Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:163

Regeringens proposition

1982/83:163

med förslag till lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m.;

beslutad den 24 mars 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

OLOF PALME

OVE RAINER

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till åtgärder som syftar till att minska polisens olägenheter av obefogade larm från larmanläggningar, som är inrättade för att skyddamot brottsliga angrepp.

Det föreslås att yrkesmässig verksamhet för bl. a. installation av anlägg­ningar som är anslutna till särskilda larmmottagare i fortsättningen skall få bedrivas endast efter tillstånd av polismyndighet. För sådant tillstånd skall bl. a. krävas att det kan antas att företaget kommer att bedriva verksamhe­ten med noggrannhet och omsorg. Tillståndet skall kunna återkallas t. ex. om ett företag har utfört uppenbart undermåliga installationsarbeten, som i betydande utsträckning förorsakat onödiga polisutryckningar. Installa­tionsförelagets ledning skall kontrolleras med avseende på laglydnad m. m. och företagen får rätt att inhämta polisregisterutdrag beträffande personer som söker anställning i företaget.

I propositionen slås vidare fast att larminnehavarna är skyldiga att se till att deras anläggningar hålls i trim och att personer som kommer i kontakt med utrustningen har de kunskaper som behövs för att man inte i onödan skall utlösa larmet. Kan det antas att en obefogad polisutryckning beror på att larmet har utlösts av misstag eller på andra brister i frågan om anlägg­ningens skötsel eller utrustning, skall polismyndigheten kunna förelägga innehavaren att vidta åtgärder för att hindra en upprepning. Innehavaren skall betala kostnaden för de utryckningar som anläggningen förorsakar efter det att föreläggande har utfärdats och fram till dess han visat att han har gjort vad som ålagts honom. När det gäller anläggningar som är anslutna till larmmottagare hos polisen får polisen också möjlighet att 1    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1982/83:163                                                    2

avbryta anslutningen, om innehaviiren inte efterkommer föreläggandet. — I propositionen behandlas vidare Iförutsättningarna för att en larmanlägg­ning skall få vara ansluten till larmmottagare hos polisen.

Det föreslås också att polisen skall få en generell befogenhet att låta larm från en anläggning, som tidigare har föranlett upprepade obefogade utryck­ningar, stå tillbaka för andra mera angelägna uppgifter.

Den nya regleringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1984.


 


Prop. 1982/83:163                                                             3

1    Förslag till

Lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna lag avses med

larmanläggning           en anläggning som är inrättad för att vid in-

trång, överfall eller annat liknande brottsligt angrepp avge signal till en särskild larmmot-tagare

larm                         en signal som avges från en larmanläggning

till en larmmottagare

larminstallationsverksamhet yrkesmässig   verksamhet   för   installation,

montering, reparation eller ändring av larm­anläggningar

larminstallationsföretag ett företag som bedriver larminstallations­verksamhet

larminnehavare           den som innehar en larmanläggning.

Tillstånd för larminstallationsverksamhet

2      § Larminstallationsverksamhet får inte bedrivas utan tillstånd.
För tillstånd krävs

1.   att den som ansöker om tillstånd kan antas komma att bedriva verk­
samheten med noggrannhet och omsorg,

2.    att, om sökanden är en juridisk person, en föreståndare för verksam­heten har utsetts,

3.    att sökanden eller, om denne är en juridisk person, föreståndaren och medlemmarna i dess styrelse har gjort sig kända för laglydnad och ordent­lighet.

Staten behöver inte tillstånd enligt första stycket. Detsamma gäller företag som avses i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

3  § Fråga om tillstånd prövas av polismyndigheten i den ort där verksam­hetens ledning skall utövas.

4  § Polismyndigheten får återkalla tillståndet, om förutsättningarna för tillstånd inte längre föreligger. Bevakningsföretag får i motsvarande fall förbjudas att bedriva larminstallationsverksamhet. Ett sådant förbud skall upphävas på ansökan av företaget, om det inte längre finns skäl för förbu­det.

Direktanslutning till polisen

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskri­
ver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmot­
tagare hos polisen.

Larminnehavarens åligganden

6 § En larminnehavare är skyldig att iaktta vad som skäligen bör ankom­
ma på honom för att motverka att anläggningen genom obefogade larm
förorsakar onödigt arbete för polisen. I detta hänseende åligger det honom


 


Prop. 1982/83:163                                                                  4

särskilt att ombesörja den skötsel och tillsyn av larmanläggningen som behövs samt att se till att personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet.

Obefogade larm

7  § Vid bedömningen av om uttryckning skall göras eller annan åtgärd skall vidtas med anledning av ett larm bör polismyndigheten, om åtgärden skulle leda till att andra uppgifter eftersatts, beakta om anläggningen tidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från polisens sida.

8  § Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas att larmet har utlösts av misstag eller att det har orsakats av andra brister i fräga om anläggningens skötsel eller utrustning, får polismyndig­heten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för att förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter det att ett före­läggande enligt första stycket har utfärdats och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han har fulljyort vad som har förelagts honom, skall han betala kostnaden för utryckningen, om det inte är uppenbart oskäligt. Fråga om sådan ersättningsskyldighet prövas av polismyndigheten.

Är i sådana fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos polisen, kan polismyndigheten, enligt när­mare föreskrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre skall få vara ansluten.

Tillsyn

9 § Tillsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av polismyndigheten.

10        § Larminstallationsföretag och iarminnehavare är skyldiga att efter
anmodan lämna de upplysningar och förete de handlingar som behövs för
tillsynen. Underlåts detta, får polismyndigheten utfärda vitesföreläggande.

Ansvar m.m.

11  § Den som bryter mot 2 § eller mot förbud som avses i 4 § andra meningen döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

12  § Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länssty­relsen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskih.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Polismyndighet får före den 1 januari 1984 ta emot och pröva ansökan om tillstånd enligt 2 § såvitt avser tid därefter.

Den som vid ikraftträdandet bedriver larminstallationsverksamhet och som före utgången av december månad 1983 har sökt tillstånd får fortsätta med verksamheten medan ansökningen prövas.


 


Prop. 1982/83:163                                                             5

2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1965:94) om polisregister m. m. skall ha följande lydelse.


Nuvarande lydelse


3§'

Utdrag av eller upplysning om in­nehållet i polisregister skall medde­las, när framställning därom göres av

1.   justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den cen­trala utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän åklagare;

2.   annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill;

3.   enskild, om han behöver ut-   3. enskild, om han behöver ut­draget för att ta till vara sin rätt i     draget för att ta till vara sin rätt i

främmande stat, för att få tillstånd att inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet och regeringen i för­ordning medgivit att utdrag eller upplysning lämnas för sådant ända­mål eller, i annat fall, om den en­skilde styrker att hans rätt är bero­ende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.


Föreslagen lydelse

Utdrag av eller upplysning om in­nehållet i polisregister skall medde­las, när framställning därom görs av

främmande stat, för att få tillstånd att inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyg­gandet eller beivrandet av brott, och regeringen i förordning medgi­vit att utdrag eller upplysning läm­nas för sådant ändamål eller, i an­nat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

' Senaste lydelse 1977:1032.


 


Prop. 1982/83:163

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peter­son, Andersson, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Rainer

Lagrådsremisss om åtgärder mi}t obefogade larm till polisen m. m.

1    Inledning

Vid 1978/79 års riksmöte beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att en översyn borde göras av vilka åtgärder som skulle kunna vidtas för att minska antalet falska larm till polisen (JuU 1978/79:7, rskr 18).

Med stöd av regeringens bemyndigande i augusti 1979 tillkallade dåva­rande chefen för industridepartementet en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor rörande behovet av officiell kontroll m.m. av vissa lannanordningar.' Utredaren antog namnet larmutredningen.

Utredningen har i november 1981 avlämnat betänkandet (Ds I 1981:22) Färre falsklarm. Där lämnas förslag till olika åtgärder med syfte att minska antalet obefogade larm till polisen. Betänkandet innehåller bl. a. ett förslag till lag om anläggning för Inbrotts- eller överfallslarm. Till protokollet i detta ärende bör som bilaga I fogas en sammanfattning av betänkandet och som bilaga 2 det av utredningen framlagda lagförslaget.

Betänkandet har remissbehandlats. En inom justitiedepartementet upp­rättad remissammanställning bör ftigas till protokollet som bilaga 3.

Dåvarande landshövdingen Astrid Kristensson.


 


Prop. 1982/83:163                                                              7

2   Allmän motivering

2.1 Bakgrund

2.1.1 Allmänna utgångspunkter

Det har under en följd av år blivit allt vanligare att man på skilda håll i samhället använder sig av mekaniska larmanordningar i syfte att skydda sig mot brottsliga angrepp eller faror av annat slag. Från vissa utgångs­punkter har denna utveckling inneburit en betydande rationalisering av bevakningsverksamheten. I stället för att anlita bevakningsföretag eller använda egen anställd personal för dessa uppgifter kan man utnyttja tek­niska hjälpmedel - manuella eller automatiska - som har det gemensamt att en larmsignal kan utlösas, när fara hotar den person eller det objekt som skall skyddas. I regel fungerar systemet på det sättet att larmsignalen tas emot hos en larmmottagare som finns på en annan plats än den där larmet har utlösts, ofta hos en s. k. larmcentral. Därifrån vidarebefordras i sin tur larmen i stor utsträckning till det samhällsorgan vars hjälp bedöms vara påkallad, exempelvis polisen eller brandförsvaret. I en del fall är larman-ordningama anslutna direkt till larmmottagare hos polisen.

Larmanordningar som syftar till att skydda mot brottsliga angrepp fyller en mycket viktig funktion i det brottsbekämpande arbetet. Genom sin blotta existens motverkar de att brott över huvud taget kommer till stånd och när ett angrepp ändå sker kan de i åtskilliga fall bidra till snabba och effektiva åtgärder mot gärningsmannen.

Utvecklingen i riktning mot ökad användning av mekanisk bevakning har emellertid också gett upphov till problem. Systemet uppvisar allvarliga brister så till vida att ett mycket stort antal larm från dessa larmanord­ningar är obefogade i den meningen att något samhällsingripande egentli­gen inte behövs. Enligt statistiskt material som utredningen har tagit fram beträffande överfalls- och inbrottslarm — jag återkommer strax till inne­börden av dessa termer — ligger andelen obefogade larm på en oaccepta­belt hög nivå. Antalet sådana larm som kom till polisens kännedom upp­gick år 1980 till 77064. Av dessa var 73559 (95,5 %) falska i den mening som nyss angavs. Andelen obefogade larm har i själva verket under flera år uppgått till ungefär 95 procent.

Det är givet att alla dessa obefogade larm sammantagna utgör ett pro­blem. Dess praktiska betydelse kan belysas av att man från rikspoUsstyrel-sens sida har räknat med att det arbete som läggs ned på utryckningar till följd av obefogade larm motsvarar ca 40 årsarbetskrafter. Med dagens trängda arbetssituation för polisens del är detta en hög siffra. Samtidigt torde det emellertid stå klart att det här generellt sett inte är fråga om något dominerande problem för polisens övervakningsverksamhet.

Självfallet är det emellertid inte godtagbart att polisens tjänster i bety­dande utsträckning tas i anspråk när de egentligen inte behövs och att i


 


Prop. 1982/83:163                                                    8

vissa fall angelägna polisuppgifter kan få stå tillbaka för dessa onödiga utryckningar. Den omständigheten att det helt övervägande antalet larm är falska kan dessutom på längre sikt medföra att tilltron till larmanordningar minskar, något som inte heller framstår som önskvärt mot bakgrund av deras betydelse i det brottsbekämpande arbetet. Det är därför angeläget att åtgärder vidtas med sikte på att få till stånd en bättre ordning.

Larmutredningen har alltså haft i uppdrag att undersöka vad som kan göras för att komma till rätta med dessa problem. Den har i enlighet med sina direktiv begränsat sitt arbete till att avse larm från anläggningar som skall skydda mot utpräglat brottsliga angrepp. De automatiska brandlar­men, som även de uppvisar en mycket hög falsklarmsfrekvens, har inte tagits upp till närmare behandling. Utredningen har i den delen hänvisat till att statens brandnämnd har utarbetat vissa förslag till hur problemet bör lösas för brandlarmens del. Av nämndens remissyttrande i detta ärende framgår vidare att man där valt en lösning som innebär att de "kommunala brandförsvarsmyndigheterna när det gäller centralanslutna anläggningar träffar ett avtal med innehavaren, där denne får åta sig att betala kostnaden för vaije utryckning som görs i anledning av ett obefogat larm — en ordning som av olika skäl inte ter sig genomförbar, när det gäller de brottsanknutna larmen. Jag skall återkomma till detta längre fram. Jag vill emellertid redan nu framhålla att jag i det följande inte kommer att ta upp frågor som rör brandlarmen. I fortsättningen uppehåller jag mig uteslutande vid den pro­blematik som är specifik för sådana larm som är avsedda att ge skydd mot brottsliga angrepp på person och egendom.

Det förtjänar här nämnas att de problem som de obefogade larmen ger upphov till har gjort sig gällande inte bara i vårt land. Utredningens genomgång av förhållandena utomlands ger vid handen att liknande pro­blem förekommer i praktiskt taget hela västvärlden. Sverige deltar också i ett omfattande internationellt samarbete med syfte att komma till rätta med en del av de tekniska problem som här föreligger.

Inom ramen för det nordiska samarbetsorganet på provningsområdet, NORDTEST, bedrivs sålunda ett projekt som närmast tar sikte på att få fram gemensamma provningsföreskrifter för inbrottslarmanläggningar. Inom International ElectrotechnicEil Commission (lEC) har bildats en tek­nisk kommitté med uppgift att utarbeta internationella normer för larman­läggningar som skydd för person och egendom. Ett motsvarande arbete har inletts inom det västeuropeiska standardiseringsorganet Comité Euro-péen de Normalisation Electrotechnique (CENELEC). Svenska Elektris­ka kommissionen (SEK), som är svensk nationalkommitté av lEC och CENELEC, har bildat en normkornmitté (NK 79, Larmsystem) med upp­gift att medverka i det internationella arbetet på området och att om så är lämpligt överföra resultaten till svensk standard. Huvuduppgifterna i detta internationella arbete är att utarbeta rekommendationer avseende egen-


 


Prop. 1982/83:163                                                    9

skaper, prestanda, elsäkerhet, tillförlitlighet och provningsmetoder för system för bl. a. inbrotts- och överfallslarm samt larmöverföring, .   Problemen med de falska larmen har också behandlats inom Internatio­nella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

2.1.2 Olika typer av larmanläggningar

Som inbrottslarm brukar man beteckna en anläggning som automatiskt utlöser en signal, när någon gör intrång i eller åverkan på det objekt som anläggningen är avsedd att skydda. Man brukar skilja mellan två olika huvudtyper av inbrottslarm. Den erta utgörs av lokallarm, dvs. sådana anordningar som är konstruerade för att avge en larmsignal på platsen genom en klocka, siren eller liknande eller genom en ljussignal och som, vid sidan av en eventuell skrämseleffekt visavi en presumtiv gärningsman, huvudsakligen fyller funktionen att väcka omgivningens uppmärksamhet. Till den andra gruppen brukar man räkna de s. k. centralanslutna inbrotts­larmen, som karaktäriseras av att de avger signal till en särskild lärmmot-tagare, vanligen en larmcentral, där signalen tas emot, behandlas och vidarebefordras för påkallande av hjälpinsatser. Med centralanslutna larm kan man i detta sammanhang jämställa de fall där larmmottagningen sker hos en privatperson — exempelvis när ägaren till ett larmat företag själv tar emot signaler från anläggningen i sin bostad. Inbrottslarm är i vissa fall kopplade direkt till polisens lednings- eller sambandscentraler, s. k. direkt­anslutna inbrottslarm.

Utredningens förslag rörande lokallarmanläggningar skall jag åter­komma till i slutet av denna redogörelse (se avsnitt 2.8). Jag vill här bara nämna att dessa anläggningar enligt vad utredningen anfört visar en förhål­landevis låg falsklarmsfrekvens. Det är de centralanslutna larmanläggning­arna som ligger bakom merparten av de falsklarmsproblem som nu är aktuella.

Gemensamt för alla automatiska inbrottslarm är att de är uppbyggda kring något slag av detektorer som ger utslag om de yttre förhållandena ändras på ett bestämt sätt. Dessa detektorer kan vara av mycket skiftande beskaffenhet - alltifrån tämligen enkla kontakter som reagerar exempelvis om en dörr öppnas eller stängs till tekniskt mycket avancerad utrustning som genom mikrovågor, radiovågor eller fotoceller eller på liknande sätt ger utslag, om någon rör sig i den skyddade lokalen. Vanligt är också att man inom ett och samma objekt kombinerar flera olika detektorer och att man exempelvis har dels ett s. k. skalskydd i form av larm vid dörrar och fönster, dels detektorer som ger utslag för rörelser i lokalen, dels någon form av punktskydd i anslutning till särskilt stöldbegädig egendom. Punktskydden kan utgöras av exempelvis trampmattor som utlöser larm, om någon kliver på dem, eller ljud- eller värmedetektorer som ger utslag, om någon med verktyg eller svetsaggregat bearbetar ett värdeskåp. I dessa komplexa anläggningar löper som regel larmslingor från de olika detekto-


 


Prop. 1982/83:163                                                   10

rerna samman i en centralapparat, där alltså en larmimpuls från något av larmställena tas emot och vidarebefordras till larmmottagaren/larmcentra­len. Denna överföring sker ofta via en robottelefon eller via en direkt telefonledning.

En särskild kategori av larmanläggningar utgörs av de s. k. överfallslar­men, varmed avses anläggningar som används för att påkalla hjälp vid överfall eller rånhot. Dessa anläggningar är för det mesta direktanslutna till polisen. I vissa fall används här som ett komplement ljud- eller ljussignaler utanför larmobjektet, s. k. uppmärksamhetslarm. Överfallslarmen är i all­mänhet enklare till sin konstruktion än inbrottslarmen. I begreppet över­fallslarm ligger nämligen att det inte finns någon automatisk utlösningsme­kanism, utan att larmet utlöses manuellt. För att ett överfallslarm skall utlösas måste alltså en knapp tryckas in eller någon liknande åtgärd vidtas.

2.1.3 Nuvarande ordning

Användningen av inbrotts- och överfallslarm är f.n. inte föremål för någon författningsreglering. Det finns inte heller några uttryckliga bestäm­melser om polisens skyldigheter att rycka ut på grund av larm. Polisens uppgifter på området härleds ytterst ur 2 § polisinstruktionen (1972:511). Enligt vad som där anges skall polisen upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid bl.a. förebygga brott. I den allmänna övervakning som polisen med stöd härav fortlöpande bedriver ingår utryckningsverk­samheten som ett viktigt led. För att kunna fullgöra denna verksamhet måste polisen ständigt hålla en viss utryckningsberedskap, så att resurser kan sättas in om ett brott eller en annan akut händelse påkallar en snabb insats. En till polisen förmedlad signal från en larmanordning - vare sig anordningen är direktansluten eller larmet har vidarebefordrats från en larmcentral eller en privatperson - kan ju vara en indikation på en sådan akut händelse. Pohsen anser sig därför i princip vara skyldig att omgående rycka ut till larmobjektet.

Rikspolisstyrelsen har år 1965 meddelat anvisningar (dnr IV-274-1697/ 65) rörande bl. a. rätten att direktansluta anläggningar för inbrottslarm till polisens larmmottagare. Enligt de.5sa anvisningar får de lokala polismyn­digheterna medge sådan anslutning beträffande objekt som är viktiga för totalförsvaret, objekt som tillhör postverket eller bankväsendet samt apo­tek. Även andra objekt som kräver särskilt skydd på grund av att de inrymmer stora egendomsvärden kan direktanslutas, men då efter särskild prövning av rikspolisstyrelsen. Anläggningar som var anslutna när dessa anvisningar meddelades fick t. v. vara kvar under förutsättning att de inte utjorde någon belastning för polisens arbete i övrigt. Sådana anslutningar från tiden före år 1965 förekommer fortfarande i viss utsträckning.

Några motsvarande anvisningar beträffande direktanslutning av över­fallslarm har inte meddelats. I praktiken har dock innehavare av sådana anläggningar i allmänhet möjlighet att ansluta dem direkt till polisens


 


Prop. 1982/83:163                                                   11

mottagare, låt vara att polismyndigheten i vaije särskilt fall torde göra en viss prövning av behovet av sådan anslutning.

I de fall dä anslutning sker till mottagare pä polisstation installeras larmanordningarna av enskilda företag på vederbörande intressents be­kostnad. På motsvarande sätt har denne att själv svara för de åtgärder som måste vidtas hos polisen, om anläggningen inte längre skall vara direktan­sluten.

Det stora flertalet centralanslutna larm är dock inte anslutna till polisen utan till särskilda larmmottagare. Här kan nämnas det samhällsägda företa­get SOS Alarmering AB (SOSAB) som driver regionala alarmeringscen-traler, vilka betjänar stat, kommuner och landsting men som även åtar sig att ta emot och förmedla larm från andra, exempelvis bevakningsföretag, bostadsföretag och industrier. Till SOSAB:s larmcentraler går praktiskt taget alla centralanslutna brandlarm liksom f. ö. också telefonanropet 90000. SOSAB har enbart en förmedlande funktion. Man tar där emot larmet och underrättar - i de fall som nu är aktuella - polisen om att larmet har utlösts. Hagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regiona­la alarmeringscentraler har meddelats vissa bestämmelser om verksamhe­ten vid dessa centraler.

Bevakningsföretag har inte sällan egna larmcentraler där man tar mot larm från anslutna anläggningar. Även dessa företag har i stor utsträckning en förmedlande funktion i den meningen att de underrättar polisen om att larm har utlösts. Stundom skickar man även egen personal till larmplatsen. Det finns också särskilda larmföretag vilkas verksamhet på samma sätt som SOSAB:s är begränsad till larmmottagning och vidarebefordran av larm.

I en del fall, slutligen, är det privatpersoner - t. ex. ägaren till ett larmat företag — som fungerar som larmmottagare och som vidarebefordrar upp­gift om larmet till polisen.

Bevakningsföretag måste enligt lagen (1974:191) om bevakningsföretag vara auktoriserade för att få bedriva sin verksamhet, men i övrigt är larmbranschen inte i någon nämnvärd utsträckning föremål för officiell insyn och reglering. Däremot har försäkringsbolagen gemensamt dragit upp vissa riktlinjer beträffande installation, kontroll och tillsyn av larman­läggningar. Som förutsättning för att teckna försäkring eller för premiera­batt uppställer försäkringsbolagen stundom ett krav på att det skall finnas en larmanläggning som är installerad av ett företag, som är godkänt av försäkringsbolagen, och ansluten till en likaledes godkänd larmcentral. De installationsföretag som har fått ett sådant godkännande av försäkringsbo­lagen har bildat en egen förening. Larminstallatörernas förening (LIF).

Försäkringsbolagens riktlinjer för larmanläggningar har tillkommit i samarbete med stöldskyddsföreningen och rikspolisstyrelsen. De tar sikte både på anläggningarnas utförande och på deras skötsel och syftar till att göra anläggningarna ändamålsenliga och driftsäkra, något som har betydel-


 


Prop. 1982/83:163                                                                 12

se även när det gäller att begränsa risken för obefogade larm. Enligt dessa regler gäller bl.a. att en anläggning efter installationen skall besiktigas av en av försäkringsbolaget godkänd representant och därefter bli föremål för kontrollbesiktning minst en gång varje kalenderår. Det åligger vidare den försäkrade att utse en anläggningsskötare som skall ha ansvar för anlägg­ningens skötsel och bl. a. svara för till- och frånkoppling. Försäkringsbola­gens regler gäller dock endast för en mindre del av det totala antalet larmanläggningar.

Slutligen skall jag här också nämna den särskilda straffbestämmelsen i 16 kap. 15 § andra stycket brottsbalken (BrB), enligt vilken den som genom missbruk av larm, nödsignal eller annan liknande anordning föran­leder onödig utryckning av polis eller något annat organ för allmän bevak­ning kan dömas för niissbruk av larmanordning till böter. Bestämmelsen förutsätter ett positivt handlande och uppsåt hos gärningsmannen och saknar därför nämnvärd betydelse i det här sammanhanget, eftersom det endast är undantagsvis som de falska larmen kan tillskrivas handlingar av detta slag. Detsamma gäller i fråga om det allvarligare brottet "falskt larm" enligt samma paragrafs första stycke, som tar sikte på att någon lämnar en oriktig uppgift om att det föreligger fara för en eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom och därigenom föranleder onödig säkerhetsåtgärd.

2.1.4 Orsaker till obefogade larm

Utredningen har försökt att kartlägga orsakerna till det stora antalet obefogade larm och har i den delen undersökt statistiska uppgifter från bl. a. Stockholms, Göteborgs och Danderyds polisdistrikt. Dessa uppgifter avser skilda tidsperioder under åren 1977—1979.

Av materialet framgår att i genomsnitt tre procent av alla larm otvetydigt var orsakade av brottsliga angrepp. Tekniska fel och personalfel svarade för 20 resp. 40 procent av larmen. En mindre del kunde tillskrivas andra kända orsaker medan man i ungefär en tredjedel (31 %) av alla larm inte kunde finna orsaken till att larmet utlösts. Det enda som var klarlagt i fråga om denna grupp var att det inte funnits några tecken på att larmobjekten utsatts för brottsliga angrepp.

Utredningen har för sin del konstaterat att det i och för sig inte finns någon enskild faktor som mer än någon annan är förknippad med de obefogade larmen utan att dessa i stället har ett flertal olika orsaker som alla kan vara av avgörande betydelse beroende på typ av anläggning, ■larmobjekt, miljö etc. Emellertid pekar utredningen på tre huvudorsaker till obefogade larm och anför i den delen följande.

