Mot. 1983/84

1086-1093

Motion

1983/84: 1086

Björn Molin m. fl.

Fri konkurrens m. m.

I en marknadsekonomi skall konkurrens och mångfald stimuleras och
monopol och konkurrensinskränkningar motverkas.

Riksdagen beslöt 1982 på förslag av mittenregeringen om en ny konkurrenslag,
som innebar en effektivisering av samhällets insatser mot skadliga
konkurrensbegränsningar. Samtidigt infördes en fusionskontroll som ger
samhället möjlighet att ingripa mot företagsförvärv som leder till marknadsdominans
och begränsning av konkurrensen. I samband härmed erhöll NO
och marknadsdomstolen vissa resursförstärkningar med tanke på de vidgade
arbetsuppgifter som den nya konkurrenslagen lade på dessa myndigheter.

I årets budgetproposition föreslår regeringen - mot bakgrund av svårigheterna
att bedöma resursbehovet till följd av den nya lagstiftningen - att
anslagen för NO räknas upp med 205 000 kr. enligt ett modifierat huvudförslag.
Vi kan t. v. acceptera denna anslagsram.

Det är viktigt att de offentliga organen lever upp till de allmänt accepterade
principerna om fri konkurrens och fri upphandling. Stat och kommun
måste motstå frestelsen att gynna ”egna” företag vid köp och upphandling.

För att inte riskera protektionistiska åtgärder mot svensk export och svenska
offerter vid offentlig upphandling i andra länder måste vi själva tillämpa
frihandelns och den fria konkurrensens principer och följa GATT-koden om
offentlig upphandling. Ett öppet anbudsförfarande bör vara en självklarhet
också inom den offentliga sektom.

Flera exempel på konkurrensbegränsningar i offentlig verksamhet framkom
vid den s. k. konkurrensriksdagen i oktober 1983.

Televerket

Televerket är ett statligt affärsdrivande verk med monopol på telenätet
och flertalet teletjänster i Sverige. Riksdagen har 1980 beslutat om en uppluckring
av monopolet i takt med att den tekniska utvecklingen möjliggjorde
det. Televerket föreslås nu få sin externa finansiering förlagd utanför statsbudgeten,
vilket ur statsfinansiell synpunkt kan vara befogat, men samtidigt
finns risken att statsmakterna förlorar möjligheten till insyn och inflytande
över televerkets utveckling och investeringar, vilket vore särskilt olyckligt
med tanke på verkets monopolkaraktär.

Detta dilemma kan enklast lösas genom att televerkets monopol i vissa
avseenden upphävs. Vi vill påminna om att monopolföretaget på teleområdet
i USA från årsskiftet 1983-1984 genom federala beslut delats upp i flera
fristående regionala teleföretag.

1 Riksdagen 1983/84. 3 sami. Nr 1086-1093

Mot. 1983/84:1086

2

Den tekniska utvecklingen har lett till att tidigare skäl för monopol i
flertalet fall bortfallit. På ett område som delvis berör yttrandefriheten är
monopol dessutom speciellt olämpligt.

Televerket har under de två senaste åren släppt monopolet på flera områden.
Det är positivt. Samtidigt stärks snarast skälen för att riksdagen nu bör
ta den principiella ståndpunkten att fri konkurrens bör råda för allt telematerial
som pluggas in på telenätet.

I och med att televerket släpper monopolet på allt fler områden förvandlas
en allt större del av verket från en myndighet med myndighetsfunktioner till
ett företag som verkar i konkurrens på en marknad. Det blir allt svårare att
konstatera om konkurrensdelen drar nytta av monopoldelen eller inte. När
konkurrensen ökat, ökar ockå behovet av att televerkets myndighetsfunktioner
klart avskiljs från det konkurrerande teleföretaget.

