Mot. 1982/83

81-87

Motion

1982/83:81

Ivar Franzén

Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m. m. (prop. 1982/83:50)

I proposition 1982/83:50 föreslås en vattenkraftsskatt på 2 öre/kWh som
skall erläggas för den del som produceras i vattenkraftverk med en effekt av
minst 100 kW utbyggda före 1973. För vattenkraftverk utbyggda mellan 1973
och 1977 föreslås skatten bli 1 öre/kWh. Totalt kan detta bedömas ge en
budgetförstärkning på ca 1 miljard kronor.

Äldre vattenkraft har i dag god lönsamhet. Samtidigt som det finns goda
skäl för att samhället bör få skälig andel av denna goda lönsamhet är det
angeläget att främja ny- och reinvesteringar i vattenkraften.

Enligt min uppgift drabbar den föreslagna utformningen av vattenkraftsskatten
de små vattenkraftsägarna orimligt hårt. Gränsen för stöd till
utbyggnad av små vattenkraftverk har satts till 1 500 kW. De små
vattenkraftverken är små och kapitalintensiva och i allmänhet underleverantörer
till större bolag. Det pris de erhåller för sin el är ca 10 öre/kWh. En
skatt på 2 öre innebär således en skattehöjning på 20 %. Problemen att få till
stånd investeringar i små vattenkraftverk är redan med nu gällande
stödformer stora. En skatt på 2 öre för de små vattenkraftverken skulle
sannolikt leda till ett totalt investeringsstopp med förödande effekter för
exempelvis de företag som levererar utrustning till sådana kraftverk.

Jag tolkar detta förslag som ett led i socialdemokraternas strävan att
stoppa investeringar i små vattenkraftverk i syfte att få argument för en
exploatering av en eller flera av de outnyttjade älvarna.

Jag kan inte acceptera förslaget på vattenkraftsskatt enligt socialdemokraternas
utformning.

En mer flexibel beräkning av underlaget för avgiftsuttaget på el
producerad i vattenkraftverken måste göras. Bedömningen av vilka som
skall vara skattskyldiga kan inte baseras på det årtal när kraftverket var
utbyggt.

Jag anser att ej avskriven investering måste påverka hur skatten skall
beräknas. Alla investeringar och köp gjorda efter 1972 bör beaktas och ej
avskriven del av dessa utgöra underlag för reducering av skatten. Reduceringsprocenten
bör dock vara högst 3.

Det ankommer självklart på regeringen att ytterligare bereda och svara för
detaljutformningen av vattenkraftsavgiften, men följande riktlinjer bör
kunna tillämpas:

o Avgiften bör nu sättas till 2 öre och följa utvecklingen av råkraftspri

set.

1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 81-87

Mot. 1982/83:81

2

o Alla vattenkraftverk med installerad effekt på 1 500 kW eller mer
registreras i ”skatteenheter”. En skatteenhet kan bestå av ett eller flera
vattenkraftverk. Den sammanlagda produktionen och effekten inom
skatteenheten utgör bas för den avgiftsreducering som kan bli aktuell på
grund av ej avskrivna investeringar eller anskaffningskostnader,
o Endast investeringar eller anskaffningskostnader som uppkommit efter
1972 får inräknas i reduceringsunderlaget.
o Sorn underlag skall användas verklig anskaffningskostnad. Återanskaffningskostnad
får ej användas. För tiden 1973-1982 skall totala investerings-
resp. anskaffningskostnader reduceras med under samma tid gjorda
bokföringsmässiga avskrivningar, även om dessa gjorts på återanskaffningsvärdet.
Den restpost som därefter återstår utgör underlag för
reducering av vattenkraftsavgiften. Reducering av vattenkraftsavgiften
bör få ske med 3 % av styrkt reduceringsunderlag (= ej avskrivna
investeringar).

Ex. En fördelaktig vattenkraftsutbyggnad kostar ca 1:20 per kWh att bygga.
3 % reducering innebär 3,6 öre per kWh. Ny investering - även i klart
lönsamma vattenkraftsprojekt - innebär att tillkommande effekt/
produktion under åtskilliga år medför en reducering av avgiften även för
äldre vattenkraft inom skatteenheten. Detta bör ge en rimlig stimulans
till ny- och reinvesteringar.

o En hel del vattenkraftverk har bytt ägare senaste åren. En viss
överbetalning har skett. Som anskaffningskostnad genom köp bör inte få
medräknas högre värde än 0:80 öre/kWh.
o Avskrivningar efter 1982 bör ske minst med de belopp som bedöms
företagsekonomiskt motiverade. Regeringen bör utarbeta riktlinjer för
detta. Högre avskrivning inom skattelagstiftningens ram bör självklart
vara tillåten.

Det bör även finnas möjlighet för företag med egen vattenkraftsproduktion
att få dispens från avgiften om man använder elen för egen mycket
energikrävande produktion och inte kan bära den extra kostnad avgiften
utgör. Som exempel kan nämnas Ljungaverk i Medelpad.

Jag vill även understryka att ett införande av en extra skatt eller avgift på
äldre vattenkraft måste ske på ett sådant sätt att vattenfallsverket inte får
otillbörliga fördelar i förhållande till övriga vattenkraftsproducenter.

Elproduktioner i vattenkraftverken uppges till omkring 60 TWh/år.
Andelen som produceras i små vattenkraftverk och för kraftverkens eget
bruk kan beräknas till ca 1 TWh.

Den totala elproduktion som avgiftsuttaget kan baseras på är då ca 59
TWh. En avgift om 2 öre/kWh utan reducering ger då 1,1-1,2 miljarder
kronor. Intäkterna bedöms med mitt förslag till avgiftsuttag reducerade till
ca 800 milj. kr. Dessa 800 milj. kr. bör odelat tillföras oljeersättningsfonden

Mot. 1982/83:81

3

och där användas för att främja utbyggnad av flexibel fjärrvärme, eldningsanläggningar
för biobränsle och upphandling av ny energiteknik.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen avslår det förslag till vattenkraftsskatt som
redovisas i proposition 1982/83:50,

2. att riksdagen ansluter sig till de riktlinjer för ny vattenkraftsskatt
som redovisas i denna motion.

Stockholm den 25 november 1982

IVAR FRANZÉN (c)