Regeringens proposition

1982/83:93

om ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter);

beslutad den 26 januari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föresläs att systemet för förvandling av obetalda böter eller viten till fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i fortsättningen kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall då det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller då förvandling annars av särskilda skäl är påkallad från allmän synpunkt. Regeln tar i första hand sikte på personer som genom olika slags illojala åtgärder gör sig oåtkomliga för indrivning. Den riktar sig emellertid också mot dem som återfaller i bötesbrottslighet men saknar vilja eller förmåga att betala i fall då situationen samtidigl är sådan att en underlåten reaktion från samhällets sida framstår som stötande för den allmänna rättskänslan.

När förvandling sker skall domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala, bestämma fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet.

1 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 93

Prop. 1982/83:93

Fängelse/år användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa/jå något av brotten.

Fängelse på viss tid får sättas över det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten men får inte överskrida detta med mer än två år eller överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra. Bötesstraff skatt därvid anses svara mot fängelseo/"/o/? dagar.

Fängelse må användas såsom gemensamt straff för flera brott, om fängelse kan följa o något av brotten.

Fängelse på viss lid må sättas över det svåraste av de högsta straff som kunna följa å brotten men må ej överskrida detta med mer än två år eller översliga de högsta straffen sammanlagda med varandra, därvid bötesstraff anses svara mot det fängelse som skulle följa vid böternas förvandling.

Ej må det svåraste av de lägsta straffen underskridas.

34 kap.

11 §-

Förekommer till verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och

dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället

för den andra påföljden.

35 7

Ådömda böter bortfalla när fem år förflutit från det domen vann laga kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgivits den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits saml av ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och //// gäldande av böterna lös egendom tagits i mäl eller satts i allmänt förvar, skola dock böterna utgå av den egendomen.

kap.

Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Delta gäller inle om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandling och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen all böterna förvandlas, bortfaller de när rättens sluttiga beslut i målet vinner taga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

Dör den dömde, bortfaller ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar för betalning av böterna, skatt dock böterna betalas av den egendomen.

16 §

Mål om förvandling av böter tas upp av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns etter av den tingsrätt som har handlagt del mål, i vUkel bötesstraffet eller, om det är fråga om flera sådana straff, något av dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem beslämts genom strafföreläggande eUer genom föreläggande av ordningsbot, kan målet tas upp även av den tingsrätt hos vilken ålal skidle ha kunnat väckas.

17 §

/ mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde skall kattas titt förhandting inför rätten. Om den bötfällde inte inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsstäUande utredningfinns i saken.

Rätlens avgörande av saken sker genom beslut.

Ell beslul varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandling utan bifall utgör inle hinder för att en sådan ansökan las upp på nytt beträffande samma böter, om nya förhållanden ger anledning tiU del.

I övrigt skall i tillämpliga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffei tiU den del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Har någon ålagts förvandlingsstraff för böter och uppkommer därefter fråga om förvandling av andra böter, som har ålagts 'innan det förstnämnda straffet har blivU tillfullo verkställt, skall vid det nya straffets bestämmande i möjlig mån iakttas att straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigl. Rätten får i ett sådant fall förordna att det tidigare ådömda förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det nya straffet till kortare lid än som anges i 15 § tredje stycket.

Avser elt beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av beslutet att det tidigare förvand-tingsstraffet har beaktats, skall rätten, sedan besluten har vunnit laga kraft, efter anmälan av åklagare ompröva det beslut som har meddelats senast. Därvid tillämpas första stycket.

20 §

Om verkställighet av förvand-Ungsstraff föreskrivs sårskilt.

21 §

Ålagt förvandlingsstraff bortfaller, om beslulel inle har börjat verkställas inom tre år från det beslutet vann taga kraft.

22 §

FörvandUngfår ej ske av

1, böter, som har ådömts med
stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,

2. vite, som har utdömts för un
derlåtenhet att fuUgöra dom eUer
beslut rörande saken i mål som har
handlagts enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.

Om hinder i andra falt mot förvandling av böter eller viten fmns särskilda bestämmelser.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

23 §

Ett beslut av hovrätten i ett mål om bötesförvandling får inle överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Sådana böter får dock inte förvandlas, om hinder häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som har ålagts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.

3. I lagen (1983:000) om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter finns bestämmelser om beslut i mål om bötesförvandling som har meddelats före utgången av juni 1983.

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

Härigenom föreskrivs att lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan.

1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter, tillämpas den bestämmelsen.

2. I fråga orh beslut om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvand-Ung av böter som har vunnit laga kraft före utgången av juni 1983 eUer som vinner laga kraft därefter tillämpas äldre bestämmelser.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §' Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn;

2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller lill vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, oni för brottet är stadgat fängelse, till vård enligt lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall; eller

' Senaste lydelse 1981:1255.

Prop. 1982/83:93 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3. erhållit anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för

Ughet av förvandlingsslraff. böter.

Har brott, för vilket dömts till skyddstUlsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brottet samt uppgift om verkstäUd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §2 ■ ',

I registret skaU anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas
i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl
annat brott eUer undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället
för annan påföljd;

2. om villkoriigt medgiven frihet 2. om villkoriigt medgiven frihet
förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förver
kad; kad; samt

6.    om beslut meddelas jämUkt 34      6. om beslut meddelas jämlikt 34
kap.   10 eller   18 §   brottsbalken;     kap. 10 eller 18 § brottsbalken e//er
samt                                                       jämlikt 19 § andra stycket bötes
verkställighetslagen (1979:189).

7. om för den som erhåUtt an
stånd med verkstäUigheten av för
vandlingsstraff prövotiden för
länges eller anståndet förklaras
förverkat.

4 f
Registret skall innehålla anteckning om

1. verkstäUighetens början be- 1. verkställighetens början be
träffande den som dömts till fängel- träffande den som dömts Ull fängel
se och frigivning från sådant straff, se eUer ålagts förvandlingsslraff
med angivande vid vUlkorlig fri- för böter samt frigivning från så-
givning av prövotiden och den åter- dana straff, med angivande vid vill-
stående strafftiden; samt koriig frigivning av prövotiden och

den återstående strafftiden; samt

2. förordnande om anstånd med övervakning eller om att vidare verk
ställighet ej får äga rum beträffande den som har dömts till skyddstillsyn.

7 §" Uppgift, som beträffande någon intagits i registret, skall utgå därur

1. om överrätt genom dom eller 1. om överrätt genom dom eller
beslut som vunnit laga kraft, frikänt beslut som vunnit laga kraft, frikänt
honom för den åtalade gärningen el- honom för den åtalade gärningen el
ler ock funnit honom skyldig till ler ock funnit honom skyldig till
denna men icke dömt honom till på- denna men icke dömt honom till på-

= Senasie lydelse 1981:215.

' Lydelse enl. prop. 1982/83:85.

" Senaste lydelse 1964:549.

Prop. 1982/83:93 9

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

följd, som skall antecknas i regist- följd, som skaU antecknas i regist
ret; rel, eller om hovrätt har upphävt

tingsrätts beslut om förvandlingsstraff för böter:

2. om domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i I;

3. när han avlidit; eller

4. när åttio år förflutit från hans födelseår.

10 §5

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddstUlsyn, 1. vUlkorlig dom, skyddstUlsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap.
3 § brottsbalken, överlämnande tiU 3 § brottsbalken eller överläm-
särskild vård eller anstånd med nande till särskild vård, sedan tio år
verkställighet av förvandlings- förflutit från domen eUer beslutet;
straff, sedan tio år förflutit från do- samt

men eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som
avses i 1, sedan tio år förflufit från avses i 1 samt förvandlingsslraff
frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit frän

frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eUer om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning som påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag fill domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslem, jusfitieom-budsman eller datainspektionen.

11 §'

I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande tiUämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om I. Såvitt avser anteckning om

fängelse i högst ett år, villkorlig fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstiUsyn, fängelse som dom, skyddstillsyn, fängelse som

' Senasie lydelse 1981:215 * Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1982/83:93 10

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal- ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal
ken eller anstånd med verkstäl- ken eller förvandlingsslraff för
Ughet av förvandlingsstraff skall i böter skall i stället för den i 10 §
stället för den i 10 § första stycket första stycket angivna tiden gälla en
angivna tiden gälla en tid av fem år. tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyUt aderton gon begått innan han fyllt arton år, är, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra 3. Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten och tredje stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gäl- stycket andra punkten skaU inte la. gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§' 7 § I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a §, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2. viUkorlig dom, skyddstiUsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflufit från avses i 2 samt förvandlingsslraff frigivningen; för böter, sedan tio år förflutit från

frigivningen;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eUer beslut eller förekommit händelse, som antecknats i

' Senaste lydelse I98I: 230.

Prop. 1982/83:93 11

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eUer beslut, må båda anteckningarna medtagas så länge någondera må medtagas enligt första eller andra stycket. Förekommer flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Härigenom föreskrivs att 29 § lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 §'
Har framställning om verkstäl-    Har framställning om verkstäl
lighet av straff enligt I eller 5 § eUer      lighet av straff enligt 1 eller 5 § eller
om anordnande av övervakning en- om anordnande av övervakning en
ligt 10 eUer 17 § bifallits eller har    ligt 10 eller 17 § bifallits eller har
undanröjande beslutats enligt 14 § undanröjande beslutats enligt 14 §
eller förverkande enligt 21 §, må ej eller förverkande enligt 21 §, må ej
här i riket väckas åtal för gärning här i riket väckas åtal för gärning
som avses i den i den andra staten som avses i den i den andra staten
meddelade domen. Med avseende å meddelade domen. Med avseende å
bestämmelser i svensk lag om sam-     beslämmelser i svensk lag om sam
manträffande av brott och om för-   manlräffande av brott och om för
ändring av påföljd skall så anses ändring av påföljd skall så anses
som hade domen meddelats här i    som hade domen meddelats här i
r[ket. \ad 123 § lagen om verkstäl- riket. Vad som föreskrivs i 19 §
lighet av bötesstraff är föreskrivet   bötesverkstäUighetslagen (1979:
skall dock ej äga tillämpning.       189) skall dock inte tillämpas.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må väckas talan, som avses i 20 kap. 15 § brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

Senaste lydelse 1964:548.

Prop. 1982/83:93 12

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-10-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremiss med förslag till ändring i brottsbalken m. m. (förvandling av böter)

1 Inledning

I en inom justitiedepartementet upprättad promemoria, (Ds Ju 1981: 24) Förvandling av böter m.m. Förslag till ny lagstiftning, behandlas vissa frågor om bötesverkstälUgheten. Promemorian innehåller förslag till ändringar i brottsbalken (BrB) och bötesverkstäUighetslagen (1979:189). Förslagen läggs fram mot bakgrunden av ett beslut av riksdagen år 1978 och innebär bl. a. att systemet med förvandling av ej betalda böter och viten till fängelse avskaffas i sin nuvarande form. Förvandling skall dock även i fortsättningen kunna ske i vissa särskilt anmärkningsvärda fall. Sker förvandling skall domstolen, utan att använda någon fast förvandlingsskala, bestämma fängelsestraffet till lägst fjorton dagar och högst tre månader med beaktande av omständigheterna i det särskilda fallet. Lagförslagen i promemorian bör fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende.

Promemorian har remissbehandlats. En inom justitiedepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Beträffande nuvarande förhållanden och tidigare förslag i ämnet hänvisas till promemorian.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna utgångspunkter

Nuvarande ordning i fråga om förvandling av böter till fängelse har utan mera genomgripande ändringar gällt sedan år 1937. Denna ordning har

Prop. 1982/83:93 13

under årens lopp blivit föremål för åtskUlig kritik, framför aUt på den grunden att förvandUngsstraffet har sagts framstå som bestraffning för en betalningsförsummelse.

I betänkandet (SOU 1975:55) Bötesverkställighet föreslog förvandlings-straffutredningen att förvandlingssystemet skulle avskaffas. Förslaget låg till grund för en proposition (prop. 1976/77:104) till riksdagen, i vilken den dåvarande regeringen föreslog en sådan reform. I propositionen föreslogs samtidigt en ny bestämmelse i brottsbalken om straffskärpning i vissa fall av upprepad bötesbrottslighet, då tidigare ådömda böter inte hade betalats.

Propositionen avslogs av riksdagen (JuU 1977/78:25, rskr 1977/78:164). Riksdagen fann att den gällande ordningen inte borde behållas men förordade ett fortsatt utredningsarbete för att regler skulle utformas om straff-rättslig kompensation för bortfallet av förvandUngsstraffet. Arbetet skulle enligt riksdagen ta sikte på ett system som, utan att drabba de socialt utslagna grupper som samhället stöder i andra sammanhang, riktar sig mot de bötesgäldenärer som genom olika manövrer gör sig svåråtkomliga för exekution.

Sedermera antog riksdagen en ny bötesverkstäUighetslagstiftning (prop. 1978/79:40, LU 1978/79:10, rskr 1978/79:159). Den nya lagsfiftningen, som bl.a. innebar att böternas ställning i indrivningshänseende förbättrades, byggde i huvudsak på förslag som hade lagts fram redan i prop. 1976/ 77:104. Bötesförvandlingssystemet behölls dock utan några ändringar i sak.

Det utredningsarbete, som riksdagen hade förordat vid behandlingen av prop. 1976/77:104, uppdrogs åt viteskommittén. En utgångspunkt för arbetet var enligt direktiven att förvandlingsstraffet i dess nuvarande utformning skulle avskaffas. I betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraffet föreslog kommittén också en sådan reform. Del problem som ligger i att motverka uppkomsten av vad man i diskussionen kring de aktuella frågorna har brukat kalla en "bötesimmun grupp" borde lösas genom ingripanden direkt mot sådana illojala förfaranden vid underläten bötesbelalning som utgör gäldenärsbrott. I detta syfte föreslog kommittén också en viss utvidgning av området för straffansvar för sådana brott.

Viteskommitténs betänkande utsattes för en mycket stark krUik vid remissbehandlingen, och flertalet instanser tog avstånd från förslaget. Mot den bakgrunden har inom justitiedepartementet den inledningsvis nämnda promemorian Förvandling av böter utarbetats. Till promemorian finns fogad en inom justitiedepartementet upprättad sammanställning av remissyttrandena över viteskommitténs betänkande.

Utgångspunkten i promemorian är att böter och viten normalt skall erläggas genom uppbörd eller indrivning enligt de regler som finns i bötesverkställighetslagen. Förvandlingsstraffet avskaffas för det helt övervägande antalet fall då dessa åtgärder inte har lett till full betalning. Möjlighet

Prop. 1982/83:93 14

till förvandlinig skall finnas endasi för situationer då den uteblivna betalningen vid sammanvägning av samtliga omständigheter framstår som särskilt anmärkningsvärd från aUmän synpunkt.

Förutsättningarna för förvandling föreslås i promemorian angivna så att ådömda böter, som inte har kunnat indrivas, på talan av åklagare skaU förvandlas, om det är uppenbart att den bötfäUde av tredska har underlåtit att betala böterna eller att förvandUng annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskiU påkallad. Förvandlingsstraffet skall enligt promemorieförslaget bestämmas till fängelse i lägst florton dagar och högst tre månader.

Promemorian har remissbehandlats. Flertalet remissinslanser har godtagit en lagstiftning i huvudsak enligt de förordade riktlinjerna och i stort sett accepterat förslagets utformning. Två instanser, Stockholms tingsrätt och Svenska polisförbundet, har dock avstyrkt förslaget. Tingsrätten anser att frivårdskommittén (Ju 1979:05) bör få i upppdrag att se över frågan om sankfioner mot dem som brister i sin betalning av böter eller viten. I avvaktan på kommitténs arbete bör enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna bibehållas. Polisförbundet tar av principiella skäl avstånd från förslaget, då det enligt förbundets uppfattning skulle innebära att personer som har övertygats om brott i vissa fall i praktiken helt kan undgå påföljd.

För egen del vill jag till en början understryka att det givetvis är angeläget att bötesstraffets effektivitet upprätthålls. Bötesstraffet är en i många sammanhang lämplig brottspåföljd, som saknar de skadeeffekter som har visat sig vara förenade med frihetsberövande straff. I rättstillämpningen utgör bötesstraffet den helt dominerande påföljden, och en aktuell utvecklingslinje inom kriminalpolitiken är också att söka åstadkomma att dess tillämpningsområde ökar på fängelsestraffets bekostnad.

Som en utgångspunkt för lagstiftningsfrågans bedömning konstaterar jag vidare att det genom riksdagens beslut år 1978 har slagits fast att förvandlingssystemet i dess nuvarande utformning inte längre bör behåUas. Enligt vad riksdagen har uttalat väger nackdelarna med systemet över fördelarna. I riksdagens beslut pekas dock också på atl det kriminalpolitiska intresset av att främja bötesstraffets ställning som en lämplig och prakfisk påföljd är så framträdande att risken för en negativ utveckling måste ägnas särskild uppmärksamhet i samband med en reform.

Frågan om förvandlingsstxaffet har behandlats, förutom i den nu aktuella promemorian, av två offentliga utredningar. Den har ingående belysts såväl i ett regeringsförslag Ull riksdagen som i ett inom riksdagen särskilt upprättat förslag (se JuU 1977/78:25), och riksdagen har år 1978 tagit principiell ställning i frågan. Enligt min mening föreligger nu ett tillfredsställande underlag för lagstiftning i enlighet med riksdagens ställningstagande. Jag anser alltså att det inte bör komma i fråga att genom frivårdskommittén, som har omfattande uppgifter av annan art, låta utreda hithörande problematik ännu en gång. Med anledning av vad polisförbundet har

Prop. 1982/83:93 15

uttalat vUl jag framhålla att det givetvis inte är möjligt att tillgodose riksdagens önskemål utan att det i en del fall kommer att inträffa att personer som saknar förmåga att betala sina böter undgår ytteriigare påföljder.

Det fortsatta utredningsarbete som har bedrivits efter riksdagens beslut visar enligt min mening samtidigt att man, om man vill undvika att en bötesimmun grupp uppkommer, måste acceptera vissa av de negativa konsekvenser som är förenade med förvandlingsstraffet. Detta gäller oavsett den närmare utformningen av en ny lagstiftning. De negafiva effekterna kan emellertid motverkas, om man konstruerar ett system så att en påföljd inte urskillningslöst drabbar alla dem som inte betalar sina böter utan i görligaste mån inriktas direkt på de bötesgäldenärer beträffande vilka kriminalpolitiska skäl för en sanktion gör sig gällande i särskilt hög grad. Väsentligt är vidare att man kommer bort frän det inslag av personalexekution som präglar det nuvarande systemet.

Med de angivna utgångspunkterna anser jag, liksom flertalet remissinstanser, att en utgångspunkt för en ny lagstiftning bör kunna vara att förvandlingsstraffsystemet i dess nuvarande utformning avskaffas men att ett system för förändring av böter till fängelse ändå behålls med sikte på vissa speciella faU. Det är en sådan ordning som föreslås i promemorian. För egen del ansluter jag mig till promemorieförslaget med vissa modifika-fioner somjag återkommer till i det följande.

I detta sammanhang vill jag nägot beröra en rent terminologisk fråga. De förslag somjag förordar i detta lagstiftningsärende kommer att innebära etl nytt eller åtminstone i sina grundläggande drag förändrat system för förändring av bötesstraff fill fängelse i vissa fall. Det kunde därför ifrågasättas om man inte borde överge själva termen förvandling till förmån för en annan, t.ex. "förändring" eller "omvandling", för att på detta sätt markera övergången till en ny ordning. Jag har emellertid stannat för att begreppet förvandling lämpligen bör behållas. För detta talar - som också framhåUs i promemorian — att man därmed undgår inte bara de systematiska olägenheter utan också de praktiska tillämpningssvårigheter, som skulle kunna uppkomma om man inför en helt ny begreppsbildning pä detta område. Förvandlingsstraffet får ju anses vara ett väl inarbetat och känt begrepp. HärtiU kommer önskemålet att man i så stor utsträckning som möjligt bevarar den nordiska rättslikheten.

