Motion

1982/83:88
Bengt Wittbom m. fl.

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)

Regeringen lägger i proposition 1982/83:50 fram förslag om skärpt beskattning
av elproduktionen med 2 öre per kWh för alla anläggningar äldre
än tio år. För anläggningar som är mellan tio och fem år skall den skärpta
beskattningen uppgå till 1 öre per kWh. För anläggningar som är fem år
eller yngre samt för nytillkommande anläggningar utgår ingen ytterligare
beskattning.

Den föreslagna skatten kommer att få mycket ogynnsamma, för att inte
säga förödande, effekter för de privata kraftbolagen och övriga privat- och
kommunalägda vattenkraftsanläggningar. För de större bruksföretagen i
stål- och skogsbranschen har vinsterna från kraftproduktionen varit en
relativ trygghet under år med svag eller ingen lönsamhet. Vinsterna i
elproduktionen har balanserat förluster i andra verksamhetsgrenar eller
kunnat utnyttjas för nyinvesteringar.

I exempelvis Uddeholms AB har kraftsektorn under de senaste fem åren
varit den enda verksamhet som lämnat något väsentligt överskott. Under
1981 var vinsten i kraftbolaget 108 milj. kr. före räntor, medan koncernens
totala förlust före räntor uppgick till 90 milj. kr. Efter finansiella kostnader
var förlusten 329 milj. kr. I det krisdrabbade Lesjöfors AB, som nu står
mitt i en rekonstruktion, produceras 7 miljoner kWh/år. Regeringens skatteförslag
innebär att det nya löntagarägda företaget kommer att belastas
med en merkostnad på 140000 kr. årligen. Det är pengar som säkert skulle
behövas för att trygga jobben för de anställda och för att konsolidera
företaget.

Den nya elskatten innebär att företagen Uddeholms AB och Billerud AB
drabbas av en kostnadsökning på ca 40 milj. kr. årligen. Detta motsvarar,
räknat i antal årsarbetare (inkl. sociala kostnader), ca 320 arbetstillfällen.

Många av de små anläggningarna i Värmland och Örebro län kommer att
drabbas hårt av elskatten. Det finns många små privatägda vattenkraftverk
som måste ha föresvävat regeringen när förslaget utformades men som inte
passar in i bilden av hur en liten anläggning ser ut.

1. I många fall, kanske flertalet, producerar verken inte efter installerad
kapacitet. Enligt uppgift bedöms ”mest effektiva nivå” ligga vid 75 procents
kapacitetsutnyttjande.

2. Vattenföringen, som regleras av naturkrafterna, sätter också påtagliga
och mycket varierande gränser för driften och elkraftsuttaget. Detta
begränsar möjligheterna att alltid producera maximal effekt.

3. Efterfrågan, från i många fall endast en kund, är också bestämmande
1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 88—98

Mot. 1982/83:88

2

för vilken effekt sorn installeras resp. tas ut. Många gånger väljer man att
installera en högre kapacitet för att kunna leverera vid de efterfrågetoppar
som från tid till annan uppstår och som kunden också ställer krav på.

4. Många av de små anläggningarna har bytt ägare flera gånger sedan de
byggdes. Därigenom varierar kapitalkostnaderna mellan olika verk byggda
under samma tidsperioder beroende på tidpunkterna för ägarskiften och
köpeskillingar.

5. Det finns flera exempel på kommuner som, för att trygga elförsöijning
och för glesbygden väsentliga arbetstillfällen, till höga priser förvärvat
tidigare enskilda eller företagsägda mindre vattenkraftsanläggningar. Dessa
hotas nu av nedläggning i och med den skärpta elbeskattningen.

6. Personalkostnaderna är på grund av verksamhetens natur exceptionellt
höga för de små kraftverken. Den föreslagna elskatten kommer
därmed att ytterligare minska dessa anläggningars ekonomiska bas.

7. Många mindre anläggningar kommer på grund av kraftigt ökade kostnader
inte längre att kunna bära nödvändiga underhålls- och investeringskostnader.
Detta riskerar att leda till kapitalförstöring. På något längre sikt
slås dessa anläggningar ut, och redan nu sysselsättningssvaga bygder går
miste om viktiga arbetstillfällen. Produktionen centraliseras till samhällsägda
anläggningar, och i realiteten sker en omfattande socialisering av den
kvarstående enskilt ägda kraftproduktionen.

Det ovan anförda är endast ett axplock av exempel på vilka verkningar
den föreslagna elskatten kommer att få. Dessa talar entydigt i riktningen
att riksdagen bör avslå regeringens förslag.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om en höjning av elproduktionsbeskattningen
i enlighet med proposition 1982/83:50 bilaga
2.

Stockholm den 25 november 1982

BENGT WITTBOM (m)
OVE ERIKSSON (m)

BIRGER HAGÅRD (m)