Prop. 1982/83:55

Regeringens proposition

1982/83:55

om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.;

beslutad den 4 november 1982

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar OLOF PALME

STEN ANDERSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framläggs förslag om all återställa värdesäkringen av pensioner och andra basbeloppsanknutna förmåner. Vidare föreslås att beslulel om införande av karensdagar och andra försämringar i sjukförsäkringen upphävs, alt tidigare beslutade försämringar av arbetslöshetsförsäkringen undanröjs och atl beslutet om försämring av statens bidrag till den kommunala barnomsorgen upphävs.

Förslag om en höjning av mervärdeskallen och arbelmarknadsavgiften framläggs.

I fördelningspolitiskt syfte framläggs förslag om en höjning av subventionerna på baslivsmedel. Dessutom framläggs förslag till höjning av de allmänna barnbidragen och flerbarnstilläggen.

1 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 55

Prop. 1982/83:55 2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde

1982-11-04

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodström, B. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsministern Palme och statsråden S. Andersson, Feldl, Hjelm-Wallén, Lundkvist, Leijon

Proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

Statsministern anför:

1 Återställande av den sociala tryggheten

Ansträngningarna atl föra Sverige ur den ekonomiska krisen kommer ofrånkomligen all kräva uppoffringar av medborgarna. Utgångspunkten måste då vara att de bördor som blir nödvändiga för att trygga sysselsättningen och vårt lands ekonomiska oberoende skall bäras av alla grupper i samhället och fördelas efter bärkafl. Della är en förutsättning för alt politiken skall kunna ges den breda folkliga förankring som fordras för atl krispolitiken skall kunna krönas med framgång.

Etl viktigt led i strävan all nå social rättvisa är att slå vakt om den sociala tryggheten. Del finns nu inte utrymme för nya kostnadskrävande reformer på det sociala området. Strävan måste därför i första hand vara atl försvara de trygghelsreformer som böljat raseras under de senasie åren.

I en proposition bör regeringen nu framlägga förslag om

- atl återställa värdesäkringen av pensioner och andra basbeloppsanknutna förmåner,

- att avskaffa de nyligen beslutade karensdagarna och försämrade ersättningsnivåerna inom sjukpenningsförsäkringen,

- alt undanröja försämringen av arbetslöshetsförsäkringen,

- alt upphäva beslulel om en försämring av statens bidrag lill den kommunala barnomsorgen i avvaktan på atl ell nytt syslem hinner utarbetas.

Mot bakgrund av den myckel allvarliga siatsfinansiella situationen är del

Prop. 1982/83:55 3

nödvändigt all utgiftsökningar åtföljs av motsvarande inkomstförstärkningar. Finansieringen bör i första hand ske genom en höjning av mervärdeskallen. Förbätlringen av arbetslöshetsförsäkringen bör i sedvanlig ordning finansieras genom en höjning av avgifter lill arbetsmarknadsfonden.

Barnfamiljerna har i många fall i dag en pressad ekonomisk situation. Genom en rättvis fördelningspolitik mäste vi värna om all barn och ungdomar får växa upp under gynnsamma förhållanden. Olika insatser för atl stödja barnfamiljerna är nödvändiga för all nå delta mål. All erfarenhet visar all framför allt familjer med flera barn behöver elt ökat slöd från samhällels sida. I del följande förordas därför en väsentlig ökning av slödel lill flerbarnsfamiljerna. Höjningar av barnbidragen, studiebidragen, och livsmedelssubventionen utgör, tillsammans med del ökade stödet till den kommunala barnomsorgen och den redan beslutade höjningen av bostadsbidragen, väsentliga tillskoll lill barnfamiljernas ekonomi. Sammantaget tillförs barnfamiljerna genom dessa förslag ca 2 miljarder kr. under år 1983.

Föran motverka mervärdeskattehöjningens effekter på matpriserna bör en höjning ske av subventionerna på baslivsmedel.

2 Förslagens statsfmansiella effekter

De åtgärder som föreslås i della sammanhang leder lill ökade utgifter för staten. Dessa utgifter faller lill en del på statsbudgeten, medan andra redovisas under den del av socialförsäkringssektorn som finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Sålunda faller t.ex. merparten av kostnaderna för sjukförsäkringen på denna del av socialförsäkringssektorn, medan endasi en mindre del berör statsbudgeten. De samlade utgifterna för staten på statsbudgeten och inom socialförsäkringssektorn är i korthet följande. Alt återställa pensionernas värdesäkring m.m. medför en årlig utgiftsökning om 2,5 miljarder kr., medan återställandet av sjukpenningförmånerna och höjda barnbidrag och flerbarnstillägg ökar de årliga utgifterna med ca 1,8 miljarder kr. resp. ca 0.8 miljard kr. (inkl. höjningen av del s. k. förlängda barnbidraget och studiebidraget). All bibehålla del nuvarande syslemel för statligt stöd lill barnomsorgen kan beräknas medföra ökade årliga utgifter om ca 0,6 miljard kr. jämfört med all genomföra riksdagens beslul från våren 1982 om en försämring. Slutligen medför återställandet av arbetslöshetsförsäkringen och de höjda livsmedelssubventionerna en höjning av den årliga utgiftsnivån med 1,5 miljarder kr. resp. 0,2 miljard kr. Sammantaget ökar med andra ord utgifterna på statsbudgeten och i socialförsäkringssektorn med ca 7,4 miljarder kr.

Som jag nyss sade bör dessa utgiftsökningar finansieras genom en höjning av mervärdeskallen och den s.k. arbetsmarknadsavgiften. Dessa åtgärder ökar den statliga sektorns årliga inkomster med ca 4,5 miljarder

Prop. 1982/83:55 4

kr. resp. ca 1,5 miljarder kr., dvs. sammantaget ca 6 miljarder kr. Till denna förstärkning av statsinkomsterna kommer de indirekta effekterna på statsbudgeten i form av ökade skatteinkomster, p.g.a. uppräkningen av pensioner, sjukersättning och ersätlning vid arbetslöshet. Sammanlagt uppgår dessa till ca 1,1 miljard kr. De ökade utgifter som regeringen föreslår motsvaras sålunda av förslagen om höjda inkomster för staten.

Enligl min mening är en sådan ansvarsfull finansiering av de här föreslagna åtgärderna på det sociala området nödvändig.

Statsråden S. Andersson, Feldt. Hjelm-Wallén, Lundkvist och Leijon utvecklar härefter de närmare riktlinjerna för och utformningen av sina förslag till åtgärder. Dessa anföranden och förslag redovisas i underprotokollen för resp. social-, budget-, utbildnings-, jordbruks- och arbetsmarknadsdepartementen .

Slalsminislern avslutar:

3 Hemställan

Med hänvisning till vad som nu har anförts hemställer jag alt regeringen i en gemensam proposilion

1. hemställer alt riksdagen godkänner vad jag har anfört om nödvändigheten av en samlad finansiering av de aktuella åtgärderna,

2. förelägger riksdagen vad de övriga föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som de har hemställt om.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar all genom proposilion förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bil. 1-5.

Prop. 1982/83:55 5

Bilaga I

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet S. Andersson

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

I Återställande av de ursprungliga grunderna för beräkning av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring

Inledning

Beräkning av pensioner och andra förmåner enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring görs med ledning av elt basbelopp som fastställs av regeringen enligt i lagen angivna grunder. Folkpensionsförmåner, pensionstillskott och ATP m. m. utgår med vissa procentandelar av basbeloppet. Syftet med alt anknyta bl. a. pensioner och andra socialförsäkringsförmåner lill basbeloppet har varit att dessa förmåner därmed automatiskt skall värdesäkras.

Basbeloppet har efter hand fått betydelse i allt fler sammanhang och styr numera de allra flesta förmåner och inkomslgränser m. m. inom socialförsäkringsområdet. Dessutom har det kommit att användas för värdesäkring av de kollektivavlalsreglerade försäkringarna som kompletterar den allmänna försäkringen. Basbeloppet används också inom det privata försäkringsväsendet och i andra vilt skilda sammanhang.

Genomförda ändringar av beräkningsunderlaget för basbeloppet

Reglerna för beräkning av basbeloppet finns i I kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Före år 1980 fastställdes basbeloppet för vatje månad på grundval av konsumentprisindex två månader före den månad basbeloppet avsåg all gälla. Basbeloppet utgjorde 4000 kr. multiplicerat med del lal som angav förhållandet mellan del allmänna prislägel (konsumentprisindex) under andra månaden före den som basbeloppet avsåg och prisläget i september 1957. Basbeloppet förändrades när jämförelsetalet hade ökat eller minskat med minsl 3 %c.

På förslag av den borgerliga regeringen beslöt riksdagen hösten 1980 om

Prop. 1982/83:55 6

ändring av beräkningsgrunderna vid fastställande av basbeloppet (prop. 1980/81: 20, SfU 14, rskr 84). Ändringen innebar atl man vid beräkningen av förändringar i det allmänna prislägel inle längre tar hänsyn till indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser saml alt tillägg görs för subventioner. De ändrade reglerna tillämpades första gången vid fastställande av basbeloppet för januari 1981.

Förutom atl de nyssnämnda kostnadsposterna exkluderats från indexberäkningen för basbeloppet har de nya beräkningsgrunderna utformats så att de prisförändringar som skall beräknas påverkar index med endasi 90 %. Detta beror på all energiposterna (ca 10 % av indexbasen) fortfarande ligger kvar vid indexvägningen men med oförändrade priser. Därmed får de varor m. m. som skall ingå i mätningarna av prisförändringarna en sammanlagd vikl av enbart 90 % av indexbasen. Detta kan innebära en systematisk felberäkning av index med 1/10 per år. Vid en antagen ökning av såväl energipriserna som övriga konsumentpriser med 10 % per är blir basbeloppsindex redan efter fem år 4.5 % lägre än konsumentprisindex. Utvecklas energipriserna snabbare än del allmänna prisläget blir skillnaderna större.

Fr. o. m. den I januari 1982 fastställs basbeloppet en gäng per år i stället för varje månad under året (prop. 1981/82:50, SfU 6, rskr 85). Basbeloppet räknas nu fram genom en jämförelse mellan del lal som anger förhållandel mellan det allmänna prislägel i november året före det år som basbeloppet avser och prisläget i juni 1980. För år 1982 har basbeloppet fastställts till 17800 kr.

