Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:51 Regeringens proposition

1982/83:51

om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m. m.

beslutad den 4 november 1982.

Regeringen föreslår riksdagen all antaga de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Fr. o. m. den 1 januari 1983 skulle nya beslämmelser gälla i fråga om dén organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och för­säkringsområdena. Dessa innebar bl.a. atl bank- och försäkringsinspek-tionerna inom sina resp. lillsynsområden skulle överta tillsynen enligt marknadsföringslagen (1975: 1418). I propositionen föreslås att bestämmel­serna om den ändrade organisationen i allt väsentligt inle skall träda i kraft. I stället skall nuvarande ordning bibehållas, dvs. konsumenlverkel/KO skall liksom hittills svara för hela tillsynen enligt marknadsföringslagen.

1    Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 51

 

Prop. 1982/83:51                                                                 2

1    Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)

Härigenom   föreskrivs   att    19    kap.    12 §    försäkringsrörelselagen (1982: 713) inte skall träda i kraft.

2    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:714) om ändring i marknadsfö­ringslagen (1975:1418)

Härigenom föreskrivs atl lagen (1982:714) om ändring i marknadsfö­ringslagen (1975; 1418) inte skall träda i kraft.

3    Förslag till

Lag  om   upphävande  av  lagen  (1982:730)  om  ändring  i  lagen

(1970:417) om marknadsdomstol m. m.'

Härigenom föreskrivs all lagen (1982:730) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m. inte skall träda i kraft.

4    Förslag till

Lag  om  upphävande  av  lagen  (1982:716)  om  ändring  i  lagen

(1955:183) om bankrörelse

Härigenom föreskrivs an lagen (1982: 716) om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse inte skall träda i kraft.

5    Förslag till

Lag  om  upphävande  av  lagen  (1982:717)  om  ändring  i  lagen

(1955:416) om sparbanker

Härigenom föreskrivs att lagen (1982: 717) om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker inte skall träda i kraft.

6    Förslag till

Lag om  upphävande av  lagen  (1982:718)  om ändring i lagen

(1956:216) om jordbrukskasserörelsen.

Härigenom föreskrivs an lagen (1982: 718) om ändring i lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen inle skall träda i kraft.

' Lagen omtryckt 1982:731.

 

Prop. 1982/83:51                                                                3

7    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2)

om finansbolag

Härigenom föreskrivs atl lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag inte skall träda i kraft.

8    Förslag till

Lag  om  upphävande  av  lagen  (1982:720)  om  ändring  i  lagen

(1963:76) om kreditaktiebolag

Härigenom föreskrivs all lagen (1982:720) om ändring i lagen (1963:76) om kreditakliebolag inte skall träda i kraft.

9   Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:721) om ändring i aktiefondsla­gen (1974:931)

Härigenom föreskrivs all lagen (1982: 721) om ändring i akliefondslagen (1974:931) inte skall träda i kraft.

10    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:722) om ändring i fondkommis­sionslagen (1979:748)

Härigenom föreskrivs all lagen (1982:722) om ändring i fondkommis­sionslagen (1979: 748) inte skall träda i kraft.

11    Förslag till

Lag  om  upphävande  av  lagen  (1982:723)  om  ändring  i  lagen

(1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypo-

teksföreningar

Härigenom föreskrivs all lagen (1982: 723) om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar inle skall träda i kraft.

 

Prop. 1982/83:51                                                                4

12    Förslag till

Lag  om  upphävande  av  lagen  (1982:724)   om  ändring  i  lagen

(1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om

stadshypoteksföreningar

Härigenom föreskrivs atl lagen (1982:724) om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksför­eningar inle skall träda i kraft.

13    Förslag till

Lag om upphävande av lagen (1982:725) om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäk­ringsrörelse här i riket

Härigenom föreskrivs all lagen (1982:725) om ändring i lagen (1950:272) om räll för utländsk försäkringsanstait alt driva försäkringsrörelse här i riket inle skall träda i kraft.

14    Förslag till

Lag  om   upphävande  av  lagen  (1982:726)  om  ändring  i  lagen

(1972:262) om understödsföreningar

Härigenom föreskrivs all lagen (1982: 726) om ändring i lagen (1972:262) om underslödsföreningaar inte skall träda i kraft.

 

Prop. 1982/83:51                                                                    5

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET                     PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-11-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, S. Andersson, Rainer, Boström, Bodslröm, B. Andersson, Görans­son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg

Föredragande: statsrådet Feldt

Proposition om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m.m.