1    Misstag eller slarv av dem som handhar larmanläggningarna

Misstag eller slarv av dem som sköter till- och frånkopplingen (handha­vandet) av larmanläggningarna är en mycket vanlig orsak till falska larm.


 


Prop. 1982/83:163                                                   13

Den som har att sköta en larmanläggning saknar ofta tillräckliga kunskaper om hur anläggningen fungerar. Det är inte heller ovanligt att larm orsakas av att den som kopplat till anläggningen glömt att stänga larmade dörrar eller fönster eller gått in i skyddade områden efter det att anläggningen till­kopplats. Många larm utlöses också oavsiktligt av hantverkare, städper­sonal, bevakningspersonal och servicepersonal från larmföretag. Sådana falsklarm kan ha sin grund i att en för den aktuella miljön dåhgt anpassad teknik har använts.

2  Dålig installation eller bristande underhåll

Komponenter som installerats i olämplig miljö, som placerats i felaktig position eller som bhvit bristfälligt kopplade till övriga komponenter föror­sakar upprepade falska larm. Riskerna för falska larm ökar också om larmanläggningarna inte får en regelbunden tillsyn av kompetent service­personal.

3  Dålig kvalitet på den tekniska utrustningen

Användning av utrustning som är av dålig teknisk kvalitet ger larman­läggningar som är benägna att strejka eller som avger larm vid allehanda ovidkommande händelser.

Enligt utredningen går det inte att med någon säkerhet uttala sig om det

inbördes förhållandet mellan dessa tre huvudorsaker till falska larm. Det

I nyss återgivna statistiska siffermaterialet tyder emellertid på att handha-vandefelen och fel som är hänförliga till larmanläggningarna som sådana svarar för merparten av de obefogade larmen.

En av utredningen, i samarbete med Telub AB, genomförd begränsad detaljundersökning av vissa objekt med hög falsklarmsfrekvens i Växjö polisdistrikt gav vid handen att användande av olämplig typ av utrustning där var en vanlig orsak till obefogade larm. I flera fall var det försäljare och inte tekniker som hade projekterat anläggningarna. Det visade sig vidare att monteringen av utrustningen ofta var otillfredsställande utförd. Vid besiktningarna kom det också fram att instruktioner för utrustningarnas handhavande ofta saknades eller var bristfälliga. - Tilläggas skall att denna undersökning omfattar sammanlagt endast 11 objekt och att materi­alet - som utredningen också har framhållit — därför är alltför begränsat för att tillåta några generella slutsatser.

Enligt utredningen svarar ett förhållandevis litet antal anläggningar för en stor del av de obefogade larmen. Vanligen kan orsaken i dessa fall hänföras till brister i de tekniska anordningarna. Objekt med stora och komplicerade larmsystem och där ett flertal personer har hand om utrust­ningen har enligt utredningen en högre falsklarmsfrekvens än objekt där motsatta förhållanden gäller och bland detektorerna är det främst de mo­derna högkänsliga rörelsedetektorerna som orsakar falsklarm. Lokallarm­anläggningar i villor och andra bostäder har enligt utredningen lägre falsk­larmsfrekvens än övriga larmanläggningar.

Det material som utredningen och remissinstanserna har presenterat ger


 


Prop. 1982/83:163                                                   14

enligt min mening anledning att utgå från att det bland företag som ägnar sig åt tillverkning, installation och mottagning av larm liksom bland ob­jektsinnehavarna i och för sig ofta finns ett seriöst intresse för att komma tiU rätta med de problem som uppkommer till följd av den stora andelen obefogade larm.

Å andra sidan torde man inte heller kunna bortse från att denna fråga för intressenterna på den aktuella marknaden kan vara av endast sekundär betydelse. För dessa spelar det inte någon påtaglig roll från kommersiell synpunkt om behovet av att undvika obefogade larm får stå tillbaka för andra intressen. Tillspetsat uttryckt kan det sägas att dessa parter inte har några större olägenheter av de obefogade larmen. Olägenheterna drabbar nämligen som framgått i stor utsträckning i stället pohsen och därmed också samhället.

Nuvarande ordning kan sägas innebära att var och en via en privat larmcentral och med anspråk på omedelbar utryckning kan få larm förmed­lade till polisen, oavsett vilka andra skyddsåtgärder som vidtas och oavsett anläggningens kvalitet och skötsel. Polisen anser sig i princip skyldig att alltid rycka ut vid larm och samhället står för kostnaden även vid onödiga utryckningar. Denna ordning innebär otvivelaktigt att en stor del av såväl ansvaret som kostnaderna för kontroll och bevakning i realiteten övervält­ras på samhället. Det kan inte uteslutas att detta i enlighet med vad utredningen hävdat har lett till en viss snedvridning av larmmarknaden i dess helhet.

2.2 Huvuddragen i det remitterade förslaget

En reglering med syfte att komma till rätta med falsklarmsproblemet måste med nödvändighet i viss utsträckning utformas som handlingsregler för de intressenter som på ett eller annat sätt är direkt berörda av dessa anläggningar. För att man skall kunna bilda sig en uppfattning om hur ansvarsfördelningen närmare bör utformas kan det vara lämpligt att se vilka kategorier som det är fråga om. I en schematisk översikt kan dessa beskrivas på följande sätt.

Producenterna i vid mening är de som tillverkar och ofta även salu-bjuder den starkt specialiserade utmstning som här används. Installatörer­na är de fackmän som anlitas för montering och installation av larmanlägg-ningama och de olika komponenter som ingår i dessa. Larminnehavaren.är den som skyddar sig mot brottsliga angrepp med hjälp av larmanläggning­en. Det är han och hans anställda som på larmplatsen kommer i daglig kontakt med larmutrustningen. Larmmottagaren, vanligen en larmcentral, är den som tar emot och till polisen vidarebefordrar de signaler som talar om att larmet har utlösts. Längst ut i kedjan finns alhså polisen, vars brottsbekämpande insatser man tair i anspråk, när larmet går.

Utredningens förslag till åtgärder, som jag strax skall närmare åter-


 


Prop. 1982/83:163                                                   15

komma till, innebär i korthet att man dels genom administrativa föreskrif­ter med inslag av officiell provning, i första hand med sikte på direktanslut­na larmanläggningar, bör försöka få till stånd en kvalitetsförbättring på anläggningarna och ett mera omsorgsfullt handhavande av utrustningen, dels drastiskt bör begränsa rätten att ansluta larmanläggningar direkt till polisen. När det gäller larm som inte är direktanslutna innebär förslaget vidare att polis i princip inte skall få tillkallas, med mindre än att man från larmmottagarens sida på den aktuella platsen har kontrollerat att en sådan insats verkligen behövs. Utredningsförslaget innebär med andra ord att ett större ansvar än hittills läggs på marknadsparterna.

I princip delar jag utredningens uppfattning att de som är verksamma i larmbranschen tillsammans med objektsinnehavarna bör åläggas ett större ansvar än f. h. för att i all möjlig utsträckning undvika obefogade larm. Utredningens undersökning ger också vid handen att en stor del av dessa larm beror på ett larmanordningama eller installationsarbetena är av dålig kvalitet och pä att anläggningarna inte underhålls eller handhas på rätt sätt.

Jag kan alltså i väsenthga hänseenden ansluta mig till den grundinställ­ning som har kommit till uttryck i betänkandet. På ett par punkter är jag dock - i varje fall i nuvarande läge - inte beredd att utan vidare ställa mig bakom förslagen. Bl.a. anser jag, av skäl som jag skall utveckla närmare längre fram att man inte lämpligen bör införa en generell skyldighet för larmmottagarna att på platsen undersöka orsaken till larm från anläggning­ar som är avsedda att skydda mot brottsliga angrepp. Angeläget är emeller­tid mot den förut angivna bakgrunden att man i detta sammanhang inriktar sig på omedelbara åtgärder mot dem som har det direkta ansvaret för att larmanläggningarna i deras nuvarande och framtida utformning fungerar tillfredsställande. Det är framför allt två kategorier som jag då har i åtanke, nämligen larminnehavama och larminsiallatörerna.

Larminnehavarna får naturligtvis redan f. n. anses ha ett ansvar för att deras anläggningar fungerar tillfredsställande. Utredningens kartläggning av orsakema till obefogade larm får dock otvivelaktigt anses ge vid handen att det i praktiken föreligger vissa brister i detta hänseende. Med hänsyn till de kostnader som härigenom övervältras på det allmänna finns det anledning att genom lagstiftning göra klart att samhället har ett krav på att larminnehavarna håller anläggningarna i trim och sörjer för att personalen har de kunskaper som behövs för att undvika obefogade larm. En reglering av denna innebörd bör uppenbarligen förenas med ändamålsenliga sank­tioner.

Även när det gäller larminstallatörema finns det anledning att i lag slå fast att deras ansvar för anläggningarna gäller också gentemot samhället. Med hänsyn till att det här gäller en fråga av stor betydelse för det brottsförebyggande arbetet och till de förut berörda kostnadssynpunkterna har det allmänna ett befogat anspråk pä att de nya anläggningarna som installeras är lämpliga med hänsyn till bevakningsuppgifter och miljö samt


 


Prop. 1982/83:163                                                   16

på att risken för att anläggningen kommer att avge obefogade larm beaktas redan i det sammanhanget. En bestämmelse om att yrkesmässig installa­tionsverksamhet inte får bedriypis utan tillstånd av pohsmyndighet bör kunna resultera i att uppenbart oseriösa eller oskickjiga installatörer stop­pas. Samtidigt tillgodoses det principiella intresset ay samhällskontroll när det gäller verksamhet av den karaktär som installationsföretagen bedriver.

En reglering av larmbranschen enligt de riktlinjer som jag nii har angivit bör enligt min mening kunna utgöra en god grund för ett fortsatt arbete på att komma till rätta med problemet med de obefogade larrnen. Vad man särskilt bör sträva efter är att få iarminnehavarna att ägna tillräcklig om­sorg åt skötseln av anläggningarna och vid informationen till den personal som kommer i kontakt med dem. Med utgångspunkt i den reglering som här föreslås bör arbetet också inriktas på att larmanläggningarna i framti­den blir mera omsorgsfullt planerade och att de brister i fråga om kvalite­ten på installationsarbetet som har kunnat iakttas blir botade. Det förefal­ler mig vidare troligt att försjaget på längre sikt kan komma att inverka på produktutvecklingen på sådant sätt att efterfrågan på mera lättskötta och mindre falsklarmsbenägna anläggtiingar ökar, något sorn natiirligtvis mot den bakgrund som nyss har tecknats framstår som i hög grad angeläget.

Samtidigt vill jag emellertid göra kjart att det finns anledping att även i fortsättningen uppmärksamt följa utveckhngen på del här området. Ger den nu föreslagna ordningen inte åsyftat resultat, måste andra och mera ingripande åtgärder övervägas.

Det förslag som jag i det följande kommer att lägga fram skiljer sig sålunda i flera avseenden från utredningsförslaget. Med hänsyn härtill har vid departementsbehandlingen särskilt samråd ägt rum med rikspolissty­relsen.

2.3 Larmirinehavarnas skyldigheter m. m.

Departementsförslaget innebär att innehavare av centralanslutna och därmed likställda larmanläggningar åläggs ett i |ag fastslaget ansvar för skötsel och underhåll av utrustningen samt information till den personal soiri kommer i kontakt med den. Kan det antas att en polisutryckning som föranletts av ett larm beror på brister j den tekniska utrustningen eller på slijrv av personalen, får polismyndigheten förelägga innehavaren att vidta åtgärder för att undvika en upprepning. Kostnaderna för polisutryckningar som sker efter det att föreläggande har utfärdats pien innan man från innehavarens sidahar fullgjort vad som förelagts, skall betala av inneha­varen, om sådan betalningsskyldighet inte framstår som iippenbart oskälig. Är larmanläggningen ansluten till larmmottagare hps poUsen, skall anslut­ningen kunna stängas av om innehavaren int? fullgör sina skyldigheter. Slutligen föreslås en allmän bestämmelse om att polisen skall kiinna beakta om obefogade larm i stor omfattning har avgetts från en anläggning innan


 


Prop. 1982/83:163                                                   17

den på'grund av ett larm från anläggningen företar utryckning eller någon annan åtgärd som innebär att andra uppgifter eftersatts.

Utredningsförslaget innebär att regler om larminnehavarnas åligganden skall meddelas i administrativ ordning genom föreskrifter utfärdade av rikspohsstyrelsen eller de lokala pohsstyrelsema. Utredningen har vidare föreslagit alt den som vill vidarebefordra en larmsignal tiU polisen skall vara skyldig atl först kontrollera orsaken till larmet. Vidarebefordrar ett bevaknings- eller larmföretag en larmsignal utan denna kontroll, skall företaget betala kostnaden för polisens utryckning. Slutligen innehåOer även utredningsförslaget en bestämmelse om att polisen före utryckning eller annan åtgärd på grund av en larmsignal bör beakta om anläggningen tidigare har avgett onödigt larm.

Remissinstanserna har i flera fall betonat vikten av att anläggningarna hålls i fullgott skick och att personalen får ordenthg utbildning i hur de skall handhas. En del remissinstanser har ansett att det är efter dessa riktlinjer som falsklarmsproblemet skall lösas. Förslaget att ålägga den som vill vidarebefordra en larmsignal till polisen skyldighet att först kon­trollera larmorsaken har kritiserats starkt av flertalet remissinstanser. Viss kritik har även riktats mot förslaget om att polisen skall kunna beakta tidigare falsklarm från en anläggning vid bedömningen av om utryckning eller annan åtgärd skall företas på grund av larm från anläggningen (se vidare bilaga 3 avsnitt 2.7 och 2.9).

Skäl för departementsförslaget

Som förut har berörts visar utredningens kartläggning att en stor del av de obefogade larmen beror på misstag och slarv av objektsägarnas perso­nal och på brister i fråga om anläggningamas skötsel och underhäll. Sålun­da utgör, enligt det material som utredningen har tagit fram, handhavande-felen den dominerande orsaken till obefogade larm. De skuUe sålunda ligga bakom ungefär 40 procent av det totala antalet larm, medan fel som hänför sig till anläggningarna som sådana - inte bara brister i vad avser kvalitet på utrustning och installation utan även eftersatt underhåll - svarar för ungefär 20 procent av larmen. Det finns sålunda starka skäl att räkna med att åtminstone en betydande del av ansvaret för de nuvarande bristerna i systemet faUer på objektsägama själva.

Marknaden för larmanordningar har expanderat starkt under de senaste decennierna. Det har emellertid inte funnits någon påtaglig anledning för larminnehavarna vare sig att investera i anläggningar som är pålitliga med hänsyn till risken för obefogade larm eller att på något annat sätt försöka undvika sådana larm. Man har som jag tidigare nämnt, i princip med anspråk på omedelbar utryckning kunnat få larm förmedlade till polisen oavsett anläggningens utformning, kvalitet och skötsel. Det framstår för mig som uppenbart att man nu från samhällets sida måste kräva att larmin­nehavarna - som har inte bara den egentliga nyttan av anläggningarna 2   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1982/83:163                                                   18

utan även den dagliga kontakten med utrustningen - iakttar vad som skäligen kan begäras för att anläggningarna inte onödigtvis belastar sam­hällets resurser.

Ett av de förslag som utredningen har lagt fram innebär att den som vidarebefordrar ett larm till polisen skall vara skyldig att först kontrollera larmorsaken, i princip genom besök pä den aktuella platsen. Det skulle således ankomma pä innehavaren av en sådan larmanläggning att se till att någon alltid svarar för kontroll av larmorsaken innan polis tillkallas. Sådan kontroll kan enligt utredningen i praktiken utföras av anläggningsinneha­varen själv, egen anställd personal, vidtalad granne eller personal från bevakningsföretag.

Själv anser jag mig i likhet med flertalet av de remissinstanser som har berört frågan inte kunna förorda en sådan lösning. Som jag ser det talar flera starka skäl mot förslaget. I praktiken skulle den föreslagna ordningen innebära att det blev personal från bevakningsförtagen som i allmänhet kom först till platsen för ett larm om brottslig verksamhet. Stora ansträng­ningar har under senare tid lagts ned på att dra gränser mellan bevaknings­företagens uppgifter och polisens, och en systematisk tillämpning av den nyss berörda ordningen skulle otvivelaktigt på ett olyckligt sätt bryta mot de principer som i detta hänseende har slagits fast. Dessutom skulle man uppenbariigen, om en sådan ordning lagfästes, från den berörda persona­lens sida kunna ställa befogade anspråk på exempelvis beväpning, något som är ägnat att inge betänkligheter mot bakgrund av den restriktivitet med vilken hithörande frågor hittills har brukat bedömas.

Vidare är det angeläget att hälla i minnet att, även om det stora flertalet larm är falska, det ändå är till följd av larmen som en betydande del av gärningsmännen grips. Polisstyrelsen i Stockholm har t. ex. upplyst att 278 brottslingar gripits på bar gärning under år 1981 i Stockholm till följd av utryckningar pä grund av larm. Ett sådant resultat skulle sannolikt inte kunna uppnås med den av utredningen föreslagna ordningen, eftersom flertalet av gärningsmännen troligen skulle ha hunnit försvinna från platsen innan polisen kommit dit. Till detta skall läggas att, om det blir känt att polisen inte rycker ut på grund av larm förrän larmorsaken kontrollerats av annan personal, detta skulle kunna få olyckliga konsekvenser frän preven­tiv synpunkt.

De åtgärder som bör vidtas på området bör snarare ta mera omedelbart sikte på att motivera larminnnehavarna att genom egna åtgärder bidra till att minska antalet obefogade larm.

Här har redan i olika organisationer och samarbetsgrupper utförts ett värdefullt arbete på central och lokal nivå för att öka förståelsen för falsklarmsproblemets betydelse. Detta har med all sannolikhet bidragit till att minska antalet obefogade larm från vissa kategorier av larminnehavare. Klart är emellertid samtidigt att ansträngningarna har visat sig otillräckliga när det gäller att finna godtagbara lösningar. Problemet har också bhvit


 


Prop. 1982/83:163                                                                 19

alltför allvarligt för att man i fortsättningen enbart skall kunna lita till frivilliga insatser. Det finns som jag ser det därför anledning att ge larmin­nehavarna ett / lag fastslaget ansvar för att anläggningarna hålls i trim och att den personal som kommer i kontakt med utrustningen också har de kunskaper som behövs för att kunna undvika onödiga larm.

Dessa skyldigheter låter sig ganska enkelt beskrivas. Däremot kan man ha skilda uppfattningar om hur man lämpligen bör gä till väga i fall då en Iarminnehavare inte iakttar vad som skäligen kan begäras.

En ordning som redan nu tillämpas pä vissa håll inom polisen är till en början att man nedprioriterar larm frän anläggningar där det med hänsyn till att tidigare obefogade larm har avgetts i stor omfattning finns skäl ätt anta att löpande underhåll och personalutbildning är eftersatta.

En sådan ordning kan enligt min mening inte anses inge betänkligheter med hänsyn till pohsens skyldigheter att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Beträffande samtliga grenar av polisverksamheten gäller ju att polisen måste prioritera bland sina uppgifter, och det måste anses ligga i sakens natur att ett larm från en anläggning som tidigare har avgett ett antal obefogade larm får stå tillbaka, om de tillgängliga resurserna behöver användas till andra och till synes mera angelägna uppgifter. Den som har en larmanläggning där obefogade larm är tämligen vanliga bör mot den nu angivna bakgrunden inte alhid kunna räkna med att polisen i alla lägen ger hans anläggning högsta prioritet.

En viss osäkerhet har emellertid i praktiken rått i frågan huruvida en nedprioritering av detta slag är godtagbar. Om den berörda ordningen får författningsmässigt stöd och sålunda kommer i mera allmän tillämpning, skulle detta sannolikt öka larminnehavarnas motivation att sköta de ålig­ganden som enligt vad som förut har anförts rimligen bör falla på dem. Jag föreslår i likhet med utredningen att en särskild bestämmelse i ämnet meddelas.

Klart är emellertid att man enbart härigenom'inte når någon lösning på problemen med obefogade larm. Någon nedprioritering i egentlig mening kan ju inte rimligen företas i andra fall än där larmet kommer från en anläggning som har avgett obefogade larm i stor omfattning. Även andra åtgärder måste uppenbarligen företas.

I anslutning till sina överväganden rörande frågan huruvida ett system med sanktionsavgifter vid obefogade larm bör införas (se vidare avsnitt 2.6 i det följande) har utredningen även diskuterat, om man skulle kunna införa en ordning som innebär att polisen tar betalt för alla utryckningar i anledning av larm - befogade likaväl som obefogande - en ordning som givetvis skulle innebära en viss ekonomisk press pä larminnehavarna.

Utredningen har för sin del anfört principiella betänkligheter mot denna lösning. Bl.a. skulle den enligt utredningen innebära att samhället tar betalt för det skydd till hälsa och egendom som var och en har rätt att fordra. Jag har förståelse för den synpunkten men vill peka på att skäl även .


 


Prop. 1982/83:163                                                   20

kan anföras för en motsatt uppfattning. Varje slag av larmsystem - auto­matiskt eller manuellt - kan ju sägas innebära att man skaffar sig förtur till samhällets begränsade resurser för brottsbekämpning, något som i och för sig kan göra det berättigat att ta ut ersättning för denna extra service (jfr prop. 1980/81:13 s. 42). Den utomordentligt stora andelen obefogade larm frän de mekaniska larmanordning.arna leder enligt min mening till vad som i realiteten kan betecknas som ett missbruk av de brottsbekämpande resurserna, och det kan därför framstå som så mycket mera skäligt med en generell betalningsskyldighet av nyss angivet slag. .

Man skulle alltså som jag ser det i och för sig kunna försvara en ordning som inebär att polisen tar ut ersättning för alla utryckningar i anledning av larm. Jag är dock inte beredd att i det här sammanhanget och pä det nu föreliggande underlaget föreslå att en sådan ordning införs. Dels kan natur­ligtvis de nyss anförda principiella betänkhgheterna inte frånkännas bety­delse och dels skulle vissa följdfrågor i sä fall behöva utredas närmare. Jag tänker då bl.a. pä de gränsdragningsproblem som uppkommer när det gäller andra orsaker fill brådskande polisutryckningar än larm frän central­anslutna anläggningar och på de undantag som måste göras för att undvika att ersättningsskyldigheten leder till stötande resultat. Dock torde en er­sättningsskyldighet efter de rikthr jer som jag nu har angivit vara en av de frågor som får övervägas närmare, om de åtgärder som jag här föreslär inte leder till en markant minskning av antalet obefogade larm.

En ordning som däremot bör kunna genomföras redan nu är att låta innehavare av centralanslutna larmanläggningar betala utryckningskostna­derna i sådana fall då det finns skäl att anta att de inte har gjort vad på dem ankommer för att undvika obefogade larmutryckningar. En sådan lösning kan åstadkommas, om polismyndigheten, när en anläggning har avgivit ett eller flera till synes obefogade larm, får förelägga innehavaren att låta se över anläggningen eller hålla genomgäng med personalen om hur den skall hanteras. En förutsättning för att ett sådant föreläggande skall få utfärdas bör i så fall vara att det med hänsyn till omständigheterna finns grund för ett antagande att det obefogade larmet beror på brister i dessa avseenden. Till föreläggandet skulle dä kunna knytas den rättsföljden att innehavaren får betala kostnaden för polisutryckningar som sker i anledning av larm efter det att föreläggandet har utfärdats och fram till dess att han visar att han har fullgjort vad som har ålagts honom. Från en sådan regel bör givetvis undantag göras för de fall där larmet har ullösts av ett brottsligt angrepp eller det av något annat skäl skulle vara uppenbart oskäligt atl ålägga betalningsskyldighet.

Givetvis skulle del i och för sig vara tänkbart att låta en betalningsskyl­dighet inträda så snart en anläggning har avgivit elt obefogat larm och säledes utan all föreläggande dessförinnan utfärdats. En sådan ordning skulle emellertid leda till ett ganska stort antal ärenden om ersättning och en hel del administrativa komplikafioner. Bl.a. skulle det vid flertalet


 


Prop. 1982/83:163                                                   21

utryckningar bh nödvändigt att utreda om larmet verkligen har varit obefo­gat eller om det har utlösts av elt brottsligt angrepp. Vidare får man räkna med all pohsmyndighelernas beslut mänga gånger inte skulle godtas av dem som åläggs betalningsskyldigheten och att således åtskilliga besvärs­ärenden skulle behöva hanteras. Den nu senast diskuterade ordningen skulle alltså bh förenad med en rätt betydande byråkrati.

En ordning som innebär att polismyndigheten först genom ett föreläg­gande gör klart för larminnehavaren atl hans anläggning inte synes fungera dllfredsslällande och alt polisen därför i fortsättningen kommer att ta ut ersättning för sina utryckningar, om inle rättelse sker, erbjuder vissa fördelar. För det första torde man därigenom på mindre omständligt sätt uppnå i det närmaste samma preventiva effekt som om ersättning skulle tas ut redan efter första utryckningen. Med hänsyn till ett sådant föreläggan­des verkningar torde larminnehavarna i allmänhet se sig ha anledning att i nästan lika hög grad undvika all drabbas av ett föreläggande som av en omedelbar betalningsskyldighet. Man kan mot den bakgrunden räkna med att innehavarna av anläggningar som avger obefogade larm i åtskilliga fall omedelbart söker vidta åtgärder i syfte atl undvika en upprepning. I många fall kommer därför bristerna all botas utan atl polisen över huvud laget behöver ta upp frågan. Jag förordar en lösning av denna innebörd.

Föreläggandet bör alltså närmast ha innebörden av en varning för larm­innehavaren all hans anläggning enligt polisens erfarenheter inle fungerar tillfredsställande och innebära att han åläggs att ombesörja en sakkunnig översyn av utrustningen eller i förekommande fall en information till den personal som kommer i kontakt med den i syfte att lära den hur man undviker obefogade larm.

