7

Motion
1983/84:102
Margit Gennser

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m. m. (prop. 1983/84:40)

I propositionen föreslås kostnadsbegränsande åtgärder i fråga om folkresp.
ATP-pensionerna. Prishöjande effekter av den på hösten 1982 genomförda
devalveringen av den svenska kronan skall avräknas vid fastställandet
av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet
fastställs numera enligt lag för ett år i sänder av regeringen på grundval av
följande formel:

Konsumentprisindex, nov. 2 Basbelopp 3

Konsumentprisindex, nov. 1

Detta innebär att basbeloppet för 1984 framräknas med hjälp av november
månads konsumentprisindex för 1983 och 1982.

Reglerna för beräkning av basbeloppet finns i 1 kap. 6 § lagen om
allmän försäkring. Fram till 1981 fastställdes basbeloppet för varje månad
på grundval av konsumentprisindex, två månader före den månad basbeloppet
avsåg att gälla. Basbeloppet ändrades inte när prisindex förändrats
mindre än 3 %.

Hösten 1980 ändrades beräkningsgrunderna vid fastställandet av basbeloppet.
Vid beräkning av allmänna prisläget togs inte hänsyn till ändringar
i energipriser samt förändringar av indirekta skatter, tullar, avgifter
och subventioner.

Fr. o. m. den 1 januari 1982 fastställs basbeloppet en gång per år i stället
för varje månad. Basbeloppet skulle enligt proposition 1981/82:50 fram
genom en jämförelse mellan det tal som anger förhållandet mellan det
allmänna prisläget i november året före det belopp som basbeloppet avser
och prisläget i juni 1980.

Grunderna för basbeloppsberäkningen ändrades ånyo hösten 1982
(prop. 1982/83:55). Basbeloppet för 1984 skulle bestämmas med ledning
av förändringar i konsumentprisindex under 1983, dock skulle särskilda
regler gälla för avräkning av priseffekter av 1982 års devalvering. Basbelopp
skulle även i fortsättningen fastställas på årsbasis. I proposition
1982/83:55 stadgades också om ett särskilt basbeloppstillägg på 300 kr.
som förskottskompensation för prisökningar under året.

I nu föreliggande proposition föreslås att basbeloppet fr. o. m. 1984
beräknas genom en jämförelse mellan å ena sidan det allmänna prisläget
i november 1982 och å andra sidan prisläget i november året före det som
basbeloppet avser med avräkning för en del av prisstegringar som är
föranledda av devalveringen. Det särskilda basbeloppstillägget föreslås

Mot. 1983/84:102

8

justeras till 200 kr. Dessutom föreslås i propositionen att det särskilda
tilläggsbeloppet till basbeloppet fr. o. m. 1984 omfördelas för att förstärka
folkpensionens grundnivå, pensionstillskotten och handikappersättningarna.

De nu föreslagna förändringarna i basbeloppsberäkningarna uppges
innebära besparingseffekter inom socialförsäkringen med drygt 2 900 milj.
kr. under budgetåret. Sistnämnda betydande belopp utgör alltså vad pensionärerna
totalt skulle gå miste om i utebliven kompensation för prisstegringar.
Huruvida i det angivna beloppet 2 900 milj. kr. ingår en motsvarande
avräkning av de offentliganställda stats- och kommunpensionärernas
avtalspensioner framgår inte med önskvärd tydlighet av propositionen.
Dessa avtalsparter förutsätts skola vidkännas minst samma uteblivna kompensation
som föreslås för ATP-pensionärerna.

När i 1962 års lag om allmän försäkring basbeloppet fastställdes som
norm för pensionernas uppräkning var syftet att åstadkomma en försäkringsmässig
trygghet för pensionärerna gentemot penningvärdeförsämringen.
Medan folkpensionen skulle följa standardhöjningar inskränktes
utfästelserna till ATP-pensionärerna till värdebeständighet, dvs. pensionerna
skulle inte urholkas genom inflation.

ATP-pensionerna var i motsats till folkpensionen lönedifferentierad,
och detta förklarades officiellt med att ATP-pensionerna var tidigare
”intjänad lön”. För pensionernas finansiering upplades AP-fonder, som
också sades utgöra ”ATP-pensionärernas pengar”. Basbeloppet, beräknat
enligt lagen om allmän försäkring 1962, utgjorde den rättsliga grunden för
pensionerna. Försäkringsförmånerna säkerställdes genom premier i form
av arbetsgivaravgifter samt av avkastningen från AP-fonderna. Genom
ATP-beslutet 1962 utlovades de då yrkesverksamma en lönerelaterad pension.
Försäkringssystemet fick en kollektiv utformning. ATP-pensionerna
är inte förhandlingsbara vare sig för enskilda eller organisationer. Riksdagen
kan formellt besluta om vilka förändringar som helst i systemet
genom ändringar i lagen om allmän försäkring. Detta kommer givetvis nu
att skapa misstro mot ATP.

