3

Motion
1982/83:2395

Olle Svensson m. fl.

Åklagarväsendets regionala organisation m. m. (prop. 1982/83:158)

I proposition 1982/83:158 föreslås nya regionala verksamhetsområden
för länsåklagarmyndighetema.

Det framlagda förslaget innebär en sammanslagning av de länsåklagarregioner
som omfattar Södermanlands och Östergötlands län. Dessa båda län
har i dag inte några egentliga samband med varandra annat än att de
gränsar till varandra. De båda länen tillhör exempelvis skilda hovrättsområden.
Det finns därför inte något vare sig historiskt eller annat samband
mellan länen som skulle motivera en sammanslagning mellan dessa båda
län. Rent statistiskt är arbetsbördan inom Södermanlands län så stor att
det väl skulle motivera att länet skulle kunna vara kvar som egen region
även om förslaget genomfördes. Skillnaden i arbetsbörda mellan länsåklagarmyndigheten
i Linköping och Nyköping är inte särskilt betydande.

Ett problem är svårigheten för en myndighet (den tilltänkta statsåklagarmyndigheten)
att arbeta gentemot två län och dessas myndigheter såsom
länsstyrelse med skatteavdelning och länspolischef. Prioriteringar och
andra avvägningar riskerar att försvåras av de större avstånden och den
sämre lokal- och personkännedomen. Just dessa faktorer kommer också
att i hög grad försvåra de regionala myndigheternas tillsyn över den lokala
organisationen.

I detta mer allmänna sammanhang förtjänar också påtalas det i flera
avseenden olyckliga förslaget att placera den nya myndigheten för Södermanlands
och Östergötlands län i Linköping. Även om Nyköping är en
betydligt mindre ort är dess regionalpolitiska problem avsevärt större och
orten bör inte fråntas ytterligare statlig verksamhet.

I det svenska samhället, som blir alltmer komplicerat, har utvecklingen
under senare år visat att det inom den offentliga sektorn skett en förskjutning
av arbetsfördelningen mot kommuner och landstingskommuner. Utvecklingen
går alltmer mot kommunal självstyrelse, vilket bekräftas av
länsdemokratiutredningens nyligen avgivna betänkande — SOU 1982:24 —
om vidgad länsdemokrati. Det ökande förtroendemannainflytandet återspeglas
i bl. a. 1975 års polisutrednings förslag, som vid remissbehandlingen
föranledde flera påpekanden om det efter 1965 ökade avståndet mellan
polisväsendet och medborgarna. Motsvarande förhållande får anses ha
uppkommit även mellan åklagarväsende och medborgare. Det kan inte
anses ändamålsenligt att mot den faktiska utvecklingen inom den offentliga
sektorn skapa ett sådant åklagarväsende som riksåklagaren/åklagarutredningen
föreslår.

Mot. 1982/83:2395

4

De nya typer av grov brottslighet som under senare år tagit sig alltmer
organiserade former, ofta med internationell anknytning, terrorism och
ekonomisk brottslighet m. m. kommer att kräva allt intensivare kontakter
mellan regional polisledning och undersökningsledare/åklagare samt polisiär
utredningspersonal. Åklagarutredningens förslag skulle - om det genomfördes
- på olika sätt försvåra nämnda kontakter till men för slutresultatet.

Länen har - efter flera skilda utredningar - bibehållits såsom oförändrade
enheter under regeringen. En organisation av det slag riksåklagaren/
åklagarutredningen föreslår för åklagarväsendet kommer att medföra stora
svårigheter, osäkerhet och annat, för att inte tala om dualism, bl. a. när det
gäller utövande av verksamhet som högsta polismyndighet vad avser polispersonalen.

Utredningsorganisationen i Södermanlands läns fyra polisdistrikt har
genom länsstyrelsens övergripande, samordnande verksamhet både polisdistrikten
emellan och med åklagarorganisationen i länet hittills fungerat
smidigt och ändamålsenligt. Mera omfattande utredningsarbete har - efter
länspolischefens samråd med bl. a. länsåklagaren - t. ex. bedrivits i tillfälligt
sammansatta utredningsgrupper med personal från två eller flera av
länets polisdistrikt. En av fördelarna har därvid visat sig vara att utredningspersonal
och länsåklagare eller distriktsåklagare väl känner varandra
och lätt kan etablera snabb kontakt, som ibland kan behövas dygnet runt.
En annan fördel är att både åklagare och utredningspersonal känner chefer
och personal inom sociala och andra myndigheter och organisationer med
vilka samarbete ofta sker.

Med föreslagen ny statsåklagarorganisation, stationerad i Linköping,
förloras nyssnämnda fördelar, vilket blir till stort men för utredningsarbetet,
som kommer att bli tungrott, svårt att leda effektivt och - bl. a. vad
gäller sådan bevisning som spolieras eller försämras relativt snabbt —
kvalitetsmässigt otillfredsställande.