Beslutet an fastställa basbeloppet endast en gång per år medför alt ingen kompensation utges under det löpande kalenderåret för de prisstegringar som sker under året. Det bör dock observeras atl denna åtgärd inle har någon inverkan på värdesäkringen från år till år, dvs. under en längre tidsperiod.

Föredragandens överväganden

Riksdagens beslul hösten 1980 all införa nya grunder för beräkningen av basbeloppet enligl den allmänna försäkringen tillkom under kraftiga invändningar från den socialdemokratiska oppositionen. Beslutet innebär, som jag nyss beskrivit, en långsiktig systematisk urholkning av värdesäkringen av pensioner och andra förmåner som beräknas med ledning av basbeloppet.

Riksdagsbeslutet ger långsikliga effekter på samtliga basbeloppsanknutna bidragssystem. Förändringen har skapat slor oro och osäkerhet för framliden inle minsl bland pensionärer och blivande pensionärer. Jag anser an del är viktigt all återskapa tilltron lill den allmänna pensioneringen. De ursprungliga bestämmelserna om värdesäkring bör därför återinföras från den I januari 1983. Denna återgång lill de tidigare reglerna för

Prop. 1982/83:55 7

beräkning av basbeloppet slår därmed igenom vid bestämmandet av basbeloppet för år 1984. Basbeloppet för år 1983 fastställs således på grundval av prislägel i november i år och med tillämpning av nu gällande beräkningsregler.

Mitt förslag om återgång lill tidigare beräkningsgrunder för basbeloppet föranleder ändring av 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Eftersom den ändrade lagbestämmelsen skall tillämpas först vid fastställandet av basbeloppet för år 1984 behöver någol lagförslag i denna fråga inle underställas riksdagen redan nu. Jag avser all återkomma lill detta vid ell senare tillfälle.

Av vad jag nu anfört framgår all basbeloppet även fortsällningsvis bör fastställas atl gälla för kalenderår på grundval av prisutvecklingen under föregående år. För atl ge en viss kompensation för prisökningar under året föreslår jag atl en extra höjning av pensionsbeloppen genomförs den I januari 1983. Denna höjning bör få formen av ell särskilt tilläggsbelopp till basbeloppet på 300 kr. Del innebär all vid beräkningen av de pensionsförmåner och därmed jämförliga ersättningar som skall utbetalas från den allmänna försäkringen skall det fastställda basbeloppet som gäller fr. o. m. den I januari 1983 höjas med 300 kr. Pensionen för exempelvis en ålderspensionär med folkpension och fullt pensionstillskott höjs därmed för år räknat med 426 kr. utöver vad som följer av det fastställda basbeloppet.

Genom att kompensationen får formen av elt särskilt tilläggsbelopp begränsas effekterna till de områden som särskilt åsyftas med åtgärden. Tilläggsbeloppet bör regleras i en särskild lag där del framgår för vilka förmåner tilläggsbeloppet skall tillämpas.

Jag föreslår atl tilläggsbeloppet läggs till basbeloppet vid beräkningen av följande förmåner

folkpension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension, barnpension, barntillägg till folkpension, handikappersättning och vårdbidrag;

allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension och barnpension;

pensionstillskott,

hustrutillägg,

delpension,

arbetsskadelivränla och motsvarande ersättning enligt äldre lagstiftning.

Inom socialdepartementet upprättat lagförslag bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga l.l.

Jag räknar med att det föreslagna tilläggsbeloppet kommer atl öka kostnaderna för berörda pensionsförmåner m. m. med totalt 1 100 milj. kr. för år räknat. För budgetåret 1982/83 beräknar jag kostnaderna till 550 milj. kr. varav 300 milj. kr. belastar femte huvudtitelns förslagsanslag Folkpensioner. Med hänsyn till beloppets storiek bordet anvisas på tilläggsbudget lill

Prop. 1982/83:55 8

statsbudgeten för budgetåret 1982/83, trots att det här gäller elt förslagsanslag. Övriga kostnader för tilläggsbeloppet avser huvudsakligen ATP-för- maner.

Kostnaderna för den föreslagna återgången till tidigare beräkningsgrunder för basbeloppet är svåra alt beräkna, eftersom de blir beroende av prisutvecklingen. De sammanlagda kostnaderna för del föreslagna tilläggsbeloppet och återställandet av värdesäkringen kan dock beräknas medföra en kostnadsökning av storleksordningen 2 500 milj. kr. för år räknat.

De prisförändringar som följer av devalveringen av den svenska kronan i oktober 1982 kommer atl påverka basbeloppet och därmed pensioner m.m. En förutsättning för atl devalveringen skall få avsedd effekt är emellertid alt olika grupper inle utverkar kompensation för de prisökningar på importvaror m.m. som devalveringen leder till. Företrädare för Pensionärernas Riksorganisation har ocksä förklarat som sin mening alt pensionärerna är beredda all i den svåra krissituation Sverige befinner sig i göra samma uppoffringar som andra grupper förutsätts göra, nämligen avslå från kompensation för den del av prisstegringarna som föranleds av devalveringen. Företrädare för Sveriges Folkpensionärers Riksförbund har också vid olika tillfällen förklarat sig vara beredda att medverka i saneringen av Sveriges ekonomi.

Jag anser det vara mycket tillfredsställande all företrädare för pensionärsorganisationerna på detta sätt markerar sin vilja alt medverka i återuppbyggnaden av Sveriges ekonomi. Etl viktigt bidrag till en sådan återuppbyggnad är atl pensionärerna solidariskt avstår från kompensation för devalveringseffekien. Del gäller här en extraordinär engångsåtgärd som inle i övrigt får inverkan pä värdesäkringen av socialförsäkringsförmånerna. Jag avser att senare under innevarande riksmöte återkomma lill frågan om på vilket sätt devalveringseffekten skall neutraliseras fr. o. m. år 1984.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl

1. godkänna vad jag har anfört om återgång till tidigare beräknings
grunder för basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring,

2. antaga förslagel lill lag om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.,

3. lill Folkpensioner på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 300000000 kr.

Prop. 1982/83:55 9

2 Ändring av tidigare riksdagsbeslut om karensdagar m. m. inom sjukförsäkringen

Nuvarande ersättningsregler inom sjukpenningförsäkringen

Sjukpenningförsäkringen omfattar svenska medborgare och i Sverige bosatta utländska medborgare som är inskrivna hos allmän försäkringskassa. För rån till sjukpenning krävs atl den försäkrade har en beräknad årlig förvärvsinkomst av minst 6000 kr. eller är s.k. hemmamake. Sjukpenning ulgår vid sjukdom som sätter ner arbetsförmågan med minsl hälften. Sjukpenning utgår i form av hel eller halv sjukpenning. Hel sjukpenning utgör i princip 90% av den försäkrades arbetsinkomst upp till 7,5 gånger basbeloppet (133 500 kr. år 1982) delad med 365. Årsinkomsten fördelas således vid fastställandet av sjukpenningen på årets samtliga dagar. Sjukpenning utges i princip för varje kalenderdag då arbetsförmågan är nedsatt, oavsett om arbete skulle ha utförts den dagen eller inte. För hemmamake år hel sjukpenning 8 kr. om dagen.

Föf den dag då sjukdomsfallet inträffade utgår som regel ingen sjukpenning. Som insjuknandedag räknas normall den dag då anmälan om sjukdomsfallet görs hos försäkringskassan.

För sjukdomsfall som varar högst sex dagar utöver insjuknandedagen gäller en s.k. fridagsregel. Den innebär, att sjukpenning inle utges för dagar då den försäkrade ändå inle skulle ha arbetat i sin huvudsakliga sysselsättning, dock högst två sådana dagar.

Den som är försäkrad för sjukpenning som svarar mol inkomst av annat förvärvsarbete ån anställning (egenföretagare) har räll all välja karenslid för sädan sjukpenning. Karensliden kan efter den försäkrades val bestämmas lill 3, 33 eller 93 dagar. Della innebär att sjukpenning som grundas på annat förvärvsarbete än anställning inle ulgår för de första 3, 33 eller 93 dagarna av en sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Bestämmelserna som rör insjuknandedagen och fridagsregeln gäller inle i fråga om sjiikpen-ning med karenslid.

Ändrade regler enligt riksdagsbeslutet om karensdagar m. m.

På förslag av den tidigare regeringen beslöt riksdagen atl del fr. o. m. den 1 januari 1983 skall införas ell syslem med två dagar utan ersätlning (karensdagar) vid varje sjukdomsfall (prop. 1981/82: 144, SfU 15, rskr 341). För personer med ofta återkommande sjukdomsfall kompletteras de nya reglerna med ett högriskskydd. Delta skydd är så utformat alt antalet karensdagar begränsas till 10 under en tolvmånadersperiod. I samband med införandel av karensdagar slopas den nuvarande fridagsregeln. Den nuvarande insjuknandedagen bibehålls och räknas inte in i karensdagarna. För att en dag skall belraktas som insjuknandedag krävs dessutom alt den-försäkrades arbetsförmåga den dagen är nedsatt med minsl hälften.

Prop. 1982/83:55 10

Kompensationsgraden för inkomstbortfallet vid sjukdom sänks från 90 till 87% av den sjukpenninggrundande inkomsten under de första 90 dagarna efter insjuknandedagen i varje sjukperiod. En ytterligare begränsning av kompensationsgraden görs för inkomstdelar mellan 5,5 och 7,5 gånger basbeloppet. För delta inkomstinlervall ulgår ersättning med 60% av den sjukpenninggrundande inkomsten. Denna sänkning gäller ulan tidsbegränsning.

Reglerna om lägre kompensationsgrad fram lill 90:e dagen och för högre inkomstdelar avses gälla även för föräldrapenning som ulgår vid tillfällig vård av barn, för havandeskapspenning, för ersättning till smittbärare och för arbetsskadeförsäkringen under samordningstiden.

I en socialdemokratisk reservalion till socialförsäkringsulskoltels belänkande över regeringens proposilion yrkades avslag på propositionen. I reservationen pekades bl.a. pä alt försämringarna hårdast drabbar industrins arbetare, personer som arbetar med livsmedel och i värdyrken samt de handikappade. I reservationen pekades också på atl samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen innebar atl förslaget i propositionen kom i konflikt med den av Sverige undertecknade ILO-konvenlionen nr 121 angående förmåner vid arbetsskada. Reservanterna pekade slutligen på all regeringen i propositionen underiåtit atl nämna alt de beräknade besparingarna, på grund av att sjukpenningen är skattepliktig inkomst, innebar elt kraftigt minskal skalleunderiag inle bara för slaten utan också för kommuner och landsting.