2.2 I vilka fall skall förvandling ske?

Som närmare redovisas i promemorian framfördes under remissbehandlingen av viteskommitténs betänkande från flera håll förslaget att förvandlingsstraffets tUlämpningsområde borde begränsas så att det endast träffar vissa grupper, beträffande vilka man inte anser sig böra avstä från möjligheten att ingripa mot underlåten bötesbelalning.

Prop. 1982/83:93 16

Enligt 18 § lagen (1964:168) om förvandling av böter gäUer f. n. att, när förvandlingsstraff åläggs, rätten får bevilja anstånd med verkställigheten, om omständigheterna inte föranleder antagande att den bötfällde av "tredska eUer uppenbar vårdslöshet"har underlåtit att betala böterna eUer straffets verkställighet behövs för hans tillrättaförande. Det visar sig också att förvandlingsstraffets yttersta konsekvens, frihelsberövandet, enligt den nuvarande ordningen träffar en mycket liten grupp, något som inte bara beror på att anstånd ofta meddelas utan också på att många som erhållit förvandlingsstraff betalar före verkställigheten. Antalet bötesförvandlings-ärenden som anhängiggörs hos domstolarna uppgår till drygt 1 500 om året, medan endast ett drygt 30-tal personer om året tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Av dem som tas in i anstalt får det stora flertalet efter framställning genom nåd möjlighet att betala böterna efter verkställighetens början.

Promemorieförslaget är inriktat på att beslut om bötesförvandling skall meddelas endast i ett fåtal faU, närmast motsvarande det antal personer, som f. n. tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsslraff. Den angivna utgångspunkten accepteras av de flesta remissinstanserna, och den bör enligt min mening läggas fill grund för en ny lagstiftning.

Intresset inriktas i första hand mot den grupp som riksdagen närmast ansett bör komma ifråga för straffrättsliga s. k. kompensationsåtgärder, nämligen den som består av personer som genom oUka slags illojala åtgärder gör sig oåtkomliga för indrivning (se JuU 1977/78: 25 s. 25). Som påpekas i promemorian synes de klientelundersökningar som har utförts på området visa att denna kategori av bötesgäldenärer f. n. inte tillhör dem som drabbas av förvandlingsstraffet. Dessa gäldenärer torde i stor utsträckning betala sina böter, eventuellt med tillgångar som de undanstuckit på olika sätt. Om de, som ofta torde vara fallet, har såväl obetalda böter som andra skulder till det aUmänna och lill enskilda ligger det nämligen på grund av förvandlingshotel i deras intresse atl i första hand betala böles-skulderna. Jag ansluter mig lill den i promemorian uttalade meningen att det finns skäl alt anta att den nuvarande regleringen fyller en betalningsfrämjande funktion med avseende på den grupp som avses nu. Funktionen bör, som påpekas i promemorian, behållas i ett nytt system.

I och för sig skulle det enligt promemorian vara tänkbart atl låta den nya regleringen ta sikte enbart på den nyss berörda gruppen bötesgäldenärer. I promemorian framhålls emellertid att vissa nackdelar är förenade med en sådan utformning av regleringen. Bl. a. pekas på de svårigheter som erfarenhetsmässigt ligger i att bevisa verkställighetshindrande åtgärder av aktuellt slag - det rör sig här i realiteten om gäldenärsbrott - och på de gränsdragningsproblem som uppstår. Jag delar med hänsyn härtill den i promemorian uttalade uppfattningen att förutsättningarna för förvandling av obetalda böter till fängelse inte lämpligen bör knytas direkt till att illojala åtgärder från gäldenärens sida kan styrkas utan beskrivas genom

Prop. 1982/83:93 17

mera allmänt håUna, låt vara mycket restriktiva regler. En sådan lösning har också ytterligare fördelar. Den kan sålunda öppna möjlighet till ingripanden mot vissa andra grupper än den som närmast har åsyftats i riksdagens beslut. Jag tänker bl. a. på den grupp av bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att man därför kan peka på att underlåtenheten att betala har samband med någon gäldenärsbrottslighet.

I den delen vill jag erinra om att justitieutskottet i sin förut nämnda remiss tUl lagrådet föreslog ett system som var inriktat på att göra det möjligt att ingripa mot de bötesgäldenärer som illojalt gör sig oåtkomliga för indrivning. Utskottet uttalade samtidigt att det var svårt att bedöma huruvida lagstiftningsåtgärder borde vidtas även beträffande andra bötes-immuna grupper som kunde uppstå till följd av att förvandlingsstraffet avskaffas. Frågan borde enligt utskottet tas upp till förnyat övervägande om framtida erfarenheter gav anledning fill del. Med hänsyn till den entydiga remissopinion som numera föreligger och till yikten av att man mot bakgrund av bötesstraffets utökade användning slår vakt om dess effektivitet synes dock enligt min mening övervägande skäl tala för att man redan i samband med en reformering av bötesförvandlingsstraffet tillgodoser önskemålen att ge möjlighet till ingripande inte enbart mot de bötesgäldenärer som har hindrat verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra.

Sammanfattningsvis anser jag att ett nytt system för bötesförvandling bör utformas så att man kan ingripa inte bara mot de bötesgäldenärer som har hindrat verkställighet genom illojala åtgärder utan även mot vissa andra i situationer där det från allmän synpunkt kan framstå som stötande att den bötfällde undgår sanktion.

Jag övergår så till frågan hur tillämpningsområdet för en ny regel om bötesförvandling närmare bör bestämmas.

Enligt promemorieförslaget bör böter eller viten till en början förvandlas när ren tredska föreligger. Ett särskilt viktigt fall sägs vara att den bötfällde på ett illojalt sätt har vidtagit verkställighetshindrande åtgärder. Det bör härvid inte göras någon skillnad om åtgärderna har vidtagits redan före brottet eller bötesdomen. Men även när sådana åtgärder inte kan styrkas bör förvandling äga rum, såvid den utredning som förebringas rörande den bötfälldes levnadsstandard, utgifter och personliga förhållanden i övrigt otvetydigt ger vid handen att han skulle ha kunnat betala böterna om han velat. Vidare bör förvandlingen kunna komma i fråga i vissa särskilt flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet. Vid bedömningen synes kunna beaktas om böterna har ådömts för brottslighet av sådan art och omfattning att frihetsberövande påföljd har varit ett allvarligt aUernativ för domstolen. Med dessa utgångspunkter beskrivs, som nämnts, i promemorians lagförslag förutsättningarna för förvandling på det sättet atl det skall vara uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna 2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 93

Prop. 1982/83:93 18

eller att förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad. Detta blir alltså förutsättningarna för förvandling; i andra fall skall förvandlingsfrågan över huvud taget inte aktualiseras.

Flera remissinstanser har lämnat synpunkter på beskrivningen av de närmare förutsättningarna för bötesförvandling. Från några håll har man föreslagit att förutsättningarna för förvandling inte görs så restrikfiva som enligt förslaget och att "uppenbar vårdslöshet" liksom "behov av tillrättaförande" även i fortsättningen skall beaktas. Ett par remissinstanser har kritiserat promemorieförslaget från närmast motsatta utgångspunkter.

För egen del vUl jag först understryka att en utgångspunkt för den nya ordningen givetvis bör vara att den inte leder till att fler personer än f. n. tas in i kriminalvårdsanstalt för verkställighet av förvandlingsstraff. Från denna utgångspunkt synes det till en början klart att de kategorier bötesgäldenärer som f. n. kan få anstånd med verkställigheten enligt 18 § bötesför-vandlingslagen i framtiden inte bör åläggas förvandlingsstraff. Med hänsyn härtill kunde det anses ligga nära till hands att i överensstämmelse med vissa remissinstansers förslag utforma förutsättningarna för förvandling på det sättet att samma omständigheter som i dag utgör hinder mot anstånd i fortsättningen skulle bU förutsättningar för att förvandling över huvud taget skulle kunna komma i fråga. Jag anser emellertid inte att en sådan lösning skulle vara välbetänkt. Som justitieutskottet har framhållit (JuU 1977/78:25 s. 25) finns det en påtaglig risk att samma utsatta klientel som f. n. skulle drabbas av förvandling, om man använder uttryckssätt helt näraliggande dem som används i den nuvarande lagstiftningen. Denna invändning drabbar inte uttrycket "tredska" - som torde vara fullt godtagbart som beteckning även för illojala verkställighetshindrande åtgärder - men däremot i hög grad uttrycken "uppenbar vårdslöshet" och "behov av tUlrättaförande". Som framhålls i promemorian torde det kunna antas att det är dessa rekvisit som har lett till atl förvandlingsstraffet hitfills i så hög grad har drabbat ett socialt sett utpräglat svagt klientel. I fråga om det sistnämnda rekvisitet gäller vidare att det torde stå i direkt strid mot de insikter som vi numera har om fängelsestraffets skadlighet att ange individualpreventiva skäl som förutsättning för en frihetsberövande påföljd.

Den beskrivning av förutsättningarna för förvandling som har föreslagits i promemorian täcker enligt min mening på ett lämpligt sätt det tillämpningsområde för den nya regeln om bötesförvandling som jag i det föregående har förordat. Jag är med hänsyn därtiU beredd godta att regeln utformas på det sättet. Till vissa detaljfrågor där det finns anledning att avvika från förslaget återkommer jag i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har uttalats farhågor för att en ny förhand-Ungsbestämmelse av här beskriven art inte skulle få en tUlräckligt betalningsfrämjande effekt. Med anledning därav vill jag framhålla att den nuvarande ordningen säkerligen har verkningar av detta slag men att dessa dock får bedömas som mera begränsade än vad man kanske skulle kunna

Prop. 1982/83:93 19

tro. Jag vill här hänvisa till vad som har uttalats under lagstiftningsärendets tidigare behandling (se särskilt prop. 1976/77:104 s. 35-36 och 66-67). I den av mig förordade lösningen kvarstår dessutom — till skillnad från vad fallet har varit i tidigare förslag i ämnet - möjligheten till bötesförvandling såsom ett yttersta medel. Det saknas enligt min mening anledning alt anta att en sådan ordning i förening med de indrivningsmöjligheler som numera står kronofogdemyndigheterna till buds skall leda till någon märkbart sämre betalningsfrekvens än f. n. Utvecklingen på området får dock självfallet följas med största uppmärksamhet.

2.3 Straffmätningen

Enligt promemorieförslaget skall förvandlingsstraffet bestämmas lill fängelse i lägst Ijorton dagar och högst tre månader. Förslaget innebär sålunda att man överger det nuvarande systemet med en fast förvandlingsskala där antalet fängelsedagar - frän 10 till 90 - bestäms i direkt proportion till antalet oguldna dagsböter resp. storieken av oguldet belopp i penningböter. Som skäl för förslaget i denna del åberopas önskemålet att komma bort från det inslag av personalexekution som kännetecknar det nuvarande systemet.

Av de remissinstanser som särskilt uttalat sig i frågan har de flesta tillstyrkt att en fri förvandlingsskala införs. Förslaget har dock avstyrkts av domstolsverket som menar att det finns risk för att en fri skala leder fill att lika fall behandlas olika. Enligt verket saknar den bötfällde anledning att redan hos kronofogdemyndigheten eller åklagarmyndigheten avbetala böterna, eftersom ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma oavsett om avbetalning görs eller inte.

För egen del vill jag framhålla att promemorieförslaget om fri förvand-Ungsskala innebär en avsevärd förenkling av systemet. En fördel är vidare att domstolen, då förvandlingsstraffet bestäms, kan ta hänsyn till alla faktorer, i första hand bötesgäldenärens personliga och sociala förhållanden. Enbart den omständigheten att två bötesgäldenärer häftar i skuld för samma antal dagsböter behöver ju ingalunda betyda att fallen skall anses lika. Till de omständigheter som bör beaktas hör självfallet även gjorda avbetalningar. I själva verket bör hänsyn härtill tas redan av kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten; som jag återkommer till i det följande är avsikten att dessa myndigheter skall få en förhållandevis vidsträckt prövningsrätt.

Fall där avbetalningar görs någorlunda regelbundet bör sålunda normalt över huvud taget inte aktualiseras för förvandling. En sådan ordning bör ju vara väl så ägnad att främja benägenheten till avbetalning av böter som den nuvarande. Jag ansluter mig alltså till förslaget om en fri förvandlingsskala. Strafflatituden bör, som föreslås, läggas mellan fängelse fjorton dagar och tre månader.

Prop. 1982/83:93 20

Beträffande den närmare straffmätningen uttalas i promemorian all straffet normalt bör kunna stanna vid fängelse 14 dagar. En remissinstans anser att det inte är lämpligt att i lagmotiven tala om fängelse fjorton dagar som normalpåföljd; domstolarna torde ha full kompetens att lägga straffmätningen pä en från alla synpunkter lämplig nivå. En instans anser att fjorton dagar är i underkant medan en annan särskilt betonar vikten av att fängelse fjorton dagar betraktas som normalstraff.

Själv vill jag understryka vad som också sägs i promemorian, nämligen att de utmätta straffen inte fär framstå såsom så ringa att förvandlingssiraf-fets betalningsfrämjande effekt generellt förringas. I allmänhet uppfyller väl ett fängelsestraff pä fjorton dagar i och för sig del kravet. Det är emellertid viktigt atl framhålla att straffet bör bestämmas under hänsynstagande till samtliga omständigheter i varje särskilt fall. Med hänsyn till att domstolarna erfarenhetsmässigt är benägna att i ett stort antal fall tillämpa det minimistraff som gäller enligt den straffskala som är aktuell, torde det visserligen kunna antas att straff på fjorton dagar förhållandevis ofta kommer alt dömas ut. Jag är emellertid inte beredd att i likhet med vad som görs i promemorian förorda den angivna straffsatsen som "normalpåföljd".

När det sedan gäller avbetalning efter det att beslut om förvandling har fattats föreslås i promemorian av rationalitetshänsyn att sådan avbetalning inte bör påverka straffets längd. Endast en fullständig betalning skall innebära att förvandUngsstraffet bortfaller. Den ordningen, som av praktiska skäl har uppenbara fördelar, kan möjligen, som påpekats under remissbehandlingen, leda lill att antalet avbetalningar efter förvandlingsbesluten minskar. Den får dock enligt min mening anses acceptabel med hänsyn till att ett beslut om bötesförvandling inte bör komma till stånd förrän i de särskilda fall då frågan om den bötfälldes möjlighet och vilja alt avbetala böterna blivit ordentligt prövad hos kronofogde- och åklagarmyndigheterna samt i domstolen.

I detta sammanhang vill jag dock peka pä den särskilda ordning som gäller enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m. Enligt 7 § den lagen får förvandlingsstraff för böter inle verkställas här i riket om betalning eriäggs. Om böterna betalas skall förvandlingsstraffet sättas ned i motsvarande män, och nedsättningen får inte avse del av dag. Denna avräkning sker efter beslut av kriminalvårdsstyrelsen. Den är inle formellt knuten till förvandlingsskalan i bötesförvandlingslagen, men skall ske proportionellt (prop. 1962: 203 s. 34). Någon anledning att ändra den nu aktuella bestämmelsen i nordiska verkställighetslagen föreligger inte enligt min mening.

2.4 Anstånd med verkställigheten skall inte förekomma

Promemorieförslaget innebär att den nuvarande möjligheten för domstol att meddela anstånd med verkställigheten av förvandUngsstraffet avskaf-

Prop. 1982/83:93 21

fas. Avsikten är i stället att de fall där i dag anstånd meddelas över huvud taget inte skall aktualiseras för förvandling och atl talan om förvandling, om den ändå väcks, skall ogillas. Förslaget har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del innebär stora fördelar. Det helt övervägande antalet förvandlingsärenden kommer att falla bort. Den väsentliga vinsten ligger emellertid somjag ser det inte i att belastningen på de berörda myndigheterna minskar utan snarare i att samhället inte längre kommer att engagera sig i processer som till övervägande del rör sociaU och ekonomiskt svaga grupper och som i prakfiken gäller bristande betalningsförmåga.

2.5 Forumfrågan

I promemorian föreslås att mål om förvandling av böter skall upptas av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, vari bötesstraff, eller om det är fråga om flera sådana straff, något av dem har ådömts.

Under remissbehandUngen har hovrätten över Skåne och Blekinge pekat på att en betydande mängd bötesstraff uppkommer genom strafföreläggande och andra liknande förfaranden. För förvandling av sådana böter skulle enligt promemorieförslaget endast gälla regeln om forum där den bötfällde vistas. Detta kan skapa problem, när olika slags böter skall förvandlas. Enligt hovrätten bör det därför övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn till nämnda grupp av bötesstraff vilken har en betydande storlek.

Jag har ingen erinran mot en forumregel av det innehåll som föreslås i promemorian. Med anledning av remisspåpekandel bör dock regeln kompletteras med en bestämmelse som också gör den tingsrätt behörig, inom vars domkrets strafföreläggande eller ordningsbotsföreläggande rörande det aktuella bötesstraffet har utfärdats.

2.6 Behörigheten att väcka talan om förvandling

EnUgt promemorieförslaget skall liksom f.n. talan om förvandling väckas av åklagare. Beträffande den närmare fördelningen av uppgifterna mellan kronofogdemyndigheter och åklagarmyndigheter uttalas i promemorian att det i första hand bör ankomma på kronofogdemyndigheten atl bedöma om i det särskilda fallet ansökan om bötesförvandUng bör göras. Kronofogdemyndigheten har visserligen, sägs det i promemorian, inte kännedom om alla på frågan inverkande omständigheter. Redan på grundval av det material som myndigheten har tillgång tiU torde del dock, med den reglering som har förordats, i det stora flertalet fall kunna konstateras, att förvandling inte kan bU aktuell. Det gäller här fall där anledning saknas

Prop. 1982/83:93 22

till antagande att den bötfälldes betalningsoförmåga är fingerad eller kan tillskrivas illojala åtgärder från hans sida och där den bötfällde har endast ett eller två oguldna bötesstraff av måttlig storiek. I dessa situationer bör kronofogdemyndigheten normalt göra anmälan till länsstyrelsen för avskrivning av böterna om särskilda omständigheter inte föranleder annat.

I promemorian uttalas vidare att, om kronofogdemyndigheten finner att förvandling kan bli aktuell, myndigheten på samma sätt som nu bör göra ansökan hos åklagarmyndigheten som i sä fall får föranstalta om närmare utredning i ärendet genom polisens försorg och göra ansökan hos domstol. Dessa ärenden hos åklagaren får enligt promemorian förutsättas bli relafivt få. Åklagaren torde i många av dem utan någon alltför omfattande prövning kunna konstatera att förvandling inte bör ske. Hans beslut bör i sådana fall leda till atl bötesskulden avskrivs, om inga särskilda omständigheter föreligger.

Flertalet remissinstanser har godtagit detta förslag, men ett par instanser, riksskatteverket och kronofogdeföreningen, har förordat att talan hos domstol skall väckas av kronofogdemyndigheterna i stället för av åklagarmyndigheterna. Som skäl för en sådan lösning pekar riksskatteverket bl. a. på atl bötesförvandlingen, liksom konkursen i skattemål, utgör slutpunkten för verkställigheten. Det faller sig då, menar riksskatteverket, naturiigt och rationellt att låta den myndighet som handhar bötesindrivningen också utreda, om en bötesgäldenär skall bli föremål för bötesförvandling, göra framställning till tingsrätten om förvandUng och föra talan i målet. Verket anmärker att kronofogdemyndigheten ofta biträder åklagaren i tingsrätten i bötesförvandlingsmäl. Vidare pekar verket på att kronofogdekären har processvana bl.a. från konkursmålen. Den utredningsfunktion som nu handhas av polisen i bötesförvandlingsmäl kan enligt riksskatteverket fullgöras av exekutiv personal vid kronofogdemyndigheten. Denna personal är ju redan på förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen.

Verket anför också att kronofogdemyndigheten genom utsökningsbal-kens införande har fått flera nya instrument till sitt förfogande för att nå önskad effektivitet i indrivningsarbetet. Kronofogdemyndighetens utvidgade befogenheter enligt utsökningsbalken kan naturligtvis användas i det utredningsarbete som övertas från polisen även om utredningarna kommer att gälla ett relativt begränsat antal mål. Härigenom kommer också bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören onekligen hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ut.

