3
Motion
1982/83:2250
Evert Svensson m. fl.
Riktlinjer för JAS-projektet (prop. 1982/83:119)
I proposition 1982/83:119 föreslås att JAS-projektet skall fortsätta till år
2000 inom en med 800 miljoner minskad ram (24,9 miljarder i 1981 års
priser). Socialdemokraterna krävde 1982 i en partimotion att projektet
ytterligare borde prövas på flera punkter innan definitivt beslut fattades.
Redan vid det tillfället fanns ytterligare en motion från ett antal socialdemokrater
med krav på avslag på förslaget om anskaffning av ett nytt
stridsflygplan. Motiven var dels den stora osäkerheten om såväl ekonomi
som prestanda, dels det faktum att det av militärpolitiska skäl inte är
nödvändigt att fatta beslut om vilket system som skall ersätta Viggen förrän
vid 1987 års försvarsbeslut.
Dessa skäl gäller fortfarande. Stora ekonomiska, tekniska och militärpolitiska
osäkerhetsmoment kvarstår enligt vår mening. Vi yrkar därför avslag
på propositionen.
Utgångspunkten för vårt avslagsyrkande är också de beslut som fattats
tinom socialdemokratin att de totala kostnaderna för försvaret måste minska
samtidigt som civilförsvar och ekonomiskt försvar skall tilldelas en större
andel av de totala försvarskostnaderna. JAS-projektets genomförande
förutsätter att ”statsmakterna även fortsättningsvis är beredda att tilldela
försvaret i stort sett nuvarande resurser som årligen uppräknas via
försvarsprisindex”. Detta uttalande i propositionen förutsätter således dels
att försvarsramen fastläggs för lång tid framöver, dels att någon omfördelning
inom totalförsvarsramen inte kan ske. Dessutom har vi alla förhoppningen
att snabbt kunna öka anslagen till freds- och nedrustningsarbetet med
målet 1 %c av försvarskostnaderna.
Vår ekonomi är ytterst ansträngd och möjligheten att satsa nya statliga
resurser är mycket liten inom praktiskt taget varje område. Detta måste
självfallet också gälla försvarsområdet. Därav följer att ett beslut av den
storleksordningen som ett nytt militärt flygplanssystem utgör noga måste
övervägas. I propositionen anges att JAS-projektet nu kan rymmas inom de
ramar som flygvapnet har. Men detta kan endast ske med ianspråktagande av
alla reserver, med lägre ambitionsnivå och med en betydligt lägre dollarkurs
än dagens. I propositionen görs antaganden om dollarkursen, där samtliga
tre alternativ räknar med lägre dollarkurs än dagens; 50 % lägre, 33 % lägre
eller 7 % lägre. I propositionen anförs att ”om dagens höga dollarkurs består
får man dock vara beredd att sänka ambitionsnivån beträffande viss typ av
utrustning, antal flygplan, beväpning o. d”.
Om ett ”svenskbyggt” JAS skall vara ekonomiskt lönsamt i jämförelse
1* Riksdagen 1982183. 3 sami. Nr 2249-2251
Mot. 1982/83:2250
4
med utländska alternativ eller licenstillverkade krävs en viss serielängd, som
1982 uppgavs vara 300 plan. JAS-projektet skulle således inte ges möjlighet
att minska antalet plan under 300 om det skulle vara billigare. I ett läge där
man redan låst sig för alternativet ett svensktillverkat och svenskutvecklat
plan och kostnaderna visar sig överstiga ramen återstår troligen som vi ser det
endast två lösningar: Att urholka den allmänna värnplikten och lägga ned
förband eller att öka försvarsutgifterna på bekostnad av välfärdspolitiken.
Detta kan vi inte acceptera.
Vi vet av erfarenhet att flygplansprojektet blir långt dyrare än beräknat.
Inget flygplansprojekt i världen har hållit kostnadsramarna. De reserver som
finns redovisade i propositionen är främst avsedda att möta osäkerheten i
dollarkursen. Det finns ytterst små marginaler för modifieringar och
utveckling under projektets gång. Till detta kommer att det projekt som nu
presenteras omfattar tiden fram till år 2000, dvs. de närmaste 17 åren.
Förutsättningen för att projektet skall vara ekonomiskt försvarbart är
emellertid att det fortsätter med ytterliggare produktion av plan efter år
2000. Det sägs ingenting i propositionen om hur många flygplan som måste
tillkomma för att kostnaden per plan skall bli rimlig i förhållande till andra
alternativ, dvs. inköp av plan från utlandet eller licenstillverkning.
Vi står mitt i en oerhört snabb teknologisk utveckling. Ur den aspekten ger
ett uppskov till 1987 större möjlighet att följa utvecklingen på luftförsvarets
område och ta hänsyn till ny teknologi. Vad beträffar det nu aktuella
JAS-planets prestanda vill vi påpeka att hela vapenutvecklingen inte finns
med i ramen fram till år 2000 samt att det åter handlar om en oprövad motor.
Den motor som är tänkt för planet finns än så länge bara i tvåmotorversionen.
För JAS är det fråga om en en-motorversion och detta
ställer självfallet stora krav på flygsäkerhet. Det konstateras i analysen att
”säkerheten i motorutvecklingsprogrammet är svår att ännu överblicka”.
