Regeringens proposition

1982/83:1

om skolor med enskild huvudman m. m.;

beslutad den 17 juni 1982.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ULLA TILLÄNDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa mindre ändringar i skollagen (1962:319). Ändringarna gäller huvudsakligen skolor med enskild huvudman. Sådana skolor kallas i den nya lagtexten fristående skolor. Ändringarna är resultatet av en översyn av bl. a. de bestämmelser som handlar om förutsättningarna för godkännande av sådana skolor för skolpliktens fullgörande.

Propositionen innehåUer också förslag om ett nytt statsbidragssystem för fristående skolor för skolplikliga elever. Vissa skolor som i dag inte är statsunderstödda får möjlighet att erhålla bidrag.

För redan statsunderstödda fristående skolor föreslås vissa ändringar beträffande bidragskonstmktionen och i övrigt. Ändringarna innebär i huvudsak en anpassning tUl förslaget om nytt statsbidragssystem och fill redan beslutade ändringar för gmndskolan.

För de statliga skolformerna specialskolan och sameskolan föreslås vissa mindre ändringar med hänsyn till vad som under senare år har beslutats för gmndskolan.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1983.

1 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1

Prop. 1982/83:1 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

på gmnd av bestämmelserna i 44 och 45 §§ skall prövas av skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på styrelsen.

21 § Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet.

Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skolplikliga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.

Lydelse den 1 juli 1982 Föreslagen lydelse

(prop. 1981182:167, UbU32, rskr 438).

28 a § Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade 1 -10 och fördelade på lågstadium, meUanstadium och högstadium enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Inom specialskolan anordnas oli- Bestämmelsema i 24 § andra och

ka studievägar avpassade efter ele- tredje styckena gäller även för spe-vernas studieinriktning. Bestäm- cialskolan. melserna i 24 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller även för specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligt första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

Studieväg för elev i specialskolan Bestämmelsema i 25 och 26-väljs av föräldrarna efter samråd 28 §§ gäller även för specialskolan. med eleven och sedan upplysningar Fråga om att förvägra elev befrielse lämnats av skolan. Bestämmelser- enligt 27 § prövas av den lokala sty-na i 25 J andra stycket och 26- relsen. 28 §§ gäller även för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § prövas av den lokala styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §'
Skolplikt må fullgöras i annan of- SkolpUkt/år fullgöras i annan of
fentlig skola än gmndskolan eller i fentlig skola än gmndskolan enligt
enskild statsunderstödd skola enWgt bestämmelser, som utfärdas av re-
bestämmelser, som utfärdas av re- geringen eller den myndighet rege-
geringen eUer den myndighet rege- ringen förordnar,
ringen förordnar.

' Senaste lydelse 1979:212.

/ annan enskild skola än i 33 § avses må skolplikt fuUgöras, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skall meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes, att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eller att verksamheten eljest icke bedrives på tillfredsställande sätt, skall godkännandet återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse till skolans ledning.

/ godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, intagas i årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning är för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

En fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande, om skolans undervisning ger kunskaper och färdigheter som tUl art och nivå väsentligen svarar mol de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans aUmänna mål:

Om skolan inte längre uppfyller dessa villkor och bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall godkännandet återkallas.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 a §

Barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som har andra särskilda skäl att få en undervisning med internationell inriktning får fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med sådan undervisning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skaU meddelas i den omfattning som de här tillfälligt bosatta eleverna behöver.

Om skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall regeringen återkalla godkännandet.

34 b §

En fristående skola omfattar skolhälsovård för skolplikliga elever, om huvudmannen såsom villkor för statsbidrag har skyldighet att svara för sådan skolhälsovård.

I fråga om skolhälsövården till-lämpas 25 a § andra—sjätte styck-

Bestämmelserna i 32-39 §§ äga motsvarande tUlämpning på barn som på gmnd av synskada eUer dövhet eUer hörsel- eller talskada icke kan följa undervisningen i gmndskolan. Bestämmelsema i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i gmndskolan skola avse årskurs 10 i specialskolan eller i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket där avsedd undervisning.

Bestämmelsema [32,33 a, 34,34 b och 35—39 §§ tillämpas på motsvarande sätt på bam som på gmnd av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i gmndskolan. Bestämmelsema i 36 och 37 §§ om årskurs 9 i gmndskolan skaU därvid avse årskurs 10 i specialskolan eller, i fråga om elev som anges i 28 a § tredje stycket, där avsedd undervisning.

Fråga huruvida skolplikt enligt 30 § tredje stycket gäller för barn efter utgången av vårterminen det kalenderår då bamet fyller sexton år och fråga om bam enligt 31 § andra stycket skall deltaga i undervisningen i specialskolan prövas av lokal styrelse för specialskolan.

På lokal styrelse för specialsko- På lokal styrelse för specialsko-

lan ankommer att besluta i frågor lan ankommer att besluta i frågor
som avses i 32 och 34—31 §§. som avses i 32, 34 och 35-31 §§.

50 b §

Fristående skolor skall i fråga om sin undervisning för skolplikliga elever stå under skolöverstyrelsens och länsskolnämndens tillsyn. Dessa myndigheter skall även ha tiUsyn över undervisningen för skolplik-tiga på sjukhiis och andra institutioner.

50 c §

Skolstyrelsen skall ha den omedelbara tillsynen över undervisningen för skolplikliga i sådana fristående skolor i kommunen som avses i 34 och 34 a §§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2. I fall där det enligt såväl de äldre som de nya bestämmelserna ankommer på skolstyrelsen att pröva fråga om godkännande av en skola för skolpliktens fullgörande, skall ett godkännande som har meddelats enligt äldre bestämmelser och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1983 fortsätta att gälla intill utgången av juni 1984, om det inte har lämnats för kortare tid eller återkallas med stöd av de nya bestämmelserna. En fömtsättning för sådan fortsatt gilfighet är att skolplikliga elever har börjat vid skolan före den 1 juh 1983.

3. Fråga om godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen eller enligt 34 a § kan prövas före lagens ikraftträdande.

Prop. 1982/83:1 8

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-05-27

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden UUsten, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Åsling, Söder, Wirtén, Andersson, Boo, Eliasson, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer, Ahrland, Molin.

Föredragande: statsrådet Tilländer

Lagrådsremiss om skolor med enskild huvudman m. m.

1 Inledning

Kommittén (U 1979:13) angående skolor med enskild huvudman (SEH-kommittén)' avlämnade i juni 1981 delbetänkandet (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolplikliga elever. I betänkandet behandlas bl.a; fömtsättningarna för skolpliktens fullgörande i skola med enskild huvudman, med kommitténs term fristående skola. Kommittén föreslår i denna del vissa smärre ändringar i skollagen (1962:319). Betänkandet innehåller också förslag rörande statsbidrag till fristående skolor för skolplikliga elever.

TUl protokollet i detta ärende bör fogas dels som bilaga 1 en sammanfattning av betänkandet, dels som bilaga 2 kommitténs lagförslag, dels som bilaga 3 kommitténs förslag fill förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolplikliga elever.

Betänkandet har remissbehandlats. I remisskrivelsen angavs att ett genomförande av kommitténs förslag jämfört med nuvarande förhållanden under vissa fömtsättningar skulle kunna medföra en merkostnad på statsbudgeten. Remissinstansernas granskning av kommitténs förslag borde därför innehålla en bedömning av dess ekonomiska konsekvenser. Remissinstanserna anmodades att presentera förslag fill finansiering, om de förordade lösningar som enligt deras bedömning medförde kostnadsökningar.

En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Jag vill erinra om att skoUagen nyligen har setts över av skolförfattningsutredningen (U 1979: 12). Översynen har huvudsakligen gällt språkliga och

' Ledamöter: kanslichefen Staffan Edmar, ordförande, riksdagsledamoten Ulla Ekelund och landstingsrådet Ingemar Karlsson.

Prop. 1982/83:1 9

författningstekniska frågor. Utredningen avlämnade i maj 1981 delbetänkandet (Ds U 1981:4) Skollagen, Det innehåller förslag till en ny skollag.

Skolförfattningsutredningens betänkande har remissbehandlats. Jag avser att senare i år ta upp frågan om en ny skollag, som kan träda i kraft tidigast den 1 juli 1983. I det sammanhanget ämnar jag också behandla vissa ytterligare förslag rörande skollagen som har lagts fram av andra utredningar, bl.a. förslag från SEH-kommittén i betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen.

De lagbestämmelser rörande skolor med enskild huvudman som jag föreslår i det följande bör enligt min mening träda i kraft den I juli 1983. I avvaktan på beredningen av skolförfattningsutredningens förslag får jag utgå från den lag som nu gäller. Mina förslag beträffande lagbestämmelser får eilltså formen av förslag tiU ändringar i den nuvarande skollagen.

TUl de enskilda skolor som i dag är statsunderstödda hör bl. a. riksinter-natskoloma, privatskolor som omfattas av privatskolförordningen (1967:270), Kristofferskolan, HiUelskolan, de estniska skolorna samt Bergsskolan i FUipstad. För flertalet av dessa skolor gäller ett omfattande regelsystem, som delvis knyter an tiU gmndskolan och gymnasieskolan. För gmndskolan och gymnasieskolan har under de senaste åren beslutats en rad förändringar. För gmndskolans del kan som exempel nämnas den nya läroplanen (Lgr80). Mot bakgmnd av dessa ändringar bör regelsystemen för de nämnda skolorna ses över. Jag avser att nu behandla även denna fråga.

De beslutade förändringarna för grundskolan föranleder en översyn även av vissa regler för de statliga skolformerna sameskolan och specialskolan. Jag tar upp också den frågan.

Endast en del av mina förslag avser lagbestämmelser som lagrådet bör yttra sig över. För att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening bör föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning av lagbestämmelserna redovisar jag redan i delta sammanhang även övriga förslag. I nuvarande skede har regeringen alltså endast att ta ställning till frågan om inhämtande av lagrådets yttrande över lagförslaget.

2 Bakgrund

Det allmänna skolväsendet omfattar främst gmndskolan och gymnasieskolan. Kommunerna är huvudmän för gmndskolan. Gymnasieskolan bedrivs med kommunalt eller landsfingskommunall huvudmannaskap. Det finns två mot gmndskolan svarande skolformer med statligt huvudmannaskap, nämligen sameskolan och specialskolan. Den senare är avsedd för bam som är synskadade eller döva eller hörsel- eller talskadade. För psykiskt utvecklingsstörda finns särskolan, som bedrivs med landstingskommunalt eUer i vissa fall kommunalt huvudmannaskap.

Prop. 1982/83:1 10

Vid sidan av det aUmänna skolväsendet finns skolor med enskilda huvudmän såväl på grundskolnivå som på gymnasial nivå. En del av dessa skolor får statsbidrag. F. n. drivs i enskild regi - fömtom ett litet antal skolor för psykiskt utvecklingsstörda — ca 35 skolor som anordnar undervisning på gmndskolnivå. Av dessa får en s. k. riksinternatskola och sju andra skolor statsbidrag. Härtill kommer att statsbidrag av tillfällig karaktär lämnas tUl ytterligare ett antal skolor.

I skollagen (1962:319) finns bestämmelser om sådana skolor med enskild huvudman som anordnar undervisning för skolplikliga elever. Enligt 33 § skoUagen får skolpUkten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligl bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. För andra enskilda skolor gäller enligt 34 § samma lag att skolplikten får fullgöras där, om skolan har godkänts för ändamålet. För godkännande krävs att skolans undervisning tiU art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar gmndskolans. Fråga om godkännande prövas av kommunens skolstyrelse.

Bestämmelsema i skollagen bygger på överväganden i samband med den reformering av den obligatoriska skolan som genomfördes i början av 1960-talel. Övervägandena finns redovisade i propositionen (1962:54) angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. och i propositionen (1962:136) med förslag tiU skollag m. m. Som utgångspunkt för övervägandena i proposifionema tjänade bl.a. 1957 års skolberednings belänkande (SOU 1%1:30) Gmndskolan.

1 propositionen 1962:54 anförde departementschefen bl.a. följande (s. 365 f).

Jag vUl dock framhålla, att en privat skola inte bör få drivas så, att den kommer i strid med eller motverkar den målsättning som statsmakterna faslstäUer för den obligatoriska skolans verksamhet och utveckling. Jag förordar vidare, att man av privat skola, som mottar skolpliktiga elever, bör begära att den undervisning, som skolan meddelar, till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar den obligatoriska skolans samt att skolan förestås av person, som äger erforderlig skicklighet för undervisning och är väl lämpad att förestå en skola. Det kan därför enligt min mening inte komma i fråga att enskild undervisning för skolpliktiga elever skuUe framdeles, sedan gmndskolan allmänt genomförts, fä meddelas efter normer och riktlinjer för skola, som statsmakterna nu menar bör avlösas av gmndskolan. I de svåra avvägnings- och prövningsproblem som härvid emeUanåt kan uppkomma bör man emellertid enligl min mening ändå alltid förfara med aktsamhet och erforderlig hänsyn. De krav man ställer på arbetet i en enskild skola får inte i författningarna ges en så stafisk utformning eller tillämpas så snävt att det i realiteten blir omöjligt att driva sådan verksamhet. Jag vill här därjämte understryka skolbered-ningens uttalande, att det med hänsyn tUl den pedagogiska utvecklingen är angeläget, att det aUmänna visar förståelse för och tillmötesgående mot dem som obundna av en konventionell pedagogisk uppfattning viU leta sig fram på andra vägar för att nä det mål man ställer för en god skola, oavsett om arbetet bedrivs inom eller utom det allmänna skolväsendet.

Beträffande den principiella frågan om statsbidrag fill enskilda skolor ansåg 1957 års skolberedning, som begränsade sin behandling tiU skolor för elever i skolpliktig ålder, att räUen att uppräfta resp. utnyttja en enskild skola inte utan vidare konstituerade motsvarande -ätt till ekonomiskt stöd från det aUmänna. Statsbidrag borde dock kunna u gä efter prövning i varje särskilt faU.

Enligt departementschefens mening (prop. 1962:54 s. 366f) borde för enskilda extematskolor som allmän regel gälla alt statsbidrag inte borde utgä annat än i de faU, då det fanns en stark pedcgogisk motivering eller andra liknande särskUda skäl för ett bidrag. Statsbidrag borde, enligt departementschefen, sålunda komma i fråga efter prövning i varje särskilt faU frän riksdagens sida beträffande sädana skolor, vilka syftade till aU förverkliga eUer utpröva mer omfaUande eller ger omgripande kursplane-mässiga, metodiska eUer andra pedagogiska idéer och tankar eller där man genom en speciell uppläggning av skolans hela a bete ville för praktiskt skolbmk omsätta utvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller omvårdnads-idéer. Bland andra särskUda skäl som kunde tänkas motivera statsbidrag till privat externatskola nämndes det förhållandet att skolan var avsedd för en minoritet, exempelvis en s.k. nafionalitetsskola. För intematskolor borde bidrag efter riksdagens prövning i varje säskUt fall kunna lämnas enligt de principer som skolberedningen angett, Ivs. för skolor som tar emot bam tUl ufiandssvenskar, barn fill utländska medborgare som vistas i Sverige för uppdrag eUer studier, barn från splittrade hem och barn i behov av radikalt miljöbyte.

Enligt riksdagens beslut våren 1976 (mot. 1975/76:1423 yrkandet 2, UbU 1975/76:21, rskr 1975/76:248; jfr mot. 1914: im yrkandet 7, UbU 1974:25, rskr 1974:211) borde det uppdras ät den då arbetande utredningen (U 1972:06) om skolan, staten och kommunen a (SSK) aU lägga fram förslag beträffande ett statsbidragssystem för såc ana skolor utanför det kommunala skolväsendet som syftar till att förverkliga eller utpröva mer omfattande eller genomgripande kursplanemässigj, melodiska eller andra pedagogiska idéer och tankar eUer där man genom en speciell uppläggning av skolans arbete viU för praktiskt skolbmk omsätta ulvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Liksom det en gäng var möjligt a« starta pionjärskolor borde det enligt riksdagsbeslutet även i framtiden vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala skolväsendet.

Sedan SSK genomfört en kartläggning tillkallade regeringen en särskild expert som i augusfi 1978 lade fram kartläggnings- och diskussionspromemorian (DsU 1978:6) De enskUda skolomas stäUnng inom utbildningsväsendet. I promemorian finns en redogörelse för dei folkrättsliga bakgmnden. Vidare förs i promemorian, med riksdagsut alanden och rättsläget som utgångspunkt, resonemang av mera principiell natur. En genomgripande teknisk överarbetning av de nuvarande bestämmelsema om statsbidrag fiU enskUda skolor föreslås komma tiU stånd.

Prop. 1982/83:1 12

Efter remissbehandling av departementspromemorian kunde konstateras att remissinstanserna var helt eniga rörande behovel av en överarbetning av statsbidragsbestämmelserna. Beträffande den principiella synen på enskilda skolor redovisade remissinslanserna starkt delade meningar. Dåvarande statsrådet Rodhe ansåg det nödvändigt att frågor rörande enskilda skolor blev föremål för en mer samlad behandling och tillkallade med stöd av regeringens bemyndigande SEH-kommittén i september 1979.

Kommittén har redovisat sitt uppdrag såvitt gäller skolor pä gmndskolnivå i betänkandet (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever. Av uppdraget återstår frågor om skolor pä gymnasial nivå.

3 Samlingsbeteckning för skolor med enskild huvudman

Innan jag redovisar mina överväganden och förslag rörande skolgång i och statsbidrag till skolor med enskild huvudman vill jag la upp en terminologisk fråga.

Enligt min mening är det lämpUgt att i skollagen och andra författningar ha en gemensam benämning för skolor med enskild huvudman, dvs. annan än statlig, kommunal eller landstingskommunal huvudman. För ändamålet bör väljas en beteckning som passar att användas även i andra sammanhang.

F.n. används i skollagen uttrycket enskild skola. Någon enhetlig term finns inte i gällande förordningar. Ordet privatskola förekommer i förordningen (1964:137) om statsbidrag Ull vissa privatskolor och i privatskolförordningen (1967:270), som gäller för de skolor som får bidrag enligl den förstnämnda förordningen. Privatskola används och uppfattas därför ofta som beteckning för endast denna särskilda kategori av skolor med enskild huvudman.

I skollagen finns också uttrycket enskild undervisning. Del avser undervisning som inte sker i skola. SEH-kommittén har behandlat frågor om sådan undervisning i delbetänkandet (DsU 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen.

I vanligt språkbmk används uttrycken enskild skola, enskild undervisning och privatskola ibland med en och samma innebörd, ibland med sinsemellan olika men inte alltid med författningarna överensstämmande innebörd. Uttrycket enskild skola avser i vanliga fall skola med enskild huvudman, men det förekommer ibland synonymt med ordet skolanläggning. Av skäl som jag redan berört har inte heller privatskola en entydig innebörd. För åtskiUiga är ordet dessutom negativt värdeladdat.

Bl.a. mot denna bakgmnd skulle SEH-kommittén enligt sina direktiv överväga en enhetlig benämning för alla skolor som har enskild huvudman.

Enligt SEH-kommitténs mening är det nödvändigt all söka finna en helt ny benämning som inte förbinds med äldre föreställningar och företeelser.

Prop. 1982/83:1 13

Kommittén föreslår atl termen frislående skola införs som sammanfattande benämning för skolor med enskild huvudman. Som argument för denna benämning anförs bl.a. att den inte är värdeladdad och att den närmast beskriver skolans relation till det allmänna skolväsendet och inte fömlsälter att skolans verksamhet bygger på en viss bestämd uppfattning eller har en viss bestämd utformning.

Skolförfattningsutredningen tar upp terminologiska frågor rörande enskUda skolor och enskild undervisning i sin aUmänna översyn av skollagen i delbetänkandet (Ds U 1981:4) Skollagen. Skolförfatlningsutredningen anser att uttrycket enskild skola från författningsteknisk och språklig synpunkt är en lämplig samlingsbeteckning och finner inte skäl att uttala sig om de andra aspekter som kan finnas. Enhgt skolförfattningsutredningen leder det emellertid lätt tiU missförstånd när ordet enskild i samma lag används såväl i uttrycket enskild skola som i uttrycket enskUd undervisning. Av bl. a. detta skäl föreslår skolförfattningsutredningen att enskild undervisning i stället skall kaUas privatutbildning.

Flertalet av de remissinstanser som ytlral sig över SEH-kommilléns namnförslag tiUstyrker detta på i huvudsak de gmnder som kommittén har anfört.

Det är enUgt min mening otillfredsställande att i författningar ha beteckningar som i andra sammanhang används i andra och skiftande betydelser. SEH-kommitténs förslag om benämningen frislående skola har vunnit stor uppslutning bland remissinstanserna. Även jag anser att den väl kan fylla funktionen som en i möjligaste mån entydig och neutral samlingsbeteckning. Jag föreslår därför att benämningen införs i skollagen som ersättning för den nuvarande benämningen enskild skola. Om detta sker avser jag atl i fortsättningen föreslå att termen fristående skola används även i förordningar. I det följande använder jag genomgående denna benämning.

Vad gäller termen enskild undervisning avser jag att återkomma i samband med stäUningstagande till SEH-kommitléns delbetänkande om sådan undervisning och tUl skolförfattningsutredningens förslag om ny skollag.

4 Principiella utgångspunkter

SEH-kommitténs delbetänkande Fristående skolor för skolplikliga elever är i princip begränsat tiU skolor som är avsedda som alternativ tUl gmndskolan. I betänkandet behandlas inte undervisning som kan ersätta specialskolan, särskolan eller gymnasieskolan. Samma begränsningar gäller för mina överväganden och förslag i det närmast följande (avsnitten 4-9) om bl. a. skolgång i och statsbidrag fill fristående skolor.

Enligt sina direktiv skulle kommittén behandla två huvudfrågor. Den ena gäUde samhällels grundläggande syn på frislående skolor och i vilken utsträckning skolplikt skulle kunna fullgöras i sådana skolor. Den andra

Prop. 1982/83:1 14

gällde i vilken utsträckning samhället borde ge ekonomiskt stöd till fristående skolor och hur stödet borde utformas. Som underlag borde föras en diskussion om behovet av fristående skolor i det svenska skolväsendet.

Kommittén har i sitt betänkande redovisat sin syn pä de principiella fömtsättningarna för fristående skolor. Därvid har kommittén behandlat sådana aspekter som intemationella förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten, behov av fristående skolor ur samhällets synvinkel och behov av sådana skolor ur individers eller gmppers synvinkel.

Remissinstanserna redovisar en blandad instäUning framför allt när det gäller behovet av fristående skolor ur samhällets synvinkel. De flesta anser att de fristående skolorna tidigare spelade en icke oväsentlig roll i fråga om bl.a. utveckling och utprövning av pedagogiska idéer. När det gäller nuläget och framfiden framhåUer emellertid en del remissinstanser att gmndskolan genom de senaste årens reformer kan fillgodose sådana behov i ännu större utsträckning än tidigare, medan andra betonar att de frislående skolorna alltjämt kan tillföra skolväsendet värdefulla erfarenheter.

Innan jag redovisar mina överväganden närmare viU jag i korthet ange de allmänna utgångspunkter som mina förslag vilar på.

Jag vUl till att bötja med slå fast att samhället har det övergripande ansvaret för barnens och ungdomarnas skolgång och utbildning. Det är mot denna bakgrund som skolplikten skall ses.

Genom skolplikten, som normall fullgörs i gmndskolan, skall eleverna få de gmndläggande kunskaper och färdigheter i vid mening som är nödvändiga för att de skall kunna medverka i samhällslivet. Skolgången innebär en förberedelse för inträde i arbetslivet eller för studier på gymnasial nivå.

Gmndskolan av i dag är resultatet av en lång utveckling och har, sedan den infördes år 1962, varit föremål för omfattande reformverksamhet. I denna har ingått bl. a. besluten om skolans inre arbete (SIA-beslutet, prop. 1975/76:39, UbU 1975/76: 30, rskr 1975/76:367), om nytt statsbidrag till gmndskolan m.m. (prop. 1977/78:85, UbU 1977/78:21, rskr 1977/78:260) och om ny läroplan för gmndskolan (prop. 1978/79:180, UbU 1978/79:45, rskr 1978/79:422). Reformernas syfte har varit bl.a. att ge skolan bättre möjligheter att hjälpa elever med svårigheter, att bredda kontakterna mellan skola och närsamhäUe och att öka det lokala ansvaret för skolan.

Genom gmndskolan erbjuds alla elever, oberoende av geografisk hemvist och sociala förhållanden, en likvärdig utbildning. Au elevema får vissa gmndläggande kunskaper och färdigheter är ett väsentligt krav på skolan. Läroplanen innehåller en gemensam kurs som omfaltar samma ämnen och sakområden i alla landets skolor. Därigenom garanteras eleverna en gemensam referensram. Elevemas ulbUdning under gmndskoltiden får inte genom lokala prioriteringar tiUåtas bli så skiftande atl den inte längre är likvärdig. Läroplanen är vidare utformad så, att tillval av olika ämnen och aktiviteter får samma värde för elevernas senare studie- och yrkesval. Gmndskolans utbildning omfattar inte bara kunskaper och färdigheter utan

Prop. 1982/83:1 15

även vad som kan kaUas social träning och skolning i övrigt. I gmndskolans läroplan är fastlagt att skolans verksamhet skall präglas av de gmndläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vilka del svenska samhället bygger. Gmndskolan är en del av samhället. Läroplanen speglar vår demokratis samhällssyn och människosyn. Skolans innehåll och arbetssätt måste vara så utformat atl del befrämjar denna samhäUs- och människosyn. Det utbildningssystem som byggts upp genom gmndskolan erbjuder således likvärdig utbildning åt alla och är präglat av samhällets gmndläggande värderingar. Det utgör därför gmndvalen för samhället av i dag. Jag ser ett klart värde i del enhetliga utbildningssystem som gmndskolan utgör.

Jag har med detta velat slå fast gmndskolans roll som medel för samhället att fullgöra sitt övergripande ansvar för elevernas skolgång och utbildning. Samtidigt kan man inte bortse från att en del föräldrar kräver att själva få välja skola för sina bam.

Under 1970-talet - och framför allt dess senare hälft - har antalet fristående skolor ökat markant. Detta kan ses som etl ökat behov hos enskilda personer eller gmpper av personer att anordna skolgången för sina barn på annat sätt än genom det allmänna skolväsendet.

Mot önskan från samhällets sida att ha ett enhetligt utbildningssystem som gmnd står således i vissa fall enskilda människors önskan atl ordna skolgången för sina barn på annat sätt än genom det allmänna skolväsendet. Jag viU då först erinra om de genom senare års reformer ökade möjlighetema att inom gmndskolans ram tillgodose skiftande behov. Jag finner det angeläget att möjUgheter i detta avseende tas tiU vara för att tillgodose föräldrars önskemål om särskilt upplagd och utformad undervisning för sina bam. Även om sä sker kommer det dock säkert att finnas önskemål om att få fullgöra skolgången på annat sätt än genom del allmänna skolväsendet. Samhället måste respektera att det finns enskilda människor som viU driva och utnyttja fristående skolor.

Av de principer om friheter för enskilda individer som är en av gmndpe-lama i det svenska samhället och av intemationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig genom att tUlträda olika konventioner följer att skolgång skall få fullgöras i fristående skolor, om dessa uppfyller erforderliga minimikrav.

Innehållet i dessa minimikrav beror på vad som skall tillförsäkras genom skolplikten. Denna är uppställd i samhällets och barnets intresse för att ge barnet de kunskaper och färdigheter och den fostran i övrigt som behövs för deltagande i samhällslivet. Skolplikten bör självfallet inte få urholkas genom skolgång i en fristående skola som erbjuder en otiUräcklig utbildning.

Jag återkommer i del närmast följande till vad dessa utgångspunkter bör leda fram tUl i fråga om vilka krav som bör ställas för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande. Därefter behandlar jag fömt-

Prop. 1982/83:1 16

sättningama för statsbidrag. Det är två skilda frågor. Jag vill redan här framhåUa min uppfattning atl del för alt en skola skall få statsbidrag inte räcker att den uppfyller förutsättningarna för godkännande för skolpliktens fuUgörande.

5 Förutsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola

5.1 Nuvarande bestämmelser

Bestämmelser om skolpliktens fullgörande i skola med enskild huvudman - alltså vad jag kallar fristående skola - finns i 33 och 34 §§ skollagen (1962:319).

Enligt 33 § skollagen får skolplikten fullgöras i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar.

I annan enskUd skola fär enligt 34 § skollagen skolplikten fullgöras, om skolan har godkänts för ändamålet. Fråga om godkännande prövas enligl 10 § skollagen av kommunens skolstyrelse. Enligt 34 § skaU godkännande meddelas om tvä angivna vUlkor är uppfyllda. Enligt det första skall skolans undervisning lill art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvara gmndskolans. Enligt det andra skall skolan förestås av en person som äger erforderUg skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad atl förestå en skola.

Bakgrunden till formuleringen av del första villkoret är följande.

Enligl skoUagens föregångare folkskolestadgan skulle enskild skolas undervisning väsenfiigen motsvara undervisning i obligatorisk skola.

1 sitt betänkande (SOU 1961:30) Gmndskolan anförde 1957 års skolberedning, alt folkskolestadgans bestämmelse torde ha avsett huvudsakligen krav på att elevernas kunskaper och färdigheter motsvarar dem som bibringas i den obligatoriska skolan på motsvarande stadium. Skolberedningen ansåg emellertid inte att anspråken pä den undervisning och fostran som meddelas i enskilda skolor kunde begränsas pä detta sätt efter grundskolans tillkomst. För att få en närmare precisering i lagtexten föreslog skolberedningen formuleringen atl undervisningen fill art, omfattning och allmän inriktning skulle väsentligen motsvara gmndskolans. Denna formulering skulle enligt skolberedningen innebära bl.a, att en skola, som pä högstadiet ensidigt inriktas pä viss elevkategori och visst sludiemål, t.ex. enbart en teoretisk väg som leder fram tUl gymnasiestudier, inte borde godkännas utan särskilda skäl. Kursinnehållet borde emellertid kunna avvika från gmndskolans, om avvikelsen föranleddes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filosofisk övertygelse än den som ligger till gmnd för det svenska skolväsendet i allmänhet (se SOU 1961:30 s. 553 ff och 813).

Prop. 1982/83:1 17

I proposifionen (1962:54) angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. anförde departementschefen som sin mening atl det inte kunde komma i fråga att enskild undervisning för skolpliktiga elever skulle, sedan gmndskolan allmänt genomförts, få meddelas efter normer och riktlinjer för skola, som statsmaktema menar bör avlösas av grundskolan.

1 de svåra avvägnings- och prövningsproblem som därvid emellanåt kunde
uppkomma borde man dock alltid förfara med aktsamhet och erforderlig
hänsyn. Departementschefen underströk att det med hänsyn fill den peda
gogiska utvecklingen var angeläget, atl del allmänna visade förståelse för
och tiUmötesgående mot dem som obundna av en konvenfionell pedago
gisk uppfattning vill leta sig fram på andra vägar för att nå det mål man
ställer för en god skola (se prop. 1962:54 s. 365 f).

I anslutning fiU nämnda prop. 1962:54 framlades prop. 1962:136 med förslag tUl skollag m. m. 1 denna proposition anslöt sig departementschefen tiU skolberedningens förslag rörande villkoret beträffande undervisningens art, omfattning och aUmänna inriktning. Departementschefen uttalade att kravet i tillämpningen inte fick upprätthållas alltför rigoröst, exempelvis så att man skuUe kräva att skolans undervisning på högstadiet skulle omfatta samtliga eller nästan samtliga tillvalsgrupper och linjer (1962 års läroplan för gmndskolan upptog 17 tiUvalsgmpper i årskurs 7, 17 tillvalsgmpper i årskurs 8 samt 9 linjer i årskurs 9). För godkännande syntes det departementschefen tillräckligt, om skolan visade att den inriktade sig på att i överensstämmelse med huvudprinciperna för gmndskolan fiUhandahålla undervisning med vissa ej aUtför obetydliga möjligheter att anordna tillvalsgmpper och linjer. Därvid måste självfaUet också beaktas, alt elevernas val av tUlvalsgmpper och linjer inverkar på skolans organisation. Vad det i detta avseende närmast kom an på var enligt departementschefen humvida skolans syften, om än inte alltid de prakfiska möjlighetema att helt fullfölja dessa, låg i linje med den allmänna skolans målsättning och innehåll (se prop. 1962:136 s. 60f).

5.2 Allmänna överväganden

Bestämmelsema i 34 § skollagen och förarbetena tiU dem bygger på förhållanden som var aktuella när gmndskolan infördes. I likhet med SEH-kommittén anser jag att bestämmelserna nu bör omprövas.

I det föregående (avsnitt 4) har jag i korthet redovisat min syn på de principiella utgångspunkterna när de närmare fömtsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola skall bestämmas.

Jag vUl erinra om vad jag i sammanhanget anförde om gmnden för skolplikten. Genom skolplikten skall eleverna få de kunskaper och färdigheter och den skolning i övrigt som behövs för deras deltagande i samhällslivet. Skolpliktens innehåll är inte statiskt utan beroende av samhällsutvecklingen. I viss mån kan det självfaUet diskuteras vad som är eller bör

2 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 18

vara skolpliktens närmare innehåll vid en viss fid. Det kan också diskuteras i vad mån skolplikten bör kunna ha etl avvikande innehåll för vissa bam, t. ex. utländska bam som tillfälligt vistas här i landet. Jag kommer in på dessa frågor i det följande.

Enligt min mening är det emellertid helt klart att fömtsättningarna för skolpliktens fullgörande i en fristående skola - dvs. de minimikrav som bör ställas — i princip bör faststäUas utifrån en jämförelse med gmndskolan. Käman i det som gmndskolan ger är en nödvändig förberedelse för elevemas framtid. Eleverna måste därför få denna ulbUdning även om skolgången inte fullgörs i gmndskolan. Samhället har ett ansvar för att så sker.

Som jag tidigare berört har gmndskolan till uppgift att ge eleverna såväl kunskaper och färdigheter som skolning i övrigt. Det är i princip fråga om sådana kunskaper och färdigheter som är av gmndläggande betydelse för alla oavsett deras kommande verksamhet. Av naturliga skäl skall kunskaperna och färdigheterna bilda underlag för i första hand en verksamhet i det svenska samhället. Vad som skaU läras ut bestäms med hänsyn till detta. Med skolning i övrigt syftar jag på social träning och pä tillägnande av de grundläggande värderingar i fråga om demokrati, jämlikhet m.m. på vilka det svenska samhället bygger.

SEH-kommittén har som allmän princip föreslagit kravet att en fristående skola för att skolplikten skall få fullgöras där skall ge väsentligen samma kunskaper och färdigheter som gmndskolan och även i övrigt väsentligen svara mot gmndskolans mål.

Även jag anser att ett krav av det slaget bör gälla. TiU frågan om kravets formulering i lagtext återkommer jag i specialmotiveringen. Beträffande den närmare innebörden av kravet viU jag anföra följande. Jag lämnar t. v. åt sidan sådana särskilda frågor som betydelsen av träning i svenska språket och undervisningsspråkets roll i detta sammanhang samt hänsynen tUl att vissa skolpliktiga elevers anknytning till Sverige kan vara tiUfällig.

Vad gäller kunskaper och färdigheter vill jag lill att börja med för undanröjande av missförstånd klargöra att det självfallet inte föreligger hinder mot att en fristående skola t. ex. har ett ämne som saknas i gmndskolan eller i ett visst ämne ger undervisning upp till en högre nivå än gmndskolan. Vad som från samhällets sida i dess och elevernas intresse skaU säkerställas är att eleverna inte går miste om något väsentligt som de skuUe ha fått i grandskolan.

I läroplanen för gmndskolan (LgrSO) finns timplaner och kursplaner. Det kan inte krävas att en fristående skola skall fillämpa dessa i vidare mån än som behövs för att skolan skall kunna förmedla väsentligen samma kunskaper och färdigheter som gmndskolan.

Jag vUl erinra om att kursplanerna i Lgr 80 ger en tämligen stor hand-hngsfrihet. Mål och huvudmoment för de olika ämnena bestäms där efter stadium (låg-, meUan- resp. högstadium) och inte efter årskurs. Huvudmo-

Prop. 1982/83:1 19

menten anger vad som måste ingå i skolans undervisning. Till detta obligatoriska lärostoff hör vad man bmkar kaUa baskunskaper och basfärdigheter. Men för att elevema skall få tilh-äckliga kunskaper och färdigheter behövs komplement fill det obligatoriska lärostoffet. Beträffande innehållet i dessa komplement ges elt stort utrymme för val genom lokala beslut delvis med hänsyn tUl elevernas egna önskemål.

Kravet på att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma kunskaper och färdigheter som gmndskolans bör i princip innebära att baskunskaper och basfärdigheter och det som i övrigt utgör obligatoriskt lärostoff i grundskolan förmedlas i den fristående skolan. Men det räcker inte med detta. Liksom elevema i gmndskolan behöver eleverna i den fristående skolan komplement för att få tillräckliga kunskaper och färdigheter. När det gäller innehållet i komplementen bör den fristående skolan kunna ha en ännu större frihet än gmndskolan, men de kunskaper och färdigheter som den fristående skolan ger måste sammantagna nå väsentligen den nivå som nås i grandskolan. Det bör inte kunna stäUas krav på att den fristående skolan skall erbjuda elevema samma valmöjligheter som gmndskolan, även om det är önskvärt. Den fristående skolan med dess särprägel och begränsningar innebär ett val i sig.

Det bör vara möjligt att i en fristående skola ge vissa ämnen en mer och andra en mindre framskjuten ställning än de har i gmndskolan. Förskjutningen får dock inte bli så stor, att eleverna i vissa ämnen inte når upp till en i jämförelse med gmndskolan godtagbar standard. Vad gäller frågan om förskjutningar i tiden i förhåUande till gmndskolan är självfallet det viktigaste att den fristående skolan som slutresultat av undervisningen under elevemas skolpliktstid ger väsentligen detsamma som grandskolan efter årskurs 9. Det bör inle vara uteslutet för en fristående skola att förlägga inlärningen av visst stoff tiU ett annat stadium än som sker i gmndskolan.

I likhet med kommittén finner jag det angeläget att de fristående skolorna, när det gäller sättet att undervisa, har vida möjligheter att söka sig fram på egna vägar. Gmndskolans undervisning är för övrigt inte låst till någon viss metod.

Som jag fidigare berört är skolplikten avsedd att tiUföra eleven inle bara kunskaper och färdigheter. Eleven skall också ges social träning. En fristående skola behöver inte ha samma arbetssätt som gmndskolan men den måste ge elevema erfarenheter av att arbeta både på egen hand och i samverkan med andra. Det är viktigt att elevema får erfarenheter av ett arbetssätt som innebär demokratisk träning och fostran. En motsvarighet till gmndskolans klassrådsverksamhet kan vara ett sätt att ge eleverna sådana erfarenheter.

Enligt mål och riktlinjer i gmndskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av de gmndläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vilka det svenska samhället bygger. Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera bam och ungdomar att vilja omfatta vår

Prop. 1982/83:1 20

demokratis gmndläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Jag anser det självklart att samhället i sitt och elevemas intresse måste ställa ett motsvarande krav på fristående skolor. För att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande måste skolan i sin undervisning och övriga verksamhet omfatta det svenska samhällets gmndläggande värderingar och de riktlinjer för fostran och utveckling som anges i målen för gmndskolan. En fristående skola måste därför utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förstärka demokratins principer om tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. En fristående skola bör exempelvis inte godkännas om den inte är beredd att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kan självfallet inte heller godkännas, om den vill tillämpa aga eller andra lagstridiga uppfostringsmetoder. Verksamheten bör inom mycket vida ramar kunna präglas av olika åskådningar och värderingar, men det finns alltså gränser som samhället bestämt måste hävda.

Att en fristående skola är präglad av elt speciellt synsätt fär självfallet inte leda till atl undervisningen ger eleverna en ensidig bild av det som lärs ut. Skolan måste respektera alt människor i vårt land har skiljaktiga meningar och värderingar och redovisa dessa. Det måste råda tolerans och öppenhet i skolans verksamhet och undervisningen måste vara saklig och allsidig.

Givetvis bör det också stäUas ett krav på atl den fristående skolan har en god omvårdnad om eleverna och försöker hjälpa dem som har svårigheter. Elevvården bör emeUertid kunna läggas upp på ett annat sätt än i grundskolan.

Vad gäller studie- och yrkesorientering anser jag att en fristående skola måste inrymma insatser i form av såväl personlig vägledning som arbetslivsförberedelse både i undervisningen och i andra delar av skolans verksamhet. Insatserna bör i stort kunna tåla en jämförelse med gmndskolan. Jag anser t. ex. att det i princip skall krävas alt en fristående skola liksom gmndskolan anordnar praktisk arbetslivsorientering. Omfattningen och utformningen av arbetslivsorienteringen kan däremot vara en annan än i gmndskolan. Det är önskvärt att fristående skolor liksom gmndskolan etablerar kontakter med arbetslivet och samhället i övrigt. Om en fristående skolas egna resurser befinns otillräckliga bör samverkan mellan skolan och gmndskolans personal vara naturlig i den mån så kan ske utan kostnad eller olägenhet för del aUmänna skolväsendet.

De överväganden som jag nu har redovisat gäller i huvudsak de minimikrav som bör ställas för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande. Om dessa krav är uppfyllda får skolan utforma sitt program på det sätt den finner lämpligt. Jag vill i detta sammanhang framhålla det angelägna i att skolan beaktar de allmänna och övergripande mål som skall vara gemensamma för alla skolor men som kan komma fill uttryck i verksamheten på olika sätt. Jag tänker här framför aUt på elever-

Prop. 1982/83:1 21

nas utveckling tUl fria och självständiga människor, som kan ta ansvar och söka kunskap för att i samverkan med andra förstå och förbättra sina egna och sina medmänniskors livsvUlkor. Det är viktigt att varje skola finner sina former för att ge elevema en sädan utveckling. Samverkan inom skolan har här stor betydelse, liksom skolans kontakter med hemmen och med det omgivande samhället. Elevema bör för sin egen utveckling ges en egen roll inte bara när det gäller samverkan inom skolan utan också i samspelet mellan hem och skola och i skolans samhällskontakler.

5.3 Särskilda frågor om undervisningen

Jag har i det föregående angett de fömtsättningar som enligt min mening bör föreligga för att skolplikten skall kunna fullgöras i fristående skolor. Jag har därvid angett att fömtsättningarna bör fastställas utifrån en jämförelse med gmndskolan och varför så bör ske. Jag lämnade öppna sådana särskilda frågor som betydelsen av träning i svenska språket och undervisningsspråkets roll i sammanhanget. Jag skall nu behandla dessa frågor. De har betydelse främst för dem som inte har svenska som modersmål.

Ett betydande antal av de skolpliktiga elevema i Sverige har elt annat modersmål än svenska. Det gäUer flera av de barn som tiUhör de inhemska språkliga minoritetsgmppema samt många av de barn som har invandrat till Sverige eller är bam till invandrare. Därtill kommer ett antal barn tUl utlänningar som vistas här i landet för uppdrag som varar endast en kortare fid.

Fram till slutet av 1960-talet hade det allmänna skolväsendet mycket begränsade möjligheter att erbjuda bam med annat modersmål än svenska undervisning i och på modersmålet. Främst tUl följd av detta har ett antal fristående skolor inrättats av språkliga minoriteter i Sverige. Till de nu existerande skolorna av detta slag hör de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg samt i viss mån den tyska skolan i Stockholm. I sammanhanget kan också nämnas 1962 års nomadskolereform som ger bam tiU samer rätt att fullgöra sin skolpUkt i sameskolan i stäUet för i gmndskolan. Sameskolan är en statlig skolform. Det kan också nämnas atl några av de nu existerande fristående skolorna med s. k. konfessionell inriktning har fillkommit som en följd av invandringen till Sverige, t.ex. S:t Eriks katolska skola och den judiska HiUelskolan.

Frågan om dessa s. k. minoritetsskolors ställning i det svenska skolväsendet utreddes av 1964 års utlands- och internatskoleutredning (SOU 1966:55). Regeringens ställningstagande till utredningens förslag redovisades i 1968 års proposilion angående undervisning för utlandssvenska bam samt för bam till vissa minoriteter i Sverige (prop. 1968:67, SU 1968:129, rskr 1968:303). Där angavs som en aUmän princip att inflyttade språkliga minoriteters bara bör undervisas tillsammans med övriga barn och inte i särskilda skolor (prop. s. 57). Av särskilda skäl skulle dock

Prop. 1982/83:1 22

statsbidrag utgå tiU de estniska skolorna och HiUelskolan. Denna grandläggande princip om att språkliga minoriteters barn bör undervisas i samma skolor som övriga bam har på nytt understrakits i 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160). I dessa uttalas att invandrarbarnen i görligaste män bör erbjudas möjlighet att genom åtgärder inom det allmänna skolväsendet bevara och utveckla sin språkliga och kulturella identitet (prop. s. 71 f.).

