Mot. 1982/83
2300-2302
Motion
1982/83:2300
Blenda Littmarck m. fl.
Ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) (prop. 1982/83:141)
Missbruket av cannabis är i dag det i särklass vanligaste narkotikamissbruket
i Sverige. Detta missbruk har fått en avsevärd spridning och förekommer
inte bara i hela landet utan också i princip inom alla socialgrupper.
Såsom framhållits på s. 16 i propositionen har odling av cannabisväxter
blivit allt vanligare i Sverige. Nya frösorter som är mer ägnade för odling i
missbrukssyfte har också tillkommit och på olika sätt sprids utrustning och
handledningar om hur effektiv hemmaodling bör ske.
Det blir allt vanligare att polisen hos till synes välanpassade medborgare
påträffar cannabisväxter. Det ligger nära till hands att jämföra cannabisodlingen
i hemmen med vintillverkningen i hemmen som riksdagen för några
år sedan försökte begränsa.
I mitten av 1960-talet förelåg delade meningar om cannabispreparatens
farlighet. Härigenom kom lagstiftaren och domstolarna att inta en mer
överseende attityd till detta missbruk. Numera vet vi dock att cannabis är
farligt. Riksåklagaren uttryckte detta i ett cirkulär den 3 januari 1980 på
följande sätt:
Den vetenskapliga dokumentationen om cannabispreparatens påtagliga
skadeverkningar vederlägger uppfattningen att missbruk av cannabis skulle
vara harmlöst och motiverar en allvarligare syn på cannabismissbruket
än vad som tidigare varit gängse.
Någon skärpt attityd till cannabismissbruket från domstolarnas sida i
rättspraxis har dock inte kunnat förmärkas. För detta torde krävas ett
uttalande av lagstiftaren.
I det nu föreliggande lagförslaget föreslås bl. a. att framställning av
narkotika avsedd för missbruk skall straffbeläggas. Resultatet torde bli att
odlarna kommer att hävda att cannabisen odlats för viltvård eller för att ha
som prydnadsväxter. Det blir åklagarnas sak att söka motbevisa detta och
polisens sak att utreda förhållandet. Endast undantagsvis torde det vara
möjligt att motbevisa ett sådant påstående. Kan påståndet inte motbevisas
blir odlingen liksom nu straffbar såsom innehav. Ingenting i lagförslaget
antyder heller att framställning är mer straffbart än innehav. Då innehav
ändå är straffbart saknas därför anledning att tro att redan hårt ansträngda
polis- och åklagarresurser kommer att tas i anspråk för en sådan utredning.
På motsvarande sätt torde det bli svårt att bevisa att förvärv av narkotika
skett i överlåtelsesyfte eller att anskaffning, bearbetning, förpackning,
1 Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 2300-2302
Mot. 1982/83:2300
2
transport, förvaring eller annan sådan befattning med narkotika inte är
avsedd för eget bruk.
I dag saknas motiv för att tillåta någon odling av Cannabis Sativa L över
huvud taget. Fröna som tidigare haft viss användning inom viltvård kan i
dag ersättas av andra. Med hänsyn till den lätthet med vilken fröna kan fås
att gro och ge hampväxter bör innehav av frön kriminaliseras. Detta kan
enbart åstadkommas genom att frön från Cannabis Sativa L genom särskilt
uttalande räknas som cannabis och uppförs på narkotikaförteckningen.
På s. 11 i propositionen konstateras mycket riktigt att utvecklingen inte
kunnat vändas i rätt riktning trots att olika åtgärder vidtagits i syfte att
begränsa missbruket. Vidare framhålls: ”Om tidigare spridningsmönster
upprepas på de orter och i de ungdomsgrupper där haschet nu fått fäste kan
vi få en dramatisk ökning av det tunga missbruket.” Det finns därför all
anledning att redan nu utan att avvakta narkotikakommissionens arbete
skärpa straffen för framför allt de smärre narkotikabrotten i- syfte att
förhindra narkotikamissbrukets fortsatta spridning. Till detta ändamål bör
brottsrubriceringen narkotikaförseelse avskaffas och all olaglig befattning
med narkotika räknas som minst narkotikabrott. Påföljden böter bör utgå
ur straffskalan för narkotikabrott.
Praktiska skäl talar för att narkotikastrafflagen redan nu ändras på dessa
väsentliga punkter och inte såsom förslaget låter antyda ändras undan för
undan.
Det bör ankomma på vederbörande utskott att utarbeta erforderliga
författningstexter.
Med stöd av vad ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en avsevärt mer restriktiv inställning till
cannabispreparat,
2. att riksdagen beslutar att böter tas bort som påföljd i narkotikastrafflagen,
3. att riksdagen beslutar att 2 § i narkotikastrafflagen skall utgå,
4. att riksdagen beslutar att frön till Cannabis Sativa L förs upp på
narkotikaförteckningen enligt narkotikaförordningen,
5. att riksdagen beslutar att i förslaget till Lag om ändring i narkotikastrafflagen
1 § skall ha följande lydelse.
1 §
Den som olovligen
1. överlåter narkotika,
2. framställer narkotika,
3. förvärvar narkotika,
4. anskaffar, bearbetar, förpackar, transporterar, förvarar eller tar annan
sådan befattning med narkotika,
Mot. 1982/83:2300
3
5. bjuder ut narkotika till försäljning, förvarar eller befordrar vederlag
för narkotika, förmedlar kontakter mellan säljare och köpare eller företar
någon annan sådan åtgärd,
6. innehar narkotika, döms för narkotikabrott till böter eller fängelse i
högst tre år.
Stockholm den 11 april 1983
BLENDA LITTMARCK (m)
GUNNEL LILJEGREN (m) PER-OLOF STRINDBERG (m)
GULLAN LINDBLAD (m)