Motion

1982/83:85

Sten Sture Paterson och Filip Fridolfsson

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)

Hyreshusavgift på äldre fastigheter

Regeringen har i proposition 1982/83:50 bl. a. föreslagit att en särskild
avgift införs för sådana äldre hyreshus som inte omfattas av räntebidragssystemet
och är byggda före 1975. Enligt propositionen får en minskning av
räntebidragen för statligt belånade flerbostadshus genom bruksvärdessystemet
effekt även för dem som bor i hus som inte omfattas av räntebidragsgivningen.
På så vis skulle fastighetsägare i dessa hus få ökade intäkter utan
motsvarande kostnadsökning. Detta är enligt förslaget inte skäligt, och
ökade intäkter bör i stället dras in till staten. Av främst fiskala motiv bör
enligt förslaget avgiften även omfatta lokalhyresfastigheter. En avgift på 2 %
på taxeringsvärdet det tredje året beräknas öka statens inkomster med ca
1 600 milj. kr. per år.

Förvaltningen av framför allt det äldre enskilt ägda beståndet (byggt före
1950) av bostadshyreshus har enligt SCB:s officiella statistik under senare
delen av 1970-talet gått med kraftigt underskott (5-15 kr./kvm ly år). Detta
beror på en förhållandevis svag hyresutveckling, kraftiga ökningar av driftsoch
underhållskostnaderna samt det höga ränteläget. Vid en konvertering av
lån är det i dag vanligt att räntenivån höjs med mer än 5 procentenheter.
Konvertering av lån, som f. n. sker i allt snabbare takt, har kommit att bli en
mycket tung börda för enskilda fastighetsägare, vilket inte har beaktats vid
överväganden om ”omotiverade vinster” som en följd av den extra
upptrappningen av den garanterade räntan.

Ungefär 3/4 av de privatägda bostadshyreshusen är byggda före år 1950 och
drygt hälften under 1930- och 1940-talen. Husen är således relativt gamla och
därtill relativt små. De utgör normalt stommen i den stadsbildning av stort
arkitektoniskt och kulturellt värde som karaktäriserar många mindre och
medelstora tätorter. Husen ägs i huvudsak av fysiska personer, som oftast har
enstaka fastigheter och som själva också sköter förvaltningen. Hyresgästerna
trivs i allmänhet mycket bra med sina boendeförhållanden, vilket bl. a. tar sig
uttryck i en låg omflyttning. För dessa många små fastighetsägare och de
boendemiljöer som de representerar skulle en ytterligare beskattning av
fastigheterna utan motsvarande intäktsökningar kunna få mycket svåra
konsekvenser. En hyreshusavgift som den är utformad i förslaget skulle
drabba dem synnerligen hårt. Avgiften riskerar därför också att väsentligt
öka fastighetsomsättningen, vilket inte kan vara någon önskvärd utveckling
från samhällets synpunkt.

Mot. 1982/83:85

10

Ett schablonavdrag på taxeringsvärdet innan avgiften beräknas skulle
bidra till att lindra effekterna i det här avseendet. Om avgiftsunderlaget kan
reduceras för samtliga fastigheter, undviker man också tröskeleffekter, och
skillnader på grund av olikheter i taxeringsvärden mellan olika orter jämnas i
viss mån ut. Ett avdrag på 200 000 kr. skulle innebära att en fastighet med 4
normallägenheter i stort sett skulle kunna undgå avgift. Efter höjningen av
värdena i 1981 års fastighetstaxering bedöms en fastighet med 300 kvm
totalyta ha ett genomsnittligt taxeringsvärde på ca 200 000-250 000 kr. Ett
schablonavdrag på 200 000 kr. torde inte heller på något avgörande sätt
påverka statens inkomster från avgiften. Endast 10-15 % av avgiftsunderlaget
skulle därmed falla bort.

Särskild hänsyn till fastigheter med underskott i förvaltningen kan också
tas genom att avgiften förenas med en spärregel som garanterar att den i vart
fall kan täckas av fastighetens resultat. Med den motivering som anförts i
propositionen borde avgiften i och för sig förutsätta att den kan täckas av de
hyreshöjningar som uppkommer som en följd av den allmänna höjningen av
bruksvärdesnivån. Det torde emellertid inte vara möjligt att utforma en
fungerande regel med sådant syfte. Avgiften bör däremot kunna maximeras
till vad som kvarstår som nettoresultat av fastigheten enligt ägarens
självdeklaration. Om det uppstår överskott, bör avgiften inte få tas ut med
högre belopp än överskottet. Visar fastigheten underskott, bör ingen avgift
alls utgå.

Vi förutsätter att vederbörande utskott utformar erforderlig författningsändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om införande av hyreshusavgift,

2. att riksdagen avslår det i proposition 1982/83:50 framlagda
förslaget till lag om hyreshusavgift,

3. att riksdagen - därest yrkandet under 2 icke skulle bifallas

a) beslutar att hyreshusavgifter för varje beskattningsår utgör
2 % av det taxeringsvärde som legat till grund för beräkning av
garantibeloppet minskat med 200 000 kr.,

b) beslutar att hyreshusavgifter maximeras till fastighetens
nettoresultat.

Stockholm den 25 november 1982

STEN STURE PATERSON (m)

FILIP FRIDOLFSSON (m)