Motion

1982/83:26

Sven Henricsson m. fl.
Utbildning i räddningstjänst (prop. 1982/83:23)

År 1979 överlämnade brandförsvarsutredningen betänkandet Brandförsvarsutbildningen.
Betänkandet föreslog en ökad satsning på den av statens
brandnämnd bedrivna utbildningen av hel- och deltidsanställda inom
brandförsvaret samt personal inom sotningsväsendet. De flesta remissinstanser
var positiva till betänkandets förslag vad gällde själva utbildningen. De
invändningar som gjordes gällde främst de höga kostnaderna och möjligheten
till samordning med övrigt skolväsende.

Till grund för den nu behandlade propositionen ligger den överarbetning
av de sakkunnigas förslag som gjordes av en arbetsgrupp tillsatt av
regeringen i december 1980.

Mycket kortfattat kan man säga att betänkandet Brandförsvarsutbildningen
syftade till en förstärkt internutbildning under huvudmannaskap av statens
brandnämnd medan arbetsgruppens förslag vill inordna utbildningen i
räddningstjänst i det befintliga undervisningsväsendet i huvudsak.

Brandförsvaret utvecklas mer och mer mot en räddningstjänst i vid
mening. Den tekniska utvecklingen, ny materiel och nya metoder ställer
ständigt växande krav på kunskaper inom en rad områden. Sammanflätningen
mellan olika verksamheter t. ex. inom produktion och transporter innebär
också en ökad sårbarhet. Räddningstjänsten spelar en allt viktigare roll och
kräver alltmer av personal och utrustning i ett komplicerat samhälle. Därför
måste räddningsorganisationen och dess utbildning vara i verklig mening
framtidsinriktad. Vi ser positivt på den föreslagna samordningen mellan
brandnämndens och civilförsvarets utbildning. Såväl betänkandet Ds Kn
1979:5 Brandförsvarsutbildningen som den år 1980 tillsatta arbetsgruppen
Utbildning i räddningstjänst m. m. (Ds Kn 1981:24) synes eftersträva en
förbättrad utbildning. Arbetsgruppens förslag har haft som utgångspunkt att
de sakkunnigas förslag medförde alltför höga kostnader. I ambitionen att
spara tror man sig ha funnit lösningen i en uppdelning av utbildningen på en
rad skilda huvudmän. Härvid uppkommer en klar risk för en uppsplittring
såväl organisatoriskt som geografiskt. Den föreslagna modellen för grundutbildning
synes inte tillräckligt beakta värdet av yrkeserfarenhet förvärvad
före den tänkta högre specialkursen.

Det är också anmärkningsvärt att ett nytt förslag till utbildning av
ambulanspersonal läggs fram utan att vare sig socialdepartementet, socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen eller Landstingsförbundet varit med i arbetsgruppen.
Det bör vara känt att ett inom dessa instanser väl förankrat förslag
till såväl ny grundutbildning för ambulanspersonal som kompletteringsut

Mot. 1982/83:26

9

bildning för vårdare i ambulans redan ligger på regeringens bord.

Å andra sidan är de sakkunnigas förslag i alltför hög grad inriktat på en
s. k. inomverksutbildning. Trots en rad förtjänster skulle detta förslag ha
tjänat på en större öppenhet för möjligheterna till en viss samordning med
det allmänna skolväsendet.

Vpk anser inte att regeringsförslaget till utbildning i räddningstjänst är
tillräckligt realistiskt och framtidsinriktat. En större kunskap om den
praktiska verklighetens problem hade kunnat återspeglas i förslaget, om
såväl utredning som arbetsgrupp lämnat plats för berörda yrkeskategorier via
de fackliga organisationerna.

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att avslå förslaget till utbildning i
räddningstjänst,

2. att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om tillsättandet
av en arbetsgrupp, där representanter för berörda
fackliga organisationer ingår, med uppgift att framlägga nytt
förslag till utbildning i räddningstjänst.

Stockholm den 15 oktober 1982

SVEN HENRICSSON (vpk)

BJÖRN SAMUELSSON (vpk) TORE CLAESON (vpk)