Genom de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som antogs år 1975 och den s.k. hemspråksreformen (prop. 1975/76:118, UbU 1975/76:33, rskr 1975/76:391 och prop. 1976/77:22, UbU 1976/77:10, rskr 1976/77:111) har målet för undervisningen för bam med annat modersmål än svenska angetts vara att främja en utveckling tiU aktiv tvåspråkighet. För invandrarbarn och andra som har annat hemspråk än svenska finns därför inom det allmänna skolväsendet särskUda möjligheter att erhålla undervisning i eUer få studiehandledning på hemspråket samt undervisning i svenska som främmande språk. Sedan några år pågår även försöksverksamhet med jämkade timplaner på grandskolans låg- och mellanstadier såsom en förberedelse för övergång tUl svenskspråkig undervisning senast på högstadiet. Försöksverksamheten innebär bl. a. möjligheter att anordna s. k. hemspråksklasser med undervisningen fiU en början helt bedriven på hemspråket.

Under senare tid har frågan om undervisningsspråkets roll för bam med annat språk än svenska som modersmål fått fömyad aktualitet. Röster har höjts för ändringar inom i första hand det allmänna skolväsendet som går ut på att elevema under åtminstone hela skolpliktstiden skaU kunna fä i princip all undervisning på sitt modersmål. DärtUl har krav ställts på atl lärostoffet i större utsträckning borde spegla förhållandena inom modersmålets kulturområde. Debatten har i första hand gällt finska bam men även från andra gmpper har önskemål framförts om åtgärder i denna riktning.

I direktiven för SEH-kommittén sägs att önskemålen från invandrarhåU om att invandrarbarnen skall ha möjlighet tUl undervisning i egna skolor har tUlfört debatten om enskilda skolor ytterligare en dimension som bör övervägas i ett vidare sammanhang.

SEH-kommittén konstaterar att det allmänna har ett ansvar för att alla skolpliktiga bam ges möjlighet tUl en fillfredsställande undervisning. Därför bör, enligt kommittén, del allmänna skolväsendet inrymma sådana anordningar att invandrarbarnens särskilda behov i skälig mån kan bli tillgodosedda. SEH-kommittén redovisar således den principiella uppfattningen att lösningar på skolpliktiga invandrarbarns utbildningsbehov skall kunna sökas inom grandskolans ram. Kommittén finner därför inte skäl att för invandrarbarnen föreslå särskilda regler om skolpliktens fullgörande i fristående skola. Kommittén utgår från att fristående skolor för att godkännas för skolpliktens fullgörande skall ge en undervisning som väsenfiigen motsvarar gmndskolans i enlighet med den princip som nu gäller, vilket

Prop. 1982/83:1 23

enligt kommittén innebär att den övervägande delen av undervisningen sker på svenska.

Efter det att SEH-kommittén avslutat sitt arbete i denna del har regeringen ijuli 1981 tiUkaUat en särskild utredare för att behandla invandrarfrågor inom skolväsendets och vuxenutbildningens område. Utredaren bedriver sitt arbete under namnet språk- och kulturarvsutredningen (SKU, U 1981:04). I direktiven anförs att det nu finns några års erfarenhet av de åtgärder som har vidtagits under 1970-talet beträffande hemspråksundervisningen samtidigt som en diskussion förts om den fortsatta inriktningen av invandrar- och minoritetspolitiken. Behov finns av att närmare analysera olika frågor som aktualiserats på skolområdet och inom vuxenutbildningen med hänsyn tUl målen för invandrar- och minoritetspolitiken.

I direktiven anförs vidare bl. a. att konsekvensema av den hitfillsvaran-de försöksverksamheten med enspråkiga klasser och möjligheterna att genomföra tvåspråkiga undervisningsformer bör klarläggas. I sammanhanget skaU också klargöras närmare på vilket sätt de olika motiven för hemspråksundervisningen kan komma tiU uttryck vad gäller undervisningens organisation. Utredaren bör vidare överväga vilken benämning som bör användas för de språk som undervisningen avser. Definitionen av vilka som har behov av och rätt till olika former av invandramndervisning bör också enligt direktiven preciseras klarare Uksom även innebörden av aktiv tvåspråkighet i undervisningen. Frågor om undervisningen för finskspråkiga bara skaU därvid behandlas med förtur.

Ställningstaganden i frågor av detta slag har inte bara utbildningspolitisk utan även kulturpolitisk betydelse. Jag vill i detta sammanhang erinra om den år 1980 tiUsatta invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), i vars uppdrag bl.a. ingår att närmare analysera begreppen etnisk och språklig minoritet och att utreda frågan om samhällets möjligheter att på längre sikt erbjuda språkliga minoriteter i Sverige ulbUdning, omsorg och service på deras eget språk. Kommittén skall även överväga om det är ändamålsenligt att införa samma stödåtgärder för alla etniska minoriteter utan hänsyn till deras storlek och särskilda förhåUanden och behov.

I nu rådande läge vill jag rent allmänt framhålla följande. De förslag som har framförts i den allmänna debatten med innebörd att annat språk än svenska genomgående skall kunna vara undervisningsspråk i den obligatoriska skolan kräver djupgående överväganden. Hithörande frågor kan inte få en varaktig lösning förrän om några år, när bl. a. resultatet av pågående utredningar föreligger. Först då blir det möjligt att uttfrån elt vidare perspektiv ta stäUning tUl hur undervisningen för bam med annat språk än svenska som hemspråk bör anordnas vare sig det sker inom det allmänna skolväsendet eUer i fristående skolor. T. v. måste man beträffande svenska språkets roU i undervisningen utgå från nuvarande förhållanden.

Jag anser, som jag tidigare har angett, att en grandläggande föratsättning för godkännande av fristående skolor för skolpliktens fullgörande bör vara

Prop. 1982/83:1 24

att undervisningen i dessa skolor ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grandskolan och även i övrigt väsentligen svarar mot grandskolans mål. I detta ligger också ett krav pä att de skall ge väsentligen samma färdigheter i svenska språket som grundskolan. Della gäller både elever med svenska som modersmål och elever med annat modersmål. Ett syfte med grandskolans undervisning är att förbereda eleverna för en tiUvaro i det svenska samhället och ge dem möjligheter att här bedriva fortsatta studier eller inträda i arbetslivet. Bristfälliga kunskaper i svenska språket ger sämre utbildningsmöjligheter och sämre möjligheter på arbetsmarknaden.

Mot denna bakgmnd och med hänsyn till innehållet i grundskolans undervisning anser jag att tills vidare bör gälla att den övervägande delen av en fristående skolas undervisning skall ske på svenska. Annars kan skolan enligt min mening inte anses uppfylla kraven på att ge väsentligen det som gmndskolan förmedlar. Jag är således inte beredd alt föreslå att skolor som bygger övervägande delen av sin undervisning på annat språk än svenska skaU få godkännas för skolpliktens fullgörande utan får i den frågan hänvisa till pågående utredningar. Som framgår av vad jag anfört bör emellertid vissa inslag i undervisningen kunna ske pä annat språk än svenska. Mina närmare överväganden härvidlag utvecklar jag i specialmotiveringen.

Jag har här talat om fristående skolor som är avsedda för skolpliktiga elever i allmänhet. Jag övergår nu till att behandla s. k. internationella skolor.

SEH-kommittén har föreslagit att en sådan frislående skola, som bedriver hela eUer den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, av regeringen skaU kunna godkännas för fullgörande av skolplikten för barn som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har andra särskilda skäl att få fuUgöra sin skolplikt i en sådan skola. En fömtsättning för godkännande föreslås vara att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med gmndskolans.

Genom läroplanen för gmndskolan och den allmänna förutsättningen för godkännande av fristående skolor har skolplikten fått sitt innehåll med tanke på dem som väntas stanna kvar här i landet för överskådlig tid.

Det finns emellertid barn som är skolpUktiga enligt svensk lag men som har behov av en internationeUt inriktad undervisning i stället för en till svenska förhållanden anpassad undervisning. Det gäller främst barn till utländska medborgare som vistas här i landet för uppdrag under en kortare tid men även sådana svenska barn som under en slor del av sin uppväxttid är bosatta utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare period. För dessa barn passar en undervisning utformad med hänsyn till svenska förhållanden mindre väl.

För dem som är bestämt inställda på att inom något eller nägra få år lämna Sverige, för gott eller i varje fall för åtskilliga är i utlandet, finns det

Prop. 1982/83:1 25

elt särskill behov av alt få undervisning efter en läroplan som i väsentliga delar avviker från den svenska gmndskolans. Det innebär bl. a. att undervisningsspråket helt eller till övervägande delen kan vara ett annat än svenska. Alltför stor del av dessa elevers tid kan inte tas upp av inlärning av ett språk som de bara behöver kunna använda i begränsad utsträckning under ett par tre år.

Det behov som jag nu beskrivit har tagit sig uttryck i ett antal fristående skolor, nämligen en engelskspråkig skola i Göleborgs kommun, en engelskspråkig skola i Danderyds kommun samt en engelskspråkig, en franskspråkig och en tyskspråkig skola i Stockholms kommun. Undervisningen vid dessa vad jag kallar internationella skolor bedrivs inte efter svensk läroplan utan efter förebilder från England, USA, Frankrike och Västtyskland. Bland eleverna finns dels i Sverige och i utlandet födda barn som är skolphktiga enligt svensk lag i och med att de är bosatta här i landet, dels bl. a. utländska diplomaters barn som inle omfattas av skolplikten (jämför prop. 1962:136 s. 78f).

EnUgt min mening står det helt klart att det för vissa kategorier finns ett behov att få fullgöra skolplikten genom en skolgång av det slag som de nu befintliga fem intemationella skolorna erbjuder. Jag tänker här främst på barn till utländska medborgare som vistas i landet för uppdrag för en kortare tid. Men det finns också vissa andra bam som har särskild nytta av en sådan internationellt inriktad undervisning. Det gäller framför allt utlandssvenskars bam som under en stor del av uppväxttiflen är bosatta utomlands och vistas i Sverige endast under någon kortare period. Det kan tänkas att även vissa andra bam kan ha särskild nytta av en sådan internationeUt inriktad undervisning, om de på andra sätt än genom skolan kan få de kunskaper i svenska språket och om svenska förhållanden som de behöver och som en intemationeU skola inte kan ge även om den inrymmer viss undervisning i dessa avseenden.

Jag anser därför att det i skollagens bestämmelser om skolplikten och godkännande av fristående skolor för skolpliktens fullgörande skall finnas ett utrymme för sådana s. k. intemafionella skolor i fall som jag nu har berört. Mina närmare överväganden därvidlag redovisar jag i specialmofiveringen.

Som jag strax återkommer till anser jag att det bör ankomma på regeringen att godkänna internationella skolor för fullgörande av skolplikten.

5.4 Särskilda frågor om godkännande av fristående skola

Som jag tidigare har redovisat skaU enligt 34 § skollagen i dess nuvarande lydelse en fristående skola godkännas för skolpliktens fullgörande om två viUkor är uppfyllda. Enligt det första skaU skolans undervisning till art, omfattning och aUmän inriktning väsenfiigen motsvara grandskolans. Jag har nyss angett vad som enligt min mening bör gälla därvidlag i fortsätt-

Prop. 1982/83:1 26

ningen. Enligt det andra av de nuvarande vUlkoren skall skolan förestås av en person som äger erforderlig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola.

SEH-kommittén har föreslagit att detta andra villkor skall kvarstå oförändrat.

De remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga har inte haft några erinringar mot detta.

Som jag återkommer till i specialmotiveringen ligger det i det första villkoret med den nya lydelse som jag föreslär ett krav på att undervisningen bedrivs med erforderlig skicklighet. I villkoret ligger också ett krav på en i pedagogiskt hänseende fillfredsställande skolledning. Gmndskolan har rektorer vilka i regel tidigare har tjänstgjort som lärare. Jag finner emellerfid inte skäl att som viUkor för godkännande av en fristående skola kräva att skolan skaU ha en särskilt utsedd föreståndare som själv har kompetens att undervisa i skolan. Det man viU uppnå med sådana krav bör kunna uppnås på annat sätt. Enligt min mening behövs alltså ingen motsvarighet tiU det nuvarande andra villkoret i 34 § skoUagen.

F.n. gäller att fråga om godkännande av skola enligt 34§ skollagen prövas av skolstyrelsen i den kommun där skolan är belägen (10§ skollagen).

Av förarbetena (prop. 1962:136 s. 61) framgår atl skolstyrelsen ansågs vara den myndighet som lättast och enklast kunde skaffa sig kunskap om underlaget för prövningen av frågan om godkännande. Behovet av enhetlighet vid bedömningen ansågs i huvudsak bli tillgodosett genom alt skolstyrelsens beslut kunde överklagas.

SEH-kommittén har övervägt möjligheten att låta frågan om godkännande prövas av en central myndighet. Som gmnd för dessa överväganden anförde kommittén att det är angeläget att prövning av skola enligt 34 § skollagen sker på ett så enhetligt sätt som möjligt för hela landet. En sådan enhetlig prövning skulle enligt kommittén måhända lättast kunna uppnås, om beslutet fattades av central myndighet. För ett bibehållande av nuvarande ordning talar emeUertid enligt kommittén bl.a. det faktum att utvecklingen gått mot att kommunema i större utsträckning än tidigare får fatta beslut beträffande skolverksamheten. Skolstyrelsen anses också ha de bästa fömtsättningama för att skaffa sig information och kunskap om underlaget för ett beslut om godkännande av skola enligt 34 § skollagen. Kommittén har vid en sammanvägning av ohka synpunkter stannat för uppfattningen att det f. n. inte finns några avgörande skäl för en ändring av den nuvarande ordningen.

Remissinstanserna tiUstyrker i allmänhet att skolstyrelsema även fortsättningsvis skall besluta om godkännande av fristående skola enligt skollagens 34 §. Ett antal länsskolnämnder anser emellertid att länsskolnämnden, med hänsyn tUl krav på lika behandling och enhetlig praxis, borde besluta om godkännande av fristående skola efter hörande av den lokala skolstyrelsen.

Prop. 1982/83:1 27

Jag anser i likhet med SEH-kommittén att det finns både skäl som talar för att det är skolstyrelsen som bör fatta beslut om godkännande och skäl som talar för att den statliga skoladministrationen bör fatta sädana beslut.

Det är väsenUigt att så långt möjligt säkerställa att lagbestämmelserna om fömtsättningama för godkännande tillämpas riktigt. En svårighet är att lagbestämmelserna med nödvändighet bhr allmänt hållna och därför ger ett visst utrymme för olika tolkningar. Enhefiig bedömning måste emellertid eftersträvas. Jag vUl i dessa sammanhang påpeka att överklagande blir aktueUt endast när en framstäUning om godkännande har avslagits. Det går alltså inte att den vägen rätta tUl fall där ett godkännande har lämnats på otUlräckliga gmnder.

Dessa förhållanden talar i och för sig närmast för att den stafliga skoladministrationen bör fatta beslut om godkännande. Skolstyrelserna har emellertid hittills handlagt dessa frågor och bör kunna göra det även i fortsättningen. Skolstyrelsen får anses vara den skolmyndighet som har de bästa fömtsättningama att informera sig om och bedöma de fakfiska förhållandena beträffande en fristående skola i kommunen. Utvecklingen har vidare gått mot alt kommunerna i allt större utsträckning fattar beslut rörande skolverksamheten, låt vara att denna aspekt har mindre betydelse i detta sammanhang där det är fråga om rättstillämpning och inte om att ge utrymme för en lokal uppfattning. Mot denna bakgrund anser jag atl övervägande skäl talar för att behålla den nuvarande ordningen med skolstyrelsen som beslutsmyndighet.

De besvärsbestämmelser som kommer att gälla fr. o. m. den I juli 1982, om riksdagen antar regeringens förslag tiU lag om ändring i skollagen enligt prop. 1981/82:167, innebär atl skolstyrelsens beslul i ärenden av det aktuella slaget kan överklagas hos skolöverstyrelsen och att skolöverstyrelsens beslut kan överklagas hos regeringen. Jag återkommer fill frågan i specialmotiveringen men vill redan nu säga att jag inte föreslår någon ändring i denna instansordning.

Vad jag hittiUs har anfört om godkännande av fristående skolor avser sådana skolor i aUmänhet. När det gäUer vad jag kallar internationeUa skolor krävs en prövning av delvis annan och mer komplicerad natur. I likhet med SEH-kommittén anser jag därför att prövningen bör ankomma på regeringen.

Som framgår av min tidigare redovisning gör skollagen i fråga om godkännande åtskiUnad mellan statsunderstödda och icke statsunderstödda fristående skolor. Det är endast de icke statsunderstödda skolorna som måste godkännas enligt 34 § skollagen. För statsunderstödda fristående skolor gäller enligt 33 § skollagen att skolplikten får fullgöras i sådana skolor enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar. Denna skillnad i fråga om fömtsättningarna för att skolplikten skall få fullgöras i en viss skola är av formell art. Enligt min mening bör enhetlighet eftersträvas även i denna fråga. Jag återkommer fill delta i specialmofiveringen.

Prop. 1982/83:1 28

Den myndighet som tar ställning till om godkännande skall lämnas bör också vara den som på förekommen anledning prövar om godkännandet skall återkallas. Jag behandlar frågor om återkallande av godkännande i specialmotiveringen.

6 Allmänna förutsättningar för statsbidrag till fristående skolor

6.1 Statsbidrag och andra finansieringsformer i nuläget

De fristående skolorna finansierar i allmänhet sin verksamhet delvis genom elevavgifter. Dessa är av varierande storlek beroende på kostna-dema och på vilka övriga finansieringskällor som slår till buds. Stöd frän bl.a. organisationer och stiftelser som pä elt eller annat sätt har anknytning tUl huvudmannen och föräldrainsatser av olika slag spelar i vissa fall en stor roll. Dessutom får en del fristående skolor slöd i olika former frän det allmänna.

Det kommunala stödet till fristående skolor varierar från kommun lill kommun i fråga om såväl omfattning som former. Åtskilliga kommuner lämnar bidrag till läroböcker, skolmålfider och hälsovård, antingen i form av direkt bidrag - framför allt när det gäller läroböcker - eller på så sätt att eleverna får inta sina måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola. Del förekommer också alt en kommun upplåter lokaler kostnadsfritt. När den fristående skolan ligger i en annan kommun än elevens hemkommun, lämnar vissa kommuner bidrag lill skolan motsvarande en del av den interkommunala ersättning som utgår när barn frän kommunen går i en annan kommuns grundskola.

Vad gäller statligt stöd vill jag erinra om de principer som uttalades i samband med tillkomsten av gmndskolan och som jag har redovisat i det föregående. För externatskolornas del skall det alltså finnas en stark pedagogisk motivering eller andra liknande särskilda skäl för bidrag. För internatskolorna krävs för bidrag att skolan tar emot barn lill utlandssvenskar och andra barn som har behov av skolgång i internatform. 1 fråga om såväl externat- som internatskolor skaU en prövning göras av riksdagen från fall till fall.

Som jag nämnt inledningsvis lämnas f.n. statsbidrag till en s.k. riksin-tematskola och sju andra fristående skolor med undervisning på grundskolnivå. Dessutom utgår statsbidrag av tillfällig karaktär till ytterligare ett antal skolor.

De sju fristående skolorna får statsbidrag enligt olika gmnder och på olika villkor i övrigt.

Tre av skolorna. Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola i Storfors, har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag tUl vissa privatskolor.

Prop. 1982/83:1 29

Enligt denna förordning utgår statsbidrag med i princip 60% av ett bidrags-underlag som omfattar kostnad för avlöning tUl skolledare och lärare. Regeringen kan dock besluta om högre bidrag och f. n. erhåller de aktuella skoloma täckning för den största delen av sina kostnader för skolledare och lärare. I och med att skolorna får statsbidrag enligt den nämnda förordningen omfattas de av privatskolförordningen (1967:270). Del innebär en ganska ingående reglering efter mönster från vad som gäller eller har gällt för gmndskolan.

Vad gäller skolomas särskilda karaktär kan nämnas att Lundsbergs skola är en intematskola, medan de båda andra har en specieU pedagogisk profil. Franska skolan lägger tonvikt vid det franska språkel och den franska kulturen och Göteborgs högre samskola tillämpar montessoripeda-gogik.

De övriga fyra fristående skolor för skolpliktiga bam som får statsbidrag är de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg samt HiUelskolan i Stockholm och Kristofferskolan i Stockholm. Statsbidraget för de estniska skoloma och HiUelskolan har motiverats av bl. a. humanitära skäl. När det gäller Kristofferskolan har motiveringen varit att det är av värde i pedagogiskt hänseende för det svenska skolväsendet atl det finns en skola som bygger på den s. k. waldorfpedagogiken. Till dessa fyra skolor utgår statsbidrag enhgt särskilda förordningar, nämligen förordningen (SÖ-FS 1978:186) om statsbidrag fill de estniska skolorna, förordningen (SÖ-FS 1978:175) om statsbidrag fill HiUelskolan i Stockholm och förordningen (SÖ-FS 1978:174) om statsbidrag tili Kristofferskolan i Stockholm. Dessa skolor får statsbidrag som täcker nästan hela normalkostnden för lärare och, såvitt gäller HiUelskolan och Kristofferskolan, också skolledare.

Som statsbidrags villkor gäUer för de estniska skolorna bl. a. att de skall följa en läroplan som skolöverstyrelsen fastställer samt för HiUelskolan och Kristofferskolan att de skall följa av skolöverstyrelsen fastställda timplaner och andra föreskrifter.

F.n. lämnas statsbidrag av tillfällig karaktär fill ytteriigare ett antal fristående skolor. Riksdagen har för budgetåren 1981/82 och 1982/83 för andra waldorfskolor än Kristofferskolan anvisat medel som får användas för att täcka skolornas underskott (prop. 1981/82: 25, UbU 1981/82:7, rskr 1981/82:124 och prop. 1981/82:100 bU. 12 p.Dll, UbU 1981/82:17, rskr 1981/82:232). Detta bidrag utgår i avvaktan på ställningstagande tiU SEH-kommitténs förslag.

6.2 Fristående skolors inverkan på statliga och kommunala kostnader för grundskolan

SEH-kommittén har i sitt betänkande behandlat fristående skolors inverkan på statliga och kommunala kostnader för gmndskolan. Jag vill i det följande redovisa hur jag ser på dessa effekter och redogör först kortfattat för gmndskolans statsbidragssystem.

Prop. 1982/83:1 30

Kostnaderna för gmndskolan fördelar sig grovt räknat jämnt mellan staten och kommunerna. Genom statsbidrag får kommunerna bl.a. den största delen av kostnaden för skolledare och lärare täckt. Kommunema får i princip själva svara för kostnadema för skollokaler (nuvarande statsbidrag avvecklas helt vid utgången av juni 1982), utmstning av dessa, läromedel, skolhälsovård och övrig elevvård, skolskjutsning och andra verksamheter av pedagogisk och social art.

Sedan läsåret 1978/79 ger staten bidrag lill den kommunala gmndskolan enligt förordningen (1978:345) om statsbidrag lill driftkostnader för gmndskolan, m.m. Därmed infördes ett nytt statsbidragssystem, som innebär att statsbidraget till kostnader för lärariöner och vissa anordningar beräknas på ett schabloniserat sätt.

Statsbidraget består av basresurser och en förstärkningsresurs. Härtill kommer ett tilläggsbidrag samt särskilda bidrag för speciella ändamål.

Bidrag till kostnader för lärariöner utgår huvudsakligen i form av basre surser. En basresurs beräknas i normalfallet för varje påbörjat 25-lal elever såvitt gäller lågstadiet och för varje påbörjat 30-tal elever såvitt gäller de båda högre stadierna vid en skolenhet. Länsskolnämnderna beslutar hur många basresurser som skaU utgå för skolenheterna i kommunerna.

Statsbidraget tiU basresurserna beräknas med utgångspunkt i dels ett antal veckotimmar, beroende på bl. a. årskurs, dels ett riksgenomsnittligt fimpris för lärariöner per stadium. Veckolimpriset utgörs av årskostnaden för en veckotimme i basresursen och fastställs årligen med hjälp av lönestatistik. För varje stadium finns i fråga om veckotimpriset fem arvodes-gmpper. Kommunerna fördelas på dessa gmpper efter den faktiska kostnadens avvikelse från riksgenomsnittet.

Bidrag tiU kostnader som avser olika insatser för undervisning och andra särskilda insatser under skoldagen inom grandskolan utgår i form av en förstärkningsresurs. Förstärkningsresursen har ersatt flertalet tidigare specialdestinerade bidrag (bl.a. bidragen tiU specialundervisning, resurstimmar och fritt valt arbete). Förstärkningsresursen utgår med hänsyn till antalet elever i kommunens grandskola. Statsbidraget till förstärkningsresursen anges i veckotimmar och beräknas efter ett veckotimpris som är lika för alla stadier och för alla kommuner.

Med anledning av riksdagens beslut om studie- och yrkesorientering i grandskola och gymnasieskola m.m. (prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) kommer förstärkningsresursen fr. o. m. den Ijuli 1982 atl beräknas med hänsyn till att den skall inrymma medel för studie- och yrkesorientering i grundskolan och för s. k. uppföljande verksamhet för dem som efter avslutad grandskola inte genomgår utbildning eller har arbete.

TUl kostnader för vikarier i vissa fall och vissa andra anordningar utgår bidrag i form av tilläggsbidrag beräknat efter en viss procentsats på bidragen tiU basresurser och förstärkningsresurs. Procentsatsen för redo-

Prop. 1982/83:1 31

visningsåret 1980/81 är 13,2. För senare redovisningsår har procentsats ännu inte fastställts slutligt.

Utöver de här nämnda bidragen utgår särskilda bidrag lill vissa andra kostnader, såsom för skoldirektör, rektor och studierektor, särskild undervisning och undervisning i hemspråk, samlad skoldag och vissa sodalav-gifter. Fr.o.m. den 1 juli 1982 kommer det också att finnas ett särskilt statsbidrag till lokal skolutveckling, dvs. personalutbildning och lokalt utvecklingsarbete. En del av dessa bidrag är i viss mån kopplade liU bl. a. bidragen till basresursema. Det skuUe föra för långt att här redovisa efter vilka gmnder de särskilda bidragen framräknas. Jag kommer i mina förslag i det följande att huvudsakUgen uppehålla mig vid de beräkningsgrander som gäller för basresurserna.

För de statsbidrag tiU grandskolan som jag här har redovisat gäller sedan den 1 juli 1981 förordningen (1981:449) om minskning av vissa statsbidrag till kommunal utbildning. Det innebär att bidragen minskas med två procent av de belopp som annars skuUe ha utgetts.

Skolpliktiga elever som går i fristående skola minskar elevantalet i den eUer de kommuners skolor varifrån de kommer. I vilken utsträckning denna minskning även leder till reducering av berörda kommuners basresurser kan, som SEH-kommittén anför, inte besvaras generellt. Det har sin grand i sättet att beräkna basresurser. Eftersom basresurserna utgår per påbörjat 25-tal elever resp. 30-tal elever i de olika årskursema kan i ett extremfall en enda elevs övergång till fristående skola innebära att en basresurs försvinner. Å andra sidan kan i andra extremfall ända upp till 24 resp. 29 elever övergå utan att så sker. SEH-kommittén har genom olika beräkningar kommit fram tiU att med ungefär nuvarande omfattning av skolverksamhet i fristående skolor det lika ofta inträffar att basresursmängden i del kommunala skolväsendet förblir oförändrad när elever går till fristående skola, som att basresursema minskar och staten får minskade utgifter. Detta gäller sett över en längre tidsperiod och sammantaget för de kommuner i vUka fristående skolor finns.

Förstärkningsresursen är elevrelaterad. När det gäller denna kan därför direkt konstateras att statens kostnader minskar för varje elev, som lämnar grandskolan och går tiU fristående skola.

Förstärkningsresursen skall lUl en del användas tiU insatser för elever med särskilda behov. Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas att det är förhastat att anta att endast elever utan särskilda behov går i fristående skolor. SEH-kommittén påpekar att det i Waldorfskolor och flertalet skolor med en arbetsmiljö med konfessioneU prägel i samma utsträckning som i grandskolan finns elever, som har behov av särskilda insatser.

Att staten gör en besparing i fråga om förstärkningsresursen genom att vissa elever går i fristående skolor utan statsbidrag är aUtså helt klart. I fråga om basresurserna är statens besparing inte lika lätt atl bedöma. En

Prop. 1982/83:1 32

liten fristående skola ger i nu aktuellt hänseende inte alltid någon besparing. När de fristående skolorna är större är det emellertid troligt att besparingar uppstår. Staten gör även besparingar i fråga om tilläggsbidrag och bidrag tiU socialavgifter. Härtill kommer vissa andra eventuella besparingar (kostnader för skolledning, stödundervisning, undervisning i hemspråk m.m.).

Norrköpings och Södertälje kommuner har i sina remissyttranden visat att omfattningen av de besparingar som staten gör stämmer väl överens med SEH-kommitténs beräkningar. Södertälje kommun anger således atl i kommunen befintliga ca 200 elever i Waldorfskolor innebär en besparing för statsverket med mer än I milj. kr. för läsåret 1980/81. Jag vill också erinra om vad jag anförde i den proposition som låg lill gmnd för riksdagens beslut hösten 1981 om ett fillfälligl bidrag till Waldorfskolor (prop. 1981/82:25 bU.6, UbU 1981/82:7, rskr 1981/82:124). Jag konstaterade bl. a. att om de I 043 elever som gick i de aktuella Waldorfskolorna skulle gå över till gmndskolan skulle detta komma atl leda till ökade statliga och kommunala kostnader. Kostnaden för förstärkningsresursen för 1043 elever skulle i dåvarande löneläge motsvara närmare 3 milj. kr. per år och basresurserna ungefär lika mycket.

Vad gäller fristående skolors inverkan på de kommunala kostnaderna för grundskolan kan konstateras att besparingar kan uppstå för kommunen i första hand beträffande de rörliga kostnaderna (t. ex. läromedel och skolmåltider). Som jag tidigare nämnt är det dock vanligt att kommunen på ett eller annat sätt ger stöd för dessa ändamål i fråga om elever som går i fristående skola. Beträffande kostnaderna för personal och lokaler i gmndskolan kan inte besparingar göras, såvida inte så många elever går till fristående skola att personalbehovet och lokalbehovet minskar. När det gäller bl. a. skolbyggnadsverksamhet och därmed sammanhängande kostnader måste kommunema utgå från de långsiktiga behoven. Detta innebär att en kommun kan komma att stå med delvis outnyttjade lokaler om del visar sig att oväntat många elever går till fristående skolor och de övertaliga lokalema inte kan användas för annat ändamål.

6.3 Vissa grundläggande principiella frågor

Enligt SEH-kommittén bör inle kommunerna åläggas att lämna ekonomiskt stöd fill fristående skolor. Däremot föreslär kommittén förändringar i fråga om sialsbidragsgivningen inom ramen för vad kommittén funnit möjligt enligt direktiven. Enligt kommittén bör flera fristående skolor än nu kunna få bidrag. Kommittén föreslår att fristående skolor som har en särskild karaktär enligt något av tre angivna alternativ, bl.a. en speciell pedagogik eller liknande, av SÖ skall kunna förklaras berättigade lUl ett begränsat statligt stöd. Bidraget bör enligt kommittén beräknas per elev med utgångspunkt i systemet för statsbidrag tUl grundskolan, närmare bestämt basresurserna och därpå belöpande delar av tiUäggsbidrag och

Prop. 1982/83:1 33

bidrag tiU socialavgifter. Kommittén föreslår för statsbidragsgivningens totala omfattning t. v. en spärr i form av en elevtalsram om 0,6-0,7% av hela antalet skolpliktiga bam i landet. Bidrag till fristående skolor bör enligt kommittén inte få lämnas för flera elever vid sådana skolor än som ryms inom elevtalsramen. Frågan om fastställande av annat procenttal bör kunna prövas på nytt om den föreslagna ramen skulle bli fullt utnyttjad.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag och i andra sammanhang har på vissa håll - som kritik mol i första hand nuvarande ordning — uttalats den principiella uppfattningen att alla fristående skolor i vilka skolplikten får fullgöras borde få åtminstone statligt bidrag. Till stöd för en sådan uppfattning har åberopats bl. a. de allmänna principerna om friheter och rättigheter samt likhet inför lagen som det svenska samhäUet vilar på och som har kommit till uttryck i regeringsformen. Vidare har åberopats intemationella konventioner som Sverige har tillträtt och som tillförsäkrar barnen rätt till undervisning och föräldrarna rätt att ge sina barn en undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse och rätt att för bamen välja fristående skolor som upp-fyUer faststäUda minimikrav. En del menar att de grandlagsfästa och konventionsbundna rättigheterna blir illusoriska, om ekonomiskt stöd inte lämnas. Till stöd för uppfattningen att alla fristående skolor bör få stöd har också åberopats allmänna rättvisesynpunkter. Frän vissa håll har särskilt framhåUits att det aUmänna bör ha ett lika stort ekonomiskt ansvar oavsett om eleven går i gmndskolan eller i en fristående skola och att i vart fall den besparing i kostnadema för gmndskolan som kan göras om en elev i stället väljer en fristående skola bör komma denna skola till godo.

Innan jag redovisar mina närmare överväganden om de allmänna fömtsättningama för statsbidrag tUl fristående skolor viU jag i korthet kommentera bl. a. de nu berörda principiella frågoma.

Det förhållandet att skolplikten får fullgöras i en fristående skola innebär enligt min mening inte någon juridisk eller moralisk skyldighet för det allmänna att ekonomiskt eller på annat sätt direkt eller indirekt understödja skolan.

Rätten att välja en fristående skola sammanhänger med allmänna principer som på ett eller annat sätt har kommit till uttryck i bl. a. regeringsformen och internationella konventioner. Av det förhållandet att en rättighet är gmndlagsfåst eller konventionsbunden följer emellertid inte att det allmänna skall ha en skyldighet att ge ett särskilt stöd för rättighetens utnyttjande. Sålunda är yttrandefriheten och tryckfriheten inte förbundna med ekonomiska förpliktelser för det aUmänna. Det ligger i sakens natur att vissa rättigheter består i att det allmänna i princip inle får lägga hinder i vägen.

Vad gäller rätten att välja en fristående skola i stället för gmndskolan är det i och för sig ofrånkomligt att ett ekonomiskt stöd från det allmänna i vissa fall kan vara en föratsättning för att en elev skall ha råd att gå i den 3 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 34

fristående skolan och ibland även för att skolan skall kunna bedriva sin verksamhet. Detta förhållande är emellertid inte tillräckligt för att skapa en rätt till bidrag. På samma sätt som när det gäller vissa andra rättigheter innebär rätten att välja fristående skola i princip endasi att det aUmänna inte får ställa upp omotiverade hinder, såsom t. ex. sakligt ograndade krav för skolans godkännande.

Jag vUl i sammanhanget fillägga följande. Rätten alt välja en fristående skola bör ses främst som ett av flera medel att tillgodose barnets rätt till undervisning och all rimlig hänsyn tiU föräldramas anspråk på att undervisningen skall vara förenlig med deras åskådning. Om det allmänna genom sitt skolväsende erbjuder de bam det gäller en skolgång som måste anses godtagbar för dem från bl. a. nu berörda synpunkter kan det enligt min mening inte föreligga någon skyldighet för det allmänna att ge ekonomiskt stöd för en skolgång i en fristående skola som deras föräldrar av ett eller annat skäl finner bättre. Gmndskolan är avsedd för alla och är utformad med hänsyn fill detta. Mot den bakgranden måste det allmännas skyldigheter i princip anses fullgjorda i och med att alla oberoende av ekonomi kan gå i grandskolan.

Vad jag här har anfört om att det aUmänna inte har skyldighet att lämna stöd tUl fristående skolor innebär inte att jag skulle avvisa tanken på att det ändå kan finnas skäl att lämna bidrag i vissa fall.

För kommunernas del finner jag inte anledning att överväga införande av någon skyldighet att understödja fristående skolor. Det bör Uksom hittills få ankomma på kommunema att inom ramen för gällande kommunalrättsliga regler avgöra i vad mån bidrag skall lämnas.

Vad gäUer slafiigl stöd viU jag anföra följande. Såsom framgår av min tidigare redogörelse får staten totalt sett mindre kostnader för grandskolan om vissa elever inte utnyttjar sin rätt fill skolgång där utan väljer fristående skolor. TUl bilden hör att vissa fristående skolor för sitt fortbestånd är beroende av ekonomiskt stöd i en eller annan form från det aUmänna. Om en sådan skola upphör kan elevema normalt väntas övergå till gmndskolan och därigenom påverka kostnaderna för denna.

Detta förhållande innebär att det finns ett ekonomiskt utrymme som enligt min mening bör tas tUl vara för att ge bidrag till fristående skolor i den mån det föreligger skäl för ett sådant stöd. Jag anser emellertid inte att bidrag bör lämnas utan vidare. Det är sålunda inte självklart att staten skall understödja varje skola som uppfyller minimikraven för godkännande. Enligt min mening bör alltså bidrag lämnas efter prövning i varje särskilt fall. Prövningen får självfaUet inte göras godtyckligt. Den måste ske enligt vissa gmnder. Dessa måste vara sakligt motiverade och bör enligt min mening bestämmas utifrån följande principer och allmänna synsätt.

En naturlig utgångspunkt är att den fristående skolan för att få statsbidrag skall ha en särskUd prägel och inte vara en ren efterbildning av gmndskolan. I princip bör för statsbidrag krävas att den fristående skolan

Prop. 1982/83:1 35

genom andra inslag eller en annan uppläggning av verksamheten är liU allmän nytta såsom ytterligare erfarenhetsunderlag för eller annat komplement tiU det aUmänna skolväsendet.

Jag anser aUtså att enskilda individers intresse av det alternativ som en fristående skola erbjuder inte ensamt skall vara gmnd för statsbidrag. Del måste dämtöver finnas ett allmänt intresse av den fristående skolans verksamhet. Självfallet kan det finnas ett allmänt intresse atl välgrundade önskemål från enskilda individer i skälig män kan tillgodoses. Jag vill emeUertid betona att det inte är rimligt att genom statsbidrag skapa ett omfattande system av fristående skolor vid sidan av gmndskolan, som är avsedd för alla och utformad för att tillgodose sktftande behov.

Jag kommer i det följande att med utgångspunkt i kommitténs förslag redovisa efter vilka kriterier statsbidrag enligt min mening bör kunna lämnas till fristående skolor.

6.4 SEH-kommitténs förslag till kriterier för statligt stöd

En av utgångspunkterna för SEH-kommitténs arbete beträffande statligt stöd tUl fristående skolor har varit riksdagens uttalande år 1976 att det även i framtiden borde vara möjligt att med statsbidrag starta och driva en skola utanför det kommunala skolväsendet.

Föredraganden anförde i direktiven att det enligt hennes mening fanns all anledning att vara öppen för alt pedagogisk förnyelse även i framtiden skulle kunna ske vid sidan om det forsknings- och utveckUngsarbete som bedrivs inom den allmänna skolan. Hon gav därvid uttryck för tanken att försöksverksamhet vid fristående skola kan vara ett kriterium för att erhålla statsbidrag. Det kunde emellertid enligt föredraganden finnas skäl att låta även skolor som inte bedriver försöksverksamhet erhålla statsbidrag. I direktiven angavs vidare att kommitténs överväganden i vad avsåg statsbidrag inte borde leda fram till att de gmndläggande principema i skolväsendets uppbyggnad skulle komma att förändras.

Mot denna bakgmnd och utifrån de kostnadsberäkningar som SEH-kommittén gjort anser den att det är skäligt att ett begränsat statligt stöd under vissa fömtsättningar lämnas fill fristående skolor. Stödet bör enligt kommittén inte utgå generellt utan endast fill skolor som fyller vissa krav. Kommittén framhåller att som grandläggande föratsättning bör gälla att skolans verksamhet bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets utveckling.

SEH-kommittén föreslår tre vUlkor av vilka ett måste vara uppfyllt för att en fristående skola som är godkänd för fuUgörande av skolplikt enligt svensk lag skall komma i fråga för slafiigl stöd. Kommittén anser att skolor, som bedriver sin undervisning enligt ett specieUt pedagogiskt system eller i övrigt genom en speciell uppläggning av skolans arbete syftar tiU att utveckla och utpröva utvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller om-

Prop. 1982/83:1 36

vårdnadsidéer, bör kunna erhålla statligt stöd. Vidare anser kommittén att det kan finnas skäl att stödja skolor som bedriver sin undervisning på annat språk än svenska och som av regeringen godkänts för skolpliktens fullgörande. Som skäl härför anför kommittén att dessa skolor fyller etl behov som svårligen kan tillgodoses inom grundskolans ram. Slutligen anser SEH-kommittén att skola, som har en arbetsmiljö med konfessionell prägel och som genom sin verksamhet visar att den för praktiskt skolbmk utvecklar uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för skolväsendet i dess helhet, skulle kunna komma i åtnjutande av statligt stöd.

Dessa villkor tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några instanser, däribland Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Föreningen för alternativa skolor i Sverige, Katolska biskopsämbetet och Medborgarrättsrörelsen, finner villkoren för snäva och framhåller att det enda vUlkoret för statligt stöd borde vara att skolan godkänts för skolpliktens fullgörande. Skolöverstyrelsen (SÖ) avvisar av principiella skäl det andra villkoret, nämligen att skolan bedriver sin undervisning på annat undervisningsspråk än svenska, under det att Landsorganisationen i Sverige (LO) fiUslyrker endast det andra.

Jag har i det föregående redovisat de principer och del synsätt som enligt min mening bör tjäna som utgångspunkter när villkoren för statsbidrag bestäms. I del följande kommer jag att frän de utgångspunkterna först behandla sädana villkor för statligt stöd som SEH-kommittén uppställt och sedan ta upp frågan om andra alternativa villkor kan vara befogade.

6.5 Skolor med alternativ pedagogik eller liknande

Genom den omfattande decentralisering av beslutanderätten, som följt av reformen om skolans inre arbete, har det lokala inflytandet ökat över. hur skolarbetet skall organiseras och hur resurserna skall användas för atl nåuppsläUda mål.

Jag vill erinra om att lokall utvecklingsarbete, som under senare år betraktats som det kanske viktigaste instmmentet för utveckling av utbildningsväsendet, i och för sig inte är något nytt. Det nya ligger främst däri atl det lokala utvecklingsarbetet numera sker med slörre ekonomisk insats från såväl statens som kommunens sida. Den nya läroplanen för grundskolan stärker och vidgar ytterligare friheten till lokala initiativ i utvecklingsarbetet. Läroplanen skall kompletteras med lokalt utarbetade arbetsplaner. Genom att skolorna på sä sätt ges ökad frihet atl inom relativt vida ramar forma sin egen verksamhet ökar betydelsen av ett lokalt utvecklingsarbete. Ett sådant bUr i själva verket nödvändigt för att nå de uppställda målen.

Det behövs initiativ och handlingsutrymme för att konkret pröva olika pedagogiska alternativ. Samhället har ett ansvar för all den allmänna

Prop. 1982/83:1 37

skolan blir så bra som möjligt för alla barn. För att uppnå detta måste engagerade människor som lokalt vill förbättra skolan få möjlighet att fillsammans pröva sina idéer inom ramen för läroplanens mål och riktlinjer. Utrymme för detta finns enligt min mening i gmndskolan. Jag viU här som exempel hänvisa fill den verksamhet med montessoripedagogik i gmndskolan som de senasie åren har startats i flera kommuner och som skett inom ramen för gällande läroplan. Att möjlighet finns fill sådana anordningar innebär emellertid inte att verksamhet utanför gmndskolan skulle vara utan värde för det allmänna skolväsendet.

Mer genomgripande pedagogiska försöksverksamheter vid olika fristående skolor, t.ex. Olofsskolan i Stockholm pä 1930-talet samt Kristofferskolan i Stockholm under senare år, har haft betydelse för skoldebatt och skolreformer. Vad sädana skolor gjort har inte i sin helhet kunnat överföras till vanliga skolor, men deras arbetsformer har många gånger manat tUl nytänkande eUer fäst uppmärksamheten på sådana aspekter i skolans verksamhet, som.tidigare kommit i bakgmnden.