Att ändra reglerna för basbeloppet i stort sett varje år måste göra både
dem som uppbär ATP-pensioner och dem som är yrkesarbetande och
tjänar in pensionspoäng ytterligt osäkra om den framtida pensionsinkomsten.

De svenska statsfinanserna befinner sig i dag i ett kritiskt läge. Betydande
neddragningar måste göras i statsbudgetens utgiftssida och inom socialförsäkringssektorn.
Pensionärerna måste såsom det sägs i propositionen i
allmänna ordalag ta på sig samma uppoffringar som andra grupper i
samhället. Varje bedömning av innebörden av denna uppoffring saknas
dock i propositionen och likaså av utvecklingen för pensioner resp. löner.
Att vid basbeloppets fastställande bortse från en sådan statistisk svårgripbar
faktor som devalveringseffekter är över huvud taget svårt att försvara.

Mot. 1983/84:102

9

Med större fog skulle man kunna göra gällande att devalveringseffekten
skapar rättmätiga kompensationskrav från pensionärerna. Devalveringen
grundar sig nämligen på ett internt svenskt regeringsbeslut, inte på prisinfluenser
utifrån. Dessutom slår effekterna av en devalvering ytterst ojämnt.
Somliga får direkt nytta av den. Andra påverkas endast i mindre utsträckning,
medan del rent av skadas.

Den uppoffring som pensionärerna måste vidkännas får i vart fall inte
ske genom manipulationer med basbeloppet utan bör redovisas öppet i
form av ett avdrag från pensionen. På pensionsavin bör anges hur stor
andel pensionen belöper sig till i förhållande till ursprungligen utlovad
pensionsutfästelse. En öppen redovisning som klart visar pensionsutbetalningarnas
utveckling skulle underlätta för pensionärer och framtida pensionärer
att göra en bedömning av de framtida pensionsinkomsterna. Två
krav bör vara grundläggande för de politiska beslutsfattarna. Det första är
att verkningar av en förändring — en reform — bör vara överblickbara.
Detta krav kan inte förenas med manipulationer med basbeloppen, allra
helst som framräknat basbelopp i stor utsträckning reglerar civilrättsliga
avtal. Genom växlande regler för basbeloppsberäkningar kan avtalsparter
lida betydande rättsförluster. Därför bör pensionerna uttryckas i en obruten
serie av basbelopp. För det andra bör statsmakterna sträva efter att
hålla på fasta spelregler. Folk skall veta vilka villkor som gäller, och dessa
villkor får inte ändras hur som helst om förtroendet för samhället skall
upprätthållas. En konsekvens av detta krav är att de styrande när de
befinner sig i en ekonomisk tvångssituation skall redovisa sina åtgärder
öppet och ärligt. Medborgarna får då en viss garanti för att inte t. ex. olika
pensionärsgrupper behandlas olika.

Kravet på fasta spelregler tillåter inte att nerdragningar av pensionsnivåer
kombineras med omfördelning av kostnaderna inom den allmänna
försäkringens ram från tilläggspensionering till folkpensionering. Detta
innebär att man nivellerar ATP till förmån för pensionärer utan ATP. När
man talar om att ATP-pensionärerna gynnas av marginalskattereformen
hör detta inte hit. Den nu hårt urholkade marginalskattereformen motiverades
av att marginalskatterna automatiskt skärps under många år och till
slut nått en skadlig höjd. Att manipulera med basbelopp och särskilda
tillägg till basbeloppet för att uppnå ytterligare s. k. fördelningspolitiska
effekter minskar möjligheterna att klarlägga effekterna av alla fördelningspolitiska
åtgärder som vidtas i skatte-, pensions- och bidragssystemen.
Fördelningspolitiken snedvrids, och när de samlade effekterna av fördelningspolitiken
uppfattas som uppenbart orimliga har de beslut som lett till
orimliga resultat skapat så ologiska regler att själva förekomsten av dessa
ytterligare försvårar ett återställande av ett från början logiskt uppbyggt
skatte-, pensions- och bidragssystem. Basbeloppsförändringar som kombineras
med omfördelningar från ATP till folkpensioneringen är inte
enkelt reversibla.

Mot. 1983/84:102

10

Åberopande det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att pensionsbeloppen inom den allmänna försäkringen skall
fastställas med hjälp av en kedja likvärdigt beräknade basbelopp,
varvid pensionsnivån skall redovisas som en andel av
såväl det sålunda giltiga som det ursprungliga basbeloppet på de
försäkrades pensionsavier,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna

att fördelningspolitiskt eller på annat sätt motiverade transfereringar
ej får ske mellan å ena sidan dem som uppbär ATP och å
andra sidan de ATP-lösa.

Stockholm den 15 november 1983

MARGIT GENNSER (m)