Om den skisserade ordningen skall bh effektiv, bör förutsättningarna för all ett föreläggande av detta slag skall få utfärdas inle göras alltför stränga. Något krav pä fullständig utredning om den verkliga orsaken till elt av alh att döma obefogat larm bör inte lämpligen uppställas, eftersom erfarenhe­ten visar att det här ibland kan uppstå bevissvårigheler. Enligt min mening bör ett föreläggande kunna utfärdas så snart det finns skäl att anta att en obefogad pohsulryckning beror på att larmet har utlösts av misslag eller på andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utmstning. Det bör i stor utsträckning kunna överlämnas åt de lokala polismyndighelema att på grundval av sina egna erfarenheler av de aktuella anläggningama och med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall avgöra om det finns tillräcklig gmnd för elt sådant anlagande. Vid den bedömningen torde, när del gäller automatiska inbrottslarm, hänsyn framför allt få tas till frekven­sen av obefogade larm från de aktuella anläggningama. Beträffande de manuellt utlösta överfallslarmen torde man dock från polisens sida kunna utgå från all flertalet obefogade larm beror på misstag eller slarv av personalen.

Givetvis skall det av föreläggandet framgå vad larminnehavaren åläggs


 


Prop. 1982/83:163                                                                 22

att iaktta. Man torde kunna utgå frän att det i flertalet fall blir fräga om ettdera av två alternativ, beroende på om mekaniska eller mänskliga fakto­rer kan antas ha orsakat de obefogade larmen. Kan det antas att felet beror på brister i den tekniska utmstnitigen, bör innehavaren föreläggas att låta göra en teknisk översyn av anläggningen. Detta torde framför allt bli aktuellt när automatiska inbrottslarm har utlösts av annan orsak än misstag eller slarv av personalen. Kan larmet antas ha blivit utlöst av den sist­nämnda orsaken, bör emellertid föreläggandet innefatta ett åläggande för larminnehavaren att ombesörja erforderiig utbildning av personalen. Det ena behöver f.ö. inte utesluta del andra. Vid behov bör innehavaren givetvis åläggas att vidta åtgärder i båda dessa avseenden.

Verkan av alt ett föreläggande har utfärdats bör alltså vara att innehava­ren därefter får utge ersättning för de utryckningar som polisen gör i anledning av larm från anläggningen fram till den tidpunkt då han visat att han fullgjort vad som förelagts honom. En erinran om detta bör givetvis tas in i föreläggandet. Undantag bör göras endast i sådana fall då det skulle vara uppenbart oskäligt att ålägga betalningsskyldighet, exempelvis därför att det nya larmet har föranletts av ett brottsligt angrepp eller av händelser som inte kan läggas innehavaren till last. En viss möjlighet att jämka betalningsskyldigheten bör också finnas. Bortsett från fall av nyss angivet slag bör orsaken till det nya larmet inte spela någon roll för skyldigheten alt betala ersättning för utryckningskostnaden. Ett föreläggande om teknisk översyn bör inte utesluta att ersättning tas ut för utryckning i anledning av ett larm som har utlösts på grund av misstag frän personalens sida och omvänt.

Kostnaderna för polisutryckningen bör las ut med tillämpning av de normer som framgår av 3 § förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslutning av larmanläggningar till polisen. Det innebär f n. att larminnehavaren får betala 140 kronor per påbörjad timme för var och en av de polismän som har engagerats i utryckningen och två kronor för varje påbörjad kilometer som polisbilen har kört till och från larmplatsen.

Vilken utredning som skall godtas av polismyndigheten för att larminne­havaren skall anses ha visat att han har efterkommit föreläggandet torde få avgöras frän fall till fall. I allmänhet torde man fä kräva elt intyg av en behörig installatör att han har kontrollerat larmanläggningen och åtgärdat eventuella brister eller ett protokoll eller liknande handling frän personal­sammanträde hos larminnehavaren där det framgår att den berörda perso­nalen har informerats om hur larmanläggningen skall handhas och hur man undviker atl i onödan utlösa larmet. Beroende på föreläggandets utform­ning torde man i vissa fall få kräva handlingar av båda slagen. Sedan dokumentation av detta slag har kommit polismyndigheten till hända, bör emellertid någon betalningsskyldighet i anledning av det aktuella föreläg­gandet inte längre föreligga.

Eftersom man enligt vad jag fömt har angett inte kan ställa upp något


 


Prop. 1982/83:163                                                   23

krav pä fullständig utredning av larmorsaken för att ett föreläggande skall fä utfärdas, kan det naturligtvis i vissa fall tänkas förekomma alt det eller de obefogade larm som ligger till grund för ett föreläggande i realiteten är all tillskriva förhållanden över vilka larminnehavaren inte har kunna råda. Vid den avvägning som här måste göras synes denna konsekvens få accep­teras. Detta gäller inle minst mot bakgmnd av att man som jag tidigare har angett i och för sig kanske principiellt sett skulle kunna försvara en ordning som innebär att polisen generellt tar betalt för utryckningar på grund av larm.

De här föreslagna åtgärderna kommer att medföra ett visst administra­tivt merarbete för polisen. En tillämp-ning av det förordade systemet förut­sätter sålunda bl.a. att man häller viss kontroll över larmutryckningarna dels för att bevaka när tiden är mogen att utfärda elt föreläggande, dels för atl bevaka de ärenden där föreläggande har utfärdats och där alltså kostna­den skall debiteras larminnehavaren. Detta merarbete torde dock utan vidare kunna ske inom ramen för nuvarande resurser och mer än väl kompenseras av de besparingar som en minskning av antalet obefogande larmutryckningar innebär.

Den ordning som jag här har förordat bör vara tillämplig säväl i fräga om anläggningar som har direktanslutils till larmmottagare hos polisen som beträffande andra larmanläggningar som avger signaler till särskilda larm­mottagare. Jag vill emellertid till sist påpeka att det beträffande de direkt-anslulna larmen givetvis erbjuder sig ytterligare en sanktion för fall då en larminnehavare inle fullgör vad som har förelagts honom, nämligen att avbryta anslutningen. Även denna sanktion bör stå polisen till buds. Jag återkommer i specialmotiveringen till hur en bestämmelse i ämnet bör kunna utformas.

2.4 Tillstånd för larminstallationsföretag m. m.

Departementsförslaget innebär att yrkesmässig verksamhet för installa­tion av centralanslutna och därmed likställda larmanläggningar i fortsätt­ningen inte får bedrivas utan tillstånd av polismyndighet. Innan sådant tillstånd ges skall installationsföretaget kontrolleras med avseende på bl. a. ordenllighet och pålitlighet. Företagen åläggs vidare ett visst ansvar för att de anläggningar som installeras är lämpliga för sitt ändamål och atl deras installafionsarbeten utförs pä ett seriöst sätt. Installationsföretagen får rätt att begära uppgifier från centralt polisregister i samband med prövning av nyanställningar.

Utredningen har avvisat tanken på ett auktorisationssystem för larmin­stallatörer. Frågan orn ett tillständsförfarande av det slag som här föreslås har inte diskuterats av utredningen.

Remissinstanserna har i flertalet fall framfört kritik mot utredningens avvisande hållning till tanken på auktorisation av installatörer. Många


 


Prop. 1982/83:163                                                   24

remissinstanser ger ullryck för åsikten att ett sådant system skulle vara ett bra sätt att på längre sikt minska antalet obefogade larm. Från några håll har särskilt betonats atl man behijver kunna kontrollera installatörernas fillföriillighel med avseende på laglydnad och vandel. Möjligheten att använda sig av ett enklare tillstiindsförfarande |har påpekats av några remissinstanser (se vidare bilaga 3 avsnitt 2.4).

Skäl för departementsförslaget

Utredningen har ingående diskuterat om en ordning som innebär en offentlig auktorisation av installatörer kan vara en användbar metod att komma till rätta med de obefogade larmen. Som utgångspunkt för sitt resonemang har utredningen bl.a. anfört atl man här i landet bmkar vara återhållsam när del gäller all införa regler om auklorisationslvång. Skälet härtill är alt de ofta medför etableringshinder och konkurrensbegränsning­ar, något som i sin tur kan leda till fördyringar och till atl stmktumt-- vecklingen i den berörda branschen påverkas negativt.

Det finns dock enligt utredningen vissa skäl som talar för ett syslem med en myndighetskontrollerad auktorisation av larminstallatörer. Erfarenhe­ten har visat all olämpligt utförda installationer är vanligt förekommande och atl installatörernas kunskaper och yrkesskicklighet med hänsyn till den moderna teknikens alltmer sofistikerade anläggningar har blivit av stor betydelse för hur en anläggning skall komma att fungera. Genom ett auktorisationssystem skuUe man enligl utredningen få garantier för alt installationerna blir utförda pä ett riktigt sätt och att produktvalet blir anpassat efter larmobjektet och dess miljö. Om man bland fömtsättningar­na för auktorisation även skulle ta med ett krav på tillförlitlighet i fråga om laglydnad och vandel, ger man konsumenterna en extra trygghet; installa­törerna får kännedom om förhållanden som rör deras säkerhets- och skyddsinlressen.

Mot tanken pä elt auktorisationssystem talar enligt utredningen bl.a. den omständigheten all en sådan ordning ställer krav på en organiserad fortlöpande övervakning av larminstallatörerna antingen i form av en obli­gatorisk besiktning av nyinstalleiade larmanläggningar eller genom en registrering av anläggningarna med uppföljande statistik över avgivna larm. Elt sådant övervakningssystem skulle medföra en omfattande admi­nistration och bli myckel resurskrävande. Del framstår därför enligt utred­ningen inle som någon realistisk lösning. En mer passiv kontroll, dvs. att man litar till reklamationer eller anmälningar, skulle vara otillräcklig då man därmed inte kan garantera att den som en gång erhåUit auktorisation även i fortsättningen uppfyller kompetenskraven. Utredningen har vidare ansett atl det inte har framkommit något som tyder på att det finns behov av kontroll av installalöremas laglydnad och vandel.

Utredningen har sammanfattningsvis funnit det tveksamt om sambandet mellan en auktorisation och en minskning av antalet obefogade larm är


 


Prop. 1982/83:163                                                   25

sådant alt del kan motivera ett resurskrävande auktorisationssystem av äiigivet slag. En sådan nyordning skulle dessutom enligl vad utredningen har framhållit inte få någon effekt när del gäller anläggningar som är i bmk, när systemet införs.

Flertalet remissinstanser har som sagt gett uttryck för en motsatt upp­fattning. Därvid har bl. a. framhållits atl étt äUklorisalionskrav tillförsäkrar både polisen och objektsägaren en viss garanti för att larmutmstningen uppfyller någon form av tekniska minimikrav och att den är anbringad på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt av en därtill lämplig person. Behovet av att kontrollera installatörernas vandel och laglydnad har betonats sär­skilt av några instanser, som påpekat all det finns ett starkt intresse hos kunderna att kunna lita på att det är ett seriöst företag man har att göra med. Några remissinstanser — bl.a. länsstyrelsen i Värmlands län — har väckt tanken på elt enklare tillständsförfarande för larminslallatörer, jäm­förbart med det som föreskrivs i exempelvis lagen (1979:357) om yrkes­mässig försäljning av dyrkverktyg.

För egen del vill jag först erinra om litredningens kartläggning av olika orsaker till obefogade larm. Den undersökningen gav vid handen atl olämpliga anläggningar och bristfällig montering kan antas ligga bakom en betydande del av de onödiga larmen. Del ligger därför nära till hands att vidta åtgärder för att dels söka motverka riskerna för mindre omsorgsfullt utförda installationer, dels söka skapa ökade garantier för att valet av ny larmutmstning i varje särskilt fall bedöms fackmässigl med hänsyn till anläggningens syfte och den miljö, där den skall fungera. Detta gäller naturligtvis särskilt mot bakgmnd av alt larmanläggningarna numera utgör ett mycket betydelsefulh inslag i den brottsförebyggande och brollsbeiv-rande verksamheten och atl det därför är ett. samhällsintresse all anlägg­ningar av aktuellt slag har en från olika synpunkter godtagbar kvalitet. Mol bakgrund härav anser jag för min del att det är befogat att man från samhällets sida ställer vissa krav på installationsföretagen oCh skaffar sig en möjlighet till insyn i branschen.

Klart är atl den prövning som elt offentligt auktorisationssystem i egent­lig mening innebär skuUe ge möjligheter för samhället att skaffa sig en ganska god kontroll över inslallationsbranschen. Ett auktorisationsförfa-rande är emellertid också förenat med vissa nackdelar. Den omständighe­ten att det som utredningen påpekat skulle innebära en inskränkning i näringsfriheten pä området som skulle kunna påverka stmktumtveckling-en inom branschen anser jag visserligen med hänsyn till dennas mycket speciella karaktär inte utgöra någon avgörande olägenhet. Vad som främst talar mol tanken på alt införa elt auktorisationsförfarande är snarare alt man i så fall också måste skapa administrativa fömtsättningar för den prövning som skulle bli aktuell. Genom all bevilja auktorisation skulle nämligen del allmänna la på sig ett visst fortlöpande ansvar för inslalla-tionsförelagens branschkompetens och yrkesskicklighet i övrigt. Ett sy-


 


Prop. 1982/83:163                                                   26

slem av detta slag ställer därför stora krav på resurser och sakkunskap hos de myndigheter som skall handlägga dessa ärenden.

Jag gör i likhet med utredningen den bedömningen att de kostnader och övnga olägenheter som ett auktorisationssystem innebär knappast upp­väger de relativt begränsade fördelar som här står att vinna, och jag är därför inte beredd att föreslå en sådan lösning.

Enligt min mening bör man dock ta till vara en del av de både principiella och praktiska fördelar som obestridligen är förenade med att samhället får en viss insyn i och kontroll över installationsbranschen. För att uppnå detta behöver man dock inte gå så långt som till ett auktorisationsförfa­rande. Man kan nöja sig med en ordning som innebär att yrkesmässig verksamhet för installation av centralanslutna larmanordningar förutsätter tillstånd av myndighet, lämpligen polismyndighet. En sådan ordning har motsvarighet på andra områden, t.ex. inom tillämpningsområdet för den fömtnämnda lagen om yrkesmässig försäljning av dyrkverktyg. Andra exempel erbjuder lagen (1966:742) om hotell- och pensionatrörelse och lagen (1981:2) om handel med skrot och begagnade varor.

Inom ramen för ett tillständsförfarande bör det för det första vara möjligt att hindra uppenbart oseriös installationsverksamhet. På samma sätt som i de nyssnämnda tre lagarna kan ett företag i branschen åläggas att utse en föreståndare, som kontrolleras med avseende på laglydnad och vandel, en ordning som flera remissinstanser också har efterlyst. Detsamma bör gälla i fräga om ledamöter i företagets styrelse.

Personer med sådan kriminell belastning som gör dem mindre väl läm­pade för atl bedriva verksamhet för installation av larmutrustning kan pä så sätt hindras från att komma in pä marknaden. Ett tillståndsförfarande innebär därmed en viss trygghet för kunderna, som ju ofta till installatörer­na lämnar ut sina vitalaste säkerhets- och skyddsintressen. En ordning av aktuellt slag är enligt in mening motiverad även oberoende av intresset att komma till rätta med falsklarmsproblemen.

Förfarandet skulle vidare ge polismyndigheten en god överblick över den installationsverksamhet som bedrivs i polisdistriktet och en viss kon­takt med installatörerna, något som också kan vara ägnat att främja samar­betet mellan dem och polisen.

Jag nämnde tidigare att brister ii själva installationsarbetena kan antas vara tämligen frekventa orsaker til! obefogade larm. Del framstår mot den bakgrunden som rimligt att man i detta sammanhang även ställer vissa kvalitetsmässiga minimikrav på de företag som får tillstånd att utöva verksamheten. Av ett behörigt installationsföretag bör kunna krävas att installationsarbetena utförs på ett omsorgsfullt och korrekt sätt.

En ytteriigare fömtsättning för tillstånd bör mot bakgmnd av det anförda vara att det kan antas att verksamheten kommer att bedrivas med nog­grannhet och omsorg. Jag skall i specialmotiveringen gå in närmare på frågan om vilken prövning som kan bli aktuell för polismyndighetens del.


 


Prop. 1982/83:163                                                                 27

Jag vill här bara nämna att det i princip gäller att bedöma sådana förhållan­den som sökandens yrkesskicklighet och erfarenhet av branschen eller andra jämförbara omständigheter.

En bestämmelse av angivet slag torde emellertid få sin största betydelse, när det gäller frågor om återkallelse av tillstånd. Den innebär nämligen alt. konstaterade uppenbara brister i nu angivna avseenden kan medföra att tillståndet återkallas. Jag skall återkomma även till detta i specialmotive­ringen. Påpekas bör emellertid att en enstaka felbedömning givetvis inte bör föranleda återkallelse av tillståndet, medan däremot upprepade för­summelser kan tyda pä en sådan bristande lämplighet som bör föranleda att tillståndet omprövas.

Angeläget är givetvis att installatörerna kommer in i bilden på ett så tidigt stadium som möjligt, när nya larmanläggningar skall anskaffas och när äldre utrustning skall kompletteras eller ändras. Helst bör varje sådan åtgärd planeras i samråd med det installationsföretag som skall svara för installationsarbetet. Företagel har nämligen normah den produktkänne­dom och den erfarenhet som behövs för att kunna bedöma, vilken typ av utrustning som generellt sett är lämpligast med hänsyn till den miljö och de bevakningsuppgifter som det är fråga om. Utredningen har också framhål­lit att brister i dessa avseenden är en ganska vanlig orsak till obefogade larm. För att minska riskerna för obefogade larm av dessa orsaker och för att inskärpa vikten av ett omsorgsfullt produktval i det enskilda fallet bör även bedömningar av detta slag anses omfattade av installationsföretagens ansvar. Ett företag bör med andra ord se till att den utrustning som installeras är lämplig med hänsyn till bevakningsuppgifter och miljö.

Polismyndighetens tillsyn över installationsföretagen får naturligtvis med del här skisserade systemet en i viss mån passiv karaktär. Någon mera ingående prövning av en ansökan om tillstånd kan sålunda inte förutsättas. Det blir här i första hand fråga om en registerslagning för kontroll av humvida laglydnadskravet är uppfyllt för föreståndarens och eventuella styrelseledamöters del samt en allmän bedömning av om det finns anledning räkna med att verksamheten kommer att bedrivas seriöst.

En fråga om återkallelse av ett tillstånd bör tas upp endast på förekom­men anledning, t.ex. därför att föreståndaren inte längre uppfyller kravet på laglydnad och vandel eller därför att man i det löpande arbetet finner upprepade och allvarliga bristfälligheter i fråga om de installationsarbeten som ett företag har utfört och som har resulterat i ett stort antal obefogade larm från anläggningar som har installerats. I ärenden om återkallelse av tillstånd av de sistnämnda skälen - ärenden som f. ö. kan antas bli ganska sällsynta - bör polisen vid behov kunna anlita utomstående teknisk exper­tis.

En särskild fråga är humvida de allmänna krav beträffande laglydnad och vandel som enligt det fömt anförda bör ställas upp i fråga om förestån­dare och styrelseledamöter i ett installationsföretag bör utsträckas till all


 


Prop. 1982/83:163                                                   28

gälla även de anställda i företaget eller åtminstone den personal som direkt sysslar med installationsarbeten. Otvivelaktigt kan goda skäl anföras för en sådan lösning. Man skulle här kunna länka sig samma ordning som när det gäller anställda i bevakningsförelag, vilka enligl 4§ lagen om bevak­ningsförelag måste godkännas av myndighet vid prövning avseende bl. a. laglydnad. Å andra sidan ger denna ordning upphov till en viss byråkrati: personalen måste registreras, byte av anställningar måste fortlöpande rap­porteras etc.

Ett alternativ är att låta förelagen själva på framställning fä utdrag ur centralt polisregister vid prövning av nyanställningar. Denna rätt föreligger enligl 17 § polisregisterkungörelsen (1969:38) för televerket i fräga om den som söker anställning vid eller annars skall tjänstgöra inom verkets larm­verksamhet, vilken dock numera bedrivs i bolagsform. Som jag ser del skulle en generell ordning av detta slag vara den mest smidiga och ända­målsenliga på förevarande område. Del ligger ju uppenbarligen i de berör­da förelagens eget intresse atl personer med mera omfattande kriminell belastning som ligger nära tillbaka i tiden inte fär syssla med känsliga installationsarbeten av exempelvis inbrottslarm. Jag förordar en lösning av nu angivet slag. Till frågan hur den laglekniskl bör genomföras återkom­mer jag i specialmotiveringen.

Från tillståndsplikten bör staten undantas. Auktoriserade bevaknings­företag, vilka som framgått är föremål för kontroll i annan ordning, bör inte heller omfattas av tillståndsplikten. Tillslåndsärendena kommer alt bli förhållandevis få till antalet och kan enligl min uppfattning utan vidare handläggas inom ramen för nuvarande resurser.

2.5   Direktanslutning av larm till polisen

Departementsförslaget innebär alt anläggningar för överfallslarm får anslutas till polisens larmmottagare efter beslut av polismyndigheten i orten. Anslutning får medges, om del är sannolikt all innehavaren löper risk att bli utsatt för rån eller annat överfall. De lokala polismyndigheterna föreslås vidare få besluta om direktanslutning av inbrottslarm från objekt som är vikliga för totalförsvaret samt objekt som tillhör postverket och bankväsendel. Även inbrottslarm från andra objekt får direklanslulas, om det är påkallat av särskilda skäl, men då efter beslut av rikspohsstyrelsen.

Utredningsförslaget överensstämmer med departementsförslaget utom i vad avser rätten till direklanslutning av inbrottslarm, som enligt utredning­en bör begränsas till atl i huvudsak avse vikliga objekt inom totalförsvaret.

Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningsförslaget beträf­fande direktanslutning av överfallslarm. Förslaget om att på angivet sätt begränsa rätten till direklanslutning av inbrottslarm har däremot kritiserats från många håll. Det har därvid frtimför allt hävdats att även post- och bankkontor bör få direktansluta sina inbrottslarm till polisen. (Se vidare bilaga 3 avsnitt 2.6.)


 


Prop. 1982/83:163                                                   29

Skäl för departementsförslaget

Enligt nuvarande ordning har innehavare av anläggningar för överfalls­larm i regel möjlighet att ansluta dessa till polisens larmmottagare. I fräga om direklanslutning av inbrottslarm gäller enligl rikspolisstyrelsens tidi­gare nämnda anvisningar all sådan anslutning får medges av den lokala polisstyrelsen beträffande för totalförsvaret viktiga objekt, postverket och bankväsendel tillhöriga objekt saml apotek. Efter prövning av rikspohssty­relsen får dhektanslulning medges även i andra fall, exempelvis beträffan­de objekt som kräver särskilt skydd på grund av att de inrymmer stora egendomsvärden. Objekt som faller utanför denna beskrivning men som var anslutna när anvisningarna utfärdades har t. v. fått vara kvar under fömtsättning all de inte har utgjort någon belastning med hänsyn till polisens arbete i övrigt. För direktanslutning utgår numera avgifter enligt förordningen (1982:789) om ersättning för polisbevakning och för anslut­ning av larmanläggningar till polisen.

Utredningen har antagit att användningen av överfallslarm i framtiden " kommer att öka och har mol den bakgmnden föreslagit att polisen skall fä befogenhet alt begränsa kretsen av objekt som skall medges rätt till direkl­anslutning av sådana larm. Avgörande för om anslutning skall tillåtas bör enligt utredningen vara innehavarens behov av direktanslutning med hän­syn till risken för rån eller överfall och möjligheterna för polisen att hålla en god ulryckningsberedskap i distriktet.

När del gäller rätten alt direktansluta anläggningar för inbrottslarm har utredningen föreslagit betydande inskränkningar i förhållande till vad som nu gäller. En sådan anslutning bör tillåtas endast beträffande objekt som är viktiga för totalförsvaret. Den nuvarande rätlen liU anslutning för post- och bankkontor, apotek samt andra skyddsvärda objekt bör enligt utredningen avskaffas. Förslaget har gmndats bl. a. på uppfattningen atl det i princip i första hand måste vara vars och ens egen sak att skydda sin egendom och att de nuvarande principerna för anslutning av inbrottslarm har lett till att ansvaret och kostnaderna för skydd av privat egendom till stor del har övervältrats på samhället.

Remissinstanserna har genomgående godtagit utredningens förslag rö­rande överfallslarm. De remissinstanser som har tagit upp frågan om rätten till direklanslutning av inbrottslarm har i allmänhet ansett att utredningen här har intagit en aUlför restriktiv hållning. Sålunda har bl. a. rikspolissty­relsen framhållit som sin mening atl direklanslutning av inbrottslarm bör tillåtas också beträffande postkontor, banker, apotek och - efter en re­striktiv prövning - även andra skyddsvärda objekt. Postverket har för sin del tagit avstånd frän tanken alt verket inte längre skulle fä ansluta sina inbrottslarm tiU polisen. Verket har bl. a. framhålht all hemliga handlingar, under postbefordran enligt gällande instmktioner skall förvaras i larm-skyddade valv eller värdeskåp med inbrottslarm som är kopplade liU polisen. Även bankema har bestämt avvisat utredningens förslag, medan man från apotekshåll har accepterat utredningens ståndpunkt.


 


Prop. 1982/83:163                                                   30

Jag vill för min del först erinra om att överfallslarm syftar till att påkalla hjälp i akuta nödsituationer. Det kan i praktiken vara fräga om exempelvis väpnade rån, där alltså ett mycket allvarligt hot är riklat mot en eller flera människor. Elt polisingripande måste därför alltid kunna göras snabbt, när ett sådant larm har utlösts. Anläggningar för överfallslarm finns regelmäs­sigt i post- och bankkontor, men även apotek och en del varuhus och butiker har sådana larmanordningar. Jag ansluter mig i likhet med flertalet remissinstanser till utredningens förslag rörande rätten till direktanslutning av sådana anläggningar.

