Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:4 Regeringens proposition

1982/83:4

om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun;

beslutad den 22 juli 1982.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.


Pä regeringens vägnar JAN-ERIK WIKSTRÖM


KARL BOO


Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagen (1977:1094) om skalleutjämning i Stockholms läns landstingskommun ersätts av en icke tidsbegränsad lag med i sak samma innehåll.

1 Riksdagen 1982183. 1 saml: Nr 4


 


Prop. 1982/83:4                                                                   2

Förslag till

Lag om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

Härigenom föreskrivs följande.

Stockholms läns landstingskommun får lämna bidrag och lån lill kommun­er inom landstingskommunen, i den män det behövs för att främja skatteutjämning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983, då lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskommun skall upphöra atl gälla.


 


Prop, 1982/83:4                                                                       3

Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde-1982-07-22

Närvarande: statsrådet Wikström, ordförande, och statsråden Dahlgren, Boo, Petri, Elmstedl, Ahrland

Föredragande: statsrådet Boo

Proposition om skatteutjämning i Stockholms läns landstings­kommun

1 Inledning

Lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskom­mun Irädde i kraft den 1 januari 1978. Landstingskommunen får genom lagen befogenhet atl lämna bidrag och lån fill kommuner inom landstingsområdet, i den mån det behövs för all främja skalteuljämning mellan kommunerna (prop. 1977/78:48, KU 1977/78:21, rskr 1977/78:104). Lagen gällde ursprung­ligen fill utgången av är 1981.

Med slöd av regeringens bemyndigande den 10 april 1980 fick en särskild utredare' i uppdrag att pröva dels frågan om en mera permanent möjlighet till skalteuljämning i Stockholms län, dels frågan om en motsvarande möjlighel bör införas för andra län. Utredaren antog namnet utredningen om inomregional skalteuljämning.

Utredningen om inomregional skalteuljämning föreslog den 3 september 1980 i promemorian (Ds Kn 1980:7) Fortsatt giltighet av lagen om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskommun att lagen (1977:1094) skulle gälla lill utgången av år 1984. Efter remissbehandling av förslagel beslöt regeringen vid sammanträde den 4 december 1980 att föreslå att.lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskommun skulle få fortsatt gilfighet fill utgången av år 1984 i avvaktan på atl frågan om inomregional skalteuljämning får en mera permanent lösning. Riksdagen antog förslagel (prop. 1980/81:75, KU 1980/81:16, rskr 1980/81:158). Genom. lagen (1981:210) om fortsatt giltighet av lagen (1977:1094) om skalteuljäm­ning i Stockholms läns landstingskommun har föreskrift om förlängningen, utfärdats. 'Landshövdingen Johannes Antonsson.


 


Prop. 1982/83:4                                                                       4

Den 16 december 1981 överlämnade utredningen om inomregional skalteuljämning sitt belänkande (SOU 1981:93) Inomregional skalteuljäm­ning. Utredningen föreslår atl samtliga landstingskommuner ges möjlighet atl lämna bidrag och län i skalleutjämnande syfte till kommunerna inom sitt område. Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning av lagstiftning­en är enligt utredningens uppfattning inte motiverad. En sammanfattning av utredningens belänkande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom kommundeparlementet upprättad sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bUaga 2.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inomregional skatteutjämning i hela landet

Utredningen om inomregional skalteuljämning föreslår alt samtliga landstingskommuner ges möjlighel alt lämna bidrag och lån i skalleutjäm­nande syfte lill kommunerna inom sitt område.

En slor majoritet av remissinslanserna avvisar en sädan lösning. Ell stort anlal av dem hänvisar lill alt skalteuljämning meUan kommuner uteslutande bör vara en stallig angelägenhet. Flera remissinslanser påtalar också all utanför Stockholms län finns inga resurser att omfördela inom länen. Några remissinstanser anser atl ell genomförande av förslaget kan leda till volymexpansion och skattehöjningar. En del remissinstanser befarar också atl principen om landstingskommun och kommun som två jämställda kommuntyper skulle rubbas. Flera remissinslanser för fram inomregionalt samarbete med utjämningseffekter och andra former för landstingskommu­nal påverkan av den kommunala ekonomin som alternativ till inomregional skalteuljämning.

En del remisssinslanser ser däremot positivt pä förslaget, bl. a. Hallands läns landstingskommun. Landstingskommunen menar all tillkomsten av möjligheten lill en inomregional skatteutjämning enligt utredningens förslag måste betraktas som ytterligare ett instrumenl för utjämning av nuvarande obalanser inom en region eller för alt förebygga uppkomsten av nya.

För egen del vill jag anföra följande. Jag anser atl tillkomsten av ett syslem med inomregional skalteuljämning kan öka landstingskommunens och kommunernas möjligheter all samverka för en regions önskvärda utveckling. Utredningen och en del remissinslanser, bl. a. Landstingsförbundet, menar alt del kan förutsättas atl stöd genom inomregional skalteuljämning kommer alt utgå endast i begränsad omfattning. Om så är fallet torde enligt min mening ett sådant slöd komma alt få en begränsad effekt på den kommunala sektorns totala verksamhetsvolym. Syftet är ju också atl utjämna skillnader­na i skattesatser och inle alt öka verksamhetsvolymen. Den modell som


 


Prop. 1982/83:4                                                                       5

utredningen har lagl fram kan i och för sig ses som ett godtagbart system. Jag är emellertid inte beredd atl mol bakgrund av remissutfallet lägga fram förslag alt samtliga landstingskommuner skall ges rätt atl lämna bidrag och lån för inomregional skalteuljämning. Systemet med inomregional skalteul­jämning bör även i fortsättningen begränsas fill Stockholms län.

2.2       Inomregional skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

Lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun irädde i kraft den 1 januari 1978 och har sedan förlängts alt gälla fill utgången av är 1984. Lagens möjligheter till skalteuljämning har frän är 1979 utnyltjals av landsfingskommunen varje år. Härigenom har avsevärda belopp fördelats till drygt hälften av länets kommuner.

Med hänsyn till att vissa kommuner i Stockholmsregionen under överskådlig framlid kommer alt behöva inomregionalt skatleutjämningsbi-drag och med beaktande av alt landstingskommunen själv har möjlighet alt avgöra om stöd skall utgå bör enligl utredningens uppfattning den nuvarande lagstiftningen ges en permanent utformning. Ytterligare försöksverksamhet eller tidsbegränsning fyller enligl utredningens uppfattning ingen funk­fion.

En så gott som enig remissopinion anser också all den nuvarande lagstiftningen bör ges en permanent utformning. Endast elt fätal remissin­stanser är mot en sädan lösning.

För egen del ansluler jag mig till utredningens och det stora flertalet remissinstansers uppfattning atl tiden nu är mogen för en permanent lösning av frågan om inomregional skalteuljämning i Stockholms län. Jag förordar därför atl lagen (1977:1094) om skalteuljämning i Stockholms läns lands­tingskommun ersätts av en icke tidsbegränsad lag med samma innehåll.

