10

Motion

1982/83:42

Sven Aspling m. fl.

Samordningsfrågor inom det socialpolitiska bidragssystemet (prop.
1982/83:3)

I

Den svenska socialpolitiken är resultatet av arbetarrörelsens målmedvetna
kamp för ett välfärdssamhälle för alla. Den snäva synen på socialpolitiken
som ett stöd enbart i nödsituationer fick tidigt ge vika för en socialpolitik för
hela befolkningen. Målet blev att genom socialpolitiken åstadkomma en
inkomstutjämning och en i övrigt rättvis fördelning. Den svenska välfärdspolitiken
byggdes upp som ett generellt försäkringssystem och fick därigenom
en social förändringskraft som ett selektivt system saknar. Steg för
steg förverkligades denna målsättning för välfärdspolitiken genom generella
och obligatoriska stödformer i olika livssituationer, kompletterade med
förebyggande insatser, service och vård. Principen att samhällets ekonomiska
stöd skall ge ersättning för huvuddelen av inkomstbortfallet vid t. ex.
sjukdom, handikapp och på ålderdomen blev av grundläggande betydelse.

II

Arbetarrörelsen har ofta fått ta strid med de borgerliga om den sociala
reformpolitiken. Inte sällan har striden gällt socialpolitikens grundprincip ett
selektivt eller ett generellt verkande system. ATP-striden är ett av de
bästa exemplen på denna skillnad i synsätt när det gäller socialpolitikens roll
för människornas välfärd. Ofta har det varit med knappa majoriteter i
riksdagen som stora grundläggande reformer kunnat föras i hamn och bli
verklighet. När väl reformerna genomförts har de mer eller mindre
accepterats av de borgerliga. Kritiken har till stor del tystnat. De senaste
årens borgerliga regeringspolitik har emellertid visat att denna tystnad inte
grundats på en förändrad syn på socialpolitiken, utan mera varit taktiskt
betingad. Det är heller inte samstämmigheten efter en reform som är
väsentlig, utan viljan och förmågan att genomföra reformerna.

III

På hösten 1980 inledde den borgerliga regeringen en social nedrustning.
Den inriktades mot vitala delar av det socialpolitiska trygghetssystem som
byggts upp. Angreppen har riktats mot ATP och pensionernas värdesäkring,
mot sjukförsäkringen och en rad andra viktiga sociala reformer. Försäm

Mot. 1982/83:42

11

ringarna har bl. a. drabbat pensionärerna, handikappade, sjuka, barnfamiljerna
och de arbetslösa.

Socialdemokratin har motsatt sig denna politik. Samtidigt har understrukits
att partiet i regeringsställning avser vidta alla åtgärder som är möjliga för
att återställa socialpolitikens inriktning och innehåll. Några nya och
kostnadskrävande reformer har inte utlovats. Ansträngningarna måste i
första hand inriktas på att trygga de reformer som under den borgerliga
regeringsperioden började raseras.

IV

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte i juni 1975 den socialpolitiska
samordningsutredningen. Utredningen hade föregåtts av en genom särskilt
tillkallad sakkunnig genomförd kartläggning av det socialpolitiska bidragssystemet.
Kartläggningen redovisades i en rapport (Ds S 1975:4). Den
socialpolitiska samordningsutredningen tillsattes mot bakgrund av det
snabba reformarbetet vad gäller samhällets olika ekonomiska stödformer.
Syftet med utredningen var att pröva möjligheterna att göra det socialpolitiska
bidragssystemet enklare, överskådligare och mera lätthanterligt.
Utredningen redovisade sina förslag i ett betänkande En allmän socialförsäkring-
modell och riktlinjer (SOU 1979:94). Den borgerliga regeringens
proposition med anledning av betänkandet lades fram i maj 1982. Propositionen
innehåller få konkreta förslag och är, trots sin mångordighet, en
mycket urvattnad produkt, inte minst med tanke på det värdefulla underlag
som utredningen presenterade för det fortsatta arbetet. Propositionen
mynnar i denna del ut i en hemställan till riksdagen att anta vissa riktlinjer för
det fortsatta utredningsarbetet.

Dessa riktlinjer visar sig vid en närmare granskning bl. a. bestå av en rad
uttalanden om att ett antal utredningar först måste slutföras och ett flertal
viktiga frågor bli föremål för utredning, innan några slutliga ställningstaganden
kan göras vad gäller den praktiska utformningen av en ökad samordning
av det socialpolitiska bidragssystemet. Sålunda framhålls att de principiella
utgångspunkterna bör följas upp genom utredningsarbete inom olika grenar
av det nuvarande systemet samt att en interdepartemental arbetsgrupp bör
tillsättas, som utarbetar en mera konkret arbets- och tidsplan och ett
underlag för vilka samordningsfrågor som bör prioriteras.

Beträffande de principiella utgångspunkterna framhålls, att riksdagen
antagit riktlinjer för besparingsarbetet, som bl. a. innebär att vissa delar av
det socialpolitiska bidragssystemet bör göras mer selektivt inriktade och att
inslaget av självrisk i socialförsäkringssystemet bör ökas. Vidare tilläggs att
riksdagen också uttalat att vissa sociala bidragssystem bör ses över mot
bakgrund av det samhällsekonomiska läget i syfte att göra dem mera selektivt
inriktade.

Det finns anledning påpeka, att dessa principiella uttalanden grundar sig

Mot. 1982/83:42

12

på beslut som den borgerliga majoriteten i riksdagen drivit igenom och som
socialdemokraterna motsatt sig.