SEH-kommittén redogör översiktligt för den utvärdering av Kristofferskolan i Stockholm som SÖ företagit på regeringens uppdrag. Utvärderingen har visat att de lärdomar som kan vinnas av Kristofferskolan inte omedelbart och enkelt kan omplanteras till det allmänna skolväsendet. Det kan däremot bli fråga om nyttiggörande på sikt. Intresset för Kristofferskolan har varit stort från enskilda lärare och föräldrar, och skolan har i viss utsträckning fungerat som studieobjekt inom läramtbildningen. Det har framför allt gäUt lösningar i melodiskt hänseende som skolan utvecklat när det gällt att göra undervisningen i de estetiska ämnena personlighetsutvecklande samt metodlösningar av intresse för en vidare krets i fråga om den naturorienterande undervisningen. Ett ökat erfarenhetsutbyte mellan den allmänna skolan och en fristående skola med viss pedagogisk profil bör enligt min mening kunna vara till gagn för båda parter. Kristofferskolan är ett exempel på en fristående skola, vars verksamhet kan tillföra det aUmänna skolväsendet vissa metodiska erfarenheter.

TUl skiUnad från vissa remissinstanser som ifrågasätter behovet av fristående skolor för främjande av alternafiv pedagogik eller liknande delar jag alltså kommitténs uppfattning att sädan verksamhet i fristående skola kan berika och vara av värde för det aUmänna skolväsendet. Det intresse och engagemang för praktisk-pedagogisk förnyelse som enskilda personer visar kan också tillvaratas på detta sätt. Därför bör en fristående skola på den gmnden kunna få ett begränsat statligt stöd. Stödet bör kunna utgå till fristående skolor som bygger på och tillämpar alternafiva pedagogiska teorier och modeller och som därigenom kan fungera som stimulerande alternafiv till den vanliga skolan. Med detta jämställer jag verksamhet som har en särskild uppläggning i annat avseende och som syftar till att i praktiken omsätta en viss altemativ helhetssyn beträffande utbildning eller fostran. Verksamheten behöver inte i sig ha karaktär av försöksverksamhet. En prövning får ske från fall till fall.

Prop. 1982/83:1 38

Om staten finner skäl att stödja en eller flera skolor med ett speciellt pedagogiskt system är därmed inte givet att alla skolor med samma system skall få bidrag. Skälet till stödet är ju att verksamheten ger erfarenheter av värde för det allmänna skolväsendet. Det kan knappast vara ett allmänt intresse att genom statsbidragsgivning medverka till att en speciell pedagogik får sin motsvarighet i ett med grandskolan parallellt skolsystem. Om ett tämligen omfattande intresse visar sig finnas för ett speciellt pedagogiskt system, kan det dock enligt min mening vara rimligt att i såväl samhällets som enskilda personers intresse stödja detta pedagogiska system i olika delar av landet. Bedömningen måste här som annars ske från fall till fall.

Även om min här redovisade grandsyn ger utrymme för statsbidrag vid främjande av alternativ pedagogik utanför det allmänna skolväsendet, viU jag starkt betona att gmndinställningen inle får vara den att alternativ pedagogik i första hand utvecklas utanför det allmänna skolväsendet. Del kan på sikt innebära en kraftig utarmning av utvecklingsviljan i gmndskolan om lärare med alternativa idéer i ökad utsträckning väljer att lämna det allmänna skolväsendet. Den spridning av nya pedagogiska idéer i gmndskolan som även kommittén eftersträvar torde fungera bättre om den alternativa pedagogiken utvecklas i grandskolan än om man måste förlita sig på en överspridning från fristående skolor till grundskolan. Det är således både önskvärt och angeläget att pedagogisk försöksverksamhet och pedagogiskt nytänkande finns i gmndskolan. Det torde vara en fömtsättning för kreativt och utvecklande arbete i skolan över huvud taget. Som jag anförde tidigare finns också stora förutsättningar för det.

6.6 Konfessionella skolor

Med konfessioneUa skolor avser jag vad SEH-kommittén beskriver som skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel. Kännetecknande för dessa skolor är dels att de har en religionsundervisning som tiU skiUnad från gmndskolans inte är neutral utan utgår från en viss bestämd konfession, dels att de ocksä söker skapa arbetsformer och en arbetsmiljö som är genomsyrade av en bestämd livshållning som hänger samman med konfessionen.

Enligt SEH-kommittén är del förhållandet att skolan har en arbetsmiljö med konfessionell prägel i sig inte skäl nog för alt statsbidrag skall kunna utgå. För att få bidrag måste en sådan skola enligt kommittén visa att skolan utvecklar uppfoslrings- och omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för skolväsendel i dess helhet.

De flesta remissinstansema delar denna uppfattning. Länsskolnämnden i Malmöhus län finner detta krav så väsentligt att formuleringen ytterligare bör skärpas. Frikyrkörådet finner kravet alltför vagt. Det finns enligt rådet risk för godtycke i fillämpningen. Länsskolnämnden i Kalmar län menar att viUkoret i realiteten torde vara svårt att uppfylla för dessa skolor. De

Prop. 1982/83:1 39

Kristna Friskolorna själva och Ekebyholmsskolans styrelse reagerar mot att den konfessioneUa prägeln på en fristånde skola inte ensam skulle utgöra fillräcklig gmnd för statsbidrag.

Som utgångspunkt för min syn på konfessionella skolor vill jag understryka att granden för undervisningen i Sverige är den sammanhåUna, enhetliga grandskolan. Det allmänna utbildningsbehov som finns i fråga om livsåskådnings- och trosfrågor bör tillgodoses inom ramen för grundskolans reguljära undervisning, en uppfattning som också ärkebiskopen och Frikyrkorådet ger uttryck för i sina remissyttranden.

I ett pluralistiskt samhälle är det angeläget att det uppväxande släktet i skolan får en gemensam referensram, samtidigt som olika åsikter fritt skall kunna bearbetas uttfrån samma grandläggande mänskliga och demokratiska värderingar, uttryckta i läroplanen. Skolans undervisning i religionskunskap spelar en betydelsefull roll. Den ger alla elever möjlighet att under sin uppväxt bh bekanta med den kristna grand på vUken värt lands kultur vilar. Den ger dem samfidigt möjlighet att bearbeta efiska och livsåskåd-ningsmässiga frågor som människorna måste kunna ta ställning fill i ett alltmer komplicerat och snabbt föränderligt samhälle. Enligt min mening ger grandskolans nya läroplan goda möjligheter att tUlgodose högt ställda anspråk på öppenhet i behandlingen av frågor som rör religion och livsåskådning, samtidigt som den bereder möjlighet fill en engagerad undervisning, som kan levandegöra värdet av en religiös livshållning för elevema.

Vårt samhälle har tenderat och tenderar fortfarande att bli allt mer pluralisfiskt. Den allmänna skolan avhåller sig därför från att i konfessio-neUt hänseende påverka eleverna. Detta innebär självklart inte att den allmänna skolan skall vara utan värderingar. Det är tvärtom väsentligt att samhäUet genom skolan bidrar fiU en fostran av bam och ungdom som är baserad på de normer som har varit av gmndläggande betydelse för uppbyggandet av värt samhälle.

Jag är medveten om och uppskattar de posifiva insatser som de konfessionella skolorna gör genom att söka bibringa eleverna en trygg och positiv livssyn förankrad i en arbetsmiljö med konfessionell prägel. De konfessionella skoloma har vidare för oroliga och otrygga elever många gånger erbjudit en lugnare social miljö än gmndskolan. När del gäller undervisning i kristendom och religionsundervisning över huvud taget är det dock i enlighet med vad jag nyss har anfört angeläget att sådan undervisning finns och utvecklas i grandskolan i lika hög grad som i en konfessionell skola. Det vore olyckligt om det synsättet växte fram, att del huvudsakligen var de konfessionella skolorna som ombesörjde en kvalilafivi sett god religionsundervisning.

I de fall föräldrar önskar ge sina barn en fostran i och tUl en viss trosbekännelse bör krav på medverkan i en sådan fostran ställas på kyrkor och samfund.

Den svenska grandskolans undervisning i religionskunskap skall vara

Prop. 1982/83:1 40

saklig och allsidig. Den ger aUtså utrymme för olika trosbekännelser. Dessutom kan elever, som inte hör till svenska kyrkan och vilkas föräldrar vill att de skall fä en av en viss konfession präglad religionsundervisning, befrias från att delta i gmndskolans undervisning i religionskunskap, om elevema fillhör trossamfund som fått regeringens Ullstånd att i skolans ställe ombesörja religionsundervisning. Bestämmelser om sådan befrielse finns i 27 § skollagen. Ingen behöver aUtså på gmnd av sin uppfattning i religiöst avseende välja en annan skola än grundskolan.

Jag har fidigare sagt att om del allmänna genom grundskolan erbjuder bam en skolgång som måste anses vara godtagbar för dem, kan det inte föreligga någon skyldighet för det allmänna att ge ekonomiskt stöd för en skolgång i fristående skola som deras föräldrar av ett eller annat skäl finner bättre. Jag har också uttryckt den uppfattningen att en fristående skola för att fä statsbidrag inte skall vara en ren efterbildning av gmndskolan utan genom andra inslag eller annan uppläggning av verksamheten vara till nytta såsom ytterligare erfarenhelsunderlag för'eller som komplement i övrigt till det allmänna skolväsendet.

Mot denna bakgmnd anser jag atl den omständigheten att en fristående skola står på konfessioneU grund inte kan utgöra tillräckligt skäl för statsstöd. För att en konfessionell skola skall kunna erhålla statsbidrag måste skolan enligt min mening Uksom andra fristående skolor visa att den uppfyller de allmänna villkor för statligt stöd som jag föreslår.

6.7 S. k. internationella skolor

Jag har tidigare redogjort för min syn på skolor som bedriver en undervisning med internationell inriktning, s. k. internationella skolor. Del ligger etl värde i att kunna erbjuda utländska medborgare, som kortvarigt vistas i landet för studier eller uppdrag och vilkas barn är skolpliktiga enligt svensk lag, en skolundervisning för barnen vilken motsvarar hemlandets. Del är angeläget att utländska forskare, affärsmän m. fl. inte avstår från uppdrag i Sverige av det skälet att de inte kan ordna en tillfredsställande skolgång för sina bam. För dessa barn, som beräknas stanna i landet en begränsad tid och som har ett annat språk än svenska som modersmål, anser jag i likhet med SEH-kommittén att s.k. internationella skolor fyller ett påtagligt behov som svårligen och inte utan särskilda kostnadskrävande åtgärder kan tillgodoses inom gmndskolans ram. Internationella skolor spelar en Uknande roll för kortvarigt hemmavarande utlandssvenskar, som i vistelselandet haft sina barn i skola med undervisning pä annat språk än svenska. För dessa svenska elever kan det många gånger vara bättre att fortsätta resp. avsluta sin skolgång i en skola som har en undervisning som liknar eller knyter an till den skolundervisning elevema haft i ullandel. Det ligger därför i samhällets intresse att det finns internationella skolor. Mol denna bakgrand anser jag i likhet med kommittén att även en sådan skola bör

Prop. 1982/83:1 41

kunna erhåUa ett begränsat stadigt stöd för sin verksamhet. Enligt kommittén bör stöd endast utgä för de enligt svensk lag skolpliktiga barnen vid dessa skolor. Jag delar denna uppfattning.

Jag utgår från att det även i framtiden kommer att finnas behov av endast ett fåtal intemafionella skolor. Prövningen av om en sådan skola skaU erhåUa statsbidrag får, som för fristående skolor av andra slag, ske från fall till faU. Behovet av bidrag kan t.ex. vara beroende av elevsammansättningen. Som jag återkommer fill anser jag att det bör ankomma på regeringen att efter yttrande frän SÖ pröva om en fristående skola skall få statsbidrag.

Jag har tidigare redovisat finansieringsmöjligheterna för fristående skolor i aUmänhet. När det gäller internationella skolor bör man enligt min mening kunna utgå från att visst ekonomiskt stöd i en eller annan form lämnas från t. ex. de utländska företag och organisafioner som har intresse av att deras uppdragstagare kan ordna en tillfredsställande skolgång för sina bam under en kortvarig vistelse här i landet. I fall där statsbidrag lämnas tiU en intemationeU skola bör det därför utgå med endast tre Qärdedelar av annars gäUande belopp.

6.8 Skolor av andra slag

De två alternativa fömtsättningar för statsbidrag som jag har angett i det föregående fångar inte upp alla fall där det kan länkas finnas etl allmänt intresse som motiverar statsbidrag. Fråga huravida en fristående skola skall få statsbidrag på någon tredje grand bör underställas riksdagen i varje särskilt fall.

Jag vUl i detta sammanhang nämna intematskoloraa. Det finns ett behov av sådana skolor för bam som har utlandssvenska föräldrar, har behov av miljöombyte eller är från glesbygd och inte kan beredas tillfredsställande inackordering. Samhället har ett ansvar för atl delta behov fillgodoses. F. n. finns två internatskolor som tar emot barn i skolpliktig ålder av bl. a. dessa kategorier och som får statsbidrag. Det är riksintematskolan i Sigtuna och Lundsbergs skola. Båda bör t. v. få statsbidrag även i fortsättningen. Jag finner inte skäl att f. n. föreslå att ytterligare intematskolor skall få statsbidrag.

6.9 Skolor som nu får statsbidrag

Som jag redovisade inledningsvis finns det f. n. fömtom en riksinternatskola sju statsunderstödda fristående skolor för skolpliktiga elever. SEH-kommittén har utgått från att dessa sju skolor skall få statsbidrag i oförändrad omfattning.

Beträffande samtUga åtta skolor föreligger särskilda omständigheter som vid tidigare prövning ansetts vara fillräckliga skäl för statsbidrag. I det

Prop. 1982/83:1 42

föregående har jag angett tre alternativa förulsättningar för statsbidrag, nämligen att skolan har en särskUd pedagogisk profil eller är en intemationeU skola eUer att det föreligger andra särskilda omständigheter såsom intematverksamhet. Enligt min mening bör samfiiga åtta skolor få statsbidrag även i fortsättningen. Jag menar att man vid bedömningen av om vissa särskilda omständigheter är tUlräckliga inte helt kan bortse från det faktum att skolan får statsbidrag sedan många år och bygger sin verksamhet på detta.

Till frågan om vUka regler som i fortsättningen bör gälla för bidragen till de redan statsunderstödda skoloma återkommer jag i det följande.

6.10 Beslutsmyndighet

De nu statsunderstödda fristående skolorna har förklarats berättigade till statsbidrag genom beslut av regeringen efter ställningstagande av riksdagen i varje särskilt fall.

Beslut om att förklara andra fristående skolor berättigade till statsbidrag bör enligt SEH-kommitténs mening fattas av SÖ.

De alternativa kriterier som jag har angett för att statsbidrag skall kunna komma i fråga utgår från det allmännas intresse. Till stöd för flertalet av framställningarna kommer att åberopas alternativ pedagogik eller liknande. Det kan ofta bli fråga om svåra bedömningar. Jag anser därför att avgörandet bör ligga hos regeringen. Det bör sålunda ytterst vara regeringen som gör de bedömningar för vilka jag redogjort tidigare och som innebär att de grundläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad inte förändras. Regeringen bör som underlag för sin bedömning ha ett yttrande från SÖ. En framställning om att en fristående skola skall förklaras berättigad till statsbidrag bör därför ges in tiU SÖ, som med eget yttrande överlämnar framställningen till regeringen för beslut.

Som jag tidigare uttalat bör fråga om statsbidrag till en fristående skola på någon annan grand än skolans pedagogiska eller internationella inriktning underställas riksdagen i varje särskilt fall, innan regeringen fattar beslut.

7 Det statliga stödets utformning m. m.

7.1 Kommitténs förslag

I SEH-kommitténs direktiv angavs att utredningens överväganden i vad avser statsbidrag inte borde leda fram till att de gmndläggande principerna i skolväsendets uppbyggnad kom att förändras. Reglerna i ett nytt system fick inte utformas så att det skulle medföra risk för att det vid sidan om det allmänna skolväsendet skuUe växa upp ett omfattande system av enskilda skolor. Grandprincipen för statsbidrag till fristående skola borde vara att

Prop. 1982/83:1 43

det statliga bidraget inte skall utgå med högre belopp än vad motsvarande skolor i det allmänna skolväsendet kan erhålla. Statsbidragsbestämmelserna borde vara enkla och lättöverskådliga. Kommittén borde undersöka möjligheten till schabloniserade bidrag och bl. a. överväga om det är möjligt att för gmndskoldelen av fristående skola tillämpa någon eller några av principerna för nu gällande statsbidragsbestämmelser för gmndskolan.

Kommittén redovisar flera olika modeller för statligt stöd. Samtliga modeller bygger på gmndskolans statsbidragssystem. Enligt den modell som kommittén förordar skall per redovisningsår för varje elev på lågstadiet utgå ett bidrag motsvarande 90% av 1/25-dels basresurs och för vaije elev pä mellan- och högstadierna ett bidrag motsvarande 90% av l/30-dels basresurs. På dessa bidrag skall beräknas tUläggsbidrag enligl gällande normala procentsats (13,4% vid tiden för kommitténs förslag) samt bidrag till arbetsgivaravgifter om 28,9% (procentsatsen bestämd efter förhåUan-dena vid samma tid). Därmed uppnås enligt kommittén en mindre besparing för staten inom ramen för den summa utgifter som staten skulle ha haft om eleverna hade gått i gmndskolan. Kommittén erinrar om att delningsla-len 25 och 30 är avsevärt högre än det riksgenomsnittliga antalet elever per basresurs och stadium. Det innebär att den fristående skolan skulle få ett basresursbidrag per elev som är lägre än normalt. Genom begränsningen fiU 90% av basresursandelen har kommittén ytterligare markerat en önskvärd nivå på bidraget. I kronor räknat innebär kommitténs förslag att statsbidrag tiU fristående skola skulle utgå med 3 975 kr. per elev på lågstadiet, 5008 kr. per elev på mellanstadiet och 6862 kr. per elev pä högstadiet, räknat i samma löneläge som ligger till gmnd för beräkningarna i budgetpropositionen 1982. Som jämförelse kan nämnas att statsbidrag tiU gmndskolan uppgår till i genomsnitt ca 10 000 kr. per elev på lågstadiet, ca 11500 kr. per elev på mellanstadiet och ca 13500kr. per elev på högstadiet'.

Kommitténs modell har fillstyrkts av ett stort antal remissinstanser. Länsskolnämnderna i Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, vilka tillstyrker bidragskonstmktionen, anser sig dock inte kunna ta stäUning fill den föreslagna bidragsnivån. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län vill ha ett annat bidragssystem där bidragen sätts i relation till förstärkningsresursen. Därigenom skuUe enligt nämnden större enkelhet och rationaUsering kunna uppnås än med kommitténs förslag. Länsskolnämnden i Västmanlands län viU ha en enklare bidragsmodell men tillstyrker bidragsnivån. Några remissinstanser t. ex. Centralorganisationen SACOISR, RHS, Föreningen för alternativa skolor i Sverige, Svenska Montessoriförbundet och Stiftelsen Bladins skola vill ha något generösare bidrag. International School of Stockholm (ISS) föreslår att ett stöd av större omfattning skall utgå tUl de skolor som undervisar på ett annat språk än svenska med hänsyn till de besparingar som staten gör såvitt avser hemspråksundervisningen.

' Remissprotokollets siffror för grundskolan har här ersatts med siffror som grundar sig på mer ingående beräkningar.

Prop. 1982/83:1 44

7.2 Principerna för bidragets konstruktion

Mina överväganden i det närmast följande avser inte de fristående skolor som redan är statsunderstödda. TUl frågan om bidragsgivningen till dessa skolor återkommer jag senare (avsnitt 7.5).

De principiella utgångspunkter som jag har redovisat i fråga om fömtsättningama för statsbidrag bör ligga till gmnd även för reglerna om bidragets omfattning och utformning. Bidragen lill frislående skolor bör enligt min mening vara ett med hänsyn till det allmännas intresse av verksamheten skäligt stöd. Utgångspunkten bör alltså inte vara att bidraget skall vara lika stort som bidraget till gmndskolan.

Utformningen av bidraget är främst en teknisk fråga. Jag anser att det är naturligt att välja en modell som utgår från gmndskolans statsbidragssystem. Därigenom bör vissa administrativa fördelar kunna vinnas.

Både SEH-kommittén och en del remissinstanser har varit inne på att konstmera en statsbidragsmodell med hjälp av förstärkningsresursen. Denna utgår med samma belopp oavsett stadium, nämligen med 2244 kr. per elev räknat i det löneläge som ligger till grund för beräkningarna i budgetpropositionen 1982. Om förstärkningsresursen används som stalsbi-dragsmodeU skulle den enligt kommittén endast ange ett mått på bidraget och inte såsom i grandskolan förbehållas vissa aktiviteter. Bidraget skulle utgöra ett allmänt driftbidrag.

I likhet med kommittén anser jag alt statsbidrag i form av allmänt driftbidrag till en fristående skola skall lämnas med ett visst belopp per elev. Därvid bör en sä enkel modell som möjligt eftersträvas. Enligl min mening bör vid bidragets införande fastställas ett visst belopp per elev vUket regeringen för varje redovisningsår justerar med hänsyn till utvecklingen av kostnadema för lärare i gmndskolan.

När det gäller storleken av det belopp som bör fastställas i utgångsläget anser jag att man bör räkna med förstärkningsresursens belopp per elev. Vidare bör man ta hänsyn till den genomsnittliga devkostnaden i grundskolan för bl.a. skolledning, hemspräksundervisning, socialavgifter och pension. Mot denna bakgmnd bör bidraget per elev fastställas till 5000 kr. räknat i det löneläge som låg till gmnd för beräkningarna i budgetproposifionen 1982. Som framgår av det följande är 5000kr. ett utgångsbelopp som bör tjäna som underlag för beräkning av differentierade belopp. Med denna bidragsnivå kommer elevbidraget samt en viss besparing att rymmas inom ramen för den summa utgifter staten skulle ha haft om eleverna gått i gmndskolan.

Bidraget per elev i en frislående skola bör differentieras. Hänsyn bör tas tiU att elever i högre årskurser har elt större anlal timmar undervisning per vecka än elever i lägre årskurser. Hänsyn bör också tas Ull att lärare som undervisar pä högre stadier normalt har högre lön än lärare som undervisar på lägre stadier. Därför bör det belopp som bestäms för varje redovisnings-

Prop. 1982/83:1 45

år differentieras med hjälp av faktorn 0,80 för elever i lågstadieåldern, 0,95 för elever i meUanstadieåldem och 1,25 för elever i högstadieåldern.

Bidraget per elev skulle således i det nämnda löneläget bli 4000 kr. per elev i lågstadieåldern, 4750 kr. per elev i mellanstadieåldern och 6250 kr. per elev i högstadieåldern.

Som framgår av vad jag tidigare anfört anser jag att bidrag tUl s.k. intemationella skolor bör lämnas med endast tre fjärdedelar av de belopp som annars gäller.

Enligt SEH-kommitténs förslag skulle samtidigt med förklaringen om rätt till statsbidrag bestämmas det högsta antal elever vid skolan som får läggas lill gmnd för beräkningen av statsbidraget.

Enligt min mening bör normalt få inräknas alla elever vid skolan som är skolpliktiga enligt svensk lag eUer som ännu inte uppnått skolpliktsåldern men som går i årskurs motsvarande första årskursen i gmndskolan. Det bör dock i samband med en förklaring om rätt fill statsbidrag kunna faststäUas en annan ram för bidragsberäkningen om särskilda skäl talar för detta.

7.3 Kvalifikationstid och successivt införande

SEH-kommittén framhåller att undervisningen i de skolor som skall kunna komma i fråga för statligt slöd skall vara av god kvalitet. Enligt kommittén krävs för en sådan bedömning att skolan bedriver sin verksamhet under en viss tid, innan den kan förklaras berättigad till statligt stöd. Kommittén föreslår därför en kvalifikationstid om tre år. Den föreslår också att det stafliga stödet efter dessa tre år skall införas successivt med en årskurs i sänder med början från den lägsta. Regeringen skall kunna medge undantag från bestämmelserna om kvalifikationstid och successivt införande av stödet.

Kommitténs förslag om kvalifikationstid har fillstyrkts av ett stort antal remissinstanser. Det finns emellertid ocksä remissinstanser som finner kravet på kvalifikationstid väl hårt, bl.a. länsskolnämnden i Stockholms län. Nämnden menar atl kravet nästan omöjliggör startandet av nya skolor, såvida inte mycket höga elevavgifter tas ut. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tfrågasälter det riktiga i all en sådan bestämmelse införs och Göteborgs kommun föreslär en ettårig kvalifikafionsfid. LO föreslår att statsstöd får utgå först när en sammanhållen skolgång har kunnat bedömas.

I fråga om successivt införande föreslär ISS en kortare utbyggnadstid. Frikyrkorådet föreslär att statsbidragsberättigad nyinrättad skola efter tre år skall få bidrag för de fyra första årskurserna vid skolan. I fråga om nu befinfiiga skolor föreslår rådet att de av dem som verkat i minst fem år bör kunna få statligt stöd omedelbart för de årskurser som då finns vid skolan. Föreningen för Waldorfpedagogik i Solna-Sundbyberg har erinringar mot

Prop. 1982/83:1 46

det successiva införandet av stödet. Antingen bör kvalifikationstiden förkortas eller också bör skolan kunna få stöd för årskursema 1-4 fr.o.m. del fjärde verksamhetsåret (= det första bidragsåret) och därefter med en årskurs i taget.

För egen del anser jag att det behövs en viss inle aUtför kort tid för att en riktig bedömning skall kunna göras av skolans verksamhet. Regeringen bör därför normalt inte förklara en skola berättigad till bidrag, om den inte har bedrivit sin verksamhet i minst tre år.

Vad gäller frågan om successivt införande får jag anföra följande. En förklaring om rätt till statsbidrag bör som jag tidigare berört normalt innebära att i princip aUa elever vid den fristående skolan ingår i bidragsunderlaget. Detta bör emellertid kunna genomföras successivt. Mot bakgmnd av kravet på treårig kvalifikafionsfid bör skolan det första bidragsåret kunna få bidrag för fyra årskurser. Detta bör tillämpas även om skolan, när den första gången får statsbidrag, har bedrivit sin verksamhet mer än tre år. Bidragsunderlaget bör sedan kunna byggas ut med en årskurs för varje nytt bidragsår.

7.4 Frågan om elevtalsram

Som ett led i strävandena att i enlighet med sina direktiv utforma statsbidragsregler, som inte får till följd atl del vid sidan av det allmänna skolväsendet växer fram ett omfattande system av fristående skolor, har SEH-kommittén föreslagit att det sätts en gräns i form av en elevtalsram för den totala omfattningen av den statsunderstödda fristående skolverksamheten. Ett begränsat statligt stöd för elever i fristående skolor, i vilka skolplikt kan fullgöras, bör enligt kommitténs mening tills vidare kunna utgå för uppemot 0,6—0,7% av det totala antalet skolpUktiga bam i riket. Ett fastställande av den slutliga storleken på elevtalsramen måste föregås av politiska beslut av regering och riksdag. Frågan om fastställande av annat procenttal bör enligt kommittén kunna prövas, om den föreslagna ramen skulle bli ianspråktagen.

Remissinstansema har i denna fråga olika uppfattningar. Förslaget tillstyrks av bl. a. riksrevisionsverket (RRV), länsskolnämnderna i Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Gävleborgs och Norrbottens län. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och SACOISR. SÖ och kommunförbundet tillstyrker också förslaget fömtsatt att ingen omprövning av procenttalet sker.

Bl. a. flera länsskolnämnder anser att det inte behövs någon elevtalsram, eftersom de övriga av kommittén uppställda villkoren för statligt stöd utgör tillräckliga garantier för att tillväxten av fristående skolor inte blir för stor. Denna uppfattning har bl. a. länsskolnämnderna i Jönköpings, Örebro, Kalmar, Göteborgs och Bohus och Jämtlands län samt länsstyrelsen i Stockholms län, SAF, RHS, Riksföreningen för Waldorfpedagogik och

Prop. 1982/83:1 47

fierafristående skolor. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att det är för tidigt att ta ställning till om någon ram behövs eller ej.

Enligt mitt förslag i det föregående ankommer det på regeringen att utifrån vissa angivna principer besluta vUka skolor som skall få bidrag. Regeringen bör därvid utan någon fastställd elevtalsram kunna se tiU att sialsbidragsgivningen fill fristående skolor inte får större omfattning än som ligger i det aUmännas intresse.

7.5 Nu statsunderstödda fristående skolor

SEH-kommittén behandlar även sialsbidragsgivningen till undervisningen för skolpliktiga vid följande fristående skolor som i dag får statsbidrag, nämligen Franska skolan i Stockholm, Lundsbergs skola i Storfors, Göteborgs högre samskola, Kristofferskolan i Stockholm, HUlelskolan i Slockholm och de två estniska skolorna i Stockholm och Göteborg. KommUtén föreslår att bidrag skall utgå i oförändrad omfattning men anpassas till det system som kommittén föreslår för övriga fristående skolor. Detta föreslås ske bl. a. genom att tilläggsbidrag enligt särskild procentsats utgår för varje skola. TUläggsbidragsdelen bör således användas som regulator och kunna faststäUas med olika procentsatser för de olika skoloma. Det nuvarande statsbidraget fill dessa skolor har per elev beräknats till ca 14000kr. för Lundsbergs skola och till mellan ca 6500 och 9000 kr för de övriga skolorna.

Förslaget att statsbidrag skall utgå i oförändrad omfattning till de fristående skolor som i dag har statsbidrag tillstyrks i princip av remissinstanserna. Flertalet av dessa uttalar emellertid att på sikt bör eftersträvas ett för samfiiga fristående skolor gemensamt bidragssystem på likvärdiga villkor. Av de remissinstanser som företräder de berörda skolorna fillstyrker Kristofferskolan i Stockholm förslaget. Föreningen Chinuch (HUlelskolan) vill ha ett förbättrat stöd och Estniska kommittén, som i första hand vill behålla nuvarande system, fillstyrker förslaget under föratsättning att bidragets omfattning blir oförändrad.

Jag har i det föregående (avsnitt 6.9) uttalat atl samtliga nu berörda skolor även i fortsättningen bör få statsbidrag till sin undervisning för skolpliktiga elever. Med hänsyn fill att skolorna får statsbidrag av viss storlek sedan många år tillbaka och bygger sin verksamhet på detta delar jag i princip SEH-kommitléns uppfattning all bidrag bör lämnas i oförändrad omfattning.

Reglerna bör emeUertid ändras, så att de ansluter tiU det system som enligt mitt förslag skall gäUa för ej redan statsunderstödda fristående skolor. För att en bidragsnivå motsvarande den nuvarande skall uppnås för varje skola bör bidragsbeloppet per elev kunna vara högre än som följer av det nya systemet. Bidragsbeloppet per elev bör för varje skola överstiga annars gällande belopp med så många procentenheter som krävs för att

Prop. 1982/83:1 48

bidragsnivån skall vara i princip oförändrad om skolan har ungefär samma antal elever som nu.

Vad jag nu har anfört bör i huvudsak gälla även för statsbidrag till riksinlematskolas undervisning för skolpliktiga elever.

Jag viU betona att bidragsnivån för de nu berörda skolorna beror på de SärskUda skäl som jag har anfört. Det bör aUlså inte kunna bli tal om att för övriga skolor som blir berättigade till bidrag höja detta till samma nivå.

För en del av de skolor som jag nu har behandlat finns det starka samband mellan de nuvarande stalsbidragsreglerna och andra regler för skoloma, bl.a. bestämmelser om arbetets anordning och principer för beräkning av underlaget för sådana tjänster som är statligt reglerade. Jag har i mitt förslag om ändrade statsbidragsregler utgått från atl också dessa andra regler ändras. Till vissa särskilda frågor rörande statsbidrag och Ull andra frågor i sammanhanget ålerkommer jag i del följande (avsnitt 11). Jag vill här endast påpeka alt en översyn av reglerna om statsbidrag och i övrigt för dessa skolor behövs oberoende av mina förslag i det föregående.

7.6 Rekvisition och utbetalning

Enligt mitt förslag är det regeringen som skall pröva vilka fristående skolor som skaU få statsbidrag för undervisningen av skolpliktiga elever. För det bidrag som lämnas bör finnas bestämmelser som lägger fast det system som jag har redovisat i det föregående.

I fråga om rekvisition och utbetalning av bidrag enligt dessa beslämmelser bör i princip samma system tillämpas som för bidraget till grundskolan. Huvudmannen för en skola som har förklarats berättigad lill statsbidrag bör för varje redovisningsår få ansöka om bidrag hos länsskolnämnden. Det bör vara länsskolnämnden som beslutar om bidrag enligt bestämmelserna och SÖ som betalar ut bidraget. Enligl min mening bör ett förskotts-och slutregleringsförfarande gälla för det nu aktuella bidraget till fristående skolor.

När det gäller de fristående skolor som redan är statsunderstödda kan vissa särlösningar vara motiverade med hänsyn bl. a. till atl vissa av dessa skolor får bidrag även till sin gymnasiala utbildning. Det kan dä finnas skäl att låta SÖ svara för hela hanteringen av såväl bidraget till gmndskoldelen som bidraget tiU den gymnasiala delen. Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilka särlösningar som kan behövas för de nu berörda fristående skolorna.

8 Vissa ytterligare frågor om statsbidrag

Jag har i mina överväganden och förslag i det föregående redovisat huvudkriterierna för att fristående skolor skall kunna fä statsbidrag för sin

Prop. 1982/83:1 49

verksamhet och hur ett sådant bidrag bör vara utformat. I det följande tar jag upp vissa särskilda frågor rörande sialsbidragsgivningen. De avser bl. a. vilka ytterligare villkor som kan behöva stäUas för alt en fristående skola skall kunna få statsbidrag.

8.1 Särskilda statsbidragsvillkor

Utöver de grandläggande fömtsättningarna har SEH-kommittén som ytterligare villkor för statsbidrag föreslagit följande. Skolans verksamhet skall hålla god kvaUtet. Vid den bedömningen skall hänsyn tas fill den särskilda karaktären hos skolan. Skolan skall ha minst 25 elever. Elevavgiften skall vara skälig. Det skaU för behövande finnas möjlighet till nedsättning av eller befrielse från avgiften. För undervisningen skall finnas tim- och kursplaner. Skolan skall ledas av en styrelse som beslår av minst fem ledamöter. Om huvudmannen är en sådan juridisk person som har en styrelse med minst fem ledamöter får denna vara styrelse för skolan. I annat faU skaU en särskild styrelse utses av huvudmannen.

De remissinstanser som yttrat sig i dessa frågor tiUstyrker i allmänhet SEH-kommitténs förslag.

För egen del vill jag framhålla att regeringen, när den tar ställning fill om en skola skaU få bidrag eller om bidraget lill en skola skall dras in, självfallet måste beakta skolans kvalitet. Motiveringen tUl statsbidraget är ju det aUmännas intresse av verksamheten. Det finns därför inle anledning att särskilt ange god kvalitet som ett viUkor för statsbidrag.

Även frågan om minsta antal elever och frågan om skolans organisation kommer in i bilden på samma sätt. Skolan måste ha ett tillräckligt antal elever och en tillfredsställande organisation för att kunna erbjuda en från det allmännas synpunkt intressant verksamhet. Jag kan emellertid inte finna att sådana allmänna bedömningsgrunder behöver innebära att ett visst lägsta antal elever eller en viss bestämd organisation bör anges som absolut krav för atl statsbidrag skaU kunna lämnas.

När det gäller elevavgifter anser jag alt det är rimligl all det på en skola som får statsbidrag ställs krav på att elevavgiften är skälig med hänsyn bl. a. tUl kostnaderna för verksamheten. Det bör få ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer atl avgöra hur de närmare villkoren härvidlag skall utformas.

Jag anser också att en skola som får statsbidrag i princip skall vara öppen för alla. En begränsning till viss eUer vissa kategorier måste vara motiverad av skolans särskilda prägel. Det får anses rimligt att skolan kan kräva att elevema och deras föräldrar ställer sig positiva till de idéer som bär upp skolans verksamhet.

Det bör kunna stäUas del villkoret för statsbidrag, att en läroplan för skolan skall finnas och vara godkänd av skolmyndighet.

I övrigt anser jag atl särskilda statsbidragsvillkor bör undvikas. 4 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr I

Prop. 1982/83:1 50

Vad jag nu har anfört gäller sädana fristående skolor som inte redan får statsbidrag till sin undervisning på gmndskolnivå. Beträffande de redan statsunderstödda skolorna är förhållandena i vissa fall annorlunda. Jag återkommer tiU dessa skolor i det följande.

8.2 Frågan om resurs för särskilda åtgärder

Fr.o.m. budgetåret 1981/82 finns på statsbudgeten ett anslag benämnt Särskilda åtgärder på skolområdet. Ur anslaget bekostas bidrag enligl förordningen (1981:501) om statsbidrag fill särskilda åtgärder på skolområdet. Bidraget brakar kallas SÅS-bidrag. SÖ fördelar anslagna medel mellan länsskolnämnderna med utgångspunkt i det beräknade antalet elever i gmndskolan och gymnasieskolan i varje län. Länsskolnämnden fördelar sedan medlen mellan sådana kommuner i länet som på gmnd av särskilda svårigheter inom skolväsendet har behov av extra statliga bidrag. Medlen fördelas utifrån en helhetsbedömning av skolväsendet i varje kommun inom länet. I sin bedömning skall länsskolnämnden väga samman olika faktorer som kan vara kriterier på att kommunen har särskilt behov av bidrag. Därvid skall hänsyn tas till om andelen handikappade elever är stor. Kommunen får med vissa begränsningar använda tUldelade medel för de åtgärder inom gmndskolan eller gymnasieskolan som kommunen finner lämpliga.

De medel som anslås för detta s. k. SÅS-bidrag motsvaras till viss del av återföring av en del av den besparing som görs i och med att de allmänna driftbidragen till gmndskolan och gymnasieskolan sedan budgetåret 1981/82 minskas med två procent. I övrigt ingår bl. a. medel som motsvarar en tidigare s. k. länsskolnämndsresurs i grandskolans statsbidragssystem och särskilda bidrag tUl personell assistans i grandskolan samt till tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade elever i gymnasieskolan.

Någon motsvarighet till SÅS-bidraget finns inte för de nu statsunderstödda fristående skoloma. Det finns emellertid på anslaget för bidrag till driften av gymnasieskolor en resurs för tekniska och organisatoriska stödåtgärder för både handikappade elever inom viss för sådana särskilt anordnad gymnasial utbildning och handikappade elever i privatskolor som omfattas av privatskolförordningen.

SEH-kommittén har föreslagit att elever i fristående skolor skaU ingå i underlaget för beräkningen av resursen för särskilda åtgärder på skolområdet och att en fristående skola också skall kunna komma i fråga för bidrag ur resursen. Med hänsyn till konstraktionen av anslaget och bidraget kan jag inte biträda kommilténs förslag.

Erforderliga insatser för fristående skolors elever med särskilda behov bör enligt min uppfattning kunna komma till stånd med hjälp av det statliga driftbidraget eUer andra medel som finansierar skolans verksamhel. Delta

gäller både elever på grandskolnivån och elever på gymnasial nivå. Jag är därför inte beredd atl föreslå någol särskilt bidrag för ändamålet. Den resursanordning som enligt vad jag nämnt nu finns för privatskolor som omfattas av privatskolförordningen bör ocksä slopas.

9 Tillsyn m. m.

9.1 Tillsynsmyndigheter

Enligt skollagen leds grandskolans verksamhel av kommunens skolstyrelse. Den statliga skoladministrationen — dvs. SÖ och länsskolnämnderna — har enligt lagen inseende över bl. a. gmndskolan.

När det gäller fristående skolor för skolpliktiga elever innehåller skollagen inte någon uttrycklig föreskrift om att kommunens skolstyrelse skall utöva tillsyn. Av bestämmelserna i 10 och 34 §§ om att det är skolstyrelsen som prövar fråga om godkännande av en fristående skola och fråga om återkallande av sådant godkännande följer emeUertid ell visst tillsynsansvar för skolor som har godkänts enligt 34§. I fråga om fristående skolor som får statsbidrag och i vilka skolplikten får fullgöras med stöd av 33 § skoUagen och bestämmelser som avses där finns inte några allmänna föreskrifter om att kommunens skolstyrelse skall utöva tillsyn.

Vad gäller den stadiga skoladministrationens inseende över fristående skolor för skolplikfiga elever innehåller skollagen endast föreskrifter om länsskolnämnderna. Enligt 21 § andra stycket skollagen har länsskolnämnden att öva tiUsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor.

I förordningen (1965:737) med instmktion för skolöverstyrelsen finns en föreskrift om att SÖ inom sitt verksamhetsområde har inseende över undervisningen av skolpUktiga bam och därtUl hörande verksamhet. Någon motsvarande föreskrift finns inte i förordningen (1981:1371) med instmktion för den statliga skoladministrationen, som den I juli 1982 ersätter bl. a. den nyssnämnda förordningen. Beträffande fristående skolor som fär statsbidrag följer emeUertid av bestämmelsema om bidraget att SÖ skall ha inseende över dessa skolor eUer ha vissa särskUda uppgifter av konlroUe-rande karaktär.

Enligt SEH-kommittén bör SÖ och länsskolnämnden ha tillsyn över undervisningen av alla skolpliktiga elever i frislående skolor. Hämtöver bör skolstyrelsen i kommunen ha tillsyn över sådan undervisning, oavsett om skolan får statsbidrag eUer inte. Kommittén har föreslagit att en bestämmelse om skolstyrelsemas tUlsyn tas in i skollagen.

Remissinstansema tillstyrker förslaget.

Jag finner det självklart att undervisningen av skolpUktiga elever i fristå-

Prop. 1982/83:1 52

ende skolor skall stå under tillsyn av såväl SÖ som länsskolnämnden. Skollagen bör innehålla uttryckliga bestämmelser om detta. Därför behövs en viss komplettering av lagens nuvarande bestämmelser.

Som jag fidigare anfört bör fråga om godkännande av fristående skola och återkaUande av sådant godkännande prövas av skolstyrelsen beträffande fristående skolor i allmänhet och av regeringen beträffande s.k. internationella skolor. Jag delar kommitténs uppfattning att skolstyrelsen i kommunen bör ha tillsyn över undervisningen för skolplikfiga elever i en fristående skola, oavsett om det är skolstyrelsen eller regeringen som prövar frågor om skolans godkännande och oavsett om skolan får statsunderstöd eller inte. Detta tillsynsansvar bör komma till uttryck genom en särskild bestämmelse i skollagen.

9.2 Tillsynens innehåll

Vad till att börja med gäller gmndskolan finns det inle i skollagen nägra närmare beslämmelser om vad den statliga skoladministrationens tillsyn skall avse och hur den skall utövas.

I den nyss nämnda förordningen (1981:1371) med instmktion för den statliga skoladministrationen finns i 8 och 28 §§ vissa allmänt hållna föreskrifter om SÖ:s resp. länsskolnämndernas uppgifter i fråga om bl.a. tillsynen över skolväsendet. Vidare finns i 50-54§§ föreskrifter om besök och inspektioner. Dessa föreskrifter innebär bl.a. följande. I den statliga skoladministrationens fillsyn över skolväsendel ingår besök och inspektioner vid skolor och annan utbildningsverksamhet som står under dess inseende. Ändamålet med besök och inspektion är i första hand alt ge myndigheten kännedom om verksamheten i dess huvuddrag och att i direkt kontakt utan att ålägga huvudmännen för utbildningen nya uppgifter fortlöpande stödja och främja en utveckling och planering av utbildningsverksamheten i enlighet med skolans mål. Inspektion kan även utgöra led i sädan handläggning hos SÖ eller hos en länsskolnämnd, som utmynnar i atl myndigheten beslutar alt påtala att bindande föreskrifter i lag, läroplan eller annan författning inte följs. Det ankommer på nämnderna att, i första hand genom sina tjänstemän, sätta sig in i hur skolarbetet bedrivs och att därvid följa undervisningen och ta del av fömtsättningarna för det lokala arbetet.