Kronofogdemyndighetens övertagande av uppgifterna innebär enligt riksskatteverket en logisk fortsättning på den väg som man tidigare slagit in på då kronofogdemyndigheten gavs vidgade befogenheter enligt 12 § bötesverkställighetslagen. Den omständigheten att processuella regler för allmänt åtal i tillämpliga delar skall gälla för förvandlingsmålen utgör enligt riksskatteverkets mening inte något hinder mot att kronofogde får föra talan i saken.

Prop. 1982/83:93 23

Kronofogdeföreningen har redovisat samma uppfattning som riksskatteverket. En minoritet inom föreningens styrelse har dock ansett att åklagaren alltjämt skall ha befogenheten att väcka talan om bötesförvandling men att åklagaren inte skall ha möjlighet att ompröva kronofogdemyndighetens beslut i frågan, dvs. fråga skall vara om ett uppdrag för åklagaren att föra förvandlingstalan.

En motsatt syn på dessa frägor redovisas av riksrevisionsverket, som uttalar att det finns anledning till tveksamhet inför tanken att ålägga kronofogdemyndigheterna sådana uppgifter av straffrättslig art som redan promemorieförslaget förutsätter.

För egen del gör jag följande bedömning.

Den prövning som skall göras enligt den föreslagna bestämmelsen om bötesförvandling skall enligt sin natur ske utifrån kriminalpolitiska hänsynstaganden. På grundval av de i den nya bestämmelsen angivna förutsättningarna skall prövas om ålagda bötesstraff eller viten bör förvandlas fill fängelse. Kronofogdemyndigheten har enligt min mening i och för sig de kvalifikationer som behövs för att göra den prövning som förutsätts i bestämmelsen. Ytterst gäller det dock en straffrättslig påföljdsfråga, och somjag ser det ligger det därför i varje fall f. n. närmare till hands atl låta den slutliga bedömningen av om talan bör väckas ankomma på åklagarna.

Med denna utgångspunkt bör förfarandet gestalta sig på följande sätt. Kronofogdemyndigheten skall efter utredning i ärendet bedöma om det i ett enskilt fall föreligger sådana omständigheter att obetalda böter bör förvandlas till fängelse. Till de omständigheter som bör beaktas vid denna prövning återkommer jag i specialmotiveringen. Om det enligt myndighetens bedömning finns anledning anta att böterna skall förvandlas, skall den skyndsamt sända en redogörelse för förhällandet till den åklagarmyndighet som har att föra talan om böternas förvandling. Sedan handlingarna har kommit åklagaren lUl hända skall han i mån av behov låta göra en ytterligare utredning för att bedöma frågan om böternas förvandling. En polisutredning i ärendet bör dock inte vara obligatorisk och den bör kunna begränsas med hänsyn till vad som har framkommit vid utredningen hos kronofogdemyndigheten. Det torde ankomma på regeringen att meddela föreskrifter i dessa hänseenden, lämpligen i bötesverkställighetsförordningen (1979: 197).

Enligl promemorian kommer de fall dä åklagaren fär pröva ansökningar om bötesförvandling atl bli relativt få. Jag delar denna uppfattning. Däremot kan jag inte helt instämma i vad som sägs i promemorian om,att åklagaren i många av dessa fall utan någon alltför omfattande prövning kommer att kunna konstatera att förvandling inte bör ske, ett uttalande som också har väckt kritik vid remissbehandlingen. Det är nämligen självfallet inte avsikten att man från kronofogdemyndighetens sida skall överlämna andra ärenden än sådana där man anser sig kunna påräkna att åklagaren väcker talan. En del fall kan dock vara tveksamma, och man

Prop. 1982/83:93 24

mäste hålla i minnet den skillnad som föreligger mellan de berörda tjänstemännens yrkesroller. HärtiU kommer att den här föreslagna ordningen i flera hänseenden blir helt ny; medan kronofogdemyndigheterna enligt nuvarande system skall redovisa alla ärenden där böterna inte blir betalda till åklagarmyndigheterna för förvandling, skall redovisning i fortsättningen bara ske i sådana fall då alldeles speciella omständigheter föreUgger. Även om naturligtvis idealet är att kronofogdemyndigheternas och åklagarmyndigheternas bedömningar sammanfaller, måste man i varje fall i ett inledningsskede, innan en fast praxis hunnit utvecklas, räkna med att åklagarna inte anser sig böra gå vidare med alla fall som har anmälts från kronofogdemyndigheternas sida. Jag vill slutligen för tydlighetens skull framhålla att åklagaren inte bör göra någon egentlig överprövning av kronofogdemyndighetens bedömning av frågan huruvida ytterligare indrivningsåtgärder bör vidtas. Åklagarens prövning bör inskränkas till en kriminalpoUtisk bedömning av huruvida förutsättningar finns för förvandling.

Jag förordar alltså att uppgiften att föra talan om bötesförvandling alltjämt skall ligga pä åklagare. Om det emellertid efter en tid visar sig att åklagarnas och kronofogdarnas bedömning sammanfaller i mycket slor utsträckning, kan den vid remissbehandlingen väckta tanken att låta processföringen ankomma på kronofogdemyndigheterna förtjäna att tas upp på nytt.

2.7 Preskription

I promemorian föreslås att ådömda böter liksom f. n. skall bortfalla när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. För fall då den dömde har delgivits ansökan om böternas förvandling föreslås böterna bortfalla, om förvandlingsstraff åtläggs, då det har verkställts eller bortfallit, och annars då rättens beslul har vunnit laga kraft.

Förslaget har inte mött någon erinran under remissbehandlingen. Enligt riksskatteverket bör dock också utmätning av fast eller lös egendom och ansökan om konkurs som skett före tidpunkten för preskription få medföra att betalning för botes- eller vitesfordringar får tas ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen därefter.

Preskripfionstiden för böter avbryts inte f.n. genom inledande av det exekutiva förfarandet. Först genom delgivning av en ansökan om förvandling sker elt sådant avbrott. Enligl min mening saknas anledning att i det nu aktuella ärendet, som inte har varit inriktat på att göra några ändringar i reglerna om verkställigheten annat än i den mån dessa berör förvandlingen, överväga en principiell nyordning i fråga om preskription.

Jag godtar således i princip promemorieförslaget i denna del. Reglerna bör dock utformas nägot annorlunda än i förslaget. Jag återkommer till det i specialmotiveringen.

Prop. 1982/83:93 25

2.8 Anteckning i kriminalregistret

I det allmänna kriminalregistret antecknas f.n. beslut om villkorligt anstånd med förvandlingsstraff men däremot inte ovillkorliga förvandlingsstraff. Villkorliga anstånd avses inte kunna förekomma enligt det förslag, somjag här lägger fram. I promemorian uttalas att fiUräckliga skäl inte har bedömts föreligga för ett förslag om att de förvandlingsstraff som ådöms enligt den nya ordningen skall antecknas i registret.

Under remissbehandlingen har hovrätten över Skåne och Blekinge uttalat att den föreslagna begränsningen av förvandlingsstraffets tillämpningsområde medför att domstolarna får ett större intresse än hittills av att äga kännedom om huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling. Hovrätten förordar därför att lagen (1963:197) om aUmänt kriminalregister ändras i enlighet härmed.

Bestämmelsen om att beslut om anstånd med verkställighet av ådömt förvandlingsstraff skall antecknas i kriminalregistret infördes i samband med 1964 års bötesverkställighetslagstiftning. Motivet var att anteckningen skuUe underlätta prövningen av frågor om förverkande av anstånd och förlängning av prövotiden (prop. 1964:90 s. 91).

En utgångspunkt för avgränsningen av de påföljder som skall antecknas i det allmänna kriminalregistret är att registrets innehåll bör begränsas till uppgifter, som erfordras för att man skall kunna fillämpa straffrättens regler om återfall i brott, brottskonkurrens och förverkande av anstånd och för att man skall kunna bedöma, huruvida formella viUkor föreligger för tillämpning av en viss påföljd. Med hänsyn härtill registreras bötes-domar inte i registret (se prop. 1963: 39 s. 30, 1964:90 s. 89).

Det fängelsestraff som enligt det nu föreslagna systemet skall kunna träda i kraft i stäUet för böter eller viten som inte har betalats avses visserligen lika litet som förvandlingsstraffet i det nuvarande systemet kunna bli av betydelse vid sammanträffande av brott och förändring av brottspåföljder i egentlig mening. Det kan emellertid otvivelaktigt vara av värde för en domstol som har att bestämma påföljd för ett brott att få kännedom om att den dömde kanske nyligen har avtjänat eller inom kort skall avtjäna ett förvandlingsstraff. Även för den allmänna bedömning av omständigheterna som skall göras i ett ärende om förvandling av böter kan det vara värdefullt för domstolen att känna fill huruvida den dömde tidigare har avtjänat något förvandlingsstraff. Härtill kommer, som jag skaU utveckla närmare i det följande, att man inte kan bortse från den - låt vara med den nya ordningen sannolikt rätt sällsynta - situation som uppkommer, om böter skall förvandlas innan ett tidigare ålagt bötesstraff har verkstäUts. I ett sådant fall bör nämligen det nya straffet bestämmas så, att straffen tiUsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Till följd av den automatiska förvandlingsskala som gäller i dag kan detta intresse f. n. tillgodoses genom ett särskilt beslut

Prop. 1982/83:93 26

av kriminalvårdsstyrelsen i samband med att straffen förekommer till verkställighet. Detta blir emellertid inte möjligt i ett system där en given förvandlingsskala saknas, utan uppgiften måste läggas på den domstol som skall bestämma det senare förvandlingsstraffet. Det måste av detta skäl säkerställas att domstolen har kännedom om eventuellt tidigare ålagda förvandlingsstraff.

Vad som har sagts nu har lett mig till slutsatsen att ålagda förvandlings-straff bör antecknas i kriminalregistret. Jag förordar att kriminalregisteria-gen ändras i enlighet härmed. Samtidigt bör en konsekvensändring göras i poUsregisterlagen (1965:94).

2.9 Undantag från förvandling m. m.

Till skillnad från vad som f. n. gäller enligt bötesförvandUngslagen synes enligt promemorieförslaget inte behöva föreskrivas nägon särskild begränsning av förvandlingsmöjligheten för bötesbelopp under viss nivå.

Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen alt det med den begränsning som ligger i den förutsatta restriktiva utformningen av systemet inte blir aktuellt att gripa till bötesförvandling beträffande små bötesbelopp. Det synes överflödigt att införa särskilda föreskrifter om detta.

Liksom f.n. bör emellertid föreskrivas att böter som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § BrB inte får förvandlas. Som sägs i promemorian bör de lagöverträdare som avses med det lagrummet inte kunna ådömas frihetsberövande inom kriminalvården. Det gäller alltså här personer som har begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan själslig abnormitet som är så djupgående att den kan jämstäUas med sinnessjukdom.

I en rad olika specialförfatlningar finns särskilda förbud mot förvandling av böter som har ådömts enligt resp. författning. Enligt promemorian kan det i och för sig sägas att det med det snävt begränsade tiUämpningsområdet som förvandlingsstraffet nu avses få inte finns skäl till generella undantag av detta slag. I promemorian uttalas dock att det inte synes erforderligt att i förvarande ärende gå igenom de grunder som kunnat föreligga för föreskrifter om förbud mot förvandling; dessa bör t. v. gälla i den omfattning de har f. n. och får övervägas i samband med att resp. författning vid något tillfälle ses över eller omarbetas. Under remissbehandlingen har från något håll förordats att man redan nu går igenom de aktueUa förbuden. Jag delar emellertid den i promemorian framförda uppfattningen alt detta inte är erforderligt.

I 11 § första stycket bötesförvandUngslagen föreskrivs att när någon på grund av meddelat beslut enligt 1 § andra stycket 2 eller tredje stycket lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga har intagits i hem som avses i 12 § nämnda lag, beslut om bötesförvandling som har meddelats dessförinnan förfaller. Böter som har ådömts före intagningen

Prop. 1982/83:93 27

får inte förvandlas, och böter som har dömts ut efter intagningen men före utskrivningen får förvandlas endast om den som förestår värden vid hemmet påkallar det. Motsvarande regler om bortfall och förbud mot förvandling gäller beträffande den som efter förordnande enligt 31 kap. 3 § BrB har intagits på sjukhus för vård samt den som har inlagils i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse som har ådömts på viss tid, minst tvä år.

I promemorian uttalas atl någon särskild regel om bortfall av ålagt förvandlingsstraff i nu angivna situationer inte i fortsättningen torde fylla någol praktiskt behov. De intressen som de angivna reglerna i övrigt avser att skydda bör enligt promemorian kunna beaktas inom ramen för en fakultativ regel om bötesförvandling av det i promemorian förordade slaget.

Brottsförebyggande rådet har i anslutning till promemorieförslaget i denna del ifrågasatt om inte en regel bör finnas för de undantagsfall som ändå kan tänkas uppkomma.

Reglerna i 11 § bötesförvandlingslagen har tillkommit för att undanröja olägenheter som kan uppkomma av att förvandlingsstraff och anstalts-eller institutionsvård sammanträffar. I linje med vad som uttalas i promemorian synes det praktiska behovet av motsvarande bestämmelser i en ny ordning vara litet. Förutsättningarna för förvandling blir nämligen så restriktiv utformade att man beträffande flertalet av de situationer som den aktuella paragrafen tar sikte på kan räkna med att praktiska fall inte skall behöva komma upp. Jag tänker då pä fall som rör vård enligt lagen om vård av unga eller efter förordnande enligt 31 kap. 3 § BrB men även fall som avses i lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (jfr prop. 1981/ 82: 8 s. 129). Någon särreglering behövs enligt min mening inle för dessa fall.

När det däremot gäller dem som har intagits i kriminalvårdsanstalt för att undergå fängelse som ådömts pä minst två år erfordras enligl min mening en någol annorlunda reglering än den som har förordats i promemorian. Här kan otvivelaktigt praktiska fall uppkomma då verkställigheten sammanträffar med verkställighet av ett bötesförvandlingsstraff. Jag vill också peka på bestämmelsen i 34 kap. 11 § andra stycket BrB, enligt vilken ett ådömt fängelsestraff i minst två år, om det skall verkställas samtidigt som ett bötesstaff eller disciplinstraff, skall träda i stället för böterna eller disciplinstraffet. Bestämmelsen tillkom genom lagstiftning år 1981 (prop. 1980/81:76, JuU 1980/81:25, rskr 1980/81:211, SFS 1981:211) och mofi-verades med intresset av att minska den belastning som en intagens skuldsättning kan utgöra då han efter frigivningen skall återgå till normala levnadsförhållanden och ett ordnat arbete (prop. s. 55).

Enligt det av mig förordade nya systemet skall den som ådömts förvandlingsstraff, så länge straffet inte till fullo har verkställts, kunna betala hela bötesbeloppet, varvid straffet bortfaller. Med hänsyn till 34 kap. 11 § andra stycket BrB skulle sädan betalning ej kunna ske av den, som samti-

Prop. 1982/83:93 28

digt har en dom på fängelse i minst två år att verkställa, eftersom böterna då har bortfallit. Enligt min mening är det följdriktigt alt i denna situation låta fängelsestraffet träda i stället också för förvandlingsstraffet. Jag föreslår att 34 kap. 11 § andra stycket BrB ändras i enlighet härmed.

Enligt promemorieförslaget skall böter som har avskrivits hos kronofogdemyndigheten med stöd av 11 § bötesverkställighetslagen inte kunna förvandlas. Från kronofogdeföreningen och riksskatteverket har under remissbehandlingen påpekats att avskrivning enbart är en indrivnings- och bokföringsteknisk term och inte innebär att gäldenärens betalningsskyldighet bortfaller. En avskriven skuld kan lätt äteruppdebiteras t.ex. om någon utmätningsbar tiUgång blir känd. Med hänsyn tiU det nu anförda bör enligt min mening avskrivning inte vara något formellt förvandlingshinder, även om om det naturligtvis endast i undantagsfall bör förekomma att böter som avskrivits aktualiseras för förvandling. Jag ålerkommer närmare till den frågan i specialmotiveringen.

2.10 Sammanlagda strafftider, verkställighet m.m.

EnUgt 26 kap. 6 § BrB får den som undergår fängelse på viss lid villkorligt friges sedan två tredjedelar av tiden, eller, om det finns särskilda skäl, halva tiden har avtjänats. Frigivning får dock inte ske förrän verkställigheten har pågått minst tvä månader. Villkorlig frigivning får inte ske från ett förvandlingsstraff för böter.

I 26 kap. 8 § BrB föreskrivs att, om flera fängelsestraff verkställs samtidigt, hänsyn vid tillämpningen av 6 § skall tas till den sammanlagda tiden. Som fängelse anses härvid även förvandlingsstraff för böter. Om etl sådant straff ingår, får villkorlig frigivning inle ske förrän verkställigheten har pågått minst den tid som svarar mot detta straff.

De angivna lagrummen fick sin nuvarande lydelse genom lagstiftning våren 1982 som har trätt i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:153, JuU 1981/82:51, rskr 1981/82:297, SFS 1982: 363). Den nya lagsfiftningen innebar att den tid som minst skall ha avtjänats i kriminalvårdsanstalt före villkorlig frigivning sänktes frän tre fill två månader. I del ärendet uttalade min företrädare, bl.a. med hänvisning till den nu aktuella promemorian, att nägot mera definitivt ställningstagande till spörsmålet om förvandlingsstraffet bör undantas från tillämpningsområdet för villkoriig frigivning inte borde ske innan promemorian liksom fängelsestraffkommitténs delbetänkande (SOU 1981:92) VUlkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom kriminalvården hade remissbehandlats.

Fängelsestraffkommittén föreslog alt förvandlingsstraffet helt skulle undantas från reglerna om villkorlig frigivning. Kommitténs principiella uppfattning var att förvandlingsstraffet skulle avtjänas i sin helhet (SOU 1981:92 s. 107). Vid remissbehandUngen av komitténs aktuella betänkande har frågan inte berörts närmare. Min företrädare anslöt sig i prop. 1981/

Prop. 1982/83:93 29

82:153 preliminärt så till vida till komitténs ståndpunkt att han ansåg att villkorlig frigivning inte borde komma i fräga när förvandlingsstraff verkställs isolerat. När förvandlingsstraff skall verkställas samtidigt som ett fängelsestraff borde frigivning aldrig fä ske förrän minst den tid som svarar mot förvandlingsstraffet har verkställts. Lagstiftningen har också som nämnts nu denna innebörd.

De ställningstaganden som gjordes i samband med den nyss nämnda lagstiftningen bör också gälla förvandlingsstraffet i den nu föreslagna ordningen.

Enligt 16 § bötesförvandlingslagen gäller att, om den bötfällde, när förvandling skall ske, häftar jämväl för andra böter som får förvandlas så skall samtliga böter förvandlas och gemensamt förvandlingsstraff bestämmas efter sammanräknade antalet dagsböter. Som framhålls i promemorian omfattar bestämmelsen också böter, som har ådömts så nyligen att den bötfällde inte ens fått möjlighet fill anstånd eiler avbetalning.

I promemorian uttalas att principen av praktiska skäl bör behållas i det nya systemet. Något förslag till författningsbestämmelse härom tas dock inte upp i promemorian. Enligt Sveriges domareförbund torde en sådan uttrycklig bestämmelse vara erforderlig. Jag anser ocksä att den angivna principen bör gälla och delar uppfattningen att en uttrycklig författningsbestämmelse härom bör meddelas.

I promemorian uttalas att verkställigheten av förvandlingsstraff bör ske enligt reglerna för verkställighet av fängelse och att allmänna bestämmelser om beräkning av strafftid m. m. bör gälla. Jag instämmer i denna bedömning.

Vid remissbehandlingen har BRÅ ifrågasatt om inte en reglering behövs för den situationen att flera förvandlingsstraff samtidigt föreligger till verkställighet. BRÅ har också tagit upp frågan om det inte bör finnas en regel om sammanträffande av påföljd för de undantagsfall då fråga om förvandling av nya böter kommer upp sedan ett tidigare förvandlingsstraff har beslutats men varken verkställts eller bortfallit.