2.3       Inomregional skatteutjämning i Göteborgs- och Malmöområdena

Utredningens uppfattning att de speciella problem som finns i Göteborgs-och Malmöområdena inte bör lösas genom inomregional skalteuljämning delas genomgående av de remissinslanser som yttrat sig i denna del.

Även jag kan ansluta mig till denna uppfattning.

2.4       Lagförslagets utformning

Förslaget lill lagtext har i sak samma innehåll som den nu gällande provisoriska lagen. De uttalanden om lagens möjligheter och begränsningar som gjordes i förarbetena till denna lag bör kunna tjäna som vägledning ocksä för den nya lagen. Detta innebär bl. a. följande.

I kravet pä alt bidragen eller lånen fär lämnas endast i skalleutjämnande

I* Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 4


 


Prop. 1982/83:4                                                        6

syfte ligger en begränsning av landstingskommunens befogenhet i detta hänseende. En förulsällning för all lagen skall få lillämpas är således atl de län eller bidrag som övervägs framstår som ell led i en allmän strävan atl åstadkomma skalteuljämning i länet.

Yllerligare begränsningar i landstingskommunens kompelens kan följa av allmänna kommunalrällsliga principer. Här kommer i första hand den s. k. likställighetsprincipen i åtanke. Denna princip innebär alt en landstingskom­mun inte får särbehandla medlemmar eller grupper av medlemmar annat än på objektiv grund.

3 Hemställan

Med hänvisning fill vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen förslår riksdagen

alt anta del inom kommundeparlementet upprättade förslaget till lag om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskom­mun.

4 Beslut

Regeringen ansluler sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop.  1982/83:4                                                                      7

Bilaga 1

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1981:93) Inomregional skatteutjämning

Utredningens uppgift har varit att pröva frägan om en permanent möjlighet lill inomregional skalteuljämning skall införas i Stockholms län samt om motsvarande möjlighet skall finnas även i andra län.

En redogörelse för skalleuljämningssystemen i Sverige och Danmark lämnas i kapitel 2. 1 såväl Sverige som Danmark lämnar slaten bidrag för skalteuljämning till regionala och lokala organ, landstingskommuner och kommuner resp. amtskommuner och kommuner. I båda länderna finns dessutom inomregional skalteuljämning i huvudsladsområdena. Det danska inomregionala skalleutjämningssyslemel är till skillnad från del svenska lagreglerat i detalj. 1 Danmark sker den inomregionala skatleuljämningen mellan kommunerna inbördes resp. mellan amtskommunerna inbördes. I Sverige sker den inomregionala skatleuljämningen genom bidrag frän landstingskommunen till vissa av länets kommuner.

Möjligheten till inomregional skalteuljämning i Sverige öppnades år 1977 genom en särskild lag om skalteuljämning i Stockholms läns landstingskom­mun. Bakgrunden till lagen var att den starka expansionen och de stora befolkningsomflyttningarna till och inom Stockholmsområdet orsakade en betydande obalans i ekonomiskt hänseende mellan kommunerna där.

Lagen gavs provisorisk karaktär och en giltighet till utgången av är 1981.. Efter förslag av utredningen om inomregional skalteuljämning har lagens giltighet förlängts till utgången av år 1984.

Utredningen visar alt inomregionalt samarbete med utjämningseffekter förekommer i olika former. Sådan utjämning förekommer såväl mellan kommuner som mellan en landstingskommun och vissa av kommunerna inom landstingskommunens område. Dessa effekter uppkommer inom ramen för interkommunala avtal, kommunalförbund, bolag och stiftelser. Landstingskommunerna kan också via bidrag lill t. ex. resp. läns utveck­lingsfond stödja verksamheten i en viss kommun. Utredningen har inle kartlagt omfattningen av det här åsyftade samarbetet utan har endast exemplifierat olika former.

En väsentlig uppgift i utredningens arbete har varit att analysera kommunernas ekonomiska situafion.

Dessa kommunalekonomiska studier orhfattar

-     översikter för hela landet

-     särskilda undersökningar i Värmlands och Kronobergs län

-     speciella undersökningar av storstadsområdena.

Landsfingskommunernas ekonomiska förhållanden har belysts översikt­ligt. Utredningen konstaterar att landstingskommunerna under de senaste tre åren i väsentlig grad har stärkt sin finansiella ställning.


 


Prop. 1982/83:4                                                                       8

Stockholms läns landstingskommun har utnyttjat möjligheten all lämna inomregionalt skatleutjämningsbidrag såväl är 1979, 1980 som 1981. Av länets 23 kommuner har 13 samtliga år erhållit inomregionalt skatleutjäm­ningsbidrag. Den totala bidragssumman var för år 1979 178,7 milj. kr., förär 1980 193,6 mUj.kr. och för år 1981 235,4 milj. kr. Det inomregionala skalleuljämningsbidragels anspråk på landstingskommunens totala skallein­komster motsvarade för resp. år en utdebitering av 0,37, 0,36 resp. 0,39 kr./skkr.

Ingel annat län har så stora skillnader mellan kommunerna som Stockholms län har i fråga om skattekraft och utdebitering. Del inomregio­nala skalteuljämningsbidragel har medfört atl skillnaderna i relativ skatte­kraft har kunnat reduceras men bidraget har ännu inle gett ell sådant utslag alt skillnaderna i skallesats har minskal. Den finansiella situationen för kommunerna i Stockholms län är fortfarande mycket varierande.

I Malmö- och Göteborgsområdena är den kommunalekonomiska situatio­nen helt annorlunda än i Stockholmsområdet. I såväl Malmö- som Göteborgsområdena har den största kommunen f. n. stora ekonomiska problem. Förorlskommunerna har i många fall expanderat snabbt men har pä ett annat sätt än i Stockholmsområdet konsoliderat sin finansiella slällning. Skillnaderna i utdebitering och skattekraft är relativt smä i Malmö-och Göteborgsområdena. De kommunalekonomiska problemen för Malmö och Göteborg bör enligl utredningens uppfattning inle lösas genom inomregional skalteuljämning, ulan fär las upp lill behandling i annat sammanhang.

Utredningen konstaterar i sina överväganden och förslag (kapitel 9) att kommunerna liksom landstingskommunerna . har stärkt sin finansiella ställning under åren 1978-1979. Denna starka finansiella ställning har bibehållits under år 1980.

I Stockholms län har det inomregionala skalteuljämningsbidragel i väsentlig utsträckning använts för alt stärka kommunernas finansiella ställning. Bidragskommuner har inle haft en snabbare expansion än andra kommuner. De kommuner som inte erhåller inomregionalt skatleutjäm­ningsbidrag har inom flera områden högre servicenivå än bidragskommun­erna.

Flertalet bidragskommuner skulle utan inomregionalt skatleutjämningsbi­drag ha en mycket svag finansiell slällning. Utan inornregionall skatleutjäm­ningsbidrag skulle dessa kommuners finansieUa situation förvärras.