Enligt min mening bör den statliga skoladministrationens tillsyn över undervisningen av skolpliktiga elever i fristående skolor i princip utgå från det mönster som gäller för tUlsynen över grandskolan. Självfallet måste dock tillsynsverksamheten anpassas till de speciella fömtsättningar som gäller för de fristående skolorna, fömtsättningar som - bl. a. beroende på om statsbidrag lämnas eller inte - kan variera från skola till skola. Det ligger också i sakens natur att den statliga skoladministrationens tillsyn över fristående skolor inte i så stor utsträckning som tillsynen över grund-

Prop. 1982/83:1 53

skolan får karaktär av rådgivning utan huvudsakligen går ul på att myndig-hetema håller sig orienterade om verksamheten och förvissar sig om att de föreskrifter som gäUer för den fristående skolan i fråga följs. De fristående skoloma har ju tiUkommit för alt verka på egen hand och kan därför inte påräkna rådgivning och liknande i den omfattning som ges till gmndskolan för vilken den stadiga skoladministrationen har ett längre gående ansvar.

I det föregående har jag föreslagit att frågor om godkännande och återkallande av godkännande med visst undantag i första instans skaU prövas av skolstyrelsen. Mot den bakgmnden har skolstyrelsen ett särskill ansvar för att hålla sig informerad om de fristående skolornas verksamhet. Skolstyrelsen kan följa verksamheten pä nära håll, bl. a. genom besök, och har möjlighet att pä ett fidigt stadium försöka komma till rätta med eventuella problem.

Skollagen bör endast innehålla gmndläggande föreskrifter om den statUga skoladministrationens och den kommunala skolstyrelsens tUlsyn över undervisningen av skolplikliga elever i frislående skolor. 1 den män det behövs närmare föreskrifter bör dessa meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

I de fall där en fristående skola är statsunderstödd omfattar fillsynen frän den stadiga skoladministrafionens sida flera uppgifter än annars. Myndig-hetema måste kunna kontrollera att bidraget används för skolans verksamhet och att andra statsbidragsvillkor följs. Från den fristående skolans synpunkt sett fär sädan av sialsbidragsgivningen betingad tillsyn karaktär av statsbidragsvUlkor.

9.3 Uppgiftslämnande

. Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att skolpliktiga fullgör sin skolplikt i gmndskolan eller på annat sätt. Mot den bakgrunden finns det vissa föreskrifter om uppgiftslämnande m.m. beträffande dem som inte fullgör skolplikten i kommunens gmndskola.

I 2 kap. 12 och 13§§ skolförordningen (1971:235) föreskrivs bl.a. föf jande. Skolstyrelsen skaU se till att skolpUktiga som är kyrkobokförda i kommunen och inte går i kommunens gmndskola på annat sätt får föreskriven undervisning. Skolstyrelsen skall föra erforderliga anteckningar över skolpliktiga. Om någon fullgör sin skolplikt på annat håll än i hemkommunens gmndskola, skall rektor eller den som annars förestår undervisningen snarast skriftligen underrätta skolstyrelsen i hemkommunen dels om intagningen och den årskurs tiU vilken eleven hänförs, dels vid början av varje läsår om den årskurs eleven fillhör, dels vid avgång hur elevens skolplikt enligt uppgift skall fullgöras i fortsättningen.

Vid ändringar av dessa föreskrifter måste uppmärksammas att den nya regeringsformens stadganden om normgivning innebär att åligganden för fristående skolor i princip skall föreskrivas i lag.

Prop. 1982/83:1 54

SEH-kommittén har föreslagit att det i skollagen skaU las in en paragraf om uppgiftsskyldighet. Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola skall huvudmannen enligt kommitténs förslag snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

De remissinstanser som yttrat sig över detta förslag från kommittén fiUslyrker förslaget.

För min del anser jag att de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs bör tas in i skollagen. Jag ansluter mig i princip fill kommitténs förslag.

10 Samverkan fristående skola — det allmänna skolväsendet

Jag har i det föregående förordat att statsbidrag skall kunna utgå till vissa fristående skolor. Det gäller huvudsakligen skolor som fillämpar speciella pedagogiska teorier och modeller. Som motiv angav jag atl sädana alternativa modeUer kan fömtsättas ge erfarenheter av värde för det allmänna skolväsendet. Detta värde är beroende av i vilken utsträckning de vunna erfarenheterna tas till vara där.

Frågan om att sprida och utnyttja erfarenheter från pedagogiskt utveckUngsarbete har relativt nyligen behandlats av riksdagen med anledning av proposifionen (prop. 1980/81:97) om skolforskning och personalutveckling (UbU 1980/81:37, rskr 1980/81:385). Riksdagsbeslutet innebär att ansvar och resurser för skolutveckling i stor utsträckning decentraliseras fill lokal nivå. Ansvaret för atl erfarenheterna från utvecklingsarbetet las tiU vara och sprids har lagts på den statliga skoladministrationen. Länsskolnämn-dema har här en särskilt viktig roU på gmnd av sin närhet tUl skolverksamheten. Merparten av del pedagogiska utvecklingsarbetet sker inom del allmänna skolväsendet. Generella förändringar i skolverksamheten har ofta sitt ursprang i lokala initiafiv och utveckhngsidéer. Som sfimulans för sådana inifiativ ställs fr. o. m. läsåret 1982/83 särskilda medel för lokal skolutveckling tUl skolstyrelsernas förfogande. Också länsskolnämnderna har sådana medel som stöd för lokala och regionala initiativ.

Även utanför det allmänna skolväsendet - i fristående skolor - bedrivs enligt min mening viktigt pedagogiskt utvecklingsarbete. Det är angeläget att det tas tiU vara och kommer det allmänna skolväsendet till godo. Enligt SEH-kommitténs mening bör därför samverkan etableras mellan lärare i grandskolan och lärare i fristående skolor. Som exempel på samverkans-former nämner kommittén studiebesök, studiedagar och fortbildning. Kommittén nämner också gemensamma projekt och utvärdering som former för att ta till vara erfarenheter i fristående skolor. Initiativ av detta slag har hilfills tagits i mycket begränsad omfattning.

Jag har för min del funnit att ansträngningarna för att ta till vara del

Prop. 1982/83:1 55

utvecklingsarbete som bedrivs i vissa fristående skolor måste intensifieras. Det kan ske på såväl central som regional och lokal nivå t. ex. i de former som SEH-kommittén nämnt. Statliga medel bör, inom ramen för redan faststäUda regler, kunna användas för olika aktiviteter i vUka en fristående skola medverkar. På alla nivåer bör därför enligt min mening ansträngningar göras för att i olika former ta vara på de erfarenheter som görs i fristående skolor. Jag tänker här särskUt på de skolor vilka befunnits vara så intressanta från samhällets synpunkt att de beviljats statsbidrag för verksamheten.

Länsskolnämnderna har genom sitt geografiskt begränsade arbetsområde och sitt allmänna liUsynsansvar särskilda möjligheter att ta de initiativ i detta avseende jag anser bör komma till stånd. Det kan fill en början gälla att skapa de kontakter som behövs för att samverkan skall komma i gång. Sedan kontakterna etablerats bör nämnderna enligt min mening kunna inidera projekt och andra former för samverkan. Gemensamma projekt kan behöva ekonomiskt stöd. Nämnderna kan för sådana ändamål använda egna medel men bör också enligt min mening sfimulera skolstyrelserna att använda sina medel för lokal skolutveckling för olika former av samverkan grandskola — fristående skola. Länsskolnämnderna har - i likhet med vad som gäller för annat utvecklingsarbete -ansvar för att gjorda erfarenheter förs vidare tUl SÖ.

SÖ har ä sin sida det övergripande ansvaret för skolutvecklingen i landet i sin helhet. Det innebär enligt min mening att det ankommer pä SÖ att ta sådana initiafiv att de intentioner jag här angett förverkligas. Jag delar SEH-kommitténs uppfattning att SÖ också bör kunna använda egna medel för centrala projekt beträffande verksamheten i fristående skolor. Jag anser för min del att SÖ:s eget engagemang är särskilt angeläget när det gäller utvärdering av verksamhet i fristående skolor. En central utvärdering skulle utgöra en viktig komplettering tiU de erfarenheter som görs i regionala och lokala projekt i avsikt att ta till vara pedagogiska idéer för det allmänna skolväsendets behov. Sådan utvärdering - som givetvis bör utföras i nära samverkan med den fristående skolan - kan emellertid också bidra till att utveckla den fristående skolans verksamhet.

Eftersom mina förslag i det föregående i princip begränsar sig till fristående skolors undervisning på gmndskolnivå har jag här talat om samverkan med gmndskolan. Vad jag har anfört i detta sammanhang har emeUertid i huvudsak giltighet även för samverkan mellan frislående skolor och det allmänna skolväsendet beträffande utbildning på gymnasial nivå.

11 Vissa frågor beträffande nu statsunderstödda fristående skolor

TUl de fristående skolor som i dag är statsunderstödda hör bl. a. privatskolor som omfattas av privatskolförordningen (1967:270) och som i det

Prop. 1982/83:1 56

följande kallas privatskolorna, riksinternatskolorna, Kristofferskolan, HUlelskolan, de estniska skolorna samt Bergsskolan i FUipstad.

För dessa skolor gäller ett i flertalet fall omfattande regelsystem, som delvis knyter an lill gmndskolan och gymnasieskolan. Reglerna avser såväl statsbidrag som därmed oftast på ett eller annat sätt sammanhängande organisatoriska frågor. I slor utsträckning rör det sig om bestämmelser motsvarande dem som gäUde för grundskolan och gymnasieskolan före den 1 juli 1978. En översikt av gällande regler för de aktuella skoloma bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.

För grandskolan och gymnasieskolan har under de senaste åren beslutals en rad förändringar. Som exempel kan nämnas reformeringen av skolans inre arbete (SIA-reformen) och den nya läroplanen för grandskolan (Lgr 80).

Mol bakgmnd av dessa förändringar och mina förslag i det föregående bör regelsystemen för de nämnda fristående skolorna ses över i enlighet med vad som fömtsälts i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 226). En anpassning av reglerna lill vad som gäller för gmndskolan och gymnasieskolan bör genomföras den I juli 1983. Jag kommer i det följande att lämna förslag om sädana ändringar.

En del regelförändringar genomförs redan läsåret 1982/83 som en följd av andra riksdagsbeslut. Ändringarna rör bl.a. läromedel (prop. 1981/82:51, UbU 1981/82:8, rskr 1981/82:127) vid privatskolorna, riksinternatskolorna och Bergsskolan i Filipstad, tjänster och besvärsbestämmelser (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395) i fråga om privatskoloma, riksinternatskolorna och Bergsskolan samt limplanerna och användningen av underlaget för lärartimmar på gymnasieskolnivån (prop. 1981/82:14, UbU 1981/82:5, rskr 1981/82:112) vid privatskolorna och riksinternalskoloma.

Som jag tidigare nämnt fortsätter SEH-kommittén sitt arbete med fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. Jag har erfarit atl ett betänkande kan väntas till årsskiftet 1982/83. Mina förslag i det följande rörande sådana skolor gäller frågor i vilka kommittén inte kan väntas lämna förslag och avser ändringar som enligt min mening bör genomföras oberoende av resultatet av kommitténs arbete.

Undervisningen på grundskolnivå och statsbidraget till denna undervisning

Enligt nu gällande föreskrifter skall privatskolorna och riksinternalskoloma tiUämpa 1969 års läroplan för gmndskolan (Lgr 69), om inle regeringen på ansökan av skolans styrelse bestämmer annat.

Den nya läroplanen för gmndskolan (Lgr 80) skall med vissa övergångs-anordningar tiUämpas i sin helhet i samtliga årskurser i kommunernas gmndskolor fr. o. m. läsåret 1982/83.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:100 bU. 12, UbU 1981/82:18,

Prop. 1982/83:1 57

rskr 1981/82:233) skall privatskola och riksinternatskola läsåret 1982/83 övergå tUl Lgr 80 i de delar som är möjliga inom ramen för gäUande föreskrifter om organisation och statsbidrag. Detta innebär att de i princip skall tiUämpa mål och riktlinjer samt huvuddelen av kursplanema men övergångsvis däremot inte timplanerna.

Jag föreslår att privatskola och riksintemalskola fr. o. m. läsåret 1983/84 för grandskolnivån skall tillämpa Lgr 80 i dess helhet med de övergångsanordningar och undantag i övrigt som kan visa sig erforderliga. Liksom i fråga om Lgr 69 bör regeringen kunna besluta om undantag för en viss skola på ansökan av skolans styrelse.

Enligt det nu gällande systemet ligger beträffande privatskolorna före-skriftema om klass- och grappindelningen tillsammans med timplanerna till grand för timunderlaget för lärartjänster och därmed för statsbidrag till lärarlönema. F. n. fastställer SÖ antalet statsbidragsgmndande klasser i varje årskurs på grandskolnivå. Detsamma gäller riksinternatskolas grundskola.

Jag har i det föregående redovisat mitt förslag till nytt statsbidragssystem för fristående skolor. Jag angav därvid att detta system bör lillämpas även för sialsbidragsgivningen till undervisningen på gmndskolnivå bl. a. vid privatskola och riksinternatskola men med en justering som innebär att skoloma får lika stort statsbidrag som i dag om de har ungefär samma anlal elever som för närvarande. Jag vill här tillägga att samordning måste ske med bidragssystemet för skolornas undervisning på gymnasial nivå. Jag tänker här t.ex. på statsbidraget för rektor. Det finns för privatskolorna och riksinternalskoloma också vissa bidrag för särskilda ändamål såsom avlöning av elevhemsföreståndare och skolhälsovård. Dessa separata bidrag bör t. v. få behållas. Om det visar sig lämpligt bör de delar som hänför sig tUl verksamheten på grandskolnivå byggas in i det nya bidragssystemet.

Reglerna om arbetets anordning vid privatskolor och riksinteraatskolor måste anpassas tUl Lgr 80 och det nya statsbidragssystemet. Del bör finnas utrymme för vissa skiUnader i förhåUande till föreskrifterna för kommunernas grandskolor. Jag föreslår en övergång lill det fria system i fråga om klasser och gmpper som gäller för kommunemas grandskolor. I stäUet för att som nu fastställa antalet statsbidragsgrandande klasser i varje årskurs på gmndskolnivån får SÖ fastställa vilket antal elever i varje årskurs som får ligga till grand för beräkningen av bidraget.

Privatskola och riksintemalskola bör Uksom kommunemas gmndskolor kunna införa samlad skoldag, men något särskilt statsbidrag bör i så fall inte lämnas.

Även i fråga om prakfisk arbetslivsorientering (s. k. prao) bör i princip samma regler gäUa som för gmndskolan.

Vid privatskoloma och riksinteraatskolorna finns f. n. statligt reglerade tjänster för lärare och skolledare. Reglema om underlag för lärartjänster

Prop. 1982/83:1 58

vid privatskolorna och riksintematskolorna måste emellertid anpassas till de förändringar som följer av det föreslagna nya statsbidragssystemet. Jag avser att återkomma fill regeringen i denna fråga. Jag vill i sammanhanget tillfoga att jag inte är beredd atl föreslå statligt reglerade tjänster vid skolor där det inte redan finns sådana tjänster.

Vid Kristofferskolan, HUlelskolan och de estniska skoloma bygger de nuvarande reglerna för statsbidrag på att bidragsunderlag fastställs på gmndval av en organisafion, som följer av nuvarande läroplaner och principer för klassindelning. Det av mig föreslagna nya statsbidragssystemet avses gälla även för dessa skolor med viss justering som fiUförsäkrar bibehållen bidragsnivä. Det nya systemet bör få fill följd att SÖ fastställer det antal elever på varje stadium på gmndskolnivån som får ligga till gmnd för beräkningen av bidraget. Beträffande övriga regler för dessa skolor kan vissa mindre ändringar behöva göras.

AUmänt driftbidrag tUl den gymnasiala nivån

Det förändrade statsbidragssystem som jag föreslagit omfattar endast gmndskolstadiet. För gymnasieundervisningen vid privatskolorna och riksinlematskoloma bör fills vidare samma statsbidragsregler gälla som f n.

För Kristofferskolans årskurser 10-12, i vilka ges undervisning på gymnasial nivå, har SEH-kommittén föreslagit att statsbidrag skall beräknas på samma sätt som för årskurs 9 vid skolan. Jag får hänvisa till mitt förslag om hur statsbidrag skaU beräknas för motsvarigheten till grandskolans högstadium vid bl.a. Kristofferskolan. Bidraget för årskurserna 10-12 bör beräknas på i princip samma sätt.

Vissa särskUda statsbidrag

Enligt gällande föreskrifter för riksinlematskoloma lämnas statsbidrag till kostnader för stödundervisning i svenska för svenska elever som kommer från utländska skolor inom en ram av 0,85 lärarveckotimmar per deltagande elev och läsår. Jag anser att detta bör gälla även i fortsättningen. Det är alltså fråga om en särkild resurs vid sidan av del allmänna timunderlaget för lärartjänstgöring i riksinternalskoloraas grand- och gymnasieskolor.

Riksdagens beslut om studier och yrkesorientering i grandskola och gymnasieskola m. m. (prop. 1981/82:15, UbU 1981/82:6, rskr 1981/82:115) gäller i vissa delar även privatskolorna och riksinternatskolorna. Vad gäller statsbidrag till dessa skolors syo föreligger beslut endasi för budgetåret 1982/83. Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:100 bil. 12 s. 333 och 337, UbU 1981/82:18, rskr 1981/82:233) kommer SÖ att för ändamålet få disponera 142000 kr. för fördelning mellan privatskolorna och 100000 kr. för fördelning meUan riksinternatskolorna med hänsyn till varje skolas antal elever på olika nivåer, varefter varje skola får bestämma hur tilldelat belopp skall användas för syoinsatser.

Prop. 1982/83:1 59

Beträffande statsbidrag för syoinsatser vid privatskolorna och riksinternalskoloma avser jag att återkomma med förslag som kan föreläggas riksdagen i budgetpropositionen 1983.

Enligt särskilda förordningar lämnas statsbidrag för pedagogisk stödpersonal vid riksintematskolorna och Bergsskolan i Filipstad. För bidraget gäller ett invecklat system som tidigare var gemensamt för kommunernas gymnasieskolor och riksinternatskolorna samt Bergsskolan, men som nu inte längre gäller för kommunernas gymnasieskolor. Systemet bör förenklas. Enligt min mening bör det belopp som varje skola tilldelas för budgetåret 1982/83 fä gälla även för senare budgetår efter justering med hänsyn tiU kostnadsutvecklingen. En föratsättning är att skolan för sin gymnasiala utbildning i stort sett behåller hittillsvarande organisation i fråga om studievägar och klasser.

Studievägar och elevplatser i den gymnasiala utbildningen

För kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor kommer en ny planeringsordning att införas för tiden fr.om. den I juli 1983. Föreskrifter om gymnasieskolans planering finns i förordningen (1982:171) om elevplatser i gymnasieskolan. Del nya systemet innebär bl.a. all en treårsplanering införs och att länsskolnämnderna i stor utsträckning blir beslutande myndighet i stället för SÖ.

Vad gäller privatskolomas gymnasieskola föreskrivs i privatskolförordningen att varje privatskola skall omfatta de studievägar som regeringen bestämmer. I förordningen om riksinternatskolor föreskrivs att varje sädan skola omfattar de studievägar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, SÖ bestämmer. Enligt föreskrifter i regleringsbrev fastställer SÖ för privatskoloma och riksinternalskoloma antalet statsbidragsgmndande klasser av årskurs 1 i utbildningar motsvarande de två- och treåriga linjerna i gymnasieskolan.

Enligt min mening bör den nu beskrivna ordningen kunna gälla även i fortsättningen.

Intagningsplatsema vid riksinternalskoloma och Bergsskolan i Filipstad räknas f. n. av frän den totala ram som fastställs för elevplatser i kommunala gymnasieskolor enligt det nu gällande planeringssystemet.

Frågan huravida ramarna för elevplatserna i kommunemas gymnasieskolor i det nya planeringssystemet skall bestämmas på det sättet alt de inkluderar platser för riksintematskolorna och Bergsskolan i Filipstad eller om sådana platser skall ges en egen ram är av teknisk natur och bör behandlas i samband med att ramama bestäms. Jag ser inte anledning att nu gå in på den frågan.

Konferenser m. m.

Enligt nuvarande föreskrifter skall bestämmelserna om kollegier och konferenser m. m. i 3 kap. skotförordningen i dess lydelse vid utgången av

Prop. 1982/83:1 60

juni 1978 gälla för privatskolorna och riksinternatskolorna i tillämpliga delar. Likartade föreskrifter finns för Bergsskolan i Filipstad.

Nuvarande ordning innebär bl. a. följande skillnader i förhållande lill systemet för kommunernas grundskolor och gymnasieskolor. Del syslem för elev- och föräldrainflytande som har fastlagts i 2a och 2b kap. skolförordningen saknar motsvarighet för privatskolorna, riksinternatskolorna och Bergsskolan i Filipstad. I dessa skolor finns kollegium i stället för personalkonferens. Arbetsenhelskonferenser saknas (det finns inga föreskrifter om arbetsenheter i privatskolas och riksinternatskolas gmndskola). Ämneskonferenser är obligatoriska i privatskolorna, riksinternalskoloma och Bergsskolan i Filipstad. Klassråd saknas i dessa skolor. Särskilda sammankomster om syo är obligatoriska i privatskolorna och riksinternatskolorna. Det finns föreskrifter om alt biblioteksnämnd kan inrättas vid privatskolorna och riksinternatskolorna. Elevvårdskonferenser saknas såsom särskild konferens i privatskolorna, riksinternatskolorna och Bergsskolan i FUipstad. För en privatskola eller riksintemalskola med gymnasie-skolulbildning och Bergsskolan i Filipstad är samarbetsnämnd ett obligatoriskt organ. Samarbetsnämnden avgör frågor om avstängning och förvisning av elev från skolans gymnasieskola. I övrigt är samarbetsnämnden ett rådgivande organ, liksom i kommunernas gymnasieskolor. Det finns föreskrifter om elevmedverkan i olika organ vid de berörda skolorna, men dessa föreskrifter avser endast elever pä den gymnasiala nivån och endast klasskonferenser, ämneskonferenser och samarbetsnämnder.

Vissa skäl kan tala för att man för privatskolorna, riksinternatskolorna och Bergsskolan i Filipstad har ett enklare system än del som gäller för del allmänna skolväsendet. Jag vill i sammanhanget också erinra om att skolförfatlningsutredningen i april 1982 har lagt fram delbetänkandet (DsU 1982:5) Konferenser i skolan. Betänkandet innehåller förslag till ändringar i konferenssystemet för i första hand det allmänna skolväsendet. Ändringarna innebär bl. a. förenklingar. Belänkandet remissbehandlas f. n.

Jag anser alt samarbetsnämndernas befattning med frågor om avstängning och förvisning bör upphöra. Sådana frågor bör handhas av skolans styrelse på samma sätt som gäller inom det allmänna skolväsendet.

I reglerna för konferenser bör för privatskolorna och riksinternalskoloma göras endast sådana ändringar som är en naturlig följd av övergången fill Lgr 80. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vilka ändringar som är lämpliga. I övrigt föreslär jag inga ändringar i reglerna för konferenser vid privatskolorna, riksinternalskoloma och Bergsskolan i Filipstad i avvaktan på ställningstagande fill skolförfaltningsutredningens förslag.

Prop. 1982/83:1 61

12 Vissa frågor beträffande specialskolan och sameskolan

Även för de stathga skolformema specialskolan och sameskolan behövs en viss översyn av regelsystemen i enlighet med vad som fömtsälts i budgetpropositionen 1982 (prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 226).

Nuvarande förhållanden i korthet

För bam som på gmnd av synskada eller dövhet eller hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i gmndskolan finns en särskild skolform, nämligen specialskolan, som staten är huvudman för. De gmndläggande bestämmelserna om specialskolan finns i skollagen. Närmare föreskrifter finns i specialskolförordningen (1965:478). Regleringen för specialskolan bygger i princip på regleringen för grandskolan. Vissa skiUnader är nödvändiga med hänsyn bl. a. till elevemas handikapp och det förhåUandet att skolformen är statUg.

Sameskolan är en statlig skolform i vilken samers barn och, om särskilda skäl föreligger, även andra bam fär fullgöra skolplikten. Föreskrifter om sameskolan finns i sameskolförordningen (1967:216). Regleringen för sameskolan bygger i princip på regleringen för gmndskolan. Vissa skUlnader befingas av att undervisningen meddelas på svenska och samiska och skaU beakta frågor av betydelse för samemas kultur och levnadsförhållanden. Härtill kommer skillnader som beror på att skolformen är statlig.

En del av regleringen för specialskolan och sameskolan anknyter tiU vad som tidigare har gällt för grandskolan.

Enligt nuvarande föreskrifter gäller som läroplan för specialskolan och sameskolan 1969 års läroplan för grandskolan med vissa avvikelser och tillägg.

Ändringar fr. o. m. den 1 juli 1982

Regeringen har i budgetproposifionen 1982 (prop. 1981/82:100 bU. 12 s. 281 och 289) förordat att specialskolan och sameskolan läsåret 1982/83 skall övergå dll Lgr 80 i de delar som är möjliga inom ramen för gällande föreskrifter om organisation och medelstilldelning. Detta innebär i princip att mål och riktlinjer samt huvuddelen av kursplanema men däremot övergångsvis inte timplanema skall tillämpas. Riksdagen har godkänt regeringens förslag (UbU 1981/82:17, rskr 1981/82:232).

Regeringen har under våren lagt fram förslag fill sädana ändringar i skollagen som enligt regeringens mening bör träda i kraft den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:167). Vissa av dessa ändringar avser 28 a §, som innehåUer bestämmelser om specialskolan. Ändringarna utgår från att specialskolan i enUghet med förslaget i budgetpropositionen till skUlnad från gmndskolan under en övergångstid kommer att behälla vad som fortfarande kan kallas studievägar.

En del regeländringar för specialskolan och sameskolan genomförs inför

Prop. 1982/83:1 62

läsåret 1982/83 som en följd av andra riksdagsbeslut. Ändringarna rör bl. a. läromedd (prop. 1981/82:51, UbU 1981/82:8, rskr 1981/82:127) samt tjänster och besvärsbestämmelser (prop. 1980/81:107, UbU 1980/81:38, rskr 1980/81:395).

I övrigt kommer reglema för specialskolan och sameskolan alt kvarstå i princip oförändrade inför läsåret 1982/83. Kvar finns bl.a. sådana föreskrifter om arbetets anordning och konferenser m. m. som följer ett mönster som gällde för grandskolan före den 1 juli 1978.

Förslag om ändringar fr. o.m. den 1 juli 1983

Jag föreslår att specialskolan och sameskolan fr. o. m. läsåret 1983/84 skall fiUämpa Lgr 80 i dess helhet med de jämkningar som föranleds av dessa skolformers särskilda karaktär och med de övergångsbestämmelser som kan visa sig erforderliga.

Enligt Lgr 80 förekommer inte olika studievägar. Lgr 80 bygger på ett annat system och en annan terminologi. I stället för olika studievägar skall det på högstadiet finnas möjligheter fill studieval genom tUlvalskurser och genom altemativkurser (en aUmän och en särskUd kurs) i engelska och matemafik. Med hänsyn till detta behövs vissa ändringar i 28 a § skollagen. Jag redovisar dem i specialmotiveringen.

Inför läsåret 1983/84 måste också bl.a. reglema om arbetets anordning anpassas fiU det system som Lgr 80 innebär. Dessa regler finns f. n. främst i specialskolförordningen och sameskolförordningen. De utgörs till en del av hänvisningar till skolförordningen i nuvarande eUer äldre lydelse. Det bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra hur regelanpassningen skall utformas.

Enligt nuvarande föreskrifter skaU vissa av bestämmelserna om koUe-gier och konferenser m. m. i 3 kap. skolförordningen i kapitlets lydelse vid utgången av juni 1978 gälla för specialskolan och sameskolan i tillämpliga delar.

Nuvarande ordning för specialskolan och sameskolan innebär bl. a. följande skillnader i förhåUande fill systemet för kommunemas grundskolor. Det system för elev- och föräldrainflytande som har fastlagts i 2 a och 2 b kap. skolförordningen saknar motsvarighet för specialskolan och sameskolan. I dessa skolformer finns kollegium i stället för personalkonferens. Arbetsenhetskonferenser saknas (det finns inga föreskrifter om arbetsenheter). Ämneskonferenser är obligatoriska i specialskolan och sameskolan. Klassråd saknas där. Det finns inga föreskrifter om elevmedverkan i olika orgn i specialskolan. Däremot finns det särskilda bestämmelser om samarbetsnämnder i sameskolan. I en samarbetsnämnd ingår företrädare för eleverna och deras föräldrar.

Som jag nämnt har skolförfatlningsutredningen nyligen lagt fram förslag om vissa ändringar i konferenssystemet för bl. a. det aUmänna skolväsendet. I avvaktan på ställningstagande fill skolförfattningsutredningens för-

Prop. 1982/83:1 63

slag bör ändringarna i reglerna för specialskolan och sameskolan begränsas tUl vad som framstår som en naturUg följd av övergången tiU Lgr 80. Del bör ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vUka ändringar som är lämpliga.

13 Ikraftträdande m. m.

Som jag nämnde redan inledningsvis, bör de ändringar i skoUagen som föranleds av mitt förslag träda i kraft den Ijuli 1983. Frågan om behovet av särskilda övergångsanordningar behandlar jag i specialmotiveringen.

Även de nya reglerna i fråga om statsbidrag bör träda i kraft den 1 juli 1983. Detsamma gäller som jag redan uttalat de regeländringar i övrigt för de nu statsunderstödda fristående skolorna och för sameskolan och specialskolan som jag föreslår för att anpassning skaU ske till de förändringar som har skett för grandskolan och gymnasieskolan. Det bör få ankomma på regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer att avgöra vUka övergångsanordningar som kan behövas.

Skolförfattningsutredningen har i sitt belänkande (DsU 1982:5) Konferenser i skolan utgått från att de nya regler som utredningen föreslår skall kunna träda i kraft den 1 juh 1983. Det är i dag för tidigt att ta ställning till om och i så fall när utredningens förslag bör genomföras. De förslag rörande konferenser som jag har lagt fram i det föregående och som alltså avses träda i kraft den I juli 1983 gäller sådana förändringar som är en naturlig följd av skolomas fullständiga övergång tUl Lgr 80 fr. o. m. läsåret 1983/84. Om det med anledning av utredningens förslag visar sig lämpligt att redan tUl den 1 juli 1983 genomföra längre gående förändringar får hithörande frågor tas upp på nytt.

14 Upprättat lagförslag

I enlighet med var jag nu anfört har inom utbildningsdepartementet upprättats förslag tUl lag om ändring i skoUagen (1962:319).

Lagförslaget bör fogas tiU regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 6.

15 Specialmotivering till lagförslaget

Som jag redan nämnt avser jag alt senare i år ta upp frågan om en ny skoUag, som kan träda i kraft tidigast den I juli 1983.1 det sammanhanget behandlar jag dels skolförfattningsutredningens förslag i betänkandet (Ds U 1981:4) Skollagen, dels vissa ytteriigare förslag rörande skollagen. Ett

Prop. 1982/83:1 64

sådant förslag är det som har lagts fram av SEH-kommittén i betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen. Ett annat förslag som jag återkommer tiU rör 39 § skollagen och problematiken kring tvångsmedel för skolpliktens fullgörande. Det är ett förslag från skoladministra-fiva kommittén (U 1978:17) i promemorian Decentralisering och förenklingar av vissa skoladminislrativa frågor (PM 29 daterad 1979-12-14).

De lagbestämmelser som jag nu föreslår avses träda i kraft den 1 juli 1983. Jag får i rådande läge utgå från att den nuvarande skollagen fortfarande gäller vid den lidpunkten. Det bUr därför nu ett förslag fill lag om ändring i den lagen.

Mitt lagförslag ulgår från den lydelse skoUagen kommer att ha den 1 juli 1982, om riksdagen i de delar som här är av intresse bifaller regeringens nyligen framlagda förslag om ändringar i skollagen enligt prop. 1981/82:167.

De ändringar som nu föreslås i skollagen begränsar sig lUl följande.

I lagens inledande kapitel görs vissa smärre ändringar med hänsyn bl. a. till att benämningen fristående skola införs (en ny paragraf, 3a§, och ändringar i 6 §).

Mina förslag rörande skolpHktens fullgörande i fristående skolor föranleder ändringar i 33 och 34§§ samt tre nya paragrafer, 33a, 34a och 34b §§. Härtill kommer följdändringar i 10, 36 och 39a§§.

Vad jag har förordat angående bl.a. fillsynen över undervisningen för skolpliktiga i de fristående skoloma föranleder tre nya paragrafer i 9 kap., 50a-50c §§. Härtill kommer en följdändring i 21 §.

I 28 a § görs ändringar med anledning av att specialskolan enligt vad jag förordat läsåret 1983/84 helt skaU gå över lUI systemet enligt den nya läroplanen för gmndskolan (Lgr 80).

3a§

I 6§ i dess nuvarande lydelse föreskrivs i första stycket att med skola avses i lagen grandskola, specialskola eller gymnasieskola, om inte annat anges. Denna förklaring flyttas nu till den nya 3 a §. Ett skäl tiU detta är att ordet skola i dess nyss angivna speciella betydelse används redan i 4 och 5 §§. Ett annat skäl är mitt förslag att termen fristående skola i fortsättningen skall användas i skollagen såsom beteckning för skolor med enskild huvudman. Termen bör lämpligen förklaras i samband med att den speciella betydelsen av ordet skola anges. Förklaringar och definitioner bör naturligen sammanföras i en särskUd paragraf och inte stå i 6§, som också innehåller annat.

Med hänsyn till sistnämnda synpunkt bör också i 3 a §, och inte som nu i 6§, anges i vilken betydelse ordet föräldrar används i skollagen. Det innebär alt andra stycket av 6§ upphävs.

Prop. 1982/83:1 65

Begreppet fristående skola m.m.

F.n. används i skollagen uttrycken enskild skola och - på ett enda ställe, nämligen i 33§ - offentlig skola. Varken det ena eller det andra uttrycket förklaras i lagtexten. Det är helt klart att enskild skola inrymmer fall där huvudmannen är en enskUd fysisk eller juridisk person och att offentlig skola inrymmer fall där verksamheten bedrivs med statligt, kommunalt eUer landstingskommunalt huvudmannaskap i offendigrättsliga former. Vad man emeUertid kan fråga sig är huravida en skola som med en offentlig huvudman drivs i samma former som gäller för enskilda skall karaktäriseras som offentlig skola eller som enskild skola. En annan fråga som mot bakgrand av skollagens reglering kan ställas är i vad mån staten eller en kommun eller landstingskommun får driva en skola för skolpliktiga elever i privaträttsliga former. Frågorna torde f. n. sakna praktisk betydelse. Nuvarande regelsystem utesluter emellertid inte alt en skola för skolpliktiga elever har en offentlig huvudman utan att för den skuU drivas i en form som är kännetecknande för offentlig verksamhet. Sålunda kan en kommun enligt förordningen (1970:333) om riksintematskolor i samma form som en enskild driva en riksinternatskola. Den av landets två riksintematskolor som har en kommun som huvudman bedriver emellertid undervisning endast på gymnasial nivå.

Den problematik som jag nu har berört får övervägas i samband med tiUkomsten av en ny skollag.

Mitt förslag till definition av frislående skola innebär av naturliga skäl inle någon begränsning lUl skolor med undervisning på grandskolnivå. Men i och med att termen i skollagen enligl mitt förslag används endast i bestämmelser om skolor med sådan undervisning får termen, såvitt gäller tillämpningen av skollagen, prakfisk betydelse endasi för dessa.

De bestämmelser som handlar om fristående skolor fömlsälter för sin tillämpning att den som driver verksamheten kan ta ansvar för denna inför det allmänna och inför dem som anlitar skolan. För verksamheten måste alltså finnas en ansvarig huvudman som har rättskapacitet, dvs. som enligt rättsordningen kan ha rättigheter och skyldigheter.

Enligt definitionen avses med fristående skola en skola för vilken en enskild fysisk eller juridisk person är huvudman.

Med enskild juridisk person åsyftas ett i privalrältsliga former bildat rättssubjekt. Om, för att ta ett exempel, en stiftelse är huvudman för skolan är denna en fristående skola oberoende av vilka privata och offentliga rättssubjekt som på ett eUer annat sätt har medverkat tUl stiftelsebildningen. Men om, för att ta ett annat exempel, en kommun själv och inte ett av kommunen bildat enskilt rättssubjekt är huvudman för en riksinternatskola räknas inte denna som fristående skola i skollagens mening.

Ordet fristående kommer aUtså att syfta på att verksamheten drivs utanför vad som kan kaUas det allmänna skolväsendet, varmed då avses skolor som drivs av offenfiig huvudman även om det såsom i fallet med 5 Riksdagen 1982183. 1 saml. Nr I

Prop. 1982/83:1 66

riksintematskolan inte sker i former som är kännetecknande för offentlig verksamhel.

Av större intresse än gränsdragningen mot vad som kan kallas offentlig skola är kanske gränsdragningen mellan skola och annan undervisningsverksamhet. SEH-kommittén har behandlat den frågan i betänkandet (Ds U 1980:3) Enskild undervisning enligt 35 § skollagen. Jag kommer atl ta upp hithörande frågor i samband med mitt förslag till ny skollag. När del gäller betydelsen av "skola" i termen fristående skola vill jag peka på följande.

Vad som menas med skola kan ha betydelse huvudsakligen när det gäller att ta ställning fiU om ett godkännande enligt reglema för fristående skolor skall lämnas. Man kan med andra ord fråga sig vilka fömtsättningar som måste vara uppfyllda för att ett godkännande inte skall vägras redan på den gmnden att det inte rör sig om en skola.

I själva ordet skola ligger atl det är fråga om verksamhel för undervisning av elever i gmpp. Verksamheten måste vara inställd på viss varaktighet och får inte vara av bara tillfällig karaktär. Den måste vara inriktad på grappundervisning men behöver inle nödvändigtvis genomgående och vid varje tidpunkt bedrivas på detta sätt.

Undervisning som någon anordnar enbart för bam som står under hans eller hennes vårdnad kan inte räknas som skola. Det måste vara fråga om verksamhet som innebär att anordnaren gentemot utomstående åtar sig att tillhandahålla undervisning.

Som framgår av vad jag tidigare anfört och återkomrrier till i det följande är kraven för att en fristående skola skall kunna godkännas för skolpliktens fuUgörande så pass stora, att frågan om gränsdragningen mellan skola och icke skola knappast behöver ställas på sin spets. Del som inte är skola torde inte uppfylla de andra krav som ställs för godkännande.

Frågan om under vilka fömtsättningar det för ett enskilt barn skall kunna medges att skolplikten fullgörs på annat sätt än i en offentlig eller godkänd fristående skola kommer jag, som jag nämnt, att ta upp i samband med arbetet på en ny skollag.

Föräldrabegreppet

Enligl föräldrabalken står ett bam under vårdnad av bägge eller den ena av sina föräldrar - i förekommande fall adoptivföräldrar - eUer av en särskilt förordnad förmyndare lUl dess barnet har fyllt arton år eller har ingått äktenskap. Vårdnadshavaren har i denna sin egenskap bl.a. etl ansvar för att bamet får ulbUdning. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition (1981/82:168) om vårdnad och umgänge m.m. Där föreslås bl.a. vissa förändringar i nuvarande bestämmelser om vårdnadshavare. Enligt förslaget skall vårdnaden om ett bam kunna anförtros åt en eller två särskilt förordnade förmyndare.

I skollagen används ordet föräldrar i betydelsen vårdnadshavare i föräld-

Prop. 1982/83:1 67

rabalkens mening (jämför prop. 1962:136 s. 63). Nuvarande formulering av 6§ andra stycket skollagen kan emellertid, för det fallet att bamet står under endast den ena förälderns vårdnad, ge intrycket atl även den andra föräldern omfattas av skollagens bestämmelser rörande föräldrar. Med hänsyn liU delta och mot bakgmnd av de i prop. 1981/82:168 föreslagna nya reglerna om vem och vUka som kan vara vårdnadshavare föreslår jag att bestämmelsen i 6 § andra stycket i samband med att den flyttas lUl 3 a § tredje stycket omformuleras, så att del i fortsättningen kommer att stå att med föräldrar avses barnets vårdnadshavare.

6§

Av skäl som jag anfört under 3 a § har de nuvarande första och andra styckena i 6§ med vissa justeringar i formuleringarna flyttats till 3 a §.

Kvar finns alltså endast del nuvarande tredje stycket. 1 detta har gjorts ett par ändringar. Dessa är endast språkliga och innebär en anpassning till etl modernare skrivsätt.

10 §

I 10§ anges de frågor i vilka det ankommer på kommunens skolstyrelse att besluta.

Av skäl som jag har redovisat i den allmänna mofiveringen anser jag att skolstyrelsen alltjämt skall vara den myndighet som beslutar i frågor om godkännande och återkallande av godkännande av fristående skola för skolpUktens fullgörande enligt 34 §. Som jag återkommer tiU i det följande föreslår jag att bestämmelserna i 34 § till skillnad från nu skall gäUa oberoende av om skolan får statsbidrag eller inte.

Vad gäller överklagande av skolstyrelsens beslut vUl jag erinra om att regeringen nyligen har förelagt riksdagen elt förslag liU lag om ändring i skoUagen (prop. 1981/82:167). Förslaget innebär bl.a. ändringar i skoUagens besvärsbeslämmelser. Av lagförslagets 53 och 54a§§ följer att skolstyrelsens beslut kan överklagas hos skolöverstyrelsen och atl överstyrelsens beslut i sin tur kan överklagas hos regeringen. Jag finner inte skäl att föreslå någon ändring i instansordningen för hithörande frågor. Jag vUl i sammanhanget som en särskild omständighet till stöd för bibehållande av regeringen såsom slutinstans erinra om att vissa fristående skolor kan vara statsunderstödda genom beslut av regeringen. Ett godkännande är gmnden för skolans verksamhet för skolpliktiga elever och därmed även en föratsättning för att statsbidrag skall lämnas. Därför bör regeringen i sista instans kunna pröva frågor om godkännande och återkallande av godkännande.

De nuvarande hänvisningarna i 10 § första stycket behöver ändras ull följd av mina förslag till 34 a och 34b§§. Dessa paragrafer reglerar nämU-gen inte frågor som skolstyrelsen skall besluta i.

Prop. 1982/83:1 68

2I§

Det nuvarande andra stycket av 21 § innehåller bestämmelser om att länsskolnämnden har alt öva fillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Jag föreslår att dessa frågor regleras i en senare paragraf i lagen, nämligen 50b §. Det får till följd att andra stycket av 21 § upphävs.

28a§

Förslaget i prop. 1981/82:167

I prop. 1981/82: 167 föreslås ändringar bl. a. i 24 och 25 §§ skollagen samt i 28a§ samma lag. I sistnämnda paragraf, som handlar om specialskolan, finns hänvisningar till bl. a. de båda förstnämnda paragraferna, som handlar om gmndskolan.

Ändringarna enligt prop. 1981/82:167 beror på all gmndskolan helt men specialskolan endast delvis övergår till den nya läroplanen för gmndskolan (Lgr 80) läsåret 1982/83.

Enligt den äldre läroplanen förekommer olika studievägar. Lgr 80 bygger emeUertid pä ett annat syslem och en annan terminologi. I stället för olika studievägar skall det på högstadiet finnas möjligheter till studieval genom tUlvalskurser och genom alternativkurser (en allmän och en särskild kurs) i engelska och matematik. Enligl prop. 1981/82:167 förestås därför såsomen första mening i andra stycket av 24 § en bestämmelse om att det utöver den för alla elever gemensamma undervisningen på gmndskolans högstadium anordnas olika kurser med hänsyn till skilda intresseinriktningar hos eleverna. Vidare föreslås såsom ett första stycke av 25 § en bestämmelse om att alternafiv i fråga om kurser i gmndskolan väljs av elevens föräldrar efter samråd med eleven och sedan upplysningar lämnals av skolan.

I specialskolan kommer emellertid under läsåret 1982/83 atl finnas kvar vad som fortfarande kan kallas studievägar. Mot den bakgmnden föreslås i prop. 1981/82: 167 atl hänvisningarna i 28a§ inte skall omfatta 24 § andra stycket första meningen och 25 § första stycket utan alt 28a§ i stället skall innehålla egna bestämmelser om studievägar och val mellan dem.

Det nya förslaget

Enligt mitt förslag i del föregående skall specialskolan fr. o. m. läsåret 1983/84 övergå helt fill Lgr 80. Systemet med studievägar kommer då all ersättas av ett system med olika kurser. Detta föranleder ändringar i 28a§. Bestämmelserna om studievägar och val mellan dem las bort. I stället vidgas hänvisningarna till 24 och 25 §§ lill att omfatta även de delar av paragraferna som handlar om olika kurser.

