Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1982/83:102

Regeringens proposition

1982/83:102

om tillfällig vinstskatt;

beslutad den 10 februari 1983.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprolokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

KJELL-OLOF FELDT

Propositionens huvudsakliga innehåll

Som ett led i strävandena att åstadkomma en återhållsam lönerörelse läggs i propositionen fram etl förslag om fillfällig vinstskall.

Skallen tas ut av aktiebolag och ulgår normall med 20 % av utdelningen för del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 30 juni 1983. Investment­bolag och andra s.k. förvaltningsföretag är undantagna. Riksskatteverket är beskattningsmyndighel.

Utdelning på akfier som nyemitteras under år 1983 ingår inle i skatteunderlaget. Vidare får underiaget i vissa fall - t.ex. i koncernförhål­landen - minskas med mottagen utdelning. Den föreslagna lagen innehåller också en skatteflyktsklausul som tar sikte på situationer då bolaget minskar sin utdelning i syfte alt undgå vinstskatten och i stället tillgodoser akfieägarna på annat sätt.

Enligt förslaget är börsnoterade företag skyldiga att göra preliminära inbetalningar som får räkhas av mot vinslskalten. Preliminärbeloppet är 10 % av akfieutdelning som beslutas efter den 15 febmari 1983 och som förfaller fill betalning under delta år.

Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 102

 

Prop. 1982/83:102                                                               2

1 Förslag till

Lag om tillfällig vinstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 är
skattskyldiga lill vinslskatt. Skallen tillfaller staten och förs fill allmänna
pensionsfonden.

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket är beskattningsmyndighel.

2  § Med utdelning avses vinstutdelning fill akfieägarna enligt 12 kap, aktiebolagslagen (1975:1385), 52 § lagen (1955:183) om bankrörelse eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:173).

3  § Med verksamhetsåret 1983 avses etl räkenskapsår som inleds senast den 1 juli 1983 och som avslutas närmast efter denna dag. Är detta räkenskapsår kortare än åtta månader skall verksamhetsåret 1983 anses omfatta även det därpå följande räkenskapsåret.

Omfattar verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall del sista räken­skapsåret vara avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 §.

4 § Vinstskatten är 20 procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsun­
derlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar för
verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tillgodoräk­
nas bolaget. Leder beräkningen till ett underskott (negativt beskattningsun­
derlag) är bolaget berättigat alt från staten erhålla ett belopp motsvarande 20
procent av underskottet.

Är verksamhetsåret 1983 för ett bolag som lämnar utdelning kortare än tolv månader skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget räknas upp så att den svarar mot ett verksamhetsår som är tolv månader. Är verksamhetsåret 1983 längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på motsvarande sätt.

Utdelning på akfier som är all anse som nyemitterade ingår inte i beskattningsunderlaget i den mån bolaget är berättigat lill avdrag för utdelningen enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Har aktierna utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som nyemitterade om beslul om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Har aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets aktiekapital anses aktierna som nyemitterade om beslut om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983.

 

Prop.  1982/83:102                                                                  3

Bestämmelserna om rätt till betalning på gmnd av negativt beskattnings­underlag gäller också bolag som inle lämnar någon utdelning för verksam­hetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra stycket.

5          § Utdelning som uppburils av etl bolag skall tillgodoräknas della om

1.    bolaget är frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna fill 54 § kommunalskallelagen (1928:370) och                          1

2.    utdelningen har lämnats av ett bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag.

Ell bolag skall vidare fillgodoräknas utdelning, uppburen av etl förelag som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen under de förutsättningar som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna tUl 54 § kommunalskatte­lagen (förvaltningsföretag), om

1.    bolaget vid utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget,

2.    bolaget skulle ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunal­skattelagen för del fall alt utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för förvaltningsförelaget saml

3.    utdelningen har lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligt denna lag.

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget enligt kom­munalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikaUat från skattskyldighet för utdelningen skall antas all utdelningen uppburils under verksamhetsåret 1983.

6          § Ett bolag vars aktier vid ingången av år 1983 var inregistrerade vid
Stockholms fondbörs skall i avräkning på vinslskatt göra en preUminär
inbetalning till riksskatteverket. Preliminärbeloppét är 10 procent av
utdelning enligt 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som
förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas
senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfaUil fill betalning den 1 juni
1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens
förfallodag.

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inte skyldigt all betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inle betalas för utdelning för verksamhetsåret 1983.

7          § Har preliminärbelopp inte betalats in i rätt fid skall bolaget erlägga en
avgift. Avgiften är 2 procent av det obetalda beloppet för den kalendermå­
nad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och därefter 2 procent av

1* Riksdagen 1982/83. 1 samt. Nr 102

 

Prop. 1982/83:102                                                                   4

beloppet för varje påbörjad kalendermånad tiU och med den då betalning sker, dock längst tUl och med den månad då bolaget enligt 8 § senast skall lämna deklaration.

8          § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag samt bolag som endast är
skyldiga att betala preUminärbelopp skaU lämna deklarafion. Deklarationen
skall ba kommit in lill riksskatteverket senast åtta månader efter utgången av
verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga att lämna deklaration men som har rätt fill betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om utbetalning hos riksskatteverket. Ansökningen skall ha kommit in fill verkel senast tjugo månader efter utgången av verksamhetsåret 1983.

9          § Vinslskatt och avgift enligt 7 § skall ha kommil in fill riksskatteverket
senast den dag då deklarationen skall ha kommit in fill verkel. Vid
inbetalningen får avdrag göras för eriagl preliminärbelopp.

10  § Har etl bolag i syfte atl reducera beskattningsunderlaget minskal sin utdelning för verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för näraliggande år eller har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som syftar till alt kringgå denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha gällt om bolaget inle hade vidtagit den otillbörliga åtgärden.

11  § Regeringen får, om det föreligger synnerliga skäl, helt eller delvis befria ett bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl 7§.

12  § Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinslskatt och avgift enUgt 7 §. Belopp som betalas ut enligt 4 § utgör inte skatteplikfig inläkt.

13  § Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskaltning (förfarandelagen) gäller i fråga om vinstskatt. Därvid iakttas följande.

Reglerna om förhandsbesked i 4 kap. förfarandelagen skall inle fillämpas. Delsamma gäller reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande och besvärsräll för annan än den skattskyldige och allmänt ombud.

Vad söm i förfarandelagen föreskrivs om en skatlskyldig gäller även den som endasi är skyldig atl betala preliminärbelopp samt den som gör ansökan enligt 8 § andra stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också belopp söm skall betalas ut enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid fillämpning av reglerna om efterbeskattning och skattetillägg skall vidare uppgift, som varit ägnad att leda fill för hög utbetalning, jämställas med uppgift som varit ägnad alt leda fill för låg skatt.

Beslul om fastställande av skatt får inle meddelas senare än två år och

 

Prop. 1982/83:102                                                     5

beslut om efterbeskattning inte senare än fyra år från utgången av det kalenderår då verksamhetsåret 1983 gått lUl ända.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1983.

 

Prop. 1982/83:102                                                               6

2 Förslag till

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs alt 1 § skatlebrollslagen (1971:69) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Denna lag gäller i fråga om skall

1.    lagen (1908:128) om bevill­ningsavgifter för särskilda förmåner och rältigheler, förordningen (1927:321) om skalt vid ulskiftning av aktiebolags tillgångar, kommu­nalskallelagen (1928:370), förord­ningen (1933:395) om ersättnings­skatt, lagen (1941:416) om arvsskall och gåvoskall, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig förmögenhels-skall, lagen (1958:295) om sjömans­skatt, lagen (1982:1194) om hyres­husavgifl,

2.    lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energi­skatt, lagen (1961:372) om bensin­skatt, lagen (1961:394) om tobaks­skatt,   stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskall, lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skalt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckes­förpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bil­skrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskall på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videoband­spelare, lagen (1982:1201) om skatt

1§'

eUer avgift enligl

1.    lagen (1908:128) om bevill­ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skaft vid utskiftning av aktiebolags fillgångar, kommu­nalskallelagen (1928:370), förord­ningen (1933:395) om ersättnings­skatt, lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt, lagen (1947:577) om stallig förmögenhets­skatt, lagen (1958:295) om sjömans­skatt, lagen (1982:1194) om hyres­husavgift, lagen (1983:000) om till­fällig vinstskatt,

2.    lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om all­män energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skalt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skalt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckes­förpackningar, vägtrafikskaltelagen (1973:601), lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bil­skrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videoband­spelare, lagen (1982:1201) om skalt på viss elektrisk kraft.

1 Senaste lydelse 1982:1202.

 

Prdfi. 1982/83:102                                                     7

på viss elektrisk kraft,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och fillkommande skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lageh tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den ordnibg som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

Denna lag träder i krafl den 1 maj 1983. Den äldre lydelsen av 1 § gäller fortfarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på lid före ikraftträdandet.

Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 102

 

Prop. 1982/83:102

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skallefordringar m.m.. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrätlslagen (1970:979) följer med fordran

pa

1. skalt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), saml skatt enligl lagen (1908:128) om bevUlningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958:295) om sjömans­skall, kupongskaltelagen (1970:624) och lagen  (1983:000)  om tillfällig

1. skalt och avgift, som anges i 1 § första stycket uppbördslagen (1953:272), samt skaft enligt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättighe­ter, lagen (1958:295) om sjömans­skatt och kupongskaltelagen (1970:624),

vinstskatt, 2. skalt enligl lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen (1928:376) om särskild skatt å vissa lotterivinsler, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskalt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpel­skattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skall på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skall på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare saml lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft.

3.    skalt eller avgift enligl lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper, lagen (1928:376) om särskild skalt å vissa lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1953:397) om avgifter för fettvaror som använ­das för framställning av feltemulsion m.m., lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskaltelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckes­förpackningar, lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skalt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videoband­spelare samt lagen (1982:1201) om skall på viss elektrisk kraft,

4.    skatt enligt vägtrafikskatlelagen (1973:601) samt lagen (1976:339) om

I Senaste lydelse 1982:1203.

 

Prop. 1982/83:102                                                                   9

saluvagnsskatt,

5.  tull och särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) saml avgift enligl lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6.  avgift enligl lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område och lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,

7.  avgift som uppbärs med fillämpning av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

Förmånsrätten omfaltar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft den I maj 1983. Den äldre lydelsen av 1 § gäller forifarande i fråga om skatter och avgifter som belöper på lid före ikraftträdandet.

 

Prop.  1982/83:102                                                                 10

Utdrag
FINANSDEPARTEMENTET                        PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-01-20

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldl, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Rainer, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hell­ström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt Lagrådsremiss om tillfällig vinstskatt

1 Inledning

I propositionen om vissa ekonomisk-politiska ålgärder m.m. (prop. 1982/83:50) meddelade jag min avsikt alt senare ta upp frågan om ett syslem för vinstdelning för år 1983. Jag angav också huvuddragen i ett sådant system. Vinstdelningen skulle anknytas till företagens utdelning och motsvara 20 % av den utdelning som beslutas för verksamhetsåret 1983. Systemet skulle begränsas till utdelningar från aktiebolag. I koncernförhållanden o.d. skulle utdelade vinstmedel träffas av vinstdelning bara en gång. Vidare skuUe konstruktionen vara sådan att nyemissioner inte försvårades.

Jag ålerkommer nu med ett konkret förslag till vinstdelning för år 1983.

2 Föredragandens överväganden 2.1 Allmänna utgångspunkter

Den socialdemokratiska regeringen fick överta regeringsmakten i en för landet mycket allvarlig ekonomisk situation. Den svenska ekonomin kännetecknas sedan flera år av grundläggande strukturella obalanser. Det centrala ekonomiska problemet är att den industriella produktionen är för liten. Detta har i sin tur lett lill ett betydande underskott i vår bytesbalans och till en arbetslöshet som är större än på flera årtionden.