I    Inledning

År 1976 tillkallades en kommitté med uppdrag all se över banklagstift­ningen (Fi 1976:04). Kommittén antog namnet banklagsulredningen. En­ligl direktiven skulle del bl.a. ankomma på kommittén all närmare över­väga vad som bör gälla i fråga om bankinspektionens verksamhet för att i skilda hänseenden ge konsumentskydd åt bankkunderna. Utredningen skulle ägna särskild uppmärksamhet åt gränsdragningen mellan inspektio­nens och de konsumenlpolitiska organens verksamhel. I delbetänkandel (Ds E 1980:3) Konsumentskyddet inom bankområdel och bankinspektio­nens styrelse lade utredningen fram förslag i dessa hänseenden.

Inom utredningen avgavs särskilda yltranden.

Även inom försäkringsområdet har konsumenlskyddsfrågorna varit föremål för utredning. År 1979 tillkallades en kommitté med uppdrag alt se över lagstiftningen om försäkringsbolagens och försäkringsinspeklionens verksamhel (E 1979:01). Kommittén antog namnet försäkringsverksam-helskommittén. Kommittén ålades i direktiven atl med förtur behandla försäkringsinspeklionens roll på del konsumenlpolitiska området. 1 delbe­tänkandel (Ds E 1981:4) Handläggningen av konsumenlskyddsfrågor inom försäkringsområdet lade kommillén fram förslag angående den organisato­riska uppbyggnaden av konsumentskyddet på försäkringsområdet och gränsdragningen mellan konsumentverket och försäkringsinspektionen.

Inom kommillén avgavs en reservation och ell särskill yllrande.

Banklagsulredningens och försäkringsverksamhetskommilléns betän­kanden remissbehandlades. Därefter förelades riksdagen i prop. 1981/ 82:180 förslag angående den organisatoriska uppbyggnaden av konsu­mentskyddet på bank- och försäkringsområdena och beträffande gräns-

 

Prop. 1982/83:51                                                      6

dragningen på dessa områden mellan de allmänna konsumenlpolitiska organen och bank- resp. försäkringsinspeklionen. Inom näringsulskoltel rådde delade meningar om förslagel (NU 1981/82:45). Majoriteten anslöt sig sålunda till propositionens förslag medan företrädarna för det nuvaran­de regeringspartiet i en reservalion yrkade att riksdagen skulle avslå försla­gen i propositionen till ändrad organisatorisk uppbyggnad av konsument­skyddet på bank- och försäkringsområdena. Propositionsförslaget aniogs av riksdagen (rskr 1981/82:385). De nya bestämmelserna skulle gälla fr. o. m. den I januari 1983 (SFS 1982:713-726).

Min avsikt är nu att på nytt ta upp frågan om den organisatoriska uppbyggnaden av konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena.

2    Gällande ordning

För att ge konsumenterna utökat rättsskydd har en omfallande lagstift­ning på senare år genomförts på del konsumentpolitiska området, exem­pelvis avialsvillkorslagen (1971:112), marknadsföringslagen (1975:1418) och konsumenlkredillagen (1977:981). I slor utsträckning gäller denna lagstiftning även på bank- och försäkringsområdena. För försäkringsområ­det har genomförts en särskild lagstiftning, konsumentförsäkringslagen (1980: 38). Den offentligrätlsliga kontrollen över banker och försäkringsbo­lag, såvitt gäller nämnda lagar, utövas dels av konsumentverket, dels av bank- resp. försäkringsinspektionen.

En närmare redogörelse för de konsumenlrällsliga lagar och andra kon-sumenlskyddsåtgärder som är av betydelse för bank- och försäkringsområ­dena finns i prop. 1981/82: 180. Jag nöjer mig här med all i korthet beröra de nyss nämnda konsumenlrällsliga lagarna och hänvisar i övrigt till pro­positionen.

AvtatsvUlkorstagens huvudsyfte är atl la lill vara konsumenternas intres­sen när del gäller utformningen av kontraktsformulär inom olika bran­scher. I detta syfte innehåller lagen en generalklausul enligt vilken närings­idkare kan förbjudas att i forlsällningen använda avtalsvillkor som med hänsyn lill vederiagel och övriga omständigheter är atl anse som oskäliga mot konsumenten.

Avialsvillkorslagen är inle tillämplig på verksamhet som slår under tillsyn av bank- och försäkringsinspeklionerna. När finansbolagen 1979 ställdes under tillsyn av bankinspektionen fick dock lagen fortfarande gälla för dessa bolag i avbidan på resultatet av banklagsutredningens arbete.

