3

Motion
1982/83:729

Inga Lantz m. fl.

Förbättring av högkostnadsskyddet inom sjukvården

Vänsterpartiet kommunisterna har i riksdagen och i landstingen sedan
lång tid tillbaka rest krav på att patientavgifterna i den öppna sjukvården
skall slopas. En rad skäl för att slopa avgifterna har därvid redovisats. Hit
hör det faktum att avgifterna icke har någon större betydelse för finansieringen
av sjukvårdens kostnader. Endast ett par procent av landstingens
samlade inkomster står patientavgifterna för. Försäkringsersättningar,
statsbidrag och inkomster från den landstingskommunala beskattningen
står för merparten av kostnaderna för sjukvård.

Systemet med avgifter kräver en omfattande administrativ apparat som
till stor del skulle kunna slopas därest avgifterna avvecklades. Det leder
också till att kostnaderna för sjukvård blir betungande för många som
tvingas söka läkare ofta. För att i någon mån motverka detta har också s. k.
högkostnadsskydd införts. Det har formen av ett 15-gångerskort som gäller
för såväl patientbesök som vid inköp av medicin ordinerad av läkare.

Till dess att vänsterpartiet kommunisterna vunnit förståelse för kravet
på att helt slopa patientavgifterna är det angeläget att en översyn görs av
högkostnadsskyddets utformning i syfte att förbättra detta. I första hand
gäller det att enkelt och klart definiera vad som menas med barn under 16
år som tillhör samma familj. F. n. heter det:

Barn som gemensamt kan kvalificera sig för kostnadsbefrielse är biologiska
barn, adoptivbarn, styvbarn och fosterbarn. Förutsättningen är att
föräldern eller föräldrarna gemensamt har barnen i sin vård.

För barn till personer som sammanbor och som dels har gemensamt och
dels barn var för sig gäller att barnen i familjen gemensamt får kvalificera
sig för avgiftsbefrielse. Har personerna barn var för sig men saknar gemensamt
barn gäller inte samfällt högkostnadsskydd för barnen.

Dels torde det vara ytterst svårt att med bibehållande av någon sekretess
klara ut vilka barn som omfattas av det familjebaserade högkostnadsskyddet
då redogörelse för vilka som är föräldrarna till barnen görs vid exempelvis
en lucka i ett väntrum. Dels är det väl rimligt att alla barn i en familj
— oavsett om det finns gemensamma barn eller ej - omfattas av ett
gemensamt högkostnadsskydd.

Krånglet med halv stämpel för sjukvårdande behandling bör slopas.

Ett besök i öppenvården är som regel förknippat med kostnader för resa
till och från vårdcentralen/distriktsläkaren. Liksom fallet är med medicin
bör också resekostnaden (egenavgiften) bakas in på så vis att även sjukretl
Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 727—738

Mot. 1982/83:729

4

sorna stämplas som för besök/medicin. Detta skulle innebära att efter 15
besök/medincinköp/sjukresor är patienten avgiftsbefriad ett år räknat från
dag för första stämpeln.

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en översyn av det s. k. högkostnadsskyddet
och därvid beaktar de synpunkter som förs fram i
motionen.

Stockholm den 21 januari 1983

INGA LANTZ (vpk)
LARS-OVE HAGBERG (vpk)
KARIN NORDLANDER (vpk)

MAJ KEMPE (vpk)
TOMMY FRANZÉN (vpk)