helt vid MAS och bortfallet av de akademiska befattningarna omöjliggör
att pågående och omfattande vidareutbildningsaktiviteter för läkare fortsätter,
liksom den s. k. lasarettsläkarutbildningen. Det kan befaras att dessa
aktiviteter helt lämnar Sydsverige. Också den i Malmö planerade utvecklingen
av omvårdnadsforskningen kräver god tillgång till kompetenta handledare
i utbildningen av andra kategorier än läkare.

Utgångspunkter för en minskning av läkarutbildningen

Åtminstone två utgångspunkter kan anföras till stöd för att en eventuell
minskning av läkarutbildningen bör ske på annat sätt än regeringen nu
föreslagit. Dels måste avgörande hänsyn tas till arbetsmarknads- och
regionalpolitisk situation på de aktuella undervisningsorterna. Dels måste de
undervisningssjukhus som avses bibehållas kunna tillförsäkra de studerande
ett fullgott patientunderlag med tillgång till såväl materiella som personella
resurser för såväl forskning som utbildning.

För situationen i Malmö i dessa avseenden har vi dredan redogjort. En
neddragning av utbildning och forskning vid ett eller flera undervisningssjukhus
i Stockholm skulle ej få tillnärmelsevis samma effekter. Förslag om
neddragning i Stockholm har också i två på varandra följande petitaframställningar
lagts fram av Karolinska institutet.

Stockholmsregionen utgör redan huvudcentrum för den medicinska
utbildningen och forskningen. Storleken av dessa aktiviteter gör att en
minskning där ej skulle märkas i samma utsträckning. Stockholm är
dessutom rikt på andra forskningsinstitut och industrier med möjlighet till
expansion.

En eventuell neddragning av läkarutbildningen bör därför ske i Stockholm.

Som visats i en till utbildningsutskottet från länsstyrelsen i Malmöhus län
ställd skrivelse är det möjligt att åtstadkomma ungefär samma besparingseffekt
genom en neddragning i Stockholm men med betydligt mindre allvarliga
konsekvenser.

Den kliniska utbildningen av läkare är beroende av ett visst patientantal
för att bereda varje studerande ett fullgott underlag för den praktiska
kliniska utbildningen. Om läkarutbildningen skall minskas är det angeläget
att framhålla att utbildningen måste bibehållas vid sjukhus som kan
tillförsäkra det patientunderlag som erfordras för såväl forskning som
utbildning. MAS kan erbjuda ett sådant underlag.

Mot. 1983/84:111

10

MAS intar t. ex. förstaplatsen vid en jämförelse med övriga undervisningssjukhus
när det gäller patientunderlaget i såväl sluten vård (vårddagar per
utbildningsplats) som öppen vård (läkarbesök per utbildningsplats).

Förslag

UHÄ har tidigare föreslagit en minskning av antagningskapaciteten med
90 platser vid Karolinska institutet. UHÄ räknade därvid (i 1982 års
kostnadsnivå) med en total besparing om ca 8,5 milj. kr. på utbildningsanslagen
till institutet. Härtill kommer minskade LUA-bidrag, som av UHÄ
uppskattats till ca 15 milj. kr. Regeringen räknar nu med besparingar i
Malmö på utbildningsanslagen med 33 milj. kr., varav 13 milj. kr. i
LUA-bidrag till kommunen. Den föreslagna besparingen i Malmö är alltså
budgetmässigt större än vad UHÄ beräknat för motsvarande neddragning i
Stockholm. Vi ifrågasätter dock riktigheten av att större besparingar står att
göra vid MAS. Motsvarande besparing bör i princip kunna uppnås också i
Stockholm.

Därest regeringen utöver, såsom det nu framgår av propositionen, avser
att avveckla även den del av LUA-bidraget till Malmö kommun om ca 41
milj. kr. som rör forskning, bör även i detta avseende alternativa förslag
sökas med konsekvenser för LUA-bidragen. I stället för en total avveckling i
Malmö bör en neddragning prövas över flera utbildningsorter. Hänsyn har ej
heller tagits till insatser av Malmö kommun och till att dessa medel vid
bibehållen forskningsvolym måste anskaffas på annat sätt. Hänsyn har ej
helier tagits till omplaceringar och tillkommande kostnader i samband med
flyttningar.

Riksdagen bör mot denna bakgrund hos regeringen hemställa om nytt
förslag om neddragning av läkarutbildningen med bibehållande av den
kliniska grundutbildningen vid Malmö Allmänna sjukhus.

En sådan ordning torde inte behöva innebära att besparingseffekterna
förskjuts i tiden.

Beträffande vad i propositionen sagts att ”den närmare fördelningen av
resurser på berörda sjukhus i Lund och Malmö bör dock kunna bli föremål
för särskilda överläggningar mellan universitet och de båda sjukvårdshuvudmännen”
och att ”därvid regionsjukvårdens speciella krav bör beaktas”
(prop. s. 15), saknas anledning att nu föregripa den vidare behandlingen i
ärendet. Därest regeringens förslag skulle kvarstå efter behandlingen i
utskottet, är det dock vår uppfattning att UHÄ måste delta i sådana
överläggningar. Därvid bör frågan om såväl antal utbildningsplatser som
forskningsresurser i Malmö resp. Lund hållas öppen och bli föremål för
överenskommelser. En nedskärning av forskningsresurserna vid medicinska
fakulteten i Lund bör ske i begränsad omfattning med bibehållande av
avgörande resurser på MAS.

Därest regeringens ursprungliga förslag vinner riksdagens bifall bör Lunds

Mot. 1983/84:111

11

universitet samtidigt ges i uppdrag att bilda landets första vidareutbildningsfakultet
för läkare. En fjärdedel av alla NLV-kurser ges redan nu i
Malmö-Lund. Andelen bör kunna öka till hälften och resurser motsvarande
denna kapacitetsökning tillföras universitetet, samtidigt som avgörande
forskningsresurser bibehålls.

Vad som nu framhållits torde emellertid inte på något påtagligt sätt mildra
de omfattande konsekvenserna av en nedläggning av den kliniska grundutbildningen
i Malmö.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om nytt förslag om
neddragningen av läkarutbildningen med bibehållande av den
kliniska grundutbildningen vid Malmö Allmänna sjukhus.

Stockholm den 15 november 1983

LARS-ERIK LÖVDÉN (s)

P. O. HÅKANSSON (s)

ERIK JOHANSSON (s)

JOHN JOHNSSON (s)

GRETHE LUNDBLAD (s)

BÖRJE NILSSON (s)

HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg

MARGIT SANDÉHN (s)

NILS T. SVENSSON (s)

NILS ERIK WÅÅG (s)

MAJA BÄCKSTRÖM (s)
EGON JACOBSSON (s)

KURT OVE JOHANSSON (s)
ERIC JÖNSSON (s)

BO NILSSON (s)

GUNNAR NILSSON (s)

i Eslöv

LENNART PETTERSSON (s)
BENGT SILFVERSTRAND (s)
BIRTHE SÖRESTEDT (s)