Förbudsfrågor enligt avtalsvillkorslagen handläggs av konsumentom­budsmannen (KO) och marknadsdomstolen. KO skall i första hand försöka på frivillig väg uppnå ändringar av oskäliga avtalsvillkor, men om förhand­lingarna blir resultallösa kan KO föra talan inför marknadsdomstolen om förbud enligt generalklausulen. Beslutar KO för visst fall all inte ansöka

 

Prop. 1982/83:51                                                                     7

om förbud, får ansökan i stället göras av sammanslutning av näringsidkare, konsumenter eller löntagare.

På bank- och försäkringsområdena handhas avtalsvillkorsgranskningen av bank- resp. försäkringsinspeklionen. Bankinspektionens granskning av avtalsvillkoren sker med slöd av beslämmelser i banklagstiftningen om en sund utveckling av bankverksamheten. Även den reglering som gäller för kredilakliebolagen, hypoleksinsliiuten, finansbolagen, fondkommissions­bolagen och fondbolagen innehåller allmänna lillsynsbestämmelser enligl vilka bankinspektionen kan granska de avtalsvillkor som dessa förelag använder gentemot konsumenterna. Vad gäller finansbolagen innebär det­ta all såväl KO som bankinspektionen kan ingripa mol dessa bolags avtals­villkor.

Försäkringsinspektionen granskar försäkringsbolagens avtalsvillkor med slöd av 282 § 3 mom. lagen (1948:433) om försäkringsrörelse. I försäkringsrörelselagen (1982:713) återfinns motsvarande lagbestämmelse i 19 kap. 6 §.

Bank- och försäkringsinspektionens beslul i avtalsvillkorsfrågor kan liksom övriga lillsynsbeslul överklagas lill regeringen av berörda förelag.

Marknadsföringstagen har lill ändamål all främja konsumenternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nytligheler och all motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare. Lagens centrala beslämmelser ut­görs av tre generalklausuler som gör del möjligl atl förbjuda vissa mark­nadsföringsåtgärder och all ålägga marknadsföraren all lämna viss infor­mation saml alt förbjuda försäljning av vissa varor.

För handläggningen av förbuds- och informationsfrågor enligt mark­nadsföringslagen gäller i huvudsak samma ordning som enligt avtalsvill­korslagen. Marknadsdomstolen prövar alltså efter ansökan av KO eller, om KO beslutat att inte göra ansökan, efter ansökan av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare frågor om förbud eller före­lägganden enligl lagen.

Marknadsföringslagen är tillämplig på all näringsverksamhet och omfat­tar alltså även bank- och försäkringsområdena. Emellertid kan även bank-och försäkringsinspeklionerna med stöd av sina allmänna lillsynsbefogen-heler ingripa mol kreditinsliluiens, fondkommissionsbolagens, fondbola­gens resp. försäkringsföretagens marknadsföring. Inspeklionsmyndighe-ternas beslul i marknadsföringsfrågor kan överklagas lill regeringen av berörda förelag.

Genom konsumentkreditlagen åläggs näringsidkare bl.a. all vid mark­nadsföring av kredit lämna information om den effektiva räntan för kredi­ten. Tillsynen över efterlevnaden av lagen utövas av konsumentverket, dock all lillsynsbefogenhelen tillkommer bankinspektionen och försäk­ringsinspektionen på deras resp. lillsynsområden. Emellertid innebär kopplingen i konsumentkreditlagen lill marknadsföringslagens regelsystem

 

Prop. 1982/83:51                                                                     8

atl även konsumentverket kan övervaka att företag under bank- resp. försäkringsinspeklionens tillsyn följer konsumentkreditlagens regler om information.

Genom konsumentförsäkringshigen åläggs försäkringsbolagen bl.a. alt informera konsumenterna om premier och andra försäkringsvillkor. Till­synen enligt konsumentförsäkringslagen handhas av försäkringsinspek­lionen med stöd av de befogenheter som tillkommer inspektionen enligt lagen om försäkringsrörelse. Emellertid innebär kopplingen i konsument­försäkringslagen till marknadsföringslagens regelsystem alt även konsu­mentverket kan övervaka atl försäkringsbolagen följer konsumenlförsäk-ringslagens bestämmelserom information.

Av del anförda framgår all en och samma företeelse kan komma all prövas såväl av bank- och försäkringsinspektionerna med slöd av dessa myndigheters allmänna lillsynsbefogenhel och - såvill avser konsumenl­kredillagen - av särskilda bestämmelser som av de konsumentpolitiska organen med stöd av konsumenllagstiftningen.