Enklast skulle detta kunna lösas genom att ansvaret för nätet, övervakningen
av telefonins kvalitet och det internationella samarbetet - dvs. myndighetsfunktionen
- ligger kvar på det nuvarande televerket. Ansvaret för
provning av telematerial kan antingen ligga kvar på televerket eller överföras
till ett nytt fristående organ. Ansvaret för nätet skulle kunna ske antingen
genom att televerksmyndigheten själv sköter nätet eller genom att sådana
tjänster upphandlas.

Samtidigt bör ett från televerksmyndigheten helt självständigt telematerialföretag
inrättas.

Televerket har 1983 för första gången importerat knapptelefoner för att
konkurrera på den fria marknad som i strid mot monopolet växt fram för att
tillgodose konsumentbehovet. I och med denna import bortfaller merparten
av televerksledningens argument om att ett upphävande av monopolet skulle
få allvarliga sysselsättningseffekter. Självfallet är det främsta hotet mot
sysselsättningen att verket på grund av monopolet blir så skyddat att man inte
förmår att tillgodose konsumenternas krav. Televerket i Sverige håller internationellt
sett låga priser och säger sig arbeta med stor effektivitet. Det bör
då inte vara några svårigheter för ett på televerket byggt företag att klara sig i
fri konkurrens och att hävda sysselsättningen.

Televerket är landets största dataföretag. Dess nät får en allt större betydelse
för verksamhet inom både privat och offentlig sektor.

Televerket bör ha ansvar för att ett övergripande bredbandsnät verkligen
fungerar, men måste därmed ingalunda ha ensamrätt vare sig på byggandet
av nätet eller på bredbandstjänsterna. Ett svenskt bredbandsnät blir till störst
gagn om det produceras av svensk industri — av små och större företag — i
samverkan med televerket.

Televerket släppte 1983 monopolet på låghastighetsmodemerna. Dock är
monopolet kvar på höghastighetsmodem. Detta är det allvarligaste inslaget i
monopolet. Modemerna används för överföring av information mellan datorer
och spelar en stor roll i framtidens informationsförmedling.

Televerkets monopolställning har inte medfört en anpassning till markna

Mot. 1983/84:1086

3

dens behov av teletjänster. Telenätet klarar i vissa fall inte belastningen och
abonnenterna kan då helt enkelt inte nå varandra — det gäller bl. a. teletrafiken
mellan Stockholm och Göteborg vid vissa tider på dagen. Det gäller även
viss ny teleteknik där introduktionen i Sverige fördröjts av televerkets monopolställning.
Telefonautomater är ofta trasiga, det är i vissa fall långa väntetider
för reparationer. Priserna på vissa teleledningar och teletjänster har varit
snabbt stigande.

ABAB

ABAB är ett statsägt bevakningsföretag, som har monopol på bevakning
av statliga myndigheters byggnader. Av flera skäl borde här introduceras ett
moment av konkurrens, bl. a. för att minska statens kostnader för bevakning.
NO har vid flera tillfällen haft anledning att granska ABAB:s prispolitik i
relation till privata bevakningsbolag. I budgetpropositionen föreslås att
ABAB:s särställning skall bekräftas beträffande s. k. högviktiga skyddsföremål
trots att monopolutredningens förslag gick i motsatt riktning. Vi avvisar
regeringens förslag på denna punkt.

SARAB

Regeringen beslöt i juni 1983 om en ändring i förordningen om miljöfarligt
avfall som ger SARAB ett reellt monopol på hanteringen av miljöfarligt
avfall. Dessförinnan hade betydande mängder avfall exporterats till Norge
för att destrueras där, vilket varit ur såväl miljövårds- som kostnadssynpunkt
en fördel. Efter det att förordningen ändrats har naturvårdsverket icke
medgivit tillstånd för utförsel av miljöfarligt avfall.