En snabb och radikal omläggning av den ekonomiska politiken var därför nödvändig för att kunna vända utvecklingen åt rätt håll.  Genom den

 

Prop. 1982/83:102                                                                  11

16-procenliga devalveringen uppnåddes en kraftig förstärkning av den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Devalveringen niedför emellertid inle bara en förstärkning av konkurrenskraften utan också en sänkning av den privata levnadsstandarden. För att devalveringen skall kunna ge avsedda effekter krävs att denna reallönesänkning accepteras av medborgarna. Företagens lönekostnader under de närmaste åren får därför inle öka snabbare än i våra viktigaste konkurrentländer. Bara under dessa förutsättningar kan den ekonomiska politiken leda till en ökning av den industriella produktionen, en återställd balans i utlandsaffärerna, en stabiliserad sysselsättning och så småningom till en ökning av reallöner och levnadsstandard.

För all regeringens politik skall ge det avsedda resultatet måste den i sin helhet framstå som rättvis. Vikliga inslag är här genomförandet av skattereformen med begränsningen av underskoltsavdragen och upphävan­det av de tidigare besluten om försämringar i den sociala tryggheten. Till della kommer nu förslagel om vinstdelning för år 1983. Vinstdelningen är direkt inriktad på atl skapa förutsättningar för en återhållsamhet i den pågående lönerörelsen.

Med hänsyn till syftet med vinstdelningen bör den träffa alla svenska aktiebolag oavsett ägarförhållanden, storlek, bransch etc. Del är också angeläget atl vinstdelningen direkt belastar bolagen och inle bolagens ägare. Mot denna bakgrund bör vinstdelningen ges formen av en tillfällig vinslskatt baserad på utdelningen för verksamhetsåret 1983.

Det kan förekomma att utdelning, som träffats av vinslskatt, tillfaller ett bolag som i sin lur delar ul beloppet lill de slutliga ägarna. Skulle del utdelningsmoltagande bolaget vara tvunget att erlägga full vinslskatt på sin egen utdelning skulle vinslskatt beräknas på samma utdelning två gånger. Vinstöverföring genom utdelning skulle därigenom utlösa en hårdare beskattning än vinstöverföring genom exempelvis koncernbidrag. För alt undvika kedjebeskattningseffekter av della slag bör därför vissa undantag göras från skyldigheten alt betala vinslskatt. För det första bör investment­bolag och andra s.k. förvaltningsföretag över huvud taget inte omfattas av vinstskattesystemet. Vidare bör utdelning som etl bolag uppbär från ett dotterbolag eller ett annat närstående bolag räknas av från den egna utdelningen.

Som jag nyss framhöll syftar vinstskatten främst till att möjliggöra en återhållsam avtalsrörelse. Det är mot den bakgrunden angeläget att medel tas ut från bolagen redan under år 1983. Jag föreslår därför att bolagen skall göra preliminära inbetalningar av vinslskatt redan detta år. De preliminära betalningarna bör bl.a. av praktiska skäl begränsas till börsnoterade företag.

Den influtna vinstskatten bör föras till AP-fonden. Frågan om hur medlen skall förvaltas och användas kommer att tas upp i elt annat sammanhang.

Föreliggande förslag till vinstdelning är en provisorisk lösning. Avsikten är

 

Prop.  1982/83:102                                                                 12

att systemet skall avlösas av ell mer permanent vinsldelningssyslem där basen för vinstdelningen inle utgörs av utdelningen utan av företagets vinst över en viss nivå (övervinst). Frågan hur en sådan övervinsldelning skall konstrueras utreds f.n. av en särskild expertgrupp (B 1982:08).

Innan jag övergår fill att närmare redogöra för mitt förslag vill jag ta upp frågan hur vinstskatten förhåller sig till våra dubbelbeskattningsavtal.

I dubbelbeskattningsavtalen uppräknas de skatter på vilka avtalet skall tillämpas. Uppräkningen brukar innehålla samtliga de skatter som las ut vid liden för undertecknandet av avtalet. På svensk sida brukar uppräkningen omfatta bl.a. den statliga inkomstskatten, utskiftningsskalten och den kommunala inkomstskallen.

Avtalen brukar normalt innehålla en bestämmelse atl avtalet skall lillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter avtalels undertecknande påförs vid sidan av eller i stället för de skaller som räknas upp i avtalet. Det kan mot denna bakgrund inte uteslutas alt vinslskalten vid tillämpning av flertalet dubbelbeskattningsavtal kan komma all anses som en skatt som omfattas av avtalet i fråga. Delta innebär i så fall bl.a. atl avtalets regler om undanröjande av dubbelbeskattning skall tillämpas beträffande vinslskalten och att de begränsningar i de avlalsslu­tande staternas beskattningsrätt som föreskrivs i avtalet gäller beträffande denna skatt. I avtalen undanröjs dubbelbeskattning antingen genom atl en stat avräknar utländsk skatt mot den egna skatten (credil of tax-metoden) eller genom atl en stat undantar viss utländsk inkomst från beskattning (exempt-metoden). Båda metoderna förutsätter atl samma person under en och samma tidsperiod beskattats i båda avtalsslutande staterna för en och samma inkomst. Del måste med andra ord i princip föreligga identitet inte bara i fråga om skattesubjekt ulan även vad gäller beskatlningsperiod och beskattningsunderlag.

Vinslskalten beräknas på ett annat underlag än den vanliga inkomst­skatten för bolag. Det är därför osannolikt att vinstskatt kommer att kunna tas i anspråk för avräkning av utländsk skalt eller, om exempt-metoden tillämpas, att utländsk inkomst undantas vid beräkningen av vinslskatt.

I dubbelbeskattningsavtalen föreskrivs i regel alt svensk kupongskatt på utdelning till mottagare i den andra staten skall begränsas eller inle alls utgå. Eftersom vinstskatten tas ut av svenska aktiebolag på deras vinst och inle av den som uppbär utdelning från bolaget, kommer bestämmelserna om vinstskatt inte i konflikt med reglerna i avtalen om begränsning eller undanröjande av svensk kupongskatt.

2.2 Den närmare utformningen av vinstskatten

I § Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 är skattskyldiga lill vinstskatt. Skatten tillfaller staten och förs till allmänna pensionsfonden.

 

Prop.  1982/83:102                                                                 13

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskatlelagen (1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket är beskattningsmyndighet.

Den tillfälliga vinslskalten beräknas på de vinstmedel som delas ut till aktieägarna. Det har ingen betydelse om utdelningen täcks av årets vinst eller om vinstmedel från tidigare år tas i anspråk. Vinslskalten har alltså ell annat underlag än bolagsskatten. Den skatten tas som bekant ul på årets vinst efter vissa justeringar.

Av första stycket framgår att det bara är svenska aktiebolag (inkl. bank-och försäkringsaktiebolag och finansbolag) som skall erlägga vinslskatt. Av detta följer atl exempelvis ekonomiska föreningar inte berörs av lagstiftning­en. Sådana företag behöver alltså inte erlägga vinstskatt för sin utdelning. Atl ett företag är undantaget från vinslskalten innebär emellertid också all det inte har räll alt räkna av skatlebelastad utdelning som del uppbär från ett dotterbolag e.d. Någon utbetalning enligl 4 § kan således inle komma i fråga om den skattebelaslade utdelningen tillfallit en ekonomisk förening. Motsvarande gäller beträffande utdelning från elt svenskt dotterbolag till ett utländskt moderbolag. För tydlighetens skull bör också framhållas att ett svenskt moderbolag inte skall tillgodoräknas utdelning som uppburits från etl utländskt dotterbolag. Det utländska bolaget har ju inte erlagt någon vinslskatt.

Som redan nämnts skall skatten föras till allmänna pensionsfonden. Detta anges uttryckligen i andra meningen. Det är endast det nettobelopp som skatten ger (vinslskatt minus utbetalningar enligt 4 §) som skall överföras till fonden. Det är inte nödvändigt atl i lagen närmare ange hur överföringen skall gå till.

Vid inkomstbeskattningen gäller särskilda regler för företag som uteslu­tande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom. I punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskatte­lagen (1928:370), KL, används för dessa företag termen förvaltningsföretag. Förvaltningsföretagen är i princip skattskyldiga för utdelningsinkomster. Utdelningen är emellertid skattefri i den mån den motsvaras av egen utdelning som förvaltningsföretaget har beslutat för samma år. S.k. investmentförelag - en särskild form av förvaltningsföretag - kan med. bibehållen skaltefrihet fondera 20 % av mottagen utdelning.

Förvaltningsföretagen kan ses som förmedlare av utdelningar mellan de rörelsedrivande företagen och dessa företags slutliga ägare. Det skulle därför uppstå en kedjebeskatlningseffekt om vinstskatt skulle las ut på såväl den utdelning som förvaltningsföretagen uppbär som de belopp som förvaltnings­företagen vidareutdelar till sina aktieägare. Förvaltningsföretagen bör därför undantas från vinslskalten. En regel om detta har lagils in i andra stycket. Förvaltningsföretagen kommer alltså i detta sammanhang alt behandlas på samma sätt som t.ex.  ekonomiska föreningar.  I 4 § fjärde stycket har

 

Prop.  1982/83:102                  ,                                               14

uttryckligen slagits fast att ett bolag som är förvaltningsföretag inte skall fillgodoräknas utdelning.

Den avgörande faktorn vid prövningen av om elt bolag är etl förvaltnings­företag eller inte är om verksamheten i tillräckligt hög grad avser förvaltning av värdepapper och likartad lös egendom. Bolagets utdelningspolitik saknar däremot betydelse för vinstskatlens del. Den omständigheten atl bolaget vidareuldelal endasi en mindre del av uppburen utdelning - vilket medför alt den överskjutande delen kommer all träffas av inkomstskall - innebär således inte all bolaget måste betala vinslskatt eller får tillgodoräkna sig mottagen utdelning.

Med stöd av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 54 § KL kan riksskatteverket (RSV) medge att ett aktiebolag, som inle är ett förvalt­ningsföretag men vars verksamhet till viss del består i förvaltning av värdepapper, i beskattningshänseende skall behandlas som elt förvaltnings­företag. RSV kan också medge att ett förvaltningsföretag, som är moder­bolag i en koncern, inte skall behandlas som etl förvaltningsförelag. Av ordalydelsen i andra stycket i förevarande paragraf följer att sådana dispenser påverkar skyldigheten atl erlägga vinstskatt. Etl förvaltningsföre­tag som efter dispens beskattas som ett rörelsedrivande bolag träffas således av vinslskalten och får följaktligen räkna av utdelning från dotterbolag o.d. Ett bolag, som inte är etl förvaltningsföretag men som efter dispens från RSV skall behandlas som ett förvaltningsföretag vid inkomsttaxeringen, slipper däremot att betala vinstskatt. Bolaget förlorar samtidigt möjligheten att tillgodoräknas utdelning.

Av det sagda följer att det är väsentligt att bolagets status som förvaltningsföretag resp. icke förvaltningsföretag kan bestämmas entydigt. Som framgår av lagtexten är det förhållandena för verksamhetsåret 1983 som är avgörande. Det innebär atl man för vinstskatlens del får göra samma bedömning av karaktären av bolagets verksamhet som vid inkomsttaxering­en för verksamhetsåret 1983.

Enligt tredje stycket är RSV beskattningsmyndighet. RSV skall alltså meddela beslut om bl.a. fastställande av vinstskatt och utbetalningar enligl 4§..

2§ Med utdelning avses vinstutdelning lill aktieägarna enligl 12 kap. akfiebolagslagen (1975:1385), 52 § lagen (1955:183) om bankrörelse eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:173).

Etl aktiebolag skall hålla sin ordinarie bolagsstämma inom sex månader från räkenskapsårets utgång. Vid bolagsstämman skall fattas beslul om bl.a. utdelning till aktieägarna. Enligl 12 kap. akfiebolagslagen (1975:1385), ABL, får utdelning till aktieägarna inte ske i annan ordning. Liknande regler gäller för bank- och försäkringsakfiebolag.

Med utdelning för verksamhetsåret ,1983 avses i första hand den vid den ordinarie bolagsstämman beslutade utdelningen för del avslutade räken-

 

Prop.  1982/83:102                                                                 15

skapsåret. Omfattar verksamhetsåret 1983 undantagsvis två räkenskapsår (se 3 §) skall utdelningarna för de två åren läggas samman.