3    Utrledningsförslagen

I prop. 1981/82: 180 lämnas en närmare redogörelse av utredningsbetän-kandena. Jag nöjer mig därför med atl här endasi redogöra för utrednings­förslagens huvudsakliga innehåll och hänvisar i övrigt lill propositionen.

3.1 Banklagsutredningen

Utredningens förslag innebär att bankinspektionen liksom hittills ensam skall ha ansvaret för granskningen av bankernas avtalsvillkor och i fort­sättningen även för tillsynen över bankernas marknadsföring och informa­tion om krediter. Vidare innebär förslagel all beslul i konsumenirätlsliga frågor skall behandlas som bankinspektionens övriga lillsynsbeslul, dvs. beslut rörande bankernas avtalsvillkor, marknadföring, information m. m. skall av berörda banker kunna överklagas hos regeringen.

Motsvarande organisatoriska lösning bör enligt utredningen gälla beträf­fande fondkommissionsbolagen, kreditaktiebolagen, finansbolagen och hypoleksinsliiuten.

Utredningen föreslår att bestämmelser motsvarar avtalsvillkorslagens och marknadsföringslagens generalklausuler förs in i bl.a. banklagarna och att det i marknadsföringslagen förs in en bestämmelse av innebörd all marknadsföringslagen inte gäller den verksamhet som bankinstitulen driver. Vidare föreslås all kopplingen i konsumentkreditlagen till mark­nadsföringslagen upphävs och att i stället hänvisningen i konsumentkredit­lagen sker lill de regler som skall införas i banklagarna.

Enligl utredningen bör etl kontaktforum med representanter från bl.a.

 

Prop. 1982/83:51                                                                    9

bankinspektionen  och  konsumentverket  inrättas  för  konsumentfrågor inom bankområdel.

I ell särskill yttrande har förordats alt gränsdragningen mellan konsu­mentverket och bankinspektionen görs så att frågor enligt marknadsfö­ringslagen skall handläggas av konsumentverket medan avtalsvillkors­granskningen och tillsynen enligl konsumentkreditlagen skall handläggas av bankinspektionen.

3.2 Försäkringsverksamhetskommittén

Kommitténs förslag innebär i huvudsak följande. Försäkringsinspek­tionen skall liksom f. n. ha huvudansvaret för granskningen av de enskilda försäkringsföretagens försäkringsvillkor. Ansvaret för tillsynen över för­säkringsföretagens marknadsföring läggs på inspektionen. Inspektionen skall ha ansvaret för tillsynen över all information på försäkringsområdet och överta konsumentverkets ansvar för utgivande av basinformation. Beslut i konsumentfrågor skall enligl kommilténs förslag behandlas som inspektionens övriga tillsynsbeslut. Detta innebär atl inspektionens beslul rörande ett svenskt försäkringsbolags eller en utländsk försäkringsanstalls avtalsvillkor, marknadsföring, information m. m. av berörda försäkrings­företag skall överklagas hos regeringen.

Kommitténs förslag lill lagteknisk lösning innebär atl försäkringsverk-samhel undantas från marknadsföringslagens tillämpningsområde och all bestämmelser motsvarande marknadsföringslagens generalklausuler om otillbörlig marknadsföring och information inarbetas i försäkringsrörelsela­gen och lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstait all driva försäkringsrörelse här i riket. Vidare innebär förslagel alt hänvisningen i konsumentkreditlagen och konsumentförsäkringslagen till marknadsfö­ringslagen upphävs. I stället skall informationsbeslämmelserna i konsu­menlkredillagen och i konsumentförsäkringslagen anknytas till de före­slagna marknadsföringsbeslämmelserna i försäkringsrörelselagen och la­gen om rätt för utländsk försäkringsanstait att driva försäkringsrörelse här i riket.

I en reservation har förordats alt nuvarande ordning för övervakning av marknadsföring och information på försäkringsområdet bibehålls.

4   Remissutfallet

De remissinstanser som ytlral sig över banklagsutredningens förslag kan delas upp i två huvudgrupper. Utredningens förslag stöds av den ena gruppen, där bl. a. riksbanksfullmäktige och företrädare för bankorganisa-lionerna ingår. Samma hållning intas av bl.a. statskontoret, riksrevisions­verket och kommerskollegium. Negativa lill utredningens förslag, huvud-

 

Prop. 1982/83:51                                                                   10

sakligen i marknadsföringsdelen, är bl.a. konsumentverkel/KO, mark­nadsdomstolen. NO och företrädarna för de centrala löntagarorganisatio­nerna.