Bidragets angelägenhetsgrad och behov för olika kommuner kommer sannolikt att skifta. Det inomregionala skatleutjämningsbidragel i dess nuvarande konstruktion möjliggör omprövning varje år av bidragets storlek och av de för bidraget gällande reglerna. Utredningen anser det vara en fördel atl inom länet ha denna omprövningsmöjlighet och att landstingskom­munen själv har möjlighel atl bestämma bidragets eller lånens konstruktion och storlek.


 


Prop. 1982/83:4                                                                       9

Utredningen konstaterar atl de skäl som talar för inomregional skalteul­jämning i Stockholms län inte har samma giltighet i landet i övrigt. Det kan dock enligt utredningens uppfattning vara önskvärt atl landstingskommun­erna har möjlighet att stödja kommunerna inom sitt område i en svår ekonomisk situation. Inomregionalt skatleutjämningsbidrag får dock inte ersätta kravet på en fortlöpande förbättring av del statliga skatteuljämnings-systemel. I första hand bör därför skillnader som skal! utjämnas korrigeras via detta skatteutjämningssystem. Enligt utredningens uppfattning är det dock önskvärt all landstingskommunerna ges möjlighel alt lämna bidrag och/eller lån i skalleutjämnande syfte lill kommunerna.

Utredningen förslår att samtliga landstingskommuner ges möjlighel att lämna bidrag och län i skalleutjämnande syfte fill kommunerna inom sill område. Ytterligare försöksverksamhet behövs inle.


 


Prop. 1982/83:4                                                                   10

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1981:93) Inomregional skatteutjämning

1 Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden avgetls av jusfifiekanslern (JK), kammarkol­legiet, statskontoret, riksrevisionsverkel (RRV), riksskatteverket (RSV), samtliga länsstyrelser, landstingskommunerna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristian­stads, Malmöhus, Hallands, Göleborgs och Bohus, Älvsborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorriands, Jämt­lands, Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Botkyrka (indel-ningsdelegerade i nybildade Botkyrka resp. nybildade Salem), Danderyd, Ekerö, Haninge, Järfälla, Lidingö, Nacka, Norrtälje, Nynäshamn, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Slockholm, Södertälje, Tyresö, Täby, Upplands-Väsby, Vallentuna, Vaxholm, Uppsala, Älvkarleby, Nyköping, Linköping, Valde­marsvik, Ydre, Jönköping, Nässjö, Lessebo, Ljungby, Tingsryd, Uppvid-inge, Växjö, Älmhult, Kalmar, Sölvesborg, Klippan, Kristianstad, Simris­hamn, Landskrona, Malmö, Staffanslorp, Svalöv, Vellinge, Falkenberg, Halmstad, Hylle, Kungsbacka, Göteborg, Kungälv, Mölndal, Ale, Dals-Ed, Lilla Edet, Svenljunga, Lidköping, Skövde, Arvika, Filipstad, Grums, Hagfors, Hammarö, Karlstad, Krisfinehamn, Munkfors, Storfors, Sunne, Säffle, Torsby, Årjäng, Kariskoga, Ljusnarsberg, Örebro, Fagersta, Hall­stahammar, Malung, Gävle, Kramfors, Sundsvall, Bräcke, Strömsund, Åre, Östersund, Dorotea, Lycksele, Skellefteå, Sorsele, Umeå, Pajala och Piteå, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksför­bund (LRF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Landsorgani­sationen i Sverige (LO). Länsstyrelserna i en del län har fill sina yttranden fogat yttranden enligt följande. Länsstyrelsen i Söderrnanlands län från Eskilstuna och Katrineholms kommuner och Svenska kommunförbundels länsavdelning, länsstyrelsen i Kalmar län från Svenska kommunförbundets länsavdelning, länsstyrelsen i Blekinge län från Karlskrona och Ronneby kommuner och Svenska kommunförbundels länsavdelning, länsstyrelsen i Krisfianslads län från Svenska kommunförbundels länsavdelning, länsstyrel­sen i Malmöhus län frän Skånes handelskammare och Svenska kommunför­bundels länsavdelning, länsstyrelsen i Hallands län från Laholms och Varbergs kommuner och Svenska kommunförbundels länsavdelning, läns­styrelsen i Älvsborgs län från Trollhättans kommun och Svenska kommun­förbundets länsavdelning, länsstyrelsen i Örebro län från Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län och Lantbrukarnas länsförbund i Örebro, länsstyrelsen i Västerbottens län från Svenska kommunförbundets länsav­delning. Dessutom har yttranden inkommit från Svenska kommunförbun­dets länsavdelningar i Östergötlands, Jönköpings, Kristianstads och Malmö­hus län.


Prop.  1982/83:4                                                                  H

2 Remissinstansernas huvudsakliga inställning

En slor majoritet av remissinslanserna avvisar förslaget alt samtliga landstingskommuner ges möjlighet atl lämna bidrag och lån i skalleutjäm­nande syfte lill kommunerna inom sitt område. Endast ett 15-lal remissin­stanser ultalar sig för eller har inget atl invända mol försläget i dess helhet' Viss tveksamhet anförs av elt 10-lal remissinstanser. Däremot ansluter sig med nägot undantag de remissinslanser som yttrat sig om skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun lill utredningens uppfattning atl den nuvarande lagstiftningen skall ges en permanent utformning.

3 Inomregional skatteutjämning i samtliga landstingskommuner

Det är enligl ulredningeris uppfattning önskvärt atl landsfingskommuner­na har möjlighet att stödja kommunerna inom sill område i en svår ekonomisk situation. Inomregional skatteutjämning får dock inte ersätta kravet på en fortlöpande förbättring av det statliga skatteutjämningssyste-mel. I första hand bör därför enligt utredningens mening skillnader som skall jämnas ul korrigeras via delta skatleutjämningssyslem.

Ett slort antal remissinstanser avvisar dock utredningens förslag med hänvisning till att skatleuljämning mellan korrimuner uteslutande bör vara én statlig angelägenhet. Statskontoret framhåller all del torde vara olämpligt atl landsfingskommunerna lar på sig en uppgift som i princip är stallig. Länsstyrelsen i Malmöhus län menar all utredningens förslag kan ses som etl led i utvecklingen mot decentralisering'av befogenheter och beslut. Grundprincipen bör dock enligt länsstyrelsens mening vara atl slaten skall bekosta och administrera de olika formerna äv skatleutjämningsbidrag. Atl den statliga skatten tas ul efter en progressiv skala medför redan i sig vissa fördelningspolitiska effekter. Länsstyrelsen i Gävleborgs län menar, att eftersom staten redan har ett stort inflytande! den kommunala verksamheten så bör det även i framtiden vara statens uppgift atf bära en del av de kommunala kostnaderna. Att flytta över det statliga ansvaret på landstings­kommunen kan inte vara lämpligt när de egentliga orsakerna till olikheterna mellan landets kommuner är en övergripande statlig angelägenhet. Länssty­relsen i Värmlands län anser, att den i Sverige använda principen för skalteuljämning bygger på etl statligt åtagande. Det är således en stafiig angelägenhet att tillse alt reglerna för uljämningssyslerhel är likformiga och alt tillskjuta de medel som krävs för att upprätthälla denna princip. Om utredningens förslag genomförs rubbas denna grundprincip och vi får tvä organ som har ansvar för skalteuljämning, dels slaten och dels landstingen. Även Jönköpings läns landstingskommun, Lessebo, Malmö, Karlskoga, Lycksele och Skellefteå kommuner samt Svenska kommunförbundet betonar ,all skalteuljämning bör vara en statlig angelägenhet. /?/? V framhåller atl om både stat och landsfing skall svara för skatteutjämning kan de fördelnings-