Detta av den svenska regeringen introducerade handelshinder har tagits
upp i den svensk-norska blandade kommissionen och även föranlett en fråga i
det norska stortinget, varvid — helt riktigt — påpekats att den svenska
åtgärden vidtagits för att begränsa konkurrensen för svenska SARAB. Det
finns enligt vår mening ingen anledning försvåra export av avfall för destruktion
i annat land, när detta bedöms ekonomiskt fördelaktigt.

PR-banken

Postverket har i dag skyldighet att i PR-banken placera de inlåningsmedél
som finns på icke räntebärande postgirokonton. Detta innebär att en väsentlig
del av bankens verksamhet är skyddad från konkurrens. Inte minst med
tanke på en kommande börsintroducering av PR-banken är detta förhållande
orimligt och strider mot banklagstiftningens principer om konkurrensneutralitet
mellan de olika bankerna.

Erfarenheterna visar att monopolskydd alltid innebär risker för fördyringar
för kunderna och ineffektivitet. Om alla banker tilläts tävla också om
postgiromedlens förvaltning skulle det med all säkerhet leda till ett bättre
resultat.

Mot. 1983/84:1086

4

Teko

På tekoområdet finns flera exempel på protektionistiska åtgärder från
svensk sida riktade mot tekoimporten. Vi anser, att Sverige på lång sikt bör
avskaffa de särskilda restriktioner som finns på tekoområdet och som i
huvudsak är riktade mot tekoproducerande u-länder.

Också för handeln med tekoprodukter inom landet finns faktiska konkurrensinskränkningar.
LIC har medverkat till konkurrensinskränkningar vad
gäller tillförseln av patientskjortor till sjukvården. Detta framgår av ett
uttalande från NO i november 1983, där det påpekas, att prissättningen inom
LIC och dess underleverantörer haft sin grund i möjligheten att få vissa
förluster täckta genom koncernbidrag från ägaren/staten. Detta har bidragit
till svårigheter för den ende betydelsefulle konkurrenten och syftet har varit
att därigenom vinna en konkurrensfördel och i längden en monopolställning.

NO skriver: I det nu aktuella ärendet har det funnits risk för att en av de två
större med varandra konkurrerande leverantörerna av patientskjortor,

skulle bli utkonkurrerad inte på grund av högre kostnader och sämre

effektivitet utan därför att den andra stora leverantören, LIC, i sin prissättning
kunnat dra fördel av ett mindre effektivt statligt företags, Trivabs
möjligheter att täcka uppkomna förluster genom koncernbidrag inom Statsföretagsgruppen.

SPK

Statens pris- och kartellnämnd har ett antal uppgifter i samband med
prisutvecklingen inom landet. Bland dessa ligger både prisövervakning och
tillämpning av prisregleringslagen.

Som allmän princip anser vi att prisregleringen och långvariga prisstopp får
negativa effekter inom samhällsekonomin och därför icke bör förekomma.
Priserna spelar i en marknadsekonomi en fundamental roll som informationssignaler
och förmedlare av konkurrensens effekter. SPK:s resurser för
priskontroll bör anpassas till denna princip.

I budgetpropositionen föreslås emellertid att ett antal tillfälliga tjänster för
priskontroll blir permanenta. Vi anser det inte befogat att vi i nuvarande
läge, då prisstopp inte råder och inte bör införas, avdela så stora resurser till
SPK:s priskontrollerande verksamhet. Anslaget till SPK bör därför minskas
med i första hand 0,5 milj. kr.

Hemställan

Med anledning av vad ovan anförts hemställer vi*

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om export av miljöfarligt avfall,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensbegränsningar i den inhemska handeln
med tekoprodukter,

* Se även motionerna 1983/84:1087-1088.

Mot. 1983/84:1086

5

3. att riksdagen beslutar anvisa ett i förhållande till budgetpropositionen
med 500000 kr. minskat anslag till SPK, förvaltningskostnader.

Stockholm den 20 januari 1984
BJÖRN MOLIN (fp)

HUGO BERGDAHL (fp) CHRISTER EIREFELT (fp)

KENTH SKÅRVIK (fp)