När det sedan gäller inbrottslarm bör först framhållas att utredningen givetvis inte har avsett att de intressenter som enligt dess förslag skulle förlora rätlen till direktanslutning därmed också skulle gå miste om möjlig­heten att hålla sig med inbrottslarm. Skillnaden består i praktiken i att de i framtiden skulle fä ansluta dessa anläggningar till andra larmmoltagare, vars främsta uppgift skulle vara att kontrollera och i förekommande fall förmedla larmen till polisen.

Klart är dock att detta skulle innebära en försämring av skyddet för de aktuella objekten, i synnerhet vad avser förhållandena utanför de största kommunerna. Delta gäller även om man i enlighet med vad som förut har förordats överger utredningens tanke på en generell skyldighet för objekts­innehavarna att låta kontrollera larmorsaken innan ett larm vidarebeford­ras till polisen. Del förutsatta systemet skulle ju ändå innebära att frän utryckningssynpunkt värdefulla minuter förloras under den tid som åtgår frän det att ett larm har utlösts till dess att det hunnit vidarebefordras till polisens kännedom.

Å andra sidan måste man naturligtvis pä något sätt avgränsa den krets som skall tillåtas direktanslutning. I linje med vad remissinstanserna har påpekat bör denna gränsdragning göras med utgångspunkt från de olika objektens karaktär, varvid naturligtvis det behov som typiskt sett förelig­ger av en snabb polisinsats vid ett brottsligt angrepp träder i förgrunden. Även allmänna brottsförebyggande synpunkter måste här tillmätas bety­delse.

Från dessa utgångspunkter inger förslaget att ta ifrån banker och post­kontor deras nuvarande rätt till direklanslutning stark tvekan. I banker och postkontor förvarasju stora mängder kontanter och de är därför attraktiva mål för personer som planerar atl begå brott. För bankernas del är det kanske i första hand de s. k. serviceboxarna som brukar vara utsatta för angrepp. Det rör sig i dessa fall om pengar som allmänheten deponerar i bankerna efter stängningstid. Men dessutom förvaras ju stora värden i bankkontor och i penningautomater, och i sina bankfack förvarar bankerna i stor utsträckning värdehandlingar m.m. för allmänhetens räkning. När det särskilt gäller postkontoren tillkommer den i postverkets remissyttran­de framförda synpunkten alt där stundom förvaras hemliga handlingar av skiftande art, vilka kan kräva det särskilda skydd som här åsyftas.


 


Prop. 1982/83:163                                                   31

Vid inbrott och liknande brottsliga angrepp mot banker och postkontor finns det mot den nu angivna bakgrunden ett påtagligt behov av snabba och redan i inledningsskedet effekdva åtgärder från polisens sida. Enligt min mening bör de därför även i fortsättningen ha möjlighet att direktansluta sina inbrottslarm till polisens larm mottagare. Detsamma bör naturligtvis gälla i fråga om objekt som är viktiga för totalförsvaret. Medgivande till direktanslutning bör i samtliga dessa fall kunna ges av polismyndigheten i orten.

Givetvis finns en del andra objekt som har ett lika påtagligt skyddsbehov och där liknande synpunkter pä snabba polisingripanden sålunda gör sig gällande. En ny reglering i ämnet bör därt'ör - i likhet med vad som nu gäller - ge möjlighet atl, om särskilda skäl föreligger, tillåta direktanslut­ning av inbrottslarm även från andra objekt. Här bör tillståndsfrågan prövas från fall till fall med hänsyn till det aktuella skyddsbehovet. Enligt den nuvarande ordningen ankommer det pä rikspolisstyrelsen att pröva dessa ärenden. Jag ser ingen anledning att ändra på detta. Tvärtom ger denna centrala beslutsordning en garanti för en enhetlig praxis pä området, låt vara att man naturligtvis måste beakta de lokala förhållandena, där­ibland belastningen i fräga om utryckningsanspräk pä det aktuella polisdi­striktet.

För apotekens del är förhållandena något annorlunda. De har enligt nuvarande ordning möjlighet att direktansluta sina inbrottslarm till polisen. Av apoteksbolagels remissyttrande i detta ärende framgår emellertid att apoteken i betydande utsträckning har övergått eller kommer att övergå till att ansluta sina inbrottslarm till bevakningsföretag eller larmcentraler. Skyddsbehovet för apotekens del är typiskt sett inte lika stort som när det gäller bank- och postkontor. Vid en ny reglering torde apoteken mot bakgrund av det anförda inte behöva ingå i uppräkningen av objekt som generellt skall tillåtas direktanslutning. Vissa övergångsbestämmelser torde dock bli erforderliga.

Den ordning som jag här har förordat medför att det blir nödvändigt att ompröva tillstånden för en del av de objekt som nu är anslutna till polisens larmmottagare. Jag syftar på de objekt som var anslutna före år 1965 och som då enligt den särskilda övergångsregeln medgavs rätt till fortsatt anslutning. I den män innehavarna av sådana anläggningar även fortsätt­ningsvis vill ha sina larm direktanslutna, bör tillståndsfrågan prövas pä nytt av rikspolisstyrelsen. Om det då blir aktuellt att inte ge tillständ till fortsatt anslutning, måste givetvis vederbörande intressent få möjlighet att under en övergångstid ansluta sitt larm till en annan larmmottagare. Detta bör beaktas när övergångsbestämmelser utformas i ämnet.

Den reglering som behövs på det nu aktuella området behöver inte ha form av lag utan kan tas in i en av regeringen beslutad förordning. Det kan inte uteslutas att ändrade förhållanden kan föranleda en annan bedömning i någon av de frågor rörande direktanslutning som jag förut har berört. Det bör då ankomma på regeringen att besluta härom.


 


Prop. 1982/83:163                                                   32

2.6   Falsklarmsavgift

Departementsförslaget innebär att tanken på en sanktionsavgift som påföljd vid obefogade larm t. v. avvisas.

Utredningsförslaget överensstämmer med departementsförslaget.

Remissopitiionett är splittrad i denna fråga. Hälften av remissinstanserna har anslutit sig tiU utredningens uppfattning, medan ungefär lika många har intagit en motsatt ståndpunkt och förordat alt man inför en avgift av angivet slag- (Se yidare bilaga 3 avsnitt 2.3.)

Skäl för departementsförslaget

Förslag om att införa något slag: av sanktionsavgift på del här området fördes urspmngligen fram i den debatt som föregick tillkallandet av larmul-redningen, se bl. a, JuU 1978/79:7 och 1975 ärs poHsutrednings belänkande (SOU 1979:6) Polisen (s. 164-165). Frågan berördes även i utredningsdi­rektiven,

För sin del har utredningen alltså stannat för atl inte föreslå elt avgifts­system av det här slaget. Utredningens uppfattning är, som jag fömt har berört, all del skuUe vara prihcipiellt felaktigt att ta ut en kostnadstäckan­de generell avgift av objektsägarn.a för alla larm, vare sig de är befogade eller obefogade. En eventuell avgift måste därför enligl utredningen utfor­mas sä alt den skulle utgå bara i de fall då pohsen gör en utryckning i anledning av ett falskt larm, dvs. ett larm som inte ullösts av ett brottsligt angrepp på del skyddade objektet.

Utredningen har emellertid anföit flera argument mot en sanktionsavgift av detta slag. Sålunda har framhållits all svårigheten att i del särskilda fallet fastställa den direkta larmors.iken gör ett sådant system.mycket svårt att tillämpa. Den omständigheten att ett larm har förefallit obefogat när polispersonal kommit till platsen behöver ju inte utesluta alt det i verklig­heten har förekommit elt försök till brottsligt angrepp, låt vara utan synliga spår i efterhand. Utredningen har i den delen framhållit att man för att kunna få en någorlunda pålitlig bedömning av larmorsak skuhe behöva införa en ordning soin innebär atl en tekniker följer med yid varje larmul-ryckning för att kontrollera larmutmstningen och att polispatmUen ges tillräckligt med tid för en noggrann undersökning av larmobjektel. En sådan lösning är enligt utredningen varken praktiskt genomförbar eller ekonomiskt försvarbar.

Utredningen har även diskuterat möjligheten att lägga bevisbördan för alt elt larm har varit befogat på objeklsägaren men har avvisat även en sådan lösning, närmast av det skälet att den skulle föra nied sig en kompli­cerad och resurskrävande administration.

Som en annan nackdel har utredningen åberopat alt det sannolikt skiille vara nödvändigt att utforma reglerna om avgiftsbeloppets slorlek på ett sådant sätt alt hänsyn kan tas till betalningsförmåga!] hos dem spm skall


 


Prop. 1982/83:163                                                   33

svara för den. För att systemet skulle få någon effekt för stora och betal-ningsslarka förelag måste det nämligen enligl utredningen krävas myckel höga avgifter. Men risken alt drabbas av sädana avgifter skulle förmodli­gen avhålla mindre förelag från att skaffa larmanordningar, trots att detta från brottsförebyggande synpunkt kunde vara befogat. En låg generell avgift skulle å andra sidan inte få nämnvärd effekt på större företag. Utredningen har befarat all ett avgiftssystem även med hänsyn härtill skulle ställa krav på en krånglig och resurskrävande administrativ apparat.

Remissutfallet är som nämnts ganska splittrat. ÅlskiUiga remissinstanser har anslutit sig till utredningens ställningstagande. En motsatt uppfattning har emellertid framförts frän flera håll. De remissinstanser som har uttalat sig för en sanktionsavgifi har ansett att utredningens argument inte är övertygande. Några förslag till hur man skall bemästra de av utredningen belysta svårigheterna har emeUertid inte lagts fram. Däremot har heh allmänt framhållits att ett ordentligt ekonomiskt påtryckningsmedel i för­ening med andra åtgärder bör kunna bidra till alt bättre anläggningar anskaffas och tiU atl tillsyn och skötsel förbättras.

För egen del vill jag inte utesluta all ett system med falsklarmsavgifter skulle kunna innebära vissa fördelar. Larminnehavama skulle därmed få en ytterligare ekonomisk press på sig att verka för att deras anläggningar inle avger obefogade larm. Detta skuUe kunna få betydelse inle bara när det gäller underhåll av anläggningarna samt utbildning av den handhavan­de personalen ulan även som en faktor all la med i bedömningen vid anskaffning och installation av nya anläggningar.

Som utredningen har framhållit är del emellertid samtidigt klart att ett avgiftssystem är behäftat med vissa nackdelar. UppenbarUgen skulle svå­righeten alt fastställa den egentliga larmorsaken skapa problem. I stället för alt som nu kunna lämna platsen efter alt ha konstaterat att någon pohsinsats inte behövs skulle sålunda polisen i åtskiUiga fall behöva verk­ställa en brottsplatsundersökning och en teknisk undersökning av larman­ordningen för att faslsläUa larmorsaken. En sådan ordning skulle alltså bh resurskrävande, och sannolikt skulle man ändå stöta på många fall där det inte går att med säkerhet fastställa larmorsaken.

De nu berörda nackdelarna torde i allt väsentligt kvarstå även om bevisbördan för att larmet inte var omotiverat läggs pä anläggningsinneha­varen. Polisen skulle säkerligen ändå få göra en hel del egna undersökning­ar bl. a. för alt få underlag att utvärdera den av anläggningsinnehavaren förebragla utredningen. I annat fall riskerar man att avgiften i praktiken skulle drabba slumpmässigt och ineffektivt.

Återstår alltså möjligheten att ta ut avgift vid alla larmutryckningar som pohsen gör. Den frågan har jag tidigare berört i avsmttet om larminneha­varnas skyldigheter (se avsnitt 2.3). Mot en sådan ordning kan som jag där framhöll anföras en del principiella betänkligheter. Detta gäller kanske i synnerhet om systemet skulle utformas på del sättet att en avgift las ut för 3    Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1982/83:163                                                   34

att uppgift lämnas tiU polisen om larm från en icke direktansluten anlägg­ning. En ordning av detta slag skulle i praktiken ligga nära en generell avgiftsbeläggning av pohsanmälningar om akuta händelser som bedöms påkalla polisingripande. Som jag fömt konstaterade erbjuder del nu före-hggande materialet inle lilhäckligt underlag för elt förslag i denna riktning. Jag viU emeUertid erinra om att jag samfidigt framhöll alt en ersättnings­skyldighet av detta slag torde vara en av de frågor som får övervägas närmare, om de åtgärder som jag har föreslagit i det föregående inte leder till en minskning av antalet obefogade larm.

De invändningar som kan anföras mot en renodlad sanktionsavgifi vid obefogade inbrottslarm gör sig inte i lika hög grad gällande i fråga om överfallslarm. Anläggningar för ö\'erfallslarm sköts nämligen regelmässigt manuellt. Det medför bl. a. atl det här är lättare atl klarlägga den dhekla larmorsaken. Förhållandena kan i det avseendet sägas påminna om brand­larmen, beträffande vilka man pii många håll tillämpar elt system med ersättningsskyldighet. I det av utiredningen presenterade materialet finns emellertid ingenting som tyder på att obefogade överfallslarm skulle vara så frekventa att det föreligger tillräckliga skäl för en särreglering på det onwådet.

Allmänt sett gäller som utredningen har anfört slutligen all ett system med avgifter på del här området skulle skapa administrativa svårigheter vad avser formerna för prövning och överprövning av beslut i dessa ärenden. Med hänsyn fill del stora antal falsklarm som nu förekommer skulle det sannolikt krävas en räitl betydande administrativ apparat för prövningen av dessa ärenden, något som också skulle dra med sig kostna­der. Detta gäller oavsett vilken typ av avgiftssystem man i så faU skulle välja.

Sammanfattningsvis delar jag utredningens uppfattning att man inte nu bör införa elt avgiftssystem med sikte på all minska antalet obefogade larm.

2.7 Myndighetskrav på larmanläggningar

Departementsförslaget innebär atl man inle f. n. bör införa ett admini-straUvl regelsystem med föreskrifter om bl.a. kvalitetsmässiga krav på den utrustning som får användas i centralanslutna larmanläggningar. Möj­lighet att meddela sådana normer skall dock finnas när det gäller anlägg­ningar som är eller avses bli direklanslulna till polisen.

Utredningsförslaget avviker från departemenlsförslaget så till vida att utredningens lagförslag innebär att rikspolisstyrelsen ges genereU befogen­het att meddela föreskrifter av angivet slag.

Remissinstanserna har i aUmänhet stälh sig positiva fill tanken på all i administrativ ordning framtvinga en viss minimistandard på anläggningar­na. Åtskilliga instanser intar dock en negativ hållning till en reglering av detta slag (se vidare bilaga 3 avsnitt 2.5).


 


Prop. 1982/83:163                                                   35

Skäl för departementsförslaget

Utredningen har föreslagit atl rikspolisstyrelsen fär i uppdrag alt medde­la föreskrifter om bl. a. utförande, beskaffenhet, egenskaper, användning, kontroll och besiktning av larmanläggningar. Sådana föreskrifter bör enligt utredningen vara ett verksamt medel att komma tiU rätta med falsklarms­problemet. Styrelsens uppdrag skulle i första hand ta sikte på direklanslul­na anläggningar, men föreskrifterna skulle kunna tjäna som riktmärke för den övriga larmmarknaden. Enligl förslaget skulle rikspolisstyrelsen få genereU befogenhet att meddela föreskrifter av aktuellt slag.

Till grund för utredningens ställningstagande ligger bl.a. den uppfatt­ningen att samhället bör få en kontroll över produktutvecklingen på pmrå-det för att styra denna i riktning mot mera driftsäkra och mindre falsk­larmsbenägna larmanordningar. Utredningen har för sin del inte gått när­mare in på frågan om vad de aktuella föreskrifterna skulle innehålla i sak men har fömtsatt atl rikspohsstyrelsen skall kunna få bhräde av bl.a. statens provningsanslalt i arbetet med föreskrifterna. KontroUen av atl föreskrifterna följs fömtsatts ske genom officiell provning.

Vid remissbehandlingen synes utredningens uttalanden i allmänhet ha uppfattals som ett förslag om att rikspolisstyrelsen skall meddela generella föreskrifter med avseende på både direklanslulna och icke direktanslutna anläggningar. Ett betydande antal remissinstanser har ställt sig bakom denna tanke. Flera av dessa instanser har emeUertid betonat viklen av att kvalitetskraven utformas och tillämpas på sådant sätt att den fria konkur­rensen inte sätts i fara. Vidare har erinrats om vikten av alt svenska regler om larmanläggningar anpassas till internationella normer på området, ef­tersom i annat fall tekniska handelshinder kan uppkomma.

Åtskilliga remissinstanser har å andra sidan avstyrkt förslaget. I huvud­sak har man därvid ansett att sådana föreskrifter skuUe innebära ett opå­kallat ingrepp i näringsfriheten på larmområdet samt alt ett eventuellt behov av alt standardisera larmutmstning kan tillgodoses genom det inter­nationella samarbete som pågår för att ta fram enhetliga normer på områ­det.

För att man på lång sikt skall kunna nedbringa antalet obefogade larm till en acceptabel nivå är det enligl min uppfattning nödvändigt att produktut­vecklingen på pmrådet tar sikte på skärpta krav på skydd i detta avseende. Spm jag tidigare har påpekat har del hittills inte funnits tillräckliga ekpnp-miska motiv för en sådan utveckling. De förslag som jag i del föregående har lagt fram syftar också till stor del till alt bota denna brist.

Ett regelsystem som innebär att samhället skaffar sig kontroll över larmmarknaden genom föreskrifter med vissa minimikrav pä utmstningen skulle givelvis kunna erbjuda vissa fördelar. Man skulle då få ökade garantier för atl den larmutmstning som används är godtagbar även från de utgångspunkter somhär är aktuella.

Som jag ser del är emellertid en sådan lösning även förenad med en del


 


Prop. 1982/83:163                                                   36

problem. På elt område som i likhet med larmmarknaden befinner sig i stark utveckling kan normer för och officiell provning av de olika kompo­nenter som ingär i anläggningarna otvivelaktigt bli ett dyrbart system. Till detta kommer att en betydande produktutveckling pågår pä området och all del här är fråga om anläggningar som är kompUcerade från teknisk synpunkt. Man måste anta att det kommer att bU ett mycket tidskrävande arbete alt la fram dessa föreskrifter. Sedan en tid tillbaka har generellt inriktade ansträngningar lagts ned på att söka begränsa behovet och om­fattningen av föreskrifter frän de centrala myndigheternas sida, och det ter sig även från denna synpunkt tveksamt alt belasta rikspolisstyrelsen eUer någon annan central myndighet med att ta fram generella föreskrifter i fråga om larmanläggningar. De ölägenheter som har angetts nu skuUe kanske kunna accepteras, om man verkligen pä denna väg skuUe nä fram till en effektiv minskning av antalet falska larm. Jag känner mig emellertid inte helt övertygad om att sä skulle bli fallet. Föreskrifterna skulle sålunda knappast kunna få någon effekt när det gäller de anläggningar som ligger bakom de nuvarande problemen.

Till det anförda kommer även en synpunkt som har framförts frän några håll under remissbehandhngen, nämligen alt det redan nu pågår ett interna-tipneUt samarbete för atl ta fram enhetliga normer för larmanläggningar. Även Sverige deltar i det arbetet. I detta läge skuUe det naturligtvis vara svårt att meddela detaljerade interna svenska föreskrifter spm saknar mptsvarigheter internationellt sett. Jag vill också nämna alt brottsförebyg­gande rådet har inrättat en arbetsgrupp för utredning av marknaden för lås, larm och annan brottsförebyggande utmstning. Arbetsgruppen har bl.a. atl ta ställning till frågan om behovet av normer på området. Självfallet är det mycket väsentligt att polisens synpunkter tas tillvara i det standardise­ringsarbete spm pågår. Del tprde ankpmma på rikspplisstyrelsen att beva­ka denna fråga.

Med hänsyn till det anförda anser jag att tiden inte nu är mogen för atl införa elt system med detaljerade föreskrifter pch pbligatorisk officiell provning på del nu aktuella pmrådet. Dock vill jag förutskicka all det kan bli aktuellt alt la upp även denna fråga till ny prövning, om de åtgärder som jag har föreslagit i det föregående visar sig ptillräckliga.

Inte heller utredningen synes emellertid i första hand ha åsyftat någpn sådan generell prdning som den spm nu har diskuterats. Spm nämnts går förslaget närmast ut på alt föreskrifter åtminslpne i ett första skede skall fastställas endast för de larmanläggningar spm är eUer avses bli direktan­slutna till larmmpttagare hPs polisen. Dessa förskrifter skulle i sä fall kunna tjäna som riktmärke för den övriga marknaden.

I den delen vill jag i likhet med riksrevisionsverket påpeka atl polisen utan stöd i lag kan ställa upp erforderliga tekniska krav för att en anlägg­ning skall få direktanslutas till polisen. Min avsikt är pckså att detta skall klargöras genom de verkställighetsföreskrifler som del i enlighet med vad


 


Prop. 1982/83:163                                                   37

jag tidigare fömtsatt skall ankpmma på regeringen att meddela. Klart är emellertid mot bakgrund av de förhållanden som fömt redpvisats att det innebär en kpmplicerad och tidskrävande uppgift att ta fram nprmer även med denna begränsade inriktning.

2.8 Lokallarm

Departementsförslaget innebär att man inte bör meddela några särskilda bestämmelser om lokallarm.

Utredningsförslaget avviker från departemenlsförslaget. Utredningen har förprdat att rikspplisstyrelsen får meddela föreskrifter om karaktären pch varaktigheten av akusfiska signaler frän lokaUarm.

Remissinstanserna har i den mån de berört frågan i allmänhet tillstyrkt utredningsförslaget, i en del fall med särskilda kommentarer. (Se vidare bilaga 3 avsnitt 2.8.)

Skäl för departementsförslaget

Som lokallarm brukar man beteckna en anläggning som har en sä fillvida lokall begränsad funktion alt den enbart avger signal på larmplalsen, när den utlöses. Vanligen är del fråga om ljudsignaler som syftar till atl dels skrämma angriparen dels väcka allmänhetens uppmärksamhet på vad som är pä färde. I dessa fall finns det alhså inte någon särskild larmmottagare utan eventuella polisinsatser blh beroende av om grannar eUer förbipasse­rande hör av sig och meddelar att larmet har utlösts.

Utredningen har påpekat att allmänheten, när del gäller de akustiska lokallarmen, har en tendens alt inte bry sig om signalerna och atl det därför inle är ovanligt atl dessa larm aldrig kommer tUl pohsens kännedom. Utredningen påpekar dock att larmen ändå fyller en funktion, eftersom de ändå har en skrämseleffekt på gärningsmannen, som ju inte kan veta i vilken utsträckning larmet har uppmärksammats.

De akusfiska lokallarmen har ofta en hög ljudstyrka och de avger för det mesta sina signaler ända fiU dess att larmet slängs av, något som kan dröja ganska länge. Mol bakgmnd av atl dessa larm börjat fä en aUl större spridning har de enligt utredningen kommit alt skapa vissa sanitära pro­blem. Utredningen har därför föreslagit att man skall meddela bestämmel­ser i syfte att begränsa de akusfiska signalernas varaktighet och styrka. Enligt utredningen bör rikspolisstyrelsen fä utfärda föreskrifter med delta innehåll.

De remissinstanser som har tagit upp frågan har i allmänhet tillstyrkt utredningsförslaget. Från elt par håll har framhållits alt man vid utform­ningen av eventuella föreskrifter fär väga miljöskyddsintresset mot broitsskyddsintressel och med beaktande av all larmets värde minskar eller försvinner, om signalens varaktighet är för kort. Några remissinstan­ser anser att lokallarmen generellt sett inte bör ha någon hög pripritel, när


 


Prop. 1982/83:163                                                   38

det gäller polisens utryckningsskyldighet. En annan synpunkt som har framförts är att skrämseleffekter erfarenhetsmässigt är ganska kortvarig och alt brottslingar ganska snart upptäcker, när en anläggning enbart skall fylla en sådan funktion.

För egen del vill jag erinra om att lokallarmen tjänar syftet atl fästa uppmärksamheten på ett brottsligt angrepp pä det skyddade pbjektel. För att kunna fylla den funktionen måste signalen givetvis ha en viss ljudstyrka och varaktighet. I sakens natur ligger därför att signalen frän ett sådant larm aUtid blir ett störningsmoment för dem som nås av ljudet. Samfidigt måste man, som utredningen har påpekat, även beakta miljöskyddssyn­punkterna. Lokallarmen bör naturligtvis inte vara så utformade atl de framkaUar större sanitära plägenheler än vad som är oundgängligen nöd­vändigt.

Jag vill också erinra om att lokallarmanläggningama enligt utredningen har lägre frekvens av registrerade falsklarm än anläggningar av annat slag. Till en del kan naturligtvis detta hänga samman med att larmen inte i samma utsträckning som när del gäller centralanslutna anläggningar vida­rebefordras till polisen.

Önskvärt är givelvis alt den som har ett lokallarm - om han inte själv finns i närheten — ombesörjer atl någon annan kan stänga av signalen. Så torde också vara fallet beträffande flertalet av de lokallarm som finns i villor och andra fasta larmobjekt. De problem som kan förekomma torde i allt väsenfligt avse sådana fall, där anläggningarna är knutna till rörliga föremål. Jag tänker då närmast på lokaUarm i bilar och båtar. Här kan det stundom inträffa att ägaren uppehåller sig pä en plats där han inte själv kan höra, när larmet går. Av naturliga skäl finns i dessa fall i allmänhet inte heller någon vidtalad granne eller annan som kan stänga av larmet.

Enligt min mening erbjuder dock utredningens betänkande inte tillräck­ligt underlag för ett ställningstagande till frågan om behovet av en särskild reglering rörande varaktigheten och ljudstyrkan hos larm av detta slag. Några mera påtaghga olägenheter av de nuvarande förhållandena har inte påvisats. Jag viU emellertid inte utesluta att frågan får tas upp tUl behand­ling i senare sammanhang, om del skuhe visa sig alt problem uppstått på området.