Prop. 1982/83:4                                                                      12

mässiga konsekvenserna bli oklara. Kristianstads kommun hävdar all statlig skatteutjämning, extra skatleutjämningsbidrag och inomregional skalteul­jämning medför tillsammans stora risker för oenhellighet och principlöshet genom sin svåröverskådlighet. Ekerö kommun, som anser alt skatteutjäm­ning mellan kommuner är en stallig angelägenhet, menar atl inomregional skalteuljämning är en bra lösning i avvaktan på atl staten lar sitt ansvar. Sollentuna kommun tillstyrker i princip utredningens förslag om bidrag och län i skalleutjämnande syfte. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser alt del extra skatleutjämningsbidragel mycket väl fyller sin funktion i situationer när del ordinarie skalteuljämningsbidragel inle fungerar. Liknande syn­punkter förs fram av länsstyrelserna i Malmöhus, Älvsborgs och Skaraborgs län, Kalmar läns och Värmlands läns landstingskommuner och bl. a. Munkfors, Sorsele och Skellefteå kommuner. Även LRF betonar de extra skatteutjämningsbidragen som en möjUghet i detta sammanhang.

Utredningens uppfattning att inomregional skalteuljämning inle fär ersätta kravet på en fortlöpande förbättring av det statUga skalteutjämnings-systemel delas av samtliga remissinslanser som yttrat sig i denna del. Länsstyrelserna i Jönköpings, Blekinge, Skaraborgs och Värmlands län anser alt om del statliga skatleuljämningssyslemel inte helt fyller sina syften bör i första hand förändringar av nuvarande bidragssystem göras. Länsstyrelsen i Västerbottens län förordar med hänsyn lill den ekonomiskt negativa utvecklingen i Norrlandskommunerna en lolal översyn av skalleuljämnings-systemet. Länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands län ser en fara i att inomregional skalteuljämning kan tas till intäkt för att minska statens åtaganden. Jämtlands läns landstingskommun för fram liknande synpunkter liksom Uppsala, Lycksele och Skellefteå kommuner. Malmö,kommun, som betonar behovet av fortlöpande förbättring, anser att skatteutjämningssyslemet snarast bör ses över så atl även kostnadsfaktorer som är specifika för storstäderna beaktas. Stockholms kommun anser atl det inte är särskilt rafionellt atl ha flera utjämningssystem som verkar vid sidan av varandra. Med de förändringar av kommunernas skattekraft som planeras, har skälen för en förstärkt statlig skalteuljämning blivit än starkare.

Flera remissinstanser påtalar atl utanför Sockholms län finns inga resurser atl omfördela inom länen. Svenska kommunförbundet framhåller att de speciella kommunalekonomiska förhållanden med stora skillnader i skatte­kraft och skattesatser som finns i Stockholms län inle existerar i något annat län. Utanför Stockholms län erhåller samtliga landstingskommuner och nästan samtliga kommuner skatleutjämningsbidrag från staten. Del saknas således ekonomiska resurser alt omfördela inom övriga län. Det system som fillämpas i Stockholms län är därför inte användbart i andra delar av landet. Länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands öch Västmanlands län anför liknande synpunkter. Kammarkollegiet tar särskill fasta på all de speciella förutsättningar som finns inom Stockholms län saknar motsvarighet ute i


 


Prop. 1982/83:4                                                                      13

landet. Praktiskt taget samtliga kommuner utanför Stockholms län har brist på skattekraft i skalteuljämningslagens mening. RSV menar alt en inomre­gional skatteutjämning enligt utredningens modell skulle utanför Stock­holms län innebära all landstingskommunen tar av sina inkomster - såväl kommunalskatlemedel som slafiigl skatleutjämningsbidrag, och andra inkomster- för alt ge bidrag eller lån till primärkommun. Eftersom staten gett skatleutjämningsbidrag till landstingskommunen skulle den inomregio­nala skatteutjämningen innebära en urholkning av del statliga skatteutjäm­ningssyslemet till landstingskommunerna. RSV är därför tveksamt fill att reformen skall gälla inom andra landstingskommuner än i Stockholms län. Strömsunds och Skellefteå kommuner betonar att det inle finns några ekonomiska resurser alt fördela inom landstingskommunerna. Umeå kom­mun anser del principiellt allvarligt att landslingen skall ges möjlighet all till kommunerna lämna bidrag ur ett bidrag landstingen själva fält av staten.-

Flera remissinstanser ifrågasätter utredningens bedömning att inomregio­nal skatteutjämning i regel inte kommer atl påverka landstingskommunernas utdebitering eller leda till en oacceptabel volymexpansion av den kommu­nala sektorn. Statskontoret framhåller alt det ligger en risk i atl krav frän fattiga kommuner på rättvisa och likställighet kommer alt driva fram successivt ökade anslag för inomregional skalteuljämning. Benägenheten för landstingskommunerna alt ge efter för sådana krav kan påverkas av alt bidragen lill viss del kan finansieras med statliga skatleutjämningsbidrag till landstingskommunerna. Länsstyrelsen i Kronobergs län noterar särskill alt länets landsting självt i det statliga skatteutjämningssyslemet bedömts ha så små resurser alt det är i behov av statligt slöd. Del kan då inle vara riktigt atl landstinget i sin tur skall dela ut bidrag lill kommunerna. Krav frän dessa på hjälp medför risker för skålteuljämningsbehov hos landstinget och en totalt sett ökad kommunal konsumtion. Detta är inte rimligt i dagens samhällse­konomiska situation. Liknande synpunkter framförs av Ålvsborgs läns landstingskommun.