När beslutet skall fattas om ett så omfattande projekt - det största
industriprojektet under detta sekel - med verkningar långt in på 2000-talet är
det väsentligt att en ordentlig bedömning av de samhällsekonomiska
konsekvenserna görs och att all tidigare erfarenhet tas tillvara. I 1974 års
försvarsutredning gjordes flera utredningar om försvarsindustriella problem
och samhällsekonomiska analyser av framtida flygplansanskaffning. Man
räknade med en i huvudsak oförändrad tilldelning i fasta priser till försvaret
och konstaterade då att den snabba teknologiska tillväxten beträffande
vapensystem alltid för med sig en kraftig kostnadsökning. Detta medför
kortare produktionsserier med avsevärt högre forsknings- och utvecklingskostnader
per enhet och väsentligt högre styckekostnader som resultat.
Tänkbara vägar att möta detta är antingen att öka resurserna till försvaret, att
öka exporten, att öka samarbetet med andra stater eller att avstå från
egenutveckling, dvs. att köpa eller licenstillverka flygplan. Någon utredning
som motsäger dessa slutsatser har inte gjorts.
I analysen av JAS-projektet har inte heller undersökts och presenterats
Mot. 1982/83:2250
5
tänkbara alternativa lösningar som exempelvis licenstillverkning. Inte heller
har alternativa svenskbyggda JAS, exempelvis beträffande motor och
styrsystem, undersökts. Fortfarande kvarstår kritiken mot att riksdagen
endast har att säga ja eller nej till ett enda alternativ. När väl detta beslut är
taget tvingas riksdagen i framtiden att ta de ekonomiska konsekvenserna.
I propositionen anförs att belsutet om JAS måste tas nu för att JAS-planet
skall kunna utvecklas och tillverkas i Sverige. ”För att detta skulle kunna
genomföras är det nödvändigt att fatta beslut och genomföra anskaffningen
tidigare än vad som från strikt militära synpunkter skulle vara nödvändigt.”
Det är således för att upprätthålla utvecklingsenheten på SAAB-Scania och
inte av militära skäl som ett beslut pressats fram. Situationen känns igen från
tidigare. Till detta kan sägas att förutsättningen att producera ett flygplan
(licenstillverka) kvarstår oförändrat, oavsett om beslutet dröjer till 1987 eller
fattas nu. Det borde inte heller var omöjligt att upprätthålla utvecklingskapaciteten
exempelvis via samhällsbeställningar.
Att statsmakterna tvingas av industrin att tidigarelägga militära beställningar
på grund av sysselsättningsskäl är inte ovanligt. Samhället försätts i en
utpressningssituation. I stället borde samhället som enda beställare ha goda
förutsättningar att undvika sådana situationer genom att vid beställningstillfället,
dvs. innan kontrakt skrivs på exempelvis ett visst antal flygplan, ställa
krav på industrin. Detta föreslogs redan 1972 av den s. k. Myrdalutredningen
till FN.
I propositionen sägs att ”med de bedömningar som nu kan göras följer
härav att berörda industrier måste göra särskilda ansträngningar för att möta
de problem som på sikt kan uppstå när först utvecklings- och sedan
tillverkningsarbeten på JAS-planen börjar avta”. Men något krav reses inte
på industrin. Vi föreslår därför, därest vårt förstahandsyrkande om avslag på
propositionen avslås, att riksdagen uttalar att för godkännande av JASprojektet
måste ingå ett villkor att industrin senast 1987 redovisar en plan för
omställning till civil produktion.
Vi är naturligtvis medvetna om att det är omöjligt att för lång tid helt
överblicka utvecklingen. Förhoppningen om att nedrustningsförhandlingarna
skall lyckas har vi alla. Vi bör då vara beredda att avveckla stora delar av
vår militära apparat. Sverige kommer då liksom alla andra länder att ställas
inför svårigheter att övergå till civil produktion. Detta måste förberedas. Ett
beslut om JAS nu förstärker och förlänger det militärindustriella komplexet
och försenar en omställning till avancerad civil produktion. Om beslut om
nedrustning skulle komma, måste Sverige under alla omständigheter vara
berett att avbryta tillverkning eller inköp av nya militärflygplan.
Med hänvisning till det anförda hemställer vi i första hand
1. att riksdagen beslutar att uppskjuta beslutet om ett eventuellt
nytt flygplanssystem till 1987 och att därmed avslå proposition
1982/83:119,
Mot. 1982/83:2250
6
2. att riksdagen i andra hand uttalar att i ett godkännande av
JAS-projektet skall ingå som villkor att industrin senast 1987
redovisar en plan för omställning till civil produktion.
Stockholm den 25 mars 1983
EVERT SVENSSON (s)
MAJ BRITT THEORIN (s)
MARGOT WALLSTRÖM (s)
LENA ÖHRSVIK (s)
ANNA LINDH (s)
MARGARETA PERSSON (s)
BARBRO NILSSON (s)
i Örnsköldsvik
MAJ-LIS LÖÖW (s)
MARGARETA WINBERG (s)
MONICA ANDERSSON (s)
MONA SAHLIN (s)
GERD ENGMAN (s)