Med anledning av vad som har anförts rörande polisens utryckningar i anledning av lokaUarm vill jag avslutningsvis påpeka alt i den mån sådana larm förmedlas tih polisen delta i allmänhet torde ske genom telefonsamtal från personer som har uppmärksammat larmet. Polisen får därvid - fill skillnad från när fråga är om centralanslutna larm - möjlighet att höra vilka övriga iakttagelser anmälaren gjprt. Därigenpm får man från polisens sida i dessa fall många gånger också större möjligheter att bilda sig en uppfattning om vilken pripritering spm larmet bör ges i förhållande fill andra uppgifter.


 


Prop. 1982/83:163                                                            39

2.9 Författningsreglering

Den reglering som jag har förordat i det föregående är till en del av den karaktären atl den bör meddelas i lag. De bestämmelser som behövs bör lämpligen samlas i en särskild lag med mbriken "lag med vissa bestämmel­ser om larmanläggningar m.m.".Med hänsyn till intresset av att ha be­stämmelserna i ämnet samlade bör till lagen också föras en del föreskrifter som i och för sig skulle ha kunnat meddelas genom förordning. Jag åter­kommer till detta i specialmofiveringen.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jusfifiedepartementet upprättals förslag fill

1.    lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.,

2.   lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m. Förslagen bör fogas till regeringsprolokollel i detta ärende spm bilaga

4\

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.

/ §

I denna lag avses med

larmanläggning           en anläggning spm är inrättad för att vid in-

trång, överfall eller annat liknande brottsligt angrepp avge signal till en särskild larmmot­tagare

larm                         en signal som avges från en larmanläggning

till en larmmoltagare

larminstallations-        yrkesmässig   verksamhet   för   installation,

verksamhet               montering, reparation eller ändring av larm-

anläggningar

larminstallatipns-        ett förelag spm bedriver larminstallafipns-

företag                     verksamhet

larminnehavare           den som innehar en larmanläggning.

Av skäl spm har utvecklats i den allmänna mptiveringen lar den nu aktuella regleringen sikte enbart på sådana larmanläggningar spm direkt syftar till att ta pplisens tjänster i anspråk. Brandlarm och andra typer av larm som är inrättade för alt primärt påkalla insatser av andra organ än polisen omfattas alltså inle av de bestämmelser som här föreslås. Alt lagen

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.


 


Prop. 1982/83:163                                                   40

har denna begränsade räckvidd framgår av de definifioner som här ges på vad som skall förstås med larmanläggning och larm i lagens mening.

Anläggningar för inbrotts- och överfallslarm utgör de vanligaste typerna av anläggningar som här avses. Men givet är aft lagen skall gälla även i fråga om andra slag av larmanläggningar som är inrättade för atl i första hand skydda mol brott, exempelvis s. k. bedrägerilarm och anläggningar som enbart skyddar mot skadegörelse.

En larmanläggning i lagens metiing föreligger vidare bara under fömt­sättning att anläggningen är utformad för att avge sina signaler till en särskild larmmoltagare. De signaler som indikerar alt larmet har utlösts skall med andra ord på teknisk väg överföras till en speciell mottagaran-läggning. För lagens tillämplighet saknar det emellertid betydelse pm larm­signalerna tas empt direkt hos polisen, vid en larmcentral eller ett bevak­ningsföretag eller om det är en privatperson som fungerar som larmmotta­gare. Med den angivna avgränsningen kommer lagen däremot inte att avse lokaUarm, dvs. anläggningar som endast avger sina signaler direkt pä själva larmplalsen och som i princip riktar sig till alla som råkar befinna sig i närheten.

Larminstallationsföretag skall i fortsättningen inle få bedriva sin verk­samhet ulan tiUstånd från pohsen. Med installation avses i detta samman­hang inle bara direkta installafipnsarbeten ulan även montering, reparation och ändring av befinUiga larmanläggningar.

Övriga i paragrafen intagna definitioner torde inte kräva någpn ytterliga­re kommentar.

2 §

Larminslallatipnsverksamhel får inte bedrivas utan fillstånd. För tillstånd krävs

1.   att den SPm ansöker pm tillständ kan antas komma att bedriva verk­
samheten med noggrannhet och omsprg,

2.    alt, pm sökanden är en juridisk perspn, en föreståndare för verksam­heten har utsetts,

3.    att sökanden eller, om denne är en juridisk person, föreståndaren och medlemmarna i dess styrelse har f jort sig kända för laglydnad och ordenl­lighet.

Staten behöver inle tillstånd enligt första stycket. Detsamma gäller företag som avses i lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Andra stycket

Här anges under vilka förutsättningar tillstånd att bedriva yrkesmässig larminslallatipnsverksamhel får meddelas.

För del första krävs att företaget kan antas kpmma att bedriva verksam­heten med noggrannhet och om.sorg. När det är fråga pm en enskild näringsidkare, har fillständsmyndigheten här att göra en allmän bedömning av hans fömtsättningar härvidlag. Dessa kan hänga samman med erfaren­het av branschen pch yrkesskicklighet. Men situafionen kan mycket väl


 


Prop. 1982/83:163                                                   41

vara den atl han har sådan ulbildningsmässig bakgmnd eller erfarenhet från näraliggande verksamhelspmråden att det redan av det skälet finns anledning att anta att verksamheten kommer atl bedrivas på avsett vis. Några i lag fastlagda riktlinjer för den bedömningen torde inte behövas. Klart är emellertid att tillståndsmyndigheten många gånger torde kunna fä erforderligt beslutsunderlag genom upplysningar om sökandens tidigare verksamhet. Eftersom tillstånd skall meddelas av polismyndigheten i or­ten, torde man pckså många gånger kunna utnyttja den Ipkala kännedom som kan finnas. Det bör framhållas att avsikten inle är att någon alltför ingående undersökning skall göras och atl påtagliga skäl skall kunna åbero­pas för atl tillstånd skall vägras. Det bör också betonas att någon prövning av behovet av verksamheten spm sådan inte skall förekomma.

Utöver kravet på en viss yrkesskicklighet uppställs också den förutsätt­ningen, att sökanden skall ha gjort sig känd för laglydnad och ordentlighet. Detta krav - som motiveras av behovet av att hindra personer med kriminell belastning från atl ägna sig åt verksamhet av detta slag  innebär all pplismyndigheten i lillståndsärendet skall kontrollera om sökanden finns i centralt polisregister.

Vilken betydelse man skall tiUmäta eventuella anteckningar i registret far naturligtvis avgöras från fall till fall. Brottslighetens art pch omfattning samt den fid som har förflufit efter den senaste anteckningen torde många gånger ge tillräcklig ledning för bedömningen. Men givelvis står del polis­myndigheten fritt all vid behov inhämta kompletterande Upplysningar frän andra myndigheter, exempelvis taxerings- eller kronofogdemyndighet, i den mån fråga inle är öm uppgifier för vilka sekretess gäller.

Det bör anmärkas att något krav på undersökning beträffande medbor­gerlig pålitlighet inle har ställts upp. Någon slagning i del register som förs vid rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning skall alltså inte företas med stöd av denna bestämmelse.

Kravet på laglydnad och ordenllighet gäller förelagaren själv i fall då han under enskild firma bedriver installationsverksamhet av aktuellt slag. När det gäller juridiska personer måste det finnas en föreståndare som har ansvaret för företagets verksamhet. Det blir då i fräga om denne spm laglydnadskravet gäller. Här uppställs emellertid också del kravet att samtliga medlemmar i företagels styrelse har gjort sig kända för laglydnad och prdenflighet.

Tredje stycket

Undantag från tillslåndsförfarandet har gjprts för sådan installations-verksamhet som bedrivs av staten. Undantaget tar inte sikte på samhälls­ägda aktiebolag. Vidare gäUer att bevakningsföretag inle behöver något särskilt tiUslånd för atl få bedriva installationsverksamhet.

För anställda hos installationsföretag behövs inget tillstånd. Del ankom­mer i stället pä den spm driver verksamheten alt ansvara för att hans


 


Prop. 1982/83:163                                                   42

anställda uppfyller de krav som tidigare berördes. Jag återkommer tUl den frågan i avsnitt 4.2.

3 §

Fråga om tUlslånd prövas av polismyndigheten i den ort där verksamhe­tens ledning skall utövas.

Pplismyndigheten i den prt, där förelagels ledning skall utövas, skall pröva frågan om tillstånd för installatipnsverksamhet. Den spm har fill­stånd är emellertid behörig att utöva verksamhet även i andra orter än den där tillståndet har meddelats. Företag som bedriver verksamhet på flera orter behöver alltså bara ett fillstånd. Skulle därempt i ett kpncernförhål-lande lokal verksamhet bedrivas i form av självständiga dotterbolag, måste givetvis varje sådant bolag ha särskilt tillstånd för verksamheten.

Elt fillstånd gäller tills vidare. Jag har inle ansett fillräckliga skäl förelig­ga för atl öppna en möjlighet alt i här aktuella fall fidsbegränsa fillstånden.

4 §

Polismyndigheten fär återkalla tillståndet, om fömtsättningarna för fill­stånd inte längre föreligger. Bevakningsförelag får i motsvarande fall för­bjudas att bedriva larminslaUafionsverksamhet. Elt sådant förbud skall upphävas på ansökan av företaget, när det inle längre finns skäl för förbudet.

Paragrafen anger under vilka förutsättningar tillstånd alt bedriva instal­lationsverksamhet får återkallas.

En omständighet som kan föranleda alt tillståndet bör omprövas är om den som svarar för verksamheten döms för sådan brottslighet som gör att han inte lämpligen i fortsättningen bör betros med alt bedriva verksamhet av detta slag. Ett annat skäl för återkallelse kan vara all verksamheten inte bedrivs med tillbörlig omsorg. Som jag har framhållit i den allmänna motiveringen, har inslallafionsförelagen ett betydande ansvar för att an­läggningarna, såvitt ankommer pä dem, fungerar på ett tUtfredsställande sätt. Givetvis är det inte meningen all en enstaka felbedömning av en installatör skall medföra att fillståndet återkallas. Men visar del sig att företagel vid upprepade fillfäUen har gjort slarviga installafioner eller in­stallerat larmanläggningar som har varit uppenbart olämpliga med hänsyn till bevakningsuppgifter och miljö skall polismyndigheten kunna ta upp frågan om en återkallelse av fillståndet. Givetvis bör i motsvarande fall bevakningsföretag kunna förbjudas: all bedriva installatipnsverksamhet. Frågan om sådant förbud bör prövas av polismyndigheten. Länsstyrelsen, som är fillsynsmyndighet för bevakningsföretag, bör emellertid underrät­tas i de fall då förbud utfärdas.

I ärenden av nu aktuellt slag, vilka förmodligen bhr mycket sällsynta, bör pohsmyndigheten också kunna anlita utomstående teknisk experfis för att utvärdera förelagets verksamhet.


 


Prop. 1982/83:163                                                   43

5 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver under vilka förutsättningar en larmanläggning får anslutas till larmmolta­gare hos polisen.

Frågan om rätten till direktanslutning av larm till polisen har behandlats i avsnitt 2.5 i den Eillmänna motiveringen. Bestämmelser om detta avses bli utfärdade i en särskild förordning.

6 §

En larminnehavare är skyldig atl iaktta vad som skäligen bör ankomma på honom för att motverka att anläggningen genom obefogade larm föror­sakar onödigt arbete för polisen. I detta hänseende åligger del honom särskilt att ombesörja den skötsel och fillsyn av larmanläggningen som behövs samt att se till alt personer som kan komma i kontakt med den inte av misstag utlöser larmet.

Larminnehavare får redan nu sägas ha ett ansvar för att se tiU att deras anläggningar inle avger pbefogade larm och på så sätt förprsakar onödigt arbete för polisen. Paragrafen innebär att larminnehavamas skyldighet i delta avseende uttryckligen slås fast.

Generellt sett är del tvä saker spm larminnehavarna måste iaktta, nämli­gen atl se till all utmstningen hålls i fullgott skick och att personer som kommer i kontakt med-den inle i onödan utlöser larmet.

Ett sätt atl hålla anläggningen i trim är att låta en behörig installatör gå igenom den med jämna mellanrum. Förslilna detaljer kan då bytas ut och andra justeringar göras innan anläggningen börjar krångla. Hur pfta en sådan tillsyn bör ske får vara beroende om omständigheterna i varje särskilt fall. Ofta torde för övrigt inslmkfionen för larmutmstningen inne­hålla anvisningar om sådan regelbunden sakkunnig genomgång som här avses. Tänkbart är också att installatören vid installationen gör upp ett serviceprogram för anläggningen.

Givetvis måste man också kunna kräva atl bmksanvisningar och andra instmkfioner för utmstningen noggrant följs. Skulle del förhålla sig så atl några anvisningar av delta slag inle medföljer utmstningen - något som enligl utredningen inte är heh ovanligt - ankommer det på innehavaren atl inhämta noggranna upplysningar av installatören om hur anläggningen skall handhas.

Vidare måste man av innehavaren kunna kräva atl han ser fill alt förhål­landena på larmplatsen är sädana alt larmet inle påverkas av andra fakto­rer än vad den är avsedd för. I en lokal med dammkänslig larmutmstning åligger del exempelvis innehavaren att ombesörja en noggrann städning, så att han inte riskerar att larmet utlöses av kringflygande damm.

Åtminstone när del gäller större och mera komplicerade anläggningar bör framhållas lämpligheten av att någon eller några av de anställda utses att ha det pmedelbara ansvaret för larmutruslningen. Riskerna för atl


 


Prop. 1982/83:163                                                                 44

larmet skall utlösas av misstag torde nämligen minska, om det är relativt få personer med ingående kännedom om utrustningen som har ansvar för exempelvis till- och fränkoppling av larmet. Men samtidigt är givetvis viktigt att hela personalen utbildas. Alla anstäUda som kan tänkas komma i kontakt med larmutmstningen måste känna till hur man undviker atl utlösa larmet. Innehavaren har emellertid ansvar inte bara för den egna persona­len i dessa avseenden. Han har också att se till atl hantverkare och andra utomstående spm fillfälligtvis uppehåller sig pä larmplatsen inte av misstag utlöser larmet.

Paragrafen lar som framgår sikte på larminnehavarens skyldigheter gent­emot polismyndigheten. Innehavare av icke direktanslutna anläggningar kan givetvis välja andra vägar, när det gäller atl undvika alt obefogade larm vidarebefordras till pplisen. Ce kan, pm de önskar, med larmmptta-garen träffa överenskommelse om att denne skall ombesörja att larmorsa­ken kontrolleras, innan polisen kallas till platsen. Som framgår av vad som har anförts i den allmänna motiveringen har emellertid tanken på en obligatorisk tillämpning av denna ordning avvisats.

7 §

Vid bedömningen av om utryckning skall göras eller annan åtgärd skall vidtas med anledning av ett larm bör polismyndigheten, pm åtgärden skulle leda till atl andra uppgifier eftersatts, beakta om anläggningen fidigare i stor omfattning har föranlett onödiga insatser från pplisens sida.

Det är inle möjligt all i en författningsbestämmelse ange hur en larmsig­nal skall bedömas när del gäller pripriteringen i del löpande polisiära arbetet. Detta är något som alllid måste avgöras från fall till fall och med beaktande av del aUmänna arbetsläget. I förevarande paragraf ges emeUer-fid polismyndigheten en uttrycklig befogenhet att låta larm frän anlägg­ningar, som vid upprepade tUlfällen har förorsakat onödiga insatser från polisens sida, stå tillbaka för andra uppgifter.

Självfallet bör bestämmelsen fillämpas med omdöme och med beaktande av vilket objekt det är fråga om i det särskilda fallet. Jag vill påpeka all man frän pohsens sida ofta kan ha anledning att även i det här sammanhanget se allvarligare pä överfallslarm än på andra typer av larm.

8 §

Har en polisutryckning gjorts med anledning av ett larm och kan det antas alt larmet har utlösts av misstag eller att del har orsakats av andra brister i fråga pm anläggningens skötsel eller utrustning, får polismyndig­heten förelägga larminnehavaren att vidta åtgärder för atl förebygga ett upprepande.

Föranleder larm från anläggningen polisutryckning efter del att ett före­läggande enligt första stycket har utfärd als och har inte larminnehavaren dessförinnan visat att han fullgjort vad som förelagts honom, skall han betala kostnaden för utryckningen, om det inte är uppenbart pskäligt. Fråga pm sådan ersättningsskyldighet prövas av pplismyndigheten.


 


Prop. 1982/83:163                                                   45

Är i fall som avses i första eller andra stycket larmanläggningen ansluten till larmmottagare hos polisen, kan polismyndigheten, enligt närmare före­skrifter som regeringen meddelar, besluta att anläggningen inte längre skall få vara ansluten.

I paragrafen anges vilka åtgärder som kan vidtas, när en larmanläggning enligt pohsens erfarenheter fungerar mindre bra. I korthet går alltså syste­met ut på att polismyndigheten genom ett formellt föreläggande kan ålägga larminnehavaren alt vidta åtgärder för atl bota bristerna och att innehava­ren skall betala kostnaderna för de utryckningar som därefter orsakas av anläggningen. Betalningsskyldighet skall föreligga fram till dess att han har visat alt han har efterkommit föreläggandel.

Första stycket

En första förutsättning för att ett föreläggande skall få utfärdas är alt en polisutryckning har gjprts till larmpbjeklet. Regleringen syftar ju till att minska pplisens arbete i anledning av pbefogade larm. Den behöver därför inte la sikte på andra larm än sådana som kommer tiU polisens kännedpm. Det saknar dpck betydelse om den signal som föranledde utryckningen har mpttaghs direkt av pplisen eller om den har förmedlats av en larmmolta­gare.

Uttrycket polisutryckning bör inle ges en alltför snäv tolkning. Därmed torde få avses varje besök som polisen gör pä larmplatsen i anledning av larmet. Skulle exempelvis polisen efter larmet nås av en underrättelse om atl det har utlösts av misstag och alt man därför inte behöver komma men anser sig pplisen för sin del ändå ha anledning att genpm besök på larmplal­sen kontrollera riktigheten av denna underrättelse, torde det alhså vara fråga om en polisutryckning i den mening som här avses. Detta gäller även om man inte färdats med utryckningshaslighet till platsen.

En andra förutsättning för att ett föreläggande skall få utfärdas är att larmet har varit obefogat och att del kan antas atl signalen har utlösts av misstag eller till följd av andra brister i fräga om anläggningens skötsel eller utmstning. Därav följer atl några åtgärder mot larminnehavaren inte blir aktuella, om det vid pohsens ankomst visar sig att ett brottsligt angrepp har gjorts på det larmade objektet. I den delen bör det emellertid påpekas att det inte är meningen atl polisens undersökning pä larmplatsen skall bli mera omfattande än vad som f. n. regelmässigt är fallet - dvs. ett klargö­rande av om polisinsatser behövs. Med pplisinsals avses då även exempel­vis utredning av ett inbrptlsförsök.

Har det alltså visat sig all några polisiära åtgärder av nu angivet slag inte behöver vidtas pä larmplalsen, återstår atl ta ställning fill om del kan antas att larmet har uUösts av misstag eller till följd av andra brister i fråga om anläggningens skötsel eller utrustning. Eftersom man måste kunna anta att en välplanerad anläggning som sköts i enlighet med föreskrifterna i 6 §


 


Prop. 1982/83:163                                                   46

normalt inte skall avge några obefogade larm, finns det enligt min mening ett betydande utrymme för en presumtion för att sådana larm beror just på sådana brister som avses här.

Tvä osäkerhetsfaktorer måste emellertid beaktas i sammanhanget. Den ena är atl det trots allt kan ha förekommit ett brottsligt angrepp - exempel­vis ett inbrottsförsök — som inte efterlämnat några synliga spår. I ett sådant faU kan del alltså vid poli.sens ankomst förefalla som om larmet varit obefogat, trots att anläggningen har fungerat pklanderligt. Den andra psäkerhelsfaktprn är att även en välskött larmanläggning kan påverkas av förhållanden, över vilka larminnehavaren inte kan råda. Larmet kan exem­pelvis vara att tillskriva fel på telefonledningen.

Men även i betraktande av att det kan finnas sådana i och för sig gpdlagbara förklaringar tUl elt till synes pbefogat larm torde det många gånger inle möta några större svårigheter att avgöra huruvida förutsätt­ningarna för föreläggande är uppfyllda eller ej. Är det frågan om manueUt skötta larmanläggningar, tprde pplispalmllen snabbt kunna klargöra vem spm har ullöst larmet pch varför. Går det inte att relafivt snabbt få svar på dessa frågor, ligger del ändå ganska nära till hands alt anta att larmet har utlösts av misslag av någpn av de närvarande. I dessa fall bör alltså ett föreläggande stundom kunna utfärdas redan efter den första obefogade utryckningen. I del sammanhanget viU jag emellertid betona alt föreläggan­de får utfärdas endast om det kan antas att larmet beror på ett tekniskt fel eller ett felaktigt handhavande av utmstningen. Har exempelvis en bank­kassör bedömt en situation felaktigt och utlöst larmet, därför att han trott sig utsatt för ett rån eller ett bedrägeriförsök skall ett föreläggande alltså inte utfärdas.

Har elt automatiskt larm ullösts under tid, när larminnehavarens perso­nal eller andra behöriga perspner finns pä larmplatsen, bör situationen kunna bedömas på samma sätt som när det är fråga om ett manueUt larm. Polisen bör även här relativt snabbi kunna få vela vem som har utlöst larmet och varför, Pch får man inte snabbt klarhet på den punkten, bör man också i dessa faU många gånger kunna utgå ifrån alt larmet har utlösts av misstag av någon av de närvarande.

Har därempl ett aulpmatiskl larm ufiösts när ingen behörig personal finns på platsen, blir bedömningen något vanskligare. Då kan det nämli­gen, som jag nyss berörde, finnas andra näraliggande förklaringar till larmet än bristande tillsyn. I dessa fall bör man därför enligt min mening under en tid avvakta utvecklingen ech se pm anläggningen föranleder flera obefogade polisulryckningar. Ju mera frekventa sådana tiU synes obefo­gade larmsignaler blir, desto större tprde sannolikheten vara atl de beror på bristfälligheter i själva larmutrustningen. I de situationer som avses här kan man f. ö. räkna med atl larminnehavarna många gånger självmant låter kontrollera anläggningarna redan efter det första larmet - detta för att undvika att inom kort riskera atl drabbas av ett föreläggande.


 


Prop. 1982/83:163                                                   47

Med hänsyn tiU alt man bland polismyndigheterna relafivt snabbi får en god erfarenhet av hur larmanläggningama i distrikten fungerar, torde de frågor som jag nu har berört i den praktiska tillämpningen inte bereda några större svårigheter. Vid bedömningen av pm föreläggande skall utfär­das bör naturligtvis alltid hänsyn tas till omständigheterna i det särskilda fallet. Men självfallet måste också beaktas det allmänna intresset av att hos larminnehavarna inskärpa viklen av att utrustningarna handhas och sköts på ett sådant sätt, all de inte onödigtvis besvärar polisen.

Av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) framgår vilka åtgärder larm­innehavaren bör åläggas alt vidta. Kan det antas atl larmet har utlösts av misstag (okunnighet eUer slarv), bör föreläggandet gå ut på alt de som har ansvaret för anläggningen skall erinras om hur den skall skötas och persp-nalen i övrigt infprmeras pm hur man undviker pbefogade larm. I de faU då del kan antas alt larmet har uUösts till följd av mekaniska brister bör föreläggandel innefatta ett åläggande för innehavarna att ombesörja att en behörig installatör ser över anläggningen och åtgärdar eventuella brister. I förekpmmande fall bör innehavaren åläggas atl vidta åtgärder i båda dessa avseenden.

Larminnehavaren skall aUtså inför polismyndigheten styrka att han har fuUgjprt vad som har förelagts honom. Som framgår av den allmänna mofiveringen kan denna bevisskyldighet fullgöras på olika sätt beroende pä vilka åtgärder innehavaren har förelagts atl vidta. Tar föreläggandet sikte på personalutbildning, bör man frän pplisens sida kunna gpdta elt protokoll från ett personalsammanlräde där det framgår atl personalen har fått den information som avses i föreläggandet. I vissa fall torde även ett intyg av larminnehavaren om atl han har vidtagit dessa åtgärder kunna godtas. När del gäUer tekniska brister i larmanläggningen, bör man från pohsens sida kräva ett intyg av ett behörigt inslallalionsförelag, där det framgår att man efter det att föreläggandet utfärdats har sett över anlägg­ningen och gjort de reparafioner som behövs.

Någon tidsgräns behöver inte nödvändigtvis sältas ut i föreläggandel. Det kan med hänsyn tiU föreläggandets verkningar överlämnas åt larmin­nehavaren att själv bestämma, när de förelagda åtgärderna skaU vidtas.

Skulle det stå klart atl de ingivna handlingama inte kan godtas - t.ex. därför atl det inte klart framgår att personalen har fått fullgod information - bör naturligtvis pohsen inpm ramen för sin tillsynsplikt under hand påpeka detta för larminnehavaren. Rättsligt sett avgörs dpck frågan om larminnehavaren skall anses ha efterkommit föreläggandel eUer ej först i samband med atl betalningsskyldighet aktualiseras på gmnd av fortsatta obefogade larm.

Andra stycket

Om anläggningen föranleder en ny utryckning efter del alt föreläggande har utfärdats men innan larminnehavaren har visat atl han har efterkommit


 


Prop. 1982/83:163                                                   48

föreläggandet, skall han åläggas att betala utryckningskostnaderna. Betal­ningsskyldighet skall dock inte åläggas, om det är uppenbart oskäligt. Som exempel på situationer då det enligt min mening skulle vara uppenbart oskäligt all ålägga betalningsskyldighet vill jag nämna det fallet att det klart framgår att det nya larmet har förorsakals av elt brottsligt angrepp eUer av andra omständigheter som inte rimligen kan läggas innehavaren till last -blixtnedslag, ovänlat strömavbrott Pch liknande händelser.