Utredningens anlagande alt inomregional skatleuljämning får så ringa användning utanför Stockholms län atl kostnaderna inte medför någon skattehöjning, annat än i undanlagsfall, avvisas av länsstyrelsen i Värmlands län. Även länsstyrelserna i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus lån befarar att en tillämpning av förslaget leder till höjd landstingsskatt. Sådana farhågor uttrycks också av Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Malmöhus saml Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner. Svenska kommunförbundet samt Nyköpings, Lessebo, Malmö, Svenljunga, Sunne och Åre kommuner. Länsstyrelsen i Kristianstads län samt Östergötlands och Jönköpings läns landstingskommuner betonar att landstingskommunernas vanliga verksam­heter fär stå tillbaka vid de prioriteringar som måste göras om skatten inte höjs. LO anser all utredningens förslag antingen medför en höjning av landstingsskatten eUer kräver förstärkta statliga skatleutjämningsbidrag. Några remissinslanser är positiva lill utredningens förslag. Hallands, läns


 


Prop.  1982/83:4                                                                     14

landstingskommun ansluler sig lill utredningens förslag med följande mofivering. Tillkomsten av möjligheten lill en inomregional skatteutjämning enligt utredningens förslag mäste betraktas som ytterligare etl instrumenl för utjämning av nuvarande obalanser inom en region eller för att förebygga uppkomsten av nya. Med de begränsningar i tillämpningen som föreslagits av utredningen och vilka även förvaltningsutskottet ser som grundläggande, finns enligl utskottets mening inte skäl för alt möjligheten lill inomregional skatleuljämning skulle innebära en risk, varken för landstingskommun eller primärkommun. Systemet skapar i sig givetvis inga nya resurser men kräver egentligen ej heller tillskott därav. Delta förhållande gäller om man strikt ser inomregional skatteutjämning som etl fördelningssystem. Med detta synsätt skulle risken för annan skaltehöjning (landsting) och skallesänkning (kommun) än vad som följer av omfördelningen mellan landstingskommu­nen och primärkommunen ej behöva befaras. Detta, att utjämna utdebite­ringen, var ju också elt av de ursprungliga motiven för systemet. Det kan dock givetvis inte uteslutas, utan snarare hållas för troligt, atl elt tillskott av resurser hos en kommun leder till något slörre benägenhet atl tillgodose behov som eljest inte varit möjligl. Sker dä inte samtidigt med bidragsgiv­ningen en prioritering hos landstingskommunen som leder till alt man i motsvarande omfattning avstår från resursutnyttjande som eljest skett, uppstår etl totalt ökat resursbehov och därmed skattebehov. Med skalteut-jämningen kan således följa ocksä en viss verksamhetsutjämning inom regionen men därtill viss total volymökning. All använda en del av del fillgängliga expansionsutrymmet för verksamhets- eller serviceutjämning mellan olika orter torde även detta få anses ligga inom ramen för de syften som varit vägledande för utredningen. Den omständigheten alt den samhällsekonomiska situationen i dagsläget är sämre än då utredningsdirek­tiven skrevs försvagar inte motiven för skatleuljämning. Såväl landstings­kommuner som primärkommuner har både i lider med utrymme för expansion och i tider med begränsade resurser tagit sitt samhällsansvar. Den inomregionala skatleuljämningen enhgl utredningens förslag ändrar inte pä delta förhällande. Snarare är det så atl tillkomsten av systemet ökar landstingskommunens och primärkommunernas möjligheter alt gemensamt samverka för regionens önskvärda utveckling. Uppsala läns landstingskom­mun förutsätter atl biaragen får utgä enbart till sädana kommuner som är särskill hårt drabbade av ekonomiska problem. Därför anser man all inomregionala skatleutjämningsbidrag inte torde leda till en volymexpansion av den kommunala sektorn. Landstingsförbundet avvisar de två särskilda yttranden som har bifogats utredningen. Enligt dessa bör inomregional skatleuljämning endast få förekomma i Stockholms län. Det framförs bl. a. alt det finns risk för atl inomregional skalleutjämning utformas på sådant sätt att den kommunala självbestämmanderätten begränsas, att volymtillväxt och utdebitering ökar och att även statens kostnader ökar. Förbundet anser atl dessa farhågor är slarki överdrivna. Om de är befogade måste de dessutom i


 


Prop. 1982/83:4                                                                      15

huvudsak även gälla den möjlighet till inomregional skatteutjämning som finns i Stockholms län, som i de båda yttrandena föreslås permanentas. TCO är tveksamt till utredningens förslag, men framhåller alt om utredningens bedömning all användningen av den föreslagna landstingsbaserade skatle­uljämningen fär en begränsad användning utanför Stockholms län, skulle den ändå kunna införas.

Flera remissinstanser lar upp frågan om hur den inomregionala skalleut­jämningen skulle påverka principen om landstingskommun och kommun som tvä jämställda kommuner. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser all riktade bidrag inkräktar på denna princip. Länsstyrelsen i Östergötlands län säger atl den utformning som utredningen gett lagtexten myckel väl kan ge utrymme för intrång i den kommunala självstyrelsen. Landslingen fär ju stora möjligheter all själva utforma och ompröva reglerna för de inomre­gionala skatteutjämningsbidragen. Länsstyrelsen i Kalmar län menar att del kan ifrågasättas, om det inle blir ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen, om ett landsting skall kunna ange för vilka ändamål etl inomregionalt skatleutjämningsbidrag skall användas. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser atl förslaget innebär atl landstingskommunerna skulle kunna komma atl uppfattas som etl slags överkommun, vilket kan uppfattas som ett hot mot det kommunala självstyret i kommunerna. Östergötlands läns landstingskommim anser att det finns en stor risk att principen om landstingskommuner och kommuner som två likställda parter kommer atl påverkas menligt. Uppsala läns landstingskommun och Landstingsförbundet avvisar däremot farhågorna för begränsning av den kommunala självbe­stämmanderätten. Upplands-V åsby kommun anser det principiellt betänk­ligt atl samtliga landsfing efter egel bedömande får möjlighet atl utjämna kommunernas ekonomiska villkor. Risk mäste alltid föreligga i ett sådant system att relationerna mellan kommuner och landsting påverkas, och att den kommunala självstyrelsen berörs. Uppsala och Ljusnarsbergs kommuner för fram liknande synpunkter. Skellefteå kommun framhåller alt utan generella behovskriterier finns uppenbar risk för att landstingskommunen blir en överkommun. TCO, som anser all inomregional skalteuljämning bör förekomma endasi för sammanhållna regioner, framhåller också risken med landstingskommunen som överorgan.

Utredningen nämner två fall där den föreslagna skatteutjämningen kan användas. I det första fallet avses verksamhetsområden som är gemensamma för kommun och landstingskommun. 1 det andra fallet kan skalteuljämning vara etl stöd för all en kommun med svåra ekonomiska förhållanden skall kunna skapa sysselsättning i sin bygd.

När det gäller det första fallet är remissinstanserna i allmänhet negafiva. RRV ser mänga fördelar med att regionala problem löses genom samverkan i form av interkommunala avtal, kommunalförbund, bolag och stiftelser. Del torde även underlätta att lösa problem i regioner som naturligt hör samman


 