Utdelningen utgår så gott som alltid i pengar. Dessa fall leder inte lill några tillämpningsproblem. Det förekommer dock alt egendom vederlagsfritl överförs från bolaget till aktieägarna på annat sätt. Exempelvis kan elt bolag som innehar aktier i elt annat bolag lämna dessa aktier i utdelning till sina aktieägare. Aktieägarna kan också få möjlighel alt köpa aktierna till underpris. Även sådana förmåner skall - förutsatt alt bolagels beslul har fallals i enlighet med bestämmelserna i 12 kap. ABL - behandlas som utdelning vid fastställande av underlaget för vinstskallen.

När utdelning lämnas i annat än pengar kan del råda olika meningar om vilket underlag som vinstskatten skall beräknas på. Liknande problem kan uppkomma vid inkomstbeskattningen. Enligt min mening bör några särskilda värderingsregler enbart för vinstskattens del inte införas ulan ledning får hämtas från den praxis som utvecklats på skatteområdet.

Det kan förekomma atl egendom förs över från ett aktiebolag till dess aktieägare i annan ordning än vad som är föreskrivet i 12 kap. ABL. Ulgör en sådan överföring annat än utdelning - fråga är exempelvis om lönetillägg till anställda aktieägare eller utskiftning - bör transaktionen inte träffas av vinslskatt. I praktiken kan det emellertid vara ytterst svårt att avgöra om en förmån till aktieägare utgör "otillåten" utdelning eller något annat. Med hänsyn till detta och då förmåner av dessa slag normalt avser förhållandevis obetydliga belopp, bör vinstskatten baseras uteslutande på utdelning som sker enligt reglerna i ABL. I detta sammanhang bör dock påpekas atl skatleflyktsklausulen i 10 § kan bli tillämplig om etl förelag vidtar otillbörliga åtgärder i syfte att undgå vinslskatt.

3 § Med verksamhetsåret 1983 avses elt räkenskapsår som inleds senast den 1 juli 1983 och som avslutas närmast efter denna dag. Är detta räkenskapsår kortare än åtta månader skall verksamhetsåret 1983 anses omfatta även det därpå följande räkenskapsåret.

Omfattar verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall det sista räken­skapsåret vara avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 §.

Enligt bokföringslagen (1976:125) får ell räkenskapsår omfatta fiden 1 januari-31 december, 1 maj-30 april, 1 juli-30 juni och 1 september-31 augusti. Om det föreligger synnerliga skäl kan RSV medge att räkenskaps­året får omfatta annan tolvmånadersperiod. Räkenskapsåret kan också tillfälligt avse annan fid än tolv månader. Så kan vara fallet om verksamheten just har inletts eller om den skall upphöra eller om räkenskapsåret läggs om. Etl förlängt räkenskapsår får omfatta högst aderton månader. Vidare gäller all alla förelag inom en koncern skall ha samma räkenskapsår. Även här finns dock en möjlighet fill dispens.

I samband med atl jag redovisade den allmänna bakgrunden till förslaget om tillfällig vinstskatt framhöll jag atl skatten skall beräknas på utdelning för

1*** Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 102

 

Prop.  1982/83:102                                                                 16

verksamhetsåret 1983. För bolag med kalenderår som räkenskapsår kan några missförstånd inte uppkomma. Verksamhetsåret 1983 avser då natur­ligtvis räkenskapsåret 1983.1 fråga om bolag med brutna räkenskapsår krävs dock uttryckliga bestämmelser.

Det är önskvärt all verksamhetsåret 1983 i slörsla möjliga utsträckning sammanfaller med kalenderåret 1983. Enligl min mening bör med verksam­hetsåret 1983 avses del räkenskapsår som avslutas närmast efter den 1 juli 1983. En förutsättning bör vidare vara atl räkenskapsåret inleds senast nämnda dag. För bolag med budgetåret som räkenskapsår kommer vinslskalten således alt baseras på utdelningen för verksamhetsåret den 1 juli 1983 - den 30 juni 1984. Vad nu sagts framgår av första stycket.

Som jag nyss nämnt kan elt räkenskapsår ibland omfatta annan lid än tolv månader. Räkenskapsåret kan exempelvis kortas ned till fyra eller sex månader. Det är inte säkert all en sådan åtgärd medför en motsvarande nedsättning av bolagels utdelning. För att undvika all tillfälligheter av detta slag påverkar vinstskatlens storlek har därför tagits in en bestämmelse atl verksamhetsåret 1983 skall omfatta två räkenskapsår när det första räkenskapsåret är kortare än åtta månader.

Vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 § är det av betydelse om bolaget skall beskattas som etl förvaltningsförelag för verksamhetsåret 1983. Består verksamhetsåret av två räkenskapsår och har bolaget ändrat verksamhets­inriktning mellan dessa uppkommer frågan vilket räkenskapsår som skall vara avgörande. I dessa sällsynta fall skall enligt andra stycket i förevarande paragraf del sista räkenskapsåret ligga lill grund för bedömningen.

4 § Vinstskatten är 20 procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsun­derlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar för verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tiUgodoräk­nas bolaget. Leder beräkningen till ett underskott (negativt beskattningsun­derlag) är bolaget berättigat att från staten erhålla elt belopp motsvarande 20 procent av underskottet.

Är verksamhetsåret 1983 för etl bolag som lämnar utdelning kortare än tolv månader skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget räknas upp så atl den svarar mol etl verksamhetsår som är tolv månader. Är verksamhetsåret 1983 längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på motsvarande sätt.

Utdelning på akfier som är alt anse som nyemitterade ingår inte i beskattningsunderlaget i den mån bolaget är berätfigat fill avdrag för utdelningen enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Har aktierna utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som nyemitterade om beslut om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Har aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets aktiekapital anses aktierna som nyemitterade om ,beslul om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983.

Bestämmelserna om rätt till betalning på grund av negativt beskattnings­underlag gäller också bolag som inte lämnar någon utdelning för verksam­hetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra stycket.

Prop. 1982/83:102                                                                 17

I min inledande redogörelse tog jag upp vissa grunddrag i förslagel om tillfäUig vinstskall. Skatten skall utgöra 20 % av utdelningen för verksam­hetsåret 1983. Skatteri skall konstrueras så atl den inte hämmar nyemissions­verksamheten under år 1983. Vidare skall utdelningar inom en företagsgrupp inte leda fill någon beskattning. I förevarande paragraf konkretiseras förslaget i dessa delar.

I första stycket införs begreppet beskattningsunderlag. Vinslskalten är 20 % av beskattningsunderlaget. Ofta är beskattningsunderlaget idenfiskt med bolagels utdelning för verksamhetsåret 1983. Om bolaget lämnar utdelning på nyemitterade aktier eller skall tillgodoräknas utdelning från närslående bolag måste dock beskattningsunderlaget bestämmas med beaktande av reglerna i tredje stycket och 5 §. Visar det sig vid denna beräkning att beskattningsunderlaget är negativt, dvs. all den skalteplikfiga utdelningen understiger den utdelning som skall tillgodoräknas bolaget, har bolaget rätt att erhålla 20 % av skillnadsbeloppet.

Verksamhetsåret 1983 omfattar i flertalet fall tolv månader. Året kan dock vara så kort som åtta månader och i extremfall så långt som uppemot tjugosex månader (första räkenskapsåret knappt åtta månader och andra räkenskaps­året aderton månader). Omfattar räkenskapsåret annan lid än tolv månader är det inte ovanligt all bolagsstämman beslutar om en jämkad utdelning. Är räkenskapsåret kortare än tolv månader sänks utdelningen medan den höjs om räkenskapsåret förlängs. Jag anser atl en jämkning bör ske också vid uttaget av tillfällig vinslskatt. Som framgår av andra stycket skall den fakliska utdelningen för verksamhetsåret 1983 i förekommande fall räknas om så alt den svarar mot etl räkenskapsår om tolv månader. Är verksamhetsåret 1983 exempelvis femton månader och utdelningen 15 milj. kr. bör skatten beräknas på ett underlag om 12 milj. kr.

Bestämmelserna i tredje stycket motiveras av önskemålet att slå vakt om bolagens försörjning med riskkapital.

Utdelning på nyemitterade aktier är i dag avdragsgill vid inkomsttaxering­en enligt bestämmelserna i lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning (Annellagen). Avdragsrällen medför att kapitalkost­naden vid finansiering genom nyemission blir mer likvärdig den som gäller vid lånefinansiering. En förutsättning för alt Annellagen skaU vara tillämplig är att bolaget bedriver rörelse, jordbruk eller skogsbruk. Avdragsrällen har under åren utvidgats och avdrag medges numera med sammanlagt lika stort belopp som har betalats in för aktierna. Detta avdragsulrymme får utnyttjas vid taxeringarna under den 20-årsperiod som följer efter emissionen. Del årliga avdraget är dock begränsat till 10 % av vad som har betalats in för aktien. Avdraget får inte heller översliga årels utdelning på de nyemitterade aktierna. Rätt beskattningsår för avdraget är del år då utdelningen förfaller till betalning.

Rätlen lill Annellavdrag bortfaller i princip om utdelningen fillfaller ett bolag som inte beskattas för utdelningen. Med hänsyn fill svårigheterna att i

 

Prop.  1982/83:102                                                                 18

detalj klarlägga ägarkretsen har dock vissa schablonregler fått införas. Avdragsrätten prövas i två steg. I del första, steget bortfaller utdelning fill två kategorier av företag. Sålunda medges inte avdrag för utdelning fill ett svenskt förvaltningsförelag som tillsammans med närslående företag behär­skar mer än 50 % av röstetalet i det utdelande bolaget. Vidare undantas utdelning lill etl svenskt förelag som röstar för minst 25 % av akfiekapitalet i del utdelande bolaget och som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen.

Det andra steget kan sägas bygga på en majoritetsprincip. Sedan eventuella "förstaslegsaktier" lagils bort medges avdrag för hela den återstående utdelningen (inom 10-procentsramen) eller inget avdrag alls. Fullt avdrag medges om minst 50 % av dessa övriga akfier ägs av en eller flera av följande kategorier, nämligen

a)  annan än svenskt akfiebolag, svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag,

b)  förvaltningsföretag som tillsammans med närstående förelag behärskar högst 50 % av röstetalet,

c)  svenskt förelag som är skattskyldigt för utdelningen och

d)   utländskt bolag som skall betala kupongskatt för utdelningen med helt
eller nedsatt belopp.

Äger de fyra kategorierna tillsammans mindre än 50 % av aktierna bortfaller rätten till Annellavdrag på dessa akfier helt.

Önskemålet all inle hämma nyemissionsverksamhelen kan lämpligen tillgodoses genom att utdelning på nyemitterade aktier undantas från vinslskatt. Bestämmelserna i tredje stycket hänvisar fill avdragsrätten enligt Annellagen. Är bolaget berättigat till Annellavdrag för en viss del av utdelningen skall samma del av utdelningen undantas från beskattningsun­derlaget för vinstskatten. Utdelning på nya aktier skall undantas om ökningen av aktiekapitalet - eller i förekommande fall bolagets bildande -har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Undantagsregeln i tredje stycket blir således aktuell bara i de faU då registrering har skett under verksamhetsåret 1983 och de nya aktierna berättigar lill utdelning redan för detta år. För atl undvika missförstånd vill jag tillägga alt undanlagsregeln naturligtvis kan tillämpas också när bolaget helt avslår från alt yrka Annellavdrag eller yrkar avdrag med lägre belopp än del som bolaget i och för sig är berätfigat till.

I fjärde stycket slås fast atl den omständigheten alt ell bolag helt avstår från atl lämna utdelning inte hindrar all bolaget kan få utbetalning till följd av negativt beskattningsunderlag. Della gäller dock självfallet inle förvaltnings­företag och andra förelag - t.ex. ekonomiska föreningar - som generellt är undantagna från skyldigheten att erlägga vinslskatt.

