8

Motion
1982/83:2314
Börje Stensson

Ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) (prop. 1982/83:141)

I folkpartiets partimotion 1982/83:837 och i motion 1982/83:548 har
hemställts att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring i
narkotikastrafflagen så att även användande av illegal narkotika blir straffbart.

Den nuvarande lagstiftningen tar sikte på att kriminalisera langningen
och handeln med narkotika. Missbruket i sig är inte kriminaliserat. Samhällets
möjligheter att ingripa mot såväl missbruk som langning och innehav
begränsas till följd av detta.

Svea hovrätt har nyligen frikänt en person som tidigare dömts av tingsrätten
för haschrökning. Underinstansen har genomgående hävdat att all
haschrökning är straffbar därför att man inte kan bruka haschmedel utan
att samtidigt inneha det. Den juridiska frågeställningen gäller ytterst huruvida
den som håller i den haschstoppade pipan gör sig skyldig till innehav
eller ej.

Det måste ifrågasättas om det kan anses rimligt att begränsa den straffbara
gärningen på sätt som nu sker. Exemplet med den haschstoppade
pipan visar vilken orimlig tolkningssituation den lagtillämpande instansen
hamnar i. Om även bruket straffbeläggs ges betydligt större resurser till
dem som jobbar med att bekämpa narkotikabruket och dessa kan lägga
mera tyngd bakom sina åtgärder. Inte minst betydelsefullt torde en sådan
samhällets inställning vara för att effektivt nå framgång bland ungdomar
som just stiftat sin första bekantskap med droger i tron att "några små
försök väl inte kan vara så farligt”. Den skärpning av lagstiftningen som
efterlysts i de angivna två motionerna bör därför genomföras.

Avskaffandet av brottsrubriceringen narkotikaförseelse (82 § narkotikastrafflagen)
har debatterats sedan 1979 (då RNS framförde kravet i sitt
narkotikapolitiska program). Vid senaste riksdagsbehandlingen avfördes
kravet med svag argumentation huvudsakligen samlad kring påpekandet
att frågan om straffvärdet för innehav och narkotikaförseelse prövats så
nyligen att det inte fanns anledning till någon ändring.

Nu kan det vara dags att väcka detta krav igen. Flera viktiga skäl finns
för en sådan ändring:

A. Den motverkar den rutinmässiga behandlingen av småmålen som i
dag sker med strafföreläggande eller utdömande av böter.

B. Straffvärdet för det enskilda innehavet kan höjas vilket gör det
möjligt med ett mer kännbart ingripande än i dömda böter.

Mot. 1982/83:2314

9

C. Samhället markerar att redan blotta innehavet av narkotika är ett
mer allvarligt brott. 1 dag finns en allmän tendens bland många ungdomar
att betrakta innehav för eget bruk som något ofarligt eller i det närmaste
straffritt.

D. Påföljderna (straffen) kan göras mer anpassade till de enskilda missbrukarna
eller langarna. Det blir möjligt att döma till skyddstillsyn med
föreskrifter, villkorlig dom m. m.

E. Domstolarna får möjligheter att genomföra personundersökningar
varvid den misstänktes hela situation kan kartläggas noggrannare.

F. Polisen får möjligheter att göra husrannsakan vilket kan ha stor
betydelse för att utröna om en person är missbrukare eller langare och för
att säkra bevisning som kan ha stor betydelse för det aktuella fallet samt
för andra fall.

De osjälvständiga gärningsformerna till olaga innehav av narkotika (försök,
förberedelse, medverkan och stämpling) kommer enligt propositionen
även i fortsättningen att bli straffria. Därmed blir det svårt för polisen att
ingripa mot en rad förfaranden med narkotika som t. ex. att någon övertalar
en utomstående att till sig per post skicka narkotika till exempelvis en
kriminalvårdsanstalt vilket i dag är straffritt.

En kriminalisering av dessa osjälvständiga gärningsformer skulle vara
ytterligare en markering av att samhället i dag ser betydligt allvarligare på
det enskilda innehavet än vad det gjort. Fram till den 1 januari 1980 var
samhällets inställning än mer permissiv då åtalsunderlåtelse regelmässigt
beviljades för innehav av som det hette ”mindre mängder”. Ändrad åtalsunderlåtelsepraxis
har varit en viktig förbättring. Nu kan det vara dags att
ta ytterligare ett steg.

I propositionen finns betydande inskränkningar i de förfaranden med
narkotika som är avsedda för ”eget bruk”, bl. a. förvärv. Dessa inskränkningar
är olyckliga. Försvaret kommer regelmässigt att byggas upp kring
just att allt varit avsett för ”eget bruk”. Därför bör dylika inskränkningar
helt tas bort.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpning av narkotikastrafflagen
på sätt som angivits i motionen.

Stockholm den 11 april 1983

BÖRJE STENSSON (fp)