Prop. 1982/83:4                                                                      16

ulan all tillhöra samma landsting. RRV anser därför atl del vore önskvärt att närmare analysera hur andra former av inomregionalt samarbete kan användas för alt utjämna kommunernas skatteinkomster. Länsstyrelsen i Älvsborgs län och Växjö kommun anser atl ifrågavarande samarbete mellan kommuner och landstingskommuner lämpligast regleras genom avtal mellan berörda parter. Nyköpings kommun framhåller atl de ändamålsbestämda bidrag som avses i förslagel inle har karaklär av skatleutjämningsbidrag i vederlagen mening. De riktade bidrag del är fråga om kan därför inkräkta på den kommunala självstyrelsen och principen om landstingskommuner och kommuner som jämställda kommuntyper. Linköpings kommun understry­ker också att ändamälsbestämda bidrag slär i konflikt med såväl idén om kommunal självstyrelse som de kommunala kompetensreglerna. Liknande synpunkter framförs bl. a. av Ydre, Sölvesborgs och Klippans kommuner. I fråga om det andra fallet är etl slort anlal remissinslanser ocksä negativa. RRV ifrågasätter det lämpliga i alt en landstingskommun genom en inomregional skatleuljämning går in och subventionerar enskilda investe­ringar för näringslivet. De kommuner som har speciella problem på grund av strukturomvandlingen i näringslivet eller en snabb befolkningsökning etc. kan redan i dag av staten beviljas extra skatleutjämningsbidrag. Verkel anser att detta även i fortsättningen bör vara en statlig uppgift. Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller alt del måste vara svårt atl i fråga om sysselsält-ningssilualionen i kommunerna finns sädana generella kriterier som kan läggas till grund för inomregional skatleuljämning. Bidragen blir härmed riktade i motsats lill de allmänna bidrag som hittills utgått i Stockholms län. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att en ytterligare utveckling av länsstyrelsens och övriga länsorgans möjligheter att arbeta med sysselsätt­ningsfrågorna i länen är ett bättre alternativ än all införa den nu föreslagna skalteutjämningen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anser alt föreslagna bidrag riskerar att inte vara förenliga med principen om att regionalpolitiken är elt statligt ansvarsområde. Västmanlands läns landstingskommun viU i detta sammanhang särskilt betona att staten noga bör följa den kommunal­ekonomiska situationen i de kommuner som drabbas av stora strukturom­vandlingar inom näringslivet, och atl de medel som slår till buds inom näringspolitik, regionpolitik saml inom ramen för del statliga skatteutjäm­ningssyslemet systematiskt sätts in för atl motverka en negaliv kostnadsspiral i kommuner med sysselsättningsproblem och därmed försvagat skatteunder­lag. Även länsstyrelsen i Västmanlands län betonar statens ansvar för uppföljning av den kommunalekonomiska situationen vid strukturomvand­lingar. Skellefteå kommun vill mot utredningens förslag om skatleuljämning till större industriinvesteringar i krisdrabbade kommuner anföra alt en sådan bidragsgivninginle har karaklär av skalteuljämning ulan snarare bör beaktas som projektanslag. För dylika investeringar finns redan nu underslödsformer frän slaten t. ex. inom ramen för det regionalpoliliska stödet eller i form av beredskapsmedel. Det bör vidare påpekas alt i sädana fall bör även det


 


Prop. 1982/83:4                                                                      17

statliga extra skatleutjämningsbidragel vara tillämpligt. En allt större andel av detta bidrag har också de senaste åren gått till krisdrabbade kommuner som haft kännbara företagsnedläggningar eller driftsinskränkningar. LRF framhåller atl i dagens läge drabbas var och varannan kommun av förelagsnedläggelser eller allvarliga sysselsättningsnedskärningar. Risken är därför stor alt "rika" landstingskommuner genom bidragsgivning lill sysselsällningsskapande åtgärder i sina kommuner undergräver företagskli-malel i angränsande landstingskommuner som ej har råd med liknande bidrag lill sina kommuner. Det kan heller inte uteslutas atl sådana bidrag i vissa lägen kan motverka de regionalpolitiska insatser som slaten gör. Dessutom är del inle troligt all landstingskommunerna vid en bidragsgivning enligt utredningens förslag skulle betrakta glesbygdskommuneras åtgärder, som lika angelägna objekt som industrikommunernas engångsåtgärder vid en slörre arbetsplats. När de nuvarande selektiva stödåtgärderna är otillräckliga bör de kompletteras av statliga åtgärder och inle som utredningen anser med landstingskommunala bidrag.

Några remissinstanser är positiva när del gäller del andra fallet. Uppsala läns landstingskommim, som tillstyrker utredningens förslag, vill särskill understryka utredningens bedömning all inomregional skalteuljämning kan vara ett stöd för atl en kommun med svära ekonomiska förhållanden skall kunna skapa nya sysselsättningstillfällen. För kommuner med sviktande arbetsmarknad och sårbar ekonomi kan nödvändiga insatser innebära etl betydande risktagande. Den aktuella ekonomiska situationen kan utgöra etl allvarligt hinder vid industriinvesteringar i t. ex. vägar, reningsverk o. d. i samband med en industrietablering. Stockholms läns landstingskommun -som tillstyrker utredningens förslag- framhåller all ell syslem med regional skaltekraflsutjämning skall vara elt instrument för all åstadkomma en välmotiverad och rättvis fördelning av resurser inom regionen. Landstings­kommunen säger också all särskilda hänsynstaganden fill lokala företeelser som kan betraktas vara av allmän regional betydelse för den inomregionala utjämningen skall kunna beaktas vid regelsystemets utformning. Regionala åtgärder i detta syfte kan dock. inte ses som en avlastning av statens engagemang eller åtaganden gentemot kommunerna inom övergripande områden. Det är viktigt alt framhålla betydelsen av att så inte sker dä del kan motverka eller snedvrida målen för inomregional utjämning.

Svenska kommunförbundet anser beträffande båda de redovisade fallen alt det egentligen inte är fråga om skatleuljämning i vedertagen mening. Den föreslagna bidragsgivningen skulle snarare kunna jämställas med del statliga extra skalteuljämningsbidragel. Syftet med detta bidrag är bl. a. atl ge slöd till kommuner som av olika skäl kommit i ekonomiska svårigheter. Därför förordas elt utökat anslag för extra skatleutjämningsbidrag i avsikt att bistå kommuner som drabbas av förelagsinskränkningar. Länsstyrelsen i Kalmar län finner det av flera skäl felaktigt att vid sidan av det statliga skatteutjäm­ningssyslemet medge ell speciellt inomregionalt skatleutjämningsbidrag.


 


Prop.  1982/83:4                                                                     18

Bl. a. anser länsstyrelsen all de syften med bidraget som utredningen åberopar, t. ex. alt skapa sysselsättning i en bygd eller alt stödja en kommun med svåra ekonomiska förhållanden, är tillgodosedda i det befintliga statliga skatleuljämningssyslemel.