Bankinspektionen har i sin remissyttrande ställt sig bakom förslaget i det särskilda yttrandet. Sedan remissyttrandet avlämnats har dock bankin­spektionen ändrat inställning och biträder numera utredningens förslag (i yttrande över försäkringsverksamhelskommilléns betänkande).

De remissinslanser som är positiva till utredningens förslag framhåller atl del är angelägel att en enda myndighet handhar de konsumenlpolitiska frågorna på bankområdel. Risken är annars slor att både konsumenterna och bankinstitulen möter svårigheter vid kontakter med myndigheter vil­ket kan leda till en försvagning av konsumentpolitiken. En ingående kun­skap om den svenska kredilmarknadens funktionssätt är en grundläggande förutsänning för en framgångsrik konsumentpolitik på bankområdel. Bankinspektionen, som besitter en sådan speciell kompelens. bör därför bli ansvarig för konsumentpolitiken inom sitt lillsynsområde.

De remissinslanser som är negativa lill utredningsförslaget har bl.a. framhållit att rättssäkerheten i marknadsföringsärendena skulle eftersät­tas, om prövningen i marknadsdomstolen ersattes av ell administrativt förfarande. Dei har också gjorts gällande att det finns en uppenbar risk för all rättstillämpningen inle blir enhetiig om marknadsföringsärenden på bankområdel handläggs i annan ordning än på övriga områden. Kritik har även riktals mol atl utredningens förslag inle medger en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare alt föra elt ärende vidare lill högre instans när tillsynsmyndigheten inle gör dena.

Vad gäller försäkringsverksamheiskommitténs förslag har remissinstan­serna i princip intagit samma hållning som i fräga om banklagsulredningens förslag. Bank- och försäkringsinspeklionerna och företrädare för näringsli­vet tillstyrker i huvudsak majoritetens förslag. Näringslivets delegation för marknadsräll och flera andra företrädare för näringslivet har dock förordat alt talan mol inspektionens beslul i marknadsföringsärenden skall föras hos marknadsdomstolen i stället för hos regeringen.

Konsumentverkel/KO, marknadsdomstolen. NO, allmänna reklama-lionsnämnden och företrädare för de centrala löntagarorganisationerna är negativa lill majoritetens förslag och har i princip anslulil sig lill reservan­tens uppfattning. Konsumentverket anser alt i första hand en närmare karlläggning bör ske av konsumentskyddets inriktning på försäkringsområ­det innan man tar slutlig slällning lill föreliggande frågor.

Beträffande det närmare innehållet i remissvaren hänvisas till prop. 1981/82: 180 bilagorna 6 och 7.

 

Prop. 1982/83:51                                                               11

5    Prop. 1981/82:180 om försäkringsrörelselag m. m.

I propositionen föresläs alt följande ordning genomförs när del gäller konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena. Bankinspektionen skall i fortsättningen handha avlalsvillkorsgranskningen i fråga om samtli­ga företag under dess tillsyn, dvs. även finansbolagen. Granskningen skall ske med stöd av de allmänna lillsynsbeslämmelserna i de lagar, som regle­rar verksamheten för dessa företag. Bankinspektionens avgöranden i av­talsvillkorsfrågor skall - i överensstämmelse med vad som i allmänhet gäller i tillsynsfrågor - av berörda företag kunna överklagas hos regering­en genom besvär. Bankinspektionen skall även ha huvudansvaret för till­synen över bankernas marknadsföring och skall övervaka marknadsföring­en med stöd av marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen skall även i fortsättningen vara sista instans i marknadsföringsfrägor på bankområdel. I konsekvens härmed föreslås bankinspektionen bli exklusiv tillsynsmyn­dighet när del gäller kontrollen av atl kredilinslilulen fullgör sin informa­tionsskyldighet enligt konsumenlkredillagen. Talan mol kredilinslilulen, fondkommissionsbolagen och fondbolagen i marknadsföringsfrägor förs av bankinspektionen, som även i övrigt erhåller samma befogenheter enligt marknadsföringslagen som dem som nu tillkommer konsumentombuds­mannen. Lagtekniskt löses frågan så, all det i marknadsföringslagen förs in en föreskrift om att KO:s åligganden enligt lagen fullgörs av bankinspektio­nen inom dess tillsynsområde. - Motsvarande ordning infors pä försäk­ringsområdet, varvid försäkringsinspektionen erhåller i huvudsak samma befogenheter på försäkringssidan som bankinspektionen på banksidan. Försäkringsinspektionen skall ensam svara för atl informationsbeslämmel­serna i konsumentförsäkringslagen följs. Inspektionen övertar ocksä kon­sumentverkets ansvar för den s. k. kompletterande basinformationen på försäkringsområdet.

