Mot. 1982/83

2252-2253

Motion

1982/83:2252

Eric Hägelmark och Kerstin Ekman
Riktlinjer för JAS-projektet (prop. 1982/83:119)

Regeringen föreslår i proposition 1982/83:119 att staten skall stå fast vid
det kontrakt som tecknats med industrigruppen JAS om utveckling och
produktion av ett för svenska behov anpassat lätt flygplan för jakt, attack och
spaning, med prestandamässig tonvikt på luftförsvarsfunktionen.

Detta får tolkas så att regeringen inte bedömer att det finns något utländskt
alternativ som till lägre kostnad kan ge den önskvärda operativa effekten.

Det svenska alternativet bör ju också ha vunnit i konkurrenskraft genom
fjolårets devalvering, under förutsättning att de positiva effekterna av denna
kan bestå under lång tid.

För svensk industri innebär JAS-projektet en anspänning, nämligen att ta
fram ett system med hög kvalitet inom en angiven ekonomisk ram. En
grundförutsättning för att lyckas är att industrin då själv tar ett betydande
ansvar och själv tar en stor del av de ekonomiska riskerna. Industrigruppen
JAS har förbundit sig att stå för utveckling och produktion av den första
delserien till ett fast pris med ett antal indexserier. Det är därför industrin
som själv får svara för fördyringar om man t. ex. felberäknat den
arbetsmängd som går åt under 1980-talet och de första åren under
1990-talet.

Det finns knappast något exempel historiskt eller i andra länder där
flygindustrier givit så långtgående garantier i fråga om ekonomi. En
förutsättning för att JAS-projektet över huvud skulle vara möjligt är att
industrin kan finansiera nödvändig kompetens och kapacitet genom att dela
kostnaderna mellan detta projekt och civila projekt. Det är en klar skillnad
från tidigare årtionden, då försvarets beställning i princip helt finansierat
utvecklingsresurser och produktion.

Svensk konkurrenskraft

JAS-projektet kommer bara att behöva ungefär halva den mängd anställda
som krävdes för utveckling och produktion av Viggen och dess föregångare.

Resten måste fyllas upp med civila projekt, och med stor tillfredsställelse kan
konstateras att svensk flygindustri på kort tid kunnat ta fram ett civilt
flygplan, Saab-Fairchild 340, som utvecklats gemensamt av Saab och det
amerikanska företaget. Trots en pressad marknad för trafik- och affärsflygplan
har SF 340 sålts i över hundra exemplar redan före första provflygning.

Eftersom denna framgång vunnits på en hård internationell marknad tyder
det på att svensk flygindustri är effektiv och konkurrenskraftig. JAS

1 Riksdagen 1982/83. 3 sami. Nr 2252-2253

Mot. 1982/83:2252

2

kontraktets ekonomi är sådan att den tvingar fram hög effektivitet hos
industrin, eftersom den i annat fall själv får stå för fördyringar.

Regeringen har inte aktualiserat frågan att riva upp avtalet med
industrigruppen JAS för att försöka förhandla fram ett nytt avtal. Detta får
tolkas så att regeringen bedömer det avtal som godkändes genom riksdagsbeslut
i fjol inte vara ofördelaktigt för staten. Avtalet skulle vara
ofördelaktigt om det kan göras troligt att ett flygplan med de angivna
prestandakraven kan tas fram av industrin till klart lägre kostnad än som
framgår av kontraktet och att industrin därför skulle kunna göra en mycket
stor vinst. (Kontraktet innehåller dock regler om fördelning mellan stat och
företag i det fall kostnaderna skulle kunna pressas ytterligare.) Kontraktet
ger också sådan insyn i ekonomi och tekniskt arbete att ineffektiva
arbetsformer bör kunna undvikas - dvs. alternativet att industrin i och för sig
skulle kunna ta fram planet med mindre arbete men att man behåller en
större organisation därför att den ryms inom kontraktsramens kostnader.

De osäkerheter som främst diskuterades inför fjolårets beslut gällde
långsiktig osäkerhet. Sådan finns alltid i ett långsiktigt projekt. Dessa
osäkerheter finns därför kvar i dag, och folkpartiet påpekade i debatten att
ett års uppskov med beslutet inte skulle ge ett annat eller bättre underlag i
dessa avseenden.

Ändras hotbilden?