5 § Utdelning som uppburits av etl bolag skall tillgodoräknas della om 1. bolaget är frikallal från skallskyldighet för utdelningen enligt punkt 1

 

Prop.  1982/83:102                                                                 19

tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunalskatlelagen (1928:370) och

2. utdelningen har lämnats av ett bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligt denna lag.

Ett bolag skall vidare tillgodoräknas utdelning, uppburen av ett företag som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen under de förutsättningar som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskatte­lagen (förvaltningsföretag), om

1.    bolaget vid utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget,

2.    bolaget skulle ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligl punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § kommunal­skattelagen för del fall alt utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för förvaltningsförelaget saml

3.    utdelningen har lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligt denna lag.

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget enligt kom­munalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikallal från skattskyldighet för utdelningen skall antas att utdelningen uppburits under verksamhetsåret 1983.

I förevarande paragraf ges bestämmelser om i vilka fall utdelning, som lämnats av dotterbolag och andra närstående bolag, får tillgodoräknas. Syflel med bestämmelserna är att uppfylla kravet på att skattereglerna skall vara neutrala med avseende på hur en viss verksamhet är organiserad. I detta ligger bl.a. atl skatleulfallet för en verksamhet som bedrivs i flera bolag bör bli detsamma som om verksamheten hade bedrivils i elt enda bolag. Ett uttryck för denna strävan är reglerna om koncernbidrag. Under vissa ganska strikta förutsättningar kan de skattemässiga resultaten i olika bolag inom en koncern jämnas ut genom koncernbidrag. Bidraget är avdragsgillt för det utgivande bolaget och skattepliktigt för det. mottagande bolaget. Resultat­räkningarna för de bolag som berörs av koncernbidraget påverkas naturligt­vis också. Etl annat sätt att åstadkomma en utjämning inom en koncern är att gå vägen över skattefria utdelningar. Det är då fråga om en vinstdisposition och bolagens taxerade inkomster behöver inte påverkas. För att en utdelning skall vara skattefri hos det mottagande bolaget måste vissa villkor vara uppfyllda. Dessa villkor är inte lika långtgående som de som gäller för avdrag för koncernbidrag.

I fråga om utdelningar inom en förelagsgrupp bör man enligt min mening knyta an till KL:s regler om undanlag från kedjebeskallning. Av samma skäl som en viss utdelning är undantagen från kedjebeskattning bör den inte belastas med vinslskatt.

Kedjebeskallning inom vinstskaltesysterhel kan undvikas på två olika sätt. Del ena är alt vid beräkning av det utdelande bolagets beskattningsunderlag undanta utdelning som tillfaller bolag som själva är skyldiga all erlägga vinslskatt. Del andra är att beräkna skatten på skillnaden mellan egen utdelning och mottagen beskattad utdelning.

Annellagen bygger på den förstnämnda tekniken. Avgörande för avdrags-

 

Prop. 1982/83:102                                                                 20

rätten är således vem som mottagit utdelningen. Samma princip tillämpas också i lagen (1982:336) om avdrag för utdelning på icke börsnoterade aktier. I analogi härmed skulle man kunna tänka sig att det utdelande bolaget inte skulle behöva betala vinslskatt för utdelning fill bolag som själva omfattas av vinstskaltesystemel. Utdelningen skulle alltså klyvas i en skattepliktig och en icke skatleplikfig del.

En sådan teknik har emellertid brister. I större bolag kan del vara svårt alt helt klarlägga vilka som i etl visst ögonblick äger aktierna och vilka av ägarna som kan bU skyldiga alt erlägga vinslskatt. På samma sätt som enligl Annellagen och 1982 års lag om utdelningsavdrag skulle det bli nödvändigt med schablonregler. Även med schablonregler skulle utredningsproblem uppkomma i många fall.

Jag anser därför atl den andra tekniken bör väljas. Mitt förslag innebär närmare bestämt atl ett utdelande bolag får betala vinstskatt på all lämnad utdelning men att bolaget i vissa fall får tillgodoräknas vinslskatt som dotterbolag och andra närstående bolag erlagt i tidigare led. För alt tidigare erlagd skatt skall tillgodoräknas bör gälla atl den mottagna utdelningen är undantagen från kedjebeskallning enligl KL:s regler. Lösningen kräver inget ingrepp i kedjebeskallningsreglerna och beskattningsmyndighelens gransk­ning kan i stort setl begränsas lill förhållanden som regelmässigt prövas vid inkomsttaxeringen.

I första stycket uppställs mol denna bakgrund två villkor för alt utdelning, som bolaget självt uppburit, skall få tillgodoräknas när beskattningsunder­laget bestäms. För det första skall bolaget vara frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligt punkt 1 av anvisningarna lill 54 § KL. För ett bolag som driver annan rörelse än penningrörelse eller försäkringsrörelse är del villkoret uppfyllt om bolaget har minst 25 % av röstetalet i det utdelande bolaget eller - om röstetalet inte når upp till 25 % - aktieinnehavet är betingat av rörelsen. Det andra villkoret är atl det utdelande bolaget skall betala tillfällig vinstskatt för sin utdelning. Det utdelande bolaget får alltså inte vara ett bolag som avses i 1 § andra stycket. Utdelningen måste givetvis också hänföra sig till verksamhetsåret 1983. Däremot uppställs inget krav all det utdelande bolaget fakfiskt har betalat sin skatt.

Följande exempel belyser hur reglerna i första stycket fungerar. M är moderbolag lill D, som i sin tur är moderbolag fill DD. Alla bolagen är rörelsedrivande och har kalenderår som räkenskapsår. För verksamhetsåret 1983 delar DD ut 100 fill D. D:s egen utdelning till M är 70 och M:s utdelning för samma år är 20. Ingel av bolagen har uppburit utdelning från annat håll. Beskattningsunderlagen för de tre bolagen blir då som följer.

 

Prop.  1982/83:102                                                                21

DD        D        M

Lämnad utdelning                                      100       70     20

Utdelning som tillgodoräknas                       -       -100       -70

Beskattningsunderlag                                100    - 30       -50

Beskattningsunderlaget för de tre bolagen sammantaget blir 20 (100-30-50), dvs. just det belopp som moderbolaget (M) delar ut fill sina aktieägare.

Bestämmelserna i andra stycket lar sikte på den situationen att ett helägt eller nästan helägl förvaltningsföretag har satts in mellan två rörelsedrivande bolag. Aktierna i förvaltningsföretaget måste vara direktägda. Ett förvalt­ningsföretag är - oavsett om det är elt akfiebolag eller en ekonomisk före­ning - inte skattskyldigt till vinslskatt och kan inle heller fillgodoräknas skatlebelastad utdelning. Av andra stycket följer alt man så att säga identifierar förvaltningsföretaget med moderbolaget. Om förvaltningsföre­taget uppbär utdelning på aktier och denna utdelning i moderbolagets hand skulle ha fallit under punkt 1 av anvisningarna fill 54 § KL, skall moderbolaget tillgodoräknas utdelningen. Huruvida förvaltningsföretaget lämnar någon egen utdelning fill moderbolaget är betydelselöst. Om "D" i det föregående exemplet byts ut mot "F" (förvaltningsföretaget) ser det ut så här.

DD        F        M

Lämnad utdelning                                      100     70         20

Utdelning som tillgodoräknas                       -        -        -100

Beskattningsunderlag                                100      -        - 80

Beskattningsunderlaget blir således även i detta fall 20 (100-80), dvs. det belopp som M delar ut till sina aktieägare.

Jag har i kommentaren fill 4 § andra stycket beskrivit hur utdelningen skall jämkas när verksamhetsåret 1983 inle omfaltar tolv månader. Jag vill i del här sammanhanget erinra om all det är längden av verksamhetsåret 1983 för det utdelande bolaget som avgör om jämkning skall ske. Hade i exemplen ovan DD fått en skattefri utdelning om 60 från elt inlressebolag (I) skulle DD tillgodoräknas 90 om verksamhetsåret 1983 för I var åtta månader. Är DD:s verksamhetsår 1983 15 månader skall DD:s utdelning räknas ned från 100 fill 80 (12/15 x 100). Slutresultatet för DD blir då etl negafivt beskattningsun-deriag (80-90 = -10).

Del kan förekomma alt elt företag är rörelsedrivande under elt räkenskapsår men förvaltningsföretag under nästa år eller omvänt. Är så fallet uppkommer, särskilt om det utdelande bolagets räkenskapsår inte

 

Prop.  1982/83:102                                                                22

sammanfaller med räkenskapsåret hos det företag som uppbär utdelningen, risk för alt beskattningsunderlaget blir materiellt oriktigt. Det är därför viktigt att - den ibland hypotetiska - bedömningen av utdelningen i inkomstskattehänseende hänför sig lill en bestämd tidsperiod. En regel om detta finns i tredje stycket. Avgörande för prövningen är om utdelningen skulle kunna förmånsbehandlas med slöd av punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL om den hade uppburits under verksamhetsåret 1983. Saken kan också uttryckas så atl man utgår från atl det aktuella företaget inte byter skatterättslig status mellan verksamhetsåret 1983 och det räkenskapsår då utdelningen förfaller lill betalning.

6 § Ett bolag vars aktier vid ingången av år 1983 var inregislrerade vid Slockholms fondbörs skall i avräkning på vinstskatt göra en preliminär inbetalning till riksskatteverket. Preliminärbeloppet är 10 procent av utdelning enligt 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfallit till betalning den 1 juni 1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens förfallodag.

Ett bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inle skyldigt atl betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inte betalas för utdelning för verksamhetsåret 1983.

Storleken av utdelningen för verksamhetsåret 1983 bestäms normalt av en bolagsstämma under första halvåret 1984. Först när stämman hållits finns del förulsättningar alt bestämma beskattningsunderlag och den skatt som skall betalas in.

I fråga om den vanliga inkomstskatten gör bolagen preliminära inbetal­ningar med jämna mellanrum och en avstämning mellan inbetald prelimi­närskati och slutligt debiterad skatt sker efter beskattningsårels utgång. Enligt min mening bör preliminära inbetalningar göras också i fråga om den tillfälliga vinslskalten. Preliminära inbetalningar är också i linje med önskemålet att skapa förulsättningar för måttliga lönekrav i 1983 års avtalsförhandlingar.

Med hänsyn till vinstskatlens tillfälliga karaklär bör reglerna för den preliminära uppbörden göras så enkla som möjligl. Etl system som kräver elt särskilt deklarationsförfarande och en stor kontrollapparat bör undvikas. De preliminärbelopp som skall betalas in bör knytas fill elt lätt konslalerbart faktum. I första stycket föreskrivs att preliminärbeloppen bestäms med utgångspunkt i den utdelning enligt 12 kap. ABL som beslutas av bolagsstämma efter den 15 februari 1983 och som förfaller lill betalning under detta år. Skulle denna utdelning undanlagsvis hänföra sig till verksamhetsåret 1983 - detta förutsälter atl räkenskapsåret avslutas och bolagsstämma hålls under andra halvåret 1983 - bör dock kravet på preliminär inbetalning bortfalla.

 

Prop.  1982/83:102                                                                23

Vad jag nu sagt innebär schematiskt atl preliminär inbetalning av vinslskatt avseende utdelningen för år 2 kommer att baseras på utdelningen för år 1. För att systemet med preliminär inbetalning skall uppfattas som rättvist bör det endast omfatta bolag som typiskt sett har en fast utdelningspolilik. Familjebolag och andra mindre företag bör därför undantas. Jag föreslår att skyldigheten att betala in preliminärbelopp begränsas lill bolag med aktier som är inregistrerade på Stockholms fondbörs. Sådan skyldighet bör föreligga också om i något enstaka fall bara en del av aktierna är inregislrerade. Bedömningen av om aktierna är börsnoterade bör grundas på förhållandena vid ingången av år 1983.

