Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1982/83:2241

Lars Werner m. fl.

Riktlinjer för JAS-projektet (prop. 1982/83:119)

Vänsterpartiet kommunisterna har i sin motion 1982/83:168 utförligt
redovisat sin syn på JAS-projektet. De farhågor och den kritik som
framfördes i den motionen i januari 1983 har inte minskat efter den
ekonomiska analys och andra överväganden som presenteras i den nu
framlagda propositionen. Tvärtom, flera av de kritiska påpekanden som då
gjordes från vpk:s sida har verifierats och i vissa fall visat sig vara allvarligare
än underlaget i januari gav anledning till att förmoda.

Det gäller självklart de ekonomiska förutsättningarna för projektet. Vpk
angav i sin januarimotion att kostnaderna för de första 140 planen fram till
sekelskiftet närmade sig 40 miljarder kronor i stället för de vid riksdagsbehandlingen
i juni 1982 angivna 25,7 miljarderna. Detta har nu i regeringens
egen ekonomiska analys visat sig vara i stort sett riktigt.

Vpk har vid upprepade tillfällen varnat för J AS-projektets militärpolitiska
konsekvenser. Ett militärindustriellt samarbete av detta slag med det ena av
stormaktsblocken skadar alliansfriheten och hotar neutraliteten. Samproduktionen
av vitala delar ger upphov till problem på krigsmaterielexportens
område och kan medföra att Sverige dras in i exportaffärer som inte är
förenliga med vårt lands ställning. Detta har nu klart erkänts för en bredare
allmänhet. Motorkontraktet med USA-företaget General Electric förutsätter
att Volvo Flygmotor AB i Trollhättan tillverkar 40 % av de i motorn
ingående delarna. Men förutom delar till de svenska JAS-planen skall
Flygmotor också svara för 50 % av dessa delar till de motorer som General
Electric säljer på andra håll i världen. Det ses av militärindustrin i Sverige
som en framgång och av finansdepartementet antagligen som en erövring av
nya exportandelar, men det borde inge socialdemokratin och regeringen
mycket stora betänkligheter. De svensktillverkade delarna skall märkas och
garantier för deras användning har erhållits, säger krigsmaterielinspektören.
Men kontrollen över var svenska vapen och svensk krigsmateriel slutligen tar
vägen är redan i dag helt ofullkomlig och kommer inte heller att fungera i
detta fall. JAS-projektet är en ytterligare bindning till USA:s och NATO:s
krigsmaterielindustri, där motoraffären bara är en liten del i den stor
process.

Vid riksdagsbehandlingen i juni 1982 talades det mycket om de revolutionerande
tekniska nyheterna i JAS-projektet. Långa utläggningar om den
rörliga vingen, Rockwell, och dess fördelar framlades i debatten. Vpk
påpekade den mycket skarpa kritik som framförts från tekniker utanför
JAS-projektet. I dag är Rockwell-vingen avförd, eftersom den, enligt den nu

Mot. 1982/83:2241

framlagda regeringspropositionen, ”tekniskt inte medför den förväntade
prestandahöjningen”. Tystnaden sänker sig över det hugskottet. Kvar finns
det nya (oprövade) datorbaserade, elektriska styrsystemet och det nya
(likaledes oprövade) kompositmaterialet i bärande konstruktioner. Citat
från regeringens analys: ”Projektet innehåller sålunda i flera väsentliga
avseenden tekniska lösningar grundade på ny teknologi, från vars tillämpning
ännu finns mycket begränsad erfarenhet”. Vilka behov driver fram
denna kvalificerade försöksverksamhet i ett litet, alliansfritt lands neutralitetsförsvar
och bekostat med skattebetalarnas pengar? Varför skall Sverige
ge sig in på lösningar som inte ens stormakterna ännu har prövat? Redan har
det, precis som när det gällde Rockwell-vingen, framförts kritik mot
kompositmaterialet, bl. a. angående dess benägenhet att suga åt sig fukt med
mycket stora viktökningar som följd. Det är, som vpk tidigt har påpekat,
svårt att frigöra sig från tanken att JAS-projektet ingår i ett försöksobjekt för
NATO-sidans flygindustri, där Sverige får vara med att betala en del av
fiolerna.