I propositionen tas över huvud inte upp den osäkerhet som ägnades mest
uppmärksamhet för ett år sedan, nämligen om förändringar i hotbilden kring
eller efter sekelskiftet skulle ställa sådana nya krav - t. ex. på förmåga att
bära ytterligare utrustning för att störa mer avancerade målsökare - att ett
litet flygplan får svårt att hänga med. Det var invändningar av detta slag som
låg bakom arméchefens nej till det svenska alternativet. Olof Palme tog upp
dessa invändningar i riksdagsdebatten, knutet till punkt 3 i de socialdemokratiska
”villkoren”, nämligen att ”projektets prestanda skall långsiktigt
svara mot vad överbefälhavaren och chefen för flygvapnet bedömer vara
erforderligt. Därvid skall luftförsvarsuppgiften vara den centrala.” Olof
Palme sade att ”det finns delade meningar om planets prestanda och så pass
stora oklarheter, att det inte är så att säga beslutfört”. Han sade vidare att
”jag har nyss pekat på behovet av att modifiera flygplanet i framtiden till de
krav som en förändrad stridsmiljö kan ställa redan under 1990-talet. Vi vet av
erfarenhet att sådant kostar mycket pengar”.

Den analys som gjorts inom departementet har inte alls tagit upp denna
fråga. Att elektronisk utrustning har ökad och i vissa sammanhang
avgörande betydelse i modern luftkrigföring har belysts det senaste året,
särskilt i Mellanöstern men också efter utvärderingar av förloppet vid
Falklandskonflikten. Men det är i dag inte möjligt att tydligare än för ett år
sedan ange vilka tänkbara utvecklingar vi bör kunna möta kring och efter

Mot. 1982/83:2252

3

sekelskiftet i fråga om stridsmiljön. Vi har därför inga invändningar mot att
frågan inte berörts i propositionen. Däremot anser vi det motiverat att
påpeka att osäkerheten om framtida hotbild åberopades som skäl för
uppskov med beslutet om JAS, men från vårt håll invändes att denna
osäkerhet inte skulle upplösas på ett år. I fler stycken lär betydelsen av ny
utrustning hos angripare kring sekelskiftet inte kunna klarläggas förrän den
finns i bruk, och även då finns stor osäkerhet genom att det är mycket hög
sekretess kring t. ex. motmedelsutrustning.

Bränslepriser

Två andra långsiktiga osäkerheter kvarstår också, nämligen bränsle och
valutakurser. Drivmedelspriserna har stor betydelse för jämförelsen mellan
olika flygplansalternativ. Ju högre bränslepriser, desto större ekonomisk
fördel med ett lätt och bränslesnålt system som JAS, jämfört med ett tyngre
alternativ, t. ex. amerikanska F-18. De senaste månaderna har oljepriserna
sjunkit. Men för bedömning av olika JAS-alternativ är det bränslekostnaderna
från 1992 fram till omkring år 2030 som är av betydelse. Varje
bedömning på så lång tid får med nödvändighet stor osäkerhet. De sänkta
drivmedelspriserna i närtid har däremot betydelse för de närmaste åren, då
flygvapnet dessutom har betydligt mer bränsleslukande flygplan än JAS.
Lägre bränslepriser i närtid underlättar därför flygvapents ekonomi de
närmaste åren.

Det kan vara viktigt för JAS, eftersom den svåraste ekonomiska
påfrestningen i fråga om JAS är just de närmaste åren. Det är då
utvecklingsarbetet pågår, samtidigt som man betalar produktionen av
Jaktviggen och har driftkostnaderna för nuvarande flygplan. In på 1990-talet
är utvecklingskostnaderna till huvudsak redan betalda, produktionen av JAS
blir billigare än dagens produktion av Viggen, samtidigt som bränslemängden
minskar och underhållskostnaderna kan väntas gå ned drastiskt. I
bilagan till propositionen visas ju också att den ytterligare ekonomiska analys
som gjorts i departementet pekar på att ”perioden 1982/83-1986/87 har den
största osäkerheten relativt möjligheten att möta den”.

Dollarkurs, devalveringen

Den analys som nu gjorts i departementet har i väsentlig utsträckning gällt
valutafrågor, särskilt aktualiserade genom den svenska devalveringen och
den höga dollarkursen.

Någon upplösning av osäkerheten för framtiden har dock inte nåtts. Vi vet
inte mer i dag än för ett år sedan vilken dollarkurs som kommer att gälla på
1990-talet. Analysen talar om ekonomiska effekter av olika dollarkurser men
en sådan analys ökar ju inte kunskapen om vilken dollarkurs som
verkligen kommer att råda.

1* Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 2252-2253

Mot. 1982/83:2252

4

Det finns naturligtvis fog för tanken att dollarkursen är konstlat hög genom
förväntningar på marknaden. Det uttrycks i analysen så:

Möjligen har högt uppskruvade förväntningar på en fortsatt stigande
dollarkurs medfört en onormalt hög efterfrågan på dollar. Om och när den
restriktiva amerikanska ekonomiska politiken förändras i en mera expansionistisk
riktning med ty åtföljande räntesänkningar och prisökningar kan det
också leda till kraftigt ändrade förväntningar om dollarkursens fortsatta
utveckling och därmed till en starkt minskad efterfrågan på dollar och
sålunda en snabbt sjunkande dollarkurs.