Det är knappast troligt att förundersökningsledare/åklagare i föreslagen
regional statsåklagarmyndighet någonsin kommer att få möjlighet till den
för straffprocessen värdefulla förundersökningsledningen som bl. a. består
i personlig medverkan vid större brottsplatsundersökningar och vid oförutsedda,
allvarliga händelser av större omfattning inom de stora, tätbefolkade,
av stora vägar och andra kommunikationsleder genomkorsade område
som utgör Södermanlands och Östergötlands län.

För Södermanlands läns fyra polisdistrikt skulle det ledningsarbete som
består i planläggning av bl. a. utredningsverksamheten i enlighet med bl. a.
riktlinjer från länsstyrelsen försvåras eftersom det får förmodas att viss
hänsyn därvid skulle få tas till den regionala åklagarmyndighetens önkemål
både på kort och lång sikt. Detta torde i sin tur komma att medföra krav på
större personalinsats för planering i de enskilda polisdistrikten men också
ökad osäkerhet om bl. a. ”rätt tjänsteväg m.m.” både bland utredningspersonalen
och annan personal.

Mot. 1982/83:2395

5

Nuvarande polisberednings förslag om organisatorisk förändring av polisväsendet
med decentralisering och ökat lekmannainflytande talar inte
för en samtidigt genomförd, kraftig centralisering av åklagarväsendets
område. Eftersom åklagarväsendet enligt åklagarutredningen bl. a. är beroende
av polisens utredningsenheter synes det mera naturligt att utforma
och anpassa åklagarväsendet till polisens framtida organisation. Om effektivitet
och rationell drift skall uppnås till minsta möjliga kostnad synes det
nödvändigt att närmare utreda och analysera detta förhållande.

Samverkan med skattemyndigheterna

Den kontrollverksamhet som bedrivs främst vid skatteavdelningens
revisionsenhet har under senare år — i enlighet med statsmakternas intentioner
- inriktats alltmer mot fall av väsentliga skatteundandraganden, där
det i regel samtidigt förekommer misstanke om skattebrottslighet. Utredningar
i skattemål och skattebrottmål sköts av olika myndigheter, som var
för sig har begränsade utredningsresurser till förfogande. Den brottslighet
det här är fråga om är ofta svårutredd, vilket ställer stora krav på kunskap
och erfarenhet hos den personal som skall utreda och handlägga dessa
ärenden. Utredningsmaterialet är i regel omfattande, framför allt i de stora
och komplicerade fallen. För att undvika dubbelarbete och så långt möjligt
nedbringa handläggningstiderna är det nödvändigt att samordna de utredningsresurser
som finns hos berörda myndigheter. Detta förutsätter ett
långtgående samarbete mellan personal från revisionsenheten, länsåklagarmyndigheten
samt brottsutredande personal hos polisen.

Ofta är det här fråga om att fatta snabba beslut, vilket i sin tur förutsätter
att exempelvis länsåklagaren och revisionsdirektören (i vissa fall skattechefen
i länet) lätt kan ta kontakt med varandra om personligt sammanträffande
för att planlägga en aktion. Såväl då ett ärende initieras som under
den fortsatta utredningen är det oftast av avgörande betydelse att myndigheterna
är lokaliserade till samma ort eller eljest närbelägna. Långa resor,
bl. a. för de fall då berörda chefspersoner behöver snabbt kunna träffa
samman för gemensamma överläggningar i ett ärende, skulle starkt hämma
denna högprioriterade verksamhet.

I det samarbete som sedan länge funnits och alltmer fördjupats mellan
länsstyrelsens skatteavdelning och länsåklagarmyndigheten har just fördelarna
av att myndigheterna finns på samma plats framstått som särskilt
betydelsefulla. Härtill kommer att en brottsutredare från polisen genom
länspolischefens medverkan sedan många år disponerat ett rum på revisionsenheten,
vilket i hög grad underlättat de kombinerade skatte- och
skattebrottsutredningarna. Om rikspolisstyrelsens förslag att inrätta en
EKO-rotel i Nyköping genomförs får hittillsvarande samarbete goda förutsättningar
att utvecklas vidare.

Som nämnts existerar sedan länge ett mycket gott samarbete mellan

Mot. 1982/83:2395

6

länsåklagarmyndigheten, länsstyrelsens skatteavdelning och länspolischefens
expedition. Denna nära samverkan möjliggörs genom att de berörda
myndigheterna är lokaliserade till samma ort. En överföring av den sörmländska
länsåklagarmyndigheten till Linköping skulle väsentligt försvåra
det nödvändiga samarbetet främst i skattemål/skattebrottmål och med stor
sannolikhet omintetgöra de ansträngningar som nu görs i enlighet med
statsmakternas prioriteringar att kraftigt öka insatserna mot den ekonomiska
brottsligheten.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen avslår proposition 1982/83:158 vad gäller förslaget om
sammanslagning av länsåklarmyndighetema i Östergötlands och
Södermanlands län.

Stockholm den 20 april 1983

OLLE SVENSSON (s)
MAJ-LIS LÖÖW (s)

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ANITA PERSSON (s)
HOLGER BERGMAN (s)

CHRISTER NILSSON (s)

GÖRAN PERSSON (s)
LARS ANDERSSON (s)