7

Motion

1982/83:84

Per-Richard Molén och Martin Olsson

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)

I proposition 1982/83:50 föreslås att en skatt på elektrisk kraft producerad i
vattenkraftstationer införs den 1 januari 1983. Skatten bör utgå med 2 öre per
kWh. Vissa undantagsregler gäller för anläggningar, som är mellan 10 och 5
år gamla.

Många företag med energiintensiv tillverkning baserad på egen kraft
kommer att drabbas av den föreslagna skatten. Speciellt gäller det företag
som i sin produktion använder sig av elektrotermisk eller elektromekanisk
process.

Ett av de företag som berörs av förslaget är KemaNobel AB:s anläggning i
Ljungaverk i Ånge kommun. Kiseltillverkningen därstädes är elkraftsintensiv.
Det åtgår 14 000 kWh per ton. Nu utgående energiskatt med
nedsättningen av skatten till 1,3 % av saluvärdet belastar varje ton kisel med
80 kr. En skatt på 2 öre per kWh skulle innebära att tillverkningen belastades
med ytterligare 280 kr. per ton, dvs. en kostnadsökning motsvarande 5 % av
kiselpriset. Kisel är en internationell standardvara, där möjlighet till
övervältring av merkostnaden på kunderna inte är möjlig.

Ljungaverksanläggningen har redan i dag permitteringar av personal på
grund av det besvärande avsättningsläget. Elskatten gör anläggningen
synnerligen sårbar. Verksamheten är i dag förlustbringande. Utan den egna
tillgången på elkraftsproduktion hade KemaNobel troligen inte kunnat
fortsätta driften.

Samhället Ljungaverk är till stor del beroende av produktion av kisel. En
nedläggning av kiseltillverkningen innebär att direkt 150 personer förlorar
sina arbeten. Tveksamt är om bolagets återstående tillverkningar på orten
ensamma kan bära upp dess serviceanläggningar och fabrikens fasta
kostnader.

Enligt vår mening strider det framlagda förslaget mot av riksdagen antagna
regionalpolitiska målsättningar. Ett av de verkligt starka skälen för
lokalisering av energikrävande industrier till Norrland är närheten till
vattenkraftverken. De basindustrier i denna del av landet som varit
förutseende nog att förvärva egen vattenkraft bör enligt vår mening inte
fråntas de kostnadsfördelar som detta för med sig.

Regeringens förslag om införande av en särskild elskatt av ovannämnt slag
bör därför avslås.

Om riksdagen ändock skulle bifalla regeringens proposition i detta
avseende är det vår bestämda uppfattning att riksdagen, bl. a. av regionalpolitiska
skäl, inför undantagsregler för företag med egenproducerad kraft,

Mot. 1982/83:84

8

sorn i sin produktion är hänvisade till elektrotermiska och elektrokemiska
processer.

Med hänvisning till det ovan anförda hemställer vi

1. att riksdagen beslutar avslå förslaget om särskild vattenkraftsskatt
i proposition 1982/83:50,

2. att riksdagen - därest yrkandet enligt punkt 1 ovan avslås beslutar
införa särskilda undantagsregler för den typ av
produktionsanläggningar som berörs i motionen.

Stockholm den 25 november 1982

PER-RICHARD MOLÉN (m)

MARTIN OLSSON (c)