Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1982/83:2245

Eric Hägelmark och Kerstin Ekman

Förbättrade förmåner åt värnpliktiga m. fl. (prop. (1982/83:115)

Värnpliktsförmånskommittén konstaterar i sitt betänkande (Ds Fö 1982:4,
Förmåner till värnpliktiga m. fl. under grundutbildning), att förmånssystemet
bör garantera ekonomisk och social trygghet för den värnpliktige och för
dem av hans anhöriga som är beroende av hans inkomster. Proposition
1982/83:115, som i stort följer kommitténs förslag, är ett steg i rätt riktning
när det gäller att tillförsäkra den värnpliktige en dräglig ekonomisk
standard.

Dagens system för värnpliktsförmåner och också det system som blir
konsekvensen av propositionens förslag kan dock karaktäriseras som ett
svåröverskådligt lapptäcke där det ej går att få en övergripande bild av de
olika förmånerna. Detta är ett problem för de värnpliktiga, då det gör det
svårt för dem att veta vilka förmåner de har och vilka bidrag de är berättigade
till. Även för myndigheter och ansvariga politiker är det här ett problem då
det är svårt att jämföra de värnpliktigas standard med övriga gruppers, vilket
medför svårigheter när man diskuterar de värnpliktigas ekonomiska
situation. Folkpartiet anser därför att på lång sikt någon form av värnpliktslön
bör införas.

Förplägnadsersättning

Syftet med ersättningen är att den värnpliktige, när han under vissa
förutsättningar inte äter på förbandet, själv skall kunna klara sin mathållning.
Propositionen föreslår att den nuvarande ersättningen 15 kr. per dag
höjs till 20 kr. per dag.

Kommittén föreslog 25 kr. per dag med motiveringen att ett grundläggande
krav skall vara, att ersättningen motsvarar de faktiska kostnader den
värnpliktige har för mat under ledigheten. Folkpartiet delar detta synsätt och
föreslår att ersättningen skall räknas upp till 25 kr. per dag, vilket
överensstämmer med konsumentverkets beräkningar av livsmedelskostnaderna
för en vuxen man (januari 1982).

Inkvarteringsersättning

Om den värnpliktige inte bor i egen bostad, kan förbandschef enligt
nuvarande bestämmelser under vissa förutsättningar hyra en bostad åt
honom för högst 300 kr. per månad. Om den värnpliktige utnyttjar sin egen
bostad, utgår ett månatligt hyresbidrag med 50 kr. under förutsättning att

Mot. 1982/83:2245

han inte uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragslagen.

Kommittén pekar på att hyresnivån varierar på olika orter och att det torde
vara svårt att i framför allt storstäderna hyra en bostad för högst 300 kr. per
månad. Man anser därför att beloppsgränsen per månad bör slopas och att
regeln skall vara att bostad skall förhyras till lägsta möjliga kostnad.
Kommittén föreslår också att hyresbidraget räknas upp till 100 kr. per månad
och att bidraget inte görs avhängigt av om bostadsbidrag utgår. Enligt
förslaget bör också beklädnadsersättningen räknas upp till aktuellt prisläge

Föredragande anger att ”det ankommer på regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att bestämma ersättningarnas storlek”. Med
denna formulering är det oklart vilka principer som skall gälla när
ersättningarnas storlek skall bestämmas. Vi anser att dessa principer bör
följa kommitténs förslag vad gäller förhyrning av bostad till lägsta möjliga
kostnad, uppräkning av hyresbidrag till 100 kr. per månad samt uppräkning
av beklädnadsersättning till aktuellt prisläge. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Beträffande hyresbidragets avhängighet av bostadsbidrag ansluter vi oss
till propositionens förslag.

Resor

Propositionen följer kommitténs förslag att slopa systemet med vpl
10-resor och i stället öka antalet fria resor till hemorten till en resa per vecka.
Vpl 10-resorna har inneburit stora administrativa kostnader, och de fördelar
som vinns genom en omläggning är uppenbara.

Föredraganden anser emellertid inte att de nya reseförmånerna skall gälla
för värnpliktiga under repetitionsutbildning och för civilförsvarspliktiga.
Hänsyn tas då inte till det förhållandet att i dessa grupper också finns ett antal
studerande som har en dagersättning som med endast 3 kronor överstiger
ersättningen för värnpliktiga i grundutbildning. I praktiken blir det omöjligt
för de studerande att resa hem över huvud taget, om platsen för repetitionseller
civilförsvarsutbildning ligger långt från hemmet.