Förslagen i propositionen byggde på uppfattningen atl man skulle få den mest ändamålsenliga ordningen om man lade över huvudansvaret för kon­sumentskyddet på de myndigheter som har tillsynen i övrigt över berörda institut och atl man därmed även skulle undvika olägenheter som angavs vara förknippade med den dubbla tillsyn som i vissa hänseenden nu finns.

I propositionen betonades atl del var viktigt all inspektionerna sam­rådde om konsumentverket vid tillämpningen av den konsumenlrällsliga lagstiftningen. Formerna för samarbetet skulle de berörda myndigheterna själva bestämma. I propositionen förordades att det s. k. kontaktforum för försäkringsfrågor skulle bibehållas. Försäkringsinspektionen borde dock i stället för konsumentverket i fortsättningen utse ordförande och svara för att behövliga sammankomster kommer lill stånd. Enligl propositionen skulle även på bankområdel inrättas etl samarbetsorgan för konsumentfrå­gor. Del borde ankomma på bankinspektionen atl la initiativ till bildandet av detta organ.

I fråga om de närmare skälen till förslagen hänvisas till propositionen.

 

Prop. 1982/83:51                                                                12

6    Riksdagsbehandlingen

1 motionerna 1981/82:2485 (s) och 1981/82:2495 (vpk) framfördes kritik mol förslaget lill organisatorisk förändring av konsumentskyddet. 1 den socialdemokratiska motionen föreslogs att propositionen skulle avslås i vad avser överflyttningen av konsumenlverkels/KO:s arbetsuppgifter inom bank- och försäkringsområdena lill bank- resp. försäkringsinspek­tionen. Motionärerna ansåg alt de föreslagna ändringarna skulle medföra en påtaglig försvagning av konsumentskyddet. Man skulle bryta med den hittillsvarande modellen för konsumentskyddet i Sverige, vilken inneburit atl man för alt göra detta skydd så effektivt och enhetligt som möjligt låtit ansvaret vara samlat hos en enda myndighet, dvs. konsumentverket. I sak samma yrkande lade vänsterpartiet kommunisterna fram i sin partimotion. Om regeringens förslag genomförs skulle, hävdade motionärerna, konsu­menterna i huvudsak gå miste om del partsorgan de har i form av konsu­mentverket. Della vore enligt motionärernas mening oacceptabelt.

Som redan nämnts tillstyrkte näringsuiskottets majoritet propositionens förslag medan företrädarna för del nuvarande regeringspartiet i en reserva­tion till utskoltsbelänkandei yrkade att propositionen i ifrågavarande del borde avslås. Reservanterna tillstyrkte bifall lill motionerna. Riksdagen antog emellertid propositionsförslaget.

7    Föredraganden

Inledningsvis vill jag understryka behovel av elt starkt och väl fungeran­de konsumentskydd på bank- och försäkringsområdena. Enskilda perso­ners ekonomiska och sociala situation kan på etl ingripande sätt påverkas av de avgöranden som träffas av banker, andra kreditinstitut och försäk­ringsbolag. Samtidigt är det här fråga om områden där det kan vara svårt för de enskilda all själva överblicka och bedöma konsekvenserna av avgö­randena. Det är således av stor vikt att kreditinstitutens och försäkringsbo­lagens verksamhel bedrivs i enlighet med de allmänna riktlinjerna för konsumentpolitiken. Övervakningen av konsumentskyddet på de aktuella områdena måste fungera effektivt. Det krävs därför en för della ändamål avpassad organisation för att handha övervakningen. Framför allt måste den eller de myndigheter som skall ha ansvaret för tillsynen på bank- och försäkringsområdena vara väl insatta i den näringsrätisliga lagstiftningen saml ha en allmänt god kännedom om konsumenternas problem och en vid överblick över hela del konsumenlrällsliga fältet. Samlidigt bör emellertid myndigheterna ha goda insikter i bank- och försäkringsfrågor.