Underlag för preliminärbeloppen bör enbart vara bolagets egen utdelning. Skulle i något undanlagsfall utdelningen hänföra sig fill nyemitterade aktier bör även denna utdelning medräknas. Någon reduktion bör inte heller göras för utdelning som uppbärs från dotterbolag o.d. I och för sig kan detta föra med sig alt ett bolag blir skyldigt att betala in preliminärbelopp i en situation där det kan förutses att beskattningsunderlaget blir litet eller t.o.m. negativt. Preliminärbeloppet kan alltså komma alt översfiga bolagets vinstskatt. Mot detta står att dotterbolaget (eller motsvarande) inte behöver betala in något preliminärbelopp alls. För företagsgruppen som helhet (det bolag som lämnar utdelningen och det bolag som uppbär utdelningen) är systemet således neutralt. Enligt min mening väger därför de invändningar som kan resas mot tekniken inte särskilt tungt. Det kan dock finnas anledning att lägga det preliminära uttaget på en försiktig nivå. Jag föreslår att uttaget bestäms till 10 % av den utdelning som förfaller fill betalning under år 1983. Om utdelningen förfaller till betalning senast den 1 juni 1983 bör. inbetalningen göras senast den 1 juli 1983 och i annat fall inom en månad från förfallodagen.

Ett bolag som för verksamhetsåret 1983 skall beskattas enligt reglerna för förvaltningsföretag är inte skyldigt alt erlägga vinslskatt. Det finns då ingen anledning att bolaget skall behöva göra en preliminär inbetalning. Enligt andra stycket gäller därför att ett bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § KL, inte skall betala preliminärbelopp. Liksom vid tillämpningen av 1 och 5 §§ skall prövningen av om ett bolag skall beskattas som förvaltningsföretag grundas enbart på verksamhetens inriktning. I vad mån bolaget vidareutde­lar mottagen utdelning saknar således betydelse i sammanhanget.

7 § Har preliminärbelopp inte betalats in i rätt lid skall bolaget erlägga en avgift. Avgiften är 2 procent av del obetalda beloppet för den kalendermå­nad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och därefter 2 procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till och med den då betalning sker, dock längst till och med den månad då bolaget enligl 8 § senast skall lämna deklaration.

 

Prop.  1982/83:102                                                                 24

Som jag redan antytt bör för preliminärbeloppen inle krävas något särskill deklaralionsförfarande. Kontrollen av alt preliminärbelopp har betalats in bör anstå fill dess att beskattningsmyndigheten tar ställning till den vinslskatt som skall utgå på utdelningen för verksamhetsåret 1983. Givetvis måste det dock finnas en sanktion om bolaget betalar in preliminärbeloppet för sent eller inte alls. Sanktionen kan lämpligen beslå i alt bolaget får betala en avgift om 2 % för varje påbörjad dröjsmålsmånad fram t.o.m. den månad då deklarafion skall lämnas enligl 8 §. Har bolaget betalat in för lågt preliminärbelopp skall avgiften beräknas på del resterande beloppet.

Avgiften bör inte vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen (jfr 12 §).

8 § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag samt bolag som endast är skyldiga atl betala preliminärbelopp skall lämna deklarafion. Deklarationen skall ha kommil in lill riksskatteverket senast åtta månader efter utgången av verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga alt lämna deklarafion men som har rätt till betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om utbetalning hos riksskatteverket.

Skattskyldiga till fillfällig vinslskatt är de aktiebolag som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 och som inle fillhör kategorin förvaltningsföretag. Kretsen av skattskyldiga och deklaralionsskyldiga sammanfaller inle helt. Vissa bolag som inte är skattskyldiga är ändå skyldiga att lämna deklaration. Det gäller de bolag som skall betala in ett preliminärbelopp - baserat på den utdelning som förfaller till betalning under kalenderåret 1983 - men som inle lämnar någon utdelning för verksamhetsåret 1983. För deras del skall deklarationen ge beskatlningsmyndigheten underlag att bedöma om rätt preliminärbelopp har betalats in. Som jag tidigare nämnt skall någon särskild deklaration inte lämnas i samband med inbetalningen.

Del finns en kategori bolag som berörs av lagstiftningen utan all för den skull vara deklarationsskyldiga. Jag syftar på bolag som skall tillgodoräknas utdelning men som inte har någon egen utdelning, vare sig sådan som förfaller till betalning under år 1983 (gäller börsbolag) eller som hänför sig till verksamhetsåret 1983. Sådana bolag bör lämna nödvändiga uppgifter i en skriftlig ansökan. Dessa uppgifter får sedan ligga till grund för ett beslut om utbetalning till bolaget.

Av 1 § framgår atl RSV skall vara beskattningsmyndighel för vinslskalten. Deklarationer och ansökningar skall därför ges in fill RSV. Deklaration bör ges in inom åtta månader från utgången av verksamhetsåret 1983. Vid denna lidpunkt har bolagsstämman hållits - ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader från utgången av räkenskapsåret - och bolaget torde då normalt också ha klart för sig vilken uppburen utdelning som får tillgodo­räknas.

Det kan dock undantagsvis hända atl del ännu vid deklaralionstidpunklen är osäkert vilken utdelning som skall fillgodoräknas bolaget. Anta t.ex. all det skattskyldiga bolaget har kalenderår som räkenskapsår. Verksamhets-

 

Prop. 1982/83:102                                                                  25

året 1983 ulgår då den 31 december 1983 och deklaration skall enligt första stycket lämnas senast den 31 augusti 1984. Anta vidare att bolaget har en minoritelsandel i ell bolag med elt räkenskapsår som löper den 1 juli-den 30 juni. Verksamhetsåret 1983 slutar alltså för delta bolag försl den 30 juni 1984 och utdelningsbeslutet fattas kanske först vid en bolagsstämma under hösten 1984. Redan med hänsyn lill tidsförskjutningen kan i elt sådant fall någon säker uppgift om den utdelning som skall tillgodoräknas inte lämnas i deklarationen. Även om verksamhetsåret 1983 sammanfaller för de båda bolagen kan det vid deklaralionstidpunklen vara oklart om förutsättningarna för tillgodoräknande enligl 5 § är uppfyllda. I situationer av det här beskrivna slaget bör bolaget kunna komplettera sin deklaration i efterhand.

9 § Vinstskall och avgift enhgt 7 § skall ha kommit in till riksskatteverket
senast den dag då deklarationen skall ha kommil in till verket. Vid beräkning
av inbelalningsbeloppet får avdrag göras för erlagt preliminärbelopp.

Bolagen bör betala in den beräknade vinslskalten till RSV senast den dag då deklarationen skall ha kommil in lill verket. Detsamma bör gälla i fråga om den månatliga avgift om 2 % som utgår om preliminärbeloppet har betalats in för sent eller inle alls.

10        § Har bolaget i syfte att reducera beskattningsunderlaget minskat sin
utdelning för verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för
näraliggande år eller har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som
syftar lill att kringgå denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas
efter vad som får antas ha gällt om bolaget inle hade vidtagit den otillbörliga
åtgärden.

Vinstskatten baseras i princip på bolagets utdelning för elt enda räkenskapsår. Del kan därför befaras all bolaget minskar sin utdelning för just detta år och kompenserar aktieägarna på annat sätt. För att förhindra beteenden av detta slag har införts en bestämmelse om skatteflykt. Liknande bestämmelser finns i annan skatlelagstiftning av engångsnatur, t.ex. i 15 § lagen (1974:325) om avsättning till arbetsmiljöfond, 11 § lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av övergång lill annan företagsform, m.m., 2§ lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto och 2 § lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investerings-konto.

För alt skatleflyktsbeslämmelsen skall få fillämpas krävs atl två förulsäll­ningar är uppfyllda. För det första måste avsikten med den av bolaget vidtagna åtgärden vara att minska beskattningsunderlagets storlek. För del andra fordras att bolagets åtgärd är otillbörlig.

Den åtgärd som kan aktualisera tillämpningen av skatleflyktsklausulen torde normalt vara atl bolaget slopar sin utdelning för verksamhetsåret 1983 eller bestämmer utdelningen lill så lågt belopp alt den även med fillägg för den på utdelningen belöpande vinslskalten är lägre än utdelningen för

 

Prop. 1982/83:102                                                                  26

tidigare år. En minskning av utdelningen utlöser emellertid inte - även om den motiveras av en önskan all undgå vinslskatt - med nödvändighet klausulen. Därfill krävs att bolagets förfarande framstår som otillbörligt. I detta ligger att bolaget avser att tillgodose sina aktieägare på annat sätt än genom utdelning för verksamhetsåret 1983. I lagtexten nämns som exempel alt bolaget kompenserar en utdelningsminskning för år 1983 med ökad utdelning för näraliggande år. En annan ofillbörlig åtgärd kan vara alt ersätta aktieutdelningen med- en höjning av räntan på bolagets skulder lill aktieägarna eller atl överföra egendom till aktieägarna på annat sätt än genom utdelning enligt 12 kap. ABL. Det bör framhållas alt skatleflykts­klausulen inte är tillämplig om en utdelningssänkning (sedan hänsyn tagits lill skattekostnaden) berott på andra faktorer än vinslskalten. En utdelnings-svacka för år 1983 behöver således inte föranleda något ingripande om bolaget kan visa att den tillfälliga minskningen av utdelningen är föranledd av bakomliggande ekonomiska förhållanden.

Den omständigheten alt elt bolags egen utdelning är mindre än den utdelning som enligt 5 § skall tillgodoräknas bolaget hindrar inte att skattefiyktsklausulen får användas. Tillämpningen av klausulen innebär i della fall alt del belopp, som enligt 4 § skall betalas ut till bolaget, blir mindre.

Finner RSV atl etl bolag otillbörligt sökt minska sitt beskattningsunderlag skall underlaget bestämmas till det belopp som skulle ha gällt om bolaget inte hade vidtagit den ofillbörliga åtgärden.

11        § Regeringen får, om det föreligger synnerliga skäl, helt eller delvis befria
etl bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl
7§.

Någon möjlighet att genom dispens helt eller delvis befria etl bolag från skyldigheten att betala vinstskatt bör inte införas. Del kan dock ibland finnas anledning att befria bolaget från skyldigheten att betala preliminärbelopp. Saken kan t.ex. vara den att det redan när utdelningen förfaller till betalning under år 1983 står klart atl någon utdelning inte kommer all lämnas för följande räkenskapsår (verksamhetsåret 1983). Ibland kan det också framstå som obilligt atl la ul en avgift enligt 7 § om 2 % per kalendermånad vid en för sen inbetalning av preliminärbelopp. Någon enstaka dags försening bör inte nödvändigtvis rendera en avgift om 2 %. Bifalls i efterhand en ansökan om befrielse från skyldigheten att betala preliminärbelopp bör bolaget normalt också befrias från avgiften enligt 7 §.

Dispensprövningen - både vad gäller preliminärbelopp och avgift - bör ligga hos regeringen.

12        § Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinstskatt och avgift
enligl 7 §. Belopp som betalas ul enligl 4 § utgör inte skattepliktig intäkt.

 

Prop. 1982/83:102                                                                 27

Vinslskalten är inte en sådan speciell skall som ulgör driftkostnad (jfr punkt 2 av anvisningarna lill 22 § och punkt 9 av anvisningarna lill 29 § KL). Vinslskalten bör därför inle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Avdrag bör inte heller medges för avgift enligt 7 §. Det har också uttryckligen angetts att belopp som betalas ul enligt 4 § inle utgör skattepliktig intäkt.

13 § Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfarandelagen) gäller i fråga om vinstskatt. Därvid iakttas följande.

Förfarandelagens regler om förhandsbesked i 4 kap. och de särskilda bestämmelserna i 6 kap. skall inle fillämpas. Detsamma gäller reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande och besvärsrätt för annan än den skatlskyldige och allmänt ombud.

Vad som i förfarandelagen föreskrivs om en skatlskyldig gäller även den som endast är skyldig att betala preliminärbelopp samt den som gör ansökan enligl 8 § andra stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också belopp som skall betalas ut enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid tillämpning av reglerna om efterbeskattning och skattetillägg skall vidare uppgift, som varit ägnad alt leda till för hög utbetalning, jämställas med uppgift som varit ägnad alt leda till för låg skall.

Beslut om fastställande av skall får inle meddelas senare än två år och beslul om efterbeskattning inte senare än fyra år från utgången av del kalenderår då verksamhetsåret 1983 gått till ända.

Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning (förfar­andelagen) innehåller formella beslämmelser på punktskatteområdet. Enligl min mening är del lämpligl att förfarandelagen las till utgångspunkt i fråga om deklaration, beslut, uppbörd m.m. av vinstskatt. Detta framgår av första stycket.

Hänvisningen till förfarandelagen innebär bl.a. alt det allmännas intresse bevakas av elt av regeringen förordnat allmänt ombud. Det allmänna ombudet kan anföra besvär över RSV:s beslut. De regler i förfarandelagen som ger beskatlningsmyndigheten rätt all kontrollera den skallskyldiges uppgifter och begära kompletterande uppgifter blir tillämpliga också på vinslskalten. Har någon deklaration inte lämnats kan skatten bestämmas skönsmässigt. Vidare kan nämnas att efterbeskattning och skattetillägg kan bli aktuellt om oriktiga uppgifter har lämnats.

I andra stycket undantas vissa bestämmelser i förfarandelagen. För den tillfälliga vinstskatlens del finns inte något behov av förhandsbesked från beskatlningsmyndigheten. 4 kap. förfarandelagen bör därför inte fillämpas. Likaså kan de särskilda bestämmelserna i 6 kap. förfarandelagen undvaras. Inle heller reglerna om vite och anstånd med skattens erläggande bör göras tillämpliga på vinslskalten.

Enligt besvärsreglerna i 5 kap. förfarandelagen kan inte bara den skattskyldige och del allmänna ombudet överklaga del beslut varigenom skatten fastställs. Även annan kan besvära sig om "beslulel länder honom lill väsentlig skada eller förlust". I fråga om vinslskalten bör besvärsrätlen förbehållas den skatlskyldige och del allmänna ombudet.

 

Prop.  1982/83:102                                                                 28

Förfarandelagen gäller i princip bara för dem som är skattskyldiga enligt en viss lag. Lagen om fillfällig vinslskatt innehåller beslämmelser inle bara för skattskyldiga (utdelande bolag som inte är förvaltningsföretag) utan också för andra deklarationsskyldiga (börsbolag som skall betala preliminärbelopp men som har ställt in sin utdelning för verksamhetsåret 1983) och för bolag som efter ansökan är berättigade att få etl belopp utbetall från RSV (bolag som skall fiUgodoräknas utdelning och som inte själva lämnar utdelning). I tredje stycket föreskrivs därför all reglerna för skattskyldiga i förfarandelagen också skall gälla de båda andra kategorierna av bolag. Vidare skall bestämmelserna om skatt gälla även belopp som skall betalas ul enligl 4 § och avgift enligl 7 §.

Tredje stycket innehåller också särskilda regler om efterbeskattning och skattetillägg. Som redan nämnts skall förfarandelagens regler i delta hänseende lillämpas på vinslskalten. Della gäller oavsett om den orikfiga uppgiften har lett till - eller skulle ha kunnat leda lill - för låg skatt eller för högt utbetalningsbelopp. Efterbeskattning och skattetillägg kan alltså bli aktuellt också i ansökningsfallen.

I princip bör förfarandelagens regler om fastställande av skalt tillämpas på vinstskatten. På grund av bestämmelserna i tredje stycket skall samma beslutsordning gälla i fråga om utbetalningsbelopp enligt 4 § och avgift enligt 7§.

Eftersom förfarandelagens beslulsregler skall gälla behöver RSV fatta etl formligt beslul bara i de fall atl någon deklaration inle har lämnats eller bolagets deklaration eller ansökan innehåller felaktiga uppgifter. RSV:s beslut kan - beroende på omständigheierna - vara preliminärt eller slutligt. Är utredningen i något hänseende oklar bör RSV avvakta med att meddela ett slutligt beslut. Meddelar RSV inle något preliminärt eller slutligt beslut anses skatten (ulbetalningsbeloppel) slutligt fastställd i enlighet med deklarafionen (ansökningen) vid utgången av fastställelseperioden.

Beslulsfristerna i fjärde stycket avviker från vad som gäller enligt förfarandelagen. I denna föreskrivs att beskattningsmyndigheten skall ha meddelat sitt beslut vid utgången av året efter det år då beskaltningsperioden gått till ända. Beslutsperioden bör vara något längre för vinslskalten. Jag anser all RSV:s beslul bör föreligga vid utgången av del andra året efter del år då verksamhetsåret 1983 gått fill ända. För bolag med kalenderår som räkenskapsår skall beslul alltså ha meddelats senast vid utgången av år 1985. Om verksamhetsåret 1983 avslutas under år 1984 förskjuls den sista beslutstidpunkten fill utgången av år 1986. Reglerna om sista beslulsdag gäller även beträffande utbetalning enligt 4 §.

Den normala beslutsfrislen har alltså förlängts något i förhållande lill vad som gäller enligt förfarandelagen. Tiden för efterbeskattning har å andra sidan förkortals. Efterbeskattning skall således ske senast fjärde året efter det kalenderår då verksamhetsåret 1983 gått lill ända.

I flertalet fall torde det inte vara några problem atl bestämma beskatt-

 

Prop. 1982/83:102                                                                 29

ningsunderlaget. Det kommer dock att förekomma mer komplicerade fall. I samband med att jag diskuterade tidpunkten för deklarationens avlämnande (8 §) nämnde jag att verksamhetsåret 1983 kan avslutas senare för det utdelande bolaget än för det bolag som uppbär utdelningen. Frågan om vilket uldelningsbelopp som skall få tillgodoräknas kan då stå öppen någon tid. Normalt kan della och liknande fall hanteras genom all RSV avvaktar med att fatta slutligt beslut om skatten (utbetalningsbeloppet).

RSV kan vid sin prövning behöva la slällning fill frågor som också prövas vid den ordinarie inkomsttaxeringen. En sådan fråga är att bolaget gör gällande att en mollagen utdelning är skattefri enligt bestämmelserna i punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna till 54 § KL och all utdelningen därför skall tillgodoräknas bolaget vid bestämmande av beskattningsunder­laget. Bolaget kan också göra gällande alt en viss utdelning på nyemitterade aktier berättigar till Annellavdrag. Tvekan kan vidare råda om en överföring av egendom från bolaget till akfieägarna har gjorts enligt 12 kap. ABL eller inte. Mol denna bakgrund är det angeläget alt RSV får del av de bedömningar som görs i taxeringsarbelet. Jag förutsätter all länsstyrelserna och RSV tar de kontakter som behövs och all samarbetet fungerar smidigt.

Jag har tidigare nämnt alt den utdelning som skall tillgodoräknas skall bestämmas med bortseende från om del utdelande bolaget har betalat sin skatt eller ej. Detta innebär inle atl RSV skall inrikta sin granskning på ett bolag i taget. Tvärtom kan det vara lämpligt alt behandla exempelvis alla bolag i en koncern i ett sammanhang. Därigenom kan undvikas alt t.ex. elt moderbolag tillgodoräknas utdelning från ell dotterbolag som hävdar alt det inle är skyldigt atl erlägga vinslskatt.

2.3 Övriga lagförslag

De regler i skaltebrottslagen (1971:69) och lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. som gäller för inkomstskatten bör också gälla i fråga om vinslskalten. Jag föreslår därför atl uppräkningarna av skatter och avgifter i dessa lagar kompletteras med en hänvisning till lagen om tillfällig vinstskatt. Eftersom den i dessa uppräkningar angivna lagen (1953:397) om avgift för fettvaror som användas för framställning av feltemulsion m.m. har upphävts den 1 juli 1982 (SFS 1982:558), föreslår jag samtidigl atl denna lag ulgår ur uppräkningarna. I 1 § lagen om förmånsbe­rättigade skatlefordringar m.m. hänvisas bl.a. lill lagen (1908:129) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper. I samband med att denna författning fick sin nuvarande rubrik (SFS 1979:1059) slopades dess avgiftsbestämmelser. Jag föreslår därför också atl denna författning utgår ur 1 § lagen om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

 

Prop. 1982/83:102                                                             30

2.4 Ekonomiska konsekvenser

Utdelningar som de börsnoterade förelagen lämnar under år 1983 kan beräknas bli omkring 4 300 milj. kr. Det är inle orimligt att anta att utdelningarna under år 1984 (dvs. i stort setl avseende verksamhetsåret 1983) blir av samma storleksordning. Om utdelningarna från de börsnoterade förvaltningsföretagen räknas bort återstår omkring 3 700 milj. kr. Beskatt­ningsunderlaget minskar ytterligare något om man tar hänsyn till att en del rörelsedrivande bolag har stora aktieposter på vilka utdelningen är skattefri enligl kedjebeskatlningsreglerna. Å andra sidan skall också utdelningarna från de icke börsnoterade företagen räknas in. Sammantaget kan beskatt­ningsunderlaget netto (sedan avdrag gjorts för utdelning som skall fillgodo­räknas) uppskattas lill drygt 4 000 milj. kr. Vinslskalten skulle således inbringa 800-900 milj. kr.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprätlals förslag fill

1.   lag om tillfällig vinslskatt,

2.   lag om ändring i skatlebrollslagen (1971:69),

3.   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatleford­ringar m.m.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

4 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Av bilagan har här endast medtagits lagförslag 1. Lagförslagen 2 och 3 överensstäm­mer med propositionens lagförslag.

 

Prop.  1982/83:102                                                                31

Bilaga Del remitterade förslaget

1 Förslag till

Lag om tillfällig vinstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1          § Svenska aktiebolag som lämnar utdelning för verksamhetsåret 1983 är
skattskyldiga lill vinslskatt. Skatten tillfaller staten och förs till allmänna
pensionsfonden.

Ett bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna fill 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inte skattskyldigt.

Riksskatteverket är beskattningsmyndighel.

2  § Med utdelning avses vinstutdelning lill aktieägarna enligt 12 kap. akfiebolagslagen (1975:1385), 52 § lagen (1955:183) om bankrörelse eller 12 kap. försäkringsrörelselagen (1982:173).

3  § Med verksamhetsåret 1983 avses elt räkenskapsår som inleds senast den 1 juli 1983 och som avslutas närmast efter denna dag. Är detta räkenskapsår kortare än åtta månader skall verksamhetsåret 1983 anses omfatta även det därpå följande räkenskapsåret.

Omfattar verksamhetsåret 1983 två räkenskapsår skall det sista räken­skapsåret vara avgörande vid tillämpning av 1 § andra stycket och 5 §.

4          § Vinslskalten är 20 procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsun­
derlaget är skillnaden mellan den utdelning som bolaget lämnar för
verksamhetsåret 1983 och lämnad utdelning som enligt 5 § skall tillgodoräk­
nas bolaget. Leder beräkningen till elt underskott (negativt beskattningsun­
derlag) är bolaget berättigat att från staten erhålla ett belopp motsvarande 20
procent av underskottet.

Är verksamhetsåret 1983 för ett bolag som lämnar utdelning kortare än tolv månader skall utdelningen vid beräkning av beskattningsunderlaget räknas upp så atl den svarar mot ett verksamhetsår som är tolv månader. Är verksamhetsåret 1983 längre än tolv månader skall utdelningen räknas ned på motsvarande sätt.

Utdelning på aktier som är att anse som nyemitterade ingår inle i beskattningsunderlaget i den mån bolaget är berättigat lill avdrag för utdelningen enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Har aktierna utgetts i samband med bolagets bildande anses aktierna som nyemitterade om beslut om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983. Har aktierna utgetts i samband med ökning av bolagets aktiekapital anses aktierna som nyemitterade om

 

Prop.  1982/83:102                                                                32

beslul om ökningen har anmälts för registrering under verksamhetsåret 1983.

Bestämmelserna om rätt till betalning på grund av negafivt beskattnings­underlag gäller också bolag som inle lämnar någon utdelning för verksam­hetsåret 1983, dock inte bolag som avses i 1 § andra slyckei.

5          § Utdelning som uppburits av elt bolag skall tillgodoräknas delta om

1.    bolaget är frikallal från skallskyldighet för utdelningen enligl punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna lill 54 § ■ kommunalskatlelagen (1928:370) och

2.    utdelningen har lärnnals av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag.