Någon besparing kommer knappast att uppnås, eftersom de indragna
resorna skall vägas mot att civilförsvarsanläggningarna i stället måste hållas
öppna på helgerna. Detta innebär då kostnader för vaktpersonal, kökspersonal
samt full kosthållning. Folkpartiet anser att förmånen med fria resor
bör gälla också värnpliktiga under repetitionsövning samt civilförsvarspliktiga.
Med hänsyn till att dessas utbildning endast omfattar mellan 14 och 32
dagar bör förmånen begränsas till en resa per 14 dagar.

I propositionen anges att det som f. n. bör vara möjligt att byta ut fria resor
mot lokala eller regionala månadskort eller motsvarande färdhandlingar. På
en del orter i landet är utnyttjandet av sådana månadskort begränsat så att de
inte gäller alla tider. Begränsningen inträder oftast på de tider på fredagar

Mot. 1982/83:2245

och söndagar då det är möjligt för värnpliktiga att utnyttja korten.
Föredraganden skriver att en smidig anpassning av reglerna för resornas
utnyttjande bör möjliggöra för den värnpliktige att resa hem under sin
fritid.

Då en sådan anpassning av reglerna är av yttersta vikt för de värnpliktiga
anser vi att föredragandens formulering är alltför vag. Det är angeläget att slå
fast att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer skyndsamt
bör inleda förhandlingar med berörda regionala och lokala kollektivtrafikbolag
så att förändringar kommer till stånd. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

Kontant arbetsmarknadsstöd

Enligt nuvarande bestämmelser jämställs värnpliktstjänstgöring med två
månaders förvärvsarbete i kvalifikationshänseende för kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS). För erhållande av KAS erfordras fem månaders förvärvsarbete.
Krav har rests att värnpliktstjänstgöring bör jämställas med fem
månaders förvärvsarbete. Kommittén pekar på behovet av att frågan tas upp
till behandling snarast. Flera tunga remissinstanser, socialstyrelsen, SACO/
SR, LO, värnpliktiga arbetsgruppen och vapenfria arbetsgruppen, delar
kommitténs uppfattning.

I propositionen uttalas att frågan om KAS bör tas upp i annat
sammanhang, men ingenting sägs om tidpunkten. Folkpartiet anser att
denna fråga bör behandlas skyndsamt med hänsyn till de svårigheter de nu
aktuella stora ungdomskullarna kommer att möta i det rådande läget på
arbetsmarknaden. Detta bör ges regeringen till känna.

Folkpartiet har under senare år i flera sammanhang aktualiserat frågor om
effektivare utnyttjande av totalförsvarets personalresurser. Särskilt civilförsvaret
har i sin krigsorganisation personal som inte fått en tillräcklig
utbildning i fredstid. Inom det militära försvaret däremot utbildas ett
betydande antal värnpliktiga som sedan inte krigsplaceras. Grundtanken i
förslagen från folkpartiet har varit att ingen skall utbildas längre än som
verkligen behövs för krigsuppgiften.

Dessa frågor har ett klart samband med frågan om värnpliktsförmåner,
eftersom färre antal tjänstgöringsdagar för värnpliktiga - genom utbildning
av färre värnpliktiga och/eller avkortning av utbildningstid för vissa av dem ger
ökat ekonomiskt utrymme till ersättning åt de kvarvarande. För både
samhället och individerna måste detta anses vara positivt.

Mot. 1982/83:2245

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att förplägnadsersättningen skall räknas
upp till 25 kr. per dag,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anges om principer för bestämmande av kostnad för
förhyrning av bostad utanför förband, nivå på hyresbidrag samt
uppräkning av beklädnadsersättning,

3. att riksdagen beslutar att en fri resa per 14 dagar skall utgå till
värnpliktiga under repetitionsutbildning och till civilförsvarspliktiga,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om förhandlingar med regionala och lokala
kollektivtrafikbolag samt

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan
om kvalificering till kontant arbetsmarknadsstöd snarast bör
behandlas.

Stockholm den 24 mars 1983

ERIC HÄGELMARK (fp)

KERSTIN EKMAN (fp)