Den föreslagna utfprmningen av undantagsregeln innebär pckså alt pp­lismyndigheten får utrymme för att undantagsvis jämka betalningsskyldig­heten Pch ålägga innehavaren att betala elt lägre belopp än vad som annars skulle utgå. Detta kan tänkas bli aktuellt exempelvis när det gäller larm­objekt i glesbygder, där körsträckan för pplispalmllen slundpm kan vara mycket läng.

Bortsett frän fall av de slag spm jag nu berört, bör, spm har framhållits i den allmänna mptiveringen, prsaken till det nya larmet inle spela någpn roll för skyldigheten att betala ersättning för utryckningskoslnader. Elt föreläggande om en teknisk översyn utesluter inte att ersättning tas ut för utryckning i anledning av elt larm som har ufiösts av misstag från persona­lens sida.

Kostnaden för utryckningen bör som har framhållits i den allmänna motiveringen las ut efter samma normer som gäller för annat privat utnytt­jande av polisens tjänster. Bestämmelser om delta finns i 3 § förprdningen (1982:789) pm ersättning för polisbevakning Pch för anslutning av larman-prdningar tiU pplisen. Om riksdagen godtar föreliggande förslag, är det min avsikt att föreslå regeringen regler om detta.

Jag vill framhålla att det givetvis kan finnas skäl att upprepa den nu angivna proceduren med föreläggande och betalningsskyldighet, om an­läggningen fortsätter all avge pbefogade larm även efter del atl larminne-havareh har efterkpmmil eU tidigare föreläggande. I fall då exempelvis nyligen en teknisk översyn av anläggningen har aorts, måste dpck natur­ligtvis hänsyn tas tiU detta.

Det bör anmärkas att polismyndighetens - eller efter överklagande länsstyrelsens - beslut i ärende om ersättningsskyldighet inte blir exigibell i sig. Ersättningen får tas ut genom räkning till larminnehavaren.

Tredje stycket

Såvitt gäller direktanslutna larmanläggningar avses pplismyndigheten ha den alternafiva sanktipnsmöjlighet spm består i alt avbryta anslutningen. En erinran om denna möjlighet har ansetts fylla ett informativt syfte och har därför tagits upp i en särskild bestämmelse. Möjligheten att avbryta anslutningen bör naturligtvis utnyttjas endast om larmobjektets karaktär är sådan att det från säkerhetssynpunkt är försvarligt att vidta en sådan åtgärd, något spm exempelvis knappast kan vara förhållandet när fräga är pm lotalförsvarspbjekl. Regeringen avses meddela närmare föreskrifter även i dessa hänseenden.


 


Prop. 1982/83:163                                                   49

9 §

TiUsyn över efterlevnaden av denna lag utövas av pohsmyndigheten.

10 §

Larminstallationsföretag och larminnehavare är skyldiga att efter anmo­dan lähina de upplysningar och förete de handlingar som behövs för tillsynen. Underlåts delta, far pohsmyndigheten utfärda vitesföreläggande.

Pplismyndighelens tUlsyn över hur lagen efterlevs kommer av naturliga skäl så tUl vida atl få en ganska passiv karaktär som det normall endast blir i samband med onödiga utryckningar som särskilda åtgärder vidtas. De föreslagna bestämmelserna ger emellertid polismyndigheten befogenhet alt på förekpmmen anledning - exempelvis ifrågasatt bortkoppling av en direktansluten anläggning — hos en larminnehavare kpntrpUera pm anlägg­ningen håUs i tillbörligt skick, pm serviceprpgrammet för anläggningen följs etc. För att få underlag för atl bedöma en fråga om eventuell återkal­lelse av tillståndet för ett inslallalionsförelag kan man också med stöd av dessa bestämmelser hos olika larminnehavare kontroUera hur resp. instal­lationsarbeten har utförts. Inom ramen för tiUsynen bör pohsmyndigheten berpende på omständigheterna också underrätta ett inslaUalionsföretag vars arbeten uppvisat brister om att frågan om återkallelse kan komma att tas upp, om inte en förbättring inträffar.

Uppgifter om enskUdas affärs- eUer driftförhållanden som lämnas inom ramen för liUsyns- och tillståndsgivningsverksamheten enligl förevarande lag bör vara underkastade sekretess. En bestämmelse om delta kan med stöd av 8 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100) meddelas i sekretessförord­ningen (1980:657).

// §

Den som bryter mol 2 § eller mol förbud som avses i 4 § andra meningen döms fill böter eUer fångelse i högst sex månader.

12 §

Polismyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrel­sen genom besvär. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Ett föreläggande enligt 8 § första stycket får inte överklagas särskilt.

En polismyndighets beslut i frågor som gäller ersättningsskyldighet för Utryckningskostnader, tillstånd för instaUationsverksamhet eller återkaUel-se av sådant tillstånd skall givelvis kunna överklagas. Delsamma gäller ett beslut om bortkoppling av dhektanslulen larmanläggning liksom - med ett undanlag som. strax skäll beröras - andra beslut av en polismyndighet enligt lagen.

Besvär bör i dessa faU lämpligen anföras hos länsstyrelsen. 4   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1982/83:163                                                   50

I 12 § har undantag gjorts beträffande polismyndighetens beslut att utfärda ett föreläggande. Undanlaget, som är motiverat av praktiska skäl, innebär atl del inle är tillåtet att föra talan enbart mot ett föreläggande av detta slag. Om larminnehavaren menar atl något föreläggande inle borde ha utfårdats - t. ex. därför all det enligt hans mening inle fanns gmnd för ett sådant antagande som avses i 8 § - får han anföra detta i samband med alt han klagar över den ersättningsskyldighet som kan ha ålagts honom som en följd av föreläggandel. Motsvarande gäller, pm pplismyndigheten inte gpdtar de handlingar spm innehavaren ger in tiU styrkande av att han har efterkommit föreläggandet. Den omständigheten att ett föreläggande inte skulle ha utfärdats bör i konsekvens härmed innebära alt betalnings­skyldigheten undanröjs.

Förslaget innebär alt en länsstjTcIses beslut i nu aktuella frågor skall överklagas lUl kammarrätt. Alt tillföra regeringen denna ärendegmpp -vUket skuUe ha varit allernalivel - skulle enligl min mening vara mindre välbetänkt i betraktande av pågående strävanden att begränsa antalet besvärsärenden hPS regeringen.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984.

Pohsmyndighet får före den 1 januari 1984 ta emot och pröva ansökning­ar om tiUstånd enhgt 2 § såvilt avser tid därefter.

Den som vid ikraftträdandet bedriver larminstallationsverksamhet och som före utgången av december månad 1983 har sökt tillstånd får fortsätta med verksamheten medan ansökningen prövas.

För att undvika en anhopning av ärenden hos polisen i anslutning till alt lagen träder i kraft har det uttryckligen angivits att ansökan om tillstånd atl bedriva larminstallationsverksamhet fär prövas dessförinnan. Den som då inte har hunnit få besked bör givetvis få fortsätta verksamheten till dess atl beslut i ärendet har meddelats.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

3 §   Utdrag av eUer upplysning om innehållet i polisregister skall medde­las, när framställning därom görs av

1.   justhiekanslem, riksdagens ombudsmän, rikspohsstyrelsen, den cen­trala utlänningsmyndighelen, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän åklagare;

2.   annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tUlständ därtiU;

3.   enskild, om han behöver uldra.get för alt ta tiU vara sin rätt i främman­de stat, för att få fiUstånd atl inresa, vistas, bosätta sig eller arbeta i främmande stat eller för att pröva fråga om anställning eller uppdrag i verksamhet, som avser vård eller som är av betydelse för rikets säkerhet eller för förebyggandet, eller beivrandet av brott, och regeringen i förord­ning medgivit atl utdrag eller upplysning lämnas för sådant ändamål eller, i annat fall, om den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret och regeringen medger att upplysningen meddelas.


 


Prop. 1982/83:163                                                   51

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) är det meningen att installationsföretag skall få möjlighet att inhämta utdrag av centralt polisregister vid prövning av vissa frågor om nyanstäUning. Den här före­slagna ändringen syftar till alt göra detta möjligt.

Enligt den nu gällande ordningen har regeringen befogenhet att i förord­ning föreskriva all polisregistemtdrag får lämnas ut lUI enskUda för vissa angivna ändamål, bl. a. prövning av fråga om anstäUning i verksamhet som avser vård eUer som är av betydelse för rikets säkerhet. Den föreslagna ändringen innebär i sak att detta bemyndigande för regeringen utvidgas tUl att omfatta även anslällningsförfarande i verksamhet som är av betydelse för förebyggande och beivrande av brott.

Ändringen lar i första hand sikte på nyanställning av personal som utför eller annars tar befattning med larminstallationer. Förslaget har emellertid fått en mera generell utfprmning. Möjligt är nämligen att det i framtiden kan uppkpmma ett behpv av atl utsträcka kpntrollmöjlighelen tUl atl pm-fatta även andra anställda i installationsföretag eller tUl andra delar av larmbranschen, exempelvis perspnalen vid larmcentraler, eller till brotts­förebyggande arbete av annat slag. Det bör då ligga i regeringens hand all besluta i frågan.

Den här föreslagna ändringen avses, om den godtas av riksdagen, att bli kompletterad med ett tillägg till 17 § polisregisterkungörelsen (1969:38) av innehåll alt larminstallafipnsförelag spm avses i förslaget till lag med vissa bestämmelser pm larmanläggningar får befpgenhet alt inhämta utdrag av pplisregister i fråga om den som söker anställning som är förenad med befattning med larminstallationer. Del bör normall krävas av förelagen alt denna bestämmelse utnyttjas och atl alltså konlroll verkhgen sker.

Det bör erinras om alt den som med stöd av förevarande lag har fått del av uppgift ur polisregister om annans personliga förhållanden är underkas­tad tystnadsplikt enligt 10 §.

5   Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.    lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.

2.    lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1982/83:163                                                   52

Utdrag
LAGRÅDET
                                    PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-03-22

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, justitierådet Rydin, regeringsrådet Brink.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 10 mars 1983 har rege­ringen på hemställan av statsrådet Rainer beslutat inhämta lagrådets ytt­rande över förslag till

1.    lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.,

2.    lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m. Förslagen har inför lagrådet hjredragils av revisionssekreteraren Ulf

Berg. Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.


 


Prop. 1982/83:163                                                   53

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-03-24

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, pch statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Anders­son, Rainer, Boström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeUström

Föredragande: slasrådet Rainer

Proposition med förslag till lag med vissa bestämmelser om larmanläggning­ar m. m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.   lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m. m.,

2.   lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m. Föredraganden upplyser atl lagrådet har lämnat förslagen ulan erinran

och hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan­den har lagt fram.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 10 mars 1983.


 


Prop. 1982/83:163                                                   54

Bilaga 1

Sammanfattning

Den tekniska utvecklingen inom elektronikprnrädet har fillsammans med de sfigande kostnaderna för personell bevakning medfört en kraftig ökning av antalet anläggningar för inbrotts- och överfallslarm. Detta har i sin tur medfört atl uppmärksamheten alltmer riklats mot olika problem kring sådana anläggningar.

En larmanläggning medför regellmässigl ett krav på samhällets resurser i form av ett polisiärt ingripande vid larm. Om alla larm hade sin grund i ett brottsligt angrepp skulle detta kunna innebära atl pplisens arbete underiät-lades genpm alt brptl eUer brpltsförsök snabbt kpm till pplisens känne­dom.

Så är emellertid inte fallet. Av 77064 inbrotts- och överfallslarm fill polisen är 1980 var 73559 falska, dvs. 95 procent av larmen hade inte orsakats av något brottsligt angrepp.

Det stora antalet falska larm har medfört en mycket kraftig arbetsbelast­ning för pplisen. InbrPtts- Pch överfallslarm ges helt naturligt en hög prioritet i polisarbetet och falsklarmen kan under vissa tider ta en avgöran­de del av polisens utryckningsresurser i anspråk. Det betyder all andra vikliga polisuppgifler eftersatts.

Utredningen anser att detta förhållande innebär en försvagning av den enskildes rättstrygghet. Allmänheten måste kunna lila på atl polisen har resurser tillgängliga för att göra ingripanden när det verkligen behövs. Del stora antalet falsklarm medför dessutom att respekten för larm minskar.

Det föreligger således starka skäl för alt förbättra användningen av larmanläggningar i samhällets brottsförebyggande arbete.

Utredningen har ingående studerat förhållandena bakom falsklarmen såväl i Sverige som i vissa andra jämförbara länder. Såväl problemen som ansatserna att lösa dessa tycks vara likartade. Utredningen har dragit den slutsatsen alt man, för all nå positiva resultat, måste kombinera en höjning av larmanläggningarnas tekniska kvahtetsnivå med åtgärder som är inrik­tade på all begränsa rätlen alt låta larm gå direkt till polisen.

Utredningen föreslår därför dels all vissa begränsningar införs i rätlen alt direktansluta larmanläggningar till polisen och i pplisens utrycknings-skyldighet, dels alt vissa föreskrifter pch anvisningar meddelas i första hand för sädana larmanläggningar som skall direklanslulas till pplisen. Detta bör enligl utredningen ske genpm all en ny lag pm anläggning för inbrplls- eller överfallslarm pch en ny förprdning pm anslutning av larman­läggning till polisen utfärdas.

Förslagen innebär följande.

Innehavare av anläggning för inbrottslarm som hitliUs haft sin anlägg­ning direktansluten till polisen bör få sin anslutningsrält omprövad. I


 


Prop. 1982/83:163                                                   55

fortsättningen skall direklanslutning normalt medges endast för inbrotls-larmanläggningar i särskilt viktiga objekt inom totalförsvaret. Rätten till direklanslutning skall dock i framtiden kunna vidgas under fömtsättning alt man får fram larmanläggningar som avger väsentligt färre falsklarm än dagens anläggningar.

Innehavare av anläggningar för överfallslarm skall även i fortsättningen få ha sina anläggningar direklanslulna tiU polisen. Polisen skaU dock ges möjligheter att avslå en ansökan om direktanslutning om behov av direkl­anslutning med hänsyn tiU sökandens skyddsbehov inle kan sägas förelig­ga. Polisen skall vid sin bedömning också kunna ta hänsyn till viklen av att en god utryckningsberedskap upprätthålls.

Några begränsningar i pplisens utryckningsskyldighet vid larm från di­reklanslulna anläggningar föreslås inte.

För att begränsa riskerna för falsklarm kommer enligt utredningens förslag polisen all meddela föreskrifter för direklanslulna larmanläggning­ars tekniska kvalitet samt utfärda anvisningar om sådana anläggningars skötsel och underhåU och om den utbildning som skall ges åt de personer som kommer i kontakt med sådana anläggningar. När det gäller anlägg­ningar för inbrottslarm skall polisen som villkor för anslutningen dessutom kunna kräva att larmobjektel skall ha ett gott fysiskt skydd. Om givna föreskrifter eller anvisningar inle följs av anläggningsinnehavaren eller om t.ex. anläggningen har en hög falsklarmsfrekvens skall tillståndet till direklanslutning kunna återkallas.

När det gäller anläggning för inbrotts- eller överfallslarm som enligt förslaget inle medges direklanslutning fill polisen och som inte är lokallarmanläggning föreslår utredningen atl det skall ankomma på inneha­varen av sådan anläggning atl tillse all någon alltid svarar för kontroll av larmorsak innan pplis tillkallas. Sådan kpntrpll skall kunna utföras av larminnehavaren själv, egen anställd personal, vidtalad granne eUer perso­nal från bevakningsföretåg. Polisen föreslås när det gäller dessa larman­läggningar inte vara skyldig all rycka ut på larm som inle på något sätt kontrollerats.

Innehavare av lokallarmanläggningar får räkna med all polisen inle kommer alt prioritera larm från deras anläggningar. Görs det vid en anmä­lan om larm inte sannolikt atl en polisinsats är nödvändig skaU polisen inle vara skyldig alt rycka ut. Lokallarmanläggningar kommer atl tjäna som elt slags uppmärksamhetslarm och i huvudsak ha en skrämseleffekl.

För att minska de störningar som lokallarmanläggningar kan ha för omgivningen föreslår utredningen att rikspolisstyrelsen meddelar före­skrifter i fråga om karaktären och varaktigheten av akustisk larmsignal. Innehavare av lokallarmanläggning bör åläggas att anpassa sin larm­utmstning eftei" dessa föreskrifter inom en viss övergångsfid.

Som framgått ovan innebär utredningens förslag att utryckningsskyl­dighet för pplisen endast skall föreligga vid larm från direklanslulna larm-


 


Prop. 1982/83:163                                                   56

anläggningar samt larm där larmorsaken kpnlrpllerats pch del befunnits sannolikt att en polisinsats är nödvändig. Utredningen har betonat att kraven när del gäUer kpntrpllens pmfattning inte får ställas alltför höga när det gäller allmänheten. Larmföretag bör därempt åläggas att göra erfprder-1ig kontrpll innan ett larm från en anläggning som inte medgivits direktan­slutning till pplisen vidarebefordras till polisen. Föreligger efter sådan kpntrpll gmndad misstanke pm brott skall pplis omedelbart lillkallas.

Utredningen har också diskuterat andra lösningar på falsklarmsproble­met, bl. a. avgifter för pohsens utryckningar på falska larm och auktorisa­tion av larminstaUalörer.    .

När det gäller falsklarmsavgifter konstaterar utredningen alt risken är stpr att man med införande av sådana avgifter skapar en krånglig Pch resurskrävande apparat spm ändå inte kpmmer atl medföra någpn större lättnad i pphsens arbete. Utredningen anser dessutpm atl det är principiellt tveksamt om man bör införa avgifter för den typ av tjänster det här är fråga om. Polisens larmulryckningar kan endast motiveras av att det förutsätts alt larmet är äkta och larmutryckni ngama kan därför inte uppfattas som en särskild service åt dem som innehar larmanläggningar.

Genom en myndighetskontrpllerad auktprisalion av larminstallatörer skuUe man visserligen kunna skapia vissa garantier för atl larminslallatio-nerna blir utförda på ett riktigt sätt, men del är tveksamt om sambandet meUan en auktorisafipn Pch en minskning av antalet falsklarm skulle kunna mptivera ett auklprisationssystem. Ett sådant skulle inte få någon effekt pä de larmanläggningar som nu är i bruk och det skulle dröja många är innan man såg några resultat pä nyfillkommande anläggningar.

Utredningen har även diskuterat marknadsföringen av larmprodukter pch bl. a. funnit att del finns elt stort behov av information till konsumen­terna. Utredningen anser det därför angeläget att konsumentverket i sam­arbete med rikspolisstyrelsen och brottsförebyggande rådet sammanställer och publicerar information om olika typer av larmanläggningar som i första hand är avsedda för konsumentmarknaden.

Utredningens förslag kommer att medföra vissa kostnader för de an­läggningsägare som i dag har anläggningar som är direklanslulna till ppli­sen men som i fortsättningen inte Ikommer att få rätt till sådan anslutning. Smärre kostnader kommer också att drabba innehavare av lokallarman­läggningar. Kostnaderna för rikspohsstyrelsens föreskrivande arbete bör kunna täckas genom avgifter från direklanslulna larmanläggningar samt genom avgifter från lypprovning a\' de produkter som måste bli föremål för godkännande. Det infprmafipnsarbete spm skall göras av kpnsumentver-ket, rikspplisstyrelsen Pch brpttsförebyggande rådet bör kunna bedrivas inpm respektive myndighels nuvarande budgetramar.


 


Prop. 1982/83:163                                                   57

Bilaga 2

Författningsförslag

Förslag till

Lag om anläggning för inbrotts- eller överfallslarm

Härigenpm föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 §   Denna lag gäller

1.    larmanläggningar spm är könstmerade för att automatiskt utlösa en larmsignal till en larmmoltagare éllér aVge ljud- eller ljussignaler eUer bådadera vid intrång i den byggnad, det område eller annars det objekt som skyddas av anläggningen (inbrottslarm),

2.    larmanläggningar som är konstmérade för att vidarebefordra en ma­nueUt utlöst larmsignal lUl en larmmottagare vid överfall eller rånhol (överfallslarm).

Allmänna åligganden

2   § Larmsignal från en larmanläggning som avses i 1 § och som inle har anslutits till en larmmoltagare vid polisslatipn skall Vidarebefprdras fill pplisen genpm muntligt meddelande som inte i förväg har upptagils på fonetisk väg.

3   § Det åligger den som vidarebefordrar en larmsignal enligt 2 § all kontroUera nödvändigheten av bistånd från polisen.

Vidarebefordras larmsignal utan sådan kontroll som avses i första stycket äv bevakningsföretag eUer företag som annars åtar sig alt för andras räkning ta emot signaler från larmanläggningar, är företagel skyl­digt att betala kostnadema för polisutryckningen. Beslut härom meddelas av polisstyrelsen i del distrikt, där anläggningen finns. I övrigt gäller kungörelsen (1964:793) om ersättning till statsverket vid anlitande av polismän för polisbevakning på enskild bekpstnad.

4 § Anläggning för inbrpttslarm som är konslmerad för all avge Ijud-
eUer ljussignaler eller bådadera (lokallarm) får användas endast om anlägg­
ningen uppfyller de föreskrifter som regeringen eUer myndighet som rege­
ringen bestämmer meddelar i fråga om karaktären och varaktigheten av de
signaler som ufiöses av anläggningen.

Ansvar och besvär

5   §   Den som bryter mot bestämmelserna i 4 § döms fill böter.

6   §   Mot polisstyrelses beslut om ersättning enligt 3 § får talan inte föras.

Särskilda föreskrifter

7 § Vid bedömningen av fråga om utryckning eller annan åtgärd skall
vidtas med anledning av en mottagen larmsignal från en anläggning som
avses i 2 § bör beaktas om anläggningen tidigare har avgivit onödigt larm.


 


Prop. 1982/83:163                                                   58

8 § Regeringen bemyndigas att i fråga om anläggning för inbrotts- eller
överfallslarm meddela föreskrifter som gäller utförande, beskaffenhet,
egenskaper, användning, saluföring, upplåtelse, överlåtelse, provning,
kontroll och besiktning.

Regeringen bemyndigas all mecidela föreskrifter om avgifter för prov­ning, kontroll eller besiktning enligt föreskrift som avses i första stycket.

Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet alt meddela föreskrif­ter som avses i första och andra styckena.

9 § Den spm på gmnd av föreskrift som har meddelats med stöd av 8 §
har alt utföra provning, kontroll eller besiktning äger tUllräde fiU lokal eller
område, där larmanläggning, som skall provas, kontrolleras eller besikti­
gas är uppsatt.

Den hos vilken provning, kontroll eller besiktning sker är skyldig att därvid lämna erforderligt biträde.

1. Denna lag träder i kraft den

2.   Lokallarm som inte uppfyller föreskrifterna i 4 § får ulan straffansvar
användas även efter lagens ikraftträdande, dock längst tiU den


 


Prop. 1982/83:163                                                   59

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds 11981:22) Färre Falsklarm

1   Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av riksåklagaren (RÅ), rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, kammarrätten i Stockholm, brotts­förebyggande rådet (BRÅ), överbefälhavaren (ÖB), civilförsvarsslyrelsen, postverket, televerket, bankinspektionen, statskpnlpret, riksrevisionsver-kel (RRV), kommerskollegium, näringsfrihelsombudsmannen (NO), kon­sumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF), styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt, statens brandnämnd, statens kulturråd, länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och Norrbot-lens län, pplisslyrelsema i Slpckholms, Göteborgs, Malmö, Eksjö, Sunds­valls och Umeå polisdistrikt. Allmänna Bevaknings AB (ABAB), Apoteks­bolaget AB, Bevaknings AB Securilas, Föreningen Sveriges Länspolis­chefer, Föreningen Sveriges polischefer. Svenska Försäkringsbplags Riks­förbund, Fplksam, Landsorganisationen i Sverige (LO), Kooperativa För­bundet (KF), Svenska Larmgrossisters Förening (LGF), Larminslallatö-remas förening (LIF), Post- och Kreditbanken (PK-banken), riksbanken, SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige, SOS Alarmering AB (SOSAB), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska Bankförening­en, Svenska Bankmannaförbundet, Svenska Brandförsvarsföreningen, Svenska Elektriska Kommissionen (SEK), Svenska Handelskammarför-bundet. Svenska Pohsförbundet, Svenska sparbanksföreningen. Svenska Stöldskyddsföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges In­dustriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Villaägareförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och försvarets forskningsan­stalt (FOA).

Remissinstanserna har överlämnat yttranden, RÅ från länsåklagarna i Malmöhus, Västmanlands och Östergöfiands län, länsstyrelsen i Malmö­hus län frän pohsstyrelsema i Lunds och Helsingborgs polisdistrikt, läns­styrelsen i Värmlands län från polisstyrelserna i Arvika, Hagfors och Karlstads polisdistrikt samt LO från Svenska Transportarbetareförbundet.

2   Remissyttrandena

2.1 Inledning

Ingen remissinstans ifrågasätter utredningens gmndläggande uppfatt­ning atl larmanläggningar av skilda slag sammantagna fyller en vikfig funktion i brottsbekämpningen. ÅtskiUiga instanser betonar även för egen


 


Prop. 1982/83:163                                                   60

del detta förhållande och framhåller att de genom sin blotta existens är ägnade att förebygga brott och att de, när skyddade objekt ändå angrips, underlättar snabba ingripänden mot gärningsmännen.