En bestämmelse av den innebörd som BRÅ aktualiserar finns f. n. i 23 § bötesförvandlingslagen. Enligt det lagrummet skall, om flera förvandlings-straff förekommer fill verkställighet, straffen förenas så att strafftiden motsvarar den som skulle följt, om böterna hade förvandlats på en gång. Om någon har avtjänat ett förvandlingsstraff och det därefter förekommer ett förvandlingsstraff till verkställighet som avser böter ädömda innan det första straffet har verkställts skall straffet nedsättas, om det inte skett vid böternas förvandling. Beslut i dessa frågor meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

I promemorian har inte tagits upp någon särskild bestämmelse motsvarande 23 § bötesförvandlingslagen. Då flera förvandlingsstraff förekommer till verkställighet skall enligt vad som uttalas i promemorian den sammanlagda strafftiden utgöra utgångspunkten för verkställigheten.

Prop. 1982/83:93 30

Somjag förut nämnt bör huvudregeln liksom f. n. vara atl samtliga böter som ådömts den bötfällde och som inte har betalats skaU förvandlas. Om någon efter det att ett förvandUngsstraff har ålagts men före dess verkställighet ådöms ytterligare böter, synes redan den omständigheten att han under alla förhållanden skall avtjäna ett förvandlingsstraff normalt böra föranleda att talan om förvandling inte väcks i fråga om de nya böterna. Undantagsvis kan emellertid otvivelakfigt den situationen uppkomma att en domstol får ta ställning till frågan om förvandling av böter innan ett fidigare ådömt förvandlingsslraff har verkställts, och man måste även räkna med att flera förvandlingsstraff kan förekomma till verkställighet samtidigt. Somjag har varit inne på förut kan man för dessa fall inte fullt ut tUlämpa en reglering som svarar mot den nuvarande, eftersom denna bygger på en automatisk förvandlingsskala. I stället bör lämpligen införas bestämmelser soni i huvudsak motsvarar vad som gäller vid sammanträffande av fängelsestraff enligt 34 kap. BrB.

I anslutning till att de nu nämnda bestämmelserna införs i bötesverkställighetslagen bör göras en följdändring i 29 § nordiska verkställighetslagen. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen.

2.11 Fullföljd

I promemorian föresläs att det nuvarande förbudet mot fullföljd till högsta domstolen av beslut i bötesförvandlingsmäl skall behållas. Under remissbehandlingen har Sveriges domareförbund uttalat att förbundet finner det tveksamt om så bör ske. Vissa principfrågor bör enligt förbundet kunna tas upp i högsta domstolen.

För egen del anser jag att promemorieförslaget i denna del bör godtas. Inte minst med tanke på att ingripande lagändringar nyligen har antagits med syfte att begränsa högsta domstolens arbetsbörda (prop. 1980/81:154, JuU 1981/82:10, rskr 1981/82:44) synes det uteslutet alt utan mycket starka skäl genomföra en ändrad ordning som skulle tillföra domstolen en ny målgrupp. Några sådana skäl kan inte anses föreligga med avseende på de här aktuella ärendena.

2.12 Särskild avgift vid bötesindrivningen

I promemorian föreslås att ett system med särskilda avgifter införs för fall då böter inte betalas inom ramen för uppbördsförfarandet utan måste läfnnas till indrivning. Förslaget förutsätter att del centrala uppbördssystemet kan utvidgas till att gälla inte bara som nu verkställighet på grund av strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot utan även verkställighet av böter som dömts ut av domstol (jfr prop. 1978/79:40 s. 23-24).

Förslaget har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. Bl. a. har riksskatteverket avstyrkt att en indrivningsavgift införs nu.

Prop. 1982/83:93 31

Genom beslut den 24 juni 1982 har regeringen uppdragit åt samarbetsorganet för rättsväsendets informafionssystem (SARI) atl utforma ett förslag till system för uppbörd av domstolsbötér m.m. Arbetet skall enligt regeringsbeslutet bedrivas med den inriktningen att det, i enlighet med vad som förutsätts i bötesverkställighetslagen, införs ett system för uppbörd av domstolsböter. Vid utformningen av ett systemförslag skall SARI också undersöka i vad mån sädana avgifter som behandlas i promemorian kan anpassas till systemet.

Med hänsyn till det utredningsarbete som pågår är jag inte beredd att ta upp frågan om indrivningsavgift tiU behandling i detta lagstiftningsärende.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lagom ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

5. lagom ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

25 kap. 7 §

Ändringarna är av redaktionell art och föranleds av förslaget till nya regler om bötesförvandling. Straffskalan och tillämpningen behandlar jag i specialmotiveringen till 15 § bötesverkställighetslagen.

26 kap. 2 §

I enlighet med vad som utvecklas i promemorian bör tillräckligt utrymme för straffmätningen vid gemensamt fängelsestraff uppnås, om bötesstraff vid tillämpningen av reglerna härom anses svara mot fängelse fjorton dagar. Detta gäller även om man i likhet med mig inte lika starkt som i promemorian vill förordna fängelse florton dagar som normalpåföljd.

34 kap. 11 § I paragrafens andra stycke föreskrivs f. n. alt, om en dom på fängelse i

Prop. 1982/83:93 32

minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer till verkställighet på en gång, fängelsestraffet skall träda i stället för böterna eller disciplinstraffet. I den allmänna mofiveringen (avsnitt 2.9) har jag utvecklat skälen till att också ett förvandlingsstraff bör kunna konsumeras av elt långvarigt fängelsestraff.

35 kap. 7 §

Enligt 35 kap. 7 § BrB gäller f. n. att preskriptionstiden avbryts om den dömde delges ansökan om förvandling av böterna. Vidare gäller enligt 25 § bötesförvandlingslagen att om rätten beslutar hänskjuta saken lill indrivningsmyndigheten så skall ny tid om tre år för preskription av böterna räknas från dagen för beslutet. Beslut om sådan ålerförvisning skall inle kunna meddelas enligt den nya ordningen.

I förslaget återfinns i paragrafens/ö«/o stycke den nu gällande huvudregeln alt böterna preskriberas när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Femårsfristen kommer att gälla också om en ansökan om förvandling avskrivs eller ogillas inom denna tid.

Av andra stycket följer att, om femårsfristen går ut innan en dessförinnan delgiven ansökan om förvandling har hunnit bli slutligt prövad, så förlängs preskriptionstiden i avvaktan pä resultatet av prövningen. Innebär rättens beslut att ansökningen ogillas eller att rätten annars skiljer saken från sig utan att förvandla böterna (jfr JuU 1977/78:25 s. 79), preskriberas de dä rättens beslut vinner laga kraft. Om rättens avgörande innebär atl böterna förvandlas gäller de allmänna reglerna i bötesverkställighetslagen, bl.a. atl betalning kan tas emot under verkställighetstiden (se vid 14 § bötesverkställighetslagen).

Den föreslagna ordningen innebär alt, om ansökan om förvandling görs strax före preskriptionstidens utgång, ytterligare indrivningsålgärder i praktiken blir uteslutna. Antingen förvandlas böterna eller också preskriberas de, så snart rätten på annat sätt skilt saken från sig. Det får dock förutsättas alt de berörda myndigheterna kommer att handlägga ärenden av denna typ på ett sådant sätt att det sältan blir fråga om domstolshandläggning på ett så sent stadium. Huruvida sådana omständigheter föreligger som enligt den nu föreslagna ordningen skall kunna leda till bötesförvandling torde visa sig relativt snart och ansökan om förvandling kan därför regelmässigt göras långt före preskriptionslidens utgång (jfr justitieutskottets uttalande om motsvarande situation i den av utskottet föreslagna ordningen, JuU 1977/78: 25 s. 47).

Av skäl somjag har utvecklat i den allmänna motiveringen anser jag inle att preskriptionsreglerna bör ändras när det gäller betydelsen av utmätning eller konkurs.

Prop. 1982/83:93 33

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna kommer jag att kommentera i samband med motsvarande bestämmelser till ändringarna i bötesverkställighetslagstift-ningen.

4.2 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Förslaget innebär att de nya reglerna om bötesförvandling tas upp som ett särskilt avsnitt i bötesverkstäUighetslagen (1979:189). Avsikten är alt de nuvarande reglerna om bötesförvandling i lagen (1964:168) om förvandling av böter samtidigt skall upphöra att gälla (se avsnitt 4.3).

I §

I lagrummet har gjorts en redaktionell ändring till följd av alt de till bötesverkställighetslagen överförda reglerna om bötesförvandling inte -såsom lagens bestämmelser i övrigt - skall gälla särskild rättsverkan av brott som innefattar betalningsskyldighet.

14 §

Enligt de nuvarande reglerna fär betalning för böterna inte tas emot sedan verkställighet av förvandUngsstraffet har påböljats. Efter hand har dock i nådeärenden utvecklats en fast praxis av innebörd att betalning under verkställighetsfiden accepteras som skäl för eftergivande av förvandlingsstraffet till den del detta inte har verkställts. För att den omgång som ett nådeförfarande innebär skall undvikas har i den nya bestämmelsen inte upptagits något förbud mot att ta emot betalning under pågående verkställighet. Däremot får givetvis betalning för böter inte tas emot sedan verkställighet av etl häremot svarande förvandlingsstaff har avslutats eller sedan förvandlingsstraffet har bortfallit. En särskild regel av denna innebörd har i tydlighetens intresse meddelats.

Erbjuds betalning under pågående verkställighet, skall sålunda denna mottas. Som framgår av 18 § påverkar dock avbetalningar inte straffet. Endast om hela beloppet betalas bortfaller förvandUngsstraffet.

15 §

I lagrummet anges förutsättningarna för att bötesförvandling skall kunna ske. Paragrafen överensstämmer i huvudsak med promemorieförslaget. Vissa avvikelser har dock gjorts i förhällande till det förslaget.

Till skillnad från vad som har förordnats i promemorian utgör det förhållandet att böterna har avskrivits hos kronofogdemyndigheten inte nägot formellt hinder för förvandling. Har avskrivning skett, bör bötesförvandling dock uppenbarligen normalt inte aktualiseras annat än när de förhållanden som föranlett avskrivning har förändrats på ett avgörande sätt.

En annan avvikelse från promemorieförslaget beslår i alt det i paragra-3 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 34

fens andra stycke har tagits upp en särskild bestämmelse av innebörd att samtliga böter som den bötfällde är skyldig att betala skall förvandlas. För förvandling krävs inte att det beträffande samtliga böter föreligger sådana skäl till bötesförvandling som anges i första stycket. I överensstämmelse med vad som f. n. gäller enligt 16 § bötesförvandlingslagen behöver inte heller någon särskild ansökan beträffande förvandling av andra böter göras. Förvandling fär naturligtvis inte heller enligt andra stycket ske av böter eller viten som enligt särskild föreskrift inte får förvandlas.

Såvitt gäller den kategori bötesgäldenär, beträffande vilka bötesförvandling skall kunna ske, är det somjag har understrukit tidigare inte avsikten att antalet personer som tas in i krimnalvårdsanstalt för verkställighet av förvandUngsstraff skall öka i förhållande till vad som gäller nu. Redan hos kronofogdemyndigheten och åklagarmyndigheten skall göras en bedömning som innebär att endast de fall aktualiseras för bötesförvandling, där särskilda omständigheter talar för detta. Föreligger inte dessa omständigheter får de obetalda böterna avskrivas i vanlig ordning enligt de allmänna reglerna därom. Att del sålunda hos kronofogde- och åklagarmyndigheterna sker en noggrann sovring av de fall som förs vidare är väsentligt, eftersom annars ett huvudsyfte med förslaget skulle förfelas.

Det första i lagrummet angivna fallet då förvandling skall äga rum är om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna. Regeln lar sikte på sådan direkt obstruktion av verkställigheten som någon gäng förekommer men även på den situationen att den bötfällde på ett illojalt sätt har vidtagit verkstälUghetshindrande åtgärder så att indrivning inte kan äga rum. Det gäller således personer som exempelvis genom skenavtal, täta byten av arbetsplats och liknande förfaranden lyckas göra sig oåtkomliga för exekutiva åtgärder; det kan röra sig om personer som har "kontoret på fickan" eller som genom bolagsrättsliga transaktioner döljer att de i realiteten disponerar över betydande tillgångar (se JuU 1977/78:25 s. 39, 68-69). Paragrafens formulering utesluter dock inte förvandling även för fall då det inte kan visas att verkställighetshindrande åtgärder har vidtagits. Om en allmän bedömning av den bötfälldes levnadsstandard och personliga förhållanden i övrigt uppenbart ger vid handen atl den bötfällde avsikfligt har undandragit sig atl betala, får en sådan tredsko-situation som avses i lagrummet anses vara för handen. Bevisbördan för att så är fallet åvilar i princip åklagaren.

Enligt lagrummet skall förvandling också kunna ske om det är uppenbart att förvandling med hänsyn till allmän laglydnad är särskUt påkallad. Kriteriet lar i första hand sikte på särskilt flagranta fall av upprepad brottslighet. Avsikten är att motverka atl bötesgäldenärer som saknar betalningsförmåga i praktiken blir immuna mot bötesstraff. För att förvandling skall kunna ske när fråga inle är om tredska från den bötfälldes sida bör dock fordras all omständigheterna är speciella och atl en underlåten reaktion från samhällels sida framstår som slötande för den allmänna

Prop. 1982/83:93 35

rättskänslan. Hänsyn bör kunna tas såväl lill brottslighetens art som fill de överväganden som föregått valet av böter såsom påföljd. Framgår det exempelvis av tillgängliga domar att domstolen allvarligt övervägt frihetsberövande påföljd men ändå stannat för ett bötesstraff eller etl sådant straff förenat med skyddstillsyn eller villkorlig dom, bör detta kunna beaktas vid prövningen av frägan om förvandling bör äga rum.

I promemorian har uttalats att förvandling på grunder som har angetts nu dock regelmässigt inte bör komma i fråga, om inte åtminstone tre oguldna bötesstraff föreligger och dessa inte har preskriberats. Detta uttalande har väckt viss kritik vid remissbehandlingen. Hovrälten över Skåne och Blekinge har framhåUit att del bör överlåtas åt rättstillämpningen att fritt få avgöra när upprepad bötesbrottslighet skall få åberopas och att uttalanden i lagmotiv av den art som har gjorts i promemorian lätt leder till en stereotyp rättstillämpning. Stockholms tingsrält har påpekat att förekomsten av tre oguldna bötesstraff hittills i praxis inte har utgjort något hinder mot villkorligt anstånd med förvandlingsslraff och att förslaget alltså riskerar att leda till fler ovillkorliga förvandlingsslraff än f. n.

Jag har förståelse för denna kritik. Promemorians uttalanden kan möjligen uppfattas sä att presumtionen är atl förvandling skall ske sä snart minst tre oguldna bötesstraff föreligger. Detta skulle i så fall sannolikt leda till en ökning av antalet ovillkorliga förvandUngsstraff och riskera att till en del drabba det socialt svaga klientel som i görligaste mån bör hållas utanför tillämpningsområdet. Jag vill därför framhålla att en bedömning äv omständigheterna i det särskilda fallet alltid måste göras och att det som jag ser det även i situationer då tre oguldna bötesstraff föreligger oftas torde ligga närmast till hands att avstå från förvandling. Så till vida kan jag dock instämma i uttalandet att jag anser att förvandling endast i särpräglade fall bör aktualiseras när färre än tre oguldna bötesstraff förekommer. Har den bötfällde tidigare undergått ett förvandlingsstraff, synes åtminstone i princip böra gälla att man vid bedömningen bortser från de bötesstraff som legat till grund för det tidigare beslutet.

16 §

Paragrafen motsvarar 13 § bötesförvandlingslagen. Är flera bötesstraff aktuella, är den tingsrätt som har ådömt något av dem behörig också beträffande de övriga. I paragrafen' anges också vilken tingsrätt som är behörig all ta upp förvandUngsfrågan beträffande böter som har beslämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot (jfr avsnin 2.5).

17 §

Paragrafens första, andra och fjärde stycken motsvarar i tillämpliga delar 21 § bötesförvandlingslagen. I stället för "förhör" har i första stycket i överensstämmelse med nuvarande terminologi på andra områden använts begreppet förhandling.

Prop. 1982/83:93 36

I tredje stycket har lagils upp en särskild bestämmelse om att rättens avgörande, om det innebär att ansökan om förvandling har lämnats utan bifall, inte vinner rättskraft. Situationen kan t.ex. vara den alt domstolen inte blir övertygad om att tredska föreligger och därför ogillar åklagarens talan när saken första gången kommer upp. Under den fortsatta verkställigheten kan emellertid tredskan tänkas bli klart dokumenterad, och frågan bör då kunna las upp på nytt. Ett annat exempel erbjuder det fallet att domstolens ogillande har grundats på att den ansett att fillräckliga indrivningsförsök inle har vidtagits. Som har anförts i den allmänna motiveringen får det förutsättas att ny ansökan inle görs annat än om nya omständigheter har tillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än den domstolen tidigare har gjort. Över huvud taget bör möjligheten atl göra en ny ansökan beträffande samma böter som tidigare har varit föremål för prövning reserveras för rena undantagsfall. OgiUas åklagarens talan, bör det normalt leda till alt böterna avskrivs.

18 §

I paragrafen föreskrivs att förvandUngsstraffet till den del det inte har verkställts bortfaller om den bötfällde sedan straffet har ålagts betalar hela bötesbeloppet. Avser straffet flera bötesbelopp, skall del sammanlagda beloppet betalas. Betalning kan också ske sedan straffet har börjat verkställas. Någon kompensation kommer i detta fall inte i fråga för den tid som den bötfäUde har varit berövad friheten.

Frägan om bortfall av förvandlingsstraff skall liksom nu är fallet vid ovillkorliga straff prövas av kriminalvårdsstyrelsen.

19§

Paragrafen, som inte har nägon motsvarighet i promemorieförslaget, motsvarar närmast 16 § andra stycket och 23 § bötesförvandlingslagen. Den tar sikte dels på fall när frågan om förvandling av böter uppkommer innan etl tidigare ålagt förvandlingsstraff har blivit till fullo verkställt, dels på situationer när mer än ett förvandlingsstraff förekommer till verkställighet samtidigt.

Som har angetts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.10) torde situationer av detta slag bli förhållandevis ovanliga. Enligt 15 § andra stycket gäller nämligen att om den bötfällde, när förvandling skall ske, är skyldig alt betala även andra böter än sådana som avses i ansökningen om förvandUng, också dess böter skall förvandlas. Och när någon efter det att ett förvandlingsstraff har ålagts men före dess verkställighet ådöms ytterligare böter som inte blir betalda, synes normalt anledning finnas att avstå från alt föra talan om förvandling i fråga om de nya böterna. Situationer av det slag som paragrafen tar sikte på kan dock otvivelaktigt tänkas uppkomma.

I paragrafen har valts en reglering som till huvudsaklig del motsvarar vad som för motsvarande situationer gäller i brottmål enligt 34 kap. BrB

Prop. 1982/83:93 37

(jfr 34 kap. 1 § 1, 3§ andra stycket och 10 § andra stycket BrB). \ första stycket anges sålunda efter mönster av 34 kap. 3 § andra stycket BrB alt, om någon har ålagts förvandlingsslraff för böter och frågan därefter uppkommer om förvandUng av andra böter, som har ålagts innan förstnämnda straffbar blivit till fullo verkställt, domstolen vid det nya straffets bestämmande i möjlig mån skaU iaktta all straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Vidare anges all domstolen i elt sådant fall får förordna att det tidigare ådömda förvandUngsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma det nya straffet tUl kortare tid än som anges i 15§ tredje stycket. Det kan t.ex. någon gång tänkas förekomma atl, om det tidigare straffet har bestämts till fängelse i fjorton dagar, domstolen finner att det nya straffet skäligen bör bestämmas till fängelse i en vecka.

Andra stycket tar sikte på den situationen alt elt beslul om förvandlingsslraff avser böter som har ålagts innan elt tidigare beslutat förvandlingsslraff har böljat verkställas. Efter mönster av 34 kap. 10 § andra stycket BrB föreskrivs att om ett beslut om bötesförvandling avser böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och del inte framgår atl det tidigare straffet har beaktats, sä skall domstolen sedan besluten har vunnit laga kraft efter anmälan av åklagare ompröva frågan om förvandling med tiUämpning av första stycket. Stycket tar alltså sikte närmast pä fall då vid det senare straffets bestämmande det tidigare har förbiselts. Det förutsälts att underlag för åklagarens anmälan lill domstolen tiUhandahålls från kriminalvårdsstyrelsens sida.