Prop. 1982/83:1 69

33 §

Nuvarande bestämmelser

F. n. finns i 33 § föreskrifter om två slags alternativ tiU grandskolan för skolpliktens fuUgörande. Skolplikten får enligt första stycket i dess nuvarande lydelse fullgöras i annan offentlig skola än grandskolan eller i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser som utfärdas av regeringen eller den myndighet regeringen förordnar.

Med annan offentlig skola än grandskolan åsyftas i praktiken vad som förr kaUades nomadskolan och numera kallas sameskolan (prop. 1975:8 s. 81). Det är en statlig skolform som regleras i sameskolförordningen (1967:216).

Vad gäller enskilda statsunderstödda skolor föreskrivs i Kungl. brev den 29 juni 1964 att skolplikt får fullgöras vid skola eller del av skola till vilken utgår statsunderstöd ur vissa angivna då förekommande anslag eller motsvarande senare tillkommande anslag. Detta innebär i dag atl skolplikten med stöd av 33 § skollagen får fullgöras i privatskolor som omfattas av privatskolförordningen (1967:270), riksintematskolor, Kristofferskolan, HiUelskolan och de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg. För atl skolplikten skall få fuUgöras i en annan fristående skola krävs att skolan har godkänts enligt 34 §.

I 33 § andra och tredje styckena finns föreskrifter om skolhälsovård för skolpliktiga elever. Dessa stycken tillkom år 1975 (prop. 1975:8 s. 81 och 85) som en ersättning för motsvarande föreskrifter i de författningar som numera kallas sameskolförordningen och privatskolförordningen.

Ändringarna

Skolförfatlningsutredningen har i sitt förslag till ny skollag en bestämmelse om skolpliktens fullgörande i sameskolan men ingen allmän bestämmelse om skolpliktens fullgörande i annan offentlig skola än gmndskolan motsvarande bestämmelsen i 33 §. Jag kommer i samband med behandlingen av utredningens betänkande atl ta ställning tUl frågan om behovet av en sådan allmän bestämmelse. F.n. finner jag inte skäl att föreslå någon ändring i paragrafen såvitt gäller offentlig skola.

Däremot föreslår jag att bestämmelserna om skolpliktens fullgörande i statsunderstödda fristående skolor utmönstras ur paragrafen. De särskilda bestämmelser som behövs för sådana fristående skolor som får statsbidrag bör enligt min mening tas in i en paragraf som handlar enbart om frislående skolor.

Jag anser alt det behövs sådana särskilda bestämmelser endast såvitt gäller skolhälsovård. Jag får i detta avseende hänvisa tiU vad jag kommer att anföra under 34 b §.

Den nuvarande bestämmelsen i 33 § första stycket om att skolplikt får fuUgöras i enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen förordnar, bör alltså

Prop. 1982/83:1 70

enligt min uppfattning upphävas utan att få någon motsvarighet på annat ställe i lagen. De allmänna bestämmelserna om godkännande av fristående skola för skolpliktens fullgörande bör gäUa oberoende av om statsbidrag lämnas fill skolan eller inte. Som jag redovisat under 10 § innebär mitt förslag att beslut i fråga om godkännande och återkallande av godkännande skall kunna överklagas hos skolöverstyrelsen och att skolöverstyrelsens beslut i sin tur skaU kunna överklagas hos regeringen. Om regeringen har förklarat en fristående skola berättigad till statsbidrag men godkännandet av skolan för skolpliktens fullgörande återkallas kan alltså det beslutet genom överklagande komma under regeringens prövning.

33a§

Första stycket

Första stycket handlar om skolpUktens fullgörande i fristående skolor. Det föreskrivs att skolplikten får fullgöras i en fristående skola, om skolan är godkänd enligl 34 §. Vidare erinras om att det i 34 a § finns bestämmelser om att skolplikten i vissa fall får fullgöras i annan frislående skola, om den har godkänts för ändamålet. I 34 a § regleras skolpliktens fullgörande i s. k. intemationella skolor.

Andra stycket

I sin nuvarande lydelse handlar 34 § om godkännande av ej statsunderstödda fristående skolor för skolpliktens fuUgörande. I det nuvarande tredje stycket står det att i en godkänd skola får barn, som inle har uppnått skolpliktsåldern, tas in i årskurs som motsvarar årskurs i gmndskolan endasi om sådan fömtsättning är för handen som avses i 32 § första stycket.

En motsvarighet lill det nuvarande tredje stycket av 34 § finns i tidigare nämnt Kungl. brev den 29 juni 1964, som innehåller bestämmelser om skolpliktens fullgörande i enskUda statsunderstödda skolor.

Enligt 32 § första stycket skollagen får barn, som inte har uppnätt skolpliktsåldern men som bedöms ha tillräcklig mognad för skolgång, tillåtas att börja skolgång i grandskolan höstterminen det kalenderår, då bamet fyUer sex år, med andra ord ett år tidigare än normaU. Av 10 § första stycket framgår att det är skolstyrelsen som beslutar i sådana ärenden.

Beträffande hänvisningen i 34 § tredje stycket tiU 32 § första stycket kan nämnas att det av förarbetena framgår att det är meningen atl kommunens skolstyrelse skall lämna tillstånd till påbörjande av skolgång i förtid även när barnet tas in i en enligt 34 § godkänd skola (prop. 1962:136 s. 58).

Den reglering som nu finns i 34 § tredje stycket och i de särskUda bestämmelsema för statsunderstödda skolor återfinns i sak oförändrad i 33 a § andra stycket i mitt förslag. Jag vill påpeka att den kommer att gälla även för sådana fristående skolor som enligl mitt förslag regleras i 34a§.

Prop. 1982/83:1 71

34 §

Enligt mitt förslag tUl ny utformning av 34 § skaU där anges under vilka fömtsättningar en fristående skola i normalfallet (jämför 34a§) skall godkännas för skolpliktens fullgörande och under vilka fömtsättningar godkännandet skall återkaUas. Såsom framgår av vad jag anfört under 33 a § har tUl den paragrafen förts viss reglering som nu finns i 34 §.

I sin nya utformning gäller 34 § för såväl statsunderstödda som ej statsunderstödda fristående skolor. Jag får därvidlag hänvisa till vad jag anfört under 33 §. Av 10 § första stycket framgår att det ankommer på kommunens skolstyrelse att besluta i frågor som avses i 34 §.

Första stycket

Liksom hittUls föreskrivs att godkännande skall lämnas, om vissa angivna fömtsättningar är uppfyllda.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitten 5.2 och 5.3) utförligt redovisat vUka krav som enligt min mening bör gälla och varför de bör gäUa.

Den nuvarande lagtextens formulering all skolans undervisning till art, omfattning och aUmän inriktning väsentligen skaU motsvara gmndskolans har som jag nämnt sin bakgmnd i överväganden som var aktuella i samband med grandskolans tillkomst. Enligt min mening bör nu införas en ny formulering som i möjligaste mån sammanfattar de överväganden som jag har redovisat i det föregående och i viss mån kompletterar i det följande.

Det är praktiskt taget omöjligt atl i en kort och med nödvändighet allmänt hållen formulering på ett för alla klart sätt fånga in just det som åsyftas men ingenting annat.

SEH-kommittén har föreslagit formuleringen att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans och även i övrigt väsentligen svara mot grandskolans mål.

Den indelning som SEH-kommittén gör passar enligt min mening väl in på de resonemang som jag, till stora delar i överensstämmelse med kommittén, har fört rörande fömtsättningarna för skolpliktens fullgörande i fristående skola. Jag viU särskilt peka på att det är angeläget att framhålla att skolgången skall ge inte bara kunskaper och färdigheter.

En och annan remissinstans tycks i kommitténs förslag fill formulering ha läst in längre gående krav på likheter med gmndskolan än som följer av motiveringen till texten.

Det ligger i sakens natur att lagbestämmelser om förulsättningama för skolpliktens fuUgörande i en fristående, skola måste läsas mol bakgmnd av bestämmelsernas syfte och med hänsyn till vad som uttalas i förarbetena. Vad del är fråga om är att säkerställa att skolplikten inte urholkas. En elev skaU inte genom skolgång i en fristående skola gå miste om något väsenfiigl som eleven skuUe ha fått i gmndskolan. Självfallet finns det inte något hinder mot att skolans undervisning omfattar ett ämne som saknas i grand-

Prop. 1982/83:1 72

skolan eUer att skolan som ett särskUt mål har alt ge en kristen fostran eller en utbildning med betoning av de estefiska värdena, för att ta några exempel.

För att försöka förebygga missförstånd av det slag som jag nyss berört föreslår jag att ordet "samma" undviks i lagtexten och atl det i denna talas om grandskolans "allmänna" mål. Jag föreslår formuleringen att skolans undervisning skall ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mol de kunskaper och färdigheter som gmndskolan förmedlar och alt skolan även i övrigt skall väsentligen svara mot gmndskolans allmänna mål.

Beträffande innebörden av kravet vill jag fill vad jag fömt har anfört foga några ytterligare kommentarer.

Jag behandlade i den allmänna motiveringen frågan om kunskaper och färdigheter i svenska språket. Som framgår av min redovisning pågår utredningsarbete beträffande bl.a. undervisningen av invandrarbarnen. Min syn på svenska språkets roll utgår från nuvarande förhållanden. Framtiden får utvisa om resultatet av utredningsarbetet eller andra nya faktorer mofiverar förändringar i synen pä bl.a. betydelsen av svenskspråkig undervisning för invandrarbarn och andra barn under deras skolpliktstid.

När det gäller föratsättningarna för skolpliktens fullgörande i en fristående skola måste man enligt min mening i rådande läge även när del gäller svenska språket utgå frän en jämförelse med gmndskolans nuvarande undervisning. De kunskaper och färdigheter i svenska språket som grundskolan förmedlar är av central betydelse för elevernas fortsatta tUlvaro här i landet. Den färdighelsnivå som elevema uppnår när del gäUer atl tala och skriva svenska är resultatet inte bara av lekfionema i ämnet svenska ulan också av alt undervisningen i andra ämnen bedrivs på svenska språket. Detta gäller både barn med svenska som modersmål och, normalt än mer, bam som har ett annat modersmål. Ett krav på en till stor del svenskspråkig undervisning måste därför ställas även på fristående skolor i allmänhet (beträffande skolor med internationellt inriktad undervisning för bl.a. här fiUfälligt bosatta barn får jag hänvisa till vad jag anför under 34a §).

Kravet på svenskspråkig undervisning fär inte sträcka sig längre än syflel med kravet mofiverar. Inslag av undervisning på ett annat språk måste givetvis få förekomma. Detta gäller naturligtvis oavsett om det andra språket är elevemas hemspråk eller inte. Det kan självfallet diskuteras var gränsen för kravet på svenskspråkig undervisning bör dras. Jag har redan i den aUmänna motiveringen uttalat uppfattningen alt den övervägande delen av undervisningen skall ske på svenska. Annars kan inle del allmänna kravet på att en fristående skola skall förmedla väsentligen det som gmndskolan ger anses uppfyllt. När jag talar om den övervägande delen fömlsälter jag alt undervisningen pä svenska språket, om den omfattar endast drygt hälften av hela undervisningen för eleverna, fär det angivna utrymmet främst inom ramen för ämnen där språkel kommer fill slor

Prop. 1982/83:1 73

användning och inte koncentreras lill ämnen där språket har mindre betydelse, t.ex. idrott och slöjd.

Del finns fall där det inte går alt tillämpa principen om en fill övervägande delen svenskspråkig undervisning pä samma sätt som annars. Jag tänker på fall där ett barn när det börjar sin skolgång i svensk skola har mycket bristfälliga kunskaper i svenska. För ett sådant bam behöver särskilda insatser göras med undervisning på barnets modersmål, innan bamet kan följa svenskspråkig undervisning. Hur lång tid som behövs innan undervisningen kan ske tiU övervägande delen på svenska varierar från bam tiU bam. Givelvis måste en fristående skola för varje barn få göra de särskilda insatser som bamet behöver i detta hänseende. Sådana insatser sker också inom grandskolans reguljära verksamhel.

I grandskolan förekommer på låg- och mellanstadierna såsom försöksverksamhet vissa anordningar med undervisning på hemspråk vilka i en del fall i praktiken sträcker sig längre i tid och omfattning än som krävs för att fillgodose det syfte som jag senast har berört. Erfarenhetema av denna försöksverksamhet kommer att ingå i underlaget för nu pågående utredningsarbete. Det är alltså en öppen fråga vad försöksverksamheten resulterar i. Försöksverksamheten bör inte kunna utgöra skäl för att godta motsvarande anordningar vid en frislående skola. Jag har i del föregående angett vad som t. v. bör gälla för de fristående skolornas del.

Enligt nuvarande bestämmelser gäller som krav för godkännande att den fristående skolan förestås av en person som har tillräcklig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola. Jag föreslår ingen motsvarighet till denna reglering i paragrafens nya lydelse. Enligt min mening ligger i del allmänna kravet på vad den frislående skolan skall förmedla krav på att undervisningen bedrivs på etl tillfredsställande sätt och på att skolan har den ledning som behövs för detta. Del finns inle skäl att ha föreskrifter om hur den fristående skolan skall uppfyUa dessa krav.

Andrå stycket

Enligt nuvarande föreskrifter skall ett lämnal godkännande återkallas, om skolan inte längre uppfyller angivna viUkor eller om det befinnes att undervisningen inte handhas med tillräcklig skicklighet eller att verksamheten annars inte bedrivs på ett tUlfredsställande sätt. En föratsättning för ålerkallelse är vidare atl rättelse inte vinns genom hänvändelse till skolans ledning.

I de vUlkor som fmns angivna i första stycket i den nya lydelsen ligger enligt min mening att undervisningen handhas med tillräcklig skicklighet och att verksamheten annars bedrivs på ett tUlfredsställande sätt. Jag vill i sammanhanget påpeka att endast sådana bristfalligheter som inverkar på verksamheten för eleverna är relevanta när det gäller frågan om skolplikten skaU få fullgöras i skolan. Att det kan finnas brister av annat slag -t. ex. att bokföringen inte sköts tUlfredsställande - kan föranleda ingripan-

Prop. 1982/83:1 74

de från samhällets sida på samma sätt som gäller för annan verksamhet än skola, men sådana brister bör inle i och för sig vara grund för ålerkallelse.

Jag anser alltså att som enda gmnd för ålerkallelse bör gälla att skolan inte längre uppfyUer villkoren för godkännande.

Liksom hittills bör gälla att tillfälle att avhjälpa bristerna skaU ges. Enligt min mening bör hänvändelse allfid ske till huvudmannen som ju är den för skolan ansvarige. Detta hindrar självfallet inte alt kontakt först tas med rektor eller motsvarande. En sådan ordning torde normalt vara den naturligaste.

34a§

Av skäl som har redovisats i den aUmänna motiveringen föresläs i denna paragraf bestämmelser om alt barn som är endast tillfälligt bosatta i landet eller som har andra särskilda skäl att få en undervisning med intemationeU inriktning får fullgöra sin skolplikt i en frislående skola med sådan undervisning (internationell skola), om skolan av regeringen har godkänts för ändamålet.

Den internationella inriktningen innebär att undervisningen förbereder elevema för fortsatt skolgång eUer annan verksamhet utomlands. Utgångspunkten är alltså en annan än den som gäller för gmndskolan och fristående skolor i allmänhet. Läroplanen blir en annan.

I detta sammanhang viU jag peka på följande när det gäller frågan om särskilda skäl för etl bam som inte är endast tillfälligt bosatt här i landet att få en internationellt inriktad undervisning. Ett sådant barn har i princip inte mindre behov än barn i aUmänhet av kunskaper i svenska och om svenska förhållanden. En internationell skola kan med sitt speciella syfte inte tUlgodose dylika behov i samma utsträckning som grandskolan och fristående skolor i allmänhet. Därför måste det föraisättas alt barnet på annat sätt än genom skolan — t. ex. genom särskilda insatser från föräldrarnas sida — får de kunskaper i nämnda avseenden som de behöver. Om denna grundläggande fömtsättning är uppfylld kan en intemationelll inriktad undervisning tänkas vara tiU nytta för barnet. Frågan om särskUda skäl föreligger för skolgång i en intemationeU skola beror således till mycket stor del på omständigheterna i del enskilda fallet.

Kraven för godkännande regleras i paragrafens andra stycke. Elt gmndläggande krav är att den internationella skolans undervisning som helhet betraktad skall vara likvärdig med grundskolans. I detta krav lägger jag in följande.

Undervisningen skall följa de allmänna principer om demokrafi, tolerans, jämlikhet, saklighet, allsidighet m. m. på vilka gmndskolan bygger. Kunskaper och färdigheter kan och måste för att skolan skall få sin särskilda inriktning avse delvis andra sakområden men den allmänna nivån bör inle få vara lägre än grandskolans.

Prop. 1982/83:1 75

I paragrafen finns én särskUd föreskrift om att skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som underlättar fortsatt skolgång utomlands.

I skolans internafionella inriktning ligger att undervisningsspråket genomgående kan vara ett annat än svenska.

Beträffande undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden föreskrivs i paragrafen atl sådan undervisning skall meddelas i den omfattning som de här tillfälligt bosatta eleverna behöver. Vad som behövs varierar från elev fill elev. Av betydelse är vistelsens varaktighet, vilka kontakter eleven har med svenskspråkig miljö och vUka möjligheter som eleven har att inhämta nödvändiga kunskaper utanför skolan. Det kan finnas fall där undervisning av nu berört slag inte behövs.

Ett godkännande av en internationell skola innebär alt skolplikten får fuUgöras där av vissa barn, aUtså barn som är tillfälligt bosatta i landet eller har andra särskilda skäl att få en undervisning med inlernafionell inriktning. Jag föreslår ingen särskUd anordning för kontroll av att en elev inle går i en sådan skola utan tUlräckUga skäl. HitlUlsvarande erfarenheter av skolor av detta slag ger inte anledning till någon sådan åtgärd. Jag utgår från att alternativet med internationellt inriktad undervisning kommer atl användas på rätt sätt även i fortsättningen. Regeringen bör självfallet inle godkänna en skola, om den inte inriktar sig på de berörda kategorierna utan är ett försök atl kringgå kraven enligt 34 §.

Liksom när det gäller fristående skolor som avses i 34 § skall etl lämnat godkännande återkaUas, om den internationella skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande. En föreskrift om detta finns i paragrafens tredje stycke.

34b §

F. n. finns i 33 § andra och tredje styckena föreskrifter om skolhälsovård för skolpliktiga elever vid bl. a. fristående statsunderstödda skolor. Jag får beträffande bakgmnden fiU dessa stycken hänvisa fill vad jag anfört under 33 §.

För de fristående statsunderstödda skolornas del tar föreskrifterna sikte på privatskolor — inkl. riksintemalskola med undervisning på gmndskolnivå - som omfattas av privatskolförordningen. Dessa skolor fär för närvarande etl särskill bidrag tiU skolhälsövården. Det finns redan nu andra statsunderstödda fristående skolor än dessa.

Jag avser att i samband med arbetet på en ny skollag ta upp frägan om en genereU skyldighet för bam och ungdomar i skolpliktig ålder alt, oberoende av om de går i grundskolan eller fullgör sin skolplikt på annat sätt, genomgå läkamndersökningar av de slag som görs inom skolhälsövården i grandskolan. Jag avser att samtidigt ta upp frågan om vem som skall svara för skolhälsovård för dem som inle går i gmndskolan eller någon motsvarande skola med offentlig huvudman.

Prop. 1982/83:1 76

I avvaktan på kommande ställningstaganden i dessa frågor föreslår jag att i 34 b § tas in bestämmelser som motsvarar regleringen i 33 § andra och tredje styckena för de fristående statsunderstödda skolornas del. Jag utgår från att de fristående skolor för skolpliktiga elever som i dag får statsbidrag lill skolhälsovård tills vidare får behålla detta med en däremot svarande skyldighet att svara för sådan verksamhet, även om bidragsgivningen sker inom ramen för etl nytt bidragssystem.

36 §

Första stycket

I den nuvarande ordalydelsen talas om motsvarigheten till grundskolans årskurs 9 i sådana skolor som avses i 33 och 34§§.

Enligt mitt förslag kommer inle bara 33 och 34 §§ ulan också 34 a § att innehålla beslämmelser om skolor i vilka skolplikten får fullgöras såsom alternativ till skolgång i grundskolan. Detta föranleder ändring i 36 § första stycket. Samtidigt vidtas vissa redakfionella ändringar i stycket i förenklande och moderniserande syfte.

Andra stycket

I detta stycke görs vissa smärre språkliga ändringar för att hela paragrafen skall anpassas till ett modernare skrivsätt.

39a§

I 39 a § finns bestämmelser om barn som på gmnd av synskada eller dövhet eUer hörsel- eller talskada inte kan följa undervisningen i gmndskolan, alltså bam för vilkas undervisning slaten svarar genom specialskolan.

Paragrafen består till stor del av hänvisningar lill sådana bestämmelser i skollagen som rör bam vilka normalt fullgör sin skolplikt i gmndskolan.

Jag har i del föregående föreslagit ändringar i 33, 34 och 36§§. Vidare har jag föreslagit att en 33a§, en 34 a § och en 34 b § skall införas. Detta påverkar de nuvarande hänvisningarna i 39a§.

I sin nya lydelse har 33 § betydelse endast för sameskolan. Den bör alltså inte omfattas av någon hänvisning i 39a§.

34 a § är inte tänkt att få någon fillämpning på barn som avses i 39 a § och bör alltså inle omfattas av någon hänvisning i den paragrafen.

Däremot kan 34 och 36 §§ även i sina nya lydelser liksom 33 a och 34 b §§ tillämpas på bam som avses i 39a§. Det lär dock knappast bli aktuellt i praktiken. Mot den bakgmnden ser jag inte anledning att nu överväga bestämmelser som bättre än de angivna föreskrifterna skulle passa för barn som avses i 39a §. Denna fråga får tas upp i samband med arbetet på en ny skollag.

T. v. bör göras endast vissa mindre ändringar i 39a§ första och tredje styckena.

Prop. 1982/83:1 77

50a §

Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att de i kommunen bosatta bamen fullgör sin skolplikt. Om detta inte sker på annat sätt, skall de delta i undervisningen i gmndskolan. Skolstyrelsen behöver därför uppgifter om skolpliktiga bams skolgång i fristående skolor. Föreskrifter om skyldighet att lämna uppgtfter i bl. a. sådana faU finns f n. i 2 kap. 13 § skolförordningen. En sådan reglering beträffande fristående skolor hör emellertid hemma i skollagen.

Detta är bakgmnden tUl 50a §. Om en skolpUktig elev börjar eller slutar vid en fristående skola skaU huvudmannen för skolan enligt denna paragraf snarast lämna uppgift om detta till skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd.

I 2 kap. 14 § skolförordningen finns föreskrifter om uppgiftsskyldighel för den som förestår undervisningen vid annan skola än gmndskolan i fall där en skolpliktig elev utan giltig orsak är frånvarande i större utsträckning. Anmälan skall i så fall ske fill skolstyrelsen i elevens hemkommun, varvid skolstyrelsen skall pröva om eleven skall åläggas skolgång i gmndskolan. Denna reglering sammanhänger med frågan om tvångsmedel för skolpliktens fullgörande (jämför 39 § skollagen). Nu berörda frågor avser jag att ta upp i samband med arbetet på en ny skollag. Tills vidare får regleringen i 2 kap. 14 § skolförordningen stå kvar.

50b §

Denna paragraf avses för länsskolnämndernas del motsvara den nuvarande regleringen i 21 § andra stycket. Härtill kommer föreskrifter om SÖ: s fillsyn i motsvarande fall. Skollagen saknar f n. bestämmelser om sådan tUlsyn från SÖ: s sida. Enligt den nuvarande instmktionen för SÖ skall denna ha inseende över undervisningen av skolpliktiga barn, men någon Uknande föreskrift finns inte i förordningen (1981:1371) med instmktion för den statliga skoladministrationen, vUken den 1 juli 1982 ersätter de nuvarande instmkfionema för SÖ och länsskolnämnderna.

Vad gäller innehållet i SÖ: s och länsskolnämndernas tUlsyn vill jag erinra om vad jag anförde i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.2).

Liksom i fråga om gmndskolan blir av naturliga skäl SÖ: s tillsyn av huvudsakligen övergripande slag, medan länsskolnämnderna utövar en mera direkt tiUsyn.

Särskilt länsskolnämnderna bör genom bl. a. besök hålla sig informerade om verksamheten vid de fristående skolorna. TiU en del kan de få information genom skolstyrelsen i kommunen. Enligt 50 c § har skolstyrelsen den omedelbara tillsynen. Av 10 § framgår att det för fristående skolor i aUmänhet är skolstyrelsen som har att på förekommen anledning ta ställning till om ett lämnat godkännande skall återkallas.

Beträffande intemationella skolor är det regeringen som avgör frågor om godkännande och återkallande av godkännande. Mot den bakgmnden spe-

Prop. 1982/83:1 78

lar skolstyrelsen i kommunen inte samma roll för tillsynen över en intemationeU skola som den gör för liUsynen över fristående skolor i allmänhet. SÖ och länsskolnämnderna bör därför i sin fillsyn över undervisningen av skolpliktiga särskilt uppmärksamma de intemafionella skolorna.

Föreskrifterna i 50b§ tar inle sikte på sådana tillsynsuppgifter som enbart beror på atl den fristående skolan får statsbidrag. Sådana tillsynsuppgifter får regleras genom statsbidragsföreskrifterna.

Föreskrifterna i 50 b § om tUlsynen över fristående skolors undervisning för skolpliktiga elever läcker i och för sig även frislående skolor som motsvarar specialskolor. Detta torde dock inte få någon betydelse i praktiken.

Vad gäller tiUsynen över undervisningen för skolplikliga på sjukhus och andra insfitufioner vUl jag erinra om bestämmelserna i 24 § tredje stycket och 48 § andra stycket skollagen. Enligt dessa bestämmelser kan en kommun, med stöd av föreskrifter som regeringen meddelar, genom annan anordna särskild undervisning för barn, som på gmnd av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete. Sådana av regeringen meddelade föreskrifter finns i 5 kap. 45 § skolförordningen.

TUlsynsansvaret enligt 50 b § inrymmer inte enskild undervisning enligt 35 §. Frågan humvida det i skollagen bör tas in beslämmelser om etl sådant liUsynsansvar för SÖ och länsskolnämnden får övervägas i samband med arbetet på den nya skoUagen.

50c §

1 denna paragraf finns föreskrifter om skolstyrelsens tUlsyn över undervisningen för skolpUktiga i fristående skolor. Både skolor enligt 34 § och skolor enligl 34 a § omfattas av tillsynsansvaret. Detta gäller oavsett om de är statsunderstödda eller inle.

Såsom framgår av 50 b § står undervisning som nu nämnts under SÖ: s och länsskolnämndens tiUsyn. I 50c§ föreskrivs att skolstyrelsen skall ha den omedelbara fillsynen. Skolstyrelsen kan följa verksamheten på nära håll och därmed lämna länsskolnämnden värdefull information.

I och med atl frågor om godkännande och återkallande av godkännande beträffande fristående skolor som avses i 34 § avgörs av skolstyrelsen har denna ett särskilt ansvar för att hålla sig informerad om sådana skolors verksamhet och att på etl så fidigt stadium som möjligt försöka komma till rätta med eventuella svårigheter.

Skolstyrelsen skaU emellertid självfallet också följa de internationella skolornas undervisning för skolpliktiga. Om aUvarligare problem visar sig föreligga, ankommer det pä skolstyrelsen atl omgående fästa länsskolnämndens uppmärksamhet på dessa.

Föreskrifterna i 50c§ innebär ingen skyldighet för skolstyrelsen att fuUgöra sådana tillsynsuppgifter som enbart beror på alt statsbidrag lämnas tUl den fristående skolan.

Prop. 1982/83:1 79

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I juli 1983.

Mina förslag rörande godkännande av fristående skolor föranleder vissa övergångsanordningar.

Normalt skall enligt såväl de äldre som de nya bestämmelserna fråga om godkännande prövas av skolstyrelsen. I sådana fall bör ett godkännande som har meddelats enligt äldre bestämmelser och som aUtjämt gäller vid utgången av juni 1983 få fortsätta att gälla intill utgången av juni 1984, om det inte har lämnats för kortare tid eller återkallas med stöd av de nya bestämmelserna. En föratsättning för sädan fortsatt giltighet bör vara att skolpliktiga elever har börjat vid skolan före den 1 juli 1983. Jag föreslår en särskild övergångsbestämmelse om detta. Mitt förslag innebär alltså att skolstyrelsen elt år efter den nya regleringens införande — således vid behov en viss anpassningstid för skolorna - måste ompröva tidigare lämnade godkännanden. Jag anser detta befogat med hänsyn lill all 34 § i den nya lydelsen med tillhörande motiveringar ger ett i viss mån nytt underlag för prövningen.

Regeln om fortsatt giltighet av godkännande som meddelats med stöd av äldre bestämmelser bör alltså inte gälla, om den fristående skolans verksamhet för skolplikfiga elever inleds först efter utgången av juni 1983.1 ett sådant fall bör krävas ett godkännande enligt de nya bestämmelsema.

De nya bestämmelsema om godkännande omfattar även statsunderstödda fristående skolor. F. n. får skolplikten fullgöras i sådana skolor med stöd av bestämmelser som avses i 33 § första stycket skoUagen i dess nuvarande lydelse. Denna reglering kommer att upphöra. Därför måste inför den 1 juli 1983 godkännanden meddelas även för de redan statsunderstödda frislående skoloma för att skolplikten också i fortsättningen skall få fullgöras där.

I vissa fall skall godkännande av fristående skola för skolpliktens fullgörande lämnas av regeringen. Jag anser att regeringen i förekommande fall inför den 1 juli 1983 bör lämna godkännanden enligt de nya bestämmelserna om där angivna krav är uppfyllda. Tidigare godkännanden som meddelats med åberopande av äldre föreskrifter bör alltså inte längre gälla.

Med tanke pä fall av de slag som jag nu berört föreslår jag en särskild övergångsbestämmelse om att fråga om godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen eller enligt 34 a § kan prövas före lagens ikraftträdande.

16 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

17 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemstäUan.

Prop. 1982/83:1 80

Bilaga I

Sammanfattning av SEH-kommitténs betänkande (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever

1 Vissa principiella förutsättningar för skola med enskild huvudman

SEH-kommittén har i sitt betänkande redovisat gäUande rätt och sin syn på de principiella föratsättningarna för fristående skolor. Därvid har kommittén behandlat sädana aspekter som internationella förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten och behov av fristående skolor ur samhällets resp. individers eller gmppers synvinkel.

1.1 Internationella förpliktelser

Rätlen till undervisning behandlas i flera internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt. Till dessa hör främst dels etl första tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rätfigheterna och de gmndläggande friheterna, dels en av Unescos generalkonferens den 14 december 1960 antagen konvention mot diskriminering inom undervisningen, dels två av FN:s generalförsamling den 16 december 1966 antagna konventioner, nämligen internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt internationella konventionen om medborgerliga och politiska rätfigheter.

Konventionernas bestämmelser om rätten till undervisning skall ses mol bakgmnd av art. 26 i den av FN:s generalförsamling den 10 december 1948 antagna allmänna förklaringen om de mänskliga rätfigheterna, en förklaring som inte är en konvention och alltså inte bindande som en sådan.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna

I art. 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna uttalas att envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till alt stärka respekten för människans gmndläggande fri- och rätfigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt befordra FN:s verksamhet för fredens bevarande. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer enligt artikelns tredje moment i främsta rammet barnens föräldrar.

Prop. 1982/83:1 81

Första tilläggsprotokollet tiU Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

I art. 2 i första liUäggsprotokoUet till Europarådets konvenfion angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna stadgas att ingen fär förvägras rätten till undervisning samt att staten, vid utövandet av den verksamhet slaten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning, skaU respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Unesco-konventionen mol diskriminering inom undervisningen

Unesco-konventionen mot diskriminering inom undervisningen innehåller bestämmelser om undanröjande av diskriminerande företeelser inom undervisningen och anger också vissa allmänna principer för staternas undervisningspolitik.

Enligt art. 1 förstås i konventionen med diskriminering varje åtskillnad, uteslutning, begränsning eUer fördel på grund av ras, färg, kön, språk, reUgion, politiska eUer andra åsikter, nationeUt eller socialt ursprang, ekonomiska villkor eller börd, vars syfte eUer verkan är atl omintetgöra eUer inskränka likställighet inom undervisningen.

I art. 2 anges vissa fall som, då de är tillåtna i en stat, inte skall anses utgöra diskriminering i konventionens bemärkelse. Elt sådant fall är inrättande eller bibehäUande av privata läroanstalter. Därvid fömtsälts att ändamålet med dessa inte är att utesluta någon gmpp utan att erbjuda utbildningsmöjligheter utöver dem som ges av de offendiga myndigheterna. Vidare fömtsälts att dessa läroanstalter förvaltas i enlighet med nämnda ändamål och att den undervisning som meddelas överensstämmer med de standardkrav som må ha fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter, särskilt för undervisning på samma nivå.

Enligt art. 3 gör konventionsstaterna vissa utfästelser för att avskaffa och förhindra diskriminering. De förbinder sig bl. a. att upphäva varje författningsbestämmelse och förvaltningsföreskrift samt avskaffa varje förvaltningspraxis, som innefattar diskriminering inom undervisningen. De förbinder sig också att inte tillåla atl offendiga myndigheter gör åtskillnad i behandlingen av landets egna medborgare, utom på grand av förtjänst eller behov, i vad avser skolavgifter och beviljande av stipendier eller andra former av studiehjälp samt att inte, i någon av de stödformer som utgår fill läroanstalter från offentliga myndigheters sida, tillåta några inskränkningar eller fördelar som enbart grandar sig på att eleverna tillhör en viss gmpp.

Enligt art. 4 skall statema bl. a. göra den gmndläggande skolundervisningen avgiftsfri och obligatorisk.

Art. 5 innehåller allmänna uttalanden om undervisningens uppgift atl främja förståelse meUan folken och stärka respekten för mänskliga rättigheter. Vidare förklarar sig konventionsstaterna vara ense om bl.a. följande. Det är väsentligt att respektera föräldrars frihet, för del första, atl 6 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 82

välja andra läroanstalter för sina barn än dem som upprätthålls av de offentliga myndigheterna men som motsvarar de minimikrav för undervisning som må ha fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter och, för det andra, att på etl sätt som överensstämmer med formerna för landets rättstillämpning tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran i enlighet med föräldrarnas övertygelse. Det är väsenfiigl att filler-känna medlemmar av nafioneUa minoriteter rätt att bedriva egen undervisningsverksamhet, innefattande upprätthållande av skolor samt, beroende på varje stats undervisningspolilik, användning av eller undervisning i deras eget språk, under fömtsättning bl. a. att undervisningens nivå inte är lägre än den aUmänna nivå som fastställts eller godkänts av vederbörande myndigheter. Art. 5 avslutas med att konvenfionsstatema förbinder sig att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de principer som uppställts i artikeln.

FN'konventlonerna

Intemationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter innehåller i art. 13 en rad föreskrifter som syftar till att vidga möjlighetema för den enskilde att få lämplig ulbUdning. I mom. 1 erkänner konvenfionsstatema rätten för envar till utbildning och förklarar sig vara överens om vissa mål för utbildningen som är formulerade i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anges i art. 26 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rätfigheterna. Metoderna för att uppnå dessa mål anges i mom. 2, där det bl. a. sägs att grandskoleundervisningen skaU vara obligatorisk och kostnadsfritt fillgänglig för alla. Enligl mom. 3 förpliktar sig konvenfionsstatema att respektera föräldrars frihet att dels för sina barn välja andra skolor än dem som inrättats av offentlig myndighet, såvida läroplanema läcker vad som från det offentligas sida må ha föreskrivits eller godkänts som minimistandard, dels tillförsäkra sina bam den religiösa och moraliska fostran, som står i överensstämmelse med föräldrarnas övertygelse. Enligt mom. 4 får intet i artikeln tolkas såsom medförande inskränkning i den enskildes eller organisationers rätt att granda och driva undervisningsanstalter, under fömtsättning alt de i första momentet av artikeln uppställda principema iakttas och att undervisningen står i överensstämmelse med vad som från det offendigas sida angetts som minimistandard.

Även i internationeUa konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter finns ett stadgande om att konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars frihet att tUlförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran som är i överensstämmelse med deras egen övertygelse (art. 18 mom. 4).

Förbehåll från svensk sida

Vid ratificeringen av första tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de gmndläggande

Prop. 1982/83:1 83

friheterna gjordes från svensk sida förbehåU mot art. 2 i protokollet (jfr prop. 1953: 32, UU 1953:1, rskr 1953:124). Enligt förbehåUet kunde Sverige inte medge föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina bam erhålla befrielse från skyldigheten att delta i delar av de allmänna skolornas undervisning. Vidare förklarades från svensk sida att befrielse från krislendomsundervisningen i de allmänna skolorna endasi kunde medges för bam som har annan trosbekännelse än svenska kyrkans och för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad. Reserva-fionen innebar inte någon inskränkning i föräldrarnas rätt att välja skola med enskild huvudman för sina barn.

Det gjordes inte något motsvarande förbehåll mot art. 5 i Unesco-konventionen, art. 13 mom. 3 i internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kuhurella rättigheter eUer art. 18 mom. 4 i internafionella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, när dessa konventioner ratificerades (jfr prop. 1967:36, UU 1967:14, rskr 1967:369 och prop. 1971:125, UU 1971:13, rskr 1971:270). I propositionen angående godkännande av Unesco-konventionen — vUken inte tillåter reservationer — erinrade föredraganden om att statsmakterna vid skilda tillfällen beslutat atl religionsundervisningen inom det allmänna skolväsendet skall vara objekfiv och att det enligl skollagen finns möjlighet tiU befrielse från undervisning i kristendoms- resp. religionskunskap för elev som tillhör annat trossamfund än svenska kyrkan.

Vissa förbehåll gjordes i samband med ratificeringen av FN-konventio-nerna, men dessa förbehåU avsåg inle sådana bestämmelser som rör undervisning.

Allmänt om konventionsförpliktelserna

Genom att tillträda konvenfionerna har Sverige gentemot de övriga konventionsstaterna förpliktat sig att, så snart konventionerna trätt i kraft (vUket skett för samdiga här nämnda konvenfioner), tillförsäkra enskilda personer de i konventionerna angivna fri- och rättigheterna.

I vissa länder är konvenfioner direkt tUlämplig nationell rätt. I Sverige blir emellertid en konvention inte automatiskt tillämplig nationell rätt genom att Sverige tillträder konventionen. Detta har fastslagits i rättspraxis genom domar som högsta domstolen, regeringsrätten och arbetsdomstolen har meddelat under 1970-talet.

Lagstiftning är det normala sättet att i svensk rätt inlemma en konvenfion som Sverige tillträder. Någon lagstiftning behövs dock inte, om redan gällande lagbestämmelser och andra rättsprinciper är tillräckliga för att Sverige skall kunna fullgöra sina åtaganden enligt konventionen.

När Sverige fillträdde de ovan angivna konvenfionerna ansåg man att det inte behövdes någon ny lagstiftning. Gällande lag ansågs tillgodose de rättigheter som konvenfionerna värnar om. Tillträdet till konventionema fick därmed på lagstiftningsområdet endast den verkan, att handlingsfriheten beträffande framtida lagsfiftning inskränktes.

Prop. 1982/83:1 84

Internationella överenskommelser är ofta svåra atl tolka. Della gäller inte minst konventionerna om mänskliga rättigheter. Parterna i en intemationeU överenskommelse utgår inte sällan från helt olika förutsättningar. Många konventionsbestämmelser är allmänt hållna, delvis med tanke på att anslutningen till konventionen skall kunna bli så stor som möjligt. Det är också praktiskt tagel omöjligt atl vid formuleringen av konventionsbestämmelser som täcker ett stort område ta med i beräkningen alla olika frågor som kan aktualiseras i sammanhanget.

1.2 Föräldrarätten

1 6 kap. föräldrabalken finns bestämmelser om vårdnaden av barn. Barn står under vårdnad av bägge eller den ene av sina föräldrar eller av särskilt förordnad förmyndare till dess barnet har fyllt 18 är eller ingått äktenskap. Den som har vårdnaden om ett barn skall sörja för barnets person och ge det en sorgfällig uppfostran. Vårdnadshavaren skall se till att barnet får uppehälle och utbildning efter vad som är tillböriigt med hänsyn till föräldramas villkor och de tillgångar barnet kan ha samt barnets anlag.

Bestämmelserna om vårdnaden är av civUrältslig karaktär och reglerar vårdnadshavarens rättigheter och skyldigheter i förhällande till barnet. Föreskrifter om förhållandel mellan å ena sidan del allmänna och ä andra sidan barnel och vårdnadshavaren finns i offentligrättslig lagstiftning. Ett exempel är skollagens föreskrifter om skolplikten. Vårdnaden är avsedd att utövas med iakttagande av sådana offentligrätlsliga föreskrifter.

1.3 Begreppet skolplikt

Den svenska skollagen (1962: 319) anger fyra sätt, på vilka skolplikt kan fullgöras. Skolplikten kan fullgöras i den kommunala gmndskolan (31 §). Detta är det vanligaste sättet. Mer än 99 procent av de skolpliktiga barnen deltar i gmndskolans undervisning. Skolplikt kan också fullgöras utanför gmndskolan i t.ex. statsunderstödd enskild skola (33§) eller i annan enskild skola som godkänts för ändamålet (34 §) eller genom enskUd undervisning i hemmet (35 §).

Dä begreppet skolplikt ofta anses liktydigt med skolgång under ett visst antal år, finns det anledning att närmare belysa begreppets innebörd.

I proposition (1958:93) angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m. framhöll departementschefen bl.a. att

"benämningen skolplikt inte är helt adekvat, eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gå ett visst antal år i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet atl deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste mening och för del ändamålet godlages andra sätt än skolgång i vanlig betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att tillbringa så eller sä mänga år i skola eller genomgå ett bestämt antal årskurser."

Prop. 1982/83:1 85

Departementschefen framhöll vidare, att

"uttrycket skolplikt skymmer bort den numera dominerande synpunkten, att det för den enskilde föreligger en rätt till gmndläggande utbildning. Eftersom begreppet skolplikt har gammal hävd och svårligen kan ersättas med något bättre, bör det bibehållas."

Skollagen fastslår, att det skolpliktiga barnet äger rätt att få undervisning i grandskolan (23 §). Den fastslår vidare att barnet är skolpUktigt i åldern 7-16 år med vissa undantag (30 §) och atl det har skyldighet att delta i undervisningen i gmndskolan, om undervisningen inte ordnas på annat sätt (31 §). Skolplikten är fullgjord, då barnet tillfredsställande genomgått årskurs 9 i gmndskolan eller motsvarande årskurs i enskild skola eller "då eleven vid särskild prövning styrker sig äga motsvarande kunskaper" (36§). Här lyser skolpliktsbegreppets primära betydelse fram ("skyldighet att deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mätt av kunskaper i vidaste mening").

Skollagen betonar också föräldrarnas skyldighet att tiUse att det skolpliktiga bamet fullgör sin skolgång (38 §).

1.4 Behov av skola med enskild huvudman ur samhällets synvinkel

I en historik redovisas den roll som skola med enskild huvudman spelat för införandet av nya pedagogiska idéer och tankar. Inom den enskilda undervisningsverksamheten bedrevs en omfattande försöksverksamhet som i viss utsträckning kom till nytta i den allmänna skolan.

Med tanke på att det bedrivits ett omfattande pedagogiskt utvecklingsarbete sedan 1950- och 1960-talen och att den nya läroplanen för gmndskolan (1980 års läroplan, Lgr 80) ger utökade möjligheter till att lokalt pröva nya pedagogiska idéer och tankar, kan frågan ställas, om det ur samhällets synvinkel föreligger något behov av pedagogisk försöksverksamhet eller skolverksamhet av annat slag än den som ryms inom det allmänna skolväsendet.

Initiativ tUl försöksverksamhet inom skolan kommer vanligen från skolmyndigheterna, enskUda lärare, gmpper av lärare eller föräldrar. Varifrån initiativet än kommer, fömtsätts elt samarbete dels lärare emellan, dels mellan lärarna, skolledningen och eventuellt andra medverkande. Det kan emellertid förekomma att en lärare eller en gmpp av lärare och föräldrar inte har möjlighet att vinna gehör för sina idéer och uppslag fill försök. Skälen därtill kan vara att försöket bedöms alltför resurskrävande eller mindre angeläget än andra aktiviteter. Det kan också vara så atl verksamheten fiU sin art inte utan en ganska omfattande administrativ omgång låter sig samordnas med gällande regelsystem (jfr Waldorfskola). Möjligheten att i skola med enskild huvudman förverkliga idéer och uppslag kan vara större.