Flera remissinslanser för fram inomregionalt samarbete med utjämnings­effekter och andra former för landstingskommunal påverkan av den kommunala ekonomin som alternativ lill inomregional skalteuljämning. Enligl kammarkollegiets uppfattning bör här åsyftat samarbete, kunna användas även i fortsättningen och eventuellt vidareutvecklas om man för särskilt fall önskar uppnå vissa skalteutjämningseffekter. Länsstyrelsen i Södermanlands län anför som exempel på ifrågavarande samarbete och påverkan Södermanlands läns Irafikaktiebolag, SLT. Bolaget, som är huvudman för kollektivtrafiken i länet, ägs till hälften vardera av landstinget och länets sju kommuner, men landstinget svarar ensamt för eventuellt driftunderskoll. Andra exempel är länets turistverksamhet, museiverksam­heten, kulturminnesvården, friskvärden samt deltagande i finansieringen av utvecklingsfonden. Exemplen visar alt man i länet har kommil långt i dessa samverkansfrågor och länsstyrelsen anser alt delta även i fortsättningen bör vara en framkomlig väg för atl lösa särskilda uppgifter. På delta säll erhålls betydande utjämningseffekter utan atl inomregional skatteutjämning behö­ver tillgripas. Länsstyrelsen i Örebro län påpekar atl landstinget under hela 70-lalet varit aktivt när det gäller insatser som riktat sig till primärkommu­nerna. Som exempel nämns utlokalisering av arbetstillfällen, bildande och uppbyggnad av ett länslrafikbolag, satsningen på turism och kraftigt utökade medel till utvecklingsfonden. Det är av betydligt större intresse för länets kommuner än etl inomregionalt skatleutjämningsbidrag att landstinget under 80-talet fortsätter med aktiva riktade insatser som är till särskilt stor nytta för länels mindre kommuner. Östergötlands läns landstingskommun hävdar att samverkan mellan kommun och landsting bör även i fortsättning­en ske genom alt gemensamma angelägenheter löses i olika former av samverkansprojekt där resursinsatsen från kommuner och landsting fär avgöras från fall till fall. Jönköpings läns landstingskommun nämner atl en del investeringar sker i samverkan mellan landsting och kommuner, exempelvis värdcentraler och servicecentra. En lag enligt förslagel skulle kunna vara elt instrument för alt underlätta lösningar av finansieUa frågor. Norrbottens läns landstingskommun anser all landslingens insatser för sysselsättningen i olika länsdelar bör som tidigare ske genom bidragsgivning till utvecklingsfonderna, regionala turislorgan, länstrafikorgan osv. och genom spridning av landsfingsverksamhelen. Andra former av insatser kan avse ersättning för vård av längfidssjuka på ålderdomshem, bidrag till länsmuseer, länsteatrar m.fl. regionala aktiviteter. Det är den kompetens­fördelningen som enligl landsfingets mening bör gälla även i fortsättningen. Liknande synpunkter förs fram av LRF och elt antal kommuner. Ljusnars­bergs kommun menar all landslingsstöd till primärkommuner bör även i


 


Prop.  1982/83:4                                                                     19

fortsättningen ske genom riktade insatser exempelvis till turistnäringen och via länels utvecklingsfonder. Genom ullokaliseringar av arbetstillfällen inom sitt verksamhetsområde har landsfingen möjlighet atl medverka lill längsik-fig fördelning av resurserna utan användande av direkt ekonomiskt stöd. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser alt landstingets uppgift i samband med skalteutjämningen bör inte främst bestå i en finansiell omfördelning av skattemedel utan vara alt aktivt verka för effektiva samförslåndslösningar mellan landsting och komrhuner i gemensamma angelägenheter. Den inomregionala skatleuljämningen kan möjligen accepteras som en sista utväg i exceptionella fall.

4 Fortsatt inomregional skatteutjämning i Stockholms läns landstingskommun

Utredningens uppfattning atl den nuvarande lagstiftningen om skalteul­jämning i Stockholms läns landstingskommun skall ges en permanent utformning tillstyrks eller lämnas utan erinran med nägra undantag av de remissinstanser som ytlral sig i denna del. Elt 60-lal har yttrat sig varav endast etl fätal har erinringar mot förslagel.

Svenska kommunförbundet konstaterar att förhållandena i Stockholms län skiljer sig väsentligt frän övriga län. Bl. a. har närmare hälften av kommunerna en skattekraft som utesluter statliga skatleutjämningsbidrag. De skilda ekonomiska förutsättningarna återspeglas i kommunernas skatte­satser. Inget annat län kan uppvisa tillnärmelsevis så stor spridning i skattesatserna som Stockholms län, där skillnaden uppgår fill närmare 6 kronor per skattekrona. Kommunförbundet anser atl de kommunalekono­miska förhållandena i Slockholm är helt speciella. Den hittillsvarande tillämpningen av den provisoriska lagstiftningen kan inte anses ha påverkat den kommunala självstyrelsen eller principen om kommuner och landstings­kommuner som två likställda kommuner. Även om det är förbundels principiella uppfattning atl skalteuljämning bör ses som en statlig angelä­genhet finns det utifrån nuvarande regler för stallig skalteuljämning ej anledning alt motsätta sig atl möjligheten lill skalteuljämning vid landstinget i Stockholms län ges en mera permanent laglig grund. Förbundet förutsätter all delta inle skall hindra att man vid en översyn av de statliga skalteuljäm-ningsreglerna även beaktar möjligheten att lösa de speciella problemen i Stockholms län. Landstingsförbundet gör sammabedömningsomutredning-en av erfarenheterna av den inomregionala skatleuljämningen i Stockholms län som infördes år 1979. Erfarenheterna är enligt förbundels mening i huvudsak positiva. Syslemel har bidragit lill alt minska de stora skillnaderna i ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna i regionen utan atl inkräkta på den kommunala självbestämmanderätten. Botkyrka kommun anser atl ■ det finns alla motiv för kommunen atl tillstyrka permanenining av det inomregionala utjämningssystemet i Stockholms län. Med den speciella


 


Prop. 1982/83:4                                                                      20

situafion kommunen hamnat i beroende pä åtgärder och skeenden inom regionen är en fortsättning av utjämningen en förutsättning för elt bibehållande av den kommunala självstyrelsen. Som redan konstaterats har uldebileringsskillnaden i regionen ej minskals genom utjämningen. För Botkyrkas del beror detta på atl kommunen - innan den inomregionala skalleutjämningen började verka- delvis tvingades skjuta finansieringspro­blemen på framtiden genom en långt gående skuldsättning. Med andra ord förslog den tidigare ullagna kommunalskatten ej för atl finansiera kom­munens löpande kostnader. Som också framhälles i utredningen har kommunen - beroende av den inomregionala skatleuljämningen - delvis kunnat reparera sin miserabla finansiella slällning. Del kommer även i forlsällningen all vara kommunens främsta ambition atl bringa bällre balans mellan fillgångar och skulder. Den harmoniska uppläggning den hittUls fillämpade utjämningen haft med hänsynslagande lill såväl låg skattekraft som extraordinära kostnader skapar enligt kommunen en god förutsättning för en fortsall utjämning av orättvisorna på det ekonomiska området i länet.