20-23 §§

I 22 § 1 har i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9) föreskrivits all böter som har ådömts med slöd av 33 kap. 2 § BrB inte får förvandlas.

Paragraferna motsvarar i övrigt de nuvarande bestämmelserna i 24§, 26 § första stycket, 27 § andra meningen och 20 § andra stycket bötesförvandlingslagen. Det torde inte behöva kommenteras närmare. Det bör anmärkas att det i 23 § upptagna fullföljdsförbudet avser även rättegångsfrågor såsom förordnande av offentlig försvarare (jA" NJA 1964 s. 490).

Övergångsbestämmelserna

Punkt 1. Lagen avses träda i kraft den I juli 1983. Som tidigare har berörts avses bötesförvandlingslagen då upphöra att gälla. Vissa undantag för övergångsfall har dock ansetts motiverade. Dessa kommenteras närmare i det följande.

I fråga om det stora flertalet mäl om förvandling som, när lagen träder i kraft, är anhängiga vid domstolarna torde gälla att förutsättningar för förvandling saknas enligt den nya ordningen. Det torde få förutsättas att från åklagarmyndigheternas sida én genomgäng görs av de anhängiga må-

Prop. 1982/83:93 38

len och att talan återkallas i de fall det kan förutses att den skulle ogillas vid tillämpning av de nya reglerna.

Punkt 2. Med de principer som kommer till uttryck i 2 kap. 10 § regeringsformen och 5§ lagen (1964:163) om införande av brottsbalken har ansetts bäst förenligt att de nya bestämmelserna, som i allt väsentligt innefattar en mildring, får gälla även beträffande bötesstraff som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet. Som redan framgått skall alltså anhängiga mål prövas enligt de nya reglerna, och om en tingsrätt har dömt lill förvandlingsstraff före ikraftträdandet och någon av parterna klagar, har hovrätten, om den avgör målet efter ikraftträdandet, att fillämpa de nya bestämmelserna.

Eftersom de nya bestämmelserna teoretiskt selt skulle kunna innebära en skärpning för en del situationer bör dessutom vissa av de äldre reglerna fortfarande gälla i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Bland de nya bestämmelserna har sålunda inte tagits upp någon motsvarighet liU förbudet i 9§ bötesförvandlingslagen mot förvandling av småböler. eftersom det har ansetts uppenbart att de nya rekvisit för bötesförvandling som föreslås i praktiken hindrar förvandling i ett sådant fall. Frän formell synpunkt synes det emellertid riktigast att uttryckligen föreskriva att före ikraftträdandet ådömda böter inte för förvandlas, om hinder mot delta skulle ha mött enligt 9§ bötesförvandlingslagen. Med tillämpning av samma betraktelsesätt bör även föreskrivas alt äldre böter inte fär förvandlas, om förhållande som avses i 11 § bötesförvandlingslagen har inträtt före ikraftträdandet. Vidare bör gälla att böter som har ålagts före ikraftträdandet aldrig får förvandlas till fängelse pä längre tid än som skulle ha varit möjligt enligt bötesförvandlingslagen. Denna regel kan dock inte formellt iakttas om gemensamt förvandlingsstraff skall meddelas beträffande böter som har ådömts före resp. efter ikraftträdandet. Den bör därför begränsas till att avse beslut om förvandling endast av äldre böter. Det bör här erinras om att minimitiden för förvandling enligt nu gällande regler är tio dagar, medan den enligt de nya bestämmelserna blir Qorton dagar.

4.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

De nya reglerna om bötesförvandling föreslås som jag tidigare nämnt upptagna i bötesverkställighetslagen (1979: 169). Lagen (1964: 168) om förvandling av böter kan samtidigt upphävas. Vissa övergångsregler har dock ansetts nödvändiga. De kommenteras i det följande.

Punkt 1. Om en domstol enligt bötesförvandlingslagen har meddelat ett beslut varigenom saken hänskjuts till ny behandling av indrivningsmyndigheten, skall enligt 25 § nämnda lag ny preskriptionstid om tre år räknas från dagen för det beslutet. Bestämmelsen föresläs i förekommande fall få fortsatt giltighet efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Prop. 1982/83:93 39

Punkt 2. När beslut om förvandling har vunnit laga'kraft enligt bötesförvandlingslagen, föreslås denna lag få fortsatt tillämpning efter ikraftträdandet på därefter uppkommande frågor beträffande straffet. Vad som har sagts nu avser exempelvis fall då nägon som har erhållit villkorligt anstånd begår brott före prövotidens utgång (19 §) liksom verkan av och förfarandet vid betalning (22 §). Detsamma föreslås gälla för fall dä förvandlingsstraffet har beslutats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen men vinner laga kraft först därefter.

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalre
gister

I överensstämmelse med vad som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.8) innebär förslaget att förvandlingsstraff i fortsättningen skall antecknas i kriminalregistret. Därav föranledda ändringar har gjorts i 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§. Vad som nu föreskrivs om villkoriigt anstånd har utgått. Den nya ordningen kräver ändringar i kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem bl.a. rörande uppgifter om verkställigheten. Sådana ändringar kan beslutas av regeringen.

4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Ändringen i 7§ motsvarar vad som föreslås i 10§ lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregisler.

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

1 29§ föreskrivs bl.a. beträffande rättsverkan av en i ett annat nordiskt land meddelad dom, som skall verkställas i Sverige, atl del med avseende på bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall anses som om domen hade meddelats i Sverige. Reglerna i 23 § bötesförvandlingslagen om förening och nedsättning av flera bötesförvandlingsstraff skall dock inte gälla.

Paragrafen har ändrats så att sistnämnda undantag kommer att avse sådan ny straffbestämning som föresläs reglerad i 19 § bötesverkställighetslagen.

Samtidigt bör sista stycket i paragrafen upphävas. Del har ingen funktion efter 1975 års lagstiftning rörande ansvaret för offentliga funktionärer (prop. 1975:78, JuU 1975:22, rskr 1975: 212).

Prop. 1982/83:93 40

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop. 1982/83:93 41

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-01-13

Närvarande: justitierådet Fredlund, regeringsrådet Brodén, justitierådet Palm.

Enligl protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om poUsregister m. m. och

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Nils-Olof Berggren. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

35 kap. 7 §

I lagrummet görs i såväl dess nuvarande som dess föreslagna utformning en hänvisning till de särskilda reglerna om bortfall av förvandlingsstraff. Hänvisningen har i förslaget kommit alt knytas bara till det fall som behandlas i det föreslagna andra stycket. Liksom i gällande rätt bör emellertid hänvisningen ta sikte på alla fall då förvandling sker. Med hänsyn härtill och till att den föreslagna lagtexten torde böra undergå vissa redaktionellajämkningar föreslår lagrådet att i stäUet för de båda första styckena i remissförslaget införs enbart ett nytt första stycke med följande lydelse:

"Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från det domen vann laga kraft. Delta gäller inte om vid utgången av den angivna tiden den dömde har delgivits en ansökan om böternas förvandUng och denna ansökan inte har prövats slutligt. Föranleder ej ansökningen all böterna förvandlas, bortfaller de när rättens slutliga beslut i målet vinner laga kraft. Om bortfaUande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt."

Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

14§

Enligt 18 § i förslaget skall betalning av böter som förvandlats påverka förvandlingsstraffet bara om betalningen - ensam eller tillsammans med

Prop. 1982/83:93 42

tidigare delbetalning - täcker hela bötesbeloppet. De ändringar som föreslås i 14§ innebär, att delbetalning ändå skall kunna tas emot ända fram fill dess straffet verkställts fill fuUo eller bortfallit. Om den dömde betalar av på bötesskulden efter det alt den förvandlats, kan det alltså leda till atl han dubbelbestraffas. Sker betalningen sedan straffet börjat verkställas, är en sådan effekt ofrånkomlig. Även om det förutsatts i förslaget, att den som erbjuder delbetalning skall informeras om att den inte inverkar på straffet, är den föreslagna ordningen inte tillfredsställande. Lagrådet föreslår att 14 § i stället får följande lydelse:

"Har beslut om förvandlingsslraff för obetalda böter meddelats, fär dessa böter ej indrivas. Infill dess förvandlingsstraffet har till fullo verkstäUts eUer bortfallit får dock betalning för böterna las emot, om den avser hela det bötesbelopp som är obetalt."

15§

Med utgångspunkt i etl beslut av riksdagen (rskr 1977/78: 164) föreslås i remissen, all den i princip obligatoriska bötesförvandlingen avskaffas och ersätts med regler om utdömande av förvandlingsstraff endast under vissa mycket restriktivt angivna förutsättningar. Även om riksdagsbeslutet närmast tog sikte på att en möjlighet att förvandla eller förändra ett bötesstraff skulle behällas bara för personer som av illojalitet undandrar sig betalning, har - med hänsyn bl.a. till vad som framkommit vid remissbehandlingen av viteskommitténs betänkande (SOU 1980:7) - det förslag som nu läggs fram en något vidare syftning. Detta berör ocksä "den grupp av bötesgäldenärer som ständigt återfaller i bötesbrottslighet men som saknar vilja eller förmåga att betala utan att man därför kan peka på att underlåtenheten att betala har samband med någon gäldenärsbrottslighet". Förslaget sägs här syfta på sådana situationer där det från allmän synpunkt kan framstå som stötande att den bötfällde undgår sankfion.

Också enligt lagrådets mening är det otillräckligt att ingripa enbart i fall av tredska. Ett så begränsat system skulle innebära, att en stor grupp personer kunde utan risk för någpn påföljd begå alla slags brott med endast böter i siraffskalan. En sådan ordning kan inle tillrådas. En grundtanke i förslagel är å andra sidan att de ekonomiskt sämst ställda inte skall drabbas av strängare brottspåföljder enbart pä grund av sin bristande betalningsförmåga. I avvägningen meUan dessa motstående synpunkter har man i förslagel stannat för den lösningen att det skall vara uppenbart, att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna "eUer att förvandling annars av hänsyn liU allmän laglydnad är särskilt påkaUad".

Lagrådet godtar i princip denna lösning men vill förorda en något ändrad formulering. I stället för orden "av hänsyn lill allmän laglydnad" bör enligl lagrådets mening väljas det något vidare uttrycket "från allmän synpunkt". Detta senare uttryck, som återfinns bl. a. i ett flertal åtalsbegrän-sande bestämmelser i brottsbalken, inrymmer tydligare alla sädana fall av

Prop. 1982/83:93 43

upprepad brotlslighet som enligt motiven bör innefattas. (Om uttryckels innebörd när det gäller ålal se bl. a. SOU 1938:44 s. 257 och prop. 1962: 10 del C s. 153). Det kan vidare vara en fördel atl välja ett uttryckssätt som närmare ansluler sig tiU vad som redan förekommer i bestämmelser om åtalsprövning Qfr SOU 1976:47 s. 76). Lagrådet syftar här på uttrycket att åtal "av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt". Även om man delar uppfattningen att förvandlingsstraffet bör lillämpas med stor restrikfivitet, förefaller del obehövUgt att låta förstärkningsordet "uppenbart" styra del rekvisit som nu diskuteras. Uttrycket "av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt" brukar nämligen uppfattas som ytterligt restrikfivt i sig självt (se t.ex. JuU 1976/77: 11 s. 25 f och 10 f samt Ekelöf Rättegång V, 5 u, s. 120 f).

En ytteriigare förutsättning för tillämpning av 15 § första stycket är att "inte annat är föreskrivet". Med de citerade uttrycket avses atl göra undantag för böter som enligt särskild föreskrift inte får förvandlas. I paragrafens andra stycke stadgas, alt om den bötfällde när förvandling skall ske är skyldig att betala även andra böter än som avses i första stycket också dessa böter skall förvandlas. Till skillnad från första stycket innehåller andra stycket enligt sin lydelse inte någol undantag för böter som på grund av särskild föreskrift inte får förvandlas. Såsom framgår av motiven är meningen, all sådant undanlag likväl skall gälla.

Den lagstiftningsteknik som sålunda använts kan lätt ge anledning till felaktigt motsatsslut. Till förebyggande härav föreslär lagrådet att orden "om inte annat är föreskrivet" utgår ur första stycket och att en generell hänvisning till särskilda bestämmelser om hinder mot förvandling av böter och viten görs i etl andra stycke i 22§.

Med hänvisning lUl vad förut anförts föreslås att 15 § första stycket får följande lydelse:

"Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats, skall pä talan av åklagare förvandlas fill fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna eller om förvandling annars av särskilda skäl finnes påkaUad från allmän synpunkt."

I avsnittet om behörigheten att väcka talan om förvandling (2.6) har departementschefen efter en redovisning av vissa remissuttalanden för egen del uttalat, att kronofogdemyndigheternai och för sig har kvalifikationer för all göra den prövning som avses i 15 §. Eftersom det ytterst gäller en straffrätlslig påföljdsfråga finner departementschefen del ändå, i varje fall för närvarande, ligga närmare tiU hands alt låta den slutliga bedömningen om talan bör väckas ankomma på åklagaren. Förfarandet -som inte återspeglas i lagförslagen utan får förutsättas som nu bli reglerat genom administrativa bestämmelser - bör enligt remissen bli att det i första hand skaU ankomma på kronofogdemyndigheten atl bedöma om omständigheterna i ett enskilt ärende talar för förvandling. Befinns därvid

Prop. 1982/83:93 44

anledning lill förvandUng förekomma skall kronofogdemyndigheten överlämna ärendet tUl åklagarmyndigheten för slutligt ställningstagande. Lagrådet vill framhålla, atl det med elt sådant system ändå blir kronofogdemyndigheternas bedömning som i del stora hela kommer att styra fillämpningen av de nya bestämmelserna ocksä i frågan om vad som är påkallat från allmän synpunkt. Åklagarna får ingen befattning med, och såvitt kan bedömas normalt heller ingen kännedom om, alla fall där kronofogdemyndigheterna stannar för att förvandling inte bör bli aktuell. Samtidigl är, som ju också departementschefen tycks mena, åklagarna bättre ägnade att göra hithörande inte helt okomplicerade kriminalpolitiska överväganden, bl.a. genom sin tillgång lill register och annat underlag som här blir av betydelse.

När det gäller en i vissa avseenden likartad prövning - den i 12 § bötesverkstäUighetslagen - har åklagaren getts rätt alt besvära sig över beslul av kronofogdemyndigheten (se prop. 1978/79:40 s. 41). En sådan ordning är inte tänkbar i detta fall. Åklagarmyndigheterna skulle då utan alt det är motiverat av andra skäl tvingas la del av etl orimligt antal ouppklarade indrivningsärenden. Det torde dessutom vara avsett att kronofogdemyndighetens ställningslagande skall vara oförbindande för åklagaren också i det fall det leder lill att ärendet avskrivs. Lagrådet finner det angeläget att åtgärder vidtas så att åklagarna på lämpligt sätt kan hålla sig underrättade om de bedömningsgrunder kronofogdemyndigheterna till-lämpar. Åklagarna kan därmed ta egna initiativ om det anses påkallat för atl få fram domstolsavgöranden i mera principiella frågor.

I 15 § tredje stycket anges den latitud inom vilken förvandlingsstraffet skall utmätas. Latituden sträcker sig från fängelse fjorton dagar till fängelse tre månader. I remissprotokollet framhålls, att förvandlingsstraffets längd bör bestämmas under hänsynstagande till samtliga omständigheter i varje enskilt fall. Som exempel på omständigheter av betydelse för förvandlingsstraffets bestämmande nämns i remissen dels bötesgäldenärens personliga och sociala förhåUanden dels gjorda avbetalningar på böterna. En omständighet som enligt lagrådets mening också är ägnad atl inverka på förvandlingsstraffets längd är antalet obetalda dagsböter eller vid penningböter storleken av obetalt belopp. Denna omständighet är i gällande rätt ensam avgörande för förvandlingsstraffets längd. I ett system med s. k. fri förvandlingsskala som föreslås infört i remissen kan angivna omständighet naturligtvis inle tillmätas lika stor betydelse för förvandlingsstraffets bestämmande som för närvarande och dess inverkan på förvandlingsstraffet kan inle heller som nu ske i form av omräkning av böter fill fängelse efter bestämda formler.

16§

Paragrafens andra mening innehåller en lilläggsregel om behörig domstol för mål om förvandling av böter, när bötesstraffet eller vid flera straff

Prop. 1982/83:93 45

något av dem beslämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot. I så fall kan enligt lilläggsregeln förvandUngsmålet tas upp

- förutom av tingsrätt som är behörig enligt första meningen i paragrafen

- av tingsrätt hos vilketi ålal för brotlet skulle ha kunnat väckas. Lagrådet har i sak inte någon erinran mot den föreslagna filläggsregeln men vUl påpeka, atl del faUet alt flera straff föreligger bör beaktas också i slutet av meningen, förslagsvis genom att orden "för brottet" tas bort. I sammanhanget kan anmärkas, att motiven (avsnitt 2.5.) inle heU överensstämmer med regeln.

17§

Paragrafen upptar i tredje stycket en regel av innebörd atl beslul varigenom ansökan om förvandling lämnals utan bifall inte utgör hinder för alt sådan ansökan prövas på nytt beträffande samma böter. Tolkad efter sin lydelse öppnar regeln en vidsträckt möjlighet alt utan resning uppta avgjord fråga om förvandling tiU förnyad prövning. I motiven har emellertid förutsatts, att förnyad ansökan inte skall göras annat än om nya omständigheter eller bevis fillkommit som kan utgöra anledning till en annan bedömning än den domstolen tidigare gjort. Den sålunda åsyftade begränsningen av regelns tillämplighet bör framgå av lagtexten förslagsvis pä så sätt att efter ordet "böter" tillfogas satsen "om nya förhållanden ger anledning lill del."

18§

Kriminalvårdsstyrelsen har enligt detta stadgande att fatta beslut om bortfall av förvandlingsstraff när den bötfällde betalat samtliga böter som avses med förvandlingsbeslutet. Enligt gällande bestämmelser länder styrelsens beslut av detta slag till omedelbar efterrättelse (22 § bötesförvandlingslagen). Ehuru förslaget inte upptar nägon motsvarande bestämmelse torde någon ändring i sak inte vara avsedd. En uttrycklig föreskrift om att styrelsens beslut om bortfall av förvandlingsstraff länder till omedelbar efterrättelse fär även enligt lagrådets mening anses obehövlig.

22§

Såsom lagrådet närmare berört vid behandlingen av 15 §, bör i ett andra stycke av 22 § göras en generell hänvisning till särskilda bestämmelser om hinder mot förvandling. Hänvisningen kan förslagsvis få följande lydelse:

"Om hinder i andra fall mot förvandling av böter eller viten gäller vad särskilt är föreskrivet.''

Övergångsbestämmelserna

I punkt 2 av ikraftträdandebestämmelserna föresläs de nya reglerna i 14-23 §§ få tillämpning även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandedagen, dock med vissa angivna begränsningar. Har lagakraflvunnet

Prop. 1982/83:93 46

beslut om förvandling meddelats enligt 1964 års lag om bötesförvandling skall dock denna lags bestämmelser fortfarande tiUämpas i fråga om beslutet. En regel härom är intagen i förslagel lill den särskilda lagen om upphävande av 1964 års lag. Övergången lill ny lag synes kunna föranle.da fillämpningssvårigheter i en specieU situation. Det gäller fall, då förvandlingsstraff har ådömts enligt 1964 års lag genom lagakraflvunnet beslut och det efter ikrafllrädandedagen uppkommer fråga om förvandling även av andra böter som har ålagts innan förvandlingsstraffet avtjänats. I ett sådant fall skaU enligt övergångsbestämmelserna den nya 19 § bötesverkstäUighetslagen tillämpas. Vid slraffmätningen i del nya bötesförvandlingsmålet skall det tidigare ådömda förvandlingsstraffei beaktas på det sätt som anges i 19 § första slyckei. Här synes kunna uppkomma vissa oklarheter främst i fråga om avräkning vid avbetalning i sådana faU då domstolen stannar för atl, med tillämpning av första ledet i andra meningen av detta lagrum, förordna att det tidigare förvandlingsstraffet skall avse även de aktuella böterna. Enligt lagrådets mening bör en särskild föreskrift för sådana situationer kunna undvaras, eftersom sannolikheten för att något sådant fall inträffar synes vara ringa.