Etl bolag skall vidare tillgodoräknas utdelning, uppburen av elt företag som är frikallal från skattskyldighet för utdelningen under de förutsättningar som anges i punkt 1 andra stycket av anvisningarna lill 54 § kommunalskatte­lagen (förvaltningsförelag), om

1.    bolaget vid utdelningstillfället äger mer än 90 procent av aktierna eller andelarna i förvaltningsföretaget,

2.    bolaget skulle ha varit frikallal från skattskyldighet för utdelningen enligl punkt 1 tredje-femte styckena av anvisningarna fill 54 § kommunal­skattelagen för del fall atl utdelningen hade uppburits av bolaget i stället för förvaltningsföretaget samt

3.    utdelningen har lämnats av etl bolag som är skattskyldigt för utdelningen enligl denna lag.         ,        .

Vid bedömningen av om bolaget eller förvaltningsföretaget enligl kom­munalskattelagen är - eller skulle ha varit - frikallal från skattskyldighet för utdelningen skall antas att utdelningen uppburits under verksamhetsåret 1983.

6          § Etl bolag vars aktier vid ingången av år 1983 var inregislrerade vid
Stockholms fondbörs skall i avräkning på vinslskatt göra en preliminär
inbetalning fill riksskatteverket. Preliminärbeloppet är 10 procent av
utdelning enligl 2 § som har beslutats efter den 15 februari 1983 och som
förfaller till betalning under samma år. Preliminärbeloppet skall betalas
senast den 1 juli 1983 om utdelningen har förfallit lill betalning den 1 juni
1983 eller tidigare och i annat fall inom en månad från utdelningens
förfallodag.

Etl bolag, som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen (1928:370), är inle skyldigt alt betala preliminärbelopp.

Preliminärbelopp skall inte betalas för utdelning för verksamhetsåret 1983.

7          § Har preliminärbelopp inle betalats in i rätt tid skall bolaget erlägga en
avgift. Avgiften är 2 procent av det obetalda beloppet för den kalendermå-

 

Prop.  1982/83:102                                                                 33

nad då beloppet rätteligen skulle ha betalats in och därefter 2 procent av beloppet för varje påbörjad kalendermånad till och med den då betalning sker. dock längst till och med deri månad då bolaget enligt 8 § senast skall lämna deklaration.

8          § Bolag som är skattskyldiga enligt denna lag saml bolag som endast är
skyldiga atl betala preliminärbelopp skall lämna deklaration. Deklarationen
skall ha kommit in lill riksskatteverket senast åtta månader efter utgången av
verksamhetsåret 1983.

Bolag som inte är skyldiga att lämna deklaration men som har räll till betalning enligt 4 § skall göra en skriftlig ansökan om utbetalning hos riksskatteverket.

9          § Vinslskatt och avgift enligl 7 § skall ha kommil in till riksskatteverket
senast den dag då deklarationen skall ha kommil in lill verket. Vid beräkning
av inbetalningsbeloppet får avdrag göras för erlagt preliminärbelopp.

10  § Har bolaget i syfte att reducera beskattningsunderlaget minskat sin utdelning för verksamhetsåret 1983 och i stället ökat utdelningen för näraliggande år eller har bolaget annars otillbörligen vidtagit åtgärd som syftar till atl kringgå denna lag, skall beskattningsunderlaget bestämmas efter vad som får antas ha gällt om bolaget inte hade vidtagit den otillbörliga åtgärden.

11  § Regeringen fär, om det föreligger synnerliga skäl, helt eller delvis befria etl bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligl 7§.

12  § Vid inkomsttaxeringen medges inte avdrag för vinslskatt och avgift enligt 7 §. Belopp som betalas ut enligt 4 § utgör inte skattepliktig intäkt.

13  § Lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatlning (förfarandelagen) gäller i fråga om vinstskatt. Därvid iakttas följande.

Förfarandelagens regler om förhandsbesked i 4 kap. och de särskilda bestämmelserna i 6 kap. skall inte tillämpas. Detsamma gäller reglerna om vite, anstånd med skattens erläggande och besvärsrätt för annan än den skatlskyldige och allmänt ombud.

Vad som i förfarandelagen föreskrivs om en skattskyldig gäller även den som endast är skyldig atl betala preliminärbelopp samt den som gör ansökan enligt 8 § andra stycket. Bestämmelserna om skatt gäller också belopp som skall betalas ut enligt 4 § och avgift enligt 7 §. Vid tillämpning av reglerna om efterbeskattning och skattetillägg skall vidare uppgift, som varit ägnad alt leda till för hög utbetalning, jämställas med uppgift som varit ägnad atl leda till för låg skatt.

 

Prop. 1982/83:102                                                    34

Beslut om fastställande av skall får inte meddelas senare än två år och beslul om efterbeskattning inte senare än fyra år från utgången av det kalenderår då verksamhetsåret 1983 gått till ända.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1983.

 

Prop. 1982/83:102                                                                 35

Utdrag
LAGRÅDET                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1983-02-04

Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Delin, justitierå­det Bengtsson.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 1983 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för finansdepartementet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.   lag om tillfällig vinslskatt,

2.   lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

3.   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberältigade skatleford­ringar m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Gustaf Sandström.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

De remitterade förslagen har inte varit föremål för sådan remissbehand­ling som avses i 7 kap. 2 § regeringsformen. Lagrådet får i anledning härav understryka att en lagrådsgranskning inte kan ersätta den sedvanliga remissbehandlingen av myndigheter och sammanslutningar med särskild sakkunskap på området (jfr prop. 1982/83:50, bilaga 2, s. 20). En sådan behandling skulle i della fall ha varit särskilt värdefull med hänsyn till den delvis komplicerade karaktären av de frågor som remissen berör. Lagrådet har därför haft begränsade möjligheter atl med ledning av det föreliggande materialet bedöma sådana frågor om lagstiftningens praktiska konsekvenser , och tillämpning som avses i 8 kap. 18 § tredje stycket 4 och 5 regeringsfor­men.

Föredragningen inför lagrådet har till stor del ägt rum innan lagförslagen fått sin slutliga utformning. Vid den därvid företagna granskningen har lagrådet i ett flertal hänseenden framfört erinringar och ändringsförslag av främst lagteknisk och redaktionell art, vilka i stor utsträckning beaktats i de genom remissen överlämnade lagförslagen.

Lagen om tillfällig vinstskatt

1§

Enligt första stycket skall vinstskatten föras lill allmänna pensionsfonden. Bestämmelsen saknar närmare motivering i remissen. Enligt sin konstruk­tion innebär den en specialdestinalion av skalt vid sidan av statsbudgeten. Vinstskatten framstår i realiteten närmast som en speciell sorts socialförsäk­ringsavgift.

 

Prop. 1982/83:102                                                                 36

Den allmänna pensionsfonden är avsedd att täcka kostnaderna för försäkringen för tilläggspension. Eriligt lagen (1962:381) om allmän försäk-, ring och lagen (1981:691) om socialavgifter skall allmänna pensionsfonden tillföras medel genom avgifter från arbetsgivare och de försäkrade. Ingen av lagarna synes förutsätta att tilläggspensioneringen lill någon del skall finansieras genom skattemedel. Inte heller framgår det av reglementet för fondens förvaltning (jfr lagen 1981:697 om ändring i reglementet) att fonden kan tillföras skattemedel. De angivna bestämmelserna utesluter visserligen inte att skattemedel förs till fonden, men att delta sker på sätt som här föreslagits-framstår dock som överraskande. En finansiering av pensionen med medel, som härrör från elt annat kollektiv än de försäkrade eller deras arbetsgivare, innebär ett väsentligt avsteg från de allmänna grunder, på vilka försäkringen hittills byggt. Det bör också framhållas atl den nya principen inle på något sätt markerats i de relevanta författningsbestämmelserna.

Med hänsyn till atl någon egentlig motivering inte lämnats till förslagel i nu förevarande del och i avsaknad av synpunkter från remissinslanser har lagrådet svårt atl bedöma innebörden och konsekvenserna av den föreslagna ändringen. Lagrådet inskränker sig därför i denna del till att, utöver del tidigare sagda, betona förslagets principiellt vittgående innebörd.

4§

Enligt andra stycket skall, om verksamhetsåret 1983 omfattar annan tid än tolv månader, den lämnade utdelningen vid bestämmande av beskattnings­underlaget korrigeras så att beloppet kommer att proportionellt motsvara en utdelning för sådan tid. Till vad som anförts härom i motiven kan i tydlighetens intresse läggas att bestämmelsen torde vara tillämplig även när verksamhetsåret 1983, med hänsyn till bestämmelsen i 3 § första stycket, omfattar två av bolagets räkenskapsår och bolaget lämnar utdelning för båda dessa år. I sådant fall torde utdelningsbeloppen för båda räkenskapsåren få läggas samman och summan därefter korrigeras med hänsyn till den totala längden av verksamhetsåret 1983.

I paragrafen föreskrivs skyldighet för bolag, vilkas aktier är inregistrerade vid Stockholms fondbörs, att göra en preliminär inbetalning i avräkning på kommande vinslskatt. Beloppet utgår enligt förslaget med 10 procent av den utdelning, som bolaget beslutar efter den 15 februari innevarande år och som förfaller lill betalning under året. I anslutning härtill vill lagrådet fästa uppmärksamheten på att bestämmelsen kan komma i konflikt med förbudet mol relroakliv skattelagstiftning i 2 kap. 10 § regeringsformen för den händelse förslag i ämnet inte lämnas riksdagen senast nämnda dag.

I andra stycket undantas från skyldighet att betala preliminärbelopp sådant bolag som för verksamhetsåret 1983 omfattas av bestämmelsen i punkt 1  andra, stycket av anvisningarna till 54 § kommunalskattelagen

 

Prop. 1982/83:102                                                                 37

(förvaltningsföretag). En bedömning av om ett bolag är atl anse som etl förvaltningsföretag för verksamhetsåret 1983 kan emellertid i vissa fall vara svår eller rent av omöjlig all göra redan vid utdelningstillfället eller när preliminärbeloppet förfaller till betalning. Lagrådet föreslår därför att annan lid får bli avgörande i delta hänseende, exempelvis utdelningstillfället eller det räkenskapsår, till vilket utdelningsbeslutet hänför sig.

Andra stycket behandlar ansökan om utbetalning på grund av tillgodo­räknande enligt 4 §. Någon tidsfrist för ansökan har inte föreskrivits. Här bör emellertid beaktas regeln i 13 § fjärde stycket om fristen för beslut om fastställande av skatt, vilken enligt tredje stycket skall lillämpas också i det nu berörda fallet. Bestämmelsen i 8 § synes tillåta att ansökan ges in även sedan beslutsfristen gått ut. Det är oklart hur ett sådant fall skall behandlas. Av praktiska skäl bör en tidsfrist gälla också för ingivandel av ansökan. Några slörre olägenheter torde delta inte medföra för bolaget; om svårigheter föreligger att komma in med fullständiga uppgifter under den föreskrivna tiden bör möjlighet finnas att komplettera ansökningen i efterhand på motsvarande sätt som elt bolag kan komplettera sin deklara­tion. Lagrådet förordar att en regel om en sådan tidsfrist tas in i paragrafen. Vid bestämmande av dess längd torde beaktas atl riksskatteverket bör ha visst rådrum alt pröva ansökningsärenden av mera komplicerat slag.

10 §

En skatleflyktsbestämmelse av del slag som här föreslås torde inte kunna undvaras om lagstiftningen skall få önskad effekt. På grund av sin konstruktion kan bestämmelsen bara tillämpas i tämligen flagranta kringgå-endefall. I lagtextens huvudexempel fordras dels att bolaget skall ha minskat utdelningen för verksamhetsåret 1983, dels att bolaget kompenserat aktieägarna med en höjning näraliggande år. dels att syftet med åtgärderna är att minska beskattningsunderlaget för vinstskatten. 1 lagtexten anges vidare det fallet alt bolaget annars otillbörligen vidtar åtgärd för att kringgå lagen. I remissprotokollet nämns som exempel att bolaget kompenserar aktieägarna för den minskade utdelningen genom att höja räntan på aktieägarnas fordringar hos bolaget eller överför egendom till dem utanför reglerna i 12 kap. aktiebolagslagen.