Föredragandens överväganden

De förslag till ökad självrisk inom sjukpenningförsäkringen som framfördes i prop. 1981/82; 144 om ändringar i sjukförsäkringen m. m. möttes av en nedgörande kritik. Socialdemokraterna framhöll atl i den mån besparingar måste göras av de offentliga utgifterna är det utomordentligt angeläget atl effekterna av besparingarna fördelas på etl fördelningspolitiskt rättfärdigt säll. Försämringarna i sjukpenningförsäkringen drabbar istället hårt personer som tillhör de ekonomiskt sämst ställda grupperna i samhället, nämligen de lågavlönade, personer med svag hälsa och handikappade. Från handikapporganisationernas sida har denna besparingsåtgärd betraktats som det mest allvarliga angreppet mol del sociala irygghelssyslemet.

Särskilt hårt drabbas också personer som arbetar i påfrestande arbetsmiljöer med större risk för skador och sjukdomar. Olika avtalsförmäner för offentliganställda och tjänstemän på den privata sektorn innebär dessutom atl försämringarna i sjukförsäkringen slår hårdast mot privatanställda arbetare. En ytterligare invändning mol de beslutande reglerna är atl de p. g. a. samordningen mellan sjukförsäkringen och arbeisskadeförsäkringen, kommer i konflikt med den av Sverige ratificerade ILO-konvenlionen nr 121 om förmåner vid arbetsskada.

Prop. 1982/83:55 11

Ändringarna av sjukförsäkringsreglerna innebar visserligen besparingar inom sjukförsäkringens utgifter, men en rad olika omständigheter medför atl besparingseffekten reduceras avsevärt. I propositionen saknades en redovisning av denna tolaleffekl av de föreslagna åtgärderna.

Vid riksdagsbehandlingen motsatte sig socialdemokraterna kraftigt att propositionsförslagen genomfördes. Socialdemokraterna deklarerade också avsikten all - om förslagen bifölls - senare riva upp beslulel om del blev en socialdemokratisk regering efter höstens val. Propositionens förslag bifölls i riksdagen med en rösts övervikt.

Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad slalsminislern anfört i det föregående föreslår jag atl riksdagsbeslutet om försämringar i sjukförsäkringen fr.o.m. den I januari 1983 upphävs i sin helhet. Detta innebär att de två nya karensdagarna i försäkringen inte genomförs. Vidare genomförs inte de förändrade reglerna angående insjuknandedagen, avskaffandet av den s.k. fridagsregeln, liksom inte heller sänkningarna av sjukpenning-försäkringens ersättningsnivå. De beslutade försämringarna av ersättningsnivån gäller även för föräldrapenning som utgår för tillfällig vård av barn, för havandeskapspenning, för ersättning lill smittbärare samt för arbeisskadeförsäkringen under samordningsliden. Dessa försämringar bör således inle heller genomföras.

I proposilion 1981/82; 144 gjordes vissa beräkningar över storleken av de besparingar inom sjukpenningförsäkringen som de ändrade reglerna skulle innebära. De totala besparingarna inom sjukförsäkringen (inkl. föräldraförsäkringen) blev därvid I 870 milj. kr. för helt år.

Den fortsatta minskningen av antalet sjukdagar som ersätts från sjukförsäkringen har emellertid reducerat försäkringsutgifterna i sädan utsträckning atl effekten av besparingsåtgärderna nu kan beräknas lill följande belopp (helärseffekt).

Ändrade ersättningsregler för insjuknandedagen    320milj. kr.
Införande av två karensdagar                   1400   "
87% kompensationsgrad för de första 90 sjuk
dagarna                                                  260
60% kompensationsgrad för inkomstdelar mellan
5,5 och 7,5 gånger basbeloppet                 90   "

Från dessa belopp avgår kostnaden för

Högriskskydd -140 "

Slopad fridagsregel -180 "

Totalt 1750 milj. kr.

Härtill kommer kostnaderna för föräldraförsäkringen med 10 milj. kr.

Sammantaget innebär därmed mitt förslag om upphävande av de beslutade försämringarna inom sjukförsäkringen atl utgifterna för sjukförsäkringen och föräldraförmånerna kommer all bli I 760 milj. kr. högre per är räknat än om besparingsåtgärderna skulle fullföljas. Därav skall 85% eller

Prop. 1982/83:55 12

ca 1 500 milj. kr. täckas genom arbetsgivaravgifter och avgifter från egna företagare medan återstående 15% eller ca 260 milj. kr. skall täckas av statsbidrag. Budgetåret 1982/83 påverkas med hälften av nämnda belopp, vilket innebär atl förslagsanslaget Bidrag lill sjukförsäkringen får en ökad belastning med 130 milj. kr. Detta belopp bör anvisas pä tilläggsbudget I.

I samband med beslutet om besparingarna inom sjukpenningförsäkringen beslöt riksdagen om en minskning av uttaget av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen med 1,5% från 10,5 till 9% av avgiftsunderlaget och motsvarande höjning av avgiftsuttaget till folkpensioneringen från 8,45 till 9,95%.

Med utgångspunkt från 1981 års avgifter och en förväntad löneutveckling under år 1982 och 1983 skulle elt avgiftsuttag för sjukförsäkringen på 9% ge en inläkt på 27165 milj. kr. Denna avgift skall läcka 85% av kostnaderna för sjukförsäkring, föräldraförsäkring och försäkringskassornas förvaliningsulgifter. Med nuvarande beräkningar av kostnaderna för kalenderåret 1983 beräknas 85% av anslagsbehovet utgöra 28080 milj. kr. Detta innebär alt avgiftsuttaget för sjukförsäkringen måste ökas med en halv procentenhet för atl den lagfästa läckningsandelen av sjukförsäkringens kostnader via arbetsgivaravgifter skall bibehållas.

Jag föreslår därför alt arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen höjs med 0,5 procentenheter lill 9,5% fr.o.m. ingången av år 1983. För att bibehålla ell oförändrat uttag av arbetsgivaravgifter föreslår jag samlidigt atl folkpensionsavgiften sänks med 0,5 procentenheter till 9,45% fr. o. m. samma tidpunkt.

Vad jag här har anfört innebär alt berörda bestämmelser om införande av karensdagar m. m. i lagen (1982:368) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring inte skall träda i kraft. Detsamma gäller motsvarande beslämmelser i lagen (1982:370) om ändring i lagen (1956:293) om ersättning ål smittbärare. Vad jag har anfört om procentsatserna för sjukförsäkringsavgiften och folkpensionsavgiflen föranleder ändring i lagen (1982:369) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Chefen för arbeismarknadsdepartemenlel kommer senare denna dag föreslå alt arbetsmarknadsavgiften höjs med 0,5 procenlenhetre till 1.30%. Mitt förslag till ändring i lagen om socialavgifter innefattar även denna höjning.

Inom socialdepartementet upprättade lagförslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bilaga 1.2, 1.3 och 1.4.

Jag hemställer atl regeringen föreslår riksdagen alt

dels anla förslagen lill

1. lag om ändring i lagen (1982:368) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

2. lag om ändring i lagen (1982:369) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

Prop. 1982/83:55 13

3. lagom upphävande av lagen (1982:370) om ändring i lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare,

dets lill Bidrag till .sjukförsäkringen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av 130000000 kr.

3 Höjning av det allmänna barnbidraget

Del allmänna barnbidraget höjdes senast den I oktober 1980 frän 2800 kr. till 3000 kr. per barn och år. Fr.o.m. den I januari 1982 utgår därutöver ell flerbarnstillägg med ett fjärdedels barnbidrag per år till familjer med tre barn och med yllerligare elt halvt barnbidrag för varje ytterligare barn.

Barnfamiljerna hör lill de grupper som drabbats hårdast av de senaste årens ekonomiska utveckling. Med hänsyn lill effekterna av höjningen av mervärdeskallen och andra prisökningar bör del allmänna barnbidraget höjas fr. o. m. den I januari 1983. Höjningen av barnbidragen bör avvägas med hänsyn lill den del av barnfamiljernas konsumtion som direkt kan hänföras lill barnen. De vuxna i barnhushållen har liksom andra vuxna omedelbart eller på längre sikt nytta av de förbättringar av sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen som föranleder höjningen av mervärdesskatten. Prisökningarna till följd av devalveringen av den svenska kronan kan ingen grupp kompenseras för ulan alt en del av devalveringens positiva verkningar går förlorade. Familjer med barn och i synnerhet familjer med många barn har dock en särskill utsatt situation. Barnbidraget bör med hänsyn härtill höjas med 300 kr. lill 3 300 kr. per barn och är.

Samlidigt bör flerbarnstilläggen fördubblas. Del innebär med den nya barnbidragsnivån att familjer med tre barn, förutom barnbidraget får 1 650 kr. i flerbarnstillägg per år. För varje ytterligare barn i familjen kommer 3 300 kr. atl ulgå i flerbarnstillägg per år.

Vidare bör flerbarnstillägget utsträckas till alt omfalla även barn över 16 år som uppbär studiebidrag respektive förlängt barnbidrag. Del finns emellertid inle tekniska förulsällningar för all genomföra denna utvidgning av flerbarnsslödel redan fr. o. m. den I januari 1983. Jag avser alt återkomma till regeringen i denna fråga med sikte på en förändring snarast möjligl.

Kostnaderna för höjningarna av barnbidrag och flerbarnstillägg beräknas lill 750 milj. kr. för helt år. För budgetåret 1982/83 uppgår kostnadsökningen lill ca 330 milj. kr. Della belopp bör anvisas på tilläggsbudget.

Vad jag nu har anfört föranleder ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Elt inom socialdepartementet upprättat lagförslag bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 1.5.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen atl

Prop. 1982/83:55 14

1. antaga förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. till AUmänna barnbidrag på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av 330000000 kr.

4 Statens bidrag till den kommunala barnomsorgen

Inledning

Riksdagen beslutade (prop. 1980/81:205, SoU 1981/82: I, rskr 38) den 25 november 1981 om ell nytt statsbidragssystem för barnomsorgen. Del nya bidragssystemet skulle träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1983.

Med slöd av riksdagens beslul utfärdade den dåvarande regeringen den 27 maj 1982 förordningen (1982:524) om statsbidrag lill kommunal barnomsorg. Genom nämnda förordning upphävdes förordningen (1976:396) om statsbidrag till daghem och fritidshem samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag lill kommunal familjedaghemsverksamhel.