Lagrådet vill vidare anmärka följande. Det förut berörda stadgandet om fortsatt tillämpning i vissa fall av bestämmelserna i 1964 ärs bötesförvand-lingslag utgör från lagteknisk synpunkt ett undantag från den huvudregel för övergången till ny lag som anges i övergångsbestämmelserna under punkt 2. Med hänsyn härtill föreslår lagrådet att som en punkt 3 i ikraftträ-dandebeslämmelserna tas in en hänvisning fill bestämmelserna i den särskilda lagen om upphävande av 1964 års lag, förslagsvis med följande lydelse:

"3. Beträffande beslut i mål om bötesförvandling som före utgången av juni 1983 har meddelats enligt lagen (1964: 168) om förvandUng av böter finns bestämmelser i lagen (1983:000) om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

2§

I första stycket punkt'2 intogs genom lagändring den 17 december 1981 (SFS 1981:1255) föreskrift om att registret skall innehåUa uppgifter angående dem som överlämnats till värd enligt lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, om för brottet är stadgat fängelse. Lagrummets lydelse bör i förslagel kompletteras i enlighet därmed. Likaså bör noten till 2 § justeras.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 1982/83:93 47

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-01-26

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, statsråden I Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Proposition om ändring i brottsbalken m.m. (förvandling av böter)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),

3. lag om upphävande av lagen (1964: 168) om förvandling av böter,

4. lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister,

5. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

6. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Jag godtar lagrådels förslag till ändring av 35 kap. 7 §.

3 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen

14 § Jag godtar lagrådets förslag.

Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 28 oktober 1982.

Prop. 1982/83:93 48

15§

Lagrådet har i princip accepterat den i remissen valda lösningen när det gäller avgränsningen av de grupper som skall kunna åläggas förvandlingsstraff samt beskrivningen av dessa grupper. Emellertid har lagrådet föreslagit vissa justeringar i lagtexten. Jag godtar med någon redakfionell jämkning lagrådels förslag i den delen.

Med anledning av vad lagrådet har anfört om fördelning mellan kronofogdemyndigheterna och åklagarmyndigheterna av den prövning som skall föregå en ansökan om bötesförvandling vill jag i likhet med lagrådet framhålla atl åklagarna naturligtvis inte kan la del av alla de ärenden i vilka kronofogdemyndigheten inte har funnit anledning alt aktualisera frågan om förvandling. En sådan ordning skulle avsevärt minska de fördelar som från ralionaliletssynpunkl ligger i den nya ordningen. Somjag har framhållit i remissprotökollet har kronofogdemyndigheterna enligt min mening i och för sig de kvalifikationer som behövs för alt pröva om det finns förutsättningar för bötesförvandling.

Avsikten är ju atl förvandling skall kunna komma i fräga endast i myckel speciella situationer. Åklagarmyndigheternas och domstolarnas stäilnings-laganden i förvandlingsfrågor kan dock naturligtvis förväntas bli vägledande för kronofogdemyndigheternas praxis. Jag förutsätter ocksä atl åklagar- och kronofogdemyndigheterna - särskilt i inledningsskedet innan några sådana ställningstaganden föreligger - kommer att samråda med varandra i principiella frågor.

När del gäUer straffmätningen har lagrådet pekat på att antalet obetalda dagsböter eller storleken av obetalt bötesbelopp är en omständighet som utöver vad som uttryckligen har anmärkts i remissprotökollet är ägnad att inverka på straffets längd.

Jag delar lagrådets uppfattning men vill understryka att meningen inte är att vatje skillnad i det obetalda bötesbeloppets storlek skall inverka på straffets längd. Det ligger som jag ser det närmast till hands att strafftiderna pä detta område i praktiken anpassas till dem som brukar lillämpas i vanliga brottmål när kortvariga fängelsestraff bestäms. Det innebär att etl förvandlingsstraff, när det inle anses böra bestämmas till en månad eller mer, lämpligen bör bestämmas till fjorton dagar eller tjugoen dagar. Bedöms strafftiden böra ligga mellan en och tvä månader, bör den i enlighet med vanlig praxis kunna bestämmas till en månad femton dagar (jfr prop. 1980/81:44 s. 16).

Övriga paragrafer

Jag godtar lagrådets förslag när det gäller 16 och 17 §§ och har ingen erinran mot vad lagrådet har uttalat i anslutning till 18 §. Med någon redaktionell jämkning godtar jag också lagrådets förslag vid 22 §.

Prop. 1982/83:93 49

Övergångsbestämmelserna

Som huvudprincip för ikrafllrädandebeslämmelserna när det gäller de nya förvandlingsreglerna har valls atl den nya lagstiftningen skall tillämpas på äldre böter medan beträffande förvandlingsbeslul som har meddelats före ikraftträdandet skall gälla de äldre reglerna. Principen kan som lagrådet har pekat på leda lill svårigheter vid tillämpning i ett speciellt fall av den föreslagna 19 § bötesverkstäUighetslagen. Jag delar på de av lagrådet anförda skälen uppfattningen atl en särskild föreskrift för sådana situationer bör kunna undvaras. Tilläggas kan att den nya regleringens fakultativa karaktär gör del möjligl för rätten atl i etl fall av det slag som lagrådet åsyftar anpassa det nya beslutet lill den föreliggande situationen.

Jag godtar - med någon redaktionell jämkning - lagrådels förslag lill en ny punkt 3 i övergångsbestämmelserna tUl bötesverkställighetslagen.

4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

En redakfionell jämkning bör i enlighet med lagrådets påpekande göras i 2§.

Regeringen har den 20 januari 1983 beslutat föreslå riksdagen alt anta bl. a. elt förslag till lag om ändring av lagen om allmänt kriminalregister (prop. 1982/83:85). Förslagel berör bl. a. 4 §, som är aktuell även i förevarande lagstiftningsärende. Om prop. 1982/83:85 bifalls av riksdagen, måste den i det sammanhanget antagna lagen om ändring i lagen om allmänt kriminalregister ändras vid elt senare bifall till den proposilion somjag nu anmäler. Del torde få förutsättas atl denna fräga uppmärksammas vid utskottsbehandlingen.

5 Övrigt

Utöver det sagda bör vissa redaktionella jämkningar göras i de i remissen upptagna lagförslagen.

6 Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

4 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 52

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

vits samt av ålagt förvandlingsstraff har delgivits ansökan om böternas
är särskilt stadgat. förvandling. I sådant faU bortfaller

böterna, om förvandUngsstraff
åläggs, då detta har verkställts el
ler bortfallit, och eljest då rättens
beslul har vunnit laga kraft. Om
bortfallande av ålagt förvandlings-
straffar särskilt stadgat.
Dör den dömde, bortfalla Dör den dömde, bortfaller

ådömda böter. Har under den ådömda böter. Har under den
dömdes livstid domen vunnit laga dömdes livstid domen vunnit laga
kraft och till gäldande av böterna kraft och till gäldande av böterna
lös egendom tagits i mät eller satts i lös egendom tagits i mät eller salts i
allmänt förvar, skola dock böterna allmänt förvar, skall dock böterna
ulgå av den egendomen. utgå av den egendomen.

Vad som nu sagts om böter gäller även utdömt vite.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. De nya bestämmelserna tillämpas också i fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet. Sådana böter får dock ej förvandlas till fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt 25 kap. 7§ andra stycket i dess äldre lydelse. Har tiden för böternas bortfallande före ikraftträdandet avbrutits på det sätt som anges i 35 kap. 7§ första stycket första meningen i dess äldre lydelse, gäller stycket fortfarande i sin äldre lydelse.

2 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighelslagen (1979:189) dets att 1,6 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse dels att i lagen skall införas sju nya paragrafer, 15-21 §§, samt närmast före 15 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Bötesstraff verkställs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer i vad män uppbörd skall ske.

Lagens bestämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter

gäller också vite och sådan särskild gäller också vite. Bestämmelserna i rättsverkan av brott som innefattar 1-13§§ gäller dessutom sådan sär-belalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-i lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad

som sägs i lagen om dom gäller

även beslut.

Prop. 1982/83:93 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §
SkaU uppbörd ej ske eller har Skall uppbörd ej ske eller har

uppbörd ej lett till full betalning, uppbörd ej lett till full betalning,
skaU böterna drivas in genom kro- skall böterna drivas in genom kro
nofogdemyndighetens försorg. In- nofogdemyndighelens försorg. In
drivningen sker på grund av dom, drivningen sker på grund av dom,
godkänt föreläggande eller saköres- godkänt föreläggande eller saköres-
längd, längd. För falt då uppbörden inte

har tett titt fult betalning kan regeringen bestämma att förutom böterna en särskild avgift skall tas ul.

14                                               §
Om förvandlingsslraff för obe
talda    böter   föreskrivs    i   lagen
(1964:168)    om    förvandling    av
böter.

Har beslut om förvandlingsslraff Har beslul om förvandlingsstraff

meddelats, får böter ej indrivas. Se- meddelats, får böterna ej indrivas. dan verkställighet av förvandlingsstraffet påbörjats, får ej heller betalning för böterna mottas.

Förvandling av böter

15 §

Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats eller avskrivils, skatt på talan av åklagare förvandlas titt fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna etter att förvandling annars av hänsyn titt allmän taglydnad är särskilt påkallad. Förvandlingsstraffei skatt bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

16 §

Mål om förvandUng av böter upptas av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsräll som har handlagt del mål, vari bötesstraffet eller, om det är fråga om flera sådana straff, någol av dem har ådömts.

17 §

Nämnd skall della vid tingsrättens avgörande av mål om bötesförvandUng. I målet skall åklaga-

ren och den bötfäUde kallas tUl förhandting inför rätten. Om den bötfällde inte inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tiUräcklig utredningfinns i saken.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ett beslut varigenom rätten har lämnat ansökan om förvandling utan bifaU, utgör inle hinder för alt en sådan ansökan upptas på nytt beträffande samma böter.

I övrigt skall i tillämpUga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandUngsstraffet till den del del inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

19 §

Ålagt förvandUngsstraff bortfaller, om beslutet ej har börjat verkställas inom tre år från det bestulet vann laga kraft.

Förvandling får ej ske av

1. böter, som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken

2. vUe, som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligl lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Ett beslut av hovrälten i etl mål om bötesförvandling får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983, då lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra atl gälla med de undantag som anges nedan.

2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Sädana böter får dock inte förvandlas, om hinder

Prop. 1982/83:93 55

häremot skulle ha mött enligt 9§ lagen (1964:168) om förvandling av böter eller om förhållande som avses i ll § nämnda lag har inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får böter som har ådömts före ikraftträdandet förvandlas tUl fängelse på längre tid än som skulle ha kunnat ske enligt äldre bestämmelser.

3. Har före ikraftträdandet meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter, tillämpas fortfarande den bestämmelsen.

4. I fråga om beslul om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvandUng av böter som har vunnit laga kraft före ikraftträdandet eller som vinner laga kraft därefter lillämpas fortfarande äldre beslämmelser.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 10 och 11 §§ lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, villkorlig dom eUer skyddstiUsyn; dom eller skyddstillsyn eller

2. överlämnats till sluten eller 2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller fill öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller utvecklingsstörda.

3. erhållit anstånd med verkstät-Ughet av förvandlingsstraff.

Har brott, för vilket dömts till skyddstillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2§ brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brotlet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §

I registret skall anteckning ske

I. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet all skola antecknas i registret prövolid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd.

'Senaste lydelse 1981:229. som träder i kraft den 1 januari 1982 (jfr 1981:33,

1981:215).

Senaste lydelse 1981:215.

Prop. 1982/83:93 56

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2. om villkorligt medgiven frihet 2. om villkorligt medgiven frihet

förklaras helt eller delvis förver- förklaras helt eller delvis förver
kad; kad; saml

6. ombeslut meddelas jämliki 34 6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; kap. 10 eller 18 § brottsbalken. samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkstäUigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

10 §'

I registerutdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1.    villkorlig dom, skyddstillsyn, 1. viUkorlig dom, skyddsfillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap.    fängelse som ådömts enligt 28 kap.
3§ brottsbalken, överlämnade till   3 § brottsbalken e//er överiämnande
särskild vård eller anstånd med till särskild vård, sedan tio år förflu-
verkståtlighel     av    förvandlings-     tit från domen; saml

straff, sedan tio år förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som avses i 1, sedan tio år förflutit från
frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2§ skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6§.

■ Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av juslitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §'

I fräga om utdrag jämlikt 9§ skall vad i 10§ stadgas äga motsvarande tillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om 1. Såvitt avser anteckning om

' Senaste lydelse 1981:215. - Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse

fängelse i högsl elt år, villkoriig dom, skyddsfillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eller anstånd med verkslål-Ughet av förvandlingsstraff skall i stället för den i 10 § första stycket angivna tiden gälla en tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endasi för gärning som nägon begått innan han fyllt aderton år, skall ej i någol fall medtagas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skola ej gälla.

Föreslagen lydelse

fängelse i högst ett år, villkorlig dom, skyddstiUsyn eller fängelse som har ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall i stället för den i 10 § första stycket angivna tiden gäUa en lid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vilken har ådömts endast för gärning som någon begått innan han fyllt arton år, skall inte i någol fall medtas.

3. Föreskrifterna i 10 § andra stycket tredje punkten och tredje stycket andra punkten skaU inte gälla.

Prop. 1982/83:93 58

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1981:24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagstiftning

1 Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetls av riksåklagaren, domstolsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), statskontoret, riksrevisionsverket, riksskatteverket, Stockholms tingsrätt, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, SlalsanstäUdas förbund. Tjänstemännens centralorganisations statstjänstemannasektion (TCO-S), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges kronofogdar. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen Sveriges statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare.

Riksskatteverket har överlämnat yttranden frän kronofogdemyndigheterna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Eskilstuna, Kristianstad, Linköping, Luleå, Skövde och Sollentuna.

2 Allmänt

Alla remissinslanser utom Stockholms tingsrätt och TCO-S anser att reglerna om bötesförvandling bör ändras i huvudsak enligt de principer som har föreslagils i promemorian.

De instanser som uttryckligen tillstyrkt förslaget har bl. a. framhåUit att en lagstiftning i enlighet med detta blir lätt att tillämpa och garanterar bötesstraffets effektivitet till en rimlig kostnad (Föreningen Sveriges statsåklagare). Förslaget sägs också tillgodose de förutsättningar som måste finnas i ell rättssamhälle för en effektiv men samtidigl humanitär indrivning av utdömda böter och verkställighet i alternativ form [rikspoUsstyrel-sen). Till dem som tillstyrker förslaget i dess helhet hör, förutom de nämnda, riksåklagaren. Kriminalvårdsstyrelsen tillstyrker förslaget i alla delar som berör verkställighet i kriminalvårdsanstalt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att hovrätten alltjämt har den i tidigare sammanhang av hovrätten framförda uppfattningen att förvandlingsproblemet inte bör lösas isolerat utan behandlas i elt slörre sammanhang. Hovrälten vill emellertid inte motsätta sig den nu föreslagna partiella lösningen.

Stockholms tingsrätt föreslår att frivårdskommittén (Ju 1979:05) får i uppdrag all se över frågor om sanktioner mot den som brister i sin skyldig-

Prop. 1982/83:93 59

het att betala böter. I avvaktan på kommitténs arbete bör enligt tingsrätten den nuvarande ordningen i stort sett kunna behållas. Tingsrätten anser dock att det redan nu i enlighet med vad som föresläs i promemorian bör göras den ändringen att förvandlingsstraffet inte anknyts till en särskild skala. TCO-S har som eget yttrande överlämnat en skrivelse från polisförbundet som uttalar att förbundet av principiella skäl lar avstånd från all -som det heter - "en grupp människor som övertygats om brott eller förseelser helt undgår påföljd". Enligt förbundet bör förfarandet omprövas i syfte alt skapa ett system där en samhällsreaktion på övertygad brottslig handling inte kan undgås.

3 Förutsättningarna för bötesförvandling

När det gäller de närmare förutsättningarna för bötesförvandling i en ny ordning har flera remissinstanser lämnat synpunkter.

Enligt domstolsverkets mening är det viktigt atl rekvisiten preciseras så noggrant att inte en reform resulterar i att antalet personer som sätts i fängelse för obetalda böter ökar i stället för minskar. Risken för en sådan utveckling är enligt domstolsverket stor eftersom alternativen i framtiden kommer att vara förvandling eller avskrivning av böterna i stället för som nu villkorlig eller ovillkorlig förvandling.

Domstolsverket finner det tveksamt om uttrycket "särskilt påkallat av hänsyn lill allmän laglydnad" härden entydighet som krävs. Förvandling vid "flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet" är enigt verket en principiell utvidgning av området för förvandling. Verket frågar sig om böter som motiverats särskUt av hänsyn till allmän laglydnad även påkallar förvandling av samma skäl. Den nuvarande lydelsen av rekvisiten samt en allmän skärpning av förutsättningarna för förvandling är enligt domstolsverkets mening ett fullgott alternativ tUl det framlagda förslagel i denna del.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att "uppenbar vårdslöshet"
och "behov av lillrättaförande" även i fortsättningen bör beaktas vid
förvandling av böter. Enligt hovrättens mening kan man inte bortse frän
betydelsen av den individualpreventiva effekten av ett förvandlingsstraff.
Hovrätten uttalar att det i och för sig är bra att man i lagtexten markerar
allmänpreventionens betydelse i detta sammanhang. Den föreslagna lag
texten täcker dock enligt hovrättens mening inte helt in de fall där det är
önskvärt atl för en enskild person markera betydelsen av en fast hållning
från samhällets sida när det gäller fullgörandet utav ett bötesstraff. Under
rekvisitet "behov av tillrältaförande" kan inbegripas även tredska och
uppenbar vårdslöshet. Det bör räcka att detta uttalas i motiven. Hovrätten
föreslår därför att paragrafen får följande lydelse "om det är uppen
bart alt förvandling är särskilt påkaUad för den dömdes tillrältaförande
eller av hänsyn fill allmän laglydnad" .

Prop. 1982/83:93 60

Hovrätten anser vidare att det bör överlåtas liU rättstillämpningen alt fritt fä avgöra när upprepad bötesbrottslighet skall kunna åberopas. Hovrätten vänder sig mot uttalandet i promemorian att i vart fall fler än två oguldna bötesstraff regelmässigt måste föreligga. Uttalanden av denna art i lagmotiv leder enligl hovrättens mening lätt fill en stereotyp rättstillämpning.

BRÅ har inte någon erinran mot den föreslagna utformningen av rekvisitet "om det är uppenbart alt den bötfällde av tredska har underlåtit att betala böterna" eller mot uttalandena i promemorian om rekvisitets närmare innebörd. I fråga om den grupp bötesgäldenärer som genom illojalt förfarande gjort sig oåtkomliga för indrivning kan förvandlingshotet enligt BRÅ ses som ett påtryckningsmedel för en bötfälld att, med hjälp av de resurser som han med fog anses ha tillgång fill, betala böterna. Ett aktualiserat fängelsestraff förväntas därför i dessa fall knappast komma till verkställighet.

För atl tilltron till böter som en utdömd påföljd skall kunna upprätthållas och påföljdens användningsområde vidgas, bör enligt BRÅ något reellt straffhot finnas även för personer hos vilka indrivning av böter inte kan ske, även om någon tredska i frågan om bötesbelalningen inte kan påvisas. Detta gäller särskilt om lagföring i allt slörre utsträckning sker utan att den misstänkte behöver infinna sig vare sig hos domstol eller andra instanser. Med den utomordentligt restriktiva tiUämpning som förutsätts i promemorian har BRÅ därför inte heller någon erinran mot förslaget atl förvandling ocksä skall kunna ske "om det är uppenbart att förvandling annars av hänsyn lill allmän laglydnad är särskilt påkallad."