Prop. 1982/83:1 86

Verksamhet av försökskaraktär i skola med enskild huvudman kan i likhet med försöksverksamhet inom den allmänna skolan endast bedömas under verksamhetens gång och i efterhand. Effekterna av verksamheten är snarast av långsiktig art, och värdet för samhällels del av denna verksamhet är helt beroende av i vilken utsträckning de vunna erfarenhetema kan nyttiggöras inom den allmänna skolan.

Utvärderingen av Kristofferskolan i Slockholm — som redovisas över-sikdigt - visar, att verksamhet med specieU pedagogisk inriktning i skola med enskild huvudman kan vara av betydelse för den aUmänna skolan. Under föratsättning att de erfarenheter tillvaratas som görs vid skolor med enskUd huvudman där pedagogisk försöksverksamhet bedrivs, synes sådana skolor fylla etl behov vid sidan av det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom den allmänna skolan.

Svårigheten atl utnyttja vunna erfarenheter skaU inte underskattas. Skolforskningskommittén har i sitt betänkande (SOU 1980:2) Skolforskning och skolutveckling s. 219 ff belyst hithörande problem.

1.5 Behov av skola med enskild huvudman ur individers eller gruppers synvinkel

Av de 35 befindiga skolorna med enskild huvudman för skolpliktiga barn har 15 fillkommit under det senaste decenniet. Dessa skolor har startals för att fillgodose behov som enskilda personer eller den grupp av människor de representerar uppfattat som väsentliga.

TUlkomsten av skolor med arbetsmiljö med konfessionell prägel under tiden efter år 1970 har med aU säkerhet sin huvudsakliga förklaring i den förändrade stäUning som ämnet religionskunskap fält i gmndskolan under 1960-talel. I 1962 års läroplan, där ämnet helte kristendomskunskap, betonades, att undervisningen i ämnel måste bedrivas så att den inte kom i konflikt med kravet på tanke- och trosfrihet. Den skulle vara objektiv i den meningen, att den meddelade sakliga kunskaper om olika trosåskådningars innebörd och innehåll ulan att auktoritativt söka påverka eleverna alt omfatta en viss åskådning. Vid 1969 års läroplansreform ändrades namnet kristendomskunskap lill religionskunskap och ämnet blev en integrerad del av det samhällsorienterande ämnesblocket. Föräldrar som ville ge sina bam en skolundervisning, som präglades av de kristna värderingarna, kände oro inför den sekularisering av skolan som ändringen av kristendomsämnets ställning enligt deras mening medförde. De slöt sig samman och använde den möjlighel som skollagen ger att starta, driva och utnyttja skola med enskUd huvudman. Skola med enskild huvudman fyller i detta fall uppenbarligen ett av föräldrarna känt behov.

På liknande sätt torde man kunna se på utökningen av antalet Waldorfskolor. Intresset för det pedagogiska system som dessa representerar har skapat en önskan och ett behov hos föräldrar och lärare att ge barnen en undervisning enligt detta system.

Prop. 1982/83:1 87

Det bör också nämnas alt det finns föräldrar som låter sitt barn gå över tiU skola med enskild huvudman därför att barnet haft problem med sina skolkamrater i gmndskolan (mobbning) eller på annat sätt inte kunnat finna sig tUl rätta där.

Även för vissa organisafioner (t. ex. Estniska kommittén med dess spe-cieUa estniska bakgrund) har det funnits ett behov att skapa skolverksam-hel för medlemmarnas barn. Syftet var bl. a. - efter det andra världskrigets slut - att till den uppväxande generafionen överföra egna kuhurella och/eller religiösa traditioner.

Internatskolan Lundsbergs skola i Storfors kommun som, om man bortser från riksinternatskolan i Sigtuna, är landels enda statsunderstödda intematskola för grandskoleelever, tUlgodoser särskUt ett behov för bl. a. utlandssvenskars bam och barn som behöver miljöbyte. Skolan har dessutom, om ock sekundärt, betydelse i arbetsmarknadspolifiskt hänseende för Storfors kommun.

Landels fem skolor på grandskolenivå med undervisning pä engelska, franska eller tyska och med annan läroplan än den svenska fyller etl behov för barn tiU bl. a. de utländska medborgare som för studier eller uppdrag under kortare tid är bosatta i Sverige eller de svenska medborgare som filffäUigt är bosatta i hemlandet.

2 Benämning av skola med enskild huvudman

I SEH-kommitténs direktiv anför föredragande statsrådet bl. a. följande:

TUl sist vUl jag i korthet beröra uttrycken "enskild skola", "enskUd undervisning" och "privatskola". I debatten täcker dessa termer stundom varandra, stundom har de på ett oklart sätt olika innebörd. Vidare är enligt somliga remissinstanser ordet "privatskola" negafivt värdeladdat. Uttrycket "enskild skola" avser i vanliga faU skola med annan huvudman än stal, primärkommun eller landstingskommun, men i dagligt tal förekommer det ibland synonymt med "skolanläggning". Formellt avser slufiigen "privatskola" sådan skola på vilken privatskolförordningen är tillämplig och till vUken statsbidrag utgår enligt kungörelsen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Därjämte förekommer "friskola" såsom benämning på Waldorfskola. Utredningen bör överväga en enhetlig benämning för alla skolor som ej har det allmänna som huvudman.

SEH-kommittén menar att en enhetlig benämning av skolor med enskild huvudman bör vara enkel och klar. Den bör inte vara mångtydig och inte heller värdeladdad. Benämningen bör dessutom snarare avse skolans rela-fion till den allmänna skolan (huvudmannaskapet) än ge en beskrivning av verksamheten. Det är till fördel om benämningen kan knytas till benämningar av motsvarande skolor i andra länder. Slutligen bör benämningen vara godtagbar i språkligt hänseende.

Prop. 1982/83:1 88

Sedd mot bakgmnd av denna kravkatalog är, såsom direktiven anför, en benämning i vilken orden "enskild" eller "privat" ingår inte acceptabel. Enligt SEH-kommitténs mening är det nödvändigt att söka finna en helt ny benämning som inte förbinds med äldre föreställningar och företeelser. Med hänsyn härtill vUl kommittén lansera benämningen "frislående skola" för skola med annan huvudman än stat och kommun. Denna benämning är i det närmaste entydig och den leder inte tanken fill något annat. Den torde sålunda inte komma att förväxlas med "friliggande". Den är inte värdeladdad och den är i språkligt hänseende godtagbar. Den beskriver närmast skolans relation till del allmänna skolväsendet och den binder inle skolans verksamhet till någon bestämd uppfattning eller utformning.

SEH-kommittén föreslår därför att benämningen "fristående skola" skall införas som sammanfattande benämning för skolor som har annan huvudman än stat och kommun.

3 Skolpliktens fullgörande i fristående skola i allmänhet

De krav som bör ställas på en fristående skola för att skolplikten skall få fuUgöras där måste enligt kommilténs mening utgå från en jämförelse med gmndskolan. Eljest skulle skolpUkten och den mot denna svarande rätten fiU undervisning kunna urholkas. Att utgångspunkten är en jämförelse med grandskolan innebär emellertid inte att den fristående skolan i fråga om lärostoff, metodik och uppbyggnad i övrigt behöver eller ens bör vara en ren efterbildning av grandskolan. Det kan i sammanhanget finnas anledning att erinra om vad vissa konventioner innehåller om rätlen att välja fristående skola, som uppfyller vad som frän det allmännas sida må ha uppställts som minimikrav.

En allmän föratsättning för skolpliktens fullgörande i en frislående skola bör enligt kommitténs mening vara atl undervisningen där som slutresultat ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans.

Vid jämförelsen med grundskolan skall självfallet beaktas att läroplanen för denna skola (1980 års läroplan, Lgr 80) ger en tämligen stor handlingsfrihet. Mäl och huvudmoment för de olika ämnena bestäms där efter stadium (låg-, mellan- resp. högstadium) och inte efter årskurs. Vidare knyts kunskapskraven endast i begränsad utsträckning till etl bestämt lärostoff. Del ges ett stort utrymme för val genom lokala beslut delvis med hänsyn till elevernas egna önskemål. Kravet på att den fristående skolans undervisning skall ge väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans bör inte utesluta att vissa ämnen ges en mer och andra en mindre framskjutande plats än de har i grundskolan. Det är emellertid viktigt att förskjutningen inte blir så stor, att eleven i vissa ämnen inte når upp Ull en med grundskolemätt mätt godtagbar standard. Det bör inte heller vara uteslutet med vissa förskjutningar i fiden på så sätt atl kun-

Prop. 1982/83:1 89

skapsinhämlningen inte är fördelad mellan stadierna på alldeles samma sätt som i grandskolan. En sådan ordning kan vara etl led i en annan pedagogik som förtjänar att prövas.

Det måste också föratsältas att undervisningen åtminstone tUl övervägande delen bedrivs på svenska språket. Visst inslag av undervisning på annat språk, såsom f. n. förekommer vid t. ex. de estniska skoloma, bör självfaUet kunna godtas. I etl följande avsnitt behandlar SEH-kommittén frågan om särskilda regler för skolor med undervisning helt eller till övervägande delen på annat språk än svenska.

Vad gäller frågan om tillvalsämnen på högstadiet för en elev vid en fristående skola ligger del i sakens natur att en liten skola inle kan tillgodose elevemas önskemål i samma utsträckning som gmndskolan, lät vara att de val som blir tillgodosedda kan variera år frän år. Begränsningen i detta hänseende, motiverad av de yttre omständigheterna, bör inte betraktas som ett hinder för skolpliktens fullgörande i sädan skola. I sammanhanget bör också beaktas att utbudet kan ha samband med en särskild ideologi eller liknande som skolans verksamhet bygger på.

I fråga om sättet att undervisa finner kommittén det vara angelägel alt de fristående skoloma har vida möjligheter alt söka sig fram pä egna vägar. Grandskolans undervisning är ju för övrigt inte läst tiU någon viss metod. Däremot finns det för gmndskolan föreskrifter av bl.a. organisatorisk karaktär som påverkar arbetssättet. Kommittén tänker här på t. ex. föreskrifter om klass- och arbetsenhetskonferenser m. m. Krav på en ordning som svarar mot dessa föreskrifter bör i princip inte ställas på de fristående skoloma.

Såsom anges i skollagens inledande paragraf har den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen till syfte inle endast att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter utan också att i samarbete med hemmen främja elevernas utveckling tiU harmoniska människor och tiU dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. En vidareutveckling av denna gmndsyn ges i läroplanen för grandskolan, framför aUt i avsnittet om mål och riktlinjer.

Grandskolan skaU alltså ge även en annan skolning än kunskaper och färdigheter. Det är närmast fråga om vad man kan kalla social träning, dvs. utveckling till harmoniska människor och fill dugliga och ansvarskännande samhäUsmedlemmar. För detta kan också hjälp genom elevvårdande insatser behövas. En fristående skola bör ge en skolning som väsentligen svarar mot grandskolans mål även när det gäller elevernas allmänna utveckling. Självfallet skall elevvård förekomma i fristående skola, men dess organisafion behöver inte nödvändigtvis vara uppbyggd efter mönster från gmndskolan. SEH-kommittén fömlsälter att fristående skola samverkar med sociala och bamavårdande myndigheter och insfitufioner.

Enligt mål och rikfiinjer i grandskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av de grandläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m. m. på vUka det svenska samhället bygger.

Prop. 1982/83:1 90

Kommittén anser att det för att skolplikten skall få fullgöras i en fristående skola bör krävas alt dennas undervisning väsentligen svarar mot grundskolans mål även i nu berört avseende. Detta innebär såväl att kunskapsförmedlingen inle får snedvridas genom en ensidig framställning som att eleverna skaU lära sig atl respektera - och påverkas till alt själva omfatta - de gmndläggande värderingarna i det samhälle som de själva är en del av.

Som en följd av dessa överväganden föreslär kommittén alt skollagen som första villkor för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande skall ange att skolans undervisning ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som grundskolans och även i övrigt väsendigen svarar mot grandskolans mål. Denna allmänna fömtsättning bör gälla oavsett om skolan är statsunderstödd eller inte. Vissa avsteg bör kunna tillåtas i faU som kommittén återkommer tUl.

Den nuvarande formuleringen "till art, omfattning och allmän inriktning" kan enligt kommitténs mening lätt missförstås. Kommittén anser också att förarbetena inte ger tillräcklig vägledning för en tillämpning av formuleringen på nutids förhållanden.

Det andra villkoret i 34§ första stycket skollagen för godkännande av enskUd skola innebär att skolan skall förestås av en person som har erforderlig skicklighet för undervisningen och som är väl lämpad att förestå en skola. Detta vUlkor bör enligt SEH-kommitténs mening kvarstå oförändrat.

SEH-kommittén vill slutligen tillägga, att något minimikrav i fråga om elevantal inle bör uppställas för godkännande enligt 34 § skollagen (jfr Ds U 1980: 3 EnskUd undervisning enligt 35 § skollagen, s. 26).

4 Beslut om godkännande av fristående skola i allmänhet

Beslul om godkännande av skola enligt 34 § skollagen fattas av skolstyrelsen i den kommun där skolan är belägen (10 § skollagen).

Sedan år 1962, då skollagen tillkom, har kommunindelningen förändrats och slörre enheter bildats. Kommunens resurser vad gäller skolverksamheten har i alla hänseenden ökats. Utvecklingen har också gått mol alt kommunema i större utsträckning än fidigare får falla beslut beträffande skolverksamheten.

Skolstyrelsen har ett övergripande ansvar för att skolpliktiga elever fuUgör sin skolplikt i gmndskolan eller på annat sätt. Skolstyrelsen har också de bästa fömtsättningarna för att skaffa sig information och kunskap om underlaget för den bedömning som måste föregå ett beslul öm godkännande av skola enligt 34 § skoUagen.

SEH-kommittén har den uppfattningen atl det f n. inte finns några avgörande skäl för en ändring av den nuvarande ordningen. Beslul om godkännande av fristående skola enligt 34 § skollagen bör alltjämt fattas av

Prop. 1982/83:1 91

skolstyrelsen. Kommittén fömlsälter att länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen följer utvecklingen på detta område.

5 Skolpliktens fullgörande i fristående skola med annat undervisningsspråk än svenska

Skolplikten har - genom läroplanen för grundskolan och den allmänna fömtsältningen för godkännande av fristående skolor - fått sitt innehåll med tanke på dem som är bosatta här i landet för en längre fid. Det är ofrånkomligt atl delta innehåll kan passa mindre väl för vissa kategorier av skolpliktiga. Det gäUer framför aUl ufiändska barn som vistas i Sverige för en kortare tid. Men det kan även gälla svenska barn som befinner sig här för en kortare tid.

Enligt kommitténs mening står det klart att skolor, som bedriver sin undervisning helt eller fiU övervägande delen på annat språk än svenska och normalt också i väsentliga delar efter en utländsk läroplan, för nämnda elever fyller ett påtagligt behov, som svårligen kan tillgodoses inom grundskolan eller inom fristående skolor i aUmänhet. För sådana barn bör skolplikten därför kunna ges elt delvis annat innehåll.

Även sådana skolpliktiga barn — svenska medborgare eller inte -, som kan antas kvarstanna i landet för en längre tid, kan i undantagsfall ha särskilda skäl att åberopa som gör att skolplikten ocksä av dem bör kunna fullgöras i en skola av berört slag. Som särskilt skäl bör inte räcka att bamet genom den ena av eller båda föräldrarna eller på något annat sätt har anknytning till etl land där skolans undervisningsspräk talas. Det bör krävas att barnets särskilda förhållanden gör all bamet har svårt att gä i vanlig skola eller att barnet i varje fall har en påtaglig nytta av alt i stället få fuUgöra sin skolgång i en skola av det aktuella slaget. En sådan skolgång måste framstå som ett för barnet uppenbarligen bättre alternativ, trots att kunskapema i svenska språket och om svenska förhållanden får antas bli sämre.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser kommittén att regeringen under vissa fömtsättningar bör för skolpliktens fullgörande få godkänna en fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på annat språk än svenska. Godkännandet bör endast fä avse bam som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som kan åberopa andra särskilda skäl.

En föratsättning för sådant godkännande bör vara alt skolans undervisning som helhet betraktad kan anses vara likvärdig med grundskolans.

I kravet på likvärdighet med gmndskolan bör enligt kommitténs uppfattning ligga att skolans undervisning utgår från de allmänna värderingar på vilka det svenska samhället bygger.

I kravet på likvärdighet bör också ligga att kunskaper och färdigheter

Prop. 1982/83:1 92

samt skolning i övrigt visserligen kan avse delvis andra sakområden men att den allmänna nivån inle bör få vara lägre än gmndskolans. Sädana skillnader i fråga om lärostoff som är betingade av att eleverna skall ges en grund för fortsatt skolgång utomlands bör i regel kunna godtas. Även frånsett detta bör en sädan omständighet som att eleverna ges goda kunskaper i ell världsspråk som I.ex. engelska kunna tillmätas särskild betydelse vid bedömningen av om undervisningen som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans.

Beträffande barn som är svenska medborgare eller som kan antas kvarstanna i landet för en längre fid bör enligt kommitténs mening krävas att de får en viss undervisning i svenska. De bör få träning i att tala, läsa och skriva svenska godtagbart. Annars kan skolans undervisning inte anses för dem vara likvärdig med gmndskolans.

SEH-kommittén fömlsätler att fristående skola av nu aktuellt slag i sin elevvårdande verksamhet samverkar med sociala och barnavårdande myndigheter och institutioner.

Som en följd av dessa överväganden föreslår kommittén att i skollagen införs nya bestämmelser av följande lydelse:

En fristående skola, som bedriver hela eUer den övervägande delen av sin undervisning på etl annat språk än svenska, får av regeringen godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid eller som har andra särskilda skäl att få fullgöra sin skolplikt i en sädan skola.

För godkännande krävs atl skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är svenska medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid, skall ges undervisning i svenska.

6 Statligt stöd till vissa fristående skolor

6.1 Inledande synpunkter

Rätten att starta, driva och utnyttja fristående skola konstituerar ingen rätt till stöd från det allmänna. Någon folkrältslig förpliktelse att ge stöd till fristående skola kan inte härledas ur de internationella konventioner.som Sverige tillträtt. Det finns inte heller något hinder för staten att ge stöd av större omfattning till vissa skolor och mindre stöd eller inget stöd alls fill andra skolor om sakliga gmnder finns för en sådan ordning (beträffande inte godtagbara gmnder för åtskillnad jämför t. ex. Unesco-konventionen och regeringsformens stadganden mot diskriminering på gmnd av etniskt ursprang m. m.). Därför är frägan om statligt slöd till fristående skola huvudsakligen en fråga om vad som är skäligt och inte en fråga om vad som är rätt eller fel.

Prop. 1982/83:1 93

Statens utgifter minskar i vissa avseenden om skolpliktiga barn börjar i fristående skola godkänd enligt 34 § skoUagen.

När det gäUer basresursbidraget uppgår minskningen enligt SEH-kommitténs beräkningar tUl hälften av den kostnad som staten skulle ha haft, om dessa elever gått i grandskolan. I reda pengar betyder detta atl statens utgifter i vad gäller basresurser minskar med genomsnittligt ca 2500 kr. per elev på lågstadiet, ca 3 500 kr. per ele v på mellanstadiet och ca 4 200 kr. per elev på högstadiet. Vid beräkningen av de genomsnittliga basresursbidragen per elev har hänsyn tagits till det för läsåret 1980/81 gäUande genomsnittliga antalet elever per basresurs och stadium och till kostnadema för filläggsbidrag, arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg.

När det gäller bidraget i form av förstärkningsresurs medför en elevs övergång till fristående skola, alt statens utgifter minskar med hela det belopp som skulle ha utgått, om eleven gått i den kommunala gmndskolan. Detta belopp uppgår tiU ca 2600kr. per elev. Vid beräkningen av beloppet har hänsyn också tagits till kostnaderna för tUläggsbidrag, arbetsgivaravgifter och lönekostnadspålägg.

Förekomst av fristående skola kan också påverka statens kostnader pä annat sätt än i fråga om basresurser och förstärkningsresurs.

Att en del elever går i fristående skolor kan inverka på dimensioneringen av skolledarorganisationen i grandskolan i vissa kommuner. SkoUedaror-ganisafionens dimensionering beräknas på det poängtal som gmndskolan omfattar enligt 1 kap. 7 § skolförordningen.

I de fem skolor i Sverige som bedriver sin undervisning på engelska, franska eUer tyska är merparten elever skolpliktiga enligt svensk lag. Bland dessa finns ett inte obetydligt antal som, om de gick i gmndskolan, skuUe behöva särskill stöd framför allt i svenska för alt kunna följa undervisningen. Det är inle möjligt att exakt beräkna hur många elever det egentligen skuUe röra sig om. Del är emellertid uppenbart att statens kostnader i detta hänseende begränsats genom att eleverna gått tiU nu berörda skolor.

Statsbidraget per elev i grandskolan uppgår lUl i genomsnitt 11 000-12000kr. innevarande läsår (1980/81). Bidraget per elev i årskurs 1 är givetvis betydligt lägre än bidraget per elev i årskurs 9.

Med slöd av de kostnadsberäkningar som gjorts finner SEH-kommittén det skäligt att ett begränsat statligt slöd efter särskild prövning ges till fristående skola. Ett sådant statligt stöd bör dock inte utgå generellt utan endast dll skola som fyUer vissa krav.

6.2 Förutsättningar för ett statligt stöd

SEH-kommittén har uppfattningen att skola som bedriver försöksverksamhet eller som bedriver sin undervisning enligt ett speciellt pedagogiskt system bör kunna komma i fråga för ett begränsat statligt stöd. Det bör

Prop. 1982/83:1 94

därvid enligl kommitténs mening inte göras någon åtskillnad mellan skolor som bedriver mer genomgripande kursplanemässiga försök och skolor som genom en speciell uppläggning av skolans arbete syftar till att utveckla och utpröva utvecklingsfrämjande uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer. Som gemensam gmndfömtsättning bör gälla att skolans verksamhet bedöms vara av värde för det allmänna skolväsendets utveckling.

Även skolor som bedriver sin undervisning på annat språk än svenska och som av regeringen godkänts för skolpliktens fuUgörande bör kunna komma i fråga för ett begränsat stadigt stöd. Flera skäl kan anföras härför. Del behov som dessa skolor fyUer kan svårligen tillgodoses inom grandskolans ram. Det är av värde atl kunna erbjuda bam fill ufiändska medborgare, som kortvarigt vistas i landet för studier eller uppdrag och vilkas barn är skolpliktiga enligt svensk lag, en skolundervisning som motsvarar hemlandets. Det ligger ocksä etl värde i att sådana kortvarigt hemmavarande utlandssvenskar, som i vislelselandet haft sina barn i skola med undervisning på annat språk än svenska, kan låta sina barn gå i skola som ger undervisning på samma språk. För bam tiU föräldrar, av vUka den ena eUer båda har anknytning tiU någol land inom exempelvis engelskt, franskt eller tyskt språkområde, kan del också i vissa fall vara lämpligt alt få fullgöra skolplikten i skola av nu aktuellt slag. Statligt stöd bör dock endast utgå för de enligt svensk lag skolpUktiga bamen vid dessa skolor. De barn vilkas föräldrar är anstäUda vid ambassader eller konsulat och som inte är skolpliktiga enligt svensk lag bör inte få inräknas i underlaget för statsbidrag.

Den svenska gmndskolan är i konfessionellt hänseende neutral och dess undervisning i religionskunskap skall vara saklig och allsidig. Denna undervisning är i princip obligatorisk. Konfessionell undervisning däremot bör normalt anordnas i föräldrarnas eller det egna samfundets regi. I skola med arbetsmiljö med konfessionell prägel eftersträvar man inte bara en religionsundervisning av konfessionell art. Man söker också skapa arbetsformer och en arbetsmiljö som är genomsyrade av en bestämd livshållning. Enligt SEH-kommitléns mening är inte det förhållandet att skolan har en arbelsmUjö med konfessionell prägel i sig ett skäl till atl statsbidrag skall kunna ulgå. Om en sådan skola önskar komma i åtnjutande av statligt stöd, bör den genom sin verksamhel visa alt den för praktiskt skolbmk utvecklar uppfoslrings- eUer omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för skolväsendet i dess helhet. Som självklart krav bör gälla att skolan är öppen även för barn till föräldrar som inte bekänner sig fiU den religiösa eller filosofiska övertygelse som karakteriserar skolan och att en allsidig undervisning i religionskunskap meddelas.

Prövning om en fristående skola skall anses berättigad till statsbidrag bör göras av skolöverstyrelsen efter yttrande av den lokala skolstyrelsen och vederbörande länsskolnämnd.

Prop. 1982/83:1 95

6.3 Utformning av ett begränsat statligt stöd till vissa fristående skolor

Det slafiiga stödet till fristående skola bör enligt SEH-kommittén i nuläget utformas så att det ulgår bidrag per elev och år med 90% av 1/25-dels eller 1/30-dels basresurs avseende lågstadiet resp. mellan- och högstadiet, filläggsbidrag enligl gällande normala procentsats och bidrag fill arbetsgivaravgffter med f n. 28,9%. Därmed kommer elevbidraget saml en viss besparing alt rymmas inom ramen för den summa utgifter staten skuUe ha haft om eleverna gått i gmndskolan och inte börjat i årskurs 1 i fristående skola.

Enligt SEH-kommitténs mening bör skolan omfatta minst 25 elever när beslut om statsbidrag första gången fattas. Regeringen bör kunna medge undantag från denna regel.

Undervisningen som ges i de skolor som skall ifrågakomma för statligt stöd skall vara av god kvalitet. Därvid bör det mindre vara fråga om verksamhetens yttre utformning och materiella resurser än om dess inne-håU och resultat. Då de avvägningar och bedömningar som här avses endast kan göras under pågående verksamhet och kräver en längre tid, föreslår SEH-kommittén atl stadigt slöd fill frislående skola skall kunna utgå först efter det att verksamheten pågått i minst tre år. Med denna karenstid blir det möjligt att tillfredsställande bedöma skolans verksamhet, innan statligt stöd utgår. Det begränsade statsstödet föreslås alltså kunna utgä först för elever som tas in under det fjärde verksamhetsåret. Regeringen bör kunna medge undantag från denna regel, om särskilda skäl föreligger.

SEH-kommittén vUl också föreslå att de elever som går i sädan fristående skola som förklarats berättigad till statUgt stöd inräknas i underiaget för beräkningen av den s. k. länsskolnämndsresursen under anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet. Därigenom ges en viss möjlighet att eliminera kommunalekonomiskl negativa effekter som förekomsten av frislående skola kan ha medfört. Omvänt bör statsbidragsberältigad fristående skola, som har elever med behov av särskilda insatser, kunna ifrågakomma för bidrag ur länsskolnämndsresursen. Bedömningen av denna fråga bör -efter ansökan av huvudmannen - ingå i länsskolnämndens årliga arbete med fördelning av resursen.

6.4 Tekniska förändringar beträffande bidragsgivningen till de fristående skolor som i dag är statsunderstödda

Det finns f. n. sju fristående skolor som erhåller statsbidrag för undervisning på grandskolenivå.

Tre av skoloma - Franska skolan i Slockholm, Göteborgs högre samskola och Lundsbergs skola i Storfors - får nu statsbidrag enligl förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor. Dessa tre skolor

Prop. 1982/83:1 96

har såväl gmndskola som gymnasieskola. De fyra övriga skolorna — de estniska skoloma i Stockholm och Göteborg, HUlelskolan i Stockholm och Kristofferskolan i Stockholm - får bidrag enligl särskUda bestämmelser meddelade av regeringen. Av dessa fyra skolor har endast Kristofferskolan elever också på gymnasial nivå.

De nuvarande bidragssystemen för dessa sju skolor är i princip uppbyggda efter de system som gällde för grundskolan före läsåret 1978/79 resp. alltjämt gäller för gymnasieskolan. Den administrativa hanteringen av bidragsgivningen åvilar skolöverstyrelsen. Hanteringen är ganska kom-pUcerad.

Enligl SEH-kommitténs mening bör de sju skolorna även i fortsättningen få statsbidrag för sin gmndskola. Reglerna för bidrag bör emellertid ändras, så alt de närmare ansluter till det system som kommittén har föreslagit i det föregående. Kommittén anser att de sju skolorna i princip skall få statsbidrag i oförändrad omfattning. Det föreslås ske genom nyssnämnda bidragsmodeU i modifierad form. Därvid skall i modellen även . ingå 90% av förstärkningsresursen. När det gäller veckotimpriset för basresurser bör skolorna inplaceras i arvodesgrupp 3. Vissa av de berörda skolorna har få elever. För att de likväl skall kunna få statsbidrag i oförändrad omfattning föreslår kommittén alt tilläggsbidragsdelen i modellen används som regulator. Särskild procentsats för tilläggsbidragel bör kunna fastslällas för varje skola.

Kommittén anser att bidragsadministralionen övergångsvis under tre är bör ligga kvar hos skolöverstyrelsen. Därefter bör, sedan arbetsmlinerna fastlagts, denna uppgift läggas på resp. länsskolnämnd.

6.5 Elevtalsram

SEH-kommittén föreslår att det sätts en gräns för den totala omfattningen av den statsunderstödda enskilda skolverksamheten. Elt begränsat statligt stöd för elever vid fristående skolor, i vilka skolplikt kan fullgöras, bör enligt kommitténs mening fr.o.m. läsåret 1982/83 kunna utgå för uppemot 0,6-0,7% av det totala antalet skolpliktiga barn i riket. Ett fastställande av den slutliga storleken på elevtalsramen måste föregås av politiska beslut av regering och riksdag. Frågan om fastställande av annat procenttal bör kunna prövas, om den föreslagna ramen skulle bli ianspråktagen.

6.6 Bestämmelser som rör statsbidrag till fristående skolor m. m.

Skolöverstyrelsen bör vid sitt beslut om statsbidrag fastställa det högsta antal elever som vid full utbyggnad av skolan får utgöra underlag för bidraget. Om en frislående skola önskar utöka sin organisation får framställning därom göras till skolöverstyrelsen.

Prop. 1982/83:1 97

Det är av praktiska skäl nödvändigt att en central instans fattar första-gångsbeslutet. Därigenom kan en likartad bedömning uppnås. De årliga statsbidragsbesluten inom för varje skola fastställd ram kan lämpligen fattas av länsskolnämnden i samband med dess övriga beslut om resurstilldelning. Eftersom det föreslagna stödet ges i elevrelaterad form blir beslutet på våren före läsårets början preliminärt. Det slutliga beslutet kan fallas först sedan det definitiva antalet elever per den 15 september meddelats nämndema. Detta bör ske senast den I oktober varje år.

Vad gäller rekvisifion och utbetalning av statsbidrag bör i princip kunna tUlämpas de regler som gäller för statsbidraget för gmndskolan.

Som statsbidragsvillkor bör vidare gälla bl. a. följande.

Skolans verksamhet bör ledas av en styrelse, som utses av huvudmannen. Nomialt är huvudmannen en sådan juridisk person som har egen styrelse. Denna bör då kunna vara styrelse även för skolan, om den uppfyller vissa krav i fråga om antal ledamöter m. m. Styrelsen bör ha minst fem ledamöter. SEH-kommittén har inle funnit skäl att föreslå att någon eUer några ledamöter i styrelsen skall utses av slaten eller kommunen.

För undervisningen bör finnas lim- och kursplaner som fastställs av skolans styrelse och som länsskolnämnden bör få del av.

Det är enligt kommilténs mening rimligl att som villkor för stadigt stöd fill skola med enskUd huvudman kräva atl elevavgiften är skälig.

Som tidigare nämnts är elevavgifterna vid fristående skolor olika höga beroende pä skolomas olika förutsättningar alt finansiera verksamheten. Då det emellertid inte gäma kan komma i fråga att bestämma en högsta fillåten elevavgtft för varje skola för sig, föreslår SEH-kommittén att skolöverstyrelsen i samband med prövningen om fristående skola skall förklaras berättigad till statsbidrag får bedöma om elevavgiften är skälig utifrån de ekonomiska föratsättningar som föreligger för skolans drift.

Den nu föreslagna prövningen av elevavgiftens storlek bör kunna bidra fill atl en i socialt hänseende aUsidig rekrytering fill fristående skola uppnås.

Enligt SEH-kommitténs mening är det emellertid angeläget att ytterligare öka möjligheten till en socialt allsidig rekrytering. Ett medel är att som statsbidragsvillkor föreskriva att möjlighet till nedsättning av eller befrielse från elevavgift skall finnas.

Föräldrarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden bör vara avgörande för om nedsättning av eller befrielse från elevavgift skall tfrågakomma. De inkomstgränser som gäller för inkomstprövat tillägg till studiebidraget enligt studiestödslagen (1973:349) och studiestödsförordningen (1973:418) bör därvid kunna tjäna som vägledning. Befrielse från elevavgift bör medges bam fill föräldrar vilkas ekonomiska underlag inte överstiger det belopp som årligen fastställs för att maximalt inkomstprövat tillägg skaU kunna erhållas. Överstiger föräldramas ekonomiska underlag den gräns 7 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 98

som gäller för befrielse bör nedsättning av elevavgiften kunna medges. Vid beräkningen av nedsättningens storlek bör centrala sludiestödsnämndens tabeller för beräkning av inkomstprövat tiUägg vara vägledande.

7 Kommunalt stöd till fristående skola

Omfattningen av det kommunala stödet varierar från kommun till kommun. Del finns kommuner som inte ger någol stöd till fristående skola, under det att andra ger ett ganska omfattande stöd. Det förekommer ocksä att bidragen tiU fristående skolor i samma kommun har olika omfattning. Bidraget kan också vara olika utformat för skilda stadier i en och samma skola. Vad gäller lokaler, upplåter en del kommuner övertaliga skollokaler kostnadsfritt, under det att andra tar ul en marknadsmässig eller symbolisk hyra.

Om elev går i fristående skola i annan kommun än hemortskommunen, ger vissa kommuner bidrag som svarar mol en reducerad interkommunal ersättning, andra åter ger inte något bidrag. Några kommuner betalar denna reducerade ersätlning i de fall då kommunen inte kan erbjuda motsvarande undervisning (t. ex. för skolgång i skola med annat undervisningsspråk än svenska) eUer om särskilda skäl föreligger för skolgång i fristående skola i annan kommun.

Det förekommer alt elev i fristående skola får utnyttja kommuns skol-skjutsorganisalion, föratsatt att delta inte medför extra kostnader för kommunen. Resebidrag betalas av en del kommuner för elever som går i fristående skola i annan kommun.

De flesta kommuner ger bidrag lill läroböcker, skolmåltider och skolhälsovård. Det sker antingen genom kontantbidrag — det är den vanliga formen för bidrag till läroböcker - eller på sä sätt atl elev i fristående skola får inta sina måltider och besöka hälsovården i närmast belägna kommunala skola.

Praxis i de berörda kommunerna är sålunda olika. Förklaringen härtiU är den stora frihet som en kommun har att själv bestämma i vilken utsträckning den vill ge stöd till fristående skola. Det föreligger ingen skyldighet alt ge bidrag, men det finns normall inle heller något hinder för att ge stöd.

Enligt SEH-kommitténs mening är det inte en tillfredsställande lösning att genom lagstiftning reglera frågan om kommunalt stöd till fristående skola. Kommunens rätt att själv bestämma över sina angelägenheter bör inte onödigtvis begränsas.

Kommittén har i sina överväganden om statligt slöd till fristående skola inte tagit hänsyn tUl frågan om kommunalt stöd utgår till frislående skola eller inle. Lika litet bör en kommun enligt kommitténs mening vid sina ställningstaganden tiU frågan om kommunalt stöd lill frislående skola ta hänsyn tiU om statligt stöd utgår eller inte.

Prop. 1982/83:1 99

8 Tillsyn m. m.

Skolöverstyrelsen och länsskolnämnden bör ha tillsyn över undervisningen av alla skolpliktiga elever i fristående skolor; Härutöver bör skolstyrelsen i den kommun där fristående skola ligger ha tUlsyn över skolan (jfr 50a§ i förslagel till lag om ändring i skollagen).

Om en skolpliktig elev börjar eller slutar vid fristående skola, bör huvudmannen för skolan ha skyldighet atl snarast lämna uppgtft om detta tUl skolstyrelsen i den kommun där eleven är kyrkobokförd (jfr 50b § i förslaget till lag om ändring i skollagen).

9 Fristående skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m. m.

I ett inle obetydligt antal frislående skolor bedrivs en verksamhet som i olika hänseenden skulle kunna vara av intresse för den allmänna skolan att ta del av. Detta gäUer t. ex. skolor som arbetar efter Steiners eller Montes-soris pedagogiska idéer. Andra skolor som t.ex. de estniska med sin speciella inriktning torde också kunna förtjäna särskild uppmärksamhet.

Inom ramen för det pedagogiska utvecklingsarbetet pågår projektverksamhet. Det skulle enligt SEH-kommitténs mening vara av värde om kontakter etablerades mellan skolmyndigheter och fristående skola i fråga om sådan projektverksamhet.

Det statliga utvecklingsarbetet pä skolans område bör enligt SEH-kommittén kunna omfatta även fristående skola.

En samverkan pä det lokala planet mellan lärare i gmndskolan och lärare i fristående skola bör enligt SEH-kommitténs mening också eftersträvas. Ett utbyte av erfarenheter skulle kunna vara fill ömsesidigt gagn för det dagliga arbetet i skolan. Samverkan kan utformas på olika sätt allt efter de lokala föratsättningarna. Studiebesök eller gemensamma studiedagar är tänkbara former. Den fortbildningsverksamhet som statlig myndighet anordnar bör stå öppen även för lärare som tjänstgör vid fristående skola. Detta bör i första hand gälla för lärare vid de statsunderstödda skoloma.

10 Frågan om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram

Enligt direktiven bör SEH-kommittén överväga möjligheterna att genom oUka åtgärder inom det allmänna skolväsendet tillgodose de krav som liggei" bakom önskemålen om ökat utrymme för enskilda skolor.

Regeringen har genom beslut den 24 januari 1980 fill SEH-kommittén för beaktande överlämnat en skrivelse av den 24 oktober 1979 frän skolstyrelsen i Örebro kommun. I skrivelsen redovisar skolstyrelsen överläggningar som skolstyrelsen har haft med Föreningen för Waldorfpedagogik i Örebro

Prop. 1982/83:1 100

angående inrättande av s.k. waldorfklasser inom gmndskolans ram. I redovisningen ingår etl förslag till avtal som föreningen i samband med överläggningarna lämnade till skolstyrelsen.

Mol denna bakgmnd har kommittén diskuterat idén att bedriva särskild skolverksamhet inom gmndskolans ram och därvid kommit fram till följande.

Den första fråga som inställer sig är naturiigen vilka önskemål och resonemang som i allmänhet - det aktuella fallet lämnas därhän - kan tänkas ligga bakom idén med särskild skolverksamhet i den angivna meningen. En del förespråkare ser kanske systemet som etl medel alt få till stånd nära kontakter mellan grundskolan och den "enskilda skolan" för all dessa skall kunna tillgodogöra sig varandras erfarenheter. För dem som anser att staten och kommunen skall ha samma ekonomiska ansvar för en enskild skola som för grundskolan kan systemet med en enskild skola inom grundskolans ram kanske framstå som ett sätt att motivera atl den enskilda skolan skall ges samma ekonomiska slöd. En del av dessa förespråkare kanske också ser systemet som ett i administrativt hänseende enkelt sätt att tillföra den enskilda skolan samma ekonomiska stöd som gmndskolan.

Till bilden hör kanske även att den som uppfattar inrättandet av en enskild skola som en generell kritik mot grundskolan kan ha en annan instäUning till det hela, om verksamheten ges formen av särskild skolverksamhet inom gmndskolan.

Det är naturiigt att en skotförening i fråga om såväl pedagogik som organisation vUl driva skolverksamhet på sina egna villkor. Så länge del rör sig om skolföreningens egen verksamhel, som bedrivs såsom fristående skola med föreningen som huvudman, är en sådan utgångspunkt helt i sin ordning. Men om verksamheten görs till en del av gmndskolan, som kommunen har ansvaret för och som helt bekostas med statliga och kommunala medel, är del inte rimligt ens om saken ses i första hand frän föreningens horisont att tänka sig alt föreningen skall ha samma inflytande som om verksamheten hade varit föreningens skola.

Än mindre rimligt med en sådan ordning är det om saken ses ur kommunens - och statens - synvinkel. Grundskolan är baserad på offentligrättslig reglering. Genom skollagen har kommunerna ålagts skyldighet att driva grundskola under ledning av en skolstyrelse för vilken gäller bl.a. regler som ansluter fill kommunallagens system för kommunala nämnder. En kommun kan därför inte utan särskilt stöd i lag - och något sådant finns inte för fall av åsyftat slag' - genom avtal i praktiken överiämna en del av

' Jfr särskild undervisning enligl 24 § tredje stycket skollagen för bam som på grund av handikapp, långvarig sjukdom eller sjukdom som tvingar till upprepad kortare frånvaro inte kan delta i vanligt skolarbete. Enligt 48 § andra stycket förordnar regeringen om rätt för kommun att genom annan anordna undervisning som avses i 24 § tredje stycket. Sådana föreskrifter finns i 5 kap. 45 § skolförordningen. Där föreskrivs att huvudman för sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt gentemot den kommun där anstalten ligger får åla sig att svara för särskild undervisning av grundskolelever vid anstalten. Är landstingskommun eller annars annan än kommun huvudman, fordras medgivande av länsskolnämnden.

Jfr även 25 a § skollagen. Där föreskrivs att grundskolan omfattar skolhälsovård. Vidare föreskrivs bl. a. alt kommun får besluta att uppgifter som enligt paragrafen ankommer på kommunen i stället skall fullgöras av Jandstingskommun, om denna har åtagit sig att fullgöra uppgifterna.

Prop. 1982/83:1 101

gmndskolan att drivas av annan. Så länge kommunen måste ha ansvaret för en verksamhet, kan kommunen inte avhända sig de befogenheter som ansvaret fömlsälter.

Det är i och för sig möjligt att genom ny lagsfiftning och åtföljande föreskrifter i förordning skapa utrymme för en anordning som rent faktiskt innebär enskild skola inom gmndskolans ram. Men det krävs en mer omfattande och komplicerad specialreglering än idéns förespråkare torde ha föreställt sig.

Vad gäller särskilda frågor i problemkomplexet kan nämnas lärartjäns-tema. Lärarna i gmndskolan har statligt reglerad anställning, varmed avses att avlöningsförmånema fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Kollektivavtal om bl. a. löneförmåner för lärama träffas på arbetsgivarsidan av staten genom statens arbetsgivarverk. Av bl.a. det förhållandet att anställningarna är statligt reglerade följer att de är underkastade en ganska omfattande författningsreglering. ViU man för s.k. särskild skolverksamhet inom gmndskolan tillgodose önskemål av den art som det nämnda avlalsförslaget ger uttryck åt, lär man såväl när det gäller författningsreglering som när det gäller koUektivavtal få låta dessa lärare bilda en kategori för sig.

Det kan diskuteras om det verkligen finns skäl alt genom en komplicerad specialreglering möjliggöra "enskild skola inom gmndskolans ram". Samarbete med och ekonomiskt stöd till en frislående skola kan ju åstadkommas utan att man i någon mening behöver inordna skolan i grundskolan. Pedagogiska metoder och idéer, som har prövals i en frislående skola och som är av intresse även för den allmänna skolan, kan likaledes bekantgöras och tillföras läroplanens kommentarmaterial utan att man därför måste använda sig av den berörda konstraktionen.

SEH-kommittén finner på anförda gmnder inte anledning att lägga fram något förslag om särskild skolverksamhet inom gmndskolans ram.

Prop. 1982/83:1 102

Bilaga 2

SEH-kommitténs lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1962:319)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1962:319)' dels att 10, 33, 34, 36 och 39a§§ skaU ha nedan angivna lydelse, dels atl i lagen skall införas tre nya paragrafer, nämligen i 6 kap. 34 a § och i 9 kap. 50a och 50b §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §-

Pä skolstyrelsen ankommer att På skolstyrelsen ankommer atl
besluta i frågor, som avses i 32 § besluiai frågor, som avses i i2, 34
och 34-37§§. och 35-37§§.