Som en följd av de nya stalsbidragsreglerna för barnomsorgen skedde även en omräkning av kostnaden per enhet i daghem, fritidshem och familjedaghem inom skalleutjämningssyslemel. På grundval härav utfärdade den dåvarande regeringen den 17 juni 1982 förordningen (1982:632) om ändring i förordningen (1979:363) om skatteutjämningsbidrag.

I samband med riksdagens ovan nämnda beslul om ell nytt statsbidragssystem för barnomsorgen gav riksdagen som sin mening regeringen lill känna vad utskottet anfört om redovisning för riksdagen rörande målsättning och riktlinjer m.m. för bamomsorgsverksamheten. Socialutskottel uttalade därvid (SoU 1981/82: 1, sid. 16-17).

Riksdagen bör fä en redovisning för planerna dä del gäller del fortsalla arbetet på atl ge kommunerna och personalen stöd och vägledning rörande bamomsorgsverksamheten. Redovisningen bör göras så utförlig atl det blir möjligl för riksdagen atl bedöma om och i vad mån del kan vara nödvändigt med särskilda åtgärder eller initiativ för all inom rimlig tid tillgodose personalens berättigade intresse all få slöd och vägledning i sill arbete. Redovisningen bör innehålla en utförlig tidsplan. I sammanhanget bör beaktas de synpunkter som förts fram i motionerna. Utskottet vill dock framhålla alt det inte bör komma i fråga all utarbeta en läroplan för förskolan motsvarande den som finns för den obligatoriska skolan. En sådan läroplan skulle nämligen inle kunna förenas med de fria arbetsformer som även i fortsättningen bör prägla förskolan och vara ägnad all reglera verksamheten på elt sätt som skulle slå i motsättning till önskemålet om att kommunerna inle skall vara bundna i detalj av centrala bestämmelser på barnomsorgsområdet.

Det är angeläget att den sålunda av utskottet förordade redovisningen för riksdagen sker så snabbi som möjligl. Utskollel föreslär i del följande alt nya stalsbidragsregler skall träda i kraft först den I januari 1983.

Prop. 1982/83:55 15

Därmed skapas förutsättningar för regeringen atl lägga fram sin redovisning rörande målsättning och riktlinjer för bamomsorgsverksamheten i sådan lid alt den kan behandlas av riksdagen innan ell nytt statsbidragssystem träder i kraft.

Den dåvarande regeringen har med anledning härav den 16 september 1982 beslutat all i en skrivelse lill riksdagen (1982/83: 34) om socialstyrelsens fortsatta arbete med innehållet i barnomsorgen lämna den begärda redovisningen. Skrivelsen har ännu inte behandlats av riksdagen.

Under år 1982 gällande stalsbidragsregler för barnomsorgen

Statsbidragen lill daghem och fritidshem har sedan den I januari 1977 utgått med elt bidrag per plats och år. Bidraget har varit anknutet lill den genomsnittliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. Förskoll på statsbidraget har utbetalats med en fjärdedel av bidraget i vardera april, juli och oktober månad under bidragsärel och med resterande fjärdedel i januari månad året efter bidragsärel. Slutavräkning av statsbidraget har skelt i april månad året efter bidragsärel. Vid slulavräkningen har del preliminära bidraget räknats upp med hänsyn till den då kända genomsnittliga löneutvecklingen under bidragsärel.

Statsbidraget lill daghem är för år 1982, före slutlig uppräkning, 21 250 kr. per plats och år. För all statsbidrag lill daghem skall ulgå krävs alt daghemmet är öppet minsl 7 timmar per dag samt all minsl två tredjedelar av platserna utnyttjas minst 5 limmar per barn och dag (den s. k. ivåtredje-delsregeln). Antalet statsbidragsberättigade platser fastställs av socialstyrelsen med hänsyn lill i första hand utrymmet i daghemmet (den s.k. ylnormen) och i andra hand antalet inskrivna barn (den s.k. pedagogiska normen).

Statsbidraget till fritidshem är för år 1982, före slutlig uppräkning, 10625 kr. per plats och år. För all statsbidrag för fritidshem skall utgå krävs atl avdelningen är öppen minsl 5 limmar per dag. Antalet statsbidragsberättigade platser fastställs av socialstyrelsen på samma sätt som för daghem.

Statsbidragen till kommunala familjedaghem har delvis en annan uppbyggnad. Bidrag ulgår nämligen dels med 35% av kommunens brultokostnader för verksamheten, dels med ett särskill grundbelopp per plats. Grundbeloppet är för år 1982, före slutlig uppräkning enligl samma system som för daghem, 3 800 kr. per barn som vistas mer än 7 limmar per dag i familjedaghemmet och I 900 kr. per barn som vistas mindre än 7 limmar per dag i familjedaghemmet. Förskott utgår inte, ulan hela bidragsbeloppet utbetalas i april månad året efter bidragsärel.

Statsbidrag utgår också för hemspråksträning i förskolan. Bidraget är för år 1982, före slutlig uppräkning, 2875 kr. per barn. Bidraget berörs inle av de beslutade eller i det följande förordade ändringarna i statsbidragssystemet.

Prop. 1982/83:55 16

Statsbidrag ulgår inte för barnomsorg i dellidsgrupper, öppna förskolor eller liknande.

För icke-kommu nala daghem och fritidshem utgår statsbidrag under förutsättning alt de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. För bidrag gäller i övrigt samma regler som för kommunala daghem och fritidshem.

För år 1983 och följande beslutade stalsbidragsregler för barnomsorgen

Riksdagens inledningsvis nämnda beslut om ett nytt statsbidragssystem för barnomsorgen innebär en övergång från etl bidrag per plats till ett bidrag i procent av bruttokoslnaderna för verksamheten. Vidare innebär beslutet en vidgning av de bidragsberätligade verksamheterna. Statsbidrag skall således ulgå för kommunernas kostnader för daghem, frilids-hem och kommunala familjedaghem och därutöver för deltids-gruppverksamhet och för s. k. öppna förskolor. 1 bidragsunderlaget får vidare inräknas en schablonmässigt beräknad kostnad för pedagogisk ledning.

Bidrag utgår med 40% av kommunens brultokostnader. Förskott betalas genom fyra förskottsbetalningar. Det sammanlagda förskotlsbeloppet skall vara 75% av del totala bidraget för nästföregående år. Bidragsreglerna kompletteras med en spärregel som innebär alt statsbidraget för befintlig verksamhet i daghem och fritidshem i viss kommun får öka i förhållande till föregående år högst motsvarande den genomsnittliga årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst.

För icke-kommunala institutioner ulgår statsbidrag under förutsättning att de finns intagna i kommunens barnomsorgsplan. Därutöver gäller vissa regler som medför att endast institutioner av daghems- resp. frilidshemskaraklär blir slatsbidragsberättigade. Dessa regler innebär att icke-kommunala daghem måste vara öppna minsl 7 timmar per dag och utnyttjas minst 5 limmar per barn och dag. Icke-kommunala fritidshem skall vara öppna minsl 5 limmar per dag. Bidrag utgår till kommunen för sådana institutioner med 40% av en av socialstyrelsen beräknad genomsnittskostnad per plats. Genomsnittskostnaden skall årligen räknas upp motsvarande den genomsnittliga årliga löneutvecklingen för anställda i offentlig tjänst. Antalet platser i icke-kommunala institutioner bestäms av kommunen.

Föredragandens överväganden

Den tidigare socialdemokratiska regeringen ingick år 1975 en överenskommelse med Svenska kommunförbundet som innebar en omfattande utbyggnad av barnomsorgen i daghem och fritidshem. Överenskommelsen, som också innefattade förslag till ett nytt statsbidragssystem, förelades riksdagen i en särskild proposilion. På grundval härav fastställde

Prop. 1982/83:55 17

riksdagen genom beslul den I april 1976 (prop. 1975/76:92, SoU 28, rskr 219) all 100000 nya daghemsplalser och 50000 nya frilidshemsplatser skulle bölja byggas under femårsperioden 1976-1980. Platserna beräknades kunna las i anspråk under femårsperioden 1977-1981. Del av riksdagen samtidigt beslutade nya statsbidragssystemet utformades så att del skulle underlätta för kommunerna att genomföra den av riksdagen beslutade utbyggnaden av barnomsorgen. Riksdagen beslutade samtidigt om en allmän målsättning för utbyggnaden av barnomsorgen som innebar atl alla barn lill förvärvsarbetande och studerande föräldrar, samt barn med behov av särskill slöd, skulle kunna beredas plats inom den kommunala barnomsorgen inom en tioårsperiod.

I verkligheten har dock inte mer än omkring två tredjedelar av utbyggnaden under planperioden 1976-1980 genomförts.

Den senaste borgerliga regeringen har under är 1981 lagt fram och i riksdagen fått gehör för etl nytt statsbidragssystem för barnomsorgen som fr. o. m. år 1983 försvagar kommunernas möjligheter all bygga ut barnomsorgen. Del nya statsbidragssystem som skulle trätt i kraft den I januari 1983 beräknas innebära minskade bidrag lill kommunerna.

För år 1983 kan de minskade statsbidragen beräknas motsvara ca 575 milj. kr. Jag förordar mol den bakgrunden atl del statsbidragssystem som riksdagen beslutat om inle träder i kraft den I januari 1983. Tidigare gällande slalsbidragsbestämmelser bör vara kvar under år 1983.

Jag vill samtidigt informera om atl arbetet med ell nytt statsbidragssystem för barnomsorgen redan påbörjats inom socialdepartementet. Samtidigt kommer i enlighet med riksdagens beslul (SOU 1981/82:1) arbetet med en plan för den fortsatta utbyggnaden av barnomsorgen atl fortsätta. Jag avser att efter överläggningar med Svenska kommunförbundet i dessa frågor återkomma till regeringen med förslag om proposition lill riksdagen.

Under förulsällning atl riksdagen beslutar i enlighet med vad jag här har anfört ankommer del på regeringen atl vidta de åtgärder som följer av beslulel. För fullsländighelens skull vill jag dock redovisa atl etl bibehållande av gällande regler medför atl förordningen (1982:524) om statsbidrag lill kommunal barnomsorg inte skall träda i kraft, varvid förordningen (1976:396) om statsbidrag lill daghem och fritidshem samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet automatiskt kommer atl gälla även i fortsättningen. Vidare bör 1-2 §§ i förordningen (1979:363) om skatteutjämningsbidrag ändras tillbaka lill sin tidigare lydelse saml en ny förordning grundad på en förnyad beräkning av kostnaden per enhet i daghem, fritidshem och familjedaghem utfärdas.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen all

1. upphäva riksdagens beslut om nytt statsbidragssystem för barn
omsorgen fr. o. m. den I januari 1983,

2. godkänna vad jag förordat om all nuvarande stalsbidragsregler
skall fortsätta atl gälla lills vidare.