En iakttagelse kan också vara att allt fler röster i USA säger att den höga
dollarkursen gör det allt svårare att exportera och att möta import från Japan
och Europa, att amerikansk industri helt enkelt inte har en konkurrenskraft
som svarar mot den mycket höga dollarkursen. Det finns också ett
åtminstone långsiktigt samband mellan ett lands valuta och dess inflationstakt.

Som påpekats i folkpartiets partimotion om försvarspolitiken tidigare i år
kan devalveringen inte rimligen användas som argument mot det svenska
JAS-alternativet. Visserligen fördyras - om evalveringseffekterna blir
bestånde - de delar av systemet som importeras. Men alternativet till ett
svenskt JAS är ju import, och där slår ju fördyringen i så fall mycket
hårdare.

Undrleverantörer

En effekt av devalveringen bör däremot vara att svenska företag får
ytterligare möjligheter att bli underleverantörer. För åtskilliga komponenter
och delsystem gäller att både svenska och utländska företag kan bli aktuella,
och det blir då - av ekonomiska skäl - priset som avgör vilken underleverantör
som väljs. Ett exempel är landningsstället, där Motala verkstad har att
konkurrera med utländska tillverkare.

Av industripolitiska skäl är det önskvärt att använda JAS-projektet till att
sprida ny teknologi till så stora delar av näringslivet som möjligt.
Kompositmaterial, nya elektroniska tillämpningar och andra nyheter gäller
både tillverkningsmetoder och produkter. Den kunskap som erhålls bör
kunna få tillämpningar även på andra områden. Inför JAS-beslutet i fjol
bestämdes att STU och andra organ skall medverka till att höja den
teknologiska nivån hos företag som då kan bli underleverantörer i
JAS-projektet, särskilt i sådana fall där den på detta sätt ökade kunskapen
bedöms kunna få tillämpningar även på andra områden. Det är angeläget att
industrigruppen JAS på allt sätt stimulerar detta arbete och att kunskap förs
vidare till intresserade företag, oavsett deras tillhörighet till olika ägargrupper.

Mot. 1982/83:2252

5

Utrustning

Som nämndes inledningsvis innebär regeringens proposition att staten står
kvar vid kontraktet med industrigruppen JAS. De ekonomiska villkor som
gäller mellan staten och dessa företag är därmed desamma som i fjol.
Kontraktet avser dock bara en del av den ram som avdelats för J AS-projektet
fram till sekelskiftet. Resten utgörs dels av reserver, dels av medel som avses
för kommande beställningar, t. ex. för vapen, motmedel och annan
utrustning.

En del inte beställd utrustning kan - om man så vill - senareläggas.
Generellt kan dock sägas att JAS-systemet bygger på ett litet flygplan som
skall kunna mäta sig med större maskiner genom att det mindre planets
begränsningar kompenseras genom utspridd basering, bra vapen och
elektronisk utrustning med stor kapacitet. En stor del av diskussionen inför
fjolårets beslut gällde just om det är möjligt att ge det mindre planet
tillräcklig kapacitet. Det kan då vara mycket vanskligt att reducera sådant
som ger prestanda i olika avseenden, uthållighet och tillgänglighet. Det kan
noteras att det fanns ett klart billigare amerikanskt alternativ med i
diskussionen, amerikanska F-5G, (numera kallad F-20), men att detta föll
bort därför att dess prestanda bedömdes otillräckliga. Skulle det svenska JAS
tillåtas gå ned i effekt genom att man tar bort viktig utrustning kan noteras att
man inte bara får ett sämre system, utan att detta system dessutom är klart
dyrare än det alternativ som faktiskt fanns om man nöjde sig med den lägre
kvalitetsnivån. För ett år sedan fanns i debatten ingen företrädare för denna
lägre kvalitetsnivå, tvärtom var nästan alla kritiker till JAS-systemet
inriktade på att kräva ett mer kvalificerat system, i främsta hand motsvarande
amerikanska F-18.

