14

Motion
1983/84:1092

Per Israelsson
Vissa regionalpolitiska stödåtgärder till delar av Örebro län

Sedan många år har man vant sig vid att betrakta Norrland, och särskilt då
de nordligaste länen, som särskilt drabbade av arbetslöshet och nedgång i
näringslivet. Mindre allmänt känt är att Bergslagsregionen är och än mer
kommer att bli ett verkligt problemområde. Det sammanhänger med att
industristrukturen inom detta område är sådan att stora nedläggningar och
omställningar redan skett och att betydande problem ännu återstår. Den
utredning som statens industriverk gjort om industrins framtid i Bergslagsregionen
visar att bara för att uppehålla sysselsättningen vid nuvarande nivå
måste tiotusentals nya arbetstillfällen tillskapas i regionen.

De norra och västra delarna av Örebro län räknas klart till Bergslagsregionen.
Det är också i dessa länsdelar som problemen med näringsliv och
sysselsättning är störst. De nordligaste kommunerna i länet tillhör redan nu
stödområde C. Något transportstöd utgår ännu inte inom Örebro län. Sedan
länets nordligaste kommuner inplacerades i stödområdesklass så har problemen
spridit sig nedåt genom länets västligaste kommuner, Karlskoga och
Degerfors, samtidigt som problemen i de nordligaste kommunerna ökat.

Inom Örebro läns nordligaste kommuner är Hällefors och Ljusnarsberg
inplacerade i stödområde C och det är även Guldsmedshyttan och Ramsbergs
församlingar inom Lindesbergs kommun. Inom detta område torde det
möta stora svårigheter att kunna dra till sig några stora nya företag. Vad man
i första hand kan hoppas på är etablering av nya småföretag. Sådan etablering
skulle underlättas om regionalpolitisk! stöd kunde utgå enligt bestämmelserna
för stödområde B.

Karlskoga och Degerfors kommuner har under ett antal år haft en kraftig
nedgång i sysselsättningen och flera tusen arbeten har försvunnit. AB Bofors
har, för första gången sedan andra världskriget, avskedat anställda i storleksordningen
600 efter att under ett flertal år minskat ned med fyrsiffriga tal
genom s.k. naturlig avgång.

Degerfors Järnverk, inom Nyby-Uddeholm, har haft stora svårigheter och
förlorat arbeten i storleksordningen 1000 under några år. Där har de senaste
åren skett en väsentlig effektivisering i nära samarbete med de anställda,
varför produktionen där i dag är effektiv. Det råder dock en stor ovisshet
inför framtiden som följd av strukturomvandlingen inom hela specialstålsindustrin
och där Degerfors Järnverk arbetar med rostfri plåt. Dessa svåra
problem och behovet av en mera differentierad arbetsmarknad i båda dessa
kommuner talar för att de bör placeras in i stödområde C. Att kommunerna
stödmässigt redan nu i realiteten räknas som om de befann sig där är inte

Mot. 1983/84:1092

15

tillfredsställande, därför att stödåtgärder måste kunna planeras mera långsiktigt.

Från länsmyndigheterna har man uppmärksammat mig på det komplicerade
regelsystem som styr stödet. Man anser att ärenden om lokaliseringsstöd
måste kunna handläggas betydligt snabbare och smidigare än vad som nu är
fallet. Detta kräver förändringar i den lagstiftning och de föreskrifter som nu
gäller.

I de län som gränsar till Örebro län utgår för närvarande transportstöd för
delar av Kopparbergs och Värmlands län. Hällefors grannkommun på den
andra sidan länsgränsen i Värmlands län, Filipstads kommun, har transportstöd
inom zon 1. De olika faktorer som motiverar transportstöd i nämnda zon
för Filipstad föreligger i samma utsträckning i Hällefors, varför övervägande
skäl talar för att Hällefors kommun erhåller transportstöd enligt zon 1.

Mot bakgrund av det anförda yrkar jag*

1. att riksdagen hos regeringen begär inplacering av Ljusnarsbergs
och Hällefors kommuner samt Guldsmedshyttans och Ramsbergs
församlingar i Lindesbergs kommun i stödområde B och Karlskoga
och Degerfors kommuner i stödområde C,

2. att riksdagen hos regeringen begär sådana ändringar i regelsystemet
för lokaliseringsstödet att detta kan handläggas på ett snabbt
och smidigt sätt.

Stockholm den 23 januari 1984
PER ISRAELSSON (vpk)

* Se även motion 1983/84:1093.