Haninge kommun pekar på atl regionen som helhet utgör en samman­hängande bostads- och arbetsmarknad - vilket i övriga landet är den vanliga grunden för kommunindelning - inom vilken det är naturligt atl del sker en solidarisk fördelning av såväl kostnader som intäkter. Kommunen framhåller - vidare att del råder oklarhet om ansvarsfördelningen mellan stat och landstingskommun beträffande vem som har ansvaret för atl komma fill rätta med de problem som uppstått på grund av regionens expansion. Del är inle klart till vems ansvarsområde t. ex. invandrarfaktorn, hyresförlustproble­men resp. de särskilda storsladssociala problemen skall höra. Denna oklarhet om ansvarsfördelningen mellan slal och landstingskommun borde enligt kommunens uppfattning klaras ul i samband med parlamentarisk översyn av den statliga skalteutjämningen. Avsaknaden av en uttalad ansvarsfördelning stat/landstingskommun medför alt del är den enskilda kommunen som får sitta emellan. Sigtuna kommun framhåller all den inomregionala skalteuljämning som infördes år 1979 har fungerat på avsett sätt. Vaxholms kommun som ocksä är positiv lill en fortsall skalteuljämning har vissa synpunkter på den tekniska utformningen av nuvarande system. Södertälje kommun - som ansluler sig lill den utvärdering av skatleuljäm­ningen i Stockholms läns landsfingskommun som utredningen gjort -understryker all en förutsättning för atl systemet skall fungera är dock all den inomregionala solidariteten består, vilket kan vara osäkert vid skiftande politiska styrkeförhållanden. Etl sätt atl öka framförhållningen i planeringen och skapa garantier för att utjämningen ej upphör är att som i Danmark i lag detaljregléra ocksä den inomregionala skatleuljämningen i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län, som tillstyrker permanenining av nuvarande lagsiiftning, framhåller all del inle kan anses rimligl med så stora skillnader som finns i kommunalekonomiska förutsättningar mellan kommuner som


 


Prop. 1982/83:4                                                                      21

gränsar lill varandra. Nynäshamns kommun anser alt det inle synes föreligga några betänkligheter mot atl lagen om skatleuljämning i Stockholms läns landstingskommun får permanent karaklär. Länsstyrelsen i Kalmar län betonar all någon inblandning av statligt skatteutjämningssyslem inte förekommer för Stockholms län eftersom landstingskommunen står utanför skatteutjämningssyslemet. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser all flera faktorer kan anföras som slöd för inomregional skalteuljämning i Stock­holms län. Variationen i skallekraft mellan den kommun som har lägst och den som har högst skattekraft är anmärkningsvärt stor i delta län. Vidare kan den ojämna befolkningsutveckUngen och likaså den ojämna åldersstrukturen vid jämförelse mellan olika kommuner ge slöd för sådan skatleuljämning. Liknande synpunkter framförs av länsstyrelsen i Värmlands län, som tillägger att nästan häften av Stockholms läns kommuner har sä hög skattekraft alt de ligger utanför skatleuljämningssyslemel. Västernorrlands läns landsting erinrar om Stockholmsregionens gemensamma arbets- och bostadsmarknad. Lidingö kommun delar utredningens uppfattning att det alltjämt finns motiv för fortsatt möjlighet för landstinget inom Stockholms län att stödja vissa ekonomiskt hårt ansträngda kommuner inom länet. Anledningen lill denna principiella inställning är att Stockholmsregionen/länet i flera avseenden, bl. a. beträffande arbetsmarknad och bostäder, är att betrakta som en enhet och all vissa kommuner fill följd härav åsamkats kostnader, varöverde ej helt kunnat råda. I första hand förordas ett system med lån lill berörda kommuner. Dessa lån bör, för atl vara till verklig hjälp, fills vidare vara ränte- och amorteringsfria. När den ekonomiska situationen förbättrats i berörda kommuner bör prövning göras i vad mån och i vilken takt ränta och amortering skall betalas. Stockholms kommun framhåller alt på grund av bristerna i den statliga skatteutjämningen har man i Stockholms län solidariskt skapat en provisorisk regional skatteutjämning. Stockholms kommun vidhåller sin fidigare uppfattning atl den inomregionala skatleul­jämningen skall behållas som etl provisorium i avvaktan på atl den statliga skalteutjämningen jämte statsbidragen reformeras och förbättras samt att kraftfulla åtgärder vidtas för ökad skattekraft i de mest utsatta kommunerna. I sammanhanget betonas vikten av en aktiv näringspolitik och en lokalise­ringspolitik för den statliga veksamheien som leder lill bällre spridning av arbetsplatser. Solna kommun uttalar atl skalteuljämning i fortsättningen skall vara en enbart stafiig angelägenhet.

Ell par remissinslanser, nämligen JK och RRV, vill inte ge den nuvarande lagstiftningen om inomregional skatteutjämning i Stockholms län en permanent utformning. JK fillstyrker atl den nuvarande tidsbegränsade möjligheten lill utjämning i Stockholms län får fortsatt giltighet. Oriipröv-ning bör dock ske med jämna tidsmellanrum för atl utröna del fortsatta behovel av lagen. Den bör således även fortsättningsvis ses som elt provisorium. RRV anser atl det bör föreligga synnerligen starka skäl för en speciallagsfiftning som särbehandlar en landstingskommun. Verket anser


 


Prop. 1982/83:4                                                                      22

därför att den nuvarande tidsbegränsade lagstiftningen om inomregional skatleuljämning i Stockholms län inte bör permanentas. RRV förutsätter atl en avveckling av den inomregionala skalteutjämningen sker på elt sädanl sätt atl alternativa former av inomregionalt samarbete hinner utvecklas, sä att inte de ekonomiskt svaga kommunerna i länet missgynnas. LO föreslär atl nuvarande ordning fär fortsätta att gälla i Stockholms län.

5 Inomregional skatteutjämning i Göteborgs- och Malmöområdena

Utredningens uppfattning alt de speciella problem som finns i Malmö och Göteborg inte bör lösas genom eri inomregional skatteutjämning delas genomgående av de remissinstanser som yttrat sig i denna del. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför alt de speciella problem som finns i de tre storstads­områdena talar för separata lösningar där. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till atl Göteborgs kommun och Malmö kommun inte ingår i landsfingskommun. Redan detta förhåUande gör atl ell inomregionalt skatleutjämningsbidrag enhgt den modell som utredningen tagit fram inte går att genomföra där. Liknande synpunkter framförs av Vellinge kommun. Malmö och Göteborgs kommuner delar utredningens bedömning atl i Malmö- och Göteborgsregionerna är det den stora kommunen som har de ekonomiska och finansiella problemen. Detta beror bl. a. på alt den större kommunen får bära vissa kostnader för hela regionen. Kommunerna vänder sig mot utredningens uppfattning atl del är naturligt att berörda kommuner avlalsvägen finner en lämplig fördelning av kostnaderna'för dessa verksam­heter. Avtal förutsätter dels att en rättvis kostnadsfördelning kan beräknas, dels att båda parter är villiga till uppgörelser. På båda dessa punkter ifrågasätter kommunerna om förutsättningarna finns. Kommunerna konsta­terar sammanfattningsvis att de struktureUt betonade ekonomiska problem med svag inkomstulveckling och växande slorstadskostnader, som Göte­borgs och Malmö kommuner tidigare pekat pä, i den nu aktuella utredningen bekräftats i stora stycken. Staffanstorps kommun framhåller, att landstings­kommunal skalteuljämning inte är någon framkomUg väg för atl åstadkom­ma en positiv förändring för storstadsregionerna Göteborg och Malmö. TCO delar utredningens bedömning i nu förevarande sammanhang men ser en reform med ombildning av Göteborg och Malmö lill vanliga primärkommu­ner inom landsting som den väsenlUgaste reformen.