Fråga om alt förvägra elev i grundskolan eUer kommunens gymnasieskola befrielse enligt 27 § och fråga om atl förvägra någon inträde i sådan skola på grund av bestämmelserna i 44 och 45 §§ skaU prövas av skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt särskUda författningar ankommer på styrelsen.

33 §3

Skolplikt må fuUgöras i annan of- Skolplikt må fuUgöras i annan of
fentlig skola än grandskolan eller i fentlig skola än gmndskolan enligt
enskild statsunderstödd skola enligt bestämmelser, som utfärdas av re-
bestämmelser, som utfärdas av re- geringen eller den myndighet rege-
geringen eller den myndighet rege- ringen förordnar. Detsamma gäller
ringen förordnar. / fråga om skola med enskild hu-

vudman (fristående skola), som av regeringen har förklarals berättigad till statsbidrag.

Skola som avses i första stycket omfattar skolhälsovård för skolpliktig elev. I fråga om skolhälsövården äger 25 a § andra-sjätle styckena motsvarande tiUämpning.

Regeringen kan medge undanlag från vad som gäller enligt andra stycket.

34 §

I annan enskild skola än i 33§ I annan fristående skola än som

avses må skolplikt fullgöras, om avei i ii §/år skolplikt fuUgöras,

skolan godkänts för ändamålet. om skolan godkänts för ändamålet.

Godkännande skaU meddelas, om Godkännande skall meddelas, om

' Lagen omtryckt 1970:1026. - Senaste lydelse 1975: 159. Senaste lydelse 1979:212.

Prop. 1982/83:1 103

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skolans undervisning tiU art, om- skolans undervisning ger väsentli-
fattning och allmän inriktning vä- gen samma kunskaper och färdig-
sentligen motsvarar grundskolans heter som grundskolans och även i
och skolan förestås av person, vil- övrigt väsentligen svarar mot
ken äger erforderlig skicklighet för grundskolans mål samt skolan före
undervisningen och är väl lämpad stås av person, vilken äger erfor
att förestå skola. derlig skicklighet för undervisning
en och är väl lämpad att förestå
skola.

Uppfyller skolan ej längre angivna villkor eller finnes, att undervisningen ej handhaves av lärare med erforderlig skicklighet eUer att verksamheten eljest icke bedrives på liUfredsslällande sätt, skall godkännandet återkallas, om rättelse ej vinnes genom hänvändelse tUl skolans ledning.

1 godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, inlagas i årskurs som motsvarar årskurs i gmndskolan, endast om fömtsättning är för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

34 a §

En fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, får av regeringen godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för en längre lid eller som har andra särskilda skäl att få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola.

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är svenska medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid, skaU ges undervisning i svenska.

Bestämmelsen i 34 § tredje stycket tillämpas även i fråga om fristående skola som avses i denna paragraf.

36§''
Skolplikten är fullgjord, dä ele- Skolplikten är fullgjord, då ele
ven tillfredsställande genomgått ven tillfredsställande genomgått
årskurs 9 i gmndskolan eller mot- årskurs 9 i gmndskolan eller mot
svarande årskurs i skola som sägs i svarande årskurs i skola som sägs i
33 och 34§§, eller dä eleven vid 33 och 34§§, eller då eleven vid
särskild prövning styrker sig äga särskild prövning styrker sig äga
motsvarande kunskaper. motsvarande kunskaper. För den

* Senaste lydelse 1975: 159.

Prop. 1982/83:1 106

BUaga3

SEH-kommitténs förslag till statsbidragsförordning

Förslag till

Förordning om statsbidrag till fristående skolor för skolpliktiga elever

Regeringen föreskriver följande.

Inledande föreskrifter

1 § Denna förordning gäller sådana skolor med enskild huvudman (fristå
ende skolor) i vilka skolpUkten fär fullgöras enligt skollagen (1962:319)
utom

1. skolor till vUka statsbidrag ulgår enligt förordningen (1964:137) om statsbidrag till vissa privatskolor och

2. andra skolor för vilka regeringen har meddelat särskilda bestämmelser om statsbidrag.

2 § Skolöverstyrelsen kan förklara huvudmannen för en frislående skola
berättigad fill statsbidrag under de förutsättningar och enligt de gmnder
som anges i denna förordning.

Statsbidrag till fristående skolor beräknas per elev och får inte utgä för flera elever vid sådana skolor än som följer av den ram som regeringen bestämmer särskilt.

3 § Med redovisningsår avses i denna förordning liden den 1 juli-den 30
juni nästa kalenderår.

Förutsättningar för statsbidrag

4 § För att huvudmannen för en fristående skola skall kunna förklaras berättigad fiU statsbidrag måste de i 5-10 §§ angivna förutsättningarna vara uppfyllda.

5 § Skolan skall ha en särskild karaktär enligt vad som anges under någon av följande punkter.

1. Verksamheten bedrivs enligl ett speciellt pedagogiskt syslem eller har en särskild uppläggning i annat avseende i syfte alt i praktiken omsätta en viss idé om utbildning eller fostran. Verksamheten kan men behöver inte ha försökskaraktär. Den antas ge erfarenheter av värde för utvecklingen inom skolväsendet i allmänhet.

2. Undervisningen sker helt eller tiU övervägande delen på annat språk än svenska.

3. Skolan har konfessionell prägel och särskUda skäl talar för att statsbidrag utgår.

6 § Skolans verksamhet skall hålla en god kvaUtet. Vid bedömningen
skaU hänsyn tas tiU den särskilda karaktär hos skolan som avses i 5 §.

Prop. 1982/83:1 107

7 § Skolan skall ha minst 25 elever och verksamheten skall ha pågått i minst tre år.

8 § Elevavgiften skall vara skälig. Det skall för behövande finnas en möjlighet tiU nedsättning av eller befrielse från avgiften.

9 § För undervisningen skall finnas tim- och kursplaner.

10 § Skolan skäll ledas av en styrelse som består av minst fem leda
möter.

Om huvudmannen är en sådan juridisk person som har en styrelse med minst fem ledamöter fär denna vara styrelse för skolan. I annat fall skall en särskild styrelse utses av huvudmannen.

Förklaring om rätt till statsbidrag

11 § Ansökan om att förklaras berättigad till statsbidrag görs av huvud
mannen hos skolöverstyrelsen.

Ansökan skall innehålla uppgift om antalet skolpliktiga och övriga elever samt deras fördelning på årskurser eUer motsvarande. Till ansökan skall ocksä fogas en plan över skolans framtida organisation i fråga om elevema och deras fördelning pä årskurser eller motsvarande.

12 § Skolöverstyrelsen skall i ett ärende enligt 11 § inhämta yttrande från kommunens skolstyrelse och länsskolnämnden.

13 § En förklaring om rätt Ull statsbidrag innebär alt bidrag det första redovisningsäret skall utgå endast för elever i årskurs motsvarande första årskursen i gmndskolan och alt bidragsgivningen sedan stegvis skall byggas ut med en årskurs i sänder för varje nytt redovisningsår.

En förklaring om rätt tiU statsbidrag skall ange del högsta antal elever vid skolan som får ligga till gmnd för beräkningen av statsbidraget (elevtalsram).

I elevtalsramen ingår elever som är skolpliktiga enligt svensk lag. Dessutom ingår elever som inte uppnått skolpliktsåldern men som går i årskurs motsvarande första årskursen i grundskolan.

14 § Skolöverstyrelsen kan efter framställning av huvudmannen utöka fi
digare fastställd elevtalsram.

Grunder för statsbidraget

15 § Statsbidrag beräknas per redovisningsår.

16 § Statsbidrag utgår med hänsyn tiU antalet elever den 15 september med den begränsning som följer av elevtalsramen.

17 § Det belopp som skall utgå per elev beräknas enligt föreskriftema i 18-20§§ med utgångspunkt i systemet enligt förordningen (1978:345) om statsbidrag tUl driftkostnader för grundskolan, m. m. Som årskurserna 1 -9 i en fristående skola räknas därvid vad som motsvarar årskurser med samma nummer i grandskolan.

Prop. 1982/83:1 108

18 § Beloppet per elev i årskursema 1 -3 är summan av vad som motsva
rar

1. 90 procent av en tjugofemledels basresurs beräknad efter antalet veckofimmar för årskursen och efter det veckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga gmpp 3,

2. tilläggsbidrag enligt gällande normala procentsats på beloppet enligl punkt I och

3. bidrag till kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och tiUäggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen enligt punktema 1 och 2.

19 § Beloppetpereleviårskurserna4-6ärsummanav vad som motsva
rar

1. 90 procent av en treltiondedels basresurs beräknad efter antalet veckofimmar för årskursen och efter det veckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga gmpp 3,

2. tilläggsbidrag enligt gällande normala procentsats pä beloppet enligl punkt I och

3. bidrag till kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen enligt punkterna 1 och 2.

20 § Beloppet per elev i årskurserna 7-9 är summan av vad som motsva
rar

1. 90 procent av en tretfiondedels basresurs beräknad efter antalet veckotimmar för årskursen vid två basresurser för denna och efter det veckotimpris som gäller för kommuner tillhöriga gmpp 3,

2. lilläggsbidrag enligl gällande normala procentsats på beloppet enligl punkt 1 och

3. bidrag fiU kostnader för socialförsäkringsavgifter till sjukförsäkringen, folkpensioneringen och tilläggspensioneringen med 28,9 procent på beloppen enligt punkterna 1 och 2.

Rekvisition och utbetalning

21 § Statsbidrag rekvireras av huvudmannen. Rekvisitionen skall ges in
fill länsskolnämnden senast den 31 juli närmast efter redovisningsårets
utgång.

Om särskilda skäl föreligger, får länsskolnämnden pröva en rekvisifion som inte har kommit in inom föreskriven lid.

22 § Länsskolnämnden fastställer statsbidragets storlek. Nämndens be
slul skaU fattas snarast möjligt.

Länsskolnämnden får förordna, att från statsbidraget skall räknas av vad som enligt slufiigt fastställd, av skolöverstyrelsen gjord anmärkning felaktigt har betalats ut fill huvudmannen i sådant bidrag för tidigare redovisningsår.

Om länsskolnämndens beslut innebär avvikelse från rekvisitionen, skall nämnden underrätta huvudmannen om anledningen lill avvikelsen.

23 § Skolöverstyrelsen betalar ut statsbidrag till huvudmannen snarast
möjligt.

Prop. 1982/83:1 109

24 § Länsskolnämnden gör inför varje redovisningsår en preUminär beräkning av statsbidragets storlek. Förskott skall under redovisningsåret utgå med 90 procent av detta belopp.

Skolöverstyrelsen betalar utan rekvisition ul förskott lill huvudmannen i början av juU, oktober, januari och april med en fjärdedel vid varje tillfäUe.

Summan av förskotten skall dras av när statsbidraget för redovisningsåret slutligt skaU betalas ut.

Särskilda föreskrifter

25 § Som allmänna villkor för statsbidrag gäller atl fömtsättningarna
enligt 5, 6 och 8-10 §§ består. Brister det därvidlag skall skolöverstyrelsen
med verkan från och med nästkommande redovisningsår upphäva förkla
ringen om rätt till statsbidrag.

Om antalet elever vid skolan går ned under 25, skall skolöverstyrelsen pröva huravida statsbidrag likväl skall utgå även för senare redovisningsår.

26 § Huvudmannen är skyldig att på begäran lämna skolöverstyrelsen, riksrevisionsverket och länsskolnämnden de uppgifter och del verifika-lionsmaterial som behövs för myndighetens granskning.

27 § Om huvudmannen åsidosätter vad som i fråga om skolan åligger honom enligt denna eUer annan författning, får skolöverstyrelsen efter anmälan av länsskolnämnden besluta, att högst tio procent av statsbidraget enligt denna förordning skall hållas inne i avvaktan pä alt rättelse sker. Vinns inle rättelse, får skolöverstyrelsen förordna att del innehållna beloppet skaU dras av från statsbidraget.

Besvär

28 § Skolöverstyrelsens eller en länsskolnämnds beslut enligl denna förordning överklagas hos regeringen genom besvär.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1982.

2. Övergångsbestämmelser meddelas av regeringen särskilt.

Prop. 1982/83:1 110

Bilaga 4

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetls av jusfifiekanslern (JK), socialstyrelsen, statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), skolöverstyrelsen (SÖ), statens invandrarverk (SIV), länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämfiands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen efter hörande av biskoparna, utredningen (Ju 1977:08) om bamens rätt, invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Elevförbundet, Centerns ungdomsförbund (CUF), Sveriges socialdemokrafiska ungdomsförbund (SSU), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Danderyds, Göteborgs, Hudiksvalls, Kungsbacka, Lidingö, Lunds, Malmö, Norrköpings, Norrtälje, Partille, Sigtuna, Sollefteå, Solna, Stockholms, Södertälje, Umeå, Upplands Väsby, Uppsala, Örebro och Örkelljunga kommuner. Förbundet för alternativa skolor i Sverige (FASS), Svenska Montessoriföreningen, Riksföreningen för Waldorfpedagogik, De enskilda läroverkens förbund. Föreningen Chinuch (HUlelskolan), Estniska kommittén, styrelserna för English Junior School i Göteborg, Brilish Primary School i Danderyd, Lycée Franais Saint-Louis i Stockholm, Tyska skolan i Stockholm och International School of Stockholm (ISS), Medborgarrättsrörelsen (MRR), Frikyrkörådet, Svenska ul-landsskolors förening (SUF), Katolska biskopsämbetet. Stiftelsen för Kristna skolor i Göteborg samt styrelserna för Bladins skola i Malmö, Carlssons högstadieskola i Stockholm, Carlssons skola i Stockholm, Maria Elementarskola! Stockholm och Ekebyholmsskolan i Norrtälje.

Yttranden har dessutom inkommit frän stiftelserna Kristofferskolan och Martinskolan i Stockholm, Föreningen för Waldorfpedagogik i Solna-Sundbyberg, De Kristna Friskolorna i Sverige, Riksförbundet Kristen fostran samt en enskild person.

1 Allmänna synpunkter

SEH-kommittén har i sitt betänkande redovisat sin syn på de principiella fömtsättningarna för skolor med enskild huvudman, med kommitténs term fristående skolor. Därvid har kommittén behandlat sådana aspekter som

Prop. 1982/83:1 111

internationeUa förpliktelser, föräldrarätten, skolplikten, behov av fristående skolor ur samhällets synvinkel och behov av sådana skolor ur individers och gmppers synvinkel.

Kommittén har utifrån detta synsätt lagt fram förslag fill bl. a. beslämmelser om fömtsättningarna för atl en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fuUgörande. Vidare har kommittén lagt fram förslag som innebär att ett begränsat statligt stöd skall kunna lämnas Ull sådana godkända skolor som uppfyller vissa särskilda krav.

1.1 Remissinstansernas allmänna inställning till fristående skolor

Remissinstanserna redovisar delade meningar i sin allmänna inställning till fristående skolor och behovet av dem.

Flertalet länsskolnämnder, länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län, ärkebiskopen, SACO/SR, SAF. RHS, FASS, MRR, de enskilda skolorna själva och Sveriges Frikyrkoråd uttalar sig för fristående skolor. Flera länsskolnämnder, liksom kommunförbundet, förordar en restriktiv inställning till fristående skolor. LO, Elevförbimdet, CUF och SSU är klart negativa tiU dessa skolor överhuvudtaget. Andra remissinstanser åter, som statskontoret, uttalar sig för all skolpUkl skall kunna fullgöras i fristående skola men finner inte kommitténs mofiveringar för ett utvidgat statligt stöd fill dessa skolor övertygande.

De remissinstanser som uttalar sig för fristående skolor ansluler sig fill SEH-kommitténs uppfattning att det kan vara av betydelse för samhället med det engagemang i utbildningsfrågor som ofta ligger bakom enskilda skolors verksamhet (t. ex. länsskolnämnderna i Uppsala och Jönköping). Remissinstanserna hänvisar fill de internationella överenskommelser på utbildningens område som Sverige förbundit sig att följa. Det är enligt dessa remissinstanser väsentligt alt respektera föräldrars frihet atl välja andra läroanstalter för sina barn än dem som upprätthålls av de offenfiiga myndigheterna och att tillförsäkra barnen en religiös och moralisk uppfostran i enlighet med föräldrarnas övertygelse. Länsskolnämnden i Värmlands län anför att det torde vara helt klart att många av de skolor som avses i SEH-kommitténs arbete har tiltfört svensk skola mycket av värde, vilket också kan bli faUet i framfiden om man skapar någorlunda gynnsamma möjligheter för deras existens. Länsskolnämnden i Örebro län delar utredningens uppfattning om behov av skola med enskild huvudman ur individers eller gmppers synvinkel.

Ärkebiskopen anför atl rätten att fä utnyttja, starta och driva enskilda skolor på gmndskolnivå är klar och odiskutabel. Detta är en konsekvens av mänskliga fri- och rättigheter och de internafioneUa konventioner Sverige förbundit sig att respektera.

Övriga remissinstanser som är för fristående skolor, såsom bl.a. SACO/SR, RHS och SAF, uttalar sig odelat posifivl för dessa skolor. Enligt

Prop. 1982/83:1 112

RHS måste fristående skolor som fyller av staten uppställda minimikrav tillåtas och bör också få skäliga bidrag av slal och kommun.

De länsskolnämnder som redovisar en sval eller negaliv inställning till fristående skolor, bl.a. länsskolnämnderna i Södermanlands, Östergötlands, Haltands, Väslernorrlands, Malmöhus och Västmanlands län, hänvisar i mänga fall till att det allmänna skolväsendet genom införandel av den nya läroplanen för grandskolan (Lgr 80) fått väsentUgt ökade möjligheter att lokalt pröva nya pedagogiska idéer och tankar, varför fristående skolors verksamhet i delta avseende inte har samma betydelse som tidigare.

Kommunförbundets yttrande sammanfattar vad flera länsskolnämnder helt eller delvis anfört, nämligen att det finns skäl att samhället i sin syn på enskUda skolor väger in möjligheterna lill pedagogisk utveckling och alternativ pedagogik i den allmänna skolan. Kommunförbundet anför att den nya läroplanen för grundskolan liksom riksdagens beslul om skolforskning och personalutveckling och de kommande besluten om läramtbildning ger skolan betydande utrymme för såväl pedagogiskt som socialt utvecklingsarbete. Det finns i ett sådant perspektiv skäl för en restriktiv hållning fill framväxten av ytterligare enskilda skolor. Ett sådant förhållningssätt överensstämmer enligt kommunförbundet med den principiella basen för del allmänna skolsystemet. Föräldrars behov atl närmare kunna följa och påverka den verksamhet som bedrivs i skolan är enligt kommunförbundet troligen också ett betydelsefullt motiv för enskilda skolor. Önskemål om en annorlunda pedagogik kan antas vara kopplad till inflylandemotivet. Rektors nya samrädsskyldighet och andra aktuella former för kontakt hem - skola framgent bör ge slörre möjligheter till inflytande för alla föräldrar och därför också bidra till återhållsamhet när det gäller alt inrätta enskilda skolor, anför kommunförbundet.

Några remissinslanser, bl.a. länsskolnämnderna i Södermanlands och Västernorrlands län, betonar atl de intemationella konventionerna helt bygger på föräldrarnas rätt atl välja undervisning åt sina barn. Enligl länsskolnämnden i Södermanlands län är denna ensidiga föräldrarält ej förenlig med vår nuvarande kunskap om barns utveckling och förmåga atl ta del i ansvaret för sin egen situation. 1 Lgr 80 har denna syn uttryckts bl.a. med formuleringen att "skolan har skyldighet atl ge eleverna ökat ansvar och medinflytande i takt med deras stigande ålder och mognad".

Kommunförbundet för i viss utsträckning liknande resonemang. Förbundet anför alt man vid planeringen av gmndskolan i kommunen söker tiUfredsställa behovet av närhet lill hemmet, kamratkontakter, friudsverk-samhel m. m. En enskild skolas resurser är i dessa hänseenden begränsade. Det synes kommunförbundet betydelsefullt - inte minst från elevernas synpunkt — atl man även låter dessa förhållanden påverka bedömningen av en enskild skolas möjligheter och förutsättningar i samband med beslut om nyinrättande av skolor.

Prop. 1982/83:1 113

LO, Elevförbundet, SSU och CUF är de remissinstanser som är mest restriktiva eller direkt negativa i sin inställning till fristående skolor.

Även om LO intar en ytterst restriktiv hållning till de fristående skolorna, kräver LO inle förbud, bl. a. på grund av internationella konventioner. Endast i de fall där undervisningen bör bedrivas på andra språk än svenska kan det vara berättigat med fristående skolor, anser LO.

Elevförbundets ståndpunkt är att fristående skolor för skolpliktiga elever inte har något existensberättigande i det svenska skolsystemet. SSU anför att dagens allmänna skola är resultat av etl långt och tålmodigt polifiskt arbete med jämlikhet och frihet som övergripande mål och anser att det borde vara möjligt att på sikt avveckla privatskolorna i Sverige.

1.2 Invandrarbarnen

Kommittén har som sin allmänna uppfattning anfört atl lösningar på skolpliktiga invandrarbams utbildningsbehov skall kunna sökas inom gmndskolans ram. Kommittén har mot denna bakgrund inte funnit skäl att för invandrarbarnen föreslå särskilda regler om skolpliktens fullgörande i fristående skola.

5/V anför i sitt remissyttrande att det inte på gmndval av det underlag som föreligger finns någon möjlighet atl ta ställning till frågan om fristående skolor på språklig eller etnisk gmnd. Erforderiigt underlag för ett ställningslagande bör tas fram. SIV ser i nuvarande läge inle skäl alt förorda statligt stöd Ull nya minoritetsskolor inrättade på språklig eller etnisk grund. Verket fömlsätler dock att befintliga minoritetsskolor får fortsatt stöd av samhället.

Utredningen om barnens rätt anser mot bakgmnd av den ovisshet och osäkerhet som kan sägas råda beträffande om och på vilket sätt invandrar-bamens utbildningsbehov skall tillgodoses, att frågan om dessa bams möjligheter att få fullgöra sin skolplikt i en fristående skola med annat undervisningsspråk än svenska bör utredas ytterligare.

Invandrarpolitiska kommittén, som erinrar om språk- och kuUurarvs-kommitténs (dir 1981:49) arbete, förordar ej statligt stöd till nya minoritetsskolor men har intet att erinra mot att de befintliga minoritetsskolorna far fortsatt stöd.

1.3 Synpunkter av rättslig art

Enligt JK torde kommitténs förslag inte strida mot nägra regler eller åtaganden på den internationeUa rättens område. I övrigt ger förslaget från de synpunkter JK främst har atl beakta inle anledning lill några erinringar.

MRR riktar i sitt yttrande kritik såväl mot nuvarande regelsystem som mot kommitténs förslag. MRR avstyrker kommitténs förslag. Enligt MRR bör en utredning liUsättas med uppgift att se över skolregelsystemet i syfte 8 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 114

att tiUse alt regeringsformens grandläggande värderingar om åsiktsfrihet genomförs i vårt skolväsende och alt Sverige uppfyller sina folkrättsliga åtaganden beträffande det elementära undervisningsväsendet.

En del remissinslanser, bl. a. Katolska biskopsämbetet, ifrågasätter om det inte i skyldigheten att låta föräldrar välja en fristående skola för sina bam också ligger en skyldighet att se till att denna rätt inle blir illusorisk på gmnd av bristande ekonomiska fömtsättningar.

2 Benämning av skola med enskild huvudman

SEH-kommitléns förslag alt skola med enskild huvudman skaU benämnas/rw/åenrfe skola tUlstyrks av de fiesta remissinslanserna.

Bl. a. SÖ, Svenska kommunförbundet, länsskolnämnderna i Blekinge och Västmanlands län, länsstyrelsen i Stockholms län samt Malmö, Södertälje och Umeå kommuner är dock negativa till förslaget.

SÖ förordar benämningen "privatskola". Kommunförbundet hänvisar till att skolförfattningsutredningen i delbetänkandel Skollagen (DsU 1981:4) förordat uttrycket "enskild skola" frän förfaltningsteknisk och språklig synpunkt. Även länsskolnämnden i Blekinge län hänvisar till skolförfattningsutredningens ståndpunkt. Länsskolnämnden i Stockholms län förordar beteckningen "friskolor". Malmö kommun vill ha beteckningen "privatskola". Södertälje och Umeå kommuner vill ha kvar beteckningen "enskild skola".

3 Skolpliktens fullgörande i fristående skola i allmänhet

SEH-kommittén föreslår att som krav för att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande skall gälla alt skolans undervisning ger väsentligen samma kunskaper och färdigheter som gmndskolans och även i övrigt väsentligen svarar mot grandskolans mål. I detta ligger enligt kommittén alt undervisningen bedrivs till övervägande delen på svenska språket. (Beträffande fristående skolor som till övervägande delen har annat undervisningsspråk, se nedan under 5).

Flertalet remissinstanser, bl.a. SÖ, de flesta länsskolnämnderna, ärkebiskopen, Sveriges Frikyrkoråd och Katolska biskopsämbetet, tillstyrker kommitténs förslag tiU viUkor för att få fullgöra skolplikt vid fristående skola.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker men anser att författningstexten redaktionellt och språkligt bör anpassas lill skolförfattningsutredningens förslag i departementspromemorian Ds U 1981:4. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att som villkor räcker alt ange att skolans undervisning väsentligen skall svara mot gmndskolans

Prop. 1982/83:1 115

mål. Vilka kunskaper och färdigheter gmndskolan faktiskt ger kan enligt nämnden inte utläsas vare sig av Lgr 80 eller av några andra dokument. SAF för samma resonemang.

Länsskolnämnden i Värmlands län hänvisar till 1957 års skolberednings tolerans och generositet i sina förslag gentemot de enskilda skolorna och har en känsla av att SEH-kommitténs gmndinställning innebär en skärpning i flera avseenden. Nämnden anser alt man utan att riskera något för den svenska skolans enhetlighet skulle kunna gå väsentligt längre än vad SEH-kommittén gjort i sitt förslag. Länsskolnämnden i Västmanlands län tillstyrker de viUkor SEH-kommittén uppställt men anser att en bestämmelse bör införas i skollagen som förhindrar att intagning till enskild skola grandar sig på ett begåvningsurval.

LO, TCO och SACO/SR har inga erinringar mot kommitténs förslag i denna del. De politiska ungdomsorganisationerna är negativa överhuvudtaget till enskilda skolor. De enskilda skolor som yttrat sig i denna del behandlar inte de allmänna vUlkoren för skolpliktens fullgörande i frislående skolor utan tar upp företrädesvis de enskilda skolornas ekonomiska fömtsättningar atl överleva.

MRR hänvisar lill 1 kap. 2 § regeringsformen och anför att SEH-kommitténs gmndsyn, atl barn genom ett enhetligt allmänt skolväsende skall erbjudas en gemensam plattform att stå pä, är oförenlig med regeringsformens huvudregel om fri åsiktsbildning. Den mening SEH-kommittén företräder är den totalitära statens. Skolsystemet bör utformas så att full frihet öppnas att driva fristående skolor under fömtsättning att undervisningen grandar sig på demokratins idéer.

De Kristna Friskolorna i Sverige vill i 34 § skollagen ha formuleringen "motsvarande kunskaper" för att inte kränka de mänskliga rältigheterna.

4 Beslut om godkännande av fristående skola i allmänhet

SEH-kommittén föreslår atl beslut om godkännande av skola för skolpliktens fullgörande enligl 34 § skollagen liksom hittills skall fattas av skolstyrelsen i den kommun där skolan är belägen.

Av de remissinstanser som yttrat sig tUlstyrker SÖ, RHS och ett antal länsskolnämnder, bl.a. länsskolnämnderna i Väslernorrlands, Skaraborgs, Gävleborgs och Norrbottens län, samt utredningen om barnens rätt SEH-kommitténs förslag.

Länsskolnämnderna i Stockholms, Kalmar, Blekinge, Hallands, Örebro och Jämtlands län anser med hänsyn Ull krav på lika behandling och enhetlig praxis alt länsskolnämnden borde besluta om godkännande av enskild skola efter hörande av den lokala skolstyrelsen.

Prop. 1982/83:1 116

5 Skolpliktens fullgörande i fristående skola med annat undervisningsspråk än svenska

SEH-kommittén föreslär atl fristående skola, som bedriver hela eller den övervägande delen av sin undervisning på ett annat språk än svenska, av regeringen får godkännas för fullgörande av skolplikten i vad gäller barn som kan antas inte komma att kvarstanna i landet för längre tid eller som har andra särskilda skäl att fä fullgöra sin skolplikt i en sådan skola. För godkännande skall enligt förslaget krävas att undervisningen som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Därvid gäller atl barn, som är svenska medborgare eller som kan antas komma att kvarstanna i landet för en längre tid, skall ges undervisning i svenska.

Av remissinstanserna tillstyrker statskontoret, länsskolnämnderna i Jönköpings, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län, RHS och Sveriges Frikyrkoråd kommitténs förslag ulan närmare kommentarer.

SÖ tiUstyrker SEH-kommitténs förslag men efterlyser uppgift om vilken instans som skaU pröva om särskilda skäl föreligger för bl.a. barn som är svenska medborgare att få fullgöra sin skolplikt i en sådan skola; SÖ föreslår att den kommunala skolstyrelsen skall bedöma detta liksom att skolstyrelsen skall godkänna dylik skola. SÖ anser av sociala och psykologiska skäl att bestämmelsen om undervisning i svenska även bör omfatta utländska skolpUktiga bam som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid. Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län vill ha en restriktiv bedömning av "särskUda skäl" och anser att SÖ t. v. bör pröva dessa särskUda skäl.

Länsskolnämnderna i Skaraborgs och Örebro län liksom utredningen om barnens rätt och invandrarpolitiska kommittén vidgar delvis frågan till hur långt samhället skall gä i att bereda invandrarbarn undervisning på deras hemspråk och hänvisar till pågående försöksverksamhet med bl. a. hemspräksklasser i gmndskolan. Länsskolnämnden i Örebro län anför att de satsningar som från Sveriges sida gjorts för att ge våra olika invandrargrupper möjlighet att behålla och bevara sin egen kultur säkert ocksä kommer att leda till krav på enskilda skolor. För atl motverka alltför stor isolering från vissa etniska gmpper är det därför enligt nämnden väsentligt att — som utredningen skriver- barn som kan antas inle komma att kvarstanna i landet för en längre tid kan få undervisning i fristående skola på annat språk än svenska. Övriga bör således i första hand undervisas pä svenska.

SAF, ISS, MRR och SUF avvisar den restriktiva hållning kommittén intagit tUl atl fristående skolor meddelar undervisning på annat språk än svenska. SAF, som anför handelspolitiska motiv, anser det ytterst angeläget att Sverige stöder fristående skolor som önskar undervisa pä främmande språk, förutsatt alt verksamheten i övrigt uppfyller de allmänna kraven. SAF erinrar om att Sverige står inför situationen alt ca 25 % av de barn

Prop. 1982/83:1 117

som börjar gmndskolan har invandrarbakgmnd. Lycée Frangais Saint-Louis för Uknande resonemang och ifrågasätter att varje enskild elev skaU avkrävas redovisning varför han eUer hon går i denna skola - en redovisning som inte krävs för t.ex. Waldorfskolorna. Någon lagregel för att eUminera en eventueU hlen ökning av det mycket lilla antalet elever i dessa fristående skolor behövs enligt Lycée Frangais Saint-Louis och MRR inle. Av rent demokratiska skäl samt hänvisande till svårigheten att rätt väga de motiv föräldrarna kan ha för atl sätta sina barn i en språkskola avvisar ISS varje skärpning i fråga om skälen för barn atl gå i sådana skolor, dvs. kommilténs krav att det skall föreligga särskilda förhållanden eller påtaglig nytta för bamet för att det skall få fullgöra sin skolgång i en sådan skola. Från ekonomisk synpunkt skulle varje minskning av elevunderlaget försvåra skolans existens.

Länsskolnämnden i Kalmar län anser inte att SEH-kommitténs motiveringar för skolor med undervisning på annat språk än svenska är särskilt väl underbyggda. Eftersom kommittén avvisar tanken på minoritetsskolor i övrigt, är det enligt nämnden knappast konsekvent att låta vissa barn undervisas i skolor av denna typ. Det torde heller inte vara lätt alt avgöra humvida ett barn kommer att stanna i Sverige för kortare eller längre tid. De villkor som kommittén ställer upp och de särskilda skäl som omnämns blir i realiteten svåra att kontrollera.

6 Ett statligt stöd till vissa fristående skolor 6.1 Allmänna synpunkter

Med stöd av kostnadsberäkningar, som SEH-kommittén gör, finner kommittén det skäligt atl elt begränsat statligt stöd efter särskUd prövning ges till fristående skola. Stödet bör inte utgå generellt utan endast fill skola som fyller vissa krav.

De flesta remissinstanserna stöder förslaget atl ett begränsat statligt stöd skall kunna utgå tiU skolor som uppfyUer vissa krav, bl. a. RRV, SÖ samt länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Vänersborgs, Skaraborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län. Andra remissinslanser som stöder förslaget är ärkebiskopen, utredningen om barnens rätt, kommunförbundet, SACO/SR och Sveriges Frikyrkoråd.

Åtskilliga remissinstanser menar att om en enskild skola skall kunna bedriva sin verksamhet enligt de intentioner som anges i gmndskolans mål, synes det vara nödvändigt att ge ekonomiskt stöd. I annat fall finns uppenbara risker att verksamheten får en inte önskad inriktning. Ärkebiskopen anför att eftersom Sverige förbundit sig att respektera vissa intema-tioneUa konventioner på utbildningsområdet bör ekonomiska bidrag ges lill fristående skolor för att Sveriges förpliktelser skall ha reell betydelse.

Prop. 1982/83:1 118

Flera remissinslanser, bl. a. länsskolnämnden i Gävleborgs län, menar att det föreslagna stödet inte bör betraktas som en merkostnad i vanlig bemärkelse utan jämföras med de kostnader staten skulle ha haft om elevema hade gått i gmndskolan. Enligt nämndens mening blir kostnadema för de fristående skolorna avsevärt högre för staten än nuvarande statliga kostnader för enskilda skolor. Mol detta slår en viss besparing för statsverket inom ramen för den summa ulgtfter som staten skulle ha haft, om eleven gått i grundskolan. Länsskolnämnden i Gävleborgs län instämmer, liksom många andra remissinstanser, i resonemanget att kostnaderna inte bör betraktas som merkostnad i egentlig mening och fillstyrker förslaget även ur kostnadssynpunkt. Länsskolnämnderna i Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län anser att de ekonomiska konsekvenserna av kommitténs förslag resp. de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av de enskilda skolornas fillkomst under 70-talet inte fillräckligl belysts. Länsskolnämnden i Norrbottens län anser att med den dimensionering av statsstöd fill fristående skolverksamhet som kommUtén föreslagit torde eventuella merkostnader bli marginella.

De remissinstanser som direkt representerar de enskilda skolorna anser att det föreslagna stödet är aUtför snävt filltaget. Till dessa hör t. ex. FASS, Riksföreningen för Waldorfpedagogik, ISS, HUlelskolan, De enskilda läroverkens förbund och Ekebyholmsskolans styrelse. Samma uppfattning har även SAF och RHS.

De enskilda läroverkens förbund anser atl det som i detta sammanhang kallas statsbidrag är en kostnadsöverföring från det allmänna skolväsendet tiU den fristående skolan.

Flera remissinstanser pekar i olika sammanhang på risken för att elevav-giftema blir för höga ifall slafiigl stöd inte kommer att utgä. De menar att det finns risk för ett system med privatskolor som tar ut höga terminsavgifter och därmed endast blir tUlgängliga för barn till välbärgade föräldrar, vilket inte kan accepteras.

ÅtskUliga remissinstanser är tveksamma fill utvidgat statligt stöd liU fristående skolor. Statskontoret finner inle kommitténs mofiveringar för ett utvidgat statligt stöd till fristående skolor övertygande. Å ena sidan medför elever som övergår tiU frislående skola med statligt stöd utan att minska behovel av basresurser i gmndskolan en kostnadsökning för staten. Å andra sidan skapar elever som övergår fill fristående skola och genom detta minskar behovet av basresurser i gmndskolan visserligen en besparing för staten men till priset av större klasser och därmed en sämre undervisningsstandard för dem som går kvar i grundskolan. Statskontoret avstyrker en utvidgning av kretsen fristående skolor med statligt stöd.

Länsskolnämnderna i bl. a. Södermanlands, Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Hallands län förordar restriktivitet beträffande slafiigl stöd till fristående skolor. Länsskolnämnderna i Kalmar och Södermanlands län anser att resurserna bör satsas pä de

Prop. 1982/83:1 119

skolor som kan förväntas tillföra den allmänna skolan positiva erfarenheter. Genom alt ge bidrag tiU elt begränsat anlal skolor kan också kraven pä resultat och kvalitet upprätthållas. F. n. finns 35 fristående skolor, varav 8 har statsbidrag. Länsskolnämnden i Södermanlands län anför att den föreslagna ramen ger utrymme för statsbidrag lill alla nu befintliga skolor - med eller utan statsbidrag hitliUs - och dessutom utrymme för nya skolor. Detta är enligt nämnden en alltför generös inställning till möjligheterna alt bedriva frislående skola med statligt ekonomiskt stöd.

LO, Elevförbundet, CUF och SSU, som är negativa till fristående skolor över huvud taget, är i konsekvens härmed också negativa till statligt slöd till sådana skolor.

MRR anser att effekten av det av kommittén föreslagna statsbidragssystemet innebär diskriminering av föräldrar som vill använda sin rätt att välja fristående skola för sina barn. MRR avvisar helt SEH-kommitténs förslag och förordar ny utredning.

6.2 Besparing — merkostnad för stat och kommun

SEH-kommittén anför att det statUga stödet bör vara av den omfattningen att det jämte en viss besparing däratöver skall rymmas inom den summa utgifter som staten skulle ha haft om eleverna i den fristående skolan gått i gmndskolan. Det genomsnittliga statsstödet föreslås utgå med någol mer än 5000kr. per elev och år (genomsnittligt belopp för årskurserna 1-9).

SÖ anför att det är av vikt att den framräknade besparingen ges möjlighet att slå igenom i praktiken. Detta kan vinnas om särskilda åtgärder vidtas. SÖ pekar på det förhållandet atl gmndskolans statsbidrag fastställs före den 1 april för det kommande läsåret. Privatskolans ledning bör redan före detta datum ha genomfört sin intagning lill årskurs 1 så att de elever som skall gå i privatskolan fråndras kommunens/kommunernas elevunderlag för basresurstilldelningen. Eljest finns det risk för att reformen kommer att medföra merkostnader för staten.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anför att vid en bedömning av det statliga stödets omfattning och utformning bör några av utgångspunkterna vara atl förekomsten av fristående skolor inte får allvarligt försvåra en långsiktig och rationell planering av det allmänna skolväsendel, att den inle får försvåra för det aUmänna skolväsendet att erbjuda alla barn och ungdomar en likvärdig utbildning, oberoende av bostadsort och yttre vUlkor och att den endast i undantagsfall får leda till större kostnader för stat och kommun än de kostnader som uppkommer om alla elever går i den allmänna grandskolan. Det är rimligt att samhället utformar det ekonomiska stödet tiU fristående skolor så att det inle sfimulerar fill en alltför kraftig expansion. Man bör dock inte enligt nämnden överdriva de problem som en ökad förekomst av fristående skolor skulle kunna medföra.

Länsskolnämnden i Västmanlands län anser sig sakna underlag för

Prop. 1982/83:1 120

bedömningen av frågan om SEH-kommittén till alla delar följt givna direktiv i vad gäller kravet på att alla förslag skall rymmas inom befintliga kostnadsramar men hänvisar till den administrativa förenkling som SEH-kommilléns förslag medför vid beräkningen av statsbidragets storlek.

Utredningen om barnens rätt menar att vid en bedömning av kostnadema får man inte bortse från den inbesparing som del innebär för det allmänna att ifrågavarande barn inte går i gmndskolan. Liksom kommittén anser utredningen därför att ökningen av del statliga stödet i förhällande till nuläget inte bör ses som en merkostnad vad gäller bam som ännu inle börjat skolan.

Svenska kommunförbundet och vissa kommuner uppställer som villkor för ett nytt statsbidragssystem att det bl.a. inte får begränsa statsbidraget till den aUmänna skolan och atl det inte får förutsätta kommunalt stöd.

Riksföreningen för Waldorfpedagogik hävdar att SEH-kommitléns förslag om ett begränsat statsstöd tiU vissa skolor står i god samklang med de allmänna tilläggsdirektiven 1980-03-23 om sparsamhet med statsmedel och uttrycker sin förvåning över att detta ifrågasätts.

De enskilda läroverkens förbimd framhåtier att ett begränsat statligt stöd till fristående skolor inte medför kostnader för statsverket, eftersom sådant stöd motsvaras av en minskning av medelsbehovet under anslaget Bidrag till driften av gmndskolor m. m. Förbundet framhåller också atl del är svårt att förstå varför inte förslärkningsresurs skall ulgå, då ju detta är en utgtft staten skulle ha haft om eleverna gått i kommunal skola.

6.3 Kriterier för ett statligt stöd

SEH-kommittén har uppställt tre alternativa kriterier som villkor för statligt stöd:

a) Skolans verksamhet bedrivs enligt ett speciellt pedagogiskt system eller har en särskild uppläggning i annat avseende i syfte atl i praktiken omsätta en viss idé om utbildning eller fostran eller

b) skolans undervisning sker helt eller till övervägande delen pä ett annat språk än svenska eller

c) skolan har en arbetsmiljö med konfessionell prägel och kan visa atl den för praktiskt skolbmk utvecklar uppfoslrings- eller omvårdnadsidéer som kan bedömas vara av värde för skolväsendet i dess helhet.

SEH-kommitténs förslag tillstyrks av RRV, länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län, länsstyrelsen i Stock-holms län, utredningen om barnens rätt, kommunförbundet, SACO/SR samt Göteborgs och Sollefteå kommuner.

SÖ ställer sig av principiella skäl avvisande till att skolor med ett annat undervisningsspråk än svenska skall kunna komma i fråga för statsstöd.

LO finner att det kan vara motiverat att ge stöd till fristående skolor

Prop. 1982/83:1 121

endast i de fall där undervisningen bör bedrivas pä andra språk än svenska, dvs. för skolor enligt kriterium 2.

Länsskolnämnden i Södermanlands län betonar att kravet att skolan skall arbeta med en speciell pedagogisk gmndsyn som bedöms vara av värde för skolväsendet i dess helhet också skaU ställas på skola med konfessionell prägel.

Länsskolnämnden i Kalmar län anför tvekan inför förslaget alt ge ett begränsat statligt stöd tiU skolor med ett annat undervisningsspråk än svenska under mofivering alt sådan undervisning torde kunna inrymmas inom ramen för gmndskolan. Nämnden finner de krav som ställts upp för de konfessionella skoloma svåmppfyllda. Nämnden föreslår att etl verkligt stöd ges tiU ett begränsat antal konfessionella skolor så alt skolorna därigenom kan fylla kravet på kvalitet och stimuleras till resultat som kan vara tiU nytta för skolväsendet i dess helhet.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län vill ha andra alternativa kriterier än dem som SEH-kommittén föreslår, nämligen följande.

1. Den fristående skolan berikar genom sin verksamhel del allmänna skolväsendet.

2. Den fristående skolan tillgodoser ett utbildningsbehov som inle utan särskilda kostnadskrävande åtgärder kan tillgodoses inom del allmänna skolväsendets ram.

3. Den fristående skolan gör del möjligt eller underlättar för etniska minoriteter att bevara sin kultur i vidaste mening.

Nämnden tillstyrker SEH-kommitténs två första kriterier, då de i princip motsvarar nämndens altemativa krav 1 och 2. Vad gäller kommitténs tredje kriterium, menar nämnden, att detta i sak är detsamma som det första kriteriet. Det är aUtför snävt formulerat. KonfessioneUa skolor som uppfyller något av de tre alternativa krav som nämnden föreslår skall vara berättigade tiU statligt stöd. Nämnden tillägger att även om krav ställs på den konfessioneUa skolan att den skall vara öppen även för bam till föräldrar som inte bekänner sig fill den religiösa eller filosofiska övertygelse som karakteriserar skolan och atl dess religionsundervisning skaU vara aUsidig far detta inte innebära att statsbidraget förknippas med några krav på att skolans konfessionella egenart skall utsuddas. Undervisningen i tros- och livsfrågor skall vara saklig och allsidig i den bemärkelsen att man inle ger en missvisande bild av andra trosriktningar eller all man underlåter att undervisa om dessa trosriktningar. Men det innebär inle att man vid den konfessionella skolan inte skall få verka för den tro man bekänner sig till.