Såsom laglexlen är utformad kan del i och för sig ifrågasättas om inte paragrafen skulle kunna tillämpas även på en utebliven höjning av utdelningen. Detta synes dock inte vara meningen. I praktiken torde en sådan tillämpning inte heller kunna bli aktuell, eftersom det är svårt atl tänka sig att en utebliven höjning av utdelningen skulle kunna betecknas som en otillbörlig åtgärd i förevarande sammanhang.

I remissprotokollet har anförts att skatleflyktsklausulen inte är tillämplig om en utdelningssänkning beror på andra faktorer än vinstskatten och att en

 

Prop.  1982/83:102                                                                38

utdelningssvacka för verksamhetsåret 1983 således inte behöver föranleda någol ingripande om bolaget kan visa att den tillfälliga minskningen av utdelningen är föranledd av bakomliggande ekonomiska förhållanden. Till detta vill lagrådet anmärka att enligt paragrafens utformning bevisbördan för att en utdelningssänkning beror på omständighet som motiverar utlösning av skatteflyktsklausulen i princip ligger på det allmänna. Departementschefens uttalande får uppfattas så att det av naturliga skäl får ankomma på bolaget att motivera en uldelningssänkning. Om de av bolaget lämnade uppgifterna i delta hänseende är sådana att de inte rimligen kan godtas är beskatlnings­myndigheten naturligtvis berättigad göra bedömningen att bolaget inte haft annat syfte med sänkningen än atl kringgå lagen.

Mot bakgrund av vad lagrådet sålunda anfört rörande tillämpningen av paragrafen synes någon erinran från rättssäkerhetssynpunkt inte kunna göras mot paragrafens innehåll.

I remissprotokollet berörs frågan hur vinslskalten skall behandlas vid tillämpning av svenska dubbelbeskattningsavtal med andra stater. Därvid tar departementschefen till en början upp frågan om avtalen överhuvud kan väntas bli tillämpade på vinstskatten, vilket förutsätter atl denna kan anses som en skatt av i huvudsak likartat slag som de i avtalen särskill uppräknade skatter, vilka avtalen skall gälla. Departementschefen finner för sin del inte uteslutet att vinslskalten vid tiUämpning av flertalet dubbelbeskattningsavtal kan komma att anses som en skatt som omfattas av avtalen.

Härtill vill lagrådet lägga följande. Bland de skaller, som brukar uppräknas i dubbelbeskattningsavtalen såsom omfattade av dessa, hör bl.a. ersättningsskatt enligt förordningen 1933:395. Skattskyldighet enligt denna förordning åvilar bolag och ekonomiska föreningar under vissa förhållanden, och skatten beräknas efter viss procent av den utdelning, som företaget anses skäligen ha bort utdela utöver den verkliga utdelningen. Med hänsyn till den likhet som föreligger mellan ersättningsskatten och den nu föreslagna vinstskatten med avseende på skattens konstruktion kan det enligt lagrådets mening knappast antas annat än att i vart fall sådana dubbelbeskattningsav­tal, som uttryckligen skall tillämpas på ersättningsskatten, också kommer att anses tillämpliga på vinslskalten.

Departementschefen uttalar vidare i detta sammanhang att, eftersom vinstskatten beräknas på ett annat underlag än den vanliga inkomstskatten för bolag, det är osannolikt att vinstskatt kommer att kunna tas i anspråk för avräkning av utländsk skatt eller atl, om exempt-metoden tillämpas, utländsk inkomst undantas vid beräkningen av vinstskatt.

Lagrådet är för sin del inte berett att göra någol generellt uttalande i frågan hur gällande dubbelbeskattningsavtal skall tillämpas i nu berörda avseende. Det torde dock inte kunna bortses från att vinstskatten i normalfallet tas från verksamhetsårets vinst och att anknytningen till utdelningen snarast framstår som en metod att bestämma skattens storlek. I princip måste emeUertid varje

 

Prop. 1982/83:102                                                                 39

dubbelbeskattningsavtal tolkas för sig efter avtalets syfte och ordalydelse. Tillämpningen av avtalen ankommer i första hand på skattemyndigheter och skaltedomstolar.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

 

Prop.  1982/83:102

40

 

FINANSDEPARTEMENTET

Utdrag PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1983-02-10

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Rainer, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Feldt Proposition om tillfällig vinstskatt

Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.   lag om tillfällig vinslskatt,

2.   lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

3.   lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford­ringar m.m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Enligt 1 § första stycket lagen om tittfättig vinsiskall tillfaller vinstskatten staten och förs till den allmänna pensionsfonden. Lagrådet har mot bakgrund av delta anfört bl.a. att en finansiering av den allmänna försäkringen med skattemedel innebär elt väsentligt avsteg från de allmänna grunder på vilka försäkringen hittills byggt. Lagrådet framhåller också att den nya principen inte på något sätt markerats i de relevanta författningsbestämmelserna.

Jag vill med anledning av lagrådets påpekande endast erinra om mitt i remissen gjorda uttalande att frågan om hur vinstskattemedlen skall förvalfas och användas kommer att tas upp i annat sammanhang. Jag räknar med att riksdagen skall kunna föreläggas ett förslag i saken senare i år.

I lagrådsremissen har föreslagits att börsnoterade förelag skall göra en preliminär inbetalning i avräkning på vinstskatten. Preliminärbeloppet är enligt 6 § förstastycket 10 procent av utdelning som har beslutats efter den 15 februari innevarande år och som förfaller till betalning under året. Preliminärbeloppet skall betalas senast en månad efter utdelningsbeslutet

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 20 januari 1983.

 

Prop. 1982/83:102                                                                 41

eller - om beslutet fattas före den 1 juni 1983 - senast den 1 juli 1983. Enligl 6 § andra stycket skall bolag som för verksamhetsåret 1983 räknas som förvaltningsföretag vid tillämpning av punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL inte erlägga preliminärbelopp. Verksamhetsåret 1983 kan enligt 3 § inledas så sent som den 1 juli 1983.

Lagrådet har påpekat att det vid utdelningstillfället eller när preliminär-belopel förfaller till betalning kan vara svårt eller rent av omöjligt att vela om bolaget för verksamhetsåret 1983 kommer atl hänföras till kategorin förvaltningsförelag. Lagrådet föreslår därför att annan tid får bli avgörande i del ifrågavarande hänseendet, exempelvis utdelningstillfället eller det räkenskapsår till vilket utdelningen hänför, sig..

För egen del vill jag, först understryka att skyldigheten att betala preliminärbelopp knyter an till bestämmelsen i 1 § andra stycket. Bestäm­melsen innebär att bolag som för verksamhetsåret 1983 räknas som förvaltningsföretag inte behöver betala vinstskatt. Systematiskt framstår del som riktigt atl bedömningen i fråga om.preliminärbeloppet och vinslskalten avser samma tid. I annat fall skulle ett bolag kunna bli tvunget att erlägga preliminärbelopp trots all det står helt klart att bolaget inte omfattas av vinstskaltesystemel. Jag anser därför att den i lagrådsremissen valda lösningen bör behållas.

Vad jag nu har anfört innebär inte att det är uteslutet att fall av de slag som lagrådet nämnt kan uppkomma. Elt börsnoterat bolag som övergår från förvaltningsverksamhet till rörelse kan exempelvis i god tro underlåta att erlägga preliminärbelopp men ändå sedermera ■ bli tvunget att betala vinstskatt. I situationer av delta slag bör dock befrielsereglerna i 11 § kunna användas. Med stöd av 11 § kan nämligen regeringen helt eller delvis befria elt bolag från skyldigheten att betala preliminärbelopp och avgift enligt 7 §. Dispensrätten kan utnyttjas bl.a. dä det varit svårt för ett bolag att inom föreskriven tid avgöra om det för verksamhetsåret 1983 skall räknas till kategorin förvaltningsföretag eller inte.

Reglerna! 11 § tar sikte bara på preliminärbelopp och avgift enligt 7 §. Det finns således inget utrymme för regeringen atl befria från vinstskatt med stöd av 11 §. Enligt del remitterade förslaget skall vidare bestämmelserna i 6 kap. lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning (förfaran­delagen) inte tillämpas för vinstskattens del. Detta innebär att den möjlighet all "av nåd" medge skattebefrielse som finns enligt 46 § förfarandelagen inte kommer alt gälla vinstskatten.

Från principiell synpunkt föreligger utan tvivel en klar skillnad mellan å ena sidan preliminärbelopp och avgift enligt 7 § och å andra sidan själva vinstskatten. Jag anser därför alltjämt att befrielsereglerna i 11 § bör begränsas till preliminärbelopp och avgifter. Det bör emellertid finnas en möjlighet att medge befrielse även från vinslskalten om en sådan situation skulle uppkomma atl ett uttag av skatt framstår som uppenbart obilligt. Elt sådant fall kan vara att utdelning av engångskaraktär sker inom en koncern

 

Prop.  1982/83:102                                                                 42

samtidigt som koncernens struktur förändras. Det är då - beroende på atl 1 och 5 §§ fått en i vissa hänseenden schablonmässig utformning - inle säkert alt reglerna om skattskyldighet och tillgodoräknande av skatlebelastad utdelning leder till ett materiellt godtagbart resultat. För alt undvika kedjebeskattning e.d. i undantagsfall av detta slag bör enligl min uppfattning befiielsemöjligheten enligt 46 § förfarandelagen omfatta även vinstskatten. Föreskriften i det remitterade förslaget om alt 6 kap. förfarandelagen inte skall tillämpas i fråga om vinstskatt bör därför slopas.

Enligt 8 § andra stycket i det remitterade förslaget skall etl bolag som -ulan alt vara deklarationsskyldigt - skall tillgodoräknas utdelning ansöka om utbetalning hos RSV. Någon särskild frist för ingivande av ansökan har inte angetts. Av 13 S framgår emellertid att RSV:s beslut i ansökningsfallen skall meddelas inom samma tid som gäller för besluten om fastställande av vinstskatt, dvs. senast två år från utgången av det kalenderår då verksam­hetsåret 1983 gått till ända. Lagrådet anser att en tidsfrist bör gälla också för ingivandet av ansökningen. Lagrådet tillägger att RSV bör ges visst rådrum atl pröva ansökningsärenden av mef komplicerat slag.

Jag delar lagrådets uppfattning att en fidsfrist bör bestämmas för ingivan'det av en ansökan om utbetalning enligt 8 § andra stycket. Sista tidpunkt för ingivande av ansökningen kan lämpligen bestämmas till tjugo månader efter utgången av verksamhetsåret 1983. dvs. ett år senare än vad som gäller för deklaration. RSV får därmed minst fyra månader på sig att pröva en ansökan.

Vad jag nu sagt om befrielse från vinstskatt och ingivande av ansökan föranleder ändringar i 13 § andra stycket resp. 8 § andra stycket. Jag föreslår också en rent språklig ändring av 9 §.

I övrigt föranleder lagrådets yttrande inget uttalande från min sida.

HemstäUan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anla de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposilion föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

 

Prop.  1982/83:102                                                             43

Innehåll

Propositionen..................................................................

Propositionens huvudsakliga innehåll ... ,.......................

9

Lågförslag.......................................................................

1          Lag oni tillfällig vinstskatt.........................................         2

2          Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).........         6

3          Lag om ändring i  lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m. m             8

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 20 januari 1983  10

1          Inledning..................................................................       10

2          Föredragandens överväganden...............................       10

 

2.1          Allmänna utgångspunkter................................       10

2.2          Den närmare utformningen av vinstskatten.....       12

2.3          Övriga lagförslag..............................................       29

2.4          Ekonomiska konsekvenser...............................       30

 

3          Upprättade lagförslag..............................................       30

4          Hemställan...............................................................       30

5          Beslul .......................................................................       30

Bilaga Det remitterade förslaget.....................................       31

Utdrag av lagrådets protokoll den 4 februari 1983.........       35

Utdrag av  protokoll  vid  regeringssammanträde  den   10 februari

1983....................... ■.....................................................       40

 

minab/gotab   Stockholm 1983 74346