Riksrevisionsverket uppger att om förvandling skall kunna komma i fråga i "vissa särskUt flagranta fall av upprepad bötesbrottslighet" även om det inte av utredningen framgår att den bötfällde kunnat betala böterna kommer det att medföra att socialt svaga personer drabbas i någon mån mer än andra kategorier. Den effekten måste enligt riksrevisionsverket accepteras om man vill behåUa effektiviteten hos bötesstraffet.

Riksrevisionsverkel pekar på att förvandlingsstraffets betalningsfrämjande effekt av allt atl döma till stor del sammanhänger med förfarandets obligatoriska karaktär. En stor del av de bötfällda betalar nämligen böterna sedan de delgivits ansökan om förvandling men innan domstolen har meddelat beslut.

Om den i promemorian förutsatta mycket restriktiva tillämpningen blir verklighet finns det enligl riksrevisionsverket anledning att befara alt en stor del av den ganska betydande kategori bötesgäldenärer, som nu betalar sina böter uteslutande till följd av bötesförvandlingsförfarandet, i framtiden kommer atl underlåta att betala. Förvandlingsstraffets betalningsfrämjande effekt kommer med andra ord att till stor del bortfalla. I det allmänna medvetandet kan det föreslagna regelsystemet komma att uppfattas på så sätt att det inte är någon risk att underlåta att betala böter. Detta kan enligt

Prop. 1982/83:93 61

riksrevisionsverkel allvarligt minska respekten för bötesstraffet som samhällsreaktion mot brolt och inverka ofördelaktigt pä den allmänna laglydnaden.

Sammanfattningsvis har riksrevisionsverkel inle något att erinra mol atl den i princip obligatoriska bötesförvandlingen ersätts med en ordning enligt vUken obetalda böter skaU förvandlas bara om särskilt angivna förutsättningar föreligger, Verkel föreslår emellertid att dessa förutsättningar inte bestäms så restriktivt som den allmänna motiveringen i promemorian kan ge anledning till. Verket ifrågasätter också om inte domstolsprövningen av bötesförvandlingsfrågan borde bibehållas i samma omfattning som nu, dvs. så snart de obetalda böterna inte avkortas eller avskrivits och del inte heller är fråga om småböler.

Enligl riksskatteverket tillgodoser förslagel till utformning av rekvisiten i skälig omfattning de olika motstående intressen som finns i lagstiftningsärendet.

Enligt Stockholms tingsrätt innebär det i promemorian framlagda förslaget inte något försök till begränsning av användningen av det ovillkorliga förvandlingsstraffei.

Tingsrätten ifrågasätter också om förslaget utgör en författningsmässig anpassning fill praxis. Enligt tingsrätten har förekomsten av tre oguldna bötesstraff i praxis hittiUs inte utgjort något hinder för att meddela viUkorligt anstånd med förvandlingsstraffet. Del kan alltså inte uteslutas att, med den föreslagna lagstiftningen, fler ovillkorliga förvandlingsstraff kommer att utdömas än för närvarande.

Tingsrätten ifrågasätter om inle det framlagda förslaget skulle kunna inverka menligt pä belalningsbenägenhelen för böter. Vid domstolarna handläggs drygt eltusenfemhundra bötesförvandlingsmäl årligen och hos åklagarmyndigheterna etl långt större antal. Det är sannolikt atl den betalning som sker urider handläggningen av elt mycket stort antal av dessa ärenden har skett inför hotet om en förvandling eller kanske till och med bara inför hotel om en handläggning av målet vid domstol. Det måste också förutsättas att många av dem som betalar böter och viten lill kronofogdemyndigheterna gör det i medvetandet om att en underläten betalning kan aktualisera frägan om ett förvandlingsstraff. Med hänsyn lill att förslaget avses skola kodifiera gällande praxis såvitt avser ådömande av ovillkorliga förvandlingsslraff kommer enligt tingsrätten med all sannolikhet åklagarens och domstolarnas befattning med bötesförvandlingar alt begränsas högsl avsevärt. Del är troligt att den uppfattningen snabbt kommer att vinna spridning att frågor om förvandling av böter är något ytterst ovanligt och atl förvandling bara förekommer i undantagsfall. Blir en sådan uppfattning allmän, kan antagas att betalningsbenägenheten minskar. Bötesstraffet kan tänkas bli mindre trovärdigt som alternativ till fängelse.

Sveriges domareförbund anser att den framlagda lösningen bör godtas och läggas till grund för lagstiftning. Förbundet delar den framförda me-

Prop. 1982/83:93 62

ningen alt behov av lillrättaförande i|pte bör tas upp som rekvisit i en ny reglering. De i promemorian anförda exemplen då förvandling bör äga rum synes enligt domareförbundet rimliga, men del förefaller som om rekvisitet tredska i den föreslagna lagtexten ger uttryck för större restriktivitet än vad som är avsett. Av motiven synes framgå att förvandling bör ske även vid grov vårdslöshet, vilket förbundet anser vara riktigt.

Föreningen Sveriges kronofogdar uppger att enligt föreningens mening begränsningen i möjligheten till förvandlingen till endast "uppenbara" fall är för långtgående och tar udden av fördelarna med förvandlingsinstilutet. Den skapar också risk för uppkomst av en s.k. bötesimmun grupp på grund av det snäva användningsområdet. 15 § bötesverkställighetslagen bör i stället ta upp rekvisitet "sannolika skäl tiU antagande" alt tredska etc. föreligger. I förhållande liU gällande regler innebär detta en skärpning och markerar en lämpligare nivå på den utredning som bör krävas i förvandlingsmål. Föreningen tillslyrker dock att rekvisiteten "uppenbar vårdslöshet" och "behov av tillrältaförande" utmönstras.

Enligt föreningens mening bör det inte ha någon betydelse för förvandlingsfrågan att böter har avskrivits. Avskrivning är endast en indrivningsteknisk term som inte har någon betydelse för betalningsskyldigheten. Den föreslagna verkan av avskrivning slår inle i överensstämmelse med avskrivningens innebörd. Undantagsvis kan anledning att förvandla även avskrivna böter uppslå.

Beträffande verkan av avskrivning påpekar även riksskatteverket att avskrivning enbart är en indrivnings- och bokföringsteknisk term och atl gäldenärens betalningsskyldighet inte på något sätt bortfaller. Detta gäller både skatter och böter. Något särskilt meddelande om avskrivning lämnas inte till gäldenären. En avskriven skatte- eller bötesskuld kan lätt äteruppdebiteras, t.ex. om nägon utmätningsbar tillgång blir känd. För kronofogdemyndigheten vållar det inte några praktiska problem att återuppta handläggningen av avskrivna poster. Enligt riksskatteverkets mening bör därför inle avskrivning vara något hinder mot förvandUng. De förutsättningar som legat till grund för avskrivningsbeslutet kan ändras. Detta gäller särskill 15 § punkterna 2-4 bötesverkställighetsförordningen.

4 Straffmätningen

Av de remissinslanser som särskill uttalat sig i frägan om ersättande av förvandlingsskalan med en fri påföljdsbestämning har BRÅ, Sveriges domareförbund och Föreningen Sveriges kronofogdar tillstyrkt förslaget. Kronofogdeföreningen ansluler sig uttryckligen lill de skäl härför som förts fram i promemorian.

Förslaget har avstyrkts av domstolsverket.

Enligl domslolsverkel kan det sättas i fråga om det när förvandlings-

Prop. 1982/83:93 63

straffet skaU finnas kvar är lämpligt att låta förvandlingen ske mera fritt. Enligt domstolsverket är nackdelarna med att kombinera förvandlingsstraff med fri förvandling flera. Riskerna för att fri förvandling leder fill att lika fall behandlas olika är således uppenbara. Betalningsbenägenheten kan komma alt minska. F.n. betalas åtskilliga böter efter beslutet om förvandling men före verkstäUigheten. Förslagets konstruktion sätter i praktiken stopp för avbetalning efter beslutet om förvandling. I många fall kan det även länkas att anledning saknas för den bötfällde atl redan hos kronofogdemyndigheten/åklagarmyndigheten avbetala böterna, eftersom ett eventuellt förvandlingsstraff kan förväntas bli detsamma oavsett om avbetalning görs eller inte.

Förvandlingsskalan bör enligt domstolsverket anpassas till moderna straffvärdeuppfatlningar. Olägenheterna beträffande viten och penningböter med hänsyn lill penningvärdets förändring är inte sä stora all de överväger nackdelarna med den fria förvandlingen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser inte att del är lämpligt att i lagmotiven tala om fängelse 14 dagar såsom normalpåföljd när förvandUngsstraff ådöms. Det torde enligl hovrälten vara helt enastående om lagstiftaren i delta fall skulle så detaljerat binda upp domstolarnas straffmälning. Domstolarna torde ha full kompetens atl lägga slraffmätningen pä en från alla synpunkter lämplig nivä.

Liknande synpunkter förs fram av riksskatteverket, som tUlägger att med hänsyn fill den preventiva effekt bötesförvandlingen bör ha på indrivningsstadiet 14 dagar förefaller vara i underkant som normalpäföljd.

BRÅ tillstyrker däremot uttryckligen all förvandlingsstraffets latitud bestäms så som föreslagits med stark betoning av att normalstraffel skall vara 14 dagar.

5 Forumfrågan

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att en betydande mängd bötesstraff uppkommer genom strafförelägganden och andra liknande förfaranden. För förvandling av sådana böter skulle endast gälla regeln om forum där den bötfällde vistas. Detta kan skapa problem när olika slags böter skall förvandlas. Det bör därför enligt hovrätten övervägas om forumregeln bör justeras med hänsyn lill nämnda grupp av bötesstraff, vilken har en betydande storlek.

6 Behörigheten att väcka talan om förvandling

Ett par remissinslanser förordar all talan vid domstol om bötesförvandling skall väckas av kronofogdemyndigheterna istället för av åklagarmyndigheterna.

Prop. 1982/83:93 64

Riksskatteverket anser sålunda att flera skäl talar för att åklagarmyndigheternas och polismyndigheternas befattning med bötesförvandlingsmäl skaU överföras till kronofogdemyndigheterna. Riksskatteverket anför härom.

I många skattemål utgör konkursen slutsleget i indrivningsförfarandet. På motsvarande sätt utgör bötesförvandlingen i vissa bölesmäl slutpunkten pä verkstäUigheten. Det faller sig dä naturiigt och rationellt att låta den myndighet som handhar bötesindrivningen också utreda om en bötesgäldenär skall bli föremål för bötesförvandling, göra framställning till tingsrätten om förvandling och föra talan i målet. Det kan anmärkas att kronofogdemyndigheten (KEM) i dag ofta biträder åklagaren i tingsrätten i bötesför-vandlingsmålen. Processen handlar i princip om gäldenärens inkomst- och förmögenhetsförhållanden, övriga personliga förhållanden, avbetalningar och uppskov.

Kronofogdekåren har processvana bl.a. från de tidigare nämnda konkursmålen. Därtill kommer atl ett stort anlal kronofogdar förordnas att föra del allmännas talan i mål om ställföreträdares betalningsansvar för vissa s. k. företagarskatter hos juridiska personer, ävensom i tvistemål om bättre rätt till utmätt egendom. I utsökningsbalken (UB) har kronofogde ocksä filldelals nya processuella uppgifter - bl. a. alt föra talan om utdömande av förelagda viten och framställning om häktning (2 kap. 15 och 16 §§ UB). Från rättssäkerhetssynpunkt blir det således inte några olägenheter om de uppgifter som nu ligger på åklagare i bötesförvandlingsmålen anförtros kronofogde.

Ulredningsfunklionen som nu handhas av polisen kan fullgöras av exekutiv personal vid KFM. Denna personal är ju redan pä förhand väl förtrogen med de aktuella bötesmålen. Genom UBs införande har KFM också fått flera nya instrument till sitt förfogande för att nå ökad effektivitet i indrivningsarbetet - förhör, förteckning, tvångsmedel som polishämtning, vitesföreläggande, häktning m. m.

Betydande förenklingar och rationaliseringar stär alt vinna med en sådan förändring. I stället för att fyra olika statliga organ tar del i handläggningen fram till förvandlingsbeslutet (KFM, polis, åklagare, tingsrätt) blir det två - KFM och tingsrätt - som prövar saken. KFMs utvidgade befogenheter enligt UB kan naturiigtvis användas i det utredningsarbete som övertas från polisen även om utredningarna kommer att gälla ett relativt begränsat antal mål. Härigenom kommer också bortfallet av den betalningsframkallande effekt som polisförhören onekligen hittills haft i förvandlingsmålen att kompenseras fullt ul.

Verket anför vidare

Ur samhällsekonomisk synvinkel kan ej heller bortses från att vissa besparingar kan uppnås genom en sådan ändring. Genom att elt färre anlal myndigheter blir inblandade, minskar risken för dubbelarbete. Vissa tidsvinster uppnås. Även om det blir ett begränsat antal bötesförvandlingsmäl som blir föremål för poUs- och åklagarhandläggning enligt lagförslaget, innebär en överflyttning av arbetsuppgifterna till KFM att polis och åklagare måhända kan frigöra och överflytta resurser till annan verksamhet som bedöms väsenfiig för samhäUet, bl.a. bekämpande av ekonomisk bronslighet.

Prop. 1982/83:93 65

Vid KFMs och polisens utredningar liksom vid förhandling hos domstolen prövas inte den bakomliggande skuldfrågan i brottmålet. "Förundersökningen" gäller den bötfälldes levnadsomständigheter, inkomst- och förmögenhetsförhållanden samt orsaken lill belalningsunderlåtelsen. Som tidigare nämnts är KFM väl förtrogen med dessa frågor från det tidigare indrivningsarbelel och synes väl skickad atl kunna bedöma förutsättningarna för bötesförvandling enligt lagförslaget. KFMs övertagande av uppgifterna innebär också en logisk fortsättning på den väg som man tidigare slagit in på då KFM gavs vidgade befogenheter enligt 12 § bötesverkställighetslagen. Den omständigheten att processuella regler för allmänt ätal i tillämpliga delar skall gälla för förvandlingsmålen jävar enligt RSVs mening inte förslaget atl kronofogde får föra talan i saken.

Föreningen Sveriges kronofogdar (majoriteten) redovisar samma uppfattning som riksskatteverket. Denna uppfattning sammanfattar föreningen påföljande sätt.

- Kronofogdemyndigheten äger i regel mycket god kännedom om gäldenären och kan aUlså bäst bedöma om tredska etc. föreligger. Invändningar, påståenden m.m. som den bötfällde kan komma att framställa före eller under rättegång kan bäsl bedömas av kronofogdemyndighet. Del merarbete del innebär för en åklagare alt sätta sig in i ärendet undviks.

- Kronofogdemyndighet/kronofogde har processvana frän bl.a. konkursmål och - på många håll - andra tvistemål.

- Kronofogdemyndighet gör redan bötesförvandlingsutredningar och måste alltså redan ställa personal till förfogande för ulredningsändamål. Förekommande formulär kan fö omarbetas och ytterligare underlätta arbetet. Den ytterligare utredning som kan krävas som underiag för beslut att föra talan om förvandling av bötesstraffet bör av samhällsekonomiska skäl även ulföras av kronofogdemyndighet. Härigenom undviks det dubbelarbete som uppstår genom att en ny utredning skall verkställas av polisen. Någon kvalitetsförsämring behöver knappast befaras. Den exekutiva personalen vid kronofogdemyndighet torde vara väl skickad att utföra denna typ av utredning.

- I fråga om andra allmänna fordringar svarar kronofogdemyndighet för samtliga led i indrivningen, från början till slut. Som redan inledningsvis framhållits bör samma förhållande råda i fräga om böter och viten oavsett vilken den slutliga åtgärden blir, konkurs, förvandling eller avskrivning.

- Reglerna i utsökningsbalken om förhör och hämtning etc. kan utnyttjas också i bölesmäl.

En minoritet av föreningens styrelse anser atl uppgiften atl väcka talan om bötesförvandling vid domstol skall ligga kvar hos åklagaren men att åklagaren inte skall ha möjlighet att "ompröva" kronofogdemyndighetens beslut i frågan, dvs. fråga skall vara om uppdrag för åklagaren alt föra förvandlingstalan.

En annan syn på dessa frågor redovisas av riksrevisionsverket som uttalar atl det finns anledning till tveksamhet att pålägga kronofogdemyndigheterna sådana uppgifter av slraffrältslig art som förslagel förutsätter.

5 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 93

Prop. 1982/83:93 66

7 Preskription

Riksskatteverket anför atl utmätning av fast eller lös egendom och ansökan om konkurs som skelt före tidpunkten för preskription bör fä medföra att betalning för botes- eller vitesfordringar får tas ut ur den utmätta egendomen eller erhållas i konkursen även därefter. Vad sålunda föreslås lär lillämpas i praxis redan nu av en del kronofogdemyndigheter. Praxis är emellerfid vacklande. Flera myndigheter stäUer sig tveksamma lill en sådan tolkning av nu gäUande bestämmelser. Även säkerhet enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skatlefordringar m. m. bör enligt riksskatteverket få realiseras och gottskrivas böter och viten som enligt huvudregeln preskriberas. Vad nu anförts om konkurs och säkerhet bör gälla även för fall då den dömde avlider.

8 Anteckning i kriminalregister

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser atl den föreslagna begränsningen av förvandlingsslraffels fillämpningsområde medför atl domstolarna fär ell slörre intresse än hittills av atl äga kännedom om huruvida en tilltalad blivit föremål för bötesförvandling. Hovrätten förordar därför att lagen om allmänt kriminalregister ändras i enlighet härmed.

9 Bortfall av ålagt förvandlingsstraff i vissa fall

BRÅ StäUer sig tveksamt till promemorians ståndpunkt att 11 § bötesförvandlingslagen i huvudsak inte behöver få någon motsvarighet i den nya regleringen. Även om det praktiska behovet av en bestämmelse inte torde vara stort vill BRÅ ändå ifrågasätta om inte en regel bör finnas för de undantagsfaU som ändå kan tänkas uppkomma.

10 Sammanlagda strafftider m. m.

BRÅ ifrågasätter om inle en reglering behövs för den situationen att flera förvandlingsstraff samtidigl föreligger tiU verkställighet. Nägon annan möjlighel än alt låta domstol avgöra saken kan enligt BRÅ knappast tänkas. Företrädesvis bör den som sist meddelat beslut om förvandling komma i fråga. Likaså kan ifrågasättas om det inte bör finnas en regel om sammanträffande av påföljd för de undantagsfall då fråga om förvandling av nya böter kommer upp sedan etl tidigare förvandlingsstraff beslutals men varken verkställts eller bortfallit.

Prop. 1982/83:93 67

Sveriges domareförbund pekar på att det i promemorian uttalas atl principen i 16 § bötesförvandlingslagen om förvandling av alla ådömda böter på en gång bör behållas. Förbundet delar denna uppfattning. Nägon regel härom återfinns emellertid inte bland de framlagda författningsförslagen. En uttrycklig bestämmelse torde enligl förbundet vara erforderlig dels pä grund av lydelsen i förslaget lill 15 § bötesverkställighelslagen, dels med hänsyn till risken för e contrarioslut.

11 Fullföljd

Sverigs domareförbund finner del tveksamt om förbudet mot fullföljd till HD bör behällas. Vissa principfrågor bör enligl förbundet kunna las upp i HD. FuUföljdsprövningen torde innebära tillräcklig spärr mot obefogad fullföljd.

12 Särskild avgift vid bötesindrivning

Promemorieförslaget har i denna del fått ett blandat mottagande.

BRA har ingen erinran mot den föreslagna principen. En förutsättning är dock enligt BRA dels atl avgiften hålls på en måttlig nivå, dels alt den bötfällde får en rimlig chans atl betala frivilligt före indrivning. Det mäste sålunda ges tillräcklig informafion om möjligheten till betalning före indrivning även av domstolsböter, när denna möjlighet införs.

Stockholms tingsrätt anser att en särskild avgift vid bötesindrivning kan antas befrämja en snabb och effektiv betalning av ådömda böter. En sådan avgift bör därför snarast införas.