V

När det gäller den allmänna inriktningen av det framtida bidragssystemet
anges i propositionen att framför allt samhällsekonomiska skäl talar mot att
omvandla det nuvarande bidragssystemet till ett generellt system med en
allmän minimigaranti. I stället bör enligt propositionen bidragssystemet vara
differentierat med möjlighet för samhället att styra stödet till dem som bäst
behöver det.

Eftersom centern tidigare uppenbart varit anhängare av tanken på att
ersätta stora delar av det nuvarande bidragssystemet med ett system som
skulle grundas på en ”garanterad minimiinkomst”, finns det anledning
notera att denna idé nu avvisas. Såväl den socialpolitiska bidragsutredningen
som den socialpolitiska samordningsutredningen har tydligen fått dessa
tidigare anhängare av en s. k. allmän minimiinkomst att inse det orealistiska i
denna tanke.

Socialdemokratin avvisar den selektiva politik som förespråkas i propositionen.
Den skulle leda till en helt förändrad roll för samhällets socialpolitik.
Socialpolitiken bör även i fortsättningen utvecklas som ett generellt
välfärdssystem för hela befolkningen.

I propositionen tas upp en rad principiellt viktiga frågor, bl. a. samboendebegreppet,
inkomstbegreppet, sjukdomsbegreppet och frågan om administrationens
framtida utformning. Några konkreta förslag läggs dock inte
fram, utan dessa liksom andra viktiga frågor föreslås bli föremål för
överväganden då ett mera fullständigt utredningsmaterial föreligger.

Vi finner det föga meningsfullt att mot denna bakgrund nu ta ställning till
en del allmänt hållna riktlinjer vars inriktning och utformning kan komma att
i väsentlig grad påverkas av ett fortsatt utredningsarbete.

Vi anser att arbetet med att samordna och förenkla det socialpolitiska
bidragssystemet måste bedrivas utifrån de utgångspunkter som varit av
grundläggande betydelse för den principiella utformningen av den svenska
socialpolitiken. Vi förutsätter därför att i det kommande lagstiftningsarbetet
på detta område dessa principer bildar utgångspunkt för arbetet.

Av dessa skäl avvisar vi propositionens förslag i denna del. Propositionens
förslag till riktlinjer för det fortsatta utredningsarbetet med en samordning
inom det socialpolitiska bidragssystemet bör därför avslås.

VI

Propositionen innehåller också vissa konkreta förslag till lagändringar.
Dessa gäller skyldighet för försäkringskassorna att meddela provisoriska
beslut, enklare regler vid sammanträffande av förmåner, delpension som
underlag för egenlivränta samt kvittning mot annat bidrag vid återbetalnings

Mot. 1982/83:42

13

skyldighet. Dessa förslag föreslås bli genomförda fr. o. m. 1983-01-01.

Även om skäl talar för att lagändringar i dessa hänseenden bör komma till
stånd måste lagreglerna vara så utformade att ingen oklarhet föreligger vad
gäller rättssäkerheten och den praktiska tillämpningen av dessa ändringar i
lagstiftningen. Propositionen är i detta avseende inte invändningsfri.

I propositionen framhålls allmänt att det måste anses orealistiskt att inom
nuvarande bidragssystem kunna skapa en generell samordningsregel som
helt förhindrar att olika förmåner utgår samtidigt. Däremot påpekas det i
detta sammanhang att orimliga konsekvenser av att en samordningsregel
saknas i en speciell situation bör kunna undvikas genom att de tillämpande
myndigheterna ser till syftet med olika bidrag och förhindrar samtidig
utbetalning av flera bidrag när det uppenbarligen inte kan ha varit åsyftat av
lagstiftaren.

Det inger starka betänkligheter att de tillämpande myndigheterna på detta
sätt uppmanas att verka för en samordning som mera grundas på
skälighetsprövning än lagprövning. Uttalandet kan leda till rättsosäkerhet
och ojämlikhet i bedömningen av olika försäkrades rätt till förmåner. Det
kan också leda till en osäkerhet om i vilka situationer den generella
avräkningsregeln vid retroaktiva utbetalningar skall tillämpas. Även i andra
delar av förslaget finns oklarheter. Som exempel kan nämnas förslaget om
vidgade möjligheter till kvittning som ger en ofullständig ledning när det
gäller vilka skulder som får kvittas. Bl. a. är den juridiskt-tekniska frågan om
vem som är rättssubjekt när det gäller barnförmåner en av de frågor som
propositionen lämnar olösta. Det är angeläget att de nämnda oklarheterna
undanröjs innan riksdagen tar slutlig ställning till lagförslagen.

Det får ankomma på socialförsäkringsutskottet att pröva de justeringar,
tillägg och förtydliganden, som vi finner nödvändiga och som är en
förutsättning för att vi skall kunna ställa oss bakom propositionens förslag i
denna del.

VII

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen avslår de i propositionen föreslagna riktlinjerna
för det fortsatta utredningsarbetet med en samordning inom det
socialpolitiska bidragssystemet,

Mot. 1982/83:42

14

att riksdagen vid behandlingen av lagförslagen i propositionen
beaktar de oklarheter som påtalats i motionen.

2.

Stockholm den 19 oktober 1982

SVEN ASPLING (s)

DORIS HÅVIK (s)

ULLA JOHANSSON (s)
NILS-OLOF GUSTAFSSON (s)
BÖRJE NILSSON (s)

INGER HESTVIK (s)

RALF LINDSTRÖM (s)

LENA ÖHRSVIK (s)

MONICA ANDERSSON (s)
INGEGERD ELM (s)

MARGARETA HEMMINGSSON (s)

'

- ,

GOTAB 72795 Stockholm 1982