2 Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 55

Prop. 1982/83:55 18

Bilaga 1.1

Förslag till

Lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av pensionsförmåner m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Vid utbetalning av en förmån som avses i denna lag skall storleken av förmånen beräknas på grundval av det basbelopp som har fastställts enligt

1 kap. 6§ lagen (1962:381) om allmän försäkring, ökat med ell tilläggsbelopp på 300 kronor.

2 § Följande förmåner skall beräknas på del sätt som anges i I §

1. folkpension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension, barnpension, barntillägg, handikappersättning och vårdbidrag enligt 6—9 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring

2. allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension, sjukbidrag, änkepension och barnpension enligl 12-14 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring

3. pensionstillskott enligt lagen (1969: 205) om pensionstillskott

4. hustrulillägg enligt lagen (1962: 392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension

5. delpension enligl lagarna (1975:380 och 1979:84) om delpensionsförsäkring

6. livränta enligt lagen (1976; 380) om arbetsskadeförsäkring

7. livränta enligl lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd

8. ersättning enligl lagen (1977: 267) om krigsskadeersätlning till sjömän

9. livränta som avses i lagen (1977:268) om uppräkning av yrkesskadelivräntor m.m. och lagen (1977:269) om uppräkning av statliga yrkesskadelivräntor m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om förmåner som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983.

Prop. 1982/83:55 20

BUaga 1.3

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:369) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs all 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter i den lydelse paragrafen har erhållit genom lagen (1982:369) om ändring i nyssnämnda lag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

2 kap. 1 § En arbetsgivare skall på det avgiftsunderiag som anges 13-5 §§ för varje år betala

1. sjukförsäkringsavgift 1. sjukförsäkringsavgift med 9,00 procent, med 9,50 procent,

2. folkpensionsavgift 2. fotkpensionsavgift med 9,95 procent, med 9,45 procent,

3. tiUäggspensionsavgift efter den procentsals som anges i särskild lag,

4. delpensionsavgift med 0,50 procent,

5. barnomsorgsavgift med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift efter den procentsals som anges i särskild lag,

7. arbetsmarknadsavgift 1. arbetsmarknadsavgift med 0,80 procent, med 1,30 procent,

8. arbeiarskyddsavgift med 0,155 procent,

9. vuxenuibildningsavgift med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i I kap. 2 § andra stycket skall dock betala endasi tiUäggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbelsskadeavgifl.

Prop. 1982/83:55 22

Bilaga 1.5

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs atl I och 2a § lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'
För barn, som är svensk medbor- För bam, som är svensk medbor
gare och bosatt i riket, skall av all- gare och bosatt i riket, skall av all
männa medel såsom bidrag till bar- manna medel såsom bidrag till bar
nets uppehälle och uppfostran utgå nels uppehälle och uppfostran utgå
allmänt barnbidrag med 3000 kro- allmänt barnbidrag med 3300 kro
nor om året i enlighet med vad ne- nor om året i enlighet med vad ne
dan närmare stadgas. dan närmare stadgas.

Allmänt barnbidrag skall utgå jämväl för här i riket bosatt barn, som icke är svensk medborgare, såframt barnel fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket eller ock barnel eller endera av dess föräldrar sedan minsl sex månader vistas i riket.

2 a §-Flerbarnstillägg utgår om någon uppbär allmänt barnbidrag för tre eller flera barn. Vid tillämpning av denna paragraf beaktas inle barn som avses i 4 § tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägget motsvarar elt Flerbarnstillägget motsvarar elt

fiärdedels barnbidrag om barnens halvt barnbidrag om barnens antal

antal uppgår till tre och ökas med uppgår lill tre och ökas med ett hett

ett halvt barnbidrag för varje ytter- barnbidrag för varje ytterligare

ligare barn. bam.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa barnbidragsmotlagare stadigvarande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har eller har haft barn gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med slöd av tredje stycket skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag i denna lag eller i andra lagar eller författningar lillämpas på flerbarnstillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

' Senaste lydelse 1980:692 - Senaste lydelse 1981:702

Prop. 1982/83:55 23

Bilaga 2

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Feldl

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

ÅTGÄRDER INOM BUDGETDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

I Höjning av mervärdeskatten

Mervärdeskatten höjdes den 8 september 1980 från 17,1 % lill 19 % och sänktes den 16 november 1981 lill 17,7 %. Skattesatsen 17,7 % motsvarar ell pålägg på priset före skatt om 21.51 %. Den reduceringsregel som gäller för byggnadsarbeten i allmänhet och för hotell- och serveringstjänster -60-procentsregeln - motsvarar en skallesals om 10,62 % (11,88 % pålägg på priset före skatt). För vissa anläggningsarbeten m.m. gäller 20-pro-cenlsregeln, som motsvarar en skattesats om 3,54 % (3,67 % pålägg på priset före skatt).

Med hänvisning lill det som anförts av statsministern tidigare denna dag förordarjag att skattesatsen höjs till 19 %>. Detta innebär all skatten och skallepåläggel på priset före skatt blir följande:

skattesats skattepälägg

Oreducerad skan 19% 23.46%

60-procentsregeln 11,4% 12.87%

20-procentsregeln 3,8% 3,95%

Skattskyldighet inträder när en vara levereras, en tjänst tillhandahålls eller etl uttag görs. Öm betalning för en beställd vara eller tjänst las emot dessförinnan inträder skattskyldigheten när betalningen inflyter. Dessa bestämmelser, som gäller för alla skallskyldiga oberoende av redovis-ningsmelod, innebär att del normall inle behöver uppslå nägot problem om vilken skattesats som skall tillämpas. I elt speciellt fall behövs dock vissa övergångsbestämmelser. Enligt punkt 2 av övergängsbeslämmdserna lill lagen (1979:304) om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt skall de

Prop. 1982/83: 55 24

äldre bestämmelserna om bl. a. skattskyldighetens inträde gälla i fråga om skriftliga avtal som har ingåtts före den I januari 1981 om leverans av vara eller byggnad eller tillhandahållande av tjänst. I fråga om byggnadsenlre-prenader innebär detta all beskattningen sker i samband med all entreprenaden avslutas efter den skallesats som då gäller. Även de förskotts- eller acontolikvider som kan ha uppburils före den 1 januari 1983 kommer därför atl beskattas efter skattesatsen 19 % om entreprenaden avslutas efter utgången av 1982. I samband med höjningarna av mervärdeskatten den 1 juni 1977 och den 8 september 1980 föreskrevs alt förskotts- eller acontolikvider som hade mottagits före höjningen skulle beskattas efter den lägre skattesatsen. En motsvarande bestämmelse bör införas även vid den nu föreslagna höjningen.

Höjningen av skatten föranleder ändring i 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt. I samband med denna ändring bör som en följd av ändrade tullvärderegler också andra stycket i 59 § ändras. Tullvärdet för en vara regleras numera av bestämmelserna i förordningen (1980: 749) om tullvärde. Ändringarna är av sådan beskaffenhet all lagrådels hörande skulle sakna betydelse.

Den nu förordade höjningen innebär med beaktande av beräknade ändringar av konsumlionsvolymen och konsumlionsvärdel en årlig inläktsök-ning om ca 4500 milj. kr.

2 Lagrådets hörande

Med hänsyn lill lagstiftningsärendets brådskande natur och då förslagel är av den beskaffenheten atl lagrådets hörande skulle sakna betydelse anser jag all någol yttrande inle bör inhämtas över förslagel.

3 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

alt anla inom budgetdepartementel upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Prop. 1982/83:55 25

Bilaga 2.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs all 13 och 59 §§ lagen (1968:430) om mervärdeskall' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I3§-
Skallen ulgår med sjutton och sju Skallen ulgår med nitton procent

tiondels procent av beskattnings- av beskattningsvärdet, värdet.

59 §'

Mervärdeskatt utgår med sjutton Mervärdeskatt ulgår med nitton

och sju tiondels procent av beskatt- procent av beskattningsvärdet. För ningsvärdet. För monteringsfärdigl monteringsfärdigt hus utgår dock hus ulgår dock skallen med tio och skallen med elva och fyra tiondels sexiiotvå hundradels procent av procent av beskattningsvärdet, beskattningsvärdet.

Beskattningsvärdet är lika med Beskattningsvärdet är lika med

varans värde, beräknat enligt 6 § varans värde, beräknat enligt för-
tullförordningen (1973:979), med ordningen (1980:749) om tultvårde,
tillägg av tull saml annan stallig av- med tillägg av tull samt annan stat-
gift eller skatt, mervärdeskatten in- lig avgift eller skatt, mervärdeskat-
begripen. len inbegripen.

Vid bestämmande av beskattningsvärdet i fall som avses i 13 § tullförordningen iaktlages alt, om varan

reparerats i utlandet, beskattningsvärdet är lika med det belopp som betingats för reparationen med tillägg som i andra stycket sägs,

bearbetats på annat sätt eller tillverkats av svenskt eller i Sverige förtul-lal material, avdrag får medges för vad som i annan ordning belagts med mervärdeskatt,

tillverkals med utnyttjande av svenskt konstruktionsarbete eller annan liknande svensk prestation, avdrag får medges för värdet av sådant arbete eller sådan prestation.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

Har skriftligt avtal om leverans av vara eller byggnad eller tillhandahållande av tjänst träffats före den I januari 1981 och har förskotts- eller aconlolikivid mottagits före den I januari 1983 skall för sådana likvider tillämpas den skattesats som gällde när likviden logs emol.

' Lagen omtryckt 1979: 304. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 885. Senaste lydelse 1981:992. ' Senaste lydelse 1981:992.

Prop. 1982/83:55 27

Bilaga 3

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

ÅTGÄRDER INOM UTBILDNINGSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

G. Studiestöd m. m.

G 3. Studiehjälp m. m. Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats etl förslagsanslag av 973 milj. kr. Till studerande i gymnasial utbildning som har fylll 16 men inte 20 år, utgår statlig studiehjälp i form av bl.a. studiebidrag med 250 kr. per manad. Studerande i grundskolan som har fyllt 16 år och för vilka således allmänt barnbidrag inte längre utgår, uppbär förlängt barnbidrag med samma belopp.