CUF vill att, om riksdagen beviljar stöd till fristående skolor som i dag inte har bidrag, detta stöd skall utgå endast tiU skolor som tiUämpar en egen pedagogisk metod och som arbetar inom ramen för läroplanens målsättningar. Skolor med ensidig eller polkisk påverkan av eleverna bör inle accepteras.

Prop. 1982/83:1 122

The English Junior School i Göteborg, The Brilish Primary School i Danderyd och ISS tUlstyrker SEH-kommitléns andra kriterium. ISS betonar vikten av att det slafiiga stödet beräknas på alla elever vid skolan och inte endast på de skolplikfiga.

Sveriges Frikyrkoråd tillstyrker de två första kriterierna som SEH-kommittén uppsläUer. Vad gäUer del tredje kriteriet finner rådet det alltför vagt i andra ledet och anser atl dess tolkning kan leda till godtycke. Rådet föreslår alt kriteriet utformas sä, att en konfessionell skola som arbetar i enlighet med målsättningen för svensk gmndskola kan få statligt stöd.

Ärkebiskopen framhåller i sUt yttrande att gmndmotiveringen för statligt stöd till fristående skolor bör vara den demokratiska rätlen att få sådant stöd.

SAF vill att alla fristående skolor skall få samhällsstöd i en omfattning som svarar mot åtminstone 70% av den totala elevkostnaden i den aUmänna grandskolan.

RHS förespråkar en generösare instäUning i statsbidragsfrågan och föreslår att godkända fristående skolor fär ett begränsat statligt slöd. Denna uppfattning delas i princip av FASS, Katolska biskopsämbetet, MRR, De Kristna Friskolorna i Sverige, Stiftelsen Bladins skola i Malmö, Föreningen för Carlsscxs Högstadieskola, Föreningen för Carlssons skola och Stiftelsen Maria Elementarskola.

6.4 Utformningen av ett statligt stöd

SEH-kommittén föreslår atl det statliga stödet till fristående skolor som förklarats berättigade därtill skall ulgå per elev med 90% av 1/25-dels basresurs för lågstadiet och med 90% av l/30-dels basresurs för mellan-och högstadierna. Därtill skaU läggas tUläggsbidrag samt bidrag till arbetsgivaravgifter med f n. 28,9%. Förslaget knyter an tiU gmndskolans bidragssystem och är en utveckling av detta genom att del görs elevrelaterat.

Förslaget tillstyrks av RRV, SÖ, länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Skaraborgs, Värmtands, Örebro, Kopparbergs och Gävleborgs län, kommunförbundet, Göteborgs, Lidingö, Lunds, Norrköpings, Sollefteå och Solna kommuner. Riksföreningen för Waldorfpedagogik, Frikyrkorådet och Katolska biskopsämbetet.

Länsskolnämnden i Kronobergs län tillstyrker förslaget i princip men anser sig inte kunna bedöma den ekonomiska nivån, "som måste avgöras uttfrän andra utgångspunkter än de över vilka nämnden har översikt". En liknande uppfattning redovisas av länsskolnämnderna i Blekinge, Krislian-stads, Hallands, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län fillstyrker i princip den föreslagna omfattningen av det statliga stödet men avvisar den föreslagna utformningen. Del är enligl nämnden i första hand en leknisk-prakfisk

Prop. 1982/83:1 123

fråga hur bidragssystemet skall konstrueras. Nämnden uppställer följande kriterier för konstrakfionen:

1. Systemet skall vara enkelt och starkt schabloniserat.

2. Bidraget skall vara elevrelaterat, vilket ger möjlighet att snabbi överblicka kostnadskonsekvenserna.

3. Systemet skaU vara enhefiigt för alla typer av fristående skolor.

4. Systemet skall trots detta möjliggöra en varierande grad av kostnadstäckning.

5. Systemet bör ansluta till gmndskolans bidragssystem bl.a. för alt automatisk följsamhet till lönekostnaderna i gmndskolan skall kunna uppnås.

Dessa fem kriterier kan uppfyllas pä ett enklare sätt än vad kommittén föreslår, nämligen genom att bidragets storlek relateras fill förstärkningsresursen. Detta kan uppnås på följande sätt. För varje stadium fastställs en lämplig bidragsnivå som ärligen omräknas till ett krontalsbelopp per elev (della görs lämpligen i samband med att den årliga beräkningen av veckotimpriserna och av procenttalet för tilläggsbidraget görs). Detta krontalsbelopp relateras sedan tUl förstärkningsresursens krontalsbelopp per elev för det aktueUa året. Bidraget per elev i fristående skola kan så uttryckas i form av etl relationstal i förhållande tUl förslärkningsresursen. Tilläggsbidrag och bidrag till arbetsgivaravgtfter är inräknade i detta relationstal och behöver inte beaktas separat.

Länsskolnämnden i Västmanlands län tillstyrker den föreslagna bidragsnivån men anför att man bör undersöka om man kan fastställa bidraget på ett enklare sätt än det föreslagna t. ex. genom atl ange bidragels storlek som en viss procentandel av statsbidraget per elev till gmndskolan för resp. stadium.

SACO/SR, som tillstyrker den föreslagna utformningen i princip, vill all stödet skaU omfatta också en del av förstärkningsresursen.

RHS, som vUl att bidrag skall utgå liU alla godkända skolor, föreslår att bidraget sätts i relation Ull en viss andel av del genomsnittliga statsbidraget per elev i gmndskolan, förslagsvis 2/3.

FASS vUl ha generösare bidrag. Liknande uppfattning redovisar Svenska Montessoriförbundet och Stiftelsen Bladins skola.

ISS föreslår att ett stöd av större omfattning skall utgå till skolor som undervisar på ett annat språk än svenska bl. a. med hänsyn till de besparingar som staten gör på hemspråksundervisningens område genom atl elever går i skolor som nu är i fråga.

De Kristna Friskolorna i Sverige föreslår etl statsstöd som — liksom i Danmark och Norge - omfattar 85 % av den ställiga kostnaden för en elev i grandskolan.

Föreningen för Carlssons högstadieskola och Föreningen för Carlssons skola föreslår att ett system med s. k. "skolpeng" som följer eleven skall införas. Denna uppfattning delas av Riksförbundet Kristen fostran.

Prop. 1982/83:1 124

7 Ytterligare regler för statligt stöd

7.1 Minimiantal elever som gräns för att statligt stöd skall kunna utgå

SEH-kommittén föreslår att en skola som skall kunna komma i fråga för statligt stöd skall ha minst 25 elever. Det föreslås vidare att regeringen skall kunna medge undantag från denna regel.

Endast elt begränsat anlal remissinstanser har yttrat sig i denna del. Förslaget tUlstyrks uttryckligen av länsskolnämnderna i Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Gävleborgs och Västerbottens län samt Upplands Väsby ko/nmun.

De Kristna Friskolorna i Sverige yrkar att antalet elever skall vara högst åtta.

7.2 Karenstiden och det successiva införandet av det statliga stödet

SEH-kommittén föreslår atl bidrag inte skall utgå till fristående skola förrän fr. o. m. Qärde verksamhetsåret och att bidraget då införs successivt med början från årskurs 1. Denna s.k. karenstid skall ge de myndigheter som skaU yttra sig över (skolstyrelse, länsskolnämnd) resp. besluta om (SÖ) det statliga stödet till skolan möjlighet att göra de avvägningar och bedömningar av skolans verksamhet som måste föregå ett beslut om statsbidrag. Kommittén föreslår vidare att regeringen skall kunna medge undantag från dessa regler, om särskilda skäl föreligger.

Förslaget om karenstid tillstyrks av RRV, SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, länsstyrelsen i Stockholms län, utredningen om barnens rätt, kommunförbundet, SACO/SR, Malmö, Sollefteå, Solna och Upplands Väsby kommuner samt Katolska biskopsämbetet.

Länsskolnämnden i Stockholms län avstyrker införandel av en karenslid då en sådan bestämmelse nästan omöjliggör startandet av nya fristående skolor, såvida inte mycket höga elevavgifter tas ut. Enligt nämnden bör SÖ kunna fatta beslut om statsbidrag utan denna bestämmelse.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter det riktiga i att införa en bestämmelse om karenslid.

LO anser alt karensfiden bör utökas och atl beslut om statsstöd skall fattas först när en sammanhållen skolgång har kunnat bedömas.

Göteborgs kommun anser att én tvåårig karenstid är fillräcklig och att den fristående skolan bör kunna få bidrag lill alla årskurser och inle bara lill nybörjarklasserna.

De Kristna Friskolorna i Sverige föreslår att karenstiden skall vara ett år.

Prop. 1982/83:1 125

Svenska Montessoriförbundet föreslår alt slafiigl stöd skall utgå till alla godkända skolor fr. o. m. första verksamhetsåret.

Föreningen för Waldorfpedagogik i Solna-Sundbyberg finner det berättigat att nystartade skolor inte får bidrag de tre första åren. Vill man ta pä sig ett nytt skolinitiafiv måste man göra en verklig satsning. Men alt man efter de tre första åren endast får bidrag för en klass, för varje ny etta, finner föreningen orimligt. De verkliga pionjärerna, föräldrama tiU barnen i de tre första klasserna belastas då heU. En fuUt utbyggd 12-årig waldorfskola skulle få fuUt stöd först efter femton år. Enligl Riksföreningen för Waldorfpedagogik bör antingen den treåriga karenstiden förkortas eller skoloma få det begränsade statsstödet för årskurserna 1-4 under det första bidragsåret som är det fjärde verksamhetsåret. Skolorna har redan sparat pengar ål staten under de tre första åren.

De enskilda läroverkens förbund finner karenstiden obehövlig, då övriga regler - kvaliteten, minimiantalet elever, skäliga elevavgifter m. fl. - måste anses tillräckliga.

ISS föreslår att utbyggnadstiden av stödsystemet förkortas.

Frikyrkorådet menar alt den treåriga karenstiden och det successiva införandet är en alltför hård spärr. Rådet föreslår att inilialperioden blir tre år och att elt godkännande av en skola för statsbidrag sedan gäller generellt för samfiiga årskurser 1 -4. Nu befintliga skolor som verkat i minsl fem år bör enligt rådet kunna få statsstöd omedelbart för alla årskurser då dessa bestämmelser träder i kraft. Örkelljunga kommun har samma uppfattning som Frikyrkorådet i vad gäller nu befintliga skolor, dock att sådan skola inte skall behöva ha verkat i mer än tre år.

7.3 Elevtalsram

SEH-kommittén föreslår att antalet statsunderstödda elevplatser i fristående skolor skall kunna uppgå fill 0,6-0,7% av antalet skolpliktiga elever i riket. Om denna ram blir ianspråktagen skaU regeringen efter beslut av riksdagen kunna fastställa annat procenttal.

Detta förslag tillstyrks av RRV, länsskolnämnderna i Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, SACO/SR och Sollefteå kommun.

SÖ tiUstyrker elevtalsramen men avvisar möjligheten till omprövning. Denna uppfattning delas av länsskolnämnden i Västmanlands län, kommunförbundet saml Malmö och Upplands Väsby kommuner.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län tUlstyrker den föreslagna elevtalsramen men ställer sig tveksam fill hur man skall lösa de samordnings-och prioriteringsproblem som kan uppstå.

Länsskolnämnden i Jönköpings län anser ramen överflödig, då kraven på bl. a. kvalitet, karenstid och minimiantal elever ger tillräckUga garantier

Prop. 1982/83:1 126

för att en aUtför stor ökning av antalet skolor inte skall uppkomma. Liknande synpunkter anförs av länsskolnämnderna i Kalmar, Ålvsborgs, Örebro och Jämtlands län, länsstyrelsen i Stockholms län, ärkebiskopen, Örkelljunga kommun, RHS, Riksföreningen för Waldorfpedagogik och De enskilda läroverkens förbund.

Göteborgs kommun finner atl en utökning av ramen med ett par fiondds procent inte torde innebära nägra negativa konsekvenser för det allmänna skolväsendet.

Solna kommun menar att det inle bör inrättas något s. k. elevantalslak i enlighet med vad SEH-kommittén föreslår, då det vore olämpligt och olyckligt. Det leder tUl en onödig byräkratisering och till elt orättvist urval. I stället bör statsbidraget utformas så att det inle föranleder ökade kostnader för stal och kommun.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län anser att det nu är för tidigt att ta stäUning till om en "expansionsram" verkligen behövs. De nu befinUiga skolorna ryms inom den föreslagna ramen och de nyfillkom-mande kan få bidrag tidigast om tre år. Först efter dessa tre år bör det prövas om elevtalsramen behövs.

The British Primary School i Danderyd anser atl elever i skolor med etl annat undervisningsspråk än svenska inte skall inräknas i elevtalsramen.

7.4 Villkor beträffande elevavgifterna

SEH-kommittén föreslär att som villkor för statligt stöd till skola med enskild huvudman skall krävas atl elevavgiften är skälig. Det skall enligt förslaget för behövande finnas en möjlighet till nedsättning av eller befrielse från avgiften. SÖ föreslås pröva ifall avgiften är skälig i samband med ställningstagande till om fristående skola skall förklaras berättigad lill statsbidrag.

Remissinslanserna fillstyrker över lag kommitténs förslag i denna del, bl.a. länsskolnämnderna i Uppsala, Jönköpings, Kronobergs, Krislian-stads, Skaraborgs och Västernorrlands län samt De enskilda läroverkens förbund.

Länsskolnämnden i Kalmar län anför att kommittén, när det gäller förslagel om nedsättning eller befrielse från elevavgift, inte tillräckligt beaktat de konsekvenser förslaget kan få vid eventuell konkurrens om elevplatser och ställer frågan ifall kommittén har tänkt sig någon form av kvotering.

Från bl.a. Tyska skolan, Carlssons högstadieskola och Lycée Frangais Saint-Louis påpekas att ett otillräckligt stöd (statligt eller, kommunalt) måste innebära höjda elevavgifter. Ifall mindre bemedlade elever skall kunna befrias från avgifter - vilket det föreligger ett klart intresse av -måste kostnaden tas ur de avgifter som eriäggs för övriga elever.

Prop. 1982/83:1 127

8 Statsbidragets utformning för de skolor som i dag har statsstöd

SEH-kommittén föreslår atl de skolor som i dag får statligt stöd (privatskolor, Kristofferskolan, HUlelskolan och de estniska skolorna) även framdeles skaU få stöd i samma utsträckning som nu. Den tekniska utformningen av sialsbidragsgivningen föreslås dock bli ändrad så att den ansluter Ull systemet för fristående skolor i allmänhet.

Statskontoret har intet alt erinra mot att statsbidragstekniken moderniseras på det sätt som SEH-kommittén föreslår.

SÖ tillstyrker förslaget i nuvarande läge men framhåller alt elt för samtliga fristående skolor gemensamt bidragssystem på likvärdiga viUkor på sikt bör eftersträvas. Denna uppfattning delas av länsskolnämnderna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs och Gävleborgs län. Enligt länsskolnämnden i Östergötlands län bör samma bidragsbestämmelser gälla för alla statsunderstödda fristående skolor.

Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län, som föreslagit att statsbidrag fiU fristående skolor som f n. inle har statsbidrag skall utformas med utgångspunkt i ett relationstal tUl förstärkningsresursen, anser att samma system för bidrag bör gälla även de skolor som i dag får statsbidrag. Relationstalet tUl förstärkningsresursen bestäms genom att det fakfiska bidragsbeloppet per elev som nu utbetalas fill resp. skola divideras med förstärkningsresursens krontalsbelopp per elev.

SACOISR anser att de skolor som nu erhåller statsbidrag skall erhålla stöd av nuvarande omfattning enligt en gemensam förordning.

De enskilda läroverkens förbund tillstyrker SEH-kommitténs förslag men anser att ytterligare förenkling kan uppnås bl.a. genom atl bestämmelserna om statsbidrag tUl de sju skolorna sammanförs i en gemensam förordning.

Stiftelsen Kristofferskolan godtar kommitténs förslag i denna del och avstår från att yrka ytterligare — enligt stiftelsens mening i och för sig motiverad - förstärkning, då stiftelsen i nuvarande ekonomiska läge bedömer det angelägnare alt bidrag kan utgå lill de i dag bidragslösa skoloma än att förstärkta bidrag ges till skolor som redan har bidrag.

Föreningen Chinuch (HUlelskolan) yrkar med hänsyn tiU skolans trängda ekonomi att förbättrat stöd skaU utgå fill skolan.

Estniska kommittén anser i första hand att del nuvarande regelsystemet för statsbidrag tiU de estniska skolorna skall bibehållas, i andra hand att den tekniska förändringen kan accepteras om bidraget får en oförändrad omfattning. Kommittén motsätter sig en minskning av bidraget till skolan i Göteborg betingad av en eventuellt minskad organisation vid skolan.

Prop. 1982/83:1 128

9 Beslut om det statliga stödet

SEH-kommittén föreslår att beslut om atl förklara en fristående skola berättigad till statligt stöd skall fattas av SÖ inom given ram efter yttrande av skolstyrelsen i kommunen och vederbörande länsskolnämnd.

Förslagel tillstyrks av länsskolnämnderna i Stockholms, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län. Lunds och Upplands Väsby kommuner samt Riksföreningen för Waldorfpedagogik.

Länsskolnämnderna i Uppsala, Kronobergs och Jämtlands län tillstyrker förslaget under föratsättning att beslutet fattas av SÖ:s styrelse.

Länsskolnämnden i Jönköpings län menar att den länsskolnämnd som har den fristående skolan inom sitt arbetsområde skall avgöra om skolan skaU få statsbidrag. Liknande uppfattning redovisas av länsskolnämnden i Örebro län.

10 Anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet

SEH-kommittén föreslår att elever i fristående skolor, som förklarats berättigade lill statUgt stöd, skall ingå i underlag för beräkningen av den s. k. länsskolnämndsresursen under anslaget Särskilda åtgärder på skolområdet och att fristående skola skall kunna fä del därav för elever vid skolan som har särskilda behov.

Förslaget fiUstyrks av SÖ, länsskolnämnderna i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, Lidingö och Lunds kommuner. Svenska Montessoriförbundet och Katolska biskopsämbetet. Länsskolnämnden i Norrbottens län avvisar förslaget. Malmö kommun avvisar också förslaget om inte anslaget till särskilda åtgärder pä skolområdet i motsvarande mån utökas.

11 Kommunalt stöd till fristående skolor

SEH-kommittén föreslår att frågan om kommunalt slöd fill enskild skola inte skall regleras genom lagstiftning. Kommunall slöd skall inte vara beroende av om statligt stöd ulgår, liksom inle heller sådant stöd skall göras avhängigl av att kommunalt stöd utgår.

Kommitténs uppfattning delas av RRV, SÖ, länsskolnämnden i Skaraborgs län samt Göteborgs och Malmö kommuner.

Länsskolnämnden i Malmöhus län anser att elever i fristående skolor bör få läromedel, skolhälsovård och skolmåltider på samma sätt som gäller för kommunens skolor i övrigt och att bestämmelse härom bör intas i skoUagen.

Prop. 1982/83:1 129

Länsskolnämnden i Gävleborgs län anför all förekomsten av fristående skola i en kommun alltid medför etl visst ekonomiskt och ideologiskt tryck på kommunens beslutande organ. Liknande synpunkter anförs av Solna kommun.

Svenska kommunförbundet anför att kommunerna visserligen har frihet att själva bestämma om stöd lill fristående skola men atl denna frihet i prakfiken kan bli skenbar. Många fristående skolor har inte samma resurser i fråga om t. ex. lokaler som grundskolan och kommunen kan därför bU tvungen att ställa upp med sådana resurser.

SAF finner det otillfredsställande att SEH-kommittén inte föreslagit atl kommunall slöd skaU utgå fill fristående skola och föreslår att en viss minsta bidragsskyldighet skall fastställas, förslagsvis 50 % av kommunens egen totala kostnad per elev. På så sätt ges en fristående skola en reell möjlighet atl bedriva verksamheten.

RHS, som delar kommilténs synsätt beträffande det kommunala stödet till fristående skola, viU dock rekommendera att kommunerna ger bidrag motsvarande 2/3 av den genomsnittliga kommunala kostnaden per elev i grandskolan.

Stiftelsen Maria Elementarskola anför att elever som fullgör sin skolplikt i lagligen godkänd enskild skola bör behandlas på samma sätt i fråga om sociala förmåner som elever i grandskolan.

12 Tillsyn m. m.

Enligt SEH-kömmittén bör SÖ och länsskolnämnderna ha fillsyn över undervisningen av alla skolpliktiga elever i fristående skolor. Hämtöver bör skolstyrelsen i den kommun där fristående skola ligger ha lUlsyn över skolan. Vidare föreslår kommittén bestämmelser om att huvudmannen för en fristående skola skall ha skyldighet att underrätta skolstyrelsen i elevens hemkommun,när eleven börjar eller slutar vid den fristående skolan.

Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget i denna del är praktiskt tagel samtliga positiva.

Länsskolnämnden i Hallands län anför atl det är angeläget att länsskolnämnden utövar tillsyn över fristående skola vare sig den erhåller statliga bidrag eller inte. RRV anser det tillfredssläUande alt det enligt förslaget till 50 a § i skollagen klart utsågs att skolstyrelsen skall utöva liUsyn över undervisningen av skolpUktiga elever.

SÖ anser att underrättelseplikten för den fristående skolans huvudman bör innebära att kommunens skolstyrelse får besked om antagningen i god tid före den 1 mars då plan över det beräknade antalet grandskoleelever skall insändas tUl länsskolnämnden.

9 Riksdagen 1982/83. 1 saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 130

13 Fristående skola och det pedagogiska utvecklingsarbetet m. m.

SEH-kommittén föreslår att samverkan mellan den kommunala grundskolan och fristående skola skall främjas och utvecklas, att det statliga utvecklingsarbetet på skolans område skaU kunna omfatta även fristående skola samt att den statliga fortbildningsverksamheten skall kunna omfatta också personal vid fristående skola.

SamtUga remissinstanser på något undanlag när som ytlral sig över dessa förslag är positiva. Yttrat sig har framför aUt 5Ö och ett stort antal länsskolnämnder, SACO/SR, ISS och Svenska Montessoriförbundet.

SÖ anför att eftersom lokaU utvecklingsarbete skaU bedrivas av kommunerna och stödjas av länsskolnämnderna är förslaget inte samstämmigt med prop. 1980/81:97. Möjligen kan länsskolnämnderna länkas fördela medel fill lokalt utvecklingsarbete vid privata skolor.

Länsskolnämnden i Uppsala län hänvisar fill alt LgrSO ger stora möjligheter lill konfinuerlig pedagogisk förnyelse i form av fortsatt och vidgat lokalt utvecklingsarbete, temasludier, lokala och regionala kursplaner i lUlvalsämnen etc. Enligt nämndens mening bör en samverkan eftersträvas meUan det allmänna skolväsendets utvecklings- och försöksverksamhet och motsvarande aktivheter vid fristående skolor.

Länsskolnämnden i Västernorrlands län tillstyrker men konstaterar beträffande det statliga utvecklingsarbetet atl de ekonomiska möjligheterna till utvecklingsarbete inom den obligatoriska skolan minskar med samma belopp.

Länsskolnämnden i Kalmar län anför att det är vikfigl att det sker en kontinuerlig utvärdering av den försöksverksamhet som äger ram i fristående skolor liksom atl de vunna erfarenheterna förs över till del allmänna skolväsendel. I denna utvärdering bör också SÖ och länsskolnämnden delta.

Länsskolnämnden i Östergötlands län avstyrker förslagen om atl slafiigl utvecklingsarbete och statlig fortbildning skall omfatta frislående skolor.

14 Frågan om särskild skolverksamhet inom grundskolans ram

Enligt direktiven skulle SEH-kommittén överväga möjlighelerna att genom olika åtgärder inom det allmänna skolväsendet tillgodose de krav som ligger bakom önskemålen om ökat utrymme för enskilda skolor. SEH-kommittén har inte funnit skäl att genom en komplicerad specialreglering möjliggöra "enskild skola inom gmndskolans ram".

Relafivt få remissinstanser har yttrat sig över denna del av SEH-kommitléns belänkande. Dessa är SÖ, länsskolnämnderna i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs, Ålvsborgs, Örebro och Västmanlands län samt Svenska Montessoriförbundet.

Prop. 1982/83:1 131

SÖ är överens med kommittén om att den specialreglering som skulle behövas för att lärama i waldorfkollegiet t. ex. skulle kunna lägga ihop sina lönebelopp och omfördela medlen efter behov skulle bU alltför komplicerad och omfattande. Enligt länsskolnämnden i Älvsborgs län bör man söka tillmötesgå föräldrars särskilda önskemål beträffande barnens fostran och undervisning i skolan inom gmndskolans ram, inte i form av skolor, men väl i vissa fall i form av särskilda klasser. I länet förekommer klasser i gmndskolan, i vilka undervisningen genom läraren präglas av en viss alternativ pedagogik, såsom Waldorf-, Montessori- eller Freinel-klasser, vilka verkar stimulerande på andra klasser. Länsskolnämnden i Örebro län menar att, trots organisatoriska, ekonomiska, administrativa och andra hinder, slor generositet bör finnas hos ansvariga myndigheter för alt behandla ansökningar av Uknande slag på ett posifivl sätt. Även länsskolnämnden i Västmanlands län finner det angeläget alt alla möjligheter las tiU vara att inom gmndskolans ram tillgodose vissa föräldrars önskemål om särskilt upplagd och utformad undervisning för sina barn.

Svenska Montessoriförbundet yrkar i sitt yttrande att möjligheter skapas inom den aUmänna grandskolans ram för särskild pedagogisk verksamhel.

Prop. 1982/83:1 132

Bilaga 5

Gällande regler för nu statsunderstödda skolor med enskild huvudman

1 Privatskolor som omfattas av privatskolförordningen

Det finns f.n. fem och fr.o.m. läsåret 1982/83 fyra skolor som av regeringen har förklarats berättigade till statsbidrag enligt förordningen (1964: 137) om statsbidrag till vissa privatskolor.

De fyra skolorna är Franska skolan i Stockholm, Göteborgs högre samskola och Sigrid Rudebecks gymnasium, båda i Göteborg, saml Lundsbergs skola i Storfors. Den sistnämnda är internatskola.

Enligt förordningen om statsbidrag till vissa privatskolor lämnas statsbidrag huvudsakligen i form av avlöningsbidrag som beräknas med hänsyn till antalet i föreskriven ordning inrättade tjänster som skolledare och lärare. Bidragsunderlaget utgörs i princip av summan av de bidragsgmn-dande tjänsternas ärslönebelopp. Bidragsunderlaget ökas med vissa belopp för resurstimmar och fritt valt arbete på motsvarigheten till gmndskolans högstadium (äldre bestämmelser om resurstimmar och fritt valt arbete gäller alltjämt för privatskolorna). I princip utgår bidrag med 60% av bidragsunderlaget. Regeringen kan dock besluta om högre statsbidrag. Budgetåret 1982/83 uppgår statsbidraget för Lundsbergs skola till 99,5% och för de tre övriga skolorna till 95,5% av bidragsunderlaget. Bidrag lämnas även tUl kostnader för tilläggspensionsavgifter. Enligt särskilda bestämmelser lämnas statsbidrag även till kostnader för bl. a. hälsovården och elevhemsföreståndare.

Statsbidrag lämnas

till Franska skolan för undervisning motsvarande årskurserna 1—9 av gmndskolan och de treåriga linjerna i gymnasieskolan,

till Göleborgs högre samskola för undervisning motsvarande årskurserna 1—9 av gmndskolan samt de treåriga linjerna och den tvååriga sociala linjen i gymnasieskolan,

fill Sigrid Rudebecks gymnasium för undervisning motsvarande de treåriga linjerna i gymnasieskolan saml

lill Lundsbergs skola för undervisning motsvarande årskurserna 6-9 av gmndskolan och de treåriga linjerna i gymnasieskolan.

Dessa skolor har för skolledare och lärare statligt reglerade tjänster, dvs. avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Skolorna är också i övrigt underkastade särskilda beslämmelser genom att privatskolförordningen (1967:270) gäller för dem.

För dessa skolor — som i fortsättningen för enkelhetens skull kallas privatskoloma - gäller genom bl. a. de nämnda förordningarna ett ganska

Prop. 1982/83:1 133

omfattande regelsystem som knyter an tiU i vissa fall nuvarande och i andra faU fömtvarande bestämmelser för kommunernas gmndskolor och gymnasieskolor. I fråga om arbetets anordning gäller i princip att privatskolomas grandskola och gymnasieskola skall följa de föreskrifter som gällde för motsvarande kommunala skolor vid utgången av juni 1978. På detta system bygger granderna för statsbidrag till driften av privatskolorna. Även när det gäller oUka samverkansformér, såsom konferenser, gäller för privatskolorna det system som tiUämpades i kommunernas skolor vid utgången av juni 1978.

2 Riksinternatskolorna

Vissa statsunderstödda intematskolor har stäUning av riksinternatskolor. Deras verksamhel regleras av förordningen (1970:333) om riksinternatskolor och vissa där angivna delar av privatskolförordningen (1967:270).

En riksintemalskola inrättas efter medgivande av regeringen. F. n. finns två sådana skolor. Den ena är Grännaskolan som har Jönköpings kommun som huvudman och som bedriver undervisning endast på gymnasial nivå. Den andra är Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket som har en stiftelse som huvudman. Vid Sigtunaskolan bedrivs undervisning motsvarande årskursema 7-9 i gmndskolan och undervisning motsvarande gymnasieskolans treåriga linjer. För båda skolorna föreligger avtal mellan staten och huvudmannen.

Enligt förordningen om riksinternatskolor lämnas statsbidrag till kostnadema för skolledare och lärare enligt i princip samma regler söm gäller för kommunemas gymnasieskolor. Detta gäUer även gmndskoldelen av en riksintemalskola. TUl en riksinlematskolas gmndskola lämnas dessutom bidrag med vissa belopp för resurstimmar och fritt valt arbete (äldre bestämmelser om sådana anordningar gäller alltjämt för riksinternalskoloma). Härtill kommer bidrag för bl. a. elevhemsföreståndare, frifidsledare och skolhälsovård. Enligt en särskild förordning får riksinternalskoloma statsbidrag fill s.k. pedagogisk stödpersonal.

Riksintematskolorna har statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare.

Genom bl. a. förordningen om riksintematskolor och privatskolförordningen är riksinternatskolorna underkastade ett ganska omfattande regelsystem som knyter an fill i vissa fall nuvarande och i andra fall fömtvarande bestämmelser för kommunernas gmndskolor och gymnasieskolor. I fråga om arbetets anordning och konferenser m.m. gäller i princip att riksintematskolomas gmndskola och gymnasieskola skall följa de föreskrifter som gäUde för motsvarande kommunala skolor vid utgången av juni 1978. På detta system bygger granderna för statsbidrag fill driften av riksinternalskoloma. 10 Riksdagen 1982/83. I saml. Nr 1

Prop. 1982/83:1 134

3 Kristofferskolan m. fl.

Statsbidrag lämnas tUl Kristofferskolan, HiUelskolan och de estniska skolorna i Stockholm och Göteborg enligt tre särskilda förordningar (SÖ-FS 1978:174, 175 och 186). Statsbidrag lämnas med 99% av ett bidragsunderlag som omfattar dels lönekostnad för skolledare (endast Kristofferskolan och HUlelskolan) och lärare, dels kostnaden för sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift och tilläggspensionsavgift för nämnda personalkategorier.

Enligt föreskrifter i regleringsbrev skaU Kristofferskolan vid fastställande av bidragsunderlag beräknas omfatta högst 600 elever fördelade på 21 klasser, varav högst 3 i årskurserna 10-12 i vilka ges undervisning på gymnasial nivå. Liknande föreskrifter finns inte för HUlelskolan eller de estniska skolorna. HUlelskolan omfattar f. n. 7 klasser av låg- och mellan-stadiema. Den estniska skolan i Stockholm omfattar f. n. 6 klasser på låg-och mellanstadierna, medan den estniska skolan i Göteborg omfattar endast 3 klasser på samma stadier. Antalet elever var enligt uppgift för läsåret 1980/81 98 vid skolan i Stockholm och 35 vid skolan i Göteborg.

Vid de fyra skolorna finns ingen personal med statligt reglerad anställning, och författningsregleringen är inte på långt när lika omfattande som för de fidigare nämnda privatskolorna. Som statsbidragsvillkor gäller emellertid för de estniska skolorna bl.a. att tidigare för gmndskolan gällande föreskrifter om klasser och lärotider m.m. skall lillämpas och att en läroplan som SÖ fastställer skaU följas. För HUlelskolan och Kristofferskolan gäller att de skall följa av SÖ faststäUda timplaner och andra föreskrifter.

4 Bergsskolan i Filipstad

Bergsskolan i Filipstad drivs av en stiftelse enligt avtal meUan Jernkon-toret och Filipstads kommun. Även Värmlands läns landstingskommun skall enligt föreliggande planer träda in som avtalspart fr. o. m. den 1 januari 1983.

Skolan meddelar treårig utbildning på gymnsieskolnivå inom de metallurgiska samt berg- och mineraltekniska ämnesområdena. Det är en statsunderstödd skola med statligt reglerade tjänster för skolledare och lärare.

Statsbidrag lämnas enligt bl. a. förordningen den 9 juni 1977 om Bergsskolan i Filipstad och förordningen den II juni 1981 om statsbidrag fiU pedagogisk stödpersonal vid Bergsskolan i Filipstad. Bestämmelserna innebär i korthet att statsbidrag utgår dels med belopp motsvarande kostnader för löner tUl rektor och lärare, dels med schablonbelopp till kostnader för viss annan personal. Vidare utgår statsbidrag fill folkpensionsavgift, sjukpensionsavgift och tiUäggspensionsavgift.

Prop. 1982/83:1 137

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fråga om att förvägra elev i gmndskolan eUer kommunens gymnasieskola befrielse enligl 27 § och fråga om alt förvägra någon inträde i sådan skola på grand av bestämmelsema i 44 och 45 §§ skaU prövas av skolstyrelsen, i den mån regeringen ej annorlunda förordnar.

Skolstyrelsen har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning enligt SärskUda författningar ankommer på styrelsen.

2l§ Länsskolnämnden skall ha inseende över skoloma i länet och därtill hörande verksamhet.

Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.

Lydelse enligt prop. 1981/82:167 Nu föreslagen lydelse

28a§

Specialskolan omfattar tio årskurser, betecknade 1 -10 och fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Inom specialskolan anordnas oli- Bestämmelserna i 24 § andra och

ka studievägar avpassade efter ele- tredje styckena gäller även för spe-vernas studieinriktning. Bestäm- cialskolan. melsema i 24 § andra stycket andra meningen och tredje stycket gäller även för specialskolan.

För elev i specialskolan som icke kan följa undervisning enligl första och andra styckena meddelas undervisning anpassad efter hans utveckling.

Studieväg för elev i specialskolan Bestämmelserna i 25 och 26-väljs av föräldrarna efter samråd 28 §§ gäller även för specialskolan. med eleven och sedan upplysningar Fråga om att förvägra elev befrielse lämnats av skolan. Bestämmelser- enligt 27 § prövas av den lokala sty-na i 25 S andra stycket och 26—28 §§ relsen. gäller även för specialskolan. Fråga om att förvägra elev befrielse enligt 27 § prövas av den lokala styrelsen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

33 §
Skolplikt må fullgöras i annan of-   Skolplikt/år fullgöras i annan of
fenfiig skola än gmndskolan eller i fentlig skola än gmndskolan enligl
enskild statsunderstödd skola enligl   bestämmelser, som utfärdas av re-
bestämmdser, som utfärdas av re-      geringen eller den myndighet rege-
geringen eller den myndighet rege-    ringen förordnar,
ringen förordnar.

' Senaste lydelse 1979:212.

/ annan enskild skola än i 33 § avses må skolplikt fuUgöras, om skolan godkänts för ändamålet. Godkännande skaU meddelas, om skolans undervisning till art, omfattning och allmän inriktning väsentligen motsvarar grundskolans och skolan förestås av person, vilken äger erforderlig skicklighet för undervisningen och är väl lämpad att förestå skola.

I godkänd skola må barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, intagas i årskurs som motsvarar årskurs i grundskolan, endast om förutsättning är för handen, varom sägs i 32 § första stycket.

En fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande, om skolans undervisning ger kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper och färdigheter som grundskolan förmedlar och skolan även i övrigt väsentligen svarar mot grundskolans allmänna mål.

Om skolan inte längre uppfyller dessa villkor och bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall godkännandet återkallas.

34 a §

För godkännande krävs att skolans undervisning som helhet betraktad är likvärdig med grundskolans. Skolan skall förmedla kunskaper och färdigheter som undertät-tar fortsatt skolgång utomlands. Undervisning i svenska språket och om svenska förhållanden skall meddelas i den omfattning som de här tillfälligt bosatta eleverna behöver.

Om skolan inte längre uppfyller kraven för godkännande och bristerna inte avhjälps efter hänvändelse till huvudmannen, skall regeringen återkalla godkännandet.

34 b §

En fristående skota omfattar skolhälsovård för skolpUktiga elever, om huvudmannen såsom vUlkor för statsbidrag har skyldighet atl svara för sådan skolhälsovård.

I fråga om skolhälsövården till-lämpas 25 a § andra-sjätle styckena.

36 §"

sa myndigheter skall även ha tiUsyn över undervisningen för skolpliktiga på sjukhus och andra institutioner.

50 c §

Skolstyrelsen skaU ha den omedelbara tillsynen över undervisningen för skolpliktiga i sådana fristående skolor i kommunen som avses i 34 och 34a§§.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1983.

2.1 fall där det enligt såväl de äldre som de nya bestämmelserna ankommer på skolstyrelsen att pröva fråga om godkännande av en skola för skolpliktens fullgörande, skall ett godkännande som har meddelats enligt äldre bestämmelser och som alltjämt gäller vid utgången av juni 1983 fortsätta att gälla intill utgången av juni 1984, om det inte har lämnats för kortare tid eller återkallas med stöd av de nya bestämmelserna. En fömtsättning för sådan fortsatt giltighet är att skolplikliga elever har börjat vid skolan före den 1 juli 1983.

3. Fråga om godkännande enligt 34 § i den nya lydelsen eller enligt 34 a § kan prövas före lagens ikraftträdande.

Prop. 1982/83:1 143

Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-06-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Wikström, Dahlgren, Åsling, Söder, Johansson, Andersson, Boo, Petri, Gustafsson, Elmstedl, Tilländer.

Föredragande: statsrådet Tilländer

Proposition om skolor med enskild huvudman m. m.

1 Inledning

Den 27 maj 1982 beslutade regeringen på min hemställan att inhämta lagrådets yttrande över ett förslag lUl lag om ändring i skollagen (1962:319). Förslaget rörde främst skolor med enskild huvudman eller, som de kallades i förslaget, fristående skolor.

För att ge en helhetsbild av de förslag som enligt min mening borde föreläggas riksdagen efter lagrådets granskning av lagbestämmelserna redovisade jag i min föredragning även förslag som lagrådet inte skulle yttra sig över och som regeringen inte tog ställning tUl inför lagrådsremissen.

2 Anmälan av lagrådets yttrande

Lagrådet har lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran.

I lagrådsremissen refereras tUl regeringens proposifion (1981/82:167) om ändringar i skollagen (1962: 319) m. m. Jag viU erinra om att riksdagen den 12 juni i år i de delar som här är av intresse har antagit regeringens lagförslag enUgt nämnda proposition (UbU 1981/82:32, rskr 1981/82:438).

3 Övrigt

I övrigt får jag hänvisa till mitt anförande i remissprotökollet den 27 maj 1982.

Prop. 1982/83:1 144

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta det av lagrådet granskade lagförslaget,

2. godkänna att regeringen efter de kriterier som jag har förordat skaU kunna förklara fristående skolor för skolpliktiga elever berättigade tUl statsbidrag,

3. godkänna vad jag har förordat om utformning av och särskilda villkor för statsbidrag tUl nytiUkommande statsunderstödda fristående skolor,

4. godkänna vad jag har förordat om sialsbidragsgivningen till undervisningen av skolpliktiga elever vid redan statsunderstödda fristående skolor,

5. godkänna vad jag för privatskolorna och riksinternalskoloma har förordat om anpassning av regler om läroplan och arbetets anordning tUl vad som gäUer för gmndskolan,

6. godkänna vad jag har förordat om statsbidrag till Kristofferskolans årskurser 10-12,

7. godkänna vad jag har förordat om statsbidrag till pedagogisk slödper-sonal vid riksinlematskoloma och Bergsskolan i FUipstad,

8. godkänna vad jag har förordat i fråga om samarbetsnämnder och konferenser vid privatskoloma, riksinternatskolorna och Bergsskolan i FUipstad,

9. godkänna vad jag har förordat om anpassning av reglerna för specialskolan och sameskolan lUl vad som gäller för gmndskolan.

Jag hemställer vidare att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om samverkan fristående skola - det allmänna skolväsendet och om studievägar och elevplatser i privatskolornas och riksinternalskoloraas gymnasiala utbildning.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemstäUt om.

Prop. 1982/83:1 145

Innehåll

Proposition ...................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................... ..... I

Propositionens lagförslag....................................... ... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 27 maj 1982 .... 8

1 Inledning ....................................................... ... 8

2 Bakgrand ..................................................... ... 9

3 SamUngsbeteckning för skolor med enskUd huvudman 12

4 PrincipieUa utgångspunkter .............................. .. 13

5 Föratsättningar för skolpliktens fuUgörande i fristående skola ... 16

5.1 Nuvarande bestämmelser ............................ .. 16

5.2 Allmänna överväganden ............................. .. 17

5.3 Särskilda frågor om undervisningen ............... .. 21

5.4 Särskilda frågor om godkännande av fristående skola 25

6 Allmänna föratsättningar för statsbidrag till fristående skolor ... 28

6.1 Statsbidrag och andra finansieringsformer i nuläget 28

6.2 Fristående skolors inverkan på statliga och kommunala kostnader för gmndskolan 29

6.3 Vissa gmndläggande principiella frågor ............ 32

6.4 SEH-kommitténs förslag tiU kriterier för statligt stöd 35

6.5 Skolor med altemativ pedagogik eller Uknande ..... 36

6.6 Konfessionella skolor ................................. . 38

6.7 S. k. intemationella skolor ........................... 40

6.8 Skolor av andra slag ................................. . 41

6.9 Skolor som nu får statsbidrag ..................... . 41

6.10 Beslutsmyndighet .................................... . 42

7 Det statliga stödets utformning m. m................... 42

7.1 Kommitténs förslag ................................... . 42

7.2 Principema för bidragets konstmklion ........... . 44

7.3 Kvalifikationstid och successivt införande ..... . 45

7.4 Frågan om elevtalsram .............................. . 46

7.5 Nu statsunderstödda fristående skolor ......... . 47

7.6 Rekvisition och utbetalning ........................ . 48

8 Vissa ytterligare frågor om statsbidrag .............. . 48

8.1 Särskilda statsbidragsviUkor ....................... . 49

8.2 Frågan om resurs för särskilda åtgärder ........ 50

9 Tillsyn m. m..................................................... . 51

9.1 TUlsynsmyndigheter ................................. . 51

9.2 TUlsynens innehåll .................................... . 52

9.3 Uppgiftslämnande .................................... . 53

10 Samverkan fristående skola - det allmänna skolväsendet 54

11 Vissa frågor beträffande nu statsunderstödda fristående skolor .. 55

12 Vissa frågor beträffande specialskolan och sameskolan 61

13 Ikraftträdande m.m........................................... . 63

14 Upprättat lagförslag.......................................... . 63

15 Specialmotivering till lagförslaget ...................... . 63

16 HemstäUan .................................................. . 79

17 Beslut ......................................................... . 79

Bilaga 1 Sammanfattning av SEH-kommitténs betänkande (SOU

1981:34) Fristående skolor för skolpliktiga elever .... 80

Bilaga 2 SEH-kommitléns lagförslag ................ 102

Bilaga 3 SEH-kommitténs förslag till statsbidragsförordning ... 106

Prop. 1982/83:1 146

Bilaga 4 Sammanställning av remissyttrandena . . 110

Bilaga 5 GäUande regler för nu statsunderstödda skolor med en
skild huvudman ................................... . 132

Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag ............... . 136

Utdrag av lagrådets protokoll den 8 juni 1982 ......... . 142

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 17 juni 1982 .... 143

1 Inledning........................................................ . 143

2 Anmälan av lagrådets yttrande........................... . 143

3 Övrigt ......................................................... . 143

4 Hemställan...................................................... 144

5 Beslut ......................................................... 144

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982