Synpunkter av detta slag framförs av bl. a. kammarrätten i Stockholm,
polisstyrelsen i Eksjö polisdistrikt, ABAB, Securitas, LO, Transportarbe­
tareförbundet, Stöldskyddsföreningen, Brandskyddsföreningen, Försäk­
ringsbolagens riksförbund, Folksam, Larmgrossisternas förening. Larm­
installatörernas förening, Banktjänstemannaförbundet och polisstyrelsen i
Sundsvalls polisdistrikt. Sistnämnda remissinstans anser dock atl det torde
finnas en viss övertro på nyttan av larmanläggningar; om man jämför med
alternafiva och relafivt billiga åtgärder för att stärka det fysiska skyddet
vid tilllrädesgränsema liksom bättre förvaringsplatser för särskild slöldbe-
gärlig egendom. Styrelsen framhåller vidare atl objekltagarna torde vara
ovetande om polisresursernas begränsning bl. a. i vad avser ulryckningsfi-
den efter larm.
                                   <

Ett stort antal remissinstanser instämmer också i utredningens uppfatt­ning att den stpra mängden falska larm skapar betydande prpblem Pch all åtgärder bör vidtas för all kpmma tiU rätta med dessa plägenheter.

Synpunkter av det slaget framförs av bl. a. RÅ, länsåklagaren i Öster­götlands län, kammarrätten i Stockholm, BRÅ, postverket, televerket, bankinspektionen, statskontoret, riksrevisionsverket, konsumentverket, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, polisstyrelserna i Arvika, Hagfors, Eksjö, Karlstads, Malmö, Stockholms, Sundsvalls och Umeå polisdistrikt, Securitas, LO, Transportarbetareförbundet, Larminstalla­törernas förening. Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Föreningsban­kernas förbund, PK-banken, Brandförsvarsföreningen, Stöldskyddsför­eningen, Polisförbundet, Köpmannaförbundet och Villaägareförbundet.

Några av dessa remissinstanser anser att problemen är så allvarliga alt kraftfulla åtgärder bör vidtas. Till dessa hör kammarrätten i Stockholm som - med hänvisning tUl att stafistiska uppgifier visar att larmen tiU övervägande del är falska och att de binder betydande resurser hos polisen - framhåller atl situationen redan sedan länge är bekymmersam samt att den blir svårare allt efter som flera larmanläggningar installeras i snabb takt. Man kan enligl kammarrätten inle heller bortse frän att falska larm generellt sett minskar respekten för larmanordningar. Liknande syn­punkter framförs av bl. a. BRÅ och polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt.

Riksrevisionsverket har en likartad uppfattning. Verket släUer sig för sin del tveksamt fill utredningens uppgift all polisens kostnader för utryck­ningar på gmnd av falska larm under budgetåret 1979/80 uppgick till 5,5 milj. kr. (39 årsarbetskrafter saml fordonskostnader). Enligt vad verket erfarit vid kontakt med rikspplisstyrelsen har dessa kostnader kraftigt underskattats. Verket bedömer alt en mer fullständig kalkyl (sär- och samkostnader) skulle visa kostnader på ca 10 milj. kr. (ca 60 årsarbetskraf­ter samt fordonskostnader).


 


Prop. 1982/83:163                                                   61

Polisstyrelsen i Hagfors polisdistrikt framhåller alt falsklarmen är sär­skilt betungande i glesbygder, där de medför en allvarlig begränsning av polisens övriga insatsmöjligheler. TiU belysande av detta påpekar styrel­sen att Hagfors pohsdislrikl, som omfattar hela norra Värmland, under normala förhållanden nattelid efter 01.00 är bemannat av en polispatmU med två polismän. ÅtskiUiga utryckningar nattefid fill följd av bl. a. falsk­larm sker tUl Torsby från centralvaklomrädet i Hagfors. En sådan utryck­ning ianspråktager pplispalmUen mellan två pch tre timmar - stundom mer än fyra limmar - enbart för atl konstatera alt polisinsats inte varit nödvändig. - Liknande synpunkter framförs av polisstyrelsen i Sundsvalls polisdistrikt.

Remissinstansema godtar i aUmänhel även utredningens uppskattning att 95 procent av aUa larm liU pplisen är falska i den meningen atl de inte har föranlelts av något brottsligt angrepp. Postverket tillbakavisar emeller­tid utredningens påslående all postkontoren skulle svara för en stor del av de falska larmen. Enligt uppgifter som verket har tagit fram utgjorde dess andel av det totala antalet falska larm 1980 endast 4 procent. För banker­nas del ställer sig bankinspektionen tveksam till den statistik som utred­ningen redovisar. Inspektionen framhåller all tidigare utredningar av en. inpm banksektorn tillsatt falsklarmgmpp visar atl bankerna - Irpts sina ofta komplexa larmsystem - prsakat enbart en liten del av del tplala antalet falsklarm Pch atl huvudparten av bankernas larmanläggningar re­dan nu har en acceptabelt låg falsklarmfrekvens.

Televerket redpvisar en annan uppfattning än utredningen när det gäller falsklarmprpblemets omfattning. Verket anser all del statisliska underlag som utredningen presenterar för sina vittgående förslag är tunt men atl man inte desto mindre på basis av de presenterade siffrorna kan konstatera all allas önskan om begränsning av antalet falsklarm börjat ge resultat. Ökningen av antalet falska larm per objekt avstannade enligt verket redan 1978 för att därefter ligga stilla ett tag Pch nu vara på nedåtgående.

Polisförbundet anser för sin del atl utredningens uppfattning om proble­mets omfattning på intet sätt bekräftas av materialet i övrigt och att den är starkt överdriven. Enligt förbundels mening utgör den höga andelen falsk­larm mer ett polisiärt arbetsmiljöproblem och ett brottsförebyggande di­lemma än elt reellt resursproblem. Det är trots detta enligt förbundet sannolikt att falska larm från gång till annan kan ha medverkat till alt andra arbetsuppgifter satts åt sidan under ett övergångsskede, men atl delta skulle ha skett i en sådan omfattning all del ens skulle ha påverkat den enskildes rättstrygghet i samhället måste starkt ifrågasättas. Enligt förbun­det har utredningens fömtsättningar i del här avseendet inverkat menligt på dess arbete på del sättet atl ambitionen att åtgärda problemen har sträckt sig längre än vad som är både praktiskt och principiellt möjligt. Liknande synpunkter framförs av TCO och postverket.

Polisstyrelsen i Stockholm framhåller all den omständigheten alt 95


 


Prop. 1982/83:163                                                                 62

procent av alla larm är falska inte får undanskymma det faktum atl cirka 750 larm var korrekta i Slpckhplrn under 1981 Pch att 278 gärningsmän kunde gripas på bar gärning av pplisen med anledning av dessa larm.

2.2 Allmänt om utredningens försUig

Flera remissinstanser förklarar sig uttryckligen sakna invändningar mol huvuddragen i de föreslagna lösningarna. Uttalandena i denna riktning görs av bl. a. RÅ, länsåklagarna i Malmöhus, Västmanlands och Östergöt­lands län, kammarrätten i Stockholm, civilförsvarsstyrelsen, statskon­toret, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, styrelsen för teknisk utveckling, länsstyrelserna i Malmöhus, Värmlands och Norr­bottens län, ABAB, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sve­riges polischefer, LO, Transportarbetareförbundet och riksbanken.

ÅtskiUiga remissinstanser intar å andra sidan en generellt avvisande hållning tUl förslagen. Till dessa hör bl. a. Göta hovrätt, polisstyrelserna i Stockholms och Umeå polisdistrikt, televerket. Kooperativa förbundet. Försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, Larmgrossisternas förening. Larminstallatörernas förening och TCO.

Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt anger som skäl för sitt stäU-ningslagande alt de föreslagna åtgärderna sannolikt inle kpmmer att med­föra någpn nämnvärd minskning av antalet falsklarm. Förslaget torde enligt styrelsen i stäUet komma att innebära att problemet flyttas från polisen till larmbolagen. Styrelsen framhåller att en sådan förändring för med sig en del oönskade effekter och föreslår därför att man i stället överväger andra lösningar. — Liknande skäl anförs av polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt. Försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, TCO och polisförbundet.

Även polisstyrelsen i Karlstad .polisdistrikt uttrycker farhågor för en utveckling i riktning mot alt överföra fler och fler arbetsuppgifter till privata bevakningsföretag. Utredningens förslag torde enligl styrelsen med nödvändighet innebära en inte oansenlig marknad för de privata bevak-ningsförelagen och styrelsen finner det med anledning härav angeläget atl man så tydligt som möjligt understryker att bevakningspersonalen inle övertar en polisiär brottsbekämpande roll. - Liknande synpunkter fram­förs av polisstyrelsen i Arvika polisdistrikt. (Se även nedan avsnitt 2.7.)

Televerket intar en kritisk hållning till betänkandet och menar att utred­ningen, bprtsetl frän förslaget rörande lokallarmanläggningar, inte i till­räcklig grad har redovisat avvägningar mellan alternafiva lösningar, gmn­derna för sina ställningstaganden och konsekvensema av de föreslagna författningarna.


 


Prop. 1982/83:163                                                              63

2.3 Falsklarmsavgift

Flera remissinstanser behandlar utredningens överväganden i frågan om införande av en särskild avgift, som anläggningshavama skulle få betala vid polisutryckning i anledning av falskt larm. Remissppinipnen är i denna del mycket sphttrad.

ÅlskiUiga remissinstanser ansluter sig tUl utredningens ställningstagande alt avvisa tanken på en avgift av delta slag. En sådan uppfattning redovisas av bl. a. kammarrätten i Stockholm, postverket, länsstyrelsen i Värmlands län, polisstyrelserna i Göteborgs och Sundsvalls polisdistrikt. Föreningen Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges polischefer, Securitas och Kooperativa Förbundet.

Föreningen Sveriges länspolischefers och Föreningen Sveriges polis­chefer påpekar särskilt all flertalet polisstyrelser tidigare allmänt sett har varit positivt inställda till någon form av falsklarmsavgift. Föreningarna anser emeUertid atl utredningen på ett övertygande sätt har visat atl en sådan ordning skulle vara förenad med betydande nackdelar.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller all man även inpm pplisen där i länet ofta har diskuterat, om inle ett avgiftsbeläggande av falsklarm skulle vara en framkomlig väg. Länsstyrelsen erinrar vidare pm alt utredningen efter pmfattande överväganden har stannat för atl inle föreslå någpn sådan avgift. Länsstyrelsen delar den uppfattningen pch anger som gmnd för sitt ställningslagande bl.a. alt en sådan avgift - som i så fall måste vara relativt hög - inte skulle få någon egenfiig betydelse för ett stort och väl konspliderat förelag medan den för exempelvis elt htet förelag kan betyda, att man avslår från ett i pch för sig välbehövligt larmskydd.

Postverket delar pckså utredningens uppfattning atl en falsklarmsavgift inle skulle lösa prpblemen. Securitas har i gmnden samma uppfattning men framhåller atl man för framfiden självfallet bör behålla möjligheten alt införa en falsklarmavgift, pm de andra av utredningen nu föreslagna åtgär­derna inte skulle medföra önskat resultat.

Ungefär lika många remissinstanser ger emellertid uttryck för en motsatt insläUning och anser alt en avgift som sanktion vid falska larm kan vara ett verksamt medel att minska antalet sådana larm. Uttalanden i den riktning­en görs av bl. a. rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, televerket, riksrevisions­verket, statens brandnämnd samt polisstyrelserna i Stockholms, Eksjö, Helsingborgs och Umeå polisdistrikt.

Rikspolisstyrelsen finner inte utredningens argument mot en sådan avgift övertygande. Enligt styrelsens uppfattning skulle avgiftsbeläggning av falsklarm, såsom ett komplement till föreslagna åtgärder i prpduktkpntrpll-hänseende, i inte oväsentlig grad bidra till anskaffande av bättre anlägg­ningar och fiU att tillsyn och skötsel förbättras. - En liknande uppfattning förs fram av Göta hovrätt och polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt, som även för sin del anser atl utredningen något lättvindigt avfärdat tanken på


 


Prop. 1982/83:163                                                   64

sådana avgifter. Styrelsen anser vidare atl en kombinafion av ett ordenfiigt ekonomiskt påtryckningsmedel och krav på larmutmstningamas kvalitet rimligtvis bör ha en poshiv effekt, inle minst genom atl man då får ett syslem där uppföljning av falsklarnien kan ske från polisens sida med åtföljande justeringar i kraven på anläggningarnas tekniska kvalitet.

Även televerket påpekar alt en kostnad i samband med falsklarm positivt påverkar anläggningsägarens vilja att minska risken för falsklarm. Verket anser för sin del alt det belopp som erläggs i samband med falsklarm bör användas till alt avhjälpa orsaken tiU del falska larmet.

Statens brandnämnd framhåller bh a. att vissa kommuner på brandför­svarets område har tillämpat ett system som innebär att anläggningsinne­havare debiteras för onödiga larm och att delta har visat sig myckel verksamt. Nämnden påpekar också att denna avgiflsskyldighel i fortsätt­ningen kommer att regleras i avtal som träffas mellan kommunen och abonnenter med larm som är direki:anslutna till brandförsvarets larmmotta­gare.

2.4 Auktorisation av larminstallatörer

Utredningens ställningslagande att inte föreslå någon form av offentligt auklorisalionstvång för larminslallatörer kritiseras av flertalet av de re­missinstanser spm tar upp frågan. Dessa instanser menar tvärtom att ett auktorisationssystem bör kunna \'ara elt effektivt sätt alt på längre sikt minska andelen onödiga larm. Uttalanden i denna riktning görs av bl. a. televerket, bankinspektionen, kulturrådet, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län, polisstyrelserna i Lunds, Helsingborgs och Hagfors polis­distrikt, ABAB, Securitas, Föreningen Sveriges länspolischefer. Förening­en Sveriges polischefer. Försäkringsbolagens riksförbund. Larminstalla­törernas förening. Stöldskyddsföreningen, Brandskyddsföreningen, Vil­laägareförbundet och TCO.

Länsstyrelsen i Malmöhus län Lfirågasätter sålunda, om inte larminstaUa­lörer - i likhet med vad som f. n. giiller för bevakningsverksamheten - bör omfattas av myndigheternas tiUsyiii. Länsstyrelsen påpekar atl polisen och den enskilde som vill kompletterei sitt egendomsskydd med larm genom auktorisationskravet tillförsäkras i vart fall en viss garanti för att larmut­mstningen uppfyller någon form av tekniska minimikrav och all utmst­ningen är anbringad på ett sakkunnigt och omdömesgUlt sätt av därtill lämplig person. En sådan tillsyn i förening med utredningens övriga försjag pm kpntroU- och avgiftsskyldighet bör enligt länsstyrelsens uppfattning kunna medföra alt frekvensen av f ilsklarm på lång sikt avsevärt nedbring­as. TiUsynen skulle exempelvis kunna iitföras av länsstyrelserna, som nu är tillsynsmyndighet över de auktpriserade bevakningsföretagen. Länssty­relsen påpekar att dessa företag redan nu i viss utsträckning bedriver försäljning Pch instaUafipn av larm och att länsstyrelserna oftast har myc-


 


Prop. 1982/83:163                                                   65

ket god kännedom om dessa företag. - Liknande synpunkter framförs även av polisstyrelsen i Lunds polisdistrikt och av polisstyrelsen i Helsing­borgs polisdistrikt, som anser att det i vart fall bör finnas utrymme för ett frivUligt auktorisationssystem.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller alt larminstallatörer som regel får god kännedom om förhåUanden som rör vitala säkerhets- pch skydds­intressen hps kunderna och att del därför måste vara av stort intresse för dessa att veta alt det är ett seriöst och pålitligt företag som man har atl göra med: Detta torde enligl länsstyrelsen bli aUtmer angelägel eftersom ut­vecklingen och den stora efterfrågan på detta område kan Ipcka t. o. m. personer och företag med rent brottsliga syften atl ge sig in på marknaden. I motsats till utredningen anser länsstyrelsen därför all det är nödvändigt att uppställa den fömtsättningen, att endast den som uppfyller kraven på fillföriillighel i fråga om laglydnad och vandel får utöva verksamhet som larminstallatör. Som rikthnje för en sådan reglering kan enligl länsstyrel­sen gäUa reglerna i lagen (1979:357) om yrkesmässig försäljning av dyrk­verktyg samt de därtUl anknytande föreskrifter som rikspolisstyrelsen utfårdat efter regeringens bemyndigande. - Televerket, polisstyrelsen i Hagfors polisdistrikt, kulturrådet. Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer anför liknande skäl för sin inställning på den här punkten.

Även bankinspektionen framhåller alt auktorisation av inslaUalörer kan vara en tänkbar lösning för framtiden. Det finns enligt inspektionen mot bakgmnd av den tilllagande brottsligheten anledning all räkna med all aUmänheten i ökad omfattning kommer atl skaffa sig larmanläggningar. Inspektionen anser också alt denna konsumentgmpp är i störst behov av information vid anskaffning och installation av larmanläggningar och att den därmed skuUe ha nytta av den säkerhet ett auklprisationssystem innebär; risken är annars stor all elt stort antal undermåliga anläggningar installeras med de följder som utredningen visat på.

Securitas anser också atl del från såväl samhällets som kundens/an­läggningsinnehavarens utgångspunkt bör tUlses alt inslaUalipnsföretagel uppfyller erfprderliga minimikrav ifråga om instaUationskompetens, pro­duktkvalitet m. m. Eftersom det är fråga om säkerhelsanläggningar, bör vidare krav ställas på anställda medarbetare i sådana företag när del gäller allmän laglydnad, medborgerlig pålitlighet och lämpUghet i övrigt. Enligl bolagets mening bör i den delen bestämmelserna i lagen (1974:191) om bevakningsföretag tjäna som vägledning. På motsvarande sätt bör i denna lag intagna bestämmelser om förelagets organisation, inspektionsverksam­het m. m. kunna liUämpas. Bolagel anser att man genom ett auktorisations­förfarande torde få en väsentligt ökad smidighet och fortlöpande anpass­ning tUl utvecklingen i branschen, samtidigt som behovet av detaljreglering i allt väsentligt bortfaller. - Liknande synpunkter framförs av ABAB och Larminstallatörernas förening. 5   Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 163


 


Prop. 1982/83:163                                                             66

Försäkringsbolagens riksförbund och Folksam framhåller att otillfreds­ställande planering och montering erfarenhetsmässigt är en vanlig orsak till onödiga larm. Efterspm planering och montering torde ha stor betydelse även för anläggningens skyddsvärde måste enligt förbundels mening för-säkringsbplagens krav på "gpdkänd anläggarfirma" för de anläggningar spm skaU knytas till försäkringsavUil finnas kvar.

Postverket, NO, polisstyrelsen i Eksjö polisdistrikt. Industriförbundet pch Handelskammareförbundet hör till de remissinstanser som uttryckli­gen har anslufit sig till utredningens ställningslagande pä den här punkten. NO anser att pbligatoriska auklprisationssystem bör förbehållas sUua-tioner då del med hänsyn till männiiskors hv, hälsa och säkerhet framstår som en uppenbar risk att låta andra än auktoriserade utöva verksamheten ifråga. Delta kan enligt NO:s uppfattning inte anses vara förhållandet inom larmområdet. NO påpekar vidare att en auktprisafipn av larminstaUalörer inte skulle lösa problemet med falsklarm från redan befintliga larmanlägg­ningar.

Industriförbundet och Handelskammarförbundet ser för sin del frän näringsfrihelsrätlsliga utgångspunkter med fillfredsslällelse att utredning­en avfärdar tanken på införande av auktorisation av larminstallatörer.

2.5 Myndighetskrav på larmanläggningar

Elt betydande antal remissinstanser ställer sig i princip positiva till utredningens förslag att rikspplisstyrelsen skall ges befpgenhet atl meddela vittgående tekniska Pch andra föreskrifter för larmanläggningar Pch för kontroll av atl dessa föreskrifter eflerievs. Uttalanden i den riktningen görs av rikspolisstyrelsen, länsåklagaren i Östergötlands län, BRA, ÖB, post­verket, televerket, kommerskollegium, NO, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens provningsanstalt, statens brandnämnd, länsstyrelsen i Värmlands län, polisstyrelserna i Eksjö och Sundsvalls polisdistrikt. Apo­teksbolaget, Stöldskyddsföreningen, Brandskyddsföreningen, Polisför­bundet, Köpmannaförbundet, Villaägareförbundet, TCO och FOA.

Flera remissinstanser framhåller att rikspolisstyrelsen vid utarbetande av dessa föreskrifter bör samräda med befintliga organisationer och myn­digheter med kunskaper pä området. Till dessa hör bl.a. ÖB, televerket, kommerskollegium, överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Larminstalla­törernas förening. Larmgrossisternas förening, Securitas och Köpmanna­förbundet. - ÖB påpekar att fortifikationsförvaltnigen är central förvalt­ningsmyndighet i fråga om anskaffning, drift Pch underhäll m. m. av för­svarsmaktens larmsystem Pch all förvaltningen på uppdrag av ÖB och i samverkan med försvarsgrenarna och försvarets materielverk utför en omfattande prov- och försöksverksamhet. Den kompetens i berört avseen­de som finns inom försvarsmakten bör enligt ÖB utnyttjas. ÖB föreslår mot den bakgrunden att materielföreskrifter, såvitt avser försvarsmaktens


 


Prop. 1982/83:163                                                   67

larmanläggningar, utarbetas av rikspolisstyrelsen i samråd med överbefäl­havaren. Sädana föreskrifter som rör anläggningarnas drift pch underhåll saml utbildning av den perspnal som kommer i kontakt med den bör enligt ÖB utarbetas av vederbörande militära myndighet i samråd med berörd polisstyrelse.

NO delar i och för sig utredningens uppfattning att en utökad konlroll av larmanläggningarnas tekniska kvalitet bör kunna reducera antalet falsk­larm. NO framhåller dock betydelsen av alt kvalitetskraven utformas och fillämpas på ett sådant sätt att produktutvecklingen och den fria konkur­rensen inom larmområdet inte sätts i fara. NO påpekar vidare all del är angeläget att de svenska normerna för larmanläggningarna i största möjliga utsträckning anpassas fill förekpmmande internatipnella normer pä delta område, eftersom i annat fall tekniska handelshinder kan uppkomma.

Vikten av atl eventuella föreskrifter om larmanläggningar av handelspo­litiska skäl utarbetas med beaktande av internationella normer betonas även av kommerskollegium. Standardiseringskommissionen i Sverige och Svenska elektriska kommissionen.

Åtskilliga remissinstanser avstyrker utredningsförslaget i den här delen.

Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas förbund och PK-banken anser för sin del att polisen inle bör belastas med uppgiften alt utfärda föreskrifter för larmanläggningarnas tekniska kvalitet. Del be­hov som kan finnas alt standardisera larmanläggningar och därtill hörande komponenter tUlgodoses, enligt vad som framhålls, f. n. genom del arbete som bedrivs inom Svenska Elektrotekniska Kommittén (SEK) och Inter-nafional Electrotechnical Commission (lEC).

Larmgrossisternas förening anser att föreskrifter om saluföring, upplå­telse och överlåtelse av larmanläggningar skulle utgöra ett opåkallat in­grepp i näringsfriheten på området. Föreningen vänder sig också mot utredningens uppfattning att pplisen skulle ha särskilda kunskaper på området. Eventuella föreskrifter bör enligt föreningen under alla förhållan­den las fram i en samrådsgmpp, där bl.a. företrädare för larmbranschens företag och andra organ med anknytning till larmanläggningar ingår.

Även riksrevisionsverket ställer sig tveksamt till utredningens förslag i denna del. Verket efterlyser en närmare analys av motiven till den före­slagna regleringen samt konsekvenserna därav. Beträffande till polisen direklanslulna larmanläggningar kan polisen enligt verket utan någon sär­skild lagstiftning uppställa erforderliga tekniska krav. Verket delar inte heller utredningens uppfattning angående behovet av en obhgatorisk typ­provning utan anser att kvalitetsförbättringar på larmprodukter kan näs på frivillig väg.

Försäkringsbolagens riksförbund och Folksam anser alt det är alltför vanligt atl ropa på tekniska bestämmelser och provning som botemedel mot de onödiga larmen trots att underlagen för detta är osäkra. Kompp-nentnormer med krav pä prpvning är enligt förbundet dyrbara i tillämpning


 


Prop. 1982/83:163                                                   68

pch kan hämma den tekniska utvecklingen. Förbundet framhåller vidare atl försäkringsbolagen, pavsett lUlkomslen av offentliga föreskrifter som kan komma all lägga tyngdpunkten på skydd mot onödiga larm och sanitä­ra ölägenheter, måste kunna ställa ytterligare krav syftande till att säker-stäUa anläggningarnas skademinskande effekt.

Larminstallatörernas förening påpekar alt den organiserade larmbran­schen i dag arbetar efter regler och krav uppställda av FSAB, dvs. försäk­ringsbolagens gemensamma organ där man enats om vissa normer för materielkvalilé och projekterings- och instaUationskompetens, och att man kan bygga vidare på FSAB:s regelsystem, om nya föreskrifter skall utarbe­tas.

SAF ställer sig också avvisande till utredningens förslag liU reglering. Frånsett del tveksamma i alt förvaltningsmyndighet ges befpgenheter alt utfärda föreskrifter pm bl. a. användning och saluföring av larm, är det enligl föreningen med ett sådant förfarande stor risk för en onödig och tungrodd byråkratisering. - Liknande synpunkter framförs av Industriför­bundet.

2.6 Begränsning av rätten att direk.tansluta larm till polisen

Några remissinstanser ansluter sig i princip till utredningens förslag att poUsstyrelserna skaU få möjUghet att begränsa rätten till direktanslutning av överfalls- och inbrottslarm hos polisen samt alt sådan anslutning av inbrottslarm i huvudsak bör tillåtas endast när del gäller viktiga objekt inom totalförsvaret. Uttalanden i denna riktning görs av bl.a. BRÅ, SAF, Industriförbundet och Polisförbundet.

