Motion

1982/83:2303

Börje Stensson och Lars Ernestam

Vissa skogspolitiska åtgärder, m. m. (prop. 1982/83:145)

Propositionen utgår från den lagrådsremiss som innehöll i huvudsak tre
förslag: obligatorisk inbetalning på avverkningskonto, tvångsavverkning
och obligatoriska skogsbruksplaner. Efter den omfattande kritik som lagrådsremissen
utsatts för, inte minst av lagrådet, har förslaget om inbetalning
på avverkningskonto dragits tillbaka. Detta är i och för sig tillfredsställande.
Men de övriga två förslagen finns kvar. Folkpartiet anser att
även dessa borde ha dragits tillbaka och yrkar alltså avslag på propositionen.

Införandet av en generell avverkningsskyldighet är, som lagrådet har
påpekat, ”en nyhet av stor principiell betydelse”. Lagrådet fortsätter:
”En sådan skyldighet innefattar givetvis ett betydande ingrepp i den enskildes
näringsutövning, och bestämmelser härom synes närmast innebära
en utökad vanhävdslagstiftning.”

Folkpartiet delar lagrådets uppfattning att tvångsavverkningen är en
nyhet av stor principiell betydelse. Vi avvisar kategoriskt sådana förslag,
som vi menar är principiellt oförenliga med marknadsekonomins sätt att
fungera. T. ex. skall enligt regeringsförslaget avverkning framtvingas oavsett
konjunkturer på trämarknaden och därav följande prisbildning.

Förslaget om tvångsavverkning är inte bara principiellt förkastligt, det är
också i praktiken mycket svårgenomförbart. Det skulle kräva en enorm
kontrollapparat och en mycket stor ökning av den statliga byråkratin.

Skogsvårdsstyrelserna kommer att bli betraktade som, och i praktiken
tvingas fungera som, ett slags poliser och kontrollanter i stället för rådgivande
organ. Inte heller finns det utbildad personal i tillräcklig mängd för
att klara av den kontroll som lagens efterlevnad kräver.

Propositionen innehåller också ett förslag om att skogsbruksplan måste
upprättas. Det enda skäl som framförs är: ”Från socialdemokratiskt håll
har man i flera år krävt att alla skogsfastigheter av betydelse skall ha en
skogsbruksplan. Det är nu dags att detta krav förverkligas.” Det torde
vara ovanligt att lagstiftning motiveras på detta besynnerliga sätt. Några
andra motiv till varför skogsbruksplanerna skall göras obligatoriska lämnas
inte. Folkpartiet avvisar förslaget.

Även detta förslag skulle, om det genomförs, medföra stora negativa
effekter i fråga om ökad byråkrati och administrativt krångel. Att forcera
fram en skogsbruksplan för vatje brukningsenhet skulle dessutom vara
förenat med så stora praktiska problem att resultatet skulle bli av mycket
litet värde för aktiva skogsbruksåtgärder.

1 Riksdagen 1982/83.3 sami. Nr 2303 -2307

Mot. 1982/83:2303

2

Den nuvarande skogsvårdslagen infördes på förslag av folkpartiregeringen
och trädde i kraft den 1 januari 1980. Den ger enligt vår uppfattning goda
möjligheter att ingripa mot försumliga skogsägare utan att för den skull
utsätta den stora majoriteten av skötsamma skogsägare för statligt tvång
och ökad byråkrati.

Denna skogsvårdslag utgår från att skogen är en naturresurs med flera
användningsområden - biologisk regulator, producent av vilt, bär och
svamp, rekreationskälla, råvarukälla för skogsindustrin m. m.

Med den politik som propositionen ger uttryck för finns det uppenbar
risk att naturvårdens intressen kommer i kläm. För att möjliggöra samråd
mellan skogsägare och länsstyrelsen i naturvårdsfrågor får t. ex. länsstyrelsen
regelmässigt tillgång till alla anmälningar som hänför sig till de områden
som länsstyrelsen själv har angett. Det kan t. ex. vara fråga om
områden som har pekats ut i naturvårdsplaner och särskilda inventeringar
eller där länsstyrelsen planerar förordnande enligt naturvårdslagen. Nu
kommer man att tvingas ta ställning i naturvårdsfrågan snabbare än vad
som annars skulle vara fallet. Redan i dag finns problem för naturvården
att hinna med. Det kommer uppenbarligen att bli än svårare för naturvården
att göra detta om man tvingar fram en mängd nya avverkningar.

Frågan om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark
har varit föremål för åtgärder från riksdagen flera gånger under senare år.
Den nu gällande lagen beslutades våren 1982 och trädde i kraft den 1
januari i år. Nu föreslås att lagen ändras så att ett ”kommunalt veto”
införs för sprutning på vissa områden samt att skogsvårdsstyrelsema får
medge dispenser för sprutning över resterande områden.

Propositionens förslag synes mindre väl utformade. Visserligen kan skäl
anföras för att kommunerna ges ett starkt inflytande, men samtidigt kan en
sådan utformning som propositionen förordar medföra starkt skiljaktiga
förutsättningar för skogsbruk, friluftsliv, rennäringen m. m. i landets olika
delar. Förbud mot sprutning resp. dispens att spruta kan i själva verket
bilda ett lapptäcke med förbud och dispenser om vartannat. Vi menar att
länsstyrelserna måste vara den myndighet som skall ge dispens och att
denna möjlighet skall vara lika stor eller liten överallt. Annars kommer en
övergripande behandling av ärendena helt att saknas. Propositionens förslag
måste därför avslås.

Det kan däremot finnas skäl att göra ett smärre tillägg i den existerande
lagstiftningen. I 2 § 1 mom. bör efter orden ”den lokala befolkningens
trivsel” tilläggas ”och rennäringen”. Ett sådant klarläggande skulle undanröja
en viss nu existerande osäkerhet beträffande rennäringen.

Som en följd av våra ställningstaganden i fråga om propositionens lagförslag
avvisar vi också föreslagna extra 10 milj. kr. till skogsvårdsstyrelserna.
Övriga anslagsyrkanden kan vi biträda.

Mot. 1982/83:2303

3

Hemställan

Med stöd av ovanstående hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i skogsvårdslagen
(1979:429),

2. att riksdagen avslår förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel
över skogsmark,

3. att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i lagen
(1982:242) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,

4. att riksdagen beslutar om tillägg i lagen (1982:242) om spridning
av bekämpningsmedel över skogsmark § 2 mom. 1 av orden
”och rennäringen”,

5. att riksdagen avslår förslaget att till Skogsvårdsstyrelserna:
Myndighetsuppgifter för budgetåret 1983/84 anvisa ytterligare 10
milj. kr.

Stockholm den 11 april 1983

BÖRJE STENSSON (fp) LARS ERNESTAM (fp)

11 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 2303-2307