Sveriges domareförbund uppger atl förbundet i annat sammanhang har framhållit önskvärdheten av att det öppnas en möjlighet till frivillig bötesbelalning på ett enkelt sätt. Förbundet välkomnar därför förslaget att införa uppbörd av domstolsbötér. Förbundet tillstyrker också förslaget om en särskild bötesavgift som stöd för uppbörden.

Statskontoret delar uppfattningen att man nu bör arbeta vidare på SARIs förslag lill principiell utformning av ett nytt system för uppbörd av domstolsbötér. I det sammanhanget bör enligt statskontorets mening också närmare övervägas fördelarna och nackdelarna med restavgift.,Man bör därför inte redan nu ta slutlig ställning i denna fråga. Statskontoret är berett atl medverka i etl sådant arbete.

Riksskatteverket pekar på att promemorieförslaget innebär att man utöver reslavgiftssystemet enligt uppbördslagsliflningen skapar elt ytterligare avgiftssystem i allmänna mål vartiU bötesindrivningen räknas. Verket avstyrker förslaget att indrivningsavgift skall införas nu.

Riksskatteverket ställer sig i princip posifivt till tankarna på en avgift vid

Prop. 1982/83:93 ' 68

indrivning av böter men ifrågasätter lämpligheten av att skapa ett särskilt avgiftssystem för böter. Verket erinrar om det förslag till höjning av restavgiften som har föreslagits i skatleindrivningsutredningens nyligen remissbehandlade betänkande Restavgift på skall m.m., (Ds B 1981:12). Om detta förslag förverkligas bortfaller enligt riksskatteverket invändningarna mol att konstruera bötesindrivningsavgiften som en restavgift efter uppbördslagstiftningens mönster.

Enligt riksskatteverkets mening är det en viktig förutsättning att en avgift konstrueras så att den är lätt atl administrera och lätt kan passas in i indrivningsarbetet. Riksskatteverket föreslår därför och med hänvisning till föreslagen höjning av restavgifien enligt uppbördslagstiftningen att frågan om restavgift för böter blir föremål för ytterligare överväganden innan sluUig slällning tas.

Riksskatteverket delar den i promemorian framförda uppfattningen om att det nuvarande restavgiflssystemel inte är lämpat för bötesfallen.

Eftersom den i promemorian föreslagna avgiften skall utgöra en ersättning till staten för de kostnader som uppkommit genom indrivningen och inte en sanktion för försenad inbetalning finns def enligt riksskatteverkets mening till en böijan anledning att erinra om den speciella karaktär böterna har som inkomst för staten.

Böter är sålunda inte och bör inte jämställas med skatt. Åläggande av bötesstraff bör inte ses som ett sätt att skaffa staten inkomster. Som straff utgör böterna en ensidig prestation från den bötfälldes sida gentemot staten. Betalning och indrivning av böter är straffverkställighet och bör som sådan i första hand jämföras med andra typer av straffverkställighet för vilka staten inte tar särskill betalt. Eftersom bötesmedlen ändå är inkomster för staten mäste de givetvis beräknas och budgeteras på vanligt sätt. För innevarande budgetär har de beräknats till omkring 119 milj. kr. (bilagan till FiU 1980/81:45 s. 10). Det är uppenbart att bötesmedlen med denna omfattning väl täcker de kostnader som är förenade med indrivning av en del av dem.

Om en avgift skall införas ligger det enligt riksskatteverket nära lill hands atl utgå från den ordning som gäller enligt förordningen (1981: 1185) om ulsökningsavgifier. Enligt denna förordning utgår en fast avgift, grundavgiften, om 250 eller i visst fall 125 kr. Dessa utsökningsavgifter har emellertid hittills utgått endast i enskilda mål.

Införandet av en särskild avgift för bötesmålen innebär, anför riksskatteverket, att det för enbart dessa mål skapas elt avgiftssystem som inte i övrigt förekommer hos kronofogdemyndigheten. Redan denna omständighet gör att de administrativa konsekvenserna av en sådan ordning noga måste övervägas innan beslut om sådan avgift fattas. Härtill kommer att det är tveksamt om ett system med bötesavgifter ger ett utbyte för det allmänna som överväger de olägenheter som kan väntas uppstå i praktiken. Avgiften kan visserligen ha en viss betalningsfrämjande effekt men

Prop. 1982/83:93 70

BUaga3 De remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 25 kap. 7 §, 26 kap. 2 §, 34 kap. 11 § och 35 kap. 7 § brottsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

25 kap.
7 §'

Om uppbörd och indrivning av böter finnes beslämmelser i bötesverkställighetslagen (1979:189).

Böter som icke betalas skola, om Böter som inte betalas får, om
icke annat är föreskrivet, förvand-   inte annat är föreskrivet, förvand
las till fängelse i lägst tio och högsl las lill fängelse i lägst jor/o/i dagar
nittio dagar enligl bestämmelser och högst Ire månader enligt be-
därom i lagen (1964:168) om för-   stämmelserna i bötesverkstätlig-
vandling av böter.                        Itetslagen.

26 kap.
2 §

Fängelse må användas såsom ge- Fängelse/o/- användas såsom ge
mensamt straff för flera brott, om mensaml straff för flera brott, om
fängelse kan följa å nägot av bröt- fängelse kan följa på något av brot
ten, len.

Fängelse på viss tid må sättas Fängelse på viss tid får sättas

över det svåraste av de högsta över det svåraste av de högsta

straff som kunna följa å brotten straff som kan följa på brotten men

men må ej överskrida detta med får inte överskrida detta med mer

mer än två år eller överstiga de än tvä år eller överstiga de högsta

högsta straffen sammanlagda med straffen sammanlagda med varand-

varandra, därvid bötesstraff anses ra. Elt bötesstraff skall därvid

svara mot del fängelse som skulle anses svara mot fängelse fjorton

följa vid böternas förvandling. dagar.

Ej må del svåraste av de lägsta straffen underskridas.

34 kap.

11 §-

Förekommer tiU verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och

dom på böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse pä viss tid, villkorlig

dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället

för den andra påföljden.

Om en dom på fängelse på viss Förekommer till verkställighet på

tid i minst två år och en dom på en gång en dom på fängelse på viss

' Senaste lydelse 1979: 190. - Senaste lydelse 1981:211.

Prop. 1982/83:93

Nuvarande lydelse

böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer titt verkstältighel på en gång, skaU fängelsestraffet träda i stället för böterna eller disciplinstraffet.

35 7 Ådömda böter bortfalla när fem år förflutit från det domen vann laga kraft, om ej dessförinnan ansökan om böternas förvandling delgi-vUs den dömde. Om bortfallande av böter sedan sådan ansökan delgivits saml av ålagt förvandlingsstraff är särskilt stadgat.

Dör den dömde, bortfalla ådömda böter. Har under den dömdes livstid domen vunnit laga kraft och till gäldande av böterna lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar, skota dock böterna utgå av den egendomen.

Föreslagen lydelse

tid i minsl två år och en dom på böter, förvandlingsstraff för böter eller disciplinstraff som har meddelats innan det förstnämnda fängelsestraffet har börjat avtjänas, skall del straffet träda i stället för den andra påföljden.

kap.

Ådömda böter bortfaller när fem år har förflutit från del domen vann laga kraft.

Första stycket gäller inle, om den dömde vid utgången av den där angivna tiden har delgivits en ansökan om böternas förvandling som inle har blivit slutligt prövad. Om rätlen i sådant falt skiljer saken från sig utan atl förvandla böterna, bortfaller dessa när rättens beslut har vunnit laga kraft. Om bortfallande av ålagt förvandlingsstraff föreskrivs särskilt.

Dör den dömde, bortfaller ädömda böter. Har under den dömdes livslid domen vunnit laga kraft och lös egendom tagits i mät eller satts i allmänt förvar för betalning av böterna, skatt dock böterna betalas av den egendomen.

Prop, 1982/83:93 72

2 Förslag till

Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)

Härigenom föreskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979: 189) dels att 1 och 14 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 15-23 §§, samt före 15 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Bötesstraff verkstäUs genom uppbörd eller indrivning. Regeringen bestämmer, i vad mån uppbörd skall ske.

Lagens beslämmelser om böter Lagens bestämmelser om böter

gäller också vite och sådan särskild gäller också vite. Bestämmelserna i rättsverkan av brott som innefattar 1-13 §§ gäller dessutom sådan sär-betalningsskyldighet. Vad som sägs skild rättsverkan av brott som inne-i lagen om dom gäller även beslut. fattar betalningsskyldighet. Vad

som sägs i lagen om dom gäller även beslut.

14                                               §
Om förvandUngsstraff för obe
talda    böter   föreskrivs    /   lagen
(1964:168)    om   förvandling    av
böter.

Har beslut om förvandlingsslraff Har beslut om förvandlingsstraff

meddelats, får böter ej indrivas. 5e- för obetalda böter meddelats, får
dan verkställighet av förvandlings- dessa böter ej indrivas. Betalning
straffet påbörjats, får ej heller be- för böterna får dock tas emot intill
talning för böterna mottas, dess förvandlingsstraffei har titt

fullo verkställts eller bortfalUt.

FörvandUng av böter

15 §

Ädömda böter, som inte har kunnat indrivas och som inte har avkortats, skall om inle annat är föreskrivet på talan av åklagare förvandlas tUt fängelse, om det är uppenbart att den bötfällde av tredska har underlåtit alt betala böterna eller all förvandling annars av hänsyn till allmän laglydnad är särskilt påkallad.

Är den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig all betala även andra böter än sådana som avses i första stycket, skatt också dessa böter förvandlas.

FörvandUngsstraffet skaU bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar och högst tre månader.

16 §

Mål om förvandUng av böter tas upp av tingsrätten i den ort där den bötfällde finns eller av den tingsrätt som har handlagt det mål, i vilket bötesstraffet eller, om del är fråga om flera sådana straff, något av dem har ådömts. Har bötesstraffet eller vid flera straff något av dem bestämts genom strafföreläggande eller genom föreläggande av ordningsbot, kan målet las upp åven av den tingsrätt hos vilken åtal för brottet skulle ha kunnat väckas. .

17 §

/ mål om bötesförvandling skall tingsrätten vid avgörande av saken bestå av en lagfaren domare och nämnd. Åklagaren och den bötfällde skaU kallas tiU förhandling inför rätten. Om den bötfäUde inle inställer sig, får målet ändå avgöras, såvida tillfredsställande utredning finns i saken.

Rättens avgörande av saken sker genom beslut.

Ett beslut varigenom rätten har lämnat en ansökan om förvandUng utan bifall utgör inte hinder för att en sådan ansökan las upp på nytt beträffande samma böter.

I övrigt skall i tillämpUga delar gälla vad som är föreskrivet beträffande mål om allmänt åtal.

18 §

Om den bötfällde sedan förvandling av böterna har beslutats betalar hela bötesbeloppet, bortfaller förvandlingsstraffet till den del det inte har verkställts. Beslut om detta meddelas av kriminalvårdsstyrelsen.

Prop. 1982/83:93 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Har någon ålagts förvandlings-straff för böter och uppkommer därefter fråga om förvandling av andra böter, som har ålagts innan det förstnämnda straffet har blivit tillfullo verkställt, skall vid det nya straffets bestämmande i möjlig mån iakttas atl straffen tillsammans inte överstiger vad som skulle ha ålagts om böterna hade förvandlats samtidigt. Rätten får i ett sådant fall förordna atl del tidigare ådömda förvandlingsstraffet skall avse även de andra böterna eller bestämma del nya straffet tUt kortare tid än som anges i 15 § tredje stycket.

Avser ett beslut om förvandling böter som har ålagts innan ett tidigare förvandlingsstraff har börjat verkställas och framgår det inte av beslutet att det tidigare förvandUngsstraffet har beaktats, skall domstolen, sedan bestulen har vunnit taga kraft, efter anmälan av åklagare ompröva det beslut som har meddelats senast. Därvid tilllämpas första stycket.

20 §

Om verkstäUighet av förvandUngsstraff föreskrivs särskilt.

21 §

Ålagt förvandUngsstraff bortfaller, om beslutet inte har börjat verkställas inom tre år från del beslutet vann laga kraft.

22 §

Förvandling får ej ske av

1. böter, som har ådömts med stöd av 33 kap. 2 § brottsbalken,

2. vite, som har utdömts för underlåtenhet att fullgöra dom eller beslut rörande saken i mål som har handlagts enligl tagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Prop. 1982/83:93 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Ett beslut av hovrätten i ett mål om bötesförvandling får inte överklagas.

1. Denna lag träder i kraft den I juli 1983.

2. De nya bestämmelserna gäller även i fråga om böter som har ålagts före ikraftträdandet. Sädana böter får dock inle förvandlas, om hinder häremot skulle ha mött enligt 9 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter eller om förhållande som avses i 11 § nämnda lag har inträtt före ikraftträdandet. Inte heller får förvandlingsstraff som endast avser böter som har ådömts före ikraftträdandet bestämmas till fängelse pä längre tid än som skulle ha kunnat ske enligl äldre bestämmelser.

3 Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling av böter

Härigenom föreskrivs att lagen (1964:168) om förvandling av böter skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1983 med de undantag som anges nedan.

1. Har före utgången av juni 1983 meddelats beslut som avses i 25 § lagen (1964:168) om förvandling av böter, tillämpas fortfarande den bestämmelsen.

2. I fråga om beslul om förvandling enligt lagen (1964:168) om förvandling av böter som har vunnit laga kraft före utgången av juni 1983 eller som vinner laga kraft därefter tillämpas fortfarande äldre bestämmelser.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2, 3, 4, 7, 10 och 11 §§ lagen (1963:197) om allmänt kriminalregisler skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §•

Registret skall innehålla uppgifter angående dem som av domstol i riket 1. dömts lill fängelse, villkorlig dom eller skyddsfillsyn;

. 2. överlämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller lill vård i

specialsjukhus för psykiskt utveckUngsstörda; eller

3. erhålUl anstånd med verkstäl- 3. ålagts förvandlingsstraff för

Ughet av förvandlingsstraff. böter.

' Senaste lydelse 1981:229.

Har brott, för vilket dömts tUl skyddstiUsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall delta särskill anmärkas i registret.

I registret skall antecknas brotlet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eUer beslutet.

3 §2

I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövolid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brolt eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad; samt

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken.

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;

6. om beslul meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkställigheten av förvandlingsstraff prövotiden förlänges eller anståndet förklaras förverkat.

4 §

Prop. 1982/83:93 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. om domstol efter resning meddelat dom eller beslul som avses i 1;

3. när han avlidit; eller

4. när åttio år förflutit frän hans födelseår.

10 §'

I registerutdrag enligl 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

1. villkorlig dom, skyddsfillsyn, I. villkorlig dom, skyddstillsyn,
fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligl 28 kap.
3 § brottsbalken, överlämnande till 3 § brottsbalken eller överiäm-
särskild vård eller anstånd med nande till särskild vård, sedan tio är
verkställighet av förvandlings- förflutit frän domen eller beslutet;
straff, sedan tio år förflutit från do- saml

men eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som
avses i 1, sedan tio år förflutit från avses i I samt förvandlingsslraff
frigivningen. för böter, sedan tio år förflutit från

frigivningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslul, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upplagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslut, som meddelats före den I januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning som påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. I utdrag fill domstol eller åklagare skaU dock alllid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelserna i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som förut angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fuUständiga uppgifter begäras av juslitiekanslern, justitieombudsman eller datainspektionen.

11 §

I fråga om utdrag jämlikt 9 § skall vad i 10 § stadgas äga motsvarande fillämpning med följande avvikelser:

1. Såvitt avser anteckning om    1. Såvitt avser anteckning om
fängelse i högst ett år, villkoriig fängelse i högst ett år, villkoriig
dom, skyddstillsyn, fängelse som   dom, skyddstiUsyn, fängelse som
ådömts enligl 28 kap. 3 § brottsbal-    ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbal
ken eUer anstånd med verkstäl-    ken eUer förvandlingsstraff för
Ughet av förvandlingsslraff skall i   böter skall i stället för den i 10 §

-' Senaste lydelse 1981:215. * Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1982/83:93 78

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

StäUel för den i 10 § första stycket första stycket angivna tiden gälla en

angivna liden gälla en lid av fem år. tid av fem år.

2. Anteckning om påföljd, vUken 2. Anteckning om påföljd, vilken ådömts endast för gärning som nå- ådömts endasi för gärning som någon begått innan han fyUl aderton gon begått innan han fylll arton år, år, skall ej i något fall medtagas. skall inte i något fall medtas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983. Beträffande förvandlingsstraff som har ålagts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§'

I uppgift från polisregister må, om ej annat följer av 7a §, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslul eller godkännande av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstiUsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 § brottsbalken förklarats fri från påföljd, beslut av åklagare alt icke tala å broll eller beslul om utvisning enligt 38, 43, 47 eller 48 § utlänningslagen (1980: 376), sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, sedan tio år förflutit från avses i 2 samt förvandlingsslraff frigivningen; för böter, sedan tio år förflutit från

frigivningen;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett
anteckningen.

Anteckning om utvisning som beslutats av allmän domstol tas med under den tid, som är föreskriven för den brottspåföljd som har ådömts jämte utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eUer förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endasi förändring av påföljd eller verkstäUighet av

Senaste lydelse 1981:230.

29 §'

Nuvarande lydelse

Har framställning om verkställighet av straff enUgt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallits eller har undanröjande beslutats enligl 14 § eller förverkande enligl 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra staten meddelade domen. Med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad 123 § lagen om verkställighet av bötesstraff är föreskrivet skall dock ej äga tillämpning.

Föreslagen lydelse

Har framställning om verkställighet av straff enligt 1 eller 5 § eller om anordnande av övervakning enligt 10 eller 17 § bifallils eller har undanröjande beslutats enligt 14 § eUer förverkande enligt 21 §, må ej här i riket väckas åtal för gärning som avses i den i den andra slaten meddelade domen. Med avseende å beslämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd skall så anses som hade domen meddelats här i riket. Vad som föreskrivs i 19 § bötesverkstäUighetslagen (1979: 189) skall dock inte tillämpas.

Prop. 1982/83:93 80
Innehåll

Propositionen .................................................................. .... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. .... 1

Förslag fill lag om ändring i brottsbalken ........................ .... 2

Förslag till lag om ändring i bötesverkstäUighetslagen (1979:189) ... 4
Förslag till lag om upphävande av lagen (1964:168) om förvandling

av böter ............................................................................ .... 7

Förslag Ull lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt

kriminalregister ............................................................... .... 7

Förslag fill lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m. . 10
Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av

straff m. m......................................................................... 11

Utdrag av regeringsprotokoll den 28 oktober 1982 ........ 12

1 Inledning ....................................................................... ... 12

2 Allmän motivering ....................................................... 12

2.1 Allmänna utgångspunkter........................................ 12

2.2 1 vilka fall skall förvandling ske? .......................... .... 5

2.3 Straffmätningen.................................................. 19

2.4 Anstånd med verkställigheten skall inte förekomma . 20

2.5 Forumfrågan ......................................................... ... 21

2.6 Behörigheten att väcka talan om förvandling ....... 21

2.7 Preskription .......................................................... 24

2.8 Anteckning i kriminalregistret ................................. 25

2.9 Undantag från förvandling m.m................................ 26

2.10 Sammanlagda strafflider, verkstäUighet m. m.......... .. 28

2.11 Fullföljd .................................................................. 30

2.12 SärskUd avgift vid bötesindrivningen .................... .. 30

3 Upprättade lagförslag ................................................... 31

4 Specialmotivering ......................................................... 31

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ............. .. 31

4.2 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189) ; 33

4.3 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1964:168)

om förvandling av böter ........................................ 38

4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister 39

4.5 Förslagel till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m 39

4.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m..................... .. 39

5 Hemställan...................................................................... .. 40

6 Beslut ........................................................................... .. 40

Utdrag av lagrådets protokoll den 13 januari 1983 ........ .. 41

Utdrag av regeringsprolokoll den 26 januari 1983 ......... 47

BUaga I Lagförslag i departementspromemorian (Ds Ju 1981:24) Förvandling av böter m. m. Förslag till ny lagsfiftning.

Bilaga 2 Sammanslällning av remissyttranden över departementspromemorian.

Bilaga 3 De remitterade förslagen.

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1983