För all kompensera barnfamiljerna för bl. a. den föreslagna höjningen av mervärdeskallen föreslår chefen för socialdepartementet denna dag alt barnbidraget skall höjas med 300 kr. om året fr.o.m. den I januari 1983. Jag föreslår att studiebidraget inom studiehjälpen och det förlängda barnbidraget bör höjas i motsvarande mån, eller räknat per månad med 25 kr. Studiebidrag och förlängt barnbidrag bör således ulgå med 275 kr. per månad fr.o.m. den I januari 1983. Den föreslagna höjningen beräknas medföra en utgiftsökning med ca 28 milj. kr. under innevarande budgetår. Jag beräknar atl kostnaderna kan täckas genom merbelastning av förslagsanslaget Studiehjälp m. m. Jag vill även hänvisa till vad chefen för socialdepartementet tidigare denna dag anfört om flerbarnstill-lägg för studerande barn över 16 år som uppbär studiebidrag respektive förlängt barnbidrag.

Vad jag här har förordat föranleder ändringar i 2 kap. 1 § och 3 kap. 6 § studieslödslagen (1973:349). Etl inom utbildningsdepartementet upprättat förslag till lagändring bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.1.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).

Prop. 1982/83:55 28

G 4. Studiemedel m.m. Chefen för socialdepartementet föreslår denna dag att vid beräkningen av utgående pensioner skall till basbeloppet enligt I kap. 6 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring läggas etl belopp om 300 kr. Studiemedlen är i likhet med pensionerna anknutna till basbeloppet. Sludiemeddsbeloppen har härigenom påverkats negativt av tidigare förändringar av sättet för alt fastställa basbelopp. Jag föreslär därför all de studerande kompenseras på samma säll som gäller för pensionärerna. 1 konsekvens härmed bör vid beräkningen av studiemedel för år 1984 samma justeringar göras med hänsyn lill devalveringseffekien som kommer all göras vid beräkningen av pensionerna.-

Jag föreslår därför all ell tilläggsbelopp om 300 kronor läggs lill basbeloppet även vid beräkningen av studiemedel enligl 4 kap. studieslödslagen (1973: 349). Delta bör gälla i fråga om sådana studiemedel som skall beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983. Förslagel innebär ökade kostnader med ca 29 milj. kronor för budgetåret 1982/83: Kostnaderna bör belasta förslagsanslaget Studiemedel m. m. under nionde huvudtiteln.

Beslämmelser i frågan bör las in i en särskild lag, kallad lag om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av studiemedel. Förslag lill denna lag har upprättats inom utbildningsdeparlementet, och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.2.

Jag hemställer alt regeringen föreslär riksdagen

att anla förslaget lill lag om tilläggsbelopp lill basbeloppet vid beräkning av studiemedel.

Prop. 1982/83:55 29

BUaga 3.1

Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs alt 2 kap. I § och 3 kap. 6 § studieslödslagen (1973: 349)' skall ha nedan angiven lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

I §

Studerande vid grundskolan har Studerande vid grundskolan har

räll till färlängl barnbidrag med 250 räll lill förlängt barnbidrag med 275

kronor i månaden från och med kronor i månaden från och med

kvartalet efter det under vilket han kvartalet efter del under vilket han

fyllt 16 år. fylll 16 är.

Delsamma gäller studerande som dellager i motsvarande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962: 319).

3 kap.
6§

Studiebidrag utgår med 250 kro- Studiebidrag utgår med 275 kro-

nor i månaden. nor i månaden.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983.

' Lagen omtryckt 1981:579.

4 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr 55

Prop. 1982/83:55 30

Bilaga 3.2

Förslag till

Lag om tilläggsbelopp till basbeloppet vid beräkning av studiemedel

Härigenom föreskrivs följande.

Vid bestämmandet av studiemedel enligt 4 kap. studieslödslagen (1973:349) skall det basbelopp som har fastställts enligl 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring ökas med ett tilläggsbelopp om 300 kro-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och lillämpas första gången i fråga om studiemedel som beräknas med ledning av basbeloppet för år 1983.

Prop. 1982/83:55 31

Bilaga 4

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Föredragande: statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m. m.

ÅTGÄRDER INOM JORDBRUKSDEPARTEMENTETS VERKSAMHETSOMRÅDE

Den I januari 1973 infördes prisstopp och subventioner på vissa baslivsmedel (prop. 1973:7, FiU 1973:2, rskr 1973:7). Motivet härför var atl en ytterligare höjning av livsmedelspriserna utöver den förhållandevis kraftiga prisstegring, som då ägt rum, skulle leda till en höjning av konsument-prisnivån, som särskill med hänsyn lill barnfamiljer och låginkomsttagare inle kunde godtas. Prisstopp gällde för i slorl sett samtiiga subventionerade baslivsmedel fram lill den 22 oktober 1980. Därefter har endasi mjölk omfattats av prisstoppet. Fr. o. m. den 9 oktober 1982 råder dock allmänt prisstopp. Del totala subventionsbeloppel har varierat mellan åren och mellan olika produkter.

F.n. utgår livsmedelssubvenlioner på konsumtionsmjölk, ost, kött och fläsk till etl sammanlagt belopp av ca 2800 milj. kr., varav ca 2 100 milj. kr. avser konsumlionsmjölk. Utöver dessa direkta subventioner på produkter utgår av budgetmedel ca 500 milj. kr. för låginkomstsatsning inom jordbruket m.m., varför de totala livsmedelssubventionerna kan beräknas till ca 3 300 milj. kr. De budgetmedel som utgår belastar förslagsanslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukels område under tionde huvudtiteln.

Statsministern har tidigare denna dag redovisat regeringens syn på behovet av vissa ekonomisk-politiska åtgärder för all möjliggöra en gynnsam ekonomisk utveckling i samhället. Chefen för budgetdepartementel har tidigare denna dag hemställt atl regeringen föreslår riksdagen atl höja mervärdeskatten från 17,7 % till 19 %.

De subventionerade baslivsmedlen svarar för en slor del av hushållens utgifter, främst för barnfamiljer och låginkomsttagare. Effekterna av en höjning av mervärdeskatten på dessa livsmedel bör därför enligt min mening neutraliseras genom alt subventionerna på baslivsmedel utökas i motsvarande grad. För delta ändamål beräknar jag att det behövs ca 230

Prop. 1982/83:55 32

milj. kr. av budgetmedel. Härvid har förutsatts oförändrade marginaler i handelsledet. För an de utökade subventionerna skall få störst effekt för barnfamiljerna och låginkomsttagarna avser jag att senare föreslå regeringen att beloppet främst används för alt hålla nere priset på konsumtionsmjölk.

Såsom hittills bör del ankomma på regeringen alt besluta i hithörande frågor. Belastningen på anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbmkets område kan, lill följd av den ökade subvenlioneringen, beräknas öka med ca 115 milj. kr. för innevarande budgetår.

Jag hemställer alt regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om subventioneringen av baslivsme-dd.

Prop. 1982/83:55 33

Bilaga 5

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1982-11-04

Föredragande: slatsrädet Leijon

Anmälan till proposition om upphävande av beslutet om karensdagar, m.m.

Förbättringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m.

Inledning

Formerna för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet reformerades genomgripande genom beslut av 1973 års riksdag (prop. 1973:56, InU 1973:23, rskr 1973:251). Reformen, som trädde i kraft den 1 januari 1974, innebar alt den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen förbättrades på olika sätt. Bl.a. förlängdes ersällningsliden, och ersättningsbeloppen höjdes väsentiigl. För de arbetslösa som står utanför den frivilliga försäkringen eller som inle har hunnit uppfylla ersättningsvillkoren i denna försäkring infördes en ny stödform, kontant arbetsmarknadsstöd (KAS).

Sedan år 1974 har dagpenningen och KAS höjts flera gånger. Så sent som i våras (prop. 1981/82:139. AU 1981/82:13, rskr 1981/82:358) beslutade riksdagen om en viss höjning. Samtidigt vidtogs vissa andra förändringar av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Bl.a. infördes en möjlighet för arbetslöshetskassorna alt utöver den högsta statsbidragsberättigade dagpenningen utge ersättning som inle berättigar till statsbidrag. Statsbidragen till arbetslöshetskassorna ändrades också så atl kassorna via fonder och medlemsavgifter fick ta på sig en ökad andel av kostnaderna för sin verksamhel. Vidare skärptes reglerna om avstängning från rätt lill arbels-löshelsersätlning.

Jag vill nu anmäla bl.a. frågan om elt förbättrat slöd vid arbetslöshet och ett återställande av nivån på statsbidragen lill de erkända arbetslöshetskassorna.

Arbetslöshetsersättningarnas storlek m.m.

Ersätiningen i arbetslöshetsförsäkringen utges i form av en dagpenning som i samband med 1974 års reform fastställdes till maximall 130 kr. per dag. Del högsta dagpenningbeloppet har därefter successivt höjts, och

Prop. 1982/83:55 34

innan den i våras beslutade höjningen till 230 kr. gällde en högsta dagpenning om 210 kr. sedan den I april 1981. Vårens riksdagsbeslut innebar också atl kassorna fick rätt all betala dagpenning med elt högre belopp än 230 kr. Denna påbyggnadsdel skulle dock finansieras av kassorna själva, dvs. utan bidrag från staten.

Beslulel att höja dagpenningen lill 230 kr. skall ses mol bakgrund av all Arbetslöshetskassornas samorganisalion (SO) i en skrivelse den 22 juli 1981 till regeringen hade begärt all den högsta dagpenningen fr.o.m. den I juli 1982 skulle fastställas till 280 kr. Som skäl för höjningen anförde SO alt ersättningen vid arbetslöshet hade släpat efter löneutvecklingen jämfört med de förhållanden som gällde när del nuvarande ersättningssystemet infördes år 1974.

För egen del anser jag atl den av SO begärda höjningen av dagpenningen lill 280 kr. är väl motiverad med hänsyn lill den gradvisa försämring av ersättningsnivån som har skett under de senasie åren, Den i våras beslutade höjningen är således enligt min mening helt otillräcklig. Jag förordar därför all den högsta dagpenningen fastställs till 280 kr.

