3

Motion

1982/83:3

Lars Werner m. fl.

Ändring i utlänningslagen (1980:376), m. m. (prop. 1981/82:146)

Vänsterpartiet kommunisterna är starkt kritiskt till utlänningslagen - dels
till innehållet, dels till att bristande hänsyn tagits till motsvarande lagstiftningsarbete
i de andra nordiska länderna. Vi uttryckte också vår kritik när
lagen antogs av riksdagen.

1. Borttagandet av återbrytningsrätten beträffande regeringens utvisningsbeslut
har visat sig få mycket negativa följder. Det har förekommit att
polisen, när den bedömt politiska verkställighetshinder, gjort politiska
bedömningar och vägrat överlämna ärenden till invandrarverket.

Det finns ingen rationell motivering till att polisen skall ha större makt i
verkställighetsärenden än vid avvisningar, där ju åtminstone en snabbprövning
sker hos invandrarverket i samtliga fall där politiska skäl åberopas.

2. Det är av avgörande betydelse för flyktingars skydd i en avvisningssituation
att det omedelbart föreligger rätt till juridiskt biträde. Det är en svår
brist att detta inte innefattas av lagen. Man har här försummat att på ett
enkelt sätt kraftigt stärka skyddet för flyktingar mot felaktiga avvisningar
beslutade av polisen.

3. Den under punkt två påtalade bristen blir så mycket mer förödande för
flyktingars rättssäkerhet som polisens anmälningsskyldighet till invandrarverket
bortfaller om utlänningar avger nöjdförklaring. Här föreligger
oerhörda risker att flyktingar i en pressande avvisningssituation och utan
juridiskt biträde förleds eller luras av polisen att underteckna en nöjdförklaring.
Så har skett i ett antal fall. Det finns ingen anledning att tro att
polisens sätt att missbruka en nöjdförklaring kommer att upphöra.

4. B-flyktingar skall enligt propositionen på samma sätt som nu är fallet
kunna vägras fristad i Sverige, om det föreligger särskilda skäl. Som bekant
har regeringen år 1976 beslutat att det föreligger särskilda skäl mot att tillåta
de turkassyrier som är B-flyktingar att stanna i Sverige därför att det redan
finns så många här. Detta utgör en helt oacceptabel diskriminering av en
folkgrupp. Polisen tolkar regeringens beslut så att alla turkassyrier skall
avvisas vid gränsen. Detta innebär att även de turkassyrier som är
A-flyktingar inom denna grupp automatiskt avvisas av gränspolisen.
Diskrimineringen av turkassyrier är moraliskt oförsvarlig och strider mot de
förpliktelser vi åtagit oss enligt Genévekonventionen om skydd för politiska
flyktingar.

Dessutom är visumtvånget som tillämpas för alla turkiska medborgares
inresa till Sverige en starkt diskriminerande åtgärd både för de turkiska
medborgare som finns i utlandet och för dem som finns i Sverige. Därför

Mot. 1982/83:3

4

borde detta omedelbart avskaffas.

5. Den nuvarande tillämpningen av bestämmelserna om tvångsåtgärder
mot utlänningar är skandalös. Förvarstagandena sker på ett helt godtyckligt
sätt. Utlänningen placeras normalt i häkte, där han mycket ofta i strid med
gällande lagbestämmelser isoleras från yttervärlden.

En grundläggande förändring av bestämmelserna om förvar måste snarast
komma till stånd. Förvarsinstitutet måste inskränkas kraftigt. En utlänning
som tas i förvar bör ej förvaras i häkte utan i civil miljö, t. ex. något slags
hotell eller liknande.

6. Bestämmelserna angående familjeanknytning mellan en utlänning och
en person med uppehållstillstånd i Sverige är klart utlänningsfientliga och bör
ändras. De medför i praktiken oöverstigliga hinder för äktenskap eller annat
samboende mellan svenskar och utlänningar i Sverige. Effekten av reglerna
blir tveklöst att en negativ syn på utlänningar kommer att börja breda ut sig.
Vidare innebär de en inskränkning i svenska medborgares rätt att ingå
äktenskap med utländsk medborgare.

7. FN:s flyktingkommissariat har lokalkontor i många huvudstäder för att
övervaka flyktingkonventionens tillämpning. Eftersom inget lokalkontor
finns i de nordiska länderna, vore det synnerligen önskvärt att ett sådant
upprättas i Stockholm.

Det pågår utredningar i de andra nordiska länderna som skall lägga fram
förslag till nya utlänningslagar i dessa länder. En harmonisering av
lagstiftningen på detta område är av utomordentlig vikt. Ett samarbete i
denna lagstiftningsfråga mellan de nordiska länderna bör omgående inledas
inom Nordiska rådet.

Slutligen vill vi fästa uppmärksamheten på följande förhållanden:

Gång på gång tvingas regeringen ompröva tidigare fattade beslut om
avvisning, efter det att fallen har kommit till allmänhetens kännedom med
hjälp av massmedia. Det är ett förhållande som vittnar om att den allmänna
rättsuppfattningen inte sammanfaller med vare sig utlänningslagstiftningen
eller - och framför allt - med den praxis som tillämpas i dag på det här
området. Man kan dra slutsatsen att flyktingansökningarnas rättvisa och
allsidiga behandling är avhängig av den uppmärksamhet som massmedia kan
väcka. Vidare kan man dra den slutsatsen att regeringen antingen grundat
sina ställningstaganden när det gäller avvisning på summariska, felaktiga
eller bristfälliga bedömningar, eller också kännetecknas den tillämpade
praxisen av en restriktivitet som inte har täckning i lagstiftningen och som
tjänar helt andra syften än att garantera en rättvis behandling av asylsökande.

Med hänvisning till det anförda föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till ändring
av utlänningslagen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Mot. 1982/83:3

5

2. att riksdagen uttalar att ansträngningar bör göras för att ett av
FN:s flyktingkommissariats lokalkontor förläggs till Stockholm.

Stockholm den 7 oktober 1982
LARS WERNER (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) ALEXANDER CHRISOPOULOS (vpk)