Skolversion

Frågan om skolflygplan eller inte behöver inte avgöras nu. En besparing
kan. göras om man undviker en tvåsitsig skolversion. Genom moderna
simulatorer och genom att flygplanet har elektroniska hjälpmedel som gör
planet lättfluget anses det i och för sig möjligt att utbilda utan skolversion.
J 29 ”Flygande tunnan” på sin tid hade inte skolversion, och tyvärr inträffade
ett antal olyckor - främst i samband med landning - genom att flygplanet
hade vissa egenskaper som gav svårigheter för ovana förare. När J 35 Draken
infördes ansågs i början att en skolversion inte behövdes. Men det visade sig
vara en felbedömning, och senare kom en skolversion att tas fram. Det var en
sak att omskola redan erfarna piloter till Draken, men det var svårare när
elever kom direkt från flygskolan i Ljungbyhed. Frågan om skolflygplan kan
därför ha betydelse för flygsäkerheten. En pilot kan i början, men även i
andra skeden, behöva den säkerhet det innebär att kunna träna svårare
moment tillsammans med lärare. Erfarenhet av den nya teknik som skall

Mot. 1982/83:2252

6

underlätta för förarna behövs innan man bör binda sig i fråga om
skolflygplan, åtminstone i det fall man lutar åt att säga nej. Skulle en
skolversion minska olycksrisken har detta självfallet också ekonomisk
betydelse. En option finns som gör att en skolversion kan beställas våren
1984. Det kan finnas skäl att söka komma överens med industrin om att
optionen rörande skolflygplan skjuts framåt i tiden så att ställning kan tas
senare. Därmed skulle man ha handlingsfrihet att anskaffa skolflygplan men
också har kvar en besparingsmöjlighet.

Reserver

I fråga om reserverna anfördes tveksamhet från socialdemokratin i
fjolårets debatt. Reserverna inom JAS-ramen ansågs otillräckliga för
projektet. Och utrymmet för att inom flygvapnets ram klara fördyringar
ansågs helt otillräckligt. Olof Palme sade i riksdagsdebatten att ”vår
allmänna bedömning är att detta projekt är ungefär 4 miljarder, 15-20 %,
dyrare än den ram som vi kan stå ut med”. Han menade också att det inom
flygvapnet odisponerade utrymmet - som inte bundits upp genom belut om
utbildning, organisation samt anskaffning och drift av Viggen och JAS - är av
”samma storlek som det belopp som skall erläggas i förskott av den
produktion av JAS-plan som skall ske efter år 2000 ca 900 milj. Några
marginaler därutöver finns inte.”

Med den synen var det naturligt att socialdemokratin kände stor
tveksamhet till projektet. Den nu avlämnade propositionen konstaterar i
stället att den ekonomiska osäkerheten inte är så stor att det motiverar ett
avbrytande av projektet. Utöver reserver inom JAS-ramen finns under
1990-talet ett ”fritt utrymme, ännu ej bundet i planeringen” inom flygvapnet
på 4 200 miljoner. Om den i år föreslagna ramsänkningen för försvaret består
till sekelskiftet reduceras detta till 3 500 miljoner.

Ekonomisk ram

Propositionen godtar det kontrakt som finns. Det ställningstagandet är
därför inget skäl att vare sig höja eller sänka ramen för JAS-projektet. I
riksdagsbeslutet i fjol angavs JAS-ramen fram till sekelskiftet till 25,7
miljarder i prisläge februari 1981. Propositionen anger i stället 24,9
miljarder. Det kunde synas som om den ekonomiska osäkerheten i projektet
därigenom skulle öka, vilket vore anmärkningsvärt om man redan tidigare
tyckt att osäkerheten är för stor.

Men av propositionen framgår att tanken inte är att ta 800 miljoner från
JAS-ramen och använda dessa pengar till annat. Det sägs att ”de 800 milj. kr.
som planeringsmässigt frigörs under 1990-talet inom flygvapnets ram bör
bl. a. reserveras för sådana osäkerheter som den ekonomiska granskningen
visa på”.

Mot. 1982/83:2252

7

I sak betyder detta att man visserligen minskar JAS-ramen, men samma
belopp ”öronmärks” i stället inom flygvapnets ram som ekonomisk reserv för
JAS-systemet.

Statsfinansiellt och reellt synes oss detta främst vara en bokföringsfråga.
Kontraktet med industrigruppen JAS påverkas inte. I båda fallen har
statsmakterna och myndigheterna samma handlingsfrihet i val av kompletterande
beställningar och leveranstidpunkter.

Vi anser att det är en klar fördel gentemot både myndigheter och
allmänhet om pengar som avses för JAS också redovisas som ”JAS-ram”.
Att minska ramen med ett belopp men i stället öronmärka samma belopp på
ett annat konto kan förvilla. Mot denna bakgrund anser vi att flera skäl bl.
a. att vara så öppen som möjligt mot allmänheten-talar för att de avsedda
reserverna får ligga inom JAS-ramen.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandlingar med industrin om
möjlighet att flytta optionen rörande skolversion av JAS-planet
längre fram i tiden,

2. att riksdagen, med avslag på proposition 1982/83:119 i detta
avseende, beslutar att planeringsramen för JAS-projektet fram
till sekelskiftet förblir den av riksdagen förra året antagna, 25,7
miljarder kronor i prisläget februari 1981.

Stockholm den 25 mars 1983

ERIC HÄGELMARK (fp)

KERSTIN EKMAN (fp)