Eftersom den tidigare beslutade möjligheten alt införa en påbyggnadsdel på dagpenningen bara kan utnyttjas av kassor med mycket låg arbetslöshet och särskill god ekonomi, kommer den all leda lill klyftor i förmånshänseende mellan olika grupper av försäkrade. Denna möjlighel bör därför avskaffas. Med hänsyn lill vad jag strax kommer atl föreslå i fråga om nivån på KAS bör den lägsta dagpenningen i fortsättningen vara 110 kr.

KAS, som ursprungligen utgick med 35 kr. per dag, höjdes den I juli 1979 till 75 kr. Fr.o.m. den I juli i år utgår KAS med 80 kr. per dag, dock bara för den som har fylll 20 år. Med hänsyn lill de prisstegringar som har förekommit sedan den I juli 1979 är det enligl min mening motiverat all höja KAS lill 100 kr. Denna ersättningsnivå bör dessutom gälla lika för alla stödberättigade.

Grunderna för det nuvarande bidraget lill elever i arbelsmarknadsulbildning fastställdes av 1975 års riksdag (prop. 1975:45, InU 1975:14, rskr 1975:178). Dessa grunder innebär all bidraget är knutet till utgående ersättning vid arbetslöshet. Förändras dessa ersällnirigar, har regeringen av riksdagen bemyndigats att anpassa utbildningsbidragen i anslutning härtill. Under förutsättning av riksdagens godkännande av de av mig här förordade ändringarna i det kontanta slödel vid arbetslöshet vill jag därför anmäla atl jag senare kommer all föreslå regeringen alt ändra bidraget vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering lill högst 280 och lägst 100 kr. per dag. Jag vill i detta sammanhang också erinra om all utbildningsbidragen för doktorander och de särskilda vuxensludieslöden är knuina till utbildningsbidragen i arbelsmarknadsulbildningen. Jag har vidare erfarit att i enlighet härmed kommer det särskilda vuxenstudieslödel atl höjas. Däremot är statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet f. n. inte beredd all förorda en höjning beträffande utbildningsbidraget till

Prop. 1982/83:55 35

doktorander med hänsyn till den höjning som gjordes av dessa bidrag den I juli 1982. Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet avser alt återkomma till regeringen i denna fråga.

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna

Statsbidragen till arbetslöshetskassorna utgick t.o.m. den 30 juni i år i form av grundbidrag, progressivbidrag och förvallningsbidrag. Grundbidragel utgick med ett fast belopp för varje utbetald dagpenning och var lika slort som KAS. Progressivbidraget och förvaltningsbidraget var på olika sätt relaterade lill antalet ersällningsdagar per år och medlem, dvs. till omfattningen av arbetslösheten i en kassa. Progressivbidragel bestod av en fast och en rörlig (progressiv) del. Den fasta delen, som utgick med ett fast belopp för vatje dagpenningklass, infördes fr.o.m. är 1974 i samband med all dagpenningen blev skattepliktig. Den skulle i princip läcka den preliminärskatt som kassorna betalar in. Progressivbidragels rörliga del utgick med en procentuell andel av del belopp som återstår av dagpenningen sedan den har minskals med grundbidraget och progressivbidragels fasta del. Förvallningsbidragel utgick med en procentuell andel av ell grundbelopp om sex kr. per medlem och år enligl en stigande skala efter antalet ersällningsdagar per medlem.och år.

Del fr.o.m. den 1 juli i år gällande statsbidragssystemet innebär alt grundbidragel liksom tidigare anknyts lill KAS. I övrigt är de väsentligaste förändringarna all förvallningsbidragel och progressivbidragets fasta del har slopats. Progressivbidragel har således nu enbart en rörlig del, vilken i princip år uppbyggd på samma sätt som den rörliga delen i det tidigare bidraget. Tidigare räknade man med alt statsbidraget lill arbetslöshetskassorna täckte cirka 90 % av den utgivna ersättningen och kassornas förvaltningskostnader. Det senast beslutade statsbidraget kan beräknas täcka cirka 80 %. Den kostnadsmässiga effekten av de förändrade stalsbidragsreglerna beräknades vid införandet bli att statens utgifter för arbetslöshetsförsäkringen och således även kassornas inkomster skulle minska med närmare 400 milj. kr. per år.

Denna övervällring av kostnaderna på arbetslöshetskassorna är enligt min mening helt oacceptabel. Jag förordar därför atl stalsbidragsreglerna ändras så alt de åter läcker cirka 90 % av kassornas kostnader för.dagpen-ningen och förvaltningen.

Vid utformningen av statsbidragssystemet bör man enligl min mening sträva efter så enkla regler som möjligl. Det är därför möjligt all systemet bör utformas på ett annat sätt än vad som tidigare gällde. Det bör ankomma på regeringen att fastställa de närmare reglerna i slalsbidragssystemel. Jag har för avsikt atl återkomma lill regeringen i denna fråga i ett senare sammanhang.

Prop. 1982/83:55 36

Avstängning vid självförvållad arbetslöshet

Den som uppbär arbetslöshetsersättning kan under viss lid avstängas från rälien lill ersätlning, nämligen om den ersättningsberättigade frivilligt lämnar sin anställning ulan giltig anledning, skiljs från anställningen på grund av otillbörligt uppförande, avvisar ett erbjudet lämpligl arbete eller ulan atl uttryckligen avvisa ell lämpligt arbete ändå genom sitt uppträdande uppenbarligen vållar alt en anställning inle kommer till stånd.

Avslängningsliden var före den I juli i år 7, 14 eller 28 kalenderdagar beroende på den beräknade varaktigheten av arbetet i fråga. Om del var uppenbart atl den arbetslöse inte ville anta etl lämpligt arbete skulle han eller hon vara avslängd lill dess atl vederbörande hade utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

Efter della datum gäller atl avslängningsliden i normalfallen förlängts från fyra lill sex veckor. I de fall då avslängningsliden, enligt de från samma lidpunkt gällande nya reglerna, fördubblas skall avstängningen som längst kunna pågå i 84 kalenderdagar. Vidare har den tid under vilken den avstängde i vissa fall skall ha förvärvsarbetat för alt åter få räll till ersätlning förlängts lill 30 dagar.

Den förlängning av avslängningsliderna som skedde vid halvårsskiftet var enligl min mening omotiverad. De nya regler som infördes för atl beräkna avslängningsliderna får anses vara en tillräcklig skärpning, som redan den kan bli kännbar för den arbetslöse. Jag förordar således en återgång lill de tidigare gällande avslängningsliderna.

Kontant arbetsmarknadsstöd för ungdomar

Den lägsta åldersgränsen för alt beviljas KAS är idag 16 år. Bland arbetslösa ungdomar i åldrarna 16 och 17 år utgör andelen som uppbär någon form av kontant slöd vid arbetslöshet cirka 14 %. Ungdomar i dessa åldrar, som inte kan beredas utbildning eller arbete har numera goda möjligheter atl få en ungdomsplats eller yrkesintroduklion. För ungdomsplatser har i statsbudgelen för innevarande budgetår anvisats 60 milj. kr. Yllerligare 90 milj. kr. har, mot bakgrund av den i september i år ökade arbetslösheten bland berörda ungdomar, av regeringen den 21 oktober 1982 ställts till kommunernas förfogande för ungdomsplatser. Dessa medel bör täcka medelsebehovet för ungdomsplatser under budgetåret 1982/83. Ansvaret för verksamheten med ungdomsplatser åvilar sedan den 1 juli i år skolmyndigheterna. Det är regeringens ambition alt alla 17-åringar som inte kan beredas utbildning eller arbete skall kunna erbjudas en ungdoms-plats. Jag förutsäller således att skolöverstyrelsen även i fortsättningen noga följer sysselsättningsutvecklingen för ungdomar under 18 år och i god tid anmäler för regeringen om ytterligare medel krävs för att täcka behovet av ungdomsplatser.

Prop. 1982/83:55 37

Med hänsyn lill dessa möjligheter alt bereda arbetslösa ungdomar sysselsättning anser jag atl det inte längre är motiverat atl bibehålla rälien lill KAS för 16 och 17-åringar. Jag förordar därför atl den lägsta åldersgränsen för an beviljas KAS höjs till 18 år fr.o.m. den I januari 1983. De ungdomar som före della datum beviljats KAS bör få fortsätta all uppbära stödet under återstående dagar av ersätlningsperioden. Genom utökningen av antalet ungdomsplatser m. m. och den här förordade ändringen kan kostnaderna för KAS beräknas minska med ca 22 milj.kr. per år.

Kostnader och nnansiering

För innevarande budgetår har 813,6 milj. kr. anvisats för bidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna. Dessa medel har beräknats enligl nu gällande slalsbidragsbestämmelser och med utgångspunkt i en arbetslöshet motsvarande 4.0 ersällningsdagar per medlem och år. Den tillförsäkrade dagpenningen har uppskattats lill 225 kr. och antalet medlemmar lill 3 200000. Del alltmer försämrade läget på arbetsmarknaden har fått lill följd att arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas medlemmar har ökat högst väsentligt. AMS räknar numera med en arbetslöshet bland kassamedlemmarna motsvarande ungefär 6,2 ersällningsdagar per medlem och år. Vid en arbetslöshet av denna omfattning och med de förändringar i fråga om statsbidrag och ersättningsnivå som jag nu har föreslagit och med en genomsnittligt tillförsäkrad dagpenning på 265 kr. saml med ell oförändrat medlemsantal beräknar jag kostnaderna för bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna för hela budgetåret 1982/83 till 4008,8 milj. kr.

För KAS har av anslagsmedel anvisats 159,3 milj. kr. beräknat efter 5 milj. ersällningsdagar, varav 3,75 milj. dagar med del högre stödbeloppet, 80 kr. per dag. Även för arbetsmarknadsstödet har det försämrade arbetsmarknadsläget inneburit ett väsentligt ökat utnyttjande. AMS räknar med all stöd kommer alt behöva betalas ul för cirka 6,5 milj. ersällningsdagar under innevarande budgetår. Med hänsyn lill vad jag har förordat i fråga om rätlen lill KAS för ungdomar under 18 år beräknar jag för egen del antalet ersällningsdagar lill 6,375 milj. Vid del antalet ersällningsdagar och med del stödbelopp som jag tidigare har föreslagit, och som skall vara delsamma för alla slödtagare oavsett ålder, beräknar jag kostnaderna för KAS till 511.5 milj. kr.