När det gäller frågan om direktanslutning av överfallslarm framhåller bankinspektionen atl man inte kem acceptera, att skyddet mot överfall försämras i banker och liknande lokaler. Inspektionen anser att det är nödvändigt för bankema atl pä oförändrat sätt få direklansluta sina larm­anläggningar tiU polis och kan inte gpdta någpn undersökningsplikt för larmföretag eller en vUlkprad utryckningsskyldighet för pohsen när det gäller dessa larm. Inspektionen jDåpekar särskilt alt bankpersonal och kunder vid elt bankrån regelmässigt utsätts för stor fara, ibland livsfara, och atl de i en sådan situatipn har rätt all räkna med omedelbar polishjälp. — Liknande synpunker framförs av bl. a. Securitas, Bankmannaförbundet, TCO och polisstyrelsen i Helsingborg som även anser atl rätten till direkl­anslutning av överfallslarm inle bör förvägras någon som gör sannolikt atl han riskerar rån eller överfall.

Apoteksbolaget framhåller att man för apotekens del även i fortsättning­en vill ha en möjlighet att direklansluta överfaUslarm tUl pohsen.

Kooperativa förbundet framhåller att man sedan en längre lid tillbaka har haft en inriktning att i möjligaste mån låta larmen från inbrotts- och överfallsanläggningar gå till larmcenlraler och alt direklanslutning av larm


 


Prop. 1982/83:163                                                   69

fill pohsen har därmed successivt minskal. Förbundet påpekar också att det finns orter där direklanslutning av larmanläggning från butiker och vamhus till polisen varit enda allernalivel och att det är angeläget atl man får ha kvar denna möjlighet.

Rikspolisstyrelsen delar inte utredningens uppfattning att direktanslut­ning av inbrottslarm normalt bör tillåtas endast när del gäller viktiga objekt inom totalförsvaret. Styrelsen anser atl möjlighet till direklanslutning av inbrottslarm fortfarande bör föreligga beträffande banker, ppst pch apptek saml atl i fråga om övriga objekt en restriktiv prövning bör äga mm med utgångspunkt från skyddsbehovet i det enskilda fallet.

Liknande synpunker framförs av bl. a. postverket, Securitas, riksban­ken. Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas för­bund, PK-banken, Bankmannaförbundet, TCO och bankinspektionen som bl. a. påpekar att bankerna erfarenhetsmässigt löper stor risk för brottsliga angrepp beroende på de stora värden de förvarar och atl det är nödvändigt för verksamheten alt bankerna förvarar stora penningsummor i bankkon­tor, serviceboxar och penningaulomater. Inspektionen framhåller vidare att allmänheten använder sig av bankfack för säker förvaring av värdefull egendom och alt inspektionen från nu anförda utgångspunkter inle kan acceptera en väsentlig nedrustning av polisskyddet.

Postverket pekar särskilt på atl hemliga handlingar under postbefordran kan finnas i postlokaler och alt de enligl gällande instmktioner skaU förva­ras i larmskyddade valv/värdeskåp med inbrottslarm kopplade till polisen. Verket belyser också, i likhet med Bankmannaförbundet, riskerna för s. k. early - morning - rån, karaktäriserade av atl gärningsmannen bryter sig in i lokalen under icke öppethållandetid och inväntar personalens ankomst för att tvinga den att utge pengar - situationer, där den nuvarande direkt-anslutningen av inbrottslarm har visat sig effektiv.

Också Köpmannaförbundet ställer sig tveksamt till utredningens förslag i denna del och framhåller bl. a. atl direklanslutning av inbrottslarm bör tillåtas, om fillverkare och detaljhandel kan presentera larmanläggningar som fyller krav på minimala risker för falsklarm. Förbundet understryker även vikten av atl nuvarande innehavare av anläggningar med direktan­slutning även i fortsättningen får ha sina anläggningar kvar. — Liknande synpunkter i fråga om sådana anläggningar som f.n. är direktanslutna framförs av Kooperativa förbundet, medan Apoteksbolaget i princip ac­cepterar utredningens förslag alt inte tillåta direklanslutning av inbrotts­larm på apotek.

505 Alarmering AB anser alt inga larm - vare sig överfalls- eller inbrottslarm - bör anslutas direkt till polisen. Enligt bolagel kan man göra stora besparingar genom all i stället använda larmcenlraler, som kan erbjuda polisen en rationell mottagning och förmedling av larm. Telever­ket, som ansluter sig till utredningens förslag rörande överfaUslarm, fram­för en liknande uppfattning i vad avser anslutning av inbrottslarm.


 


Prop. 1982/83:163                                                                 70

Några remissinstanser kommenterar utredningens förslag atl polisen skall kunna ålerkaUa tillstånd till direklanslutning för bl.a. anläggningar som avger obefogade larm. Bankföreningen, Sparbanksföreningen, För­eningsbankernas förbund och PK-banken förklarar sålunda att man inte motsätter sig all polisen temporärt kopplar bort anläggningar som under en period utlöst upprepade falska larm samt påpekar att erfarenheter från Stockholms polisdistrikt visar att en sådan ordning drastiskt kan minska falsklarmen.

Bankmannaförbundet hävdar en motsatt uppfattning och anser all för­slaget är oacceptabelt. Enligl förbundet måste anläggningarna åtgärdas på annat sätt för alt inte personalen skall lämnas oskyddad.

2.7 Begränsningar av polisens utryckningsskyldighet

2.7.1 Kontroll av larmorsak

Utredningens förslag innebär här att polisen inte skall vara skyldig alt rycka ut vid larm från anläggningar som inle är direklanslulna med mindre än att larmorsaken har kontrollerals och det därvid har framkommit att en polisinsats är nödvändig. Bevakningsföretag eller andra företag som åtar sig att ta emot larmsignaler skall enligl förslaget få betala kostnaden för polisutryckningen, om föreskriven kontroll inle har gjorts. — Förslaget har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna.

Flera instanser ansluter sig fill huvuddragen i förslaget. TiU dessa hör bl.a. RA, kammarrätten i Stockholm, riksrevisionsverket, konsumentver­ket, polisstyrelserna I Lunds, Helsingborgs, Hagfors och Sundsvalls polis­distrikt, Securitas, Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sve­riges polischefer. Försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, Brand-skyddsföreningen, Stöldskyddsföreningen. Arbetsgivareföreningen och Industriförbundet.

Riksrevisionsverket anser att förslaget är väl avvägt och påpekar att de polisresurser som sålunda frigörs bör kunna användas för mera angelägna polisiära uppgifter. — Liknande synpunkter framförs av polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt. Stöldskyddsföreningen, Brandskyddsförening­en och polisstyrelsen i Hagfors polisdistrikt, som särskilt betonar alt förslaget medför fördelar i glesbygder och geografiskt stora polisdistrikt, där larmobjeklen kan ligga på stort avstånd från polisstationen.

Polisstyrelsen i Sundsvalls polisdistrikt har en liknande uppfattning och framhåller atl antalet objekt som är inbrottslarmade med en sådan ordning bör kunna reduceras eller atl tillväxttakten i vart fall bör kunna minska på sådana platser där larmförelag inle kan erbjuda någon resurs för förkon-iroll.

Polisstyrelsen i Lunds polisdistrikt anser alt det inle räcker om enbart bevakningsföretag eller förelag som annars åtar sig atl för andras räkning ta emot signaler från larmanläggningar kan åläggas att betala utrycknings-


 


Prop. 1982/83:163                                                                 71

kpstnaden, om kontroll av nödvändigheten av bistånd från polisen inle företagits. Styrelsen framhåller atl många inbrottslarm idag är kopplade till privatpersoner och atl utvecklingen inte torde ge anledning till annat antagande än att privata inbrottslarm även framdeles kommer atl öka. För alt kunna nedbringa falsklarmsfrekvensen även för sådana larm är det enligl styrelsen av särskild vikt att även privatpersoner åläggs ersättnings­skyldighet, om larmsignal vidarebefordras utan kontroll.

Brandskyddsföreningen och Stöldskyddsföreningen anser att pmfatt-ningen av bevakningsförelagens konlrollskyldighet bör preciseras närmare men att allmänheten ä den andra sidan alllid bör kalla på polisen, när man misstänker elt inbrott eller ett inbrottsförsök. Föreningarna påpekar vidare att det kan bh lättare för tjuvar alt arbeta ostört, om de invaggas i tron att allmänheten inle får eller vill ringa till polisen. Även konsumentverket anser atl det är viktigt alt man inte ställer alltför stpra krav på allmänheten, när det gäller kpntroll av larmorsak. Föreningen Sveriges länspolischefer pch Föreningen Sveriges polischefer framhåller att del är av väsentlig betydelse att den enskilde inle uppfattar sin skyldighet på sådant sätt atl han skaU överta pplisens uppgifter och att han inte heller får agera så att han utsätter sig för risker eller att polisens möjligheter alt göra ett effektivt ingripande försvåras.

Försäkringsbolagens riksförbund pch Folksam finner det motiverat all pröva den föreslagna begränsningen av polisens utryckningsskyldighet även om åtgärden kommer att innebära en tids- och effeklivilelsförlusl men fömtsätter samtidigt att lagen lUlämpas med hänsynstagande fill lo­kala förhållanden och att frågan omprövas efter lämplig tid med hänsyn till erfarenheter från tUlämpningen. Därtill påpekas all förslaget kommer atl medföra en kraftigt ökad efterfrågan pä tjänsten all kontrollera larmorsak, varvid inte bara bevakningsförelag ulan även andra entreprenörer torde kpmma alt bh anlitade — något som gör del påkallat atl hålla utvecklingen på delta område under uppsikt.

Flertalet remissinstanser ställer sig emellertid generellt avvisande fill förslaget att begränsa pplisens utryckningsskyldighet på angivet sätt. Utta­landen i den riktningen görs av bl.a. rikspolisstyrelsen, länsåklagarna i Östergötlands och Västmanlands län, Göta hovrätt, BRÅ, statskontoret, brandnämnden, länsstyrelsen i Värmlands län, polisstyrelserna i Stock­holms, Eksjö och Umeå polisdistrikt, ABAB, Kooperativa förbundet. Larminstallatörernas förening. Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Föreningsbankernas förbund, Bankmannaförbundet, Polisförbundet pch TCO.

Rikspolisstyrelsen anser att förslaget strider mpl den gmndläggande principen att upprätthållande av allmän prdning och säkerhet i samhället är en polisiär arbetsuppgift som inte kan överlåtas på annan. Styrelsen fram­håller i anslutning liU delta att polisen har skyldighet all ingripa vid miss­tanke pm brott och alt en signal från automatisk inbrottslarmanläggning i


 


Prop. 1982/83:163                                                   72

princip gmndar en sådan misstanke. Styrelsen kan inle dela utredningens uppfattning all polisen i dessa fall skall befrias från primäransvaret att ingripa för alt söka gripa gärningsmannen och kan inle heller acceptera alt. det anförtros ål representanter föi: enskilda företag alt avgöra om brotts­misstanke föreligger och först om så bedöms vara faUet tillkalla polis. -Liknande synpunkter framförs av BRÅ, brandnämnden, länsstyrelsen i Värmlands län och polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt.

Polisförbundet anser all utredningen genom det aktuella förslaget lägger ett mycket tungt ansvar på.såväl den enskUde medborgaren som på den enskUde företagaren all skydda sina egna malerieUa värden. Skyddet i detta avseende är enligt förbundet en del av en gmndlrygghel spm det är samhällets uppgift atl sörja för. Genom förslaget till begränsad utryck­ningsskyldighet har polisen - framhåller förbundet - getts en rätt att avstå från alt undersöka en indikation på en brottsmisstanke av det skälet atl objektsinnehavaren eUer dennes ställföreträdare inle på ett filtfredsställan-de sätt kunnat styrka atl ett brott har begåtts eller alt del pågår, och del yttersta skälet för detta är atl cbjektsinnehavaren valt att skydda sin egendom med en larmanläggning i ett brottsförebyggande syfte. Den ob­jektsinnehavare som därempl avstår från ett sådant möjligt skydd och i stället förlitar sig på omgivningens uppmärksamhet kan, under fömtsätt­ning all underrättelsen når polisen på annat sätt än genom larm, förlita sig på en polisinsats vars egentliga s)ffte i primärskedet är alt bekräfta eUer vederlägga brottsmisstanke. Utredningens förslag i det här avseendet kom­mer enligt förbundet alt indirekt påverka strävandena i del brottsförebyg­gande syftet på ett mindre angeläget sätt.

Även länsåklagaren i Östergötlands län påpekar atl förslaget innebär att konlrollskyldighet ålägges inte bara bevakningsföretag som åtagit sig all la emot larmsignaler ulan även var och en som underrättar polisen om atl larm har utlösts från en larmancrdning. Enligt länsåklagaren kan man knappast begära av enskilda atl de undersöker orsaken till ett larm innan polisen underrättas - något som även kan vara förenat med risker. En sådan skyldighet skuUe säkerligen medföra alt i och för sig önskvärda underrättelser fill polisen kommer att utebli. Länsåklagaren anser atl elt tips till polisen om alt elt larm har utlösts inle bör behandlas på annat sätt än vilken underrättelse som helst all ett brott kan misstänkas.

Synpunkter av liknande slag framförs av flera andra remissinstanser -bl.a. Göta hovrätt, polisstyrelsen i Eksjö polisdistrikt, ABAB, Bankman­naförbundet samt Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Föreningsban­kernas Förening och PK-banken. De sistnämnda remissinstansema fram­håller särskilt atl banktjänsteman inle är utbildade för uppgiften atl utföra den kpntrpll del här är fräga pm. MpI bakgmnd.av de risker för fysiskt våld, tagande av gisslan etc, spm finns i sammanhanget kan del inte heller vara en uppgift för bankerna att utbilda sin perspnal för sådana uppgifter. Bankprganisatipnerna anser delta vara en pplisiär uppgift.


 


Prop. 1982/83:163                                                                 73

Flera remissinstanser — bl. a. Göta hovrätt, rikspolisstyrelsen, polissty­relserna i Stockholms och Eksjö polisdistrikt, statskontoret, Larminstalltö-rernas förening saml de nyss nämnda bankorganisationerna — framhåller att den försening av polisens ankomst fill brottsplatsen spm förslaget skulle medföra även innebär att brottslingarna kan arbeta ostörda under längre fid än vad som f.n. är fallet och atl förslaget dessutom får en negafiv inverkan på polisens möjligheter atl klara upp brottet. Polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt påpekar, som tidgare har nämnts, att cirka 750 larm var korrekta i Stockholm under 1981 Pch alt 278 gärningsmän kunde gripas på bar gärning av pohsen med anledning av dessa larm. Styrelsen befarar att elt genomförande av utredningens förslag leder till att polisen larmas i så sent skede all gärningsmännen för del mesta hinner lämna brottsplatsen med sitt byte. Systemet kommer enligt styrelsen att inverka menligt på polisens förstahandsåtgärder, försämra skyddet för rältsägaren och minska larmanläggningamas preventiva värde.

Mot förslaget riktas även den principiella invändningen all det kan vara ägnat att leda till inrättande av ett slags privata polis- eller bevaknings­kårer. Uttalanden i den riktningen görs av bl.a. statskontoret, länsstyrel­sen i Värmlands län (majoriteten), polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt, Polisförbundet och TCO. Sålunda framhåller exempelvis TCO alt förslaget leder till en utveckling med en ökad andel mobila bevakningsenheter med den principiellt tveksamma uppgiften all kontrollera humvida brott har begåtts eller ej, något som i sin lur kan medföra ett etablerande av en slags B-poliskår som på sikt kommer att ställa krav på speciella befogenheter och speciell utmstning och beväpning för att kunna fungera i sin uppgift under skyddade förhållanden. TCO anser att en sådan utveckling är mer angelägen all motverka än att understödja. Organisationen anser all det även för framliden bör vara samhällets och ytterst polisens skyldighet atl ingripa om det kommer till pohsens kännedom att ett brott kan misstänkas äga mm.

Även ABAB och Securitas påpekar alt förslaget innebär alt nya arbets­uppgifter läggs på väktarkåren. Securitas framhåUer alt det bör övervägas om icke ytterligare lagstiftningsåtgärder erfprdras för atl förslärka rätts­skyddet och utvidga befogenheterna för väktare. Bolaget betonar samtidigt att omfattningen av ett sådant eventuellt utbyggt skydd respektive vidgade befogenheter måste bli beroende av hur pass omfattande kontrollen skall vara för att styrka misstanke om brott.

2.7.2 Lägre prioritet för vissa larm

Utredningen har i denna del föreslagit atl polisen genom en särskild lagbestämmelse ges möjlighet att i det löpande arbetet nedpriorilera larm från anläggningar som tidigare avgivit onödigt larm.

Polisstyrelsen i Stockholm anser för sin del att man bör gå ännu längre och helt avstå från utryckningar till objekt med ständigt återkommande falska larm.


 


Prop. 1982/83:163                                                                 74

Utredningsförslaget får stöd även av några andra remissinstanser. Så­lunda anser riksrevisionsverket att utredningens förslag om begränsningar av polisens utryckningsskyldighet i dess helhet är väl avvägt. ABAB, brandskyddsföreningen och Stöldskyddsföreningen ställer sig bakom för-, slaget i den här delen.

Polisstyrelsen i Helsingborgs polisdistrikt är tveksam till alt begränsa polisens utryckningsskyldighet vid överfallslarm. Styrelsen påpekar att hotet i dessa fall, om det är verkligt, är direkt riklat mot en människa och pfta av allvarlig art och att ett polisingripande måste ske omedelbart, pm det skall vara till någon nytta. - Liknande synpunkter framförs av Securi­tas.

Kammarrätten i Stockholm anser att en bestämmelse av angivet slag närmast hör hemma i polisinstruktionen.

Enligt kammarrätten kan det vidare inte vara tillräckligt atl onödigt larm har förekommit någon enstaka gång, kanske för lång lid sedan - fråga bör vara om onödigt larm i större utsträckning eller åtminstone om upprepade onödiga larm.

Det övervägande antalet remissinstanser anser emellertid att en bestäm­melse av det här slaget över huvud taget inte behövs.

BRA ifrågasätter sålunda om den föreslagna bestämmelsen fyller något syfte. En av polisen mottagen larmsignal - oavsett från vilken anläggning den kommer - indikerar enligt ElRÅ en åtgärd inom ramen för pohsens allmänna åligganden enligt 2 § polisinstmktionen. Det ankommer härvid­lag på polisen atl bedöma om utryckning eller annan åtgärd skall vidtas med hänsyn till angelägenhelsgrad pch befinfliga resurser. Den omstän­digheten att en larmanläggning tidigare avgivh onödigt larm får vägas in i bedömningen. Någon vidgad möjlighet för polisen att prioritera utryck-ningsverksamheten, vilket påstås i specialmotiven, kan det sålunda enhgt BRÅ inte vara fråga om. BRÅ anser del vidare ligga i sakens natur att en generell begränsning av polisens allmänna åligganden svårhgen kan göras.

Liknande synpunkter framförs civ rikspolisstyrelsen, Göta hovrätt, läns­åklagaren i Östergötlands län, televerket, brandnämnden, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens län, polisstyrelsen i Umeå polisdistrikt, ABAB, Försäkringsbolagens riksförbund, Folksam och TCO.

Statskontoret, spm pckså avstyrker förslaget, befarar att en bestämmel­se av detta slag kan medföra en risk för avvägningsprpblem Pch felbedöm­ningar Pch kanske även pnödig tidsuldräkt vid utryckning, någpl som eventuellt också kan utnyttjas i brottsligt syfte.

2.8 Lokallarm

Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig i frågan tillstyrker utred­ningens förslag alt rikspplisstyrelsen får utfärda föreskrifter pm varaktig­heten och styrkan hos akustiska lokallarm. Till dessa hör televerket, riks-


 


Prop. 1982/83:163                                                                 75

revisionsverket, polisstyrelserna i Stockholms och Sundsvalls polisdistrikt, Securitas, Försäkringsbolagens riksförbund, Folksam, SOS Alarmering AB, Stöldskyddsföreningen och Brandskyddsföreningen.

Försäkringsbolagens riksförbund och Folksam framhåller atl föreskrif­ter av angivet slag måste utformas sä att miljöskyddsintressel väges mot brottsskyddsintresset och med beaktande av att larmanläggningens värde minskar eller försvinner om t. ex. larmsignalens varaktighet är för kort.

Konsumentverket anser bl. a. att ett larm bör vara kopplat till ett bevak­ningsföretag, om det ska fylla önskvärd funktion, men att den lösningen inte kan vara aktuell för flertalet vanliga konsumenter, eftersom kostna­derna för installation, anslutning och utryckning är höga. Verket är tvek­samt fill konsumentnyltan av pch kvaliteten hos de anläggningar som nu säljs på kpnsumenlsmarknaden pch framhåller det viktigt för konsumen-tema att information lämnas om andra lösningar som finns för att skydda sin egendpm.

Även Securitas och Larminstallatörernas förening framhåller att lokal­larmanläggningar bör vara förenade med avtal med grannar eller larmföre­tag, så att effekfiva åtgärder kan vidtas, när larmet har utlösts.

Larmgrossisternas förening påpekar alt lokallarm från mindre bevak-ningspbjekl, såspm viUpr och andra bostäder har den lägsta falsklarmsfrek­vensen och att det mpt denna bakgmnd är angeläget, att lagstiftningen inte utfprmas pä ett sätt som kan minska allmänhetens möjligheter att med hjälp av kvalitafiva larmanläggningar skydda sin egendom. - Liknande synpunkter framförs av Villaägareförbundet.

Postverket och polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt ansluter sig till utredningens uppfattning atl lokaUarm inte skall ha någon hög prioritering när det gäller pplisens utryckningsskyldighet. Polisstyrelsen anser att larm från sådan anläggning i princip inle bör föranleda polisutryckning, förrän anmälare gjort sannolikt att polisinsats är nödvändig. Sådana krav kan enligl styrelsen ställas här, eftersom anläggningens syfte i dessa fall är att uppnå skrämseleffekt.

Köpmannaförbundet ställer sig å sin sida mycket tveksamt till utred­ningens förslag att lokallarm skall tjäna som ett slags uppmärksamhetslarm och i huvudsak ha en skrämseleffekt. Erfarenheten talar enligt förbundet för att skrämseleffekten är ganska kortvarig och att brottslingar ganska snart upptäcker när larmanläggningar enbart skall fylla en sådan funktion. Förbundet anser all det skulle vara en myckel olycklig utveckling pm lokallarmanläggningar rent allmänt uppfattades som "papperstigrar".

2.9 Anläggningarnas skötsel m. m.

Flera remissinstanser uppehåller sig även vid andra åtgärder som kan vara ägnade alt minska antalet onödiga larm. Särskilt intresse knyter sig här till frågor som gäller själva handhavandet av larmanläggningar. Flera


 


Prop. 1982/83:163                                                   76

remissinstanser ansluter sig sålunda tiU utredningens uppfattning atl vissa minimikrav måste uppställas när det gäller larmanläggningarans skötsel och underhåU saml utbildning av användarnas personal.

Synpunkter av detta slag framfars av bl. a. postverket, bankinspektio­nen, brandnämnden, Stöldskyddsföreningen, Brandskyddsföreningen, Kooperativa förbundet. Köpmannaförbundet och TCO. Några av dessa instanser - bl.a. postverket och TCO - anser att det är efter dessa riktlinjer som falsklarmsproblemet generellt sett bör lösas. Stöld- och brandskyddsföreningarna betonar även att säkerställande av larmsyste­mens driftsäkerhet under erforderlig tid fömtsätter - fömtom besiktning pch prpvning efter avslutat installationsarbete - att regelbundet återkom­mande revisionsbesiktningar genomförs.

Bankföreningen, Sparbanksföreningen och Föreningsbankernas för­bund förklarar att de inte motsätter sig att polisen temporärt kopplar bort anläggningar som under en period ullöst upprepade falska larm och fram­håller att erfarenheter från Stockholms polisdistrikt visar alt en sådan ordning drastiskt kan minska falsklarmen. - Bankmannaförbundet, där­emot, anser en sådan åtgärd helt oacceptabel och menar att anläggningama i så fall måste åtgärdas på annat sätt för att inle personalen skall lämnas oskyddad.


 


Prop. 1982/83:163                                                           77
Innehåll

Propositionen ..................................................... ... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll   ..................... ... 1

Propositionens lagförslag ......................................     3

1. Förslag tiU lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar   ...       3

2. Förslag fill lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.     5
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1983-03-10        
          6

1   Inledning.........................................................     6

2   AUmän motivering   ...........................................     7

2.1                                                                  Bakgmnd           7

2.1. f Allmänna utgångspunkter   .....................     7

2.1.2    Olika typer av larmanläggningar ................     9

2.1.3    Nuvarande prdning..................................    10

2.1.4    Orsaker till pbefogade larm ...................... .. 12

 

2.2    Huvuddragen i del remitterade förslaget ...........    14

2.3    Larminnehavamas skyldigheter m.m.............. __ .  16

2.4    Tillstånd för larminstallationsföretag m. m...... ..... 23

2.5    Direklanslutning av larm tUl polisen .................. .. 28

2.6    Falsklarmsavgift............................................ .. 32

2.7    Myndighelskrav på larmanläggningar   ...............               34

2.8    LokaUarm   .................................................    37

2.9    Författningsreglering .......   ...........................    39

 

3   Upprättade lagförslag ........................................ .. 39

4   Specialmofivering..............................................    39

 

4.1    Förslaget fill lag med vissa bestämmelser om larmanläggningar m.m                39

4.2    Förslaget tiU lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister .     50

 

5   HemstäUan  ....................................................    51

6   Beslut   ..........................................................    51

Utdrag av lagrådels protokoll 1983-03-22.........   .....    52

Utdrag av protokoU vid regeringssammanträde 1983-03-24                  53

Bilaga 1        Sammanfattning   av   departementspromemprian   (Dsl

1981:22) Färre falsklarm    ......................    54

Bilaga 2        Utredningens lagförslag   ...................    57

Bilaga 3       Sammanställning  av  remissyttrandena över departe-

. mentsprpmemprian (Dsl 1981:22) Färre falsklarm                  59

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1983