När det gäller Sveriges militära försvar bekräftar regeringens analys vad
vpk och andra kritiker, inte minst inom det socialdemokratiska partiet, redan
framfört. Det finns inte plats för både JAS och värnpliktsförsvaret inom de
nu planerade ramarna. Konsekvenserna är klara. Antingen måste militärutgifterna
höjas eller JAS, alternativt värnpliktsförsvaret, bantas. Det första
alternativet, höjda militärutgifter, bedömdes redan av mittenregeringen
Fälldin som politiskt omöjligt i dagsläget. Det är bara moderaterna som
förespråkar en sådan lösning. För mittenregeringen blev en bantning av
värnpliktsförsvaret lösningen, först på freds- och senare på krigsorganisationssidan.
Detta framgår med all önskvärd tydlighet av dess sista försvarspolitiska
förslag. För socialdemokraterna framstår nu tydligen en bantning
av JAS-projektet som en framkomlig utväg. Det talas således om ett mindre
antal plan fram till sekelskiftet, nedskärning av viss kringutrustning som
vapen, reservdelar m. m. Konsekvensen blir ju att styckekostnaden per plan
kommer att stiga kraftigt. Om man för samma summa som tidigare beräknats
för 140 plan bara kan anskaffa 130 eller 120 plan blir detta oundvikligen
fallet. I och med det bortfaller ett av de bärande argumenten för JAS,
nämligen att det var den billigaste lösningen för anskaffning av de militära
flygplan som Sverige anses behöva. Det var diskutabelt redan första gången
det framfördes och är nu helt felaktigt.

Det har talats om sysselsättningseffekter. Industrigruppen JAS (IGJAS)
har den 22 februari 1983 redovisat vad som hittills åstadkommits för att skaffa
”de 800 jobben”. Några exempel: Volvo Flygmotor har övertagit verksamhet
för plåtbearbetning från Saab-Scania i Trollhättan och planerat
nyanställning av 50 personer de närmaste åren. LM Ericsson har startat ett
programvaruhus med 5 anställda, som i Luleå kan bli 20. Saab-Scania har
startat tillverkning av artiklar till luftfjädrande bussar i Luleå, där 17 skall
anställas. Man har flyttat framaxelmontering från Södertälje till Falun, vilket

Mot. 1982/83:2241

ger 51 jobb, dock inga nya. Artiklar till ny personbilsmodell i Kristinehamn
ger 62 anställda. Tillverkning av ny smörjoljepump för dieselmotorer i
Göteborg ger 6 anställda och gjutgods till växellådor och dieselmotorer i
Sibbhult ger 45 anställda. Aggregatram till ny personbil i Olofström ger 30
anställda och gjutgods i lastbilschassier i Norrahammar 2 anställda. Förenade
Fabriksverken (FFV) har arbetat med två projekt i Östersund: tillvaratagande
av sjövattenvärme och ett system för flygfältsbelysning. Detta kan ge
ca 40 anställda. FFV har vidare diskuterat att överföra ett par elektronikprojekt
till Norrbotten, vilket kan ge anställning åt 5 personer, på sikt kanske
20.

Som synes har alla de redovisade ökningarna, flyttningarna och planerade
ökningarna av arbeten mycket nära samband med den högutvecklade
teknologin och innovationerna inom mångmiljardprojektet JAS! Reell
ökning är knappt 200 nya arbeten som förmodligen skulle tillkommit vare sig
JAS tillverkas eller inte.

IGJAS rapport nämns i den nu föreliggande propositionen som ett
framsteg. Det måste sägas att kraven från regeringens sida inte är stora. Om
JAS-projektet mot allt motstånd skall drivas vidare på sådana premisser, kan
de arbetslösa i Sverige inte räkna med särskilt stor utdelning av alla satsade
miljarder. Större kontroll och styrning från samhällets sida är nödvändig.
Den i propositionen nämnda kommittén som skall tillsättas av industriministern
för att följa JAS-upphandlingen får en mycket viktig uppgift. Den bör
därför få en parlamentarisk sammansättning med representation för alla
riksdagspartier. Men IGJAS rapport visar framför allt en annan sak.
Projektet ger inte några nya arbeten i Sverige, som är nämnvärda i
förhållande till kostnaden.

De slutsatser som måste dras är ovillkorliga. JAS-beslutet måste rivas upp,
miljarderna som tänkts för projektet omfördelas till att skapa nya och
varaktiga arbeten i Sverige utan beroende av knytningar till internationella
storföretag som General Electric och andra. Flygindustrin i Sverige måste
inriktas på en snabb minskning av militär produktion. Detta måste påbörjas
nu och inte fördröjas genom att tillverkning av ett nytt militärplan påbörjas
tidigare än vad som är nödvändigt och dras ut in i framtiden då det är än
mindre nödvändigt. Vpk har under många år begärt en planerad omställning
av den svenska flygindustrin från militär till civil produktion. I dag är det
kravet aktuellare än någonsin.

Med hänvisning till vad som framförts i motionen föreslås

1. att riksdagen beslutar som sin mening ge regeringen till känna
att JAS-projektet inte skall genomföras,

2. att, om yrkandet under 1 inte vinner bifall, riksdagen hos
regeringen begär att den kommitté som skall tillsättas för att
följa JAS-upphandlingen får en parlamentarisk sammansättning
med representation för alla riksdagspartierna,

Mot. 1982/83:2241

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om omedelbara åtgärder
för en planmässig övergång från militär till civil produktion
inom svensk flygindustri.

Stockholm den 23 mars 1983

LARS WERNER (vpk)

KARIN NORDLANDER (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)

C.-H. HERMANSSON (vpk)
BERTIL MÅBRINK (vpk)
OSWALD SÖDERQVIST (vpk)