För bestridande av kostnaderna för utbildningsbidragen till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering har för budgetåret 1982/83 anvisats 870 milj. kr. I årels budgetproposition beräknades arbelsmarknadsulbildningen omfatta 110.000 deltagare. AMS har därefter av regeringen bemyndigats atl utöka ramen för deltagare i arbetsmarknadsutbildning till totalt 125.000 deltagare. Med hänsyn lagen lill della och lill de ändringar i fråga om utbildningsbidragens storiek som jag - under förutsättning av riksdagens godkännande av de av mig förordade ändring-

Prop. 1982/83:55 38

arna i del kontanta stödet vid arbetslöshet - senare kommer all föreslå regeringen beräknar jag kostnaderna för utbildningsbidragen för innevarande budgetår lill 2309,5 milj. kr.

Kostnadema för Bidrag lill arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag betalas sedan den I juli 1981 (prop. 1980/81:145, AU 1980/81:21, rskr 1980/81:404) till 45% över statsbudgeten och till 55% genom en arbetsgivaravgift, den s.k. arbetsmarknadsavgiften. Denna avgift uppgår f.n. till 0,8% och beräknas inbringa cirka 2425 milj. kr. per år. Med hänsyn lill vad jag längre fram kommer all föreslå i fråga om storleken pä arbetsmarknadsavgiften och lill de starkt ökade kostnaderna för arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen till följd av del försämrade läget pä arbetsmarknaden, anser jag all den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan anslagsmedel och arbetsgivaravgiften bör ändras. Enligt min mening bör 35% av kostnaderna betalas över statsbudgeten och 65% genom arbetsmarknadsavgiften. Härigenom kommer de inflytande arbetsgivaravgiftsmedlen alt kunna utnyttjas lill fullo. Del finns i det nu rådande arbetsmarknadsläget inte någon anledning alt ha kvar en kostnadsfördelning som skapar en reserv av arbelsgivaraVgiftsmedel, som inle kan utnyttjas för avsett ändamål.

De reformer som jag i det föregående förordat i fråga om ersättningsnivåer och statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna innebär ökade kostnader på cirka I 500 milj. kr. per år. Jag anser atl dessa kostnader bör finansieras genom en höjning av arbetsmarknadsavgiften. En höjning av avgiften med 0,5% kan beräknas inbringa cirka I 515 milj. kr. per år. Jag föreslår därför all arbetsmarknadsavgiften höjs lill 1,3% fr.o.m. den 1 januari 1983. Även den ändring som jag föreslagit i fråga om fördelningen av kostnadema mellan anslagsmedel och avgiftsmedel bör gälla fr.o.m. denna lidpunkt.

Den ökade arbetslösheten och de av mig förordade reformerna innebär att de sammanlagda kostnaderna för budgetåret 1982/83 för arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag kommer all uppgå lill 6829,8 milj. kr. Med den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan anslagsmedel och avgiftsmedel skulle ytterligare I 009,1.milj. kr. behöva anvisas för all täcka statens andel av kostnaderna. Med den ändring i kostnadsfördelningen som jag föreslagit stannar behovet av ytterligare anslagsmedel vid 631,2 milj. kr.

Ikraftträdande m.m.

De ändringar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS som jag har förordat i det föregående föranleder ändringar i 17 och 30 §§ lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring samt i 4, 18 och 27 §§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Dessutom föreslås de båda lagarna få en övergångsbestämmelse av innebörd att de nya kortare avslängningsliderna skall

Prop. 1982/83: 55 39

lillämpas på sädana avstängningsfall som är aktuella vid ikraftträdandet. Som jag har nämnt tidigare bör de ungdomar som beviljats KAS före ikraftträdandet få fortsätta all uppbära slödel under återstående dagar av ersätlningsperioden. Även detta förslag kräver en övergångsbestämmelse lill lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagel om en höjning av arbetsmarknadsavgiften föranleder ändring av 2 kap.l § lagen (1981:691) om socialavgifter. Etl sådant förslag har utarbetats av chefen för socialdepartementet och har tidigare i dag redovisats i hans anmälan lill denna proposilion. Slutligen föreslås en renl redaktionell ändring i 98 § lagen om arbetslöshetsförsäkring. Förslagen bör träda i kraft den I januari 1983.

Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen

dets all antaga inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd, dels atl

3. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna,

4. godkänna de av mig förordade riktlinjerna för finansiering av arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen.

5. till Bidrag lill arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag på till-läggsbudgel I lill statsbudgeten för budgetåret 1982/83 under tolfte huvudtiteln anvisa ell reservationsanslag av 631 200000 kr.

Är det sannolikt atl arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fem dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avslängningsliden fem, tio respektive 30 ersättningsdagar. I avslängningsliden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inle hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avslängningsliden får dock inle översliga 14, 28 respektive 84 kalenderdagar.

Är det sannolikt atl arbete som avses i 29 § skulle ha varat högst fetn dagar eller mer än fem men högst tio dagar eller mer än tio dagar, utgör avslängningsliden fem, tio respektive 20 ersättningsdagar. I avslängningsliden inräknas endast dagar för vilka karenstid skulle ha tillgodoräknats eller dagpenning skulle ha utgått, om avstängningen inte hade skett, eller dagar under vilka den försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avslängningsliden får dock inte översliga 14, 28 respektive 56 kalenderdagar.

Är det uppenbart atl en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall den försäkrade vara avslängd till dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 30 dagar.

' Lagen omtryckt 1982:432. - Senaste Ivdelse 1982:432. ' Senaste lydelse 1982:432.

År del uppenbart alt en försäkrad ej vill antaga lämpligt arbete, såsom då den försäkrade vid upprepade tillfällen har avvisat erbjudet sådant arbete, skall den försäkrade vara avstängd lill dess han eller hon utfört förvärvsarbete under 20 dagar.

provning.

Mot arbetsmarknadsstyrelsens beslul enligl denna lag i annat fall än som avses i första eller andra stycket föres talan hos regeringen genom besvär.

Talan mol arbetsmarknadsstyrelsens beslut i ärende angående medlems rätt lill ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa enligl denna lag föres genom besvär hos försäkringsdomsloten, om ej annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid ar-belskonflikl.

Beslut som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäk-ringsdomstotens prövning, om del för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt att saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan

Talan mol arbetsmarknadsstyrelsens beslul i ärende angående medlems rätt till ersättning eller medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa enligt denna lag föres genom besvär hos försäkringsöverdomstolen, om ej annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Beslul som avses i första stycket och som ej innebär tillämpning av sistnämnda lag får av arbetsmarknadsstyrelsen underställas försäk-ringsöverdomstotens prövning, om del för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning är av synnerlig vikt atl saken prövas av domstolen eller annars särskilda skäl finns för sådan prövning.

Prop. 1982/83:55 42

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

Härigenom föreskrivs att 4, 18 och 27§§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet tillkommer den som

1. har fylll/6 år, I. har fyllt/8 år,

2. är arbetsför och i övrigt oförhindrad all åtaga sig arbete för arbetsgivares räkning minsl tre limmar varje arbetsdag och i genomsnitt minsl 17 limmar i veckan,

3. är beredd all antaga erbjudet lämpligt arbete under lid för vilken han icke anmält hinder som kan godtagas,

4. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen i den ordning som arbetsmarknadsstyrelsen föreskriver,

5. icke kan erhålla lämpligl arbete.

Företagare anses arbetslös, när hans personliga verksamhet i rörelsen har upphört annat än tillfälligt, om icke arbetsmarknadsstyrelsen av särskilda skäl föreskriver annat.

I8§=
Kontant arbetsmarknadsstöd Kontant arbetsmarknadsstöd

utges med 80 kronor per dag. 7/7/ utges med /OO kronor per dag. den som inte har fyUl 20 år utges dock slödel med 75 kronor per dag.

Till den som söker deltidsarbete eller i annat fall är arbetslös under del av vecka utgår arbelsmarksstöd med det antal ersällningsdagar per vecka som följer av en av regeringen fastställd omräkningstabell.

27 §'
År del sannolikt alt arbete som Är det sannolikt atl arbete som
avses i 26 § skulle ha varat högst avses i 26 S skulle ha varat högst
fem dagar eller mer än fem men fem dagar eller mer än fem men
högsl tio dagar eller mer än tio da- högst tio dagar eller mer än tio da
gar, utgör avslängningsliden fem, gar. utgör avslängningsliden fem,
tio respektive 30 ersällningsdagar. I tio respektive 20 ersällningsdagar. I
avslängningsliden inräknas endasi avslängningsliden inräknas endasi
dagar för vilka karenslid skulle ha dagar för vilka karenslid skulle ha
tillgodoräknats eller kontant arbets- tillgodoräknats eller kontant arbets
marknadsstöd skulle ha utgått, om marknadsslöd skulle ha utgått, om
avstängningen inle hade skelt, eller avstängningen inle hade skett, eller
dagar under vilka stödtagaren har dagar under vilka stödtagaren har
utfört förvärvsarbete. Den totala ulfört förvärvsarbete. Den totala
avslängningsliden får dock inte avslängningsliden får dock inle

' Lagen omtryckt 1982:433. Senaste lydelse 1982:433. ' Senaste lydelse 1982:433.

Prop. 1982/83:55 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

översliga 14, 28 respektive 84 ka- överstiga 14, 28 respektive 56 ka
lenderdagar, lenderdagar.

Inträffar under avslängningsliden förhållande som avses i 26 §, beräknas ny avslängningstid i enlighet med bestämmelserna i första stycket, om inle den nya avslängningsliden ryms inom den löpande avslängningsliden.

Ar del uppenbart all stödtagaren Är det uppenbart all stödtagaren
ej vill antaga lämpligt arbete, såsom ej vill antaga lämpligl arbete, såsom
då stödtagaren vid upprepade lill- då stödtagaren vid upprepade till
fällen har avvisat erbjudet sådant fållen har avvisat erbjudet sådant
arbete, skall stödtagaren vara av- arbete, skall stödtagaren vara av
stängd till dess han eller hon utfört stängd till dess han eller hon utfört
förvärvsarbete under 30 dagar. förvärvsarbete under 20 dagar.

Avslängningsliden räknas från den dag dä det förhållande som anges i 26 § inträffat.

Denna lag träder i kraft den I januari 1983. De nya bestämmelserna i 27 § tillämpas även i fråga om avstängning som pågår vid ikraftträdandet. 1 fråga om den som före ikraftträdandet beviljats kontant arbetsmarknadsstöd gäller 4 § i sin äldre lydelse under återstoden av ersättningsperioden.

Norstedts Try/ckeri, Stockholm 1982