Konsumentverket/KO har under en följd av år bevakat konsumenternas intressen över ell brett fäll, som bl.a. täckt bank- och försäkringsområ­dena. Även bank- och försäkringsinspektionerna har - med stöd av sina

 

Prop. 1982/83:51                                                                   13

allmänna tillsynsbefogenheler på resp. område - bevakat konsument­intressena på sina områden.

Som central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor har konsu­mentverket en ingående näringsrällslig sakkunskap och besitter en samlad erfarenhet av konsumenlskyddsfrågorna i landet. Frånhänds verket hu­vudansvaret inom någon del av verkels hittillsvarande ansvarsområde är risken alt verkel inte som hittills kan hålla del samlade grepp över dessa frågor som behövs. Del är genom att konsumentverkets erfarenhet av åtgärder inom ett område förs över till ell annat med likartade problem som effektiviteten i konsumentskyddet kan upprätthållas.

När del gäller kännedomen om bank- och försäkringsväsendet besitter konsumentverket givelvis inte sådana specialistkunskaper som bank- och försäkringsinspektionerna. Genom sin befattning med konsumentskyddet på bank- och försäkringsområdena har verket dock en relativt god känne­dom om dessa områden. För atl hanlera sådana frågor på bank- och försäk­ringsområdena som frågor om otillbörlig marknadsföring och informations­skyldighet enligt marknadsföringslagen eller konsumentförsäkringslagen torde oftast inte krävas myckel ingående kunskaper i renodlade bank- och försäkringsspörsmål. I den mån konsumentverket skulle handha konsu­mentskyddsärenden pä bank- och försäkringsområdena och specialist­kunskaper behövde tillföras etl sådant ärende, får man förutsätta att della också skulle ske genom elt samråd mellan verket och resp. inspektions-myndighet.

Enligl min mening bör konsumentverkel/KO i fortsättningen ha väsentli­gen samma ansvar som hittills för konsumentskyddet på bank- och försäk­ringsområdena. Jag gör alltså en annan bedömning än som görs i prop. 1981/82: 180 och i näringsutskonels betänkande, NU 1981/82:45 (majorite­ten).

Vad beträffar frågan om komplikationer kan länkas uppstå till följd av en "dubbel" tillsyn i marknadsföringsfrägor på bank- och försäkringsområ­dena kan som nämnts de båda inspektionerna som ett led i sin tillsynsverk­samhet också la upp sådana frågor. Under de år som "dubbel" tillsyn har förekommit har emellertid i praktiken knappast några kompetensproblem uppstått och den hittills rådande ordningen har fungerat på en tillfredsstäl­lande sätt. Det finns enligl min mening inle heller skäl atl befara atl denna ordning skulle visa sig medföra nämnvärda olägenheter i fortsättningen. Jag kan i och för sig instämma i den kritik som riktats mol all en och samma konsumenlskyddsfråga skulle kunna behandlas både i marknads­domstolen på talan av KO och hos regeringen efter besvär mot bank- eller försäkringsinspeklionens beslul. Möjligheten atl någol sådant inträffar torde dock vara teoretisk. Jag förutsätter atl de inblandade myndigheterna etablerar etl sådant samarbete alt en dylik situation inte uppstår.

På en punkt föreslår jag ingen ändring i vad som beslutats med anledning av förslag i prop. 1981/82: 180. Det gäller avialsvillkorslagens tillämpnings-

 

Prop. 1982/83:51                                                     14

område. I samband med den lagens tillkomst konstaterades all bank- och försäkringsinspektionerna redan var behöriga all granska och meddela föreskrifter om innehållet i avtalsformulär. Del ansågs därför naturiigt att inspektionerna också i fortsäUningen anförtroddes denna uppgift (prop. 1971:15 s. 69). De verksamheter som då stod under tillsyn av inspektioner­na undantogs därför från lagens tillämpningsområde. När delta område utvidgades år 1977 ansågs det atl undantaget borde bestå (prop. 1976/ 77: 110 s. 36). Vid tillkomsten av lagen om finansbolag ansågs det däremot an de bolag, som inle tidigare var särskill reglerade i lag men som nu föll under lagen om finansbolag, t. v. alltjämt skulle omfattas av avtalsvillkors-lagen, delta trots all bolagen hamnade under bankinspektionens tillsyn och inspektionen fick möjlighel atl ingripa mol finansbolagens avtalsvillkor med slöd av lillsynsbeslämmelserna i lagen om finansbolag. I propositio­nen med förslag till lag om finansbolag uttalades alt slutlig ställning röran­de gränsdragningen mellan bankinspektionens och konsumentverkels lill­synsområden borde las först sedan banklagsulredningens förslag i del hänseendet förelåg (prop. 1978/79: 170 s. 37).

Som framgått av del föregående har banklagsulredningen föreslagit att finansbolagen undantas från avialsvillkorslagens område. Prop. 1981/ 82:180 bygger på della förslag och riksdagens beslul blev i enlighet där­med. Jag finner också all lämplighelsskäl talar för all bank- och försäk­ringsinspektionerna ensamma svarar för avlalsvillkorsgranskningen inom resp. tillsynsområde och föreslår därför här ingen ändring vad beträffar avtalsvillkorslagens tillämpningsområde.

Med hänvisning lill det anförda förordarjag all den konsumenlrällsliga lagstiftningen - utom såvill avser avtalsvillskorslagen - ändras så atl den hitlillsvarande lillsynsordningen bibehålls. Detta innebär upphävande av 19 kap. 12 § försäkringsrörelselagen och samtliga lagändringar som logs upp i prop. 1981/82: 180 utom ändringarna i avtalsvillkorslagen och aktie­bolagslagen.

Ansvaret för kompletterande basinformation på försäkringsområdet har nära samband med marknadsföringsfrågorna. I prop. 1981/82: 180 uttalas all försäkringsinspeklionen bör överta konsumentverkets hitlillsvarande ansvar för denna uppgift. I konsekvens med vad jag förordat i del föregå­ende såvitt gäller ansvaret för marknadsföringsfrågorna anser jag atl kon­sumentverket också i fortsänningen skall ha huvudansvaret för den basin­formation som behövs som komplement till försäkringsbolagens informa­tion. Konsumentverket bör likaså oförändrat ha huvudansvaret för verk­samheten i del s. k. kontaktforum för försäkringsfrågor. I likhet med vad som angavs i prop. 1981/82: 180 anser jag vidare all ell samarbelsorgan bör bildas för inslilulen inom bankinspektionens lillsynsområde. Initiativet lill bildandel och ansvaret för verksamheten bör enligt min mening ankomma på konsumentverket.

Ell genomförande av de ändringar som jag föreslagit i del föregående får

 

Prop. 1982/83:51                                                                   15

lill följd all regeringen senare får la ställning till frägan om vissa justeringar i de regleringsbrev som fastställts för resp. inspektion för innevarande budgetår. Medelsbehovet för konsumentverket påverkas inte, eftersom någon neddragning av verkets resurser inle har skett för innevarande budgetår med anledning av förslagen i prop. 1981/82: 180 (s. 346).

De tidigare gjorda ändringarna i den konsumenlrällsliga lagstiftningen kommer att träda i kraft den I januari 1983, om inle de av mig nu föreslagna ändringarna genomförs dessförinnan. Skulle lagrådels yllrande behöva inhämtas över de nu föreslagna ändringarna, torde dessa inle hinna genom­föras före årsskiftet 1982/83. Etl inhämtande av lagrådets yttrande får därför anses fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle uppkomma. Jag anser med hänsyn härtill all yllrande inle bör inhämtas.

8 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen atl antaga inom ekonomideparlemenlel upprättade för­slag lill

1.    lag om ändring av försäkringsrörelsdagén (1982:713).

2.    lag om upphävande av lagen (1982:714) om ändring i marknadsfö­ringslagen (1975: 1418),

3.    lagom upphävande av lagen (1982:730) om ändring i lagen (1970:417) om marknadsdomstol m. m.,

4.    lag om upphävande av lagen (1982:716) om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse,

5.    lag om upphävande av lagen (1982:717) om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,

6.    lag om upphävande av lagen (1982:718) om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,

7.    lag om upphävande av lagen (1982:719) om ändring i lagen (1980:2) om finansbolag,

8.    lag om upphävande av lagen (1982:720) om ändring i lagen (1963:76) om kreditakliebolag,

9.    lag om upphävande av lagen (1982:721) om ändring i akliefondslagen (1974:931),

 

10.   lag om upphävande av lagen (1982:722) om ändring i fondkommis­sionslagen (1979:748),

11.   lag om upphävande av lagen (1982:723) om ändring i lagen (1970:65) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoleksföreningar,

12.   lagom upphävande av lagen (1982:724) om ändring i lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksför­eningar.

 

Prop. 1982/83:51                                                     16

13.   lag om upphävande av lagen (1982:725) om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstait alt driva försäkringsrörelse här i riket,

14.   lag om upphävande av lagen (1982:726) om ändring i lagen (1972: 262) om